VI SOM ARBETAR MED TIDNINGEN
Redaktör Reportage/Skrotkort Reportage
Michael Bostedt Ulf Winlund Peter Berntsson
Tjärdalsgatan 28 Smara 3282 Hedströms väg 3
804 31 GÄVLE 760 31 EDSBRO 472 95 VAREKIL
Tel: 026-19 55 10 Tel: 073-630 25 20, 0175-932 01 Tel: 0304-101 68 bostedt@yahoo.com eija.winlund@telia.com
Reportage Norge Reportage Norge Reportage
Glenn Blom Thorbjörn Olsen Ketil Raaum
Bängling 4249 Hallagerbakken 76F Stenberg
860 35 SÖRÅKER N-1256 OSLO 12 N-2846 BØVERBRU
Tel: 060-430 30 Tel: 0047-22 61 44 28
Studsskvaller/Medlemsbilar Mekartips Bakerbörsen
Bo Pettersson Ingemar Winlund Lennart Hopstadius
Vitsippsgatan 7 Ulriksvägen 5 Norrgården V
591 72 MOTALA 760 00 RIMBO Tel: 0175-732 11 696 93 ASPABRUK
Tel: 0141-586 22 Tel: 0175-732 11 Tel: 0583-50125
Implementor.bop@telia.com 0175.73211@telia.com lenhop@swipnet.se
Vykort Utlandskontakter Besiktning
Örjan Jörald Peter Ahlström Bengt Olovsson
Slottskogsgatan 111 YG 2382 Kulstötarevägen 9
414 76 GÖTEBORG 820 41 FÄRILA 122 40 ENSKEDE
Tel: 031-12 95 50 Tel: 0651-233 43 Tel: 08-648 16 42
fve-konsult@mail.telitel.se
ÖVRIGT
Medlemstidning: fyra nummer per år (utgives mars, juni, september och december) Medlemskap i klubben: 250:-/person och år, inbetalas på BG 5574-2589.
Ange fullständigt namn, adress, telefon, e-mail och ev. Studebakerinnehav.
Allt publicerat material ansvaras av författaren. Redaktionen förbehåller sig dock rätten att göra ändringar i allt inskickat material.
Hemsida: http://studebaker.info.se
INNEHÅLL
Ledaren……….. 3
Informationssida………...……... 4
Skrotsida/Vykort………...….. 5
Studsskvaller...…...…………..………....….. 6
Packardbaker……….………..………...………...………. 7
Studebakerträff 2005...………...….. 11
Mekartips………..………...………...….. 12
DAK marknaden……...……….………...…. 14
Eksjö bilstation..………..………..………...…... 15
SDC 40th International meet Charlotte 2004, del 1….………..……….. 17
Vackra bilar, Dagdrömmar....………..……….. 20
Studebaker som taxi………...……….. 22
En liten fundering..…………...………..……….. 23
Test av 1959 Lark (Motorföraren nr 8-1959)……….………. 24
Modellbilshörnan ….………...………... 26
Medlemmarnas bilar………...………... 29
Bakerbörsen………...……... 30
Studebakeråterförsäljare………...….. 31
Hej!
Nu när det börjar närma sig jul är väl nästan alla Studeba- kers i klubben undanställda och instoppade i garage eller la- dor. Vissa passar på att pyssla om eller renovera under årets mörkaste månader för att sedan kunna njuta fullt ut av som- maren körandes i en Studebaker. Andra sitter kanske inne i värmen och myser och läser böcker om Studebakers fantas- tiska historia.
Jag hade tänkt mig att göra både och. 1953 Starlighten behöver ett riktigt avgassystem. Det som sitter på nu består bara av ”glass packs” och båda pipor- na slutar under framsätet. Det är i och för sig ett fantastiskt muller i bilen, men det blir lite rökigt inne i bilen och jag tror inte besiktningsmännen upp- skattar det speciellt mycket.
För några månader sedan köpte jag ett stort antal nummer av den amerikanska Studebakerklubbens tidning, Turning Wheels. Tidningen kommer ut en gång i månaden och består av 68 sidor packat med Studebakerinformation. Tidningen startades i dess nuvarande form i början av 1970 talet. Själv har jag köpt in så jag har alla nummer sedan nummer ett 1983. Totalt sett är det då 22 årgångar multiplicerat med 12 nummer per år och 68 sidor per nummer vilket summerat blir 17952 sidor. Det tar nog sin lilla tid att plöja igenom denna hög med tid- ningar.
Våran egen klubbtidning, Bullet News är extratjock nu inför julen. Detta nummer består av hela 32 sidor (mot normalt 24) och eftersom inbetalningskort för 2005 också ska med i ku- vertet är det nog på håret att vi klarar vikten på 100 gram.
Ha en riktigt God jul och ett Gott nytt år
Bästa Studebakerhälsningar Micke Bostedt
Omslagsbilden: 1958 Packard Hardtop med dubbla fenor.
Baksidan: Julannons från 1945.
Information från Studebakerklubben
Bullet-news söker ny hemsideansvarig!
Finns det någon medlem som har kompetensen och lusten att ta över detta viktiga arbete i vår klubb?
Hör av dig till Gunno Boström Tel: 018-351020
VI VÄLKOMNAR NYA MEDLEMMAR
Här presenterar vi de nya medlemmar som har tillkommit klubben:
Medlemsnr Namn Adress Bil 175 Lars-Erik Löfroth Flöjtgatan 17, 943 32 ÖJEBYN Power Hawk–56 176 Stephan Berntsson Petras väg 1, 472 95 VAREKIL 2R10 Truck –50 177 Guy Bodén Pl 219, 17893 DROTTNINGHOLM
I detta nummer bifogas även inbetalningskort för nästa års
medlemskap. Observera att inbetalningen måste vara inbetald senast den 31/1-2005 för att du ska fortlöpande få dina tidningar i tid.
STUDEBAKERTESTER OCH REPORTAGE
Visst är det kul att vandra runt bland stånd på veteranmarknader och bläddra i gamla tidningar? Det brukar finnas buntar med tidningar, från både riktigt gamla till de som bara har några år på nacken. Vore det inte intressant att veta vilka av dessa som innehåller tester, annonser och reportage om Studebaker- bilar? Jag tänkte i ett kommande nummer av Bullet News försöka lista alla tidningar med Studebakerinnehåll. För att kunna göra en så fullständig lista som möjligt behöver jag er hjälp.
Skicka gärna email, brev eller ring mig och tala om vilka tidningar ni äger eller vet om och vilken typ av Studebakerinnehåll tidningen har. Allt är in- tressant, gamla biltester från när våra bilar var nya, gamla försäljningsannon- ser från samma tid, reportage från tex. Wheels, Start&Speed, Power, Classic Motor etc. från sent 1960-tal fram till idag samt tidningar som har bilder på
Studebakerbilar från olika typer av bilträffar etc. Det jag koncentrerar mig på är Svenska tidningar.
Så det jag behöver av er är namnet på tidskriften, nummer eller månad samt vilken typ av Studeba- kerinnehåll tidningen har. Jag har själv för tillfället bara koll på ett drygt tiotal tidningar med Stude- bakerinnehåll, så jag behöver mycket hjälp av er.
Micke Bostedt (email-adress etc. finns på sida 2)
Classic Motor nr9-1988
Örjans Vykort
Studebakerskrot
Här visar vi ytterligare ett av Bosse Petterssons vykortsfynd från Charlotte. Texten lyder. "Denna 1953 Studebaker Commander överlevde trots att den var övergiven i ett träsk. Den har nu fått ett nytt liv och väntar för närvarande på renovering i Min- nesota". (Men visst är det en Champion av huvemblemet att döma).
Här kommer nästa kort i serien berömda Studebakers.
Denna gång ser vi en 1950 Cabriolet i den vackra staden Lugano.
Örjan
Uffe
Nu är det bara att krypa in i vintermörkret och dra något gammalt över..., nej stopp föresten, det är ju nu som flitens lampa ska lysa i garaget. Det är också nu som vi ska vara snälla och vänta på tomten. Jag undrar om inte tomten i år tagit sin skepnad i en bilimportör i Göteborg. Inte någon givmild tomte
kanske, snarare en liten butik att julhandla i. Tre Studebaker anländer i december, 2 st. Avanti samt en Speedster i de läckra färgerna lemon och lime, (gult och grönt). Pris för dessa julklappar ligger visserligen runt 200 lapps, men en riktigt fin julklapp får väl vara dyr!? Roligt att i nutid kunna steppa in hos Hageblads Bil AB och ha chansen att välja bland 5 st Studebaker, ja dom har 2 st GTH sedan tidigare!
...
Om man söker efter Studebaker på
www.bytbil.com, så hittar man ännu en Studebaker, det är firman Familjebil i Lerum som har en 47:a till salu. Bilen kallas för Hawk Champion, så man var tydligen tidigt ute med en Hawk, redan 1947. Kanske
är det en lämplig
familjebil, men en hel del jobb återstår. Går det att pruta ner de 29.000:- som begärts så kan det nog vara ett objekt att jobba vidare på.
...
I decembernumret av Clas- sic Motor finns en 58 Pack- ard ht tillsalu. Bilen är im- porterad sommaren 2004.
Priset var visst 110.000 kr.
...
En Studebaker som har visat framfötterna och gjort god PR för vårt kära märke är Björn Arbrandt i Norrköping, han deltog med sin ovanliga 1958 års President i MHS´s klassis- ka rally, 46/59-Svängen. En fartfylld bild finns med i senaste numret av Motor- historiskt Magasin. Förres- ten Björn, jag hade en klasskompis i Linköping som hette Björn, men var det kanske Albrandt han hette? Hör av dig om du har bott nära järnvägssta- tionen i Linköping!!
...
Det händer ju då och då att vi ser en Studebaker i amerikanska filmer, man kanske gärna lägger in en Studebaker för vårt märke är ju så udda, men ändå så väl förknippat med det amerikanska 50-talet. Hur är det då med svenska
filmer? En inventering av minnet ger faktiskt ett par napp. I den sämsta film som någonsin gjorts i Sverige, Raggargänget med Ernst-Hugo Järegård som tuff raggare(!!!!), så kvaddar man en 53:a Starliner i början av filmen.
I Bo Widerbergs tidiga film Barnvagnen så har
baksätet på en 55.a Sedan en så betydande roll att en barnvagn måste inhandlas ca 9 månader senare. Minns även en film där Hasse Ekman rattar en Starliner 1953 eller 1954, flott som bara den, iklädd tidstypiskt ”pjatthatt”.
Minns ej vad filmen hette.
Däremot minns jag namnet på en film med bl.a. Martin Ljung som hett ”Far till sol och vår”. I filmens
slutscen ser man en vit Silver Hawk i ensamt majestät kör runt Triumf- bågen i Paris. Kanske inte film, men en gång i tiden fanns det något som hette TV-teater, Carl-Gustaf Lindstedt spelade rollen som Harry Lomac i ”En handelsresandes död”. I boken så kör Harry en Studebaker, så även på TV. Bilen lär i dag finnas i Jönköping.
God Jul och Gott Nytt År
”Packardbaker”
Text : Ulf Winlund Bilder: Michael Bostedt
Efter andra världskriget när konkurrenter- na kom med helt nya efterkrigsmodeller och nya motorer hängde Packard inte med i utvecklingen. Detta resulterade i låga försäljningssiffror och därmed låga inkomster.
Även Studebaker hade trots framgångar med både Propellernosen 1950 och Loewy-coupen 1953 ekonomiska bekym- mer på grund av minskad försäljning.
Detta resulterade i en sammanslagning 1954 till Studebaker-Packard Corpora- tion.
1956 såldes dock koncernen till Curtis- Wright som övertog kontrollen. Till ny president för koncernen tillsattes Harold Churchill. Packards fabrik i Detroit och Studebakerfabriken i Los Angeles stäng- des, all tillverkning blev nu flyttad till South Bend. Vid fabriken i South Bend fick man uppdraget att skapa den nya Packarden för 1957.
Den nya modellen byggdes då på karos- ser från Studebaker President med Packards lister och utsmyckning. Endast två modeller tillverkades, nämligen Clipper four-door Town Sedan och
Clipper Country Sedan four-door Station Wagon. Bägge modellerna utrustades med samma 289 V8 med kompressor som användes i Studebaker Golden Hawk 1957.
Dom gamla Packardkunderna lät sig dock inte luras och bilarna blev lite hånfullt kallade "Packardbakers". Försäljningen av Packard sjönk katastrofalt från 28,799 bilar 1956 till endast 4,809 stycken år 1957, av dessa var 3,940 Town Sedans.
1957 Packard Clipper Town Sedan
1957 Packard Clipper Country Sedan
Vykort som fanns hos återförsäljarna.
Till modellåret 1958 slopades namnet Clipper helt. Det fanns nu fyra Packard- modeller att välja bland, dessa var four- door Sedan, two-door Hardtop, Wagon samt Packard Hawk Coupe.
På Sedan och Wagon modellerna monte- rade man fenor ovanpå de redan befintli- ga fenorna på bakskärmarna, samt dubb- la strålkastare med hjälp av en kåpa som
breddade skärmarna i framkant eftersom kostnaden för att pressa en ny framskärm hade blivit allt för hög.
En nyhet för året var också 14 tums fälgar samt plattare tak. Med dessa för- ändringar lyckades man sänka bilen cirka 2 tum. Motorhuven med sitt falska luftintag samt stora delar av fronten till- verkades i glasfiber.
Så här marknadsfördes bilarna 1957
1958 Packard Wagon
1958 Packard four-door Sedan
1958 Packard Hardtop
Framifrån är den ju inte direkt vacker.
Den för året nya Packard Hawk var i själva verket en omstylad Studebaker Golden Hawk. I ett vågat försök att skilja Packard Hawk från Studebaker Hawk sträckte man ut Packardgrillen till bilens fulla bredd, Och monterade namnet Packard textat i lösa bokstäver strax ovanför grillen. Inte nog med det, man satte också ett falskt reservhjul på bak- luckan. Utanför sidofönstren var dörrarna klädda i vinyl så att man kunde vila armarna under körning utan att bränna sig på den solvarma plåten.
Utsidan på fenorna var beklädda med ett glansigt guldliknande material.
Drivpaketet var detsamma som i Golden Hawk, det vill säga 289 med kompressor, som för övrigt endast fanns i Packard Hawk detta år.
Priset på Packard Hawk var cirka 3995 dollar, ungefär 700 dollar högre än Golden Hawk, och det tyckte inte kunder- na var överkomligt.
Endast 2600 Packards blev sålda varav 588 var Hawk.
Från att ha varit ett av Amerikas äldsta och lyxigaste bilmärken, med sin slogan
"Ask the man who owns one" blev 1958 sista året för Packard som bilmärke.
// Ulf Winlund
1958 Packard Hawk På bilden kan man se de utvändiga armstöden.
Det såldes faktiskt en Packard i Sverige 1958. Bilen som såldes i vårt land var en kompressormatad Hawk. Av de 588 till- verkade Packard Hawk bilarna exportera- des 42 st varav alltså en till Sverige. In- tressant i sammanhanget är att 8st expor- terades till Kuba och eftersom deras vagnpark ju fortfarande till stor del består av 1950-talare så kan det ju faktiskt fin- nas någon av dessa kvar där.
Bilen som såldes i Sverige hade chassinr.
58LS1494 och registrerades i Göteborg den 12/9-1958. Bilen fick reg.nr O 12000 och hade naturligtvis Golden Hawkens 289-motor på 275hk. Den 23/9-1958 blev L.J. Lange Aktiebolag på Värmlandsga- tan 16 i Göteborg bilens förste ägare.
L.J. Lange ägde bilen fram till 15/7-1963 då bilen byttes in (förmodligen mot någon annan av Studebakers produkter) hos Automobil AB. Lindahl & Co. på Skara- borgsvägen 47 i Borås. Bilen fick då reg.nr P 84750.
Den 5:e november 1963 såldes bilen av Studebakeråterförsäljaren Lindahl & Co.
Bilen gick tillbaka till Göteborgstrakten och fick reg.nr O 83424.
Jag har kollat med Landsarkivet där, men enligt dom så fanns det aldrig någon 1958 Packard med reg.nr O 83424 så spåren verkar sluta där.
Det sista spåret efter den svensksålda 1958 Packard Hawken är en text som står på registerkortet från P-län:
24/10-1963
Anm. äg. som inneh. pb. att dens. först.
Orvar Aspholm, Godvädersgatan 16, Göteborg, Anm Best.
Jag har kollat på Eniro.se men någon Orvar Asplund finns inte med i telefonka- talogen så förmodligen har han gått ur tiden.
Är det någon i klubben som vet mer om denna Packard?, som kanske har sett den när den var i trafik, har bild på den etc. så hör av er till mig så skriver vi en fortsättning på denna historia.
Förutom de mer kända Packardbilarna av 1958 års modell tillverkades också ett fåtal lastbilar. Anledningen till detta var att en Packarddistributör i Argentina hade fått till- stånd att importera Packardbilar. Studeba- kers fick han däremot inte importera. Så för att kunna göra affärer så gjorde man på fa- briken i South Bend enkelt om några Trans- tars till Packard lastbilar.
1958 Packard 3E12D-122 4-wheel driva pickup
Mer om 1958 Packard
av Micke BostedtVi inbjuder till Studebakermöte torsdag – söndag den 11 – 14 augusti – 2005.
Inkvartering kommer att vara på Röra Röds Kursgård som finns på västra Orust. Det finns småhus, flerfamiljs hus och enkelrum. Även möjlighet till att kunna komma med husvagn eller att tälta.
Planering håller på att ske ev. en båttur på lördag till ett båt museum och om vädret tillåter bad.
Gå gärna in på http://www.konferensidyll.com om ni är nyfikna.
Vill ni komma tidigare kan ni gå in på http://www.bastkusten.se för att se vad ni kan hitta på att göra på Bästkusten. Här finns mycket att se och njuta av och vi hinner inte att göra allt på en helg.
Vi återkommer nästa år med detaljer, priser och hur ni anmäler er till träffen och bokar logi.
Fram till dess …………..
GOD JUL & GOTT NYTT ÅR önskar
Peter & Annette med familj
STUDEBAKER TRÄFF 2005
Mekartips
Av Ingemar Winlund, Rimbo
Renovering av framvagn
Jag tänkte denna gång tipsa om några åtgärder som man kan göra om bilen inte går igenom Svensk Bil- provning på grund av glapp i framvagnen.
Jag börjar med gummibussningarna i bärarmarna. Är en gummibussning slut går den sällan eller aldrig att renovera. Man får helt enkelt köpa nya, antingen genom Studebaker International eller t.ex. Hansen Racing. Hansen Racing brukar ha bussningar men dom är dyra. Ett annat alternativ är att hitta
bussningar till en annan bil som kan passa.
Jag brukar vara uppmärksam på delar som går att använda på våra stutsar från andra bilmärken t.ex.
bakaxelutväxlingar, bromsar, bussningar, förgasare mm. har ni något sådant tips kontakta mig så att alla får ta del av det.
Gummibussningarna i övre bärarmen på Chevrolet Corvette -68 är nästan exakt lika stutsens. Jag har provat att montera en sådan på en studebakerbärarm och det fungerade. Man kan eventuellt slipa av den något på grovleken eftersom den skiljer ett par tiondelar, men i mitt fall behövdes inte någon avslipning av bussningen.
Sen har vi dom yttre bussningarna med gängor i. Är dom glappa måste dom bytas. I regel så smörjs framvagnarna för sällan så att slitaget går onödigt fort. Smörj framvagnen minst en gång per år. Buss- ningarna i fråga får man nog tag i ganska lätt av våra medlemmar om man skulle behöva dem snabbt efter en besiktning.
Sedan har vi kingpin eller styrspindelns lagring. Är dessa bussningar och lager glappa får du köpa nya, men innan du köper en ny lagersats måste du kolla så att spindelns svarvade lageryta håller måttet och är fri från rostangrepp. I många fall är även spindeln sliten, då hjälper det inte med nya lagringar utan du måste byta hela styrspindeln. Den finns att köpa ny hos Studebaker International och det kostar ju några tusenlappar att få hit den.
En annan möjlighet är att svarva spindel och nya bussningar. Först får du söka upp en mekanisk verkstad som åtar sig jobbet. Det brukar finnas mekaniska verkstäder lite var stans så det vållar nog inga problem och arbetet är inte speciellt svårt för en händig person som har tillgång till en svarv och ställbara brotsar. Man får naturligtvis avväga vilket som är billigast och snabbast. Har man hela vintern på sig att utföra arbetet på eller om man har råkat ut för en grinig besiktningsman i sista minuten före en Studebakerträff, då är svarvning ett måste.
Svarvade spindlar är lika bra som att köpa nya om arbetet är gjort på rätt sätt. Min renovering har hållit i 22 år och 6500 mil utan tillstymmelse till glapp. Men det första jag gör på våren är att smörja fram- vagnen och i mån av tid och lust en gång till under säsongen.
Till sist så har vi p-ändarna som inte går att renovera. Det finns olika sätt att få bort glappet på bl.a.
genom att pressa till dom i en press, men jag rekommenderar att man ska låta bli det! Byt till nytt.
det är inte roligt om p-ändan går sönder, då åker man garanterat av vägen och detta gäller alla spindelleder av kultyp byt. I övrigt kan en framvagn av studebakertyp vara väldigt glapp utan att man behöver vara orolig att den skall ramla sönder.
// Ingemar W
DAK-marknaden på Lugnet i Falun hålls två gånger per år. I mars har man en mindre in- omhusmarknad och i september är det stor marknad utomhus. I år besökte jag båda dessa marknader.
Som vid varje annan veteranmarknad man besöker så tittar man ju mest på kul efter om det finns några Studebakerdelar till salu.
Dessa lyser ju för det mesta med sin frånva- ro. En och annan Studebaker på finbilspar- keringen brukar man dock kunna få se då och då.
På vårmarknaden 27:e mars var finbilspar- keringen av förståeliga skäl rätt liten men döm om min förvåning när man fick syn på en Studebaker parkerad strax utanför en- trén. Bilen jag såg var en mörkblå 1949 Studebaker Land Cruiser. Efter en koll i bilregistret visade det sig att bilen var USA importerad och inregistrerad i Sverige 15 maj 2003.
Utomhusmarknaden den 4:e september vi- sade sig vara överfull av både försäljare och finbilar. Det är nästan så att höstmarknaden blivit alltför stor.
På finbilsparkeringen stod det många fina bilar men den som fångade mitt intresse var en ljusgrön 1959 Silver Hawk. Bilen var i jät- tefint skick och tillhör
faktiskt en klubbmed- lem, Gillis Olsson från Särna. Mer om den bilen finns längre fram i tidningen under
”Medlemmars Bilar”.
1949 Land Cruiser
1959 Silver Hawk
DAK-marknaden
av Micke Bostedt
Eksjö Bilstation
av Ulf Carlsson (via Peter Berntsson)
Med intresse har jag tagit del av ”Studebaker News” av februari 1994.
Tyvärr har jag bara svaga minnen av den Studeba- ker ”Big Six” som min far använde som droskbil i början av 20-talet, för- modligen var den av års- modell 1918-1920. Kan- ske kan det vara av intres- se om jag meddelar lite av historien kring denna bil och om bilistens till- varo vid den här tiden.
Min far tog redan 1908 s.k. kompetensbevis för framförande av motorfor- don. Detta skedde i Lin- köping, där en affärsbe- kant till hans far välvil-
ligt lovat ställa både bil och instruktör till förfogande. Efter ett par dagars intensivkurs skedde uppkörningen på en bil av märket Prima, försedd med en encylindrig motor. Stor vikt lades vid kännedomen om bilars konstruktion o. dyl., vilket inte beredde min far några problem, eftersom han var mekaniker till professionen.
Jag vet inte hur kompetensbeviset såg ut, det byttes några år senare ut mot ett nytt ”körkort” med foto, och fick då skickas in till länsstyrelsen.
Min far fortsatte att syssla med motorcyklar och bilar, han registrerade i juli 1908 i eget namn en motorcykel, som fick registreringsnummer F 17. 1911 blev han yrkeschauf- för, då han tog anställning vid ett företag som bedrev s.k.
drosktrafik i Eksjö. En chaufför fick utöver själva körning- en sköta underhåll och reparationer på bilarna, någon bil- verkstad fanns inte att tillgå. Dessutom fick far agera som instruktör vid företagets ”chaufförskola”. Man kan förmoda att tillströmningen av körkortsaspiranter vara ganska spar- sam 1912-13.
Företaget hade så vitt jag vet två bilar, en Horch samt en mindre bil av fabrikat MAF, tydligen med luftkyld motor.
Far berättade, att det krävdes teknik för att få den tunga Horchen upp för det tvära backar, som fanns på den tidens vägar. Det gällde att ta fart innan backen och att växla ti- digt.
År 1914 kände far sig mogen att börja egen bilfirma. Till- sammans med en kompanjon började han, troligen den 1 maj 1914, en ny firma för att bedriva beställningstrafik med bil, samt reparera och sälja bilar. Tillfället var väl inte så väl valt, i september samma år började det första världs- kriget med åtföljande avspärrning, och företaget fick för- puppas tills vidare i avvaktan på bättre tider. Om fars verk- samhet med bilar under krigsåren vet jag bara, att han en
tid anlitades som förare av en lastbil, som av fortifikationen hade sänts till Eksjö att användas vid transporter av tegel m.m. från järnvägen till det kasernbygge, som pågick i Ek- sjö. Bilen var tydligen ett monstrum, den var av märket Mannesmann-MULAG, hade kedjedrift och hade järnhjul.
den kördes på bensol, en biprodukt från koksgasverken, och som denna ”fryser” redan vid fem plusgrader måste trafiken inställas när det blev svalare. Dessutom klagade stadsborna över att husen skakade när den tunga bilen for fram över de kullerstensbelagda gatorna. Man fick köra med häst och vagn istället.
Under 1919 började förhållandena, efter fredsslutet föregå- ende höst, återgå till normala, och fars företag kunde kom- ma igång.
Det var nu man i Danmark i n k ö p t e den aktu- ella Stude b a k e r n , förmod- l i g e n
köpte man det som gick att komma över. Bilen kostade i danska kronor 12.000, eller efter dåtidens kurs 9.939;64 svenska. Dessutom inköptes ”bilgummi” för nästan 1.600 svenska kronor till bilen. Ett däck lär då ha kostat i stor- leksordningen 200-250 kronor, vilket i dagens penningvär- de bör motsvara flera tusen kronor, och hade man otur kun- de det vara förbrukat redan efter ett par hundra mil. Däcken – av högtryckstyp – var väl inte så avancerade, och det var gott om skarpa stenar och tappad hästskosöm på grusvägar- na. Man borde ha med sig åtminstone två reservdäck förut- om några reservslangar på längre resor, plus naturligtvis monteringsjärn och fotpump för att kunna lägga in en ny slang på platsen.
Inköpt 1920 för 12.000 Dkr. Gustav Carlsson, Gillis Borg och Figge Carson
1919 Studebaker Big Six
Studebakern (namnet uttalat Studebecker på småländska) var åttasitsig genom att det fanns uppfällbara extrastolar framför baksätet. Motoreffekten är angiven till 65 hk, den hade uppfällbar sufflett och lösa s.k. sidostycken på sidor- na. Många föredrog att köra utan det skydd som sidostyck- ena innebar, ty det drog rätt tappert genom springorna. Det gällde att pälsa på sig inför en bilresa.
Chaufförens klädsel var lämpligen fårskinnsrock och stöv- lar förutom ett okänt antal par långkalsonger när man gav sig ut vintertid. Det var heller inga veklingar som var bil- passagerare vintertid. Far berättade hur han en kväll hade fått beställning – bilresor beställdes i regel i förväg, mest per telefon – att hämta tre herrar vid kvällståget och forsla dem c:a tre mil till ett gods norrut. Tre man i överrockar och plommonstop tog också plats i baksätet för färden i vinterkvällen. Efter någon mil slocknade lyset, då vattnet frusit i det acetyléngasverk som stod på fotsteget och leve- rerade gas till strålkastarna. Men det var klart väder och fullmåne, man nådde bestämmelseorten utan problem och far tog sig även tillbaka utan äventyr. Någon mer trafik fanns förmodligen inte i vinterkvällen.
Man körde vintertid på vanliga sommardäck med snökedjor på drivhjulen. I den mån vägarna plogades skedde detta med hästdragna träplogar. Att vintertid ge sig ut på sjukre- sor nattetid med läkare och sköterska i baksätet måste för- visso ha varit ett vågspel, men det förekom inte så sällan.
Nu för tiden åker ju patienten i ambulans till läkaren, då var det oftast tvärtom. Bara verkligt allvarliga fall transpor- terades till sjukhus eller lasarett.
Firman ägde tre bilar år 1920, förutom Studebakern en 6- sitsig Dodge och en 5-sitsig Hupmobile, den senare med karbidljus. Mer vet jag inte om dessa bilar, jo, Dodgen upp- ges vara på 35 hk och ”Huppen” på 32.
Man började också sälja bilar för Ford. En T-Ford kostade drygt 2.000 kronor i inköp. Vanligen ingick körutbildning i affären. Antalet privatbilar var än så länge ganska litet i norra Småland.
År 1927 tyckte fars kompanjon att han fått nog av bilar och bilåkning och drog sig ur firman. Droskrörelsen och rättig- heterna såldes, och far fortsatte med att drive bilverkstad och någon bilförsäljning. Jag var då bara fem år, så jag minns inte så mycket, men jag tror att Studebakern så små- ningom såldes separat. Den torde ha tjänat ut som droskbil,
ty nu kom sedanmodellerna, som gav ett betydligt bätt-
skydd mot väder och vind än de sufflettförsedda 20- talsbilarna. I fars rörelse hade man ett par år tidigare satt in en Ford T sedan som droskbil. I början var passagerarna lite misstänksamma mot att sitta instängda i en kupé, men efter första resan ville man inte mer åka öppet. Ändå fanns det ju ännu ingen värme i bilarna, det dröjde ännu några år innan man började installera värmeelement.
Om Studebakerns vidare öden har jag ingen kännedom, jag vet inte vart den blev såld. Det var tydligen en robust och pålitlig bil, men ingen av förarna finns längre i livet och mina egna minnen är fragmentariska.
Far fortsatte sin rörelse fram till 1952, då han sålde verksta- den. Bilförsäljningen slutade han med i början av 30-talet, då folk började vilja byta sina bilar i stället för att köpa nya utan byten.
Om man idag hade haft kvar Studebakern hade den ju varit en raritet. Kanske blev den som många andra sufflettför- sedda bilar av kraftigare
typ ombyggd till lätt lastbil genom att karosseriet kapa- des, den bakre delen ersat- tes med ett lastflak av trä och framsätet förvandlades till förarhytt genom en en- kel påbyggnad. Ett billigt sätt för småföretagare att skaffa sig ett lastfordon i början av 30-talet. Jag har själv i Nyköping sett en Rolls av 1922 års modell ombyggd till bärgningsbil.
Den tillhörde Källanders Bil AB.
Det verkar varit plats för många i bilen.
SDC 40
thINTERNATIONAL MEET CHARLOTTE 2004, del 1
av: Bo Pettersson
Sedan ett antal år tillbaka har jag brevväxlat med en ägare av en exakt likadan 1960 Hawk som min, han heter Ron Sobieck, och hade året innan flyttat från Colorado till Ala- bamas sydkust. Det var ju bara att tacka ja till en inbjudan från Ron och hans charmera- de hustru Jan, att stanna hos dom några da- gar för att sedan tillsammans åka upp till Charlotte. Det skulle visa sig att just träffa och umgås med familjen Sobieck var resan höjdpunkt.
Om vi tar saker och ting i sin rätta ordning, vi flög via Paris till Atlanta för att med en hyrd härligt röd Chevrolet Monte Carlo bege oss nordväst mot Tupelo och Memphis. Ja ni vet själva, där föddes kungen, respektive där spelade han in sina första skivor. Med trött- het och dygnsomställning i kroppen blev det bara att hitta ut ur storstaden Atlanta och hit- ta ett motell att slockna in på.
Som sagt, dagen därpå var de två stora må- len inbokade, vi hittade så småningom fram
till det hus i Tupelo där han föddes. Det var återställt på ett autentiskt och värdigt sätt, ett rum och ett kök samt den så för sydstaterna typiska verandan. Familjen Presley flyttade snart norr över till Memphis, vi följde efter, bara cirka 60 år senare.
Återigen ett reportage från alla dessa SDC träffar i USA, tänker ni kanske! Ja det är fak- tiskt det 4:e i ordningen! Örjan Jörald rappor- terade 1996, jag själv var i South Bend 1997 och ett stort gäng var i South Bend 2002, många rapporterade i små episoder om sina egna speciella upplevelser. Jag var inte med på den resan, någonstans i mitt bakhuvud fanns tanken på att göra något stort i juni 2004. Jag skulle själv bli 60 år och Viveca och jag har vår 30-åriga bröllopsdag, allt i början av juni. Därtill hade SDC på något sätt avslöjat mina intentioner och förlagt årets träff till början av juni! Platsen var ock- så väl vald, Charlotte i delstaten North Caro- lina, centrum för NASCAR-racingen, med sitt ursprung i de mytomspunna transporterna av hem- (skogs) tillverkade drycker från de närbelägna bergstrakterna. Allt detta på be- kvämt och närbeläget avstånd i USA:s syd- östra del.
Nu fanns det även en ingrediens till i denna läckra högtidstårta som skulle vara möjlig att förverkliga. Livet är ju inte bara bilar,
det måste ju åkas till rätt musik, den har till största del sitt ursprung i när- liggande trakter. Till en början hade jag planer på att hylla alla de gamla rockgudarna med att med min när- varo förära deras hemstäder. Allt detta pågick i mitt sinne under en lång tid, tänk att hitta den sylta i Ma- con, Georgia där Little Richard job- bade som diskare och under arbetet
”skrev” låtar som Rip it up och Long Tall Sally. En sväng till McComb, en håla i södra Mississippi, fanns ock- så med i planera och blev också för- verkligad. Där växte Bo Diddley upp, redan 1955 slog han igenom
med sin första hit som hade titeln Bo Diddley och handlade om honom själv, snacka om ego. Denna resa fanns alltså detaljplanerad i mitt huvud, för min kära hustru Vivecas del var resan bara ett stort svart hål, vi skulle tydligen åka till USA!
Av någon anledning är detta hus bevarat och t.o.m. uppsnyggat
På tal om 60 år, det var dax för min 60-
årsdag, var skulle man då vakna upp om inte på Union Avenue, hotell var redan bokat och det vara bara en uppfriskande morgonpro- menad till Sun Records studio, som faktiskt fortfarande fungerade som studio men även som souvenirbutik!!
Nu vaknade jag som sagt upp som 60-åring och på den gata där den unge lastbilschauf- fören svängde in för att sjunga in en sång till sin mors födelsedag. Dagen skulle inledas med en välgörande och rejäl frukost, men så blev det inte! Diverse komplikationer gjorde att hotellet inte förmådde servera någon fru- kost! På tomma magar letade vi upp Elvis Presleys Boulevard för att eventuellt stanna till vid Graceland. Jag var egentligen tvek- sam till detta besök, kändes som lite för mycket turistjippo för en äkta rockrebell som mig!! Men kanske kunde man få lite frukost i alla fall. Intill Graceland låg ett hotell som givetvis hette Heartbreak Hotel! Där slussa- des turister in och ut, och även vi tittade in och frågade i receptionen om det fanns fru- kost måhända. Vi blev anvisade ett bord och fick hämta vad som behövdes för att fylla upp våra maggar. Vi försökte tre gånger att få betala för frukosten, men hela tiden var svaret från den vänliga persona-
len att det ingick! Ingick i vad då undrar vi fortfarande över.
Eftersom det var tidigt på morgo- nen och relativt lite folk runtom oss
bestämde vi oss för att ta hela guide-paketet runt Graceland, något som vi inte ångrar! En väl- digt fin guidning genom kungens hem, vad som slog mig var att inget var så stort och bräsigt som man hade
förväntat sig, ett antal rum, alla med en viss funktion och allt an- dades en värdighet. Visst såg vi den rosa
Cadillacen som han köpte till sin mor och alla de vita guldbelagda scenkostymerna, men vid sidan av detta fanns det ett kök, ett TV-rum, ett matrum, arbetsrum, sovrum, gästrum o.s.v., men faktiskt inte så mycket
av den onödiga lyx som man förväntat sig.
På dagsprogrammet fanns även ett besök hemma hos en av de andra rockpionjärerna, Jerry Lee bor i staden Nesbit en knapp timmas bilresa söderut från Memphis, det var Ron som tipsat om att Jerry skulle ha sin ranch öppen för visning!! Är Jerry månntro på ekonomisk dekis eftersom han släpper in allmänheten!?! Vi hittade den lilla staden Nesbit utan problem, men vi hittade inte hem till Jerry, jag trodde egentligen inte på att hans hem hade blivit en turistattrak- tion. Efteråt har jag från annat håll hört att så är fallet! Snacka om att ha missat något.
Till saken hör också att vi hade en lång körning genom bluesbältet framför oss, nästa övernattning var som sagt tänkt i McComb, Bo Diddleys hemstad. En resa genom hela delstaten Mississippi, det var här min kära Viveca blev lite putt på sin Bosse, hon hade rattat Chevan några timmar och körde fel när vi passerade staden Jackson, eftersom jag diplomatiskt kommenterade det hela med ”hittar du för h-vete inte till McComb” så avböjde hon därmed fortsatt chaufförande. Vi övernattade på ett motell i McComb, letade på kvällen innan igenom staden efter en staty på Bo med sina glasögon och den stora fyrkantiga
gitarren på magen, utan resultat. På morgonen frågade jag den ca 20-åriga receptionisten om hon kände till Bo Diddley, hon skakade på huvudet med en förunderlig min!
Louisiana hälsar oss välkomna med franska liljan.
Studebakering skulle det ju egentligen ha handlat om, men detta blev ett litet förspel, en personlig redogörelse om hur man fått lyckan att förverkliga en lång dröm, att själv få uppleva de platser och den atmosfär som format mig ända sedan de tidiga tonåren, musiken och bilarna.
Del två i nästa nummer ska faktiskt handla om Studebaker. Förresten, hittills hade vi faktiskt sett en Studebaker! Vid en kisspaus någonstans mellan Birmingham och Tupelo stod det en
presseningtäckt Hawk bland diverse annat
”skrot” hos en skutt. Det var visserligen tidigt på morgonen, men vi vågade inte göra något intrång, ni har väl hört talas om dessa farma- re med hagelbössa, vi tog dock fram vår Canon, knäppte och for vidare.
Något som jag inte har nämnt ännu är att resan skulle också innefatta en sväng till
Cajunland, Caju- nerna är ett fransk- ättat folk som för- drevs från Nova Scotia i Canada av engelsmännen år 1763, de tog sin tillflykt långt därifrån, till Louisianas träsk- marker. Där isolerade man sig och bibehöll sitt eget språk, sin musik och sin kul- tur långt in i
modern tid. Jag har alltid varit fascinerad av den musiken och det cajunska köket. När popmusiken var som värst tung och progres- siv eller hippig på 70-talet, sökte jag mig till cajunmusiken. Min då nyblivna flickvän Viveca var minst sagt förvånad över att jag köpte skivor med gamla gubbar som spelade på dragspel, triangel, tvättbräda och
fiol,
därtill sjöng dom på en franska som lär vara lik den man pratade på Ludvig XIV:s tid! Ja det är faktiskt samma Vi- veca som nu hängde med ner till träskmarkerna. Sanningen att säga så var det ganska civiliserat i Louisiana, men på postkontoret i Lafayette fick vi köa i den enda kassan, i cirka en halv timma för att köpa frimärken, så riktigt normalt var det nog inte.
Är man i Louisiana bör man ju titta till New Orleans, den traditionella
jazzens högborg och det var även där som ursprungsrockare som Fats Domino och Smiley Lewis levde och spelade in sin ski- vor. Tiden tillät inte annat än att försöka hitta runt New Orleans på smidigaste sättet. Vi hade bestämt att
anlända till familjen Sobieck under dagen.
Studebakering hägrade också, liksom båttur på mexikanska golfen och salta bad vid de milslånga stränderna. Ja just det,
Resans första Studs vågade vi inte syna närmre än så här.
Av allt att döma är det en 1956:a Hawk. Frågan är bara vilken sort?
En liten försmak måste jag dock ge er, Ron
& Jean äger tre stycken Studebaker. Förut- om Rons 1960 Hawk har han på så kort tid som 2-3 år åstadkommit en mycket smakfull och avancerad custom av en 1953 års Champion, dock helt och hållet på Studeba- kerkomponenter. Jeans bil är en otroligt fint renoverad 1959 års Pickup med beteckning- en 4E7112. Den lystrar till smeknamnet Knobby och kommer att ha en framträdande roll vid resan upp till Charlotte. Bara för att småretas lite får ni nöja er med deras läckra akterpartier så länge. Ansikten på bilarna och dess ägare kommer i nästan nummer.
Precis så här ska en ”Pickis” av rätt märke se ut. Även min, förlåt Rons Hawk, gör sig bra ur detta perspektiv.
En custom av en Loewy-coupe visar de smäckra linjerna från alla vinklar.
Vackra Bilar
av: Eija Winlund
tidningen, och man hade intervjuat Björn Envall, mannen som formgivit bl.a. Saab 900 och 9000.
- "Jag vill se bilen som en skulptur!"
Envall jobbade tillsammans med Sixten Sason som skapade den första Saaben. En- vall intresserade sig för bilar redan som tonåring när han växte upp i Holmsund i Västerbotten. Han minns hur en säljare gled upp framför måleributiken i en Stu- debaker Golden Hawk. Han glömmer det aldrig, och den synen påverkade honom för all framtid. Idag säger Envall om Studeba- ker: "Den ska ha fenor".
Och det är alltså ingen tillfällighet när Idag, den 16 november, då jag för en
gångs skull snappade åt mig gratistidning- en Metro i Stockholm, och satt sedan och läste den på vägen hem medan höststor- marna rev och slet utanför bussen. Jag har aldrig tidigare sett att man har en speciell sida som heter Motor, men jag brukar å andra sidan kanske läsa Metro en gång i månaden, men just idag hade man en sån sida. Där presenterade man en Tio-i- topp lista över de vackraste och de fulas- te bilarna. Jag tänkte på skoj att jag skul- le kolla om Studebaker kommit med på
"rätt" lista. Och det hade den! Studeba- ker Avanti fanns med, tom med en bild i
För ett tag sedan var min man Ulf och jag och köpte en "riktig" bil, en Chrysler istället för Volvon vi haft ett tag. När försäljaren och Ulf gjorde i ordning papper och pengar och allt kring detta och snackade så mycket, så kände jag att jag blev lite trött. Jag lät ögonlocken falla ner något och drömde mig bort zzzzzzzzzz, men plötsligt vaknade jag till med ett ryck! Min blick hade glidit ner på en kalender på väggen bakom för- säljaren, en kvarglömd kalendersi- da från juni 2003 från PV-klubben med en Studebaker på!
Jag avbröt snackarna och puttade på Uffe och sa att det sitter en bild på en Studebaker på väggen där!
- "Nä, sa Uffe, det är en Volvo PV"
- "Jamen bredvid den står det en Studebaker -53:a!"
Jodå, helt rätt, den uppmärksam- me ser att bakom familjen med bollen står en Studebaker Champi-
on -53 med uppfälld baklucka. Bilden är tagen i Uddevalla på 50-talet.
Dagdrömmar
av: Eija Winlund
Hawk 1957 och Avanti 1963 vilken visar att bilen också är en skulptur!
Envall väljer två Studebaker som sina hi- storiska favoriter, Studebaker Golden
1963 Studebaker Avanti 1957 Studebaker Golden Hawk
Bilden från PV-klubbens kalender
Annan bild från samma plats och fototillfälle. /Micke Bostedt
Annonsen till höger publicerades i mitten av femtiotalet. Efter att ha läst igenom den kan man ju funde- ra över hur många Studebakerbilar som gick som taxi i Sverige.
Karl Algot Andersson verkar i alla fall ha varit mycket nöjd med att haft Studebaker i sin taxirörelse.
O29324
O29324, som var en 1955 Stude- baker Champion DeLuxe fyradör- rars sedan inregistrerades i Göte- borg den 7:e juli 1955. Enligt regis- terkortet (nedan) var bilen utrustad med taxameterapparat och baga- geräck. Något bagageräcke syns inte på bilden på bilen men man får förmoda att det togs fram vid
behov.
Karl Algot Andersson hade bilen i sin taxirörelse till 25/6-1958 då bi- len byttes in på Automobil AB Lin- dahl & Co i Göteborg. Då Lindahls Bil var återförsäljare för Studebaker får man förmoda att Karl Algot bytte upp sig till en Studebaker av års-
modell 1958. O29324 blev sedan stående i tre månader hos Lindahls Bil innan den köptes av Karl Öst, Göteborg. Karl var innehavare av Pråm & Maskinuthyrning och
ägde bilen i knappt två år.
Efter tre snabba ägarebyten inom loppet av en månad 1960 köptes bilen sedermera av resemontör Algot Lenåsen. Algot använde bilen i tjänsten när han åkte runt Sverige.
Den 4/10-1963 fick bilen körförbud.
Detta utfärdades av fpk. Sture Gustafsson, trafikpolisen, Stock- holm.
Studebakern blev efter detta ståen- de i Stockholmstrakten och den 24:e augusti 1964 skrotades den av Haglunds Motorservice i Älvsjö.
Studebaker som taxi
av Micke Bostedt
Studebakers i X-län
I Gävleborgs län rullade det i april 1959 totalt 72 Studebakers. Av dessa var 3 stycken lastbilar.
I tabellerna till höger är dessa 72 Studebakers uppdelade efter årsmodell och antal. Exempelvis av årsmodell 1955 fanns det 7 bilar av märket Studebaker i regionen, av dessa var fem person- bilar och två lastbilar. Är det bara en siffra skri- ven i tabellcellen menas med det att bara person- bilar fanns av just den årsmodellen
Jag själv äger faktiskt en av de bilar som rullat i Gävleborgs län 1959. Finns det fler?
/Micke
Årsmodell Antal 1938 1 1939 2 1940 1 1946 1 1947 13 + 1 1949 3 1950 2
Årsmodell Antal 1951 8 1952 7 1953 7 1954 10 1955 5 + 2 1956 6 1957 3
En liten fundering
av: Bo Pettersson
Studebaker XUV
Min fundering kring denna lilla seriestripp om Rödöga är givetvis varför vårt märke Studebaker inte finns med på denna s.k.
Bilkyrkogård. Jag ger fyra olika alternativ, kanske kan ni själva komma på någon ytterligare tänkbar anledning.
A: Slumpen
B: Studebaker är helt enkelt ett för långt namn för att tecknaren skulle kunna få plats med det på dom små gravstenarna.
C: Författaren hade en ”uncle that used to have one of these”, det gav ett så bestående intryck under författarens barndomsår att han helt enkelt förträngt att Studebaker gick i graven 1966.
D: Någon av herrarna Yates och Casson känner till det faktum att Studebaker har återuppstått som bilmärken, (XUV-en ni vet), och redan tecknat order på en ur den första tillverknings-serien och då hör inte Studeba- ker hemma på kyrkogå´rn.
Modellbilshörnan
av Micke Bostedt
Under hösten 2004 har marknaden formligen ex- ploderat av nya Studebaker modellbilar. Det är ju kul att fler personer fått upp ögonen för vilka fina bilar Studebaker byggde. Något som vi förstås alltid vetat. Jag tänkte kort presentera de nya modeller jag har koll på. Vilka av dessa som finns eller kommer till Sverige har jag tyvärr ingen aning om. Alla går dock att få tag i från USA om man anstränger sig lite. Enklast då förstås via Internet.
Först ut är en 1950 Land Cruiser från engelska Brooklin Models. Brooklin har ju sedan tidigare en 1953 Commander Starliner och en 1952 Starlight coupe i sortimentet. Skalan på alla dessa bilar är 1:43. Land Cruisern erbjuds i färgen Comanche Red och priset är ca $90.
Nästan samtidigt med släppet av Land Cruisern kom också en 1954 Commander Conestoga Wagon från Brooklin Models. Den är då också i skala 1:43 och den erbjuds i färgen Vista Green. Priset är detsamma som Land Cruisern. Strax innan jul kom- mer dessutom Conestogan att släppas i en special- version som Ambulet. Ambulet var ju Studebakers
namn på de mindre ambulanser som man sålde, som byggde på wagonmodellen.
1950 Land Cruiser från Brooklin Models.
1954 Conestoga Station Wagon från Brooklin Models.
Johnny Lightning är en amerikansk tillverkare av främst bilar i skala 1:64. Jag äger sen tidigare en röd 1/64 1963 Champ pickup Conestoga camper från dom. Nu kommer bilen som vanlig pickup, utan campern. Den första versionen som släpptes var en pickup med flames och en surfingbräda på flaket.
Nästa version var en speciell Monopol utgåva. För- utom den svart-röda Champen fick man en liten guldfärgad 1963 Champ Monopolpjäs som man kan använda när man spelar spelet.
För ett par veckor sedan släpptes en Coca-Cola julutgåva av 1963 Champ pickupen. Bilen är blå och har Coca-Colas björnar på, dom som brukar vara med i TV-reklamen som sänds strax innan jul. Pri- set är ca $5.00.
Johnny Lightning har i höst släppt ytterligare två Studebakers. Den första är en 1957 Golden Hawk.
Första utgåvan, som kom i slutet av sommaren var i den klassiska färgen Tiara Gold/Arctic White.
Skalan på den är naturligtvis 1/64 och priset ca fem dollar. Ett par månader senare kom den i fär- gen Azure Blue metallic. Nästa i raden var en Glendale Green ”Holiday Special” modell som var
Johnny Lightnings Monopol utgåva i skala 1/64.
Johnny Lightnings Coca-Cola utgåva i skala 1/64.
Originalet i Tiara Gold/Arctic White 1/64.
aningen ombyggd med bl.a. Cragar S/S fälgar.
Samtidigt med denna släpptes ytterligare en ver- sion av bilen när man tillsammans med filmbolaget Universal Studios tog fram några bilar för att hylla gamla skräckfilmer. 1957 Golden Hawken fick vara Frankensteins bruds bil. Färgen på den är natur- ligtvis svart med vita fenor.
Den sista nya bilen Johnny Lightning släppt är en nyutgåva av Frankenstude. När nu Frankensteins brud åker 1957 Golden Hawk vill ju inte Franken- stein själv vara sämre utan han åker customiserad 1950 Studebaker.
Unique Replicas är en relativt ny tillverkare av mo- dellbilar. Deras första bil av märket Studebaker är Coupe Expressen av årsmodell 1937. Bilen är i skala 1/24 och priset ca $30.00. Det unika med Unique Replicas bil är att det följer med en hel del tillbe- hör till bilen. Exempel på detta är flakskydd,
träsidor och massor av prylar att ställa på flaket.
Man kan alltså bygga bilen som man vill. Bilen finns i färgerna blå eller svart samt gul med svarta skär- mar. Utöver detta finns bilen i två färger med eldsflammor i fronten.
Unique Replicas valde också att göra en Woody av Coupe Expressen. Studebaker byggde ju ett fåtal av dessa. Den här Coupe Expressen är byggd i surf- stil. Så som bilen skulle ha kunnat sett ut på sex- tiotalet när surfarna i Kalifornien fattade tycke för bilar med woody kaross.
Ett annat företag som fattat tycke för 1937 Cou- pe Express är Crown Premiums. Dom erbjuder en bil i skala 1/24 och priset är ca $30.00. Det som är speciellt med Crown Premiums bilar är att dom samtidigt kan användas som sparbössa. Bilarna finns i fyra olika versioner med reklam både bak och på sidorna. Versionerna är Snap-on, Conoco, Phillips 66 och Nebraska Cornhuskers.
Glendale Green med Cragar S/S fälgar
Frankensteins bruds 1957 Golden Hawk.
Frankensteins Frankenstude
Fullt på flaket.
1937 Coupe Express med eldsflammor.
1937 Studebaker Woody Station Wagon
Snap-on 1937 Coupe Express
Muscle Machines är också en relativt ny tillverkare och som namnet antyder är det inga orginalbilar man tillverkar. Bilen som intresserar oss är en kraftigt ombyggd 1950 Starlight coupe i skala 1/64. Bilen finns ljusblå eller i guld och priset är ca
$5.00. En speciell ”Vote 2004” modell finns också.
Liberty Classic är en mindre tillverkare av modell- bilar men det hindrar inte dom från att tillverka Studebakerbilar. Bilen man valt är en lastbil av årsmodell 1938. Bilen erbjuds i två versioner. Den ena är en pickup och den andra en skåpbil. Skalan på båda är 1/24 och priset per styck ca $40.00.
Liberty Classic har också de senaste åren släpp ca.
en version per år av Studebaker årsmodell 1916.
Några av modellerna är pickup, tanker, roadster och panel wagon. Skala 1/25 och pris ca $20.00
Hobby Kupsch är en liten firma i Duisburg, Tysk- land som för hand tillverkar modellbilar. 1964 Stu- debaker Daytona Wagonaire har man valt att till- verka i ett begränsat antal. 100 stycken bilar har tillverkats, ca hälften av dessa har taket stängt medan resten är med taket öppet. Man har valt tre färger: Laguna Blue, Horizon Green samt Bordeaux Red. Bilen görs i skala 1:43. I och med att bilen är handtillverkad är priset rätt högt, $140.00.
Signature Models som för drygt ett år sedan släppte en 1963 Avanti i skala 1/18 har nu gjort en likadan i skala 1/32. Priset är ca $9.00.
Yat Ming har också förminskat en bil som redan fanns i sortimentet. Bilen är en 1950 Champion Starlight coupe. Skalan är 1/43 och pris ca $5.00.
Slutligen, till er som var intresserade av Maistos 1953 Commander Starliner i skala 1/18. Bilen, som jag skrev om i förra numret, finns nu att köpa i Sverige på leksaksaffären Toys´R Us. Jag köpte ytterligare en av dessa på butiken här i Gävle i början av November. Priset var 249 kr.
För att konstatera att den här Studebakern inte är i orginalskick behöver man inte se efter två gånger.
1938 Studebakers från Liberty Classic.
Yat Ming’s 1950 Champion 1963 Avanti 1964 Wagonaire
1916 Studebaker
MEDLEMMARS BILAR
1959 Silver Hawk (59S-C6)
Skick: Renoverad och körklar Årsmodell : 1959
Tillv.datum :
Växellåda : 3 vxl + OD
Färg utv. : Ljusgrön
Chassinr. :
Motor : 169.6 cui 6cyl
Bakaxel :
Färg inv. : Grå/Svart
Options :
Historia :
Ägare: Gillis Olsson, Berget 664, 790 90 SÄRNA Intagen till Finland från USA år 1986.
Renoverad under åren 1988-1994.
Nylackad efter att ha slipats plåtren, ny inredning.
Radio, Hill holder, Backljus
Annonssidan för entusiasterna
Här är vår egen marknadsplats för allt som rör vår hobby. Om bilder önskas i retur, sänd med frankerat kuvert.
Naturligtvis annonserar vi gratis. Annonsmanus sändes till. Lennart Hopstadius. Norrgården V. 69693 Aspabruk.
Mail lenhop@swipnet.se Tel. 0583-50125
BILAR OCH DELAR KÖPES BILAR OCH DELAR SÄLJES
SÄLJES.
Till Studebaker Champion 1952 Fabriksnya originalreservdelar
1. 1921112 BEARING CLUTCH THROUOUT (UTTRAMPN.LAGER) 2. 192302 TRANSMISSION BEARING
3. 1 AU 1016 A ROTOR (STRÖMFÖRDELARE)
4. 1 PC 516059 CROSS & BRG. NEEDLE BEARING JOINTS PARTS SPICER C (KOMPLETT KARDANKNUT)
5. 532125 TIMING GEAR (KAMDREV)
6. 2 ST MOTORFÄSTEN 529338 (GUMMIUPPHÄNGNINGAR) 7. GIVARE TILL TEMP.MÄTARE
8. BEARING SEAL - REAR WHEELS SST 533161 2 ST 530573 9. COIL 519977 (TÄNDSPOLE)
10. WHEEL CYLINDER REPAIR KIT STUDEBAKER S-375 11. 521128 1 CLUTCH ASS'Y CLUTCH DRIVING (KOPPLING MED TRYCKPLATTA + LAMELL)
12. 534881 1 CLUTCH DRIVING (KOPPLINGSLAMELL) 13. AUTI-LITE 1ST AT-2015L 2 ST AT-3076L
14. 4 ST FJÄDRAR + 2 ST CONTACT PLUGS (TILL BROMSAR)¨
15. FLÄKTREM CHAMP 1947-52
16. REPAIRPARTS 1504 - DIV. FÖRGASARDELAR 17. SEALED BEAM - HEADLAMP GE.4030 18. VENTILATIONSRUTA
19. 2 ST SNÖKEDJOR, LÅSBART TANKLOCK, 6 AMP SÄKRINGAR 20. STUDEBAKER SHOP MANUAL 1951-52 . VERKSTADSHANDBOK Finns i Göteborg, Curt Ekström tfn 031 416260
SÄLJES.
Studebaker Champion Business Coupe 1951.“Bullit-Nose”. 6cyl og automatgear. En af de sjældne business–coupe modeller. Kun produceret i ca. 300 eksemplarer, hvoraf der -så vidt vides- i dag kun er 2 i Europa. (Begge i Danmark!) Motor renoveret.
Vognen er stort set rustfri og kører godt. Indregistreret i Danmark.
Pris Dkr. 108.000:- Gorm Bang Olsen, København. Tlf 0045.3257 8250. Mobil 0045 3257 8250 email: gbo@bangbeen.dk
SÄLJES.
Studebaker Champion 1956 x 2 till salu:
Har en Studebaker Champion 1956 4-dörr obes. att sälja, behöver renovera bromsar och en rund smörjning sen går den som bara den.
Har även en Studebaker Champion 1956 4-dörr som jag har börjat renovera (ramlyft och blästrad, lagat all rost på den, köpt in mycket nya delar bl.a. nya framskärmar ) sen har jag mycket extra delar till denna bil: dörrar, tak, baklucka, hjulaxlar, elsystem, växellådor, fälgar, lister, bakruta m.m. Allt samman till ett pris av 50 000:- som det står. Robert Andersson Blomstervägen 9 312 31 Laholm 0430 137 44, mob. 070 580 28 38, email vallbergabageri@telia.com
SÄLJES.
Studebaker Champion 4 door sedan 1954.
Raymond Loweys smukke flade karosseri. Renoveret og rigtig pæn i krom og lak. Ratgear med overdrive. P.t. ikke indregistreret, men med danske papirer. Pris Dkr. 49.500,-.
Gorm Bang Olsen, København Tlf. 0045. 3257 8250.
Mobil 0045 3257 8250 email: gbo@bangbeen.dk
SÄLJES.
Stock of new and used Studebaker parts to sell: fenders, front with grille, headlamps, tail lights, bumpers, dashboard, most for Lark 59-
60, some for Champion 50. Price for the whole stock: 150 €.
Jean-Claude Kaell 57, rue Louis XIV L-1948 Luxembourg Tel:(352) 44 76 41 Fax (352) 264 58 230 , Email:jc@kaell.net
SÄLJES.
1957 Silver Hawk -- Nu med renoverad 355 Chevrolet (4- bolt) och TH 350. Bilen är helt rostfri och renoverats på slutet av 1980- talet -- De sista 15 åren mest varit lagrad i varmgarage. Bilen har nu bucket seats men original soffa finns, nya bakljus etc.
Kan ev. säljas med renoverad 1957 289” (studebaker) -- dock då gäller det våren 2005. Men pga. utrymmesbrist skulle vilja säl- ja nu (2004). Kan även sälja utan motor / låda. Priset (2004) ca.
60 000 utan motor / låda -- 85 - 90.000 SEK med motor / nysydd inredning (ej monterad). Nuvarande inredning är hel och fin (med original mönster´-- men som sagt ej original framsäten) På våren 2005 ev. lite dyrare beroende vad som gjorts.
Pekka. tfn 00-358-50-3890236 e-post gthawk62@hotmail.com
KÖPES.
I am looking for the "Top Wood" for my 1927 Studebaker Com- mander. Can you help please? Jon Saylor email: elkinkitti@yahoo
KÖPES.
Separata framstolar till 1962-64 GT Hawk köpes oavsett skick.
Kan ev. byta mot soffa till 1957 Hawk. Micke Bostedt.
Tel: 026-195510, 073-6860667 E-mail: bostedt@yahoo.com
KÖPES.
Till Golden Hawk –58 önskas gjutna krom-delar framför vindru- tan (3st) samt dito under bakre sidorutorna. Perfekta eller möjliga att kroma om. Även de rostfria dörr och framskärmslisterna.
Lennart. Tel: 0583-50125 E-mail: lenhop@swipnet.se
Studebakeråterförsäljare
av: Micke BostedtTwin Gables Garage i Laconia, New Hampshire (foto från 1954)
Paul Logan Motor Co. i Beatrice, Nebraska (foto från 1949)
