HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
2001-12-07 Mål nr T 3084-00 Stockholm
KLAGANDE
Malmö Värme Aktiebolag, 556430-4599, Box 50513, 202 50 MALMÖ Ombud: [En advokat (1), namn och adress]
MOTPARTER
1. [En person (1)] m.fl., se bilaga A 1-21 Ombud: [En advokat (2), namn och adress]
2. [En person (2)] m.fl., se bilaga A 22-32 Ombud: [En advokat (2), namn och adress]
3. [Två personer (4 och 6)], se bilaga A 33-34 Ombud: [En advokat (5), namn och adress]
4. MKB Fastighets AB, se bilaga A 35 Ombud: [En advokat (10), namn och adress]
5. Södergårds Förvaltnings Aktiebolag, se bilaga A 36 Ombud: [En jur kand (2), namn och adress]
6. Vasakronan Aktiebolag, se bilaga A 37 Ombud: [En advokat (8), namn och adress]
7. Livförsäkringsaktiebolaget Skandia, se bilaga A 38 Ombud: [En bolagsjurist (1)], Skandia, Bolagsjuridik, 103 50 STOCKHOLM
8. Övriga av ansökan berörda sakägare SAKEN
Tillstånd till grundvattenanläggning ÖVERKLAGADE AVGÖRANDET
Svea hovrätt, Miljööverdomstolen, dom den 30 juni 2000 i mål M 72-99
Hovrättens dom se Bilaga B DOMSLUT
Med ändring av Miljööverdomstolens dom förklarar Högsta dom- stolen det ansökta företaget tillåtligt samt återförvisar målet till Växjö tingsrätt, miljödomstolen, för fastställande av villkor för företaget.
Malmö Värme Aktiebolag skall utge ersättning för rättegångs- kostnader i Högsta domstolen.
a) till [advokat 2:s] huvudmän med artontusen (18.000) kr, b) till [advokat 3:s] huvudmän med tretusensjuhundrafemtio (3.750) kr,
c) till [advokat 5:s] huvudmän med fyratusensjuhundrafemtio (4.750) kr,
d) till [advokat 10:s] huvudman med sextontusenåttahundra- sjuttiofem (16.875) kr,
e) till [jur kand 2:s] huvudman med trettontusentvåhundra (13.200) kr,
f) till [advokat 8:s] huvudman med fyratusenfemhundra (4.500) kr och
g) till [bolagsjurist 1:s] huvudman med femtusen (5.000) kr, i samtliga fall avseende ombudsarvode.
På rättegångskostnaderna skall Malmö Värme Aktiebolag betala ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för Högsta domstolens dom till dess betalning sker.
YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN
Malmö Värme Aktiebolag har yrkat att Högsta domstolen, med undanröjande av Miljööverdomstolens dom, bifaller bolagets ansökan om tillstånd till grundvattenanläggningen.
[Advokat 2:s], [advokat 5:s], [jur kand 2:s] och [advokat 8:s]
huvudmän har bestritt ändring. [Advokat 2:s], [advokat 10:s]
och [bolagsjurist 1:s] huvudmän har inte haft något att erinra mot att tillstånd meddelas men framfört synpunkter såvitt avser villkors-, prövotids- och skaderegleringsfrågor.
Motparterna under punkt 1-7 har yrkat ersättning för rätte- gångskostnader i Högsta domstolen.
DOMSKÄL
Beträffande tillämplig lag gäller, som Miljööverdomstolen anfört, att vattenlagen (1983:291) skall tillämpas i sak medan miljöbalkens bestämmelser styr förfarandet. Motsvarande gäller beträffande miljöskyddslagen (1969:387), som också upphävts genom miljöbalken.
Ett tillstånd enligt vattenlagen att utföra ett vattenföretag innebär att företagaren får en rätt att på visst sätt påverka vattenförhållandena trots att allmänna och enskilda intressen kan komma att skadas. Man brukar här tala om en generell tvångsrätt. Denna generella tvångsrätt som alltså följer med själva tillståndet kan kompletteras med särskilda tvångsrätter när företagaren behöver utföra anläggningar eller åtgärder på fastigheter som tillhör någon annan (se 8 kap. 1 § vatten- lagen). En förutsättning för att en företagare skall kunna få ett tillstånd enligt vattenlagen är att han har rådighet över vattnet inom det område där företaget skall utföras (se 2 kap.
1 § vattenlagen). För bortledande av grundvatten krävs det inte rådighet inom hela det område som berörs av vattentäkten. Det är tillräckligt att företagaren råder över det område där bort- ledandet sker.
Malmö Värme Aktiebolag har ansökt om tillstånd att utföra cirka tjugo produktionsbrunnar inom områden för varma respektive kalla brunnar, att för uppvärmningsändamål bortleda viss
vattenmängd från de varma brunnsområdena och efter nedkylning återföra motsvarande vattenmängder i de kalla brunnsområdena samt att för kyländamål bortleda viss vattenmängd från de kalla brunnsområdena och efter uppvärmning återföra motsvarande vattenmängder i de varma brunnsområdena.
Genom servitutsavtal med Malmö kommun, som äger de fastigheter på vilka brunnarna skall vara belägna och där grundvattnet
skall tas ut och återföras, har sökanden den rådighet som krävs (se 2 kap. 1 och 2 §§ vattenlagen). Någon särskild tvångsrätt enligt 8 kap. 1 § vattenlagen har inte begärts och erfordras inte heller.
Återledandet av det uttagna grundvattnet utgör sett för sig inte ett vattenföretag enligt definitionerna i 1 kap. 3 §
vattenlagen. Frågan i målet är om återledandet ändå kan prövas enligt vattenlagen så att sökanden erhåller den generella tvångsrätt som följer med ett tillstånd.
Om en ansökan endast avser bortledande av grundvatten för kyl- eller värmeändamål och alltså inte återledande av vattnet, kan det vara motiverat att som villkor för ett tillstånd som en
skadeförebyggande åtgärd föreskriva sådant åter ledande (se 3
kap. 7 § andra stycket och 9 kap. 1 § tredje stycket vatten- lagen).
Här omfattar ansökan även ett återledande och detta utgör en nödvändig förutsättning för genomförande av företaget på avsett sätt. Återledandet har avsevärd betydelse för vattenförhållan- dena (se 13 kap. 16 § första stycket vattenlagen) och åter- ledandet bör alltså prövas enligt vattenlagen som ett led i grundvattenbortledningens lämpliga utförande (se 3 kap. 7 § första stycket första meningen vattenlagen). Härvid kan även hänsyn tas till annan verksamhet som kan antas i framtiden komma att beröra samma vattentillgång (se 3 kap. 7 § första stycket andra meningen vattenlagen).
För den termiska påverkan på grundvattnet som företaget kan medföra gäller miljöskyddslagens tillåtlighetsregler. Denna prövning bör lämpligen utföras i förevarande mål (se 13 kap.
17 § vattenlagen).
I enlighet med det anförda skall tillåtligheten av det ansökta företaget prövas enligt 3 kap. vattenlagen och miljöskydds- lagen.
Som vattendomstolen funnit möter inte hinder mot det sökta företaget enligt 3 kap. 1-3 §§ vattenlagen.
Vad gäller den samhällsekonomiska bedömningen enligt 3 kap. 4 § vattenlagen kan konstateras att några specificerade ersätt-
ningsanspråk inte framställts i målet. Fastighetsägarna inom influensområdet kan tänkas bli i olika mån drabbade av en ekonomisk skada beroende på fastigheternas läge i förhållande till varma och kalla brunnsområden och beroende på i vilken utsträckning de önskar själva utnyttja grundvattnet under
fastigheterna för värme- och kylaproduktion. Den samhällsekono- miska nyttan av grundvattenföretag av förevarande slag som kan tillvarata värme och kyla på ett rationellt sätt får emellertid anses uppenbar. Fördelarna av det ansökta företaget måste klart anses överväga kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av det. Hinder mot det sökta företaget möter alltså inte heller
enligt 3 kap. 4 § vattenlagen.
När det därefter gäller prövningen enligt tillåtlighetsreglerna i 4-6 §§ miljöskyddslagen av företagets termiska påverkan får som vattendomstolen funnit risken för sättnings- eller häv- ningsskador på byggnader och anläggningar i praktiken anses helt försumbar. Det är fråga om utnyttjande av en förnyelsebar energiresurs som inte bidrar till klimatpåverkan eller medför andra miljöproblem. Hinder föreligger inte enligt miljö-
skyddslagen.
I enlighet med det anförda får det ansökta företaget anses tillåtligt. Målet bör lämpligen återförvisas till Växjö tings- rätt, miljödomstolen, för prövning av frågor om prövotid, skadereglering och andra villkor för företaget.
I avgörandet har deltagit: justitieråden Gregow, Lars K Beckman (referent), Svensson, Pripp och Lundius Föredragande
revisionssekreterare: Munck ---
SVEA HOVRÄTT DOM Miljööverdomstolen
2000-06-30 Mål nr M 72-99 Stockholm
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Växjö tingsrätts, vattendomstolen, dom 1998-04-17 i mål nr VA 60/95, se bilaga A
KLAGANDE
Malmö Värme Aktiebolag, 556430-4599, Box 50513, 202 50 MALMÖ Ombud
[Advokat 1, namn och adress]
MOTPARTER
1. - 21. [Person 1] m.fl., se bilaga B Ombud
[Advokat 2, namn och adress]
22. - 32. [Person 2] m.fl., se bilaga B Ombud
[Advokat 3, namn och adress]
33. [En person (3)], se bilaga B Ombud
[En advokat (4), namn och adress]
34. - 35. [Person 4] m.fl., se bilaga B Ombud
[Advokat 5, namn och adress]
36. Hylénska Gården AB, se bilaga B Ombud
[En jur kand (1), namn och adress]
37. - 149. BEKÅ-Fastigheter KB m.fl., se bilaga B Ombud
[En advokat (6), namn och adress]
150. - 151. [En person (5)] m.fl., se bilaga B Ombud
[Jur kand 2, namn och adress]
152. AB Garibaldi, se bilaga B Ombud
[En advokat (7), namn och adress]
153.- 155. Bostadsrättsföreningen Malmöhus nr 41 Östergård m.fl., se bilaga B
Ombud
[Advokat 8, namn och adress]
156.- 158. Försäkringsaktiebolaget Skandia m.fl., se bilaga B Ombud
[Bolagsjurist (1)], Bolagsjuridik, 103 50 STOCKHOLM SAKEN
Tillstånd till grundvattenanläggning för kyl- och
värmeförsörjning belägen på fastigheterna Innerstaden 5:10 och 30:3 i Malmö kommun, Skåne län
________________________
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
1. Miljööverdomstolen fastställer vattendomstolens domslut.
2. Malmö Värme Aktiebolag skall utge ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen
a) till [advokat 2:s] huvudmän med sjutusenfemhundra (7 500) kr avseende ombudsarvode,
b) till [advokat 3:s] huvudmän med tjugotvåtusenfemhundra (22 500) kr avseende ombudsarvode,
c) till [advokat 4:s] huvudman med tvåtusentvåhundra (2 200) kr avseende ombudsarvode,
d) till [advokat 5:s] huvudmän med sextusenfemhundra (6 500) kr avseende ombudsarvode,
e) till [jur kand 1:s] huvudman med tjugotvåtusentrehundra- tretton (22 313) kr avseende ombudsarvode,
f) till [advokat 6:s] huvudmän med nittontusentvåhundratrettio- sju (19 237) kr, varav 18 750 kr avser ombudsarvode,
g) till [jur kand 2:s] huvudmän med tjugotvåtusentvåhundra- femtio (22 250) kr avseende ombudsarvode,
h) till [advokat 7:s] huvudman med tretusenåttahundratjugo- åtta (3 828) kr avseende ombudsarvode,
i) till [advokat 8:s] huvudmän med elvatusensexhundratrettio (11 630) kr avseende ombudsarvode, och
j) till [bolagsjurist 1:s] huvudmän med tjugotretusensjuhundra- femtio (23 750) kr avseende ombudsarvode.
På rättegångskostnaderna skall Malmö Värme Aktiebolag betala ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag till dess
betalning sker.
YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Malmö Värme Aktiebolag (Malmö Värme, sökanden) har yrkat att Miljööverdomstolen skall meddela tillstånd till det sökta
företaget.
[Advokat 2:s] och [advokat 5:s] huvudmän har bestritt ändring.
[Advokat 4:s] huvudman har medgett Malmö Värmes talan. Övriga motparter har medgett ändring i frågan om tillstånd till det
sökta företaget eller inte haft något att erinra mot att till-
stånd meddelas, men haft olika invändningar beträffande sökan- dens förslag rörande villkors-, prövotids- och skadereglerings- frågor. [Advokat 3:s] och [advokat 6:s] huvudmän har yrkat att målet skall återförvisas till miljödomstolen för handläggning av dessa frågor om Miljööverdomstolen skulle finna företaget tillåtligt. [Advokat 5], [jur kand 1:s], [advokat 7:s] och
[bolagsjurist 1:s] huvudmän har begärt att rätten skall ålägga Malmö Värme att i olika avseenden komplettera utredningen i Miljööverdomstolen.
Motparterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.
Miljööverdomstolen har avgjort målet utan förhandling med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken.
PARTERNAS TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN Malmö Värmes talan
Malmö Värme har förutom vad som anförts i vattendomstolen och antecknats i den överklagade domen framfört i huvudsak
följande.
Malmö Värme måste anses ha den rådighet som vattenlagen (1983:291) kräver. Den rådighet som erfordras för grundvatten- uttag följer av disposition av mark och vatten vid uttags- punkten. Någon ytterligare rådighet erfordras inte.
I frågan om rådighet åberopas ett utlåtande som avgetts i målet av [en f d generaldirektör] i vilket anges i huvudsak följande.
De verksamheter som det är fråga om i det nu aktuella målet utgör dels vattenföretag i vattenlagens mening, dels annat än vattenföretag. Sålunda utgör bortledandet av grundvatten för kyl- och värmeutvinning ett vattenföretag i den mening som avses i 1 kap. 3 § första stycket 2. vattenlagen. Återledandet
av det bortledda vattnet till samma grundvattentillgång är däremot, oavsett syftet med åtgärden, inte ett vattenföretag
eftersom man inte åstadkommer en ökning av grundvattenmängden (jfr tredje punkten i samma stycke). Det finns inte heller
någon annan definition av vattenföretag som omfattar ett åter- ledande av grundvatten. Även om man skulle dela vattendom- stolens uppfattning, att det är fråga om lagring eller depone- ring av kylan resp. värmen i det återledda vattnet, innebär en sådan åtgärd trots det inte ett vattenföretag enligt definitio- nerna i 1 kap. 3 § vattenlagen. Något krav på rådighet för en sådan åtgärd ställs alltså inte i vattenlagen.
Det sökta vattenföretaget avser ett tillgodogörande av grund- vatten. Detta begrepp rymmer sålunda inte endast konsumtion av vatten, vilket vattendomstolen synes mena. Även utvinning av kyla och värme är ett tillgodogörande av vattnet, eftersom det kommer till "nyttig användning" (jfr 2 kap. 42 § vattenlagen [1918:523]).
Vattendomstolen har angivit syftet med återledningen av grund- vattnet på ett sätt som avviker från vad sökanden redovisat.
Syftet med återledningen är enligt sökanden att kompensera för uttaget av vatten. Det är numera en självklarhet att grund- vatten inte onödigtvis skall ledas bort från grundvatten- magasin. Tillstånd till uttag av grundvatten för nu aktuellt ändamål har därför regelmässigt kommit att förenas med en föreskrift om att vattnet efter utnyttjande skall återledas till grundvattenmagasinet för att motverka en minskning av grundvattenmängden i magasinet. I förevarande fall kommer dessutom den växelvisa driften att bidra till att anläggningen kan drivas under en längre tid, eftersom man kan undvika de problem med sjunkande temperatur vid uttagspunkten som uppstår om endast värme utvinns. Anläggningen blir därför mer effektiv genom växeldriften. Det är alltså inte riktigt som vattendom- stolen funnit, att sökandens syfte med återföringen av vatten är att lagra eller deponera värme och kyla. Det är i och för sig riktigt att en termisk påverkan uppstår när vattnet åter-
leds. En sådan påverkan brukar benämnas termisk förorening. Det ansökta företaget skall drivas växelvis över året och man
kommer därmed att såväl begränsa som utnyttja den termiska föroreningen. Syftet med återföringen av vatten och den växel- visa driften är därför närmast att betrakta som skadeföre-
byggande, eftersom åtgärderna minskar påverkan på grundvatten- magasinet vad avser såväl volym och tryck som temperatur.
Vattendomstolens har inte heller bedömt den termiska påverkan på grannfastigheterna på ett riktigt sätt. Termiska förore-
ningar skall bedömas på samma sätt som hydrauliska föränd-
ringar. Om en skada uppstår på en grannfastighet skall denna regleras i enlighet med vattenlagens regler härom. Vattendom- stolen har i stället tillskapat ett nytt slags rådighets-
rekvisit, vilket medfört att rådighetsfrågan inte med säkerhet kan bedömas vid tiden för tillståndsprövning. Först sedan anläggningen tagits i drift, kan temperaturpåverkan på omkring- liggande fastigheter med säkerhet fastställas. Rådigheten, som en processförutsättning, kommer på grund härav att bedömas på grundval av osäkra grunddata.
Vattendomstolen borde i stället ha att skadereglerat den termiska föroreningen. Denna förorening kan medföra skador endast på befintliga grundvattenanläggningar. För övriga
fastigheter kan inverkan uppskattas ekonomiskt först om och när en fastighetsägare vill utnyttja grundvattnet på motsvarande
sätt som sökanden. Genom Malmö Värmes medgivande att tiden för talan om oförutsedd skada skall vara tjugo år, har samtliga
fastighetsägares intressen beaktats. Härtill kommer att
fastighetsägarna också kan begära omprövning av sökandens tillstånd med stöd av vattenlagens bestämmelser.
[F d generaldirektören] har i sitt yttrande framhållit att
återledandet av grundvattnet bör prövas enligt bestämmelserna i 3 kap. 7 § vattenlagen, dvs. som ett led i prövningen av grund- vattenbortledningens lämpliga utförande och som en åtgärd för att förebygga och minska skador. Lagring eller deponering av värme och kyla är enligt [f d generaldirektören] inte ett vattenföretag i vattenlagens mening. Malmö Värme har inte ansökt om tillstånd till en sådan lagring och den bör därför inte heller prövas i målet.
Det ansökta företaget är ekonomiskt fördelaktigt i den mening som krävs enligt bestämmelsen i 3 kap. 4 § vattenlagen. Endast en ringa del av den tillgängliga grundvattenresursen inom det hydrauliska influensområdet skulle komma att utnyttjas av Malmö Värme. Ett stort antal liknande anläggningar skulle därmed kunna anläggas i området. Det finns därför inte något hinder mot att ge tillstånd till det ansökta företaget.
Motparternas talan [Advokat 2:s] huvudmän
Vattenlagen ger en sökande rätt att skada annans fastighet men bara i de särskilda avseenden lagen anger. För särskilt angivna ändamål kan sökanden därutöver erhålla tvångsrätt att ta annans fastighet i anspråk. Vattenlagen medger också att sökanden får ta i anspråk den allmänna och gemensamma vattenresursen från
annans fastighet. En viktig utgångspunkt är att ingripanden i annans rättssfär skall tillåtas endast i undantagsfall. Det kan därför inte komma i fråga att analogivis utsträcka rätten att
skada utöver vad lagen anger. I vattenlagen saknas bestämmelser som ger en sökande rätt att skada annans fastighet på det sätt som skulle bli fallet i detta mål. Det är inte adekvat att som sökanden gör beteckna det aktuella intrånget som en termisk förorening. Vad det i stället handlar om är ett beröva en fastighet ett energiinnehåll, en resurs som fastighetsägaren har exklusiv äganderätt till. Det är också fel som sökanden gör att jämställa s.k. termisk förorening med hyraulisk förändring och det gäller oavsett om den besvärande påverkan är lika stor.
I fråga om den termiska påverkan brister det nämligen i legalitet. Det kan därför inte heller bli aktuellt att medge tvångsrätt för lagring av kyla eller värme på annans fastighet.
Det kan också ifrågasättas hur den termiska föroreningen skulle kunna skaderegleras när tillförlitligt underlag saknas. Sak- ägarna skall i ett så komplicerat fall inte vara hänvisade endast till att begära ersättning för oförutsedd skada.
[Advokat 5:s] huvudmän
Det råder naturligtvis inte något tvivel om att den rådighet en fastighetsägare har över vatten som hör till hans fastighet även omfattar grundvatten. Den lagrade värmen i berggrunden under jordytan är emellertid en nyttighet som inte i något avseende regleras i vattenlagen. Det är trots detta klart att rätten att tillgodogöra sig nyttigheten tillkommer fastighets- ägaren. Om det sökta företaget genomförs skulle möjligheten minska väsentligt för ägare av omkringliggande fastigheter att i framtiden anlägga jordvärmeanläggning med normal effekt. För sådant fall lider fastighetsägaren ekonomisk skada. Malmö Värme har inte erhållit något medgivande från fastighetsägarna att nyttja vattnet för att tillgodogöra sig den värme som finns lagrad i berggrunden på deras fastigheter. Det kan därför ifrågasättas om Malmö Värmes ansökan lagligen kan bifallas.
Läget hade möjligen varit annorlunda om Malmö Värme hade förvärvat en giltig rättstitel av ägarna till den omtvistade nyttigheten.
[Advokat 7:s] huvudman
Enligt sökandens uppgifter kommer vattenföretaget att medföra att grundvattentemperaturen förändras med 7 grader Celsius vintertid och 18 grader Celsius sommartid. Vilken miljöpåverkan dessa termiska förändringar kommer att ha är i dag inte känt annat än att det i området som värms upp av de varma brunnarna kan uppstå sprickbildningar i marken, vilka i sin tur kan
medföra sättningar och sprickor i byggnader. Det föreligger betydligt större risker för skador i form av sättningar och sprickbildningar inom influensområdet än vad sökanden gör gällande.
Som framgår av ett åberopat utlåtande från KM Miljöteknik innebär det ansökta vattenföretaget även att sökanden kommer att utnyttja energiinnehållet i grundvattnet i en omfattning som inte står i proportion till den egna fastighetens begrän- sade underjordiska sfär. Trots att vattentillgången i och för sig är god, kommer återföringen av kallt vatten till akviferen att medföra en "urladdning" av energiinnehållet. Denna urladd- ning medför att energin blir mindre värd för den som inom den egna fastigheten avser att utnyttja grundvattenenergin för uppvärmningsändamål. På motsvarande sätt kommer för andra fastighetsägare inom influensområdet, som i stället önskar utnyttja grundvattnets kyla, grundvattnet att vara termiskt förorenat (varmt) och därmed betydligt mindre värt för dessa fastighetsägare.
Övriga motparter
Övriga motparter har inte haft några synpunkter på tillåtlig- hetsfrågan.
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL - Tillämplig lag
Vattenlagen (1983:291) har den 1 januari 1999 upphävts och ersatts av bl.a. miljöbalken och lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Av 6 § första stycket lagen (1998:811) om införande av miljöbalken framgår att mål och ärenden som inletts före miljöbalkens ikraftträdande som huvud- regel skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser.
Av andra stycket samma paragraf följer dock att miljöbalkens bestämmelser om förfarandet skall tillämpas av miljödomstolar och Miljööverdomstolen i bl.a. överklagade mål som inletts före miljöbalkens ikraftträdande. Malmö Värme ansökte om tillstånd till den nu aktuella verksamheten före miljöbalkens ikraft- trädande. Vattenlagens bestämmelser skall därför tillämpas i sak medan miljöbalkens bestämmelser styr förfarandet.
- Frågan om rådighet över vatten, m.m.
För att få utföra ett vattenföretag måste företagaren ha rådig- het över vattnet inom det område där företaget skall utföras (2 kap. 1 § vattenlagen). Rådighet över en fastighets vatten
kan uppkomma genom äganderätt till fastigheten, till följd av upplåtelse av fastighetsägaren eller förvärv tvångsvis (2 kap.
2 § vattenlagen). Kravet på att företagaren har rådighet över vattnet är en processförutsättning. Finns inte erforderlig rådighet skall ansökan avvisas. På denna punkt är reglerna i vattenlagen och i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet likalydande.
Eftersom sökanden träffat servitutsavtal med Malmö kommun som äger de fastigheter på vilka uttagsbrunnarna är belägna och där grundvattnet skall tas ut har sökanden den rådighet över grund- vattnet som krävs för det sökta vattenföretaget.
För återförandet av vattnet krävs inte någon särskild rådighet i vattenlagens mening, eftersom denna åtgärd inte är ett vattenföretag enligt de definitioner som lagen innehåller. Som Malmö Värme påpekar kan återledandet av det bortledda grund- vattnet ändå prövas av rätten i vattenmålet med stöd av
bestämmelsen i 13 kap. 16 § första stycket vattenlagen. Ett återledande av vatten kan också föreskrivas som villkor för företaget enligt 3 kap. 7 § andra stycket vattenlagen eller som en skadeförebyggande åtgärd enligt 9 kap. 1 § tredje stycket vattenlagen (se prop.1984/85:10 s. 26 och [f d generaldirek- tören] Rolf Strömberg, Vattenlagen med kommentar, s. 26).
Det bör dock noteras att ett återledande av grundvatten liksom andra skadeförebyggande åtgärder även kan ge upphov till skador för sakägare eller det allmänna. Skadeförebyggande åtgärder kan också medföra intrång av annat slag i sakägares rätt. Uppkomna skador till följd av åtgärderna kan ersättas enligt bestämmel- serna i 9 kap. vattenlagen. I den utsträckning en skadeföre- byggande åtgärd kräver att annans mark tas i anspråk, kan sökanden under vissa förutsättningar utverka tvångsrätt enligt 8 kap. 1 § andra stycket vattenlagen för att utföra nödvändiga anläggningar eller åtgärder på annans fastighet. Ett sådant ianspråktagande av annans fastighet skall naturligtvis också ersättas av sökanden (se 9 kap. 1 § första stycket vatten- lagen).
- Några utgångspunkter för tillståndsprövningen
I målet är utrett att det ansökta vattenföretaget kommer att påverka ett flertal andra fastigheter än dem som Malmö Värme har rätt att använda för vattenföretaget. Den typ av påverkan som främst är omstridd i målet är att temperaturen på grund- vattnet men även i marken kommer att förändras genom det åter- ledda grundvattnet. Det kan konstateras att återledningen av vattnet är en nödvändig förutsättning för att anläggningen
skall kunna drivas med uppgiven effekt under en längre tid.
Även om det huvudsakliga syftet med återledningen från Malmö Värmes sida inte skulle kunna sägas vara att deponera kyla och värme i större markområden utan i stället vara att förebygga skador genom att minska den negativa påverkan på grundvatten- magasinet, innebär åtgärden ändå ekonomisk nytta för sökanden samtidigt som möjligheten för ägare av omkringliggande fastig- heter att exploatera motsvarande ekonomiska resurs i vissa fall begränsas. Trots att återledningen av grundvattnet inte i sig är tillståndspliktigt enligt vattenlagen, är åtgärden enligt Miljööverdomstolen ändå av sådant slag att dess termiska effekter på grannfastigheterna skall prövas i ansökningsmålet.
Frågan är då hur dessa effekter skall kvalificeras rättsligt.
Malmö Värme har hävdat att den temperaturpåverkan på angrän- sande fastigheter som återledandet av vattnet medför är en s.k.
termisk förorening som är att bedöma på samma sätt som en påverkan som innebär en hydraulisk förändring. Enligt Malmö Värme kan den termiska föroreningen skaderegleras i detta mål, varvid skada endast kan sägas uppkomma på eventuella befintliga grundvattenanläggningar. Fastighetsägare som i framtiden avser att utföra liknande anläggningar och som påverkas negativt av det nu aktuella företaget, kan enligt bolaget begära ersättning för oförutsedd skada. Sakägarnas intressen tillgodoses enligt bolaget också genom att den som bedriver eller söker tillstånd till annan vattentäkt som är beroende av den aktuella vatten- tillgången kan begära omprövning av Malmö Värmes tillstånd med stöd av bestämmelserna i 15 kap. 11 § vattenlagen.
Enligt ägarna av några omkringliggande fastigheter är tempera- turen i marken en nyttighet som tillkommer fastighetsägaren.
Enligt fastighetsägarna ger vattenlagens bestämmelser inte sökanden rätt att tillgodogöra sig denna resurs som tillhör annan på sätt som förutsätts i ansökan. De hävdar också att det saknas lagstöd för att tvångsvis ta i anspråk denna nyttighet samt att det aktuella intrånget i deras rätt inte är en sådan skada som kan regleras endast genom skadeersättning enligt vattenlagens bestämmelser.
För en tillståndsprövning gäller den i och för sig självklara utgångspunkten att det finns en gräns för hur ingripande påverkan på annans fastighet som kan tillåtas efter endast en skadereglering och sålunda utan förordnande om tvångsrätt t.ex.
enligt bestämmelserna i 8 kap. vattenlagen. Om ett vattenföre- tag förutsätter ett ianspråktagande av annans fastighet, måste antingen avtal med berörd fastighetsägare träffas eller tvångs- rätt medges av domstolen. Är inte någon av dessa förutsätt- ningar uppfyllda, kan inte tillstånd till ansökan ges. Miljö-
överdomstolen har sålunda att pröva om den påverkan det sökta företaget har på omkringliggande fastigheter innebär ett sådant ianspråktagande av dessa som kräver avtal eller tvångsrätt. För det fall rätten skulle finna att det är fråga om ett sådant
ianspråktagande uppkommer frågan om vattenlagen medger en sådan tvångsrätt som därvid skulle krävas.
- Medför påverkan på temperaturen i mark och vatten att omkringliggande fastigheter tas i anspråk?
Det står till en början klart att förändringen av temperaturen i mark och grundvatten kan försvåra för ägare av omkring- liggande fastigheter att på motsvarande sätt som sökanden utnyttja grundvattnet för att utvinna värme respektive kyla.
Det går också att förutse en framtida konkurrens om den aktuella nyttigheten.
Miljööverdomstolen har tidigare konstaterat att det ansökta företaget är så utformat att det förutsätter att återfört
grundvatten med påverkad temperatur strömmar in på andras fastigheter och i praktiken lagras där för att vid en senare tidpunkt kunna återutnyttjas av sökanden. Denna lagring medför en ekonomisk nytta för sökanden och utan denna möjlighet skulle förutsättningarna för lönsamhet i sökandens företag vara
väsentligt sämre. Enligt Miljööverdomstolen innebär det ansökta företaget helt klart ett ianspråktagande av en exploaterbar nyttighet som fysiskt finns på andra fastigheter, även om det naturligtvis är mycket svårt att värdera denna tillgång för den enskilde fastighetsägaren.
Nästa fråga blir om denna exploatering kan sägas innebära ett ianspråktagande av annans fastighet. Den närmare innebörden av begreppet fast egendom är härvid av viss betydelse. Begreppet används vanligen i två skilda betydelser, dels i fråga om det konkreta fysiska objektet, dels i fråga om äganderätten till ett sådant objekt. I fråga om det fysiska objektet gäller att fast egendom omfattar inte bara jordytan utan även det som finns under denna yta. Det som finns under jordytan omfattas följaktligen av fastighetsägarens äganderätt, såvida det inte har tagits i anspråk av annan med stöd av lag, som kan vara fallet t.ex. vid anläggandet av gruvor (se prop. 1966:24 s.
58). Äganderätt till fast egendom medför befogenhet för ägaren att, när särskild inskränkande reglering saknas, nyttja fastig- heten efter eget gottfinnande och därvid utnyttja naturresurser vare sig dessa är fast anknutna såsom jord och grus eller saknar fast bindning som värme och vind (se bl.a. Gabriel Michanek, Energirätt, Justus förlag, 1990, s. 466 f. och s.
491).
Som vattendomstolen funnit medför det ansökta företaget en ter- misk påverkan som inte kan anses som ringa på ett stort antal närliggande fastigheter. Temperaturförändringen i grundvattnet och marken skulle för flera av de närmast liggande fastigheter- na komma att bli påtaglig. Ett tillstånd till ett vattenföretag gäller i princip för all framtid, vilket innebär att den ter-
miska påverkan skulle kunna bli mer eller mindre permanent, låt vara att graden av påverkan skulle variera över tiden.
Det faller sig inte helt naturligt att betrakta detta intrång som ett slags latent skada som skulle bli ersättningsgill först när fastighetsägaren avser att utnyttja resursen och detta hindras eller försvåras av det nu aktuella företaget. Den långvariga temperaturpåverkan som det sökta företaget skulle medföra på ett större område innebär också att det blir svårt att lösa den konkurrenssituation som uppkommer om andra fastig- hetsägare vill utnyttja samma grundvattentillgång för att
utvinna kyla eller värme. En jämkning av det tillståndsgivna företaget enligt omprövningsbestämmelsen i 15 kap. 11 § vatten- lagen skulle inte sällan kräva en så långvarig omställnings- period att omprövningen blir mycket svår att genomdriva av såväl praktiska som ekonomiska skäl. Enligt Miljööverdomstolens mening ligger det därför i stället närmast till hands att
bedöma den termiska påverkan som företaget har som ett ianspråktagande av annans fastighet. Vad som närmare bestämt tas i anspråk är det förmögenhetsvärde som värme och kyla i en fastighet betingar och som fastighetsägaren har exklusiv rätt till.
- Medger vattenlagen tvångsrätt för det aktuella ianspråk- tagandet?
I vattenlagen finns regler som underlättar exploatering av vatten för kraftutvinning och bevattningsändamål m.m. Dessa regler har i stora stycken expropriativa drag, t.ex. kan som
ovan nämnts tvångsrätt medges varigenom annans mark kan tas i anspråk för vissa ändamål (se bl.a. 8 kap. 1 § vattenlagen). En del bestämmelser syftar också till att underlätta en från
samhällets synpunkt önskvärd exploatering och kan medföra begränsningar i en fastighetsägares traditionella rättigheter, hit hör t.ex. regler om utbyggnadsvitsord som möjliggör ut- byggnad av en fallsträcka för kraftändamål trots att en minori- tet av de berörda fastighetsägarna motsätter sig företaget, varvid dessa får ersättning för vattenkraften i pengar eller i form av andelskraft (se 2 kap. 7 § och 9 kap. 16 § vatten- lagen).
Under åberopande av dessa regler skulle en sökande kunna yrka tvångsrätt för ett ianspråktagande av annans fastighet i syfte att utvinna värme och kyla på sätt som förutsätts i detta mål, eftersom det skulle vara en från allmän synpunkt önskvärd exploatering; utnyttjande av en förnyelsebar enenergiresurs som inte bidrar till klimatpåverkan eller medför andra miljö-
problem. Även om Malmö Värme inte yrkat tvångsrätt i målet, anser Miljööverdomstolen att det finns skäl för domstolen att uttala sig i frågan om tvångsrätt över huvud taget är möjlig för att ta i anspråk en sådan resurs som nu är i fråga.
Tvångsrätt enligt vattenlagen kan ges för att möjliggöra vattenföretag som anses så angelägna att det är motiverat att göra undantag från den ovan berörda principen om markägarens fria dispositionsrätt. Om tvångsrätt beviljas bestäms ersätt- ningen för vad som avstås enligt de grunder som anges i vattenlagen. Tvångsrätt medges endast för vissa i lagen
bestämda ändamål, t.ex. vattenkraftsutbyggnad och bevattnings- regleringar, och kan avse endast i lagen angivna typer av ianspråkstaganden, t.ex. av mark eller vattenkraft. Reglerna är sålunda avpassade för situationer som sedan länge är kända och där de olika frågor som uppkommer i stor utsträckning kunnat förutses och därför erhållit en avpassad och någorlunda
uttömmande reglering. Om tvångsrätt skulle medges i nu aktuellt fall skulle flera frågor av betydande vikt och komplexitet
behöva lösas utan något direkt lagstöd. Det handlar bl.a. om grunder för beräkning av ersättningar och avgränsningen av kretsen ersättningsberättigade. Till detta skall läggas att tvångsrätt är av sådan ingripande karaktär för den enskilde att en analogisk tillämpning av lagbestämmelser kan ske endast i undantagsfall och under förutsättning att tillämpningen inte kommer i konflikt med egendomsskyddet i regeringsformen och Europakonventionen. Miljööverdomstolen finner därför att vattenlagen inte medger tvångsrätt för ett sådant ianspråk- tagande av annans fastighet som nu är i fråga.
- Miljööverdomstolens slutsatser
Miljööverdomstolen finner sålunda att det vattenföretag Malmö Värme sökt tillstånd för skulle innebära ett ianspråktagande av annans fastighet och att bolaget inte skaffat sig rätt till
detta. Frågan är då om denna omständighet skall ses som en bristande processförutsättning eller, som vattendomstolen funnit, den skall behandlas som en del av själva saken.
I vattenlagens förarbeten anges att bestämmelsen om rådighet över vatten i 2 kap. 1 § vattenlagen inte innebär en fullstän- dig reglering av behörighetsfrågan. Även om sökanden i och för
sig har rådighet över vattnet, kan han på andra grunder sakna legitimation som sökande. Som exempel nämns i motiven att behörighet att ansöka om ett tillstånd till vattenreglering till förmån för ett vattenkraftverk eller om tillstånd till en vattentäkt för en fabriks behov tillkommer endast den som förfogar över kraftverket eller fabriken (se prop. 1981/82:130 s. 401). Trots att den nu aktuella omständigheten är sådan att den direkt hindrar att ett tillstånd till vattenföretaget ges, ligger det enligt Miljööverdomstolen närmast till hands att inte betrakta denna som en bristande processförutsättning utan i stället låta den ingå i tillståndsprövningen. Ansökan skall därför inte avvisas utan lämnas utan bifall och vattendom- stolens domslut fastställas.
- Rättegångskostnader i Miljööverdomstolen
Malmö Värme har medgett kostnadsanspråken från [advokat 4:s], [advokat 8:s], [jur kand 1:s], och [advokat 7:s] huvudmän samt del av anspråket från [jur kand 2:s] huvudmän. Bolaget har inte framfört några erinringar mot övriga kostnadsyrkanden och Miljööverdomstolen finner att dessa är skäliga. Samtliga kostnadsyrkanden skall därför bifallas.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga C Överklagande senast 2000-07-28
I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Rolf Lundmark,
miljörådet Lars Hydén, hovrättsrådet Mats Dahl, referent, samt hovrättsassessorn Anna Tiberg.
Enhälligt.
---
VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM Vattendomstolen
1998-04-17 Mål nr VA 60/95 Växjö
SÖKANDE
Malmö VärmeAktiebolag, orgnr 556430-4599, Box 50513, 202 50 MALMÖ (nedan sökanden)
Ombud:
[En bolagsjurist (2)], Sydkraft Tjänster AB. 205 09 MALMÖ SAKEN
Ansökan om tillstånd till grundvattenanläggning för kyl- och värmeförsörjning belägen på fastigheterna Innerstaden 5:9 och 30:3 i Malmö kommun, Skåne län
________________________
1 DOMSLUT
1.1 Ogillande av talan
Vattendomstolen ogillar sökandens talan i målet.
1.2 Rättegångskostnader
Sökanden skall betala ersättning för rättegångskostnader till
a. [Advokat 2:s] huvudmän med Etthundratjugofyratusensexhundra- tio (124 610) kr, varav 118 750 kr för ombudsarvode inklusive mervärdesskatt.
b. [Advokat 3:s] huvudmän med Tvåhundratjugoåttatusenåtta- hundratre (228 803) kr, varav 143 750 kr för ombudsarvode inklusive mervärdesskatt.
c. [En mans (1)] huvudmän med Sextiosextusenetthundraattioåtta (66 188) kr, varav 65 262 kr för ombudsarvode inklusive
mervärdesskatt,
d. [En advokats (9)] huvudmän med Trettiofemtusen (35 000) kr, avseende ombudsarvode inklusive mervärdesskatt.
e. [Person 3] (ombud: [advokat 4]) med sjutusenfemhundra (7 500) kr, avseende ombudsarvode inklusive mervärdesskatt,
f. [Advokat 5:s] huvudmän med Tjugosextusensexhundrafyrtioen (26 641) kr, varav 26 406 kr för ombudsarvode inklusive
mervärdesskatt.
g. [Jur kand 1:s] huvudmän med Femtioettusenfyrahundra (51 400) kr, varav 46 250 kr för ombudsarvode inklusive mervärdesskatt.
h. [Advokat 6:s] huvudmän med Etthundrafyratusentvåhundra- nittioåtta (104 298) kr, varav 95 625 kr för ombudsarvode inklusive mervärdesskatt.
i. [Jur kand 2:s] huvudmän med Sextiofyratusenåttahundrafemtio (64 850) kr, varav 60 000 kr för ombudsarvode inklusive
mervärdesskatt.
j. [En mans (2)] huvudmän med Tjugotvåtusenfemhundra (22 500) kr, avseende ombudsarvode inklusive mervärdesskatt.
k. Stiftelsen Sancta Elisabeths Systrar (ombud: [jur kand 3])
med Femtiotvåtusenfemhundra (52 500) kr avseende ombudsarvode inklusive mervärdesskatt.
l. [Advokat 7:s] huvudmän med Etthundranittiotretusentvåhundra (193 200) kr, varav 157 500 kr för ombudsarvode inklusive mervärdesskatt.
m. [Advokat 8:s] huvudmän med Tjugotretusensjuhundrafemtio (23 750) kr, avseende ombudsarvode inklusive mervärdesskatt.
n. Försäkringsaktiebolaget Skandia och Livförsäkringsaktie- bolaget Skandia med Etthundrafyrtiosextusentvåhundrafemtio (146 250) kr, varav 37 500 kr för ombudsarvode inklusive mer- värdesskatt.
På rättegångskostnaderna skall erläggas ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom tills betalning sker.
[En kvinnas] yrkande om rättegångskostnader ogillas.
1.3 Domstolskostnader
Det åligger sökanden att betala i 20 kap 6 § vattenlagen angivna kostnader för målets behandling vid vattendomstolen enligt särskild redovisningsräkning från domstolens kansli.
2 BAKGRUND
2.1 Sökandens redogörelse
Sökandens har som bakgrund till ansökan anfört följande.
Sökanden är ett företag inom Sydkraftkoncernen som ansvarar för produktion och distribution av fjärrvärme till Malmös och
Burlövs kommuner. Sökanden avser att komplettera energiutbudet till sina abonnenter med distribution av fjärrkyla, vilken
skall produceras på ett miljövänligt och energieffektivt sätt.
I Malmö finns det idag en stor mängd lokala kylmaskiner, vilka innehåller köldmedier som är nedbrytande på ozonskiktet i det fall de läcker ut till atmosfären. Till var och en av dessa kylmaskiner finns även ett kylaggregat, vilket fläktar bort överskottsvärmen som bildas vid kylproduktionen och som alla också innebär ett bullerproblem.
Sökanden planerar nu att tillvarata och lagra värme och kyla i grundvattnet och berggrunden. Det uppumpade grundvattnet leds i ett hermetiskt slutet system tillbaka till grundvattenmagasinet efter att det passerat ett värmeväxlingssystem. Den i värme- växlarna överförda kylenergin används direkt i fjärrkylanätet medan värmeenergin nyttjas som värmekälla till värmepumpar, vilka avger högvärdig värme till befintligt fjärrvärmenät.
Kyl- och värmeproduktionen kommer att ske i en anläggning med ett köldmedium som ej bryter ned ozonskiktet. Systemet medför en avsevärd besparing av såväl el som fossila bränslen. Detta innebär positiva miljöeffekter vad avser växthuseffekt och för- surning. Anläggningen innebär vidare en minskad bullerbelast- ning genom att ett antal fläktförsedda kylaggregat ersätts.
Ansökan i målet avser tillstånd till grundvattenbrunnar och grundvattenuttag och återföring av grundvatten m m för den planerade kyl- och värmeförsörjningen.
2.2 Parallella mål m m
Till vattendomstolen har inkommit ytterligare två mål angående ansökan om likartade tillstånd. Målen avser ansökan från Malmö kommun (mål VA 26/95) och Fastighetsaktiebolaget Telaris (mål VA 39/96) om lagligförklaring av redan anlagda uttagsbrunnar och återföringsbrunnar i centrala Malmö samt tillstånd att - för värmeutvinning och produktion av kyla - genom brunnarna pumpa upp grunvatten och efter nedkylning respektive uppvärm- ning återföra vattnet till samma grundvattenakvifer. Influens- områdena i dessa mål ligger inom det praktiskt hydrauliska influensområdet i nu aktuellt mål. Vattendomstolen har hållit
gemensam huvudförhandling i samtliga tre mål, men domstolen har ännu ej meddelat dom i de två övriga målen. Samtliga sökanden, som uppgett att hinder ej föreligger att de sökta tillstånden utnyttjas vid sidan av varandra, har medgett varandras ansök- ningar. Sökandena har enats om ett gemensamt kontrollprogram samt gemensamma villkor m m för samtliga företag.
3 YRKANDEN
Sökanden har nu - för kyl- och värmeförsörjning - ansökt om tillstånd
att utföra erforderligt antal (cirka 10 st) produktionsbrunnar inom två olika områden för varma brunnar på fastigheten Innerstaden 30:3 samt erforderligt antal (cirka 10 st)
produktionsbrunnar inom två olika områden för kalla brunnar på fastigheten Innerstaden 5:10, allt i Malmö kommun, Skåne Län,
att för uppvärmningsändamål bortleda 1 840 000 m³ grundvatten per år från de varma brunnsområdena, dock högst 9 600 m³/d, och eller nedkylning återföra motsvarande vattenmängder i de kalla brunnsområdena.
att för kyländamål bortleda 1 240 000 m³ grundvatten per år från de kalla brunnsområdena, dock högst 9 960 m³/d. och efter uppvärmning återföra motsvarande vattenmängder i de varma brunnsområdena,
samt all för backspolningsändamål ur brunnarna bortleda 2 200 m³ grundvatten per år, dock högst 110 m³ per timme.
Sökanden har begärt en arbetstid om fem år samt yrkat verkställighetstillstånd.
Sökanden har vidare föreslagit dels att tiden för anmälan av oförutsedd skada bestäms till tjugo år, dels att den tid efter vilken omprövning av villkoren för tillståndet tidigast får ske fastställs till 30 år. Såsom ersättningsfri andel i samband med omprövning av villkor har sökanden föreslagit en tjugondedel.
4 NÄRMARE REDOGÖRELSE FÖR ANSÖKAN
Sökanden har i ansökan och skriftliga kompletteringar till denna samt vid huvudförhandling i målet till närmare utveckling av sin talan anfört bl a följande.
4.1 Höjdsystem
Samtliga i målet förekommande höjdangivelser hänför sig till Malmö kommuns lokala höjdsystem, vilket har nollplanet 0.131 m lägre än nollplanet i Rikets höjdsystem (RH 70).
4.2 Rådighet
Samtliga brunnar kommer att anläggas på fastigheterna
Innerstaden 5:10 och 30:3 i Malmö kommun. Fastigheterna ägs av
kommunen. Sökanden och kommunen har slutit ramavtal den 19 juni 1996 med bilagt servitutsavtal och ledningsavtal, vilka avtal
godkänts av kommunens Gatu- och trafiknämnd. Avtalen innebär att kommunen till sökanden upplåter erforderlig mark för
anläggningen. Sökanden har därmed sidan rådighet som avses i 2 kap 2 §§ andra stycket vattenlagen för utförande av brunnar m m. Genom avtal med Malmö Gatukontor har sökanden rätt att anlägga ledningsnät.
4.3 Planfrågor
Brunnarna berörs av tre detaljplaner fastställda år 1967, 1983 och 1984. Brunnarna kommer att anläggas uteslutande på allmän plats (gata eller plantering). Verksamheten kommer således ej att strida mot gällande planbestämmelser för berörda områden.
4.4 Anläggningsbeskrivning
Med anläggningen avses här den utrustning vars huvudkomponenter utgörs av två st plattvärmeväxlare sammantaget dimensionerade för 5 MW energiöverföringseffekt grundvattenbrunnar, grund- vattenpumpar och därtill hörande rörledningssystem. På värme- växlarens sekundärsida finns en sluten grundvattenkrets som via två brunnsgrupper står i kontakt med ett likaledes slutet
grundvattenmagasin, en s.k. akvifer.
Akvifersystemets dimensionerade arbetstemperatur är:
- inlagring kalla brunnar +4.5§C - inlagring varma brunnar +14.5§C
Erforderliga brunnar utförs med tätad rörinfodring till ett djup av cirka 20 m under markytan och därefter som öppet hål ned till fullt djup cirka 55-60 m under markytan.
I de utredningar som utförts, har ett antal av tio brunnar per brunnsgrupp förutsatts. Planerade brunnsområden samt redan utförda borrningar framgår av plankarta, aktsid 56.
På värmeväxlarnas primärsida finns den resterande utrustningen som tillsammans med övrig utrustning utgör den totala kyl- och värmeproduktionsenheten. Huvudkomponenterna på denna sida av värmeväxlarna utgörs av två värmepumpar med en sammantagen kyl- effekt av cirka 5 MW och en sammantagen värmeeffekt av cirka 7,5 MW.
4.5 Driftfallsbeskrivning Två huvuddriftfall föreligger
1. Vinterdriftfallet, innebärande att värmepumparna är i drift.
Härvid används grundvatten från den "varma" brunnsgruppen som värmekälla förmedlad via värmeväxlarna. I retur erhålls spill- kyla, vilken lagras ned i akviferens kalla del via den kalla brunnsgruppen.
2. Sommardriftfallet, innebärande att akvifersystemet har en omvänd flödesriktning. Det svala grundvattnet pumpas då till- baka och kyla växlas över till fjärrkylanätet. I retur erhålls spillvärme, vilken lagras ned i den varma delen av akviferen via den varma brunnsgruppen. Skulle akvifersystemet inte räcka till för att täcka nätets kylbehov går värmepumparna in och sänker temperaturen ytterligare. I detta fall används grund- vattnet också för bortkylning av kondensorvärme.
I båda driftfallen återförs således samma flödesmängd till akviferen som pumpas ur densamma.
Det vatten som avses att användas för renspolning kommer att avledas till det kommunala avloppsnätet.
4.5 Energi- och effektbehov
Anläggningen dimensioneras för 10 MW kyleffekt. Av den dimensionerade kyleffekten levereras 5 MW från akvifersystemet och resten från värmepumparnas förångarsida.
Årsenergi kyla har beräknats till cirka 10 000 MWh, varav cirka 8 000 MWh hämtas från akvifersystemet.
För att kompensera för energiförluster under lagringstiden lagras dock cirka 10 000 MWh/år in i den kalla akviferdelen.
Härvid produceras cirka 15 000 MWh värme till fjärrvärmenätet.
4.6 Grundvattenbehov 4.6.1 Vinterdriftfall
Grundvatten pumpas från de varma brunnarna vid en medeltempera- tur av +13.5ø C. Samma mängd återförs i de kalla brunnarna vid medeltemperaturen +4.5ø C.
Med en temperaturförändring om 9øC och drifttiden 4 000 timmar blir erforderligt grundvattenflöde genomsnittligt 240 m³/h för att uppnå en inlagring av 10 000 MWh.
Under de första driftåren krävs dock en forcerad kylinlagring
för att täcka den sk insvängningsförlusten. Maxflödet har därför satts till 400 m³/h eller 9 600 m³/dygn.
4.6.2 Sommardriftfall
Grundvatten pumpas från de kalla brunnarna vid en temperatur av +4.5 - +8§ C. Flödesbehovet varierar beroende på behovet på fjärrkylanätet. Samma mängd som pumpas ur de kalla brunnarna återförs i de varma brunnarna vid en temperatur som genomsnitt- ligt är +14§ C. Kortvarigt kan temperaturen ligga på cirka
+30§ C.
Medelflödet beräknat på årsenergin 8 000 MWh och 3 500 timmar sommardriftfall samt med en temperaturförändring av +7§ C blir i medeltal cirka 280 m³/h.
Maximalt flödesbehov inträffar när effektbehovet på nätet är 5 MW eller mer. Med en temperaturförändring av +10.5§ C blir detta flöde cirka 415 m³/h eller 9 960 m³/dygn.
För korttidslagring under de varmaste sommarperioderna samt under sensommaren används värmepumpsystemet för kylinlagring nattetid med ett maxflöde av 4 000 m³/dygn under 60 dygnsnätter (10 tim/dygnsnatt).
Årsvattenmängderna grundvatten för samtidigt uttag och åter- föring uppgår till cirka 3 080 000 m³.
4.7 Influensområden
Det s k praktiskt hydrauliska influensområdet för grundvatten- uttagen och återföringen av grundvatten är det område där tryckändringen i den nedre grundvattenakviferen blir mer än 0.3 m vp. Omfattningen av influensområdet har angetts till ett cirka två km brett och cirka fem km långt område i anslutning till uttags- och återföringsbrunnarna. Beräkningen av området grundar sig på att sökandens tillstånd tillsammans med de av Malmö kommun och Fastighetsaktiebolaget Telaris sökta till- stånden utnyttjas fullt ut. Området framgår av ingivna kartor (aktsid 212 - 215 och 746).
Under normaldriftår kommer den termiska påverkan i berggrunden och grundvattnet att uppgå till mindre än +-2§C utanför ett
cirka 500 m brett och cirka 1.3 km långt område i anslutning till brunnsgrupperna. Området, som framgår av ingivna kartor (aktsid 212 och 213), sträcker sig ej utanför det hydrauliska influensområdet och överlappar ej de termiska influensområdena i de två övriga målen men tangerar det termiska influensområdet
i Fastighetsaktiebolaget Telaris (mål VA 39/96).
4.8 Geologisk och hydrologisk beskrivning m m
Lagerföljden visar i korthet på tre vattenförande våningar i jord- och berglagren.
Akvifer 1 kan definieras som ett fritt grundvattenmagasin i jordlagrens övre del. Grundvattennivån i denna akvifer varierar främst med årstid och lokal närhet till ytvatten.
Jordlagren består av ett relativt jämntjockt täcke av lermorän, vanligen 7-10 m mäktigt. Denna jordart utgör ett tätande skikt till nästa vattenförande våning.
Akvifer 2 kan definieras som ett bundet vattenmagasin knutet till kalkberggrundens övre sprickrika del. Denna zon är oftast 2-4 m mäktig och kännetecknas av bl a hög flinthalt. Vatten- genomsläppligheten är ställvis hög. Grundvattennivån ligger i området ungefärligen i höjd med Öresunds vattennivå.
Berggrunden under akvifer 2 utgörs närmast av sk bryozokalk- sten. Denna kännetecknas av en del leriga lameller, vilket gör att den vertikala genomsläppligheten är låg eller mycket låg.
Mäktigheten är vanligen 20 - 25 m. Lagret saknar ihållande flintbankar.
Akvifer 3 kan definieras som grundvattenmagasin tillhörande en porös och sprickrik kalksten, med hög eller mycket hög vatten- föring. Även denna formation, vilken oftast är 10-15 m mäktig, utgörs av bryozokalksten. Enstaka flintbankar förekommer.
Grundvattnets trycknivå sammanfaller i stort med den för akvifer 2.
Grundvattnets beskaffenhet är vanligtvis av bräckt karaktär i akvifererna 2 och 3.
Provpumpningar har utförts i brunnarna KB1 och UB3 för att klarlägga berggrundens hydrauliskt egenskaper och delvis beskriva sambandet mellan berggrundens olika grundvatten- akviferer och det ytliga grundvattenmagasinet i jordlagren.
Resultatet är bl a att akvifer 2 blir påverkad cirka 20 procent av tryckförändringen i den nedre akviferen samt att den övre öppna grundvattennivån påverkas i sin tur cirka 20 procent av tryckförändringen i akvifer 2.
4.9 Bebyggelse inom influensområdena
Det praktiskt hydrauliska influensområdet omfattar de delar av Malmö som sträcker sig från Rönneholm i sydväst till Kirseberg i nordost. Inom området finns Malmös centrala bebyggelse bestående av ett par tusen affärs- och hyresfastigheter. Inom det termiska influensområdet finns ett par hundra fastigheter.
4.10 Mikjökonsekvensbeskrivning
Anläggandet av brunnar kommer att ske med konventionell brunns- borrutrustning och teknik. Under borrningsskedet kommer när- miljön att påverkas i första hand vad avser nedsatt trafikfram- komlighet och förhöjd bullernivå dagtid samt utsläpp av
avgaser. Påverkan bedöms dock vara både temporär och obetydlig.
I driftskedet kommer brunnsanläggningen att i princip vara dold under mark som en helt sluten krets. Grundvattnet pumpas runt med hjälp av dränkbara eldrivna pumpar. Systemet är fritt från såväl buller stim emissioner, varför någon påtaglig inverkan på ovanmarksmiljön inte förväntas.
Termiskt kommer företaget att i första hand påverka temperatur- bilden cirka 30-50 m under mark där energin lagras. Den lägsta temperaturen inom det kalla brunnsområdet kommer att uppgå till +4øC, vilket är cirka 7øC lägre än akviferens normaltemperatur.
Den högsta temperaturen i det varma brunnsområdet kommer att uppgå till cirka 30øC vilket är cirka 20øC högre än akviferens normaltemperatur. Energiförlusterna blir så små att de inte kommer att påverka fauna och flora i de övre marklagren.
Företagets inverkan på jordlagrens grundvattennivå och därmed vegetationen i parkområden och andra grönytor har beaktats i särskild utredning. Utredningen visar att en viss påverkan kan påräknas men att denna inte inverkar på växternas vattenför- sörjningsmöjligheter.
De små nivåförändringarna i jordlagrens grundvattennivå innebär vidare att några sättningar av byggnader, grundlagda i jord -lagren inte förväntas.
Genom att systemet är slutet och trycksatt förväntas akviferen och dess grundvatten inte kunna bli förorenat av främmande ämnen och substanser. Inte heller förväntas temperaturföränd- ringen påverka vattnets kemiska eller bakteriella samman- sättning.
Om brunnsanläggningen i framtiden tas ur drift kommer de upp- värmda och nedkylda delarna av akviferen att termiskt återhämta
sig genom energiutbyte med atmosfären och energiflödet längs den geotermiska gradienten. Denna återhämtning beräknas ta ett tiotal år.
4.11 Lönsamhet m m
Investeringskostnaderna för hela anläggningen beräknas uppgå till 75 milj kr. Uppskattningsvis uppgår den del av projektet som omfattas av ansökan i målet till 10 milj kr. De årliga driftskostnaderna, som består av drift- och underhållskostnader samt avskrivningskostnader, beräknas till cirka 5 milj kr.
Den sammanlagda energibesparingen vid kyl- och värmeproduktion kommer att uppgå till 17 000 MWh per år. Av denna kommer cirka 12 000 MWh att ersätta 1.3 milj m³ naturgas på fjärrvärmesidan medan 5 000 MWh utgör en elbesparing på kylsidan. Ersättningen av naturgas medför bl a ett reducerat utsläpp av koldioxid med cirka 3 000 ton om året samt av kväveoxider (NOx) med cirka 5 ton om året. Elbesparingen medför minskad belastning på elnätet och under större delen av året minskade utsläpp av koldioxid, kväve- och svaveldioxider samt tungmetaller.
4.12 Verkställighetstillstånd
Det är nödvändigt att aktuella arbeten kommer i gång så snart som möjligt. Verkställighetstillstånd begärs därför.
5 MOTSTÅENDE INTRESSEN
Kammarkollegiet har inte fört talan för bevakande av det allmännas rätt och intressen i målet.
Länsstyrelsen i Skåne län har anfört att företaget ej strider mot befintlig detaljplan samt att företagets tillåtlighet ej
ifrågasätts. Länsstyrelsen har vidare uppgett att området är av riksintresse för kulturmiljövården men att vattenföretaget inte bedöms ha någon negativ inverkan på riksintressena.
Malmö kommun, som inte haft någon erinran mot ansökan, har framfört vissa förslag vad gäller tiden för oförutsedd skada m m.
Ett stort antal ägare till fastigheter belägna såväl inom som utom det hydrauliska influensområdet har inkommit med erin- ringar. De har framfört bl a oro för att sättningsskador skall uppslå på fastigheter. Önskemål om prövotid har framförts.
Några fastighetsägare har också anfört reservation för att den termiska påverkan negativt kan inverka på egna liknande grund-
vattenanläggningar som kan komma att bli aktuella.
Sökanden har invänt bl a följande.
"Risken för sättningar i husgrunder och andra fasta anlägg-
ningar bedöms som utomordentligt liten. Denna bedömning grundar sig på det förhållandet att det undre grundvattenmagasinet är väl avgränsat från de övre jordlagren och det ytliga öppna grundvattenmagasinet i marknivån.
Den termiska inverkan av företaget berör endast en mindre del av det gemensamma hydrauliska influensområdet. Påverkan begränsas också till den djupt liggande akviferen. Såvitt är känt finns i aktuellt influensområde utöver den nu sökta
anläggningen samt anläggningarna i de parallella målen endast ett befintlig anläggning för kyl- och värmeutnyttjande genom uttag av grundvatten, nämligen anläggningen som försörjer köpcentrumet Triangeln. Anläggningen, som ägs av Folksam, har tillståndsgivits genom vattendomstolens dom den 5 februari 1989 (mål VA 36/88). Några olägenheter av det tilltänkta företag kan inte förutses och Folksam har inte heller motsatt sig sökandens företag.
Gör fastighetsägare gällande att en fastighets marknadsvärde påverkas redan av de ändrade förhållandena i grundvattenmaga- sinet, skall vattendomstolen göra en objektiv bedömning som kan jämföras med hur en presumtiv genomsnittlig köpare kan resonera vid kontroll av köpeskilling. Frågeställningen är således om köpeobjektet är mindre värt efter att de planerade grundvatten- uttaget påbörjats. En avgörande faktor skulle därvid kunna vara det förhållandet att en köpare, vid tiden för domen, överväger att själv ta ut grundvatten för något syfte. Bedömningen som skall göras beror emellertid på med vilket syfte grundvatten- uttag skall göras. Här kan man tänka sig t.ex. vattenuttag för konsumtion och för industriellt bruk liksom vatten till
fontäner samt värme och kyla.
Sökandenas bedömning är att någon generell skada av sökandes uttag och återföring av grundvatten inte kan visas uppkomma.
Inte i något fall kan antas uppkomma annat än högst marginell påverkan på ett fastighet av de planerade uttagen. Inom det i målet aktuella influensområdet finns kontorsfastigheter och hyreshus. Ett antal enfamiljsfastigheter är belägna inom det hydrauliska influensområdets yttre delar. Generellt kan med fog göras gällande att såväl taxeringsvärden som marknadsvärden för berörda fastigheter styrs av andra och mera betydelsefulla
faktorer än grundvattenförekomsten under husen. Inte i något fall torde kunna göras sannolikt att nuvarande marknadsvärden
är påverkade av grundvattentillgången.
För det fall en påvisbar skada likväl bedöms uppkomma till följd av vattenföretaget, skall beaktas endast sådan inverkan som har faktisk betydelse för marknadsvärdet. Sökanden har inte i något avseende funnit att skada på annan tillhörig egendom uppkommer till följd av ansökta vattenföretag. Anledning att redovisa ersättningsförslag föreligger därför inte.
Det förhållandet att någon negativ inverkan på fastigheter av det aktuella vattenföretaget ej kan förutses, motiverar att en eventuell framtida inverkan av t.ex. nivåförändringar eller termisk förorening bör hanteras enligt de regler som gäller för oförutsedd skada. Detsamma gäller övrig inverkan som framdeles, mot förmodan, kan visa sig uppkomma, exempelvis sättnings- påverkan av husgrunder eller av underjordiska ledningar. Det är sökandenas bedömning att det omfattande kontrollförfarande som föreslås säkerställer fastighetsägares trygghet vad avser
erforderligt grundmaterial för bedömning av oförutsedda skador."
6 RÄTTEGÅNGSKOSTNADER
Nedan förtecknade sakägare m fl har yrkat ersättning för rätte- gångskostnader. Yrkade ersättningar har medgetts av sökanden.
Denne samt Malmö kommun (sökanden i mål VA 26/95) och Fastighetsaktiebolaget Telaris (sökanden i mil VA 39/96) har förklarat att de alla tre är beredda att solidariskt svara för kostnaderna.
a. [Advokat 2:s] huvudmän b. [Advokat 3:s] huvudmän c. [Man 1:s] huvudmän d. [Advokat 9:s] huvudmän e. [Person 3] (ombud: [advokat 4]) f. [Advokat 5:s] huvudmän
g. [Jur kand 1:s] huvudmän h. [Advokat 6:s] huvudmän i. [Jur kand 2:s] huvudmän j. [Man 2:s] huvudmän
k. Stiftelsen Sancta Elisabeths Systrar (ombud: [jur kand 3]) l. [Advokat 7:s] huvudmän
m. [Advokat 8:s] huvudmän
n. Försäkringsaktiebolaget Skandia och Livförsäkrings- aktiebolaget Skandia
Vidare har [kvinnans] ägare till fastigheten Åkarp 1:8, som är belägen drygt en mil från centrala Malmö, yrkat ersättning med
23 300 kr för ombudsarvode ([ombud en man (3)]). Som skäl för att hon är sakägare har hon anfört att hennes vattenuttag på fastigheten kan påverkas av det sökta företaget via "Alnarps- strömmen".
Sökanden har bestritt [kvinnans] kostnadsräkning, på den grund att hon inte kan anses vara sakägare. För det fall vattendom- stolen skulle finna att så är fallet har sökanden vitsordat ett belopp om 5 000 kr såsom i för sig skäligt. Sökanden samt Malmö kommun, Stadsfastigheter Malmö (sökanden i mål VA 26/95) och Fastighetsaktiebolaget Telaris (sökanden i mål VA 39/96) har förklarat att de alla tre, under denna förutsättning, är
beredda att solidariskt svara för [kvinnans] rättegångskostna- der med vitsordat belopp.
7 DOMSKÄL 7.1 Rådighet
För att få utföra ett vattenföretag skall sökanden enligt 2 kap 1 § vattenlagen ha rådighet över vattnet inom det område där företaget skall utföras. Sökanden har träffat servitutsavtal, som innebär att Malmö kommun till sökanden upplåter erforderlig mark för de fastigheter på vilka uttagsbrunnarna och övriga anläggningar är belägna och där grundvatten skall tas ut samt återföras. Sökanden är således saklegitimerad beträffande de sökta åtgärderna.
Om ansökan avsett tillgodogörande av grundvatten för konsumtion eller liknande ändamål hade sökanden haft erforderlig rådighet och därmed även rätt att påverka andra fastigheters grund- vattentillgång efter sedvanlig skadeprövning. Denna rätt grundar sig på vattenlagen. Effekterna av ett sådant företag, såvitt avser grundvattentillgång och grundvattennivå inom annans fastighet, är också reglerade i vattenlagen. Detta gäller också samma effekter av nu aktuellt företag.
Det sökta vattenföretag har som ändamål att utvinna kyla och värme. Grundvattenuttaget samt återföringen av vattnet till samma grundvattenakvifer avses ske i ett slutet system. Syftet med återföringen är att kompensera grundvattenakviferen för det vatten som tagits ut samt att lagra och deponera kyla och värme och ej att bli kvitt termiskt förorenat vatten. För att anlägg- ningen skall fungera som är tänkt förutsätts att temperaturen i grundvattnet och i berggrunden på fastigheter som ej tillhör sökanden förändras mer än ñ2øC. Vattendomstolen finner - för det fall påverkan inte avser en obetydlig del av fastigheten - att en sådan påverkan inte är ringa. Denna påverkan kan ej
anses vara något som en fastighetsägare har att tåla. En rätt för sökanden att termiskt påverka annans fastighet skulle nämligen kunna fördyra eller omintetgöra anläggandet av en motsvarande energianläggning på fastigheten. Någon möjlighet för sökanden att erhålla tvångsrätt enligt vattenlagen till en sådan påverkan finns ej. Ej heller finner domstolen att
sökanden med stöd av annan lagstiftning kan ges sådan rätt. Den aktuella påverkan är inte att bedöma som en termisk förorening utan den är i stället - som framgår av vad domstolen anfört ovan - ett ianspråktagande från sökandens sida av annans fastighet för lagring och deponering av värme och kyla. Detta får enligt domstolen ske endast om sökanden - eventuellt mot erläggande av ersättning - erhållit medgivande från ägaren. En förutsättning för lagringen och deponeringen är alltså att sökanden har rådighet härtill. Så länge sökanden ej visat att medgivande finns har sökanden ej denna rådighet.
Vattendomstolen återkommer i frågan om termisk påverkan under rubriken "7.2.2 Tillstånd".
7.2 Tillåtlighetsprövning
7.2.1 Omfattningen av vattendomstolens prövning
Prövningen i målet avser ansökan att anlägga brunnar samt att i ett slutet system bortleda grundvatten och återföra vattnet till samma grundvattenakvifer. Syftet med bortledandet och återförandet är att utvinna värme och kyla. Någon prövning av själva anläggningen härför utöver brunnarna är det i målet dock ej fråga om. Ej heller är det fråga om någon prövning beträf- fande avledning till det kommunala dagvattennätet av vattnet från renspolning av brunnarna.
7.2.2 Tillstånd
Vattendomstolen finner med hänsyn till vattenlagens tillåtlig- hetsregler i 3 kap 1 och 2 §§ (allmänna planeringssynpunkter, detaljplan m m) samt i 3 kap 3 § första stycket (skada eller olägenhet av större betydelse för allmänna intressen) att hinder ej möter mot de sökta brunnarna, de sökta vattenuttagen och den sökta vattenåterföringen.
Inom det termiska influensområdet finns utöver sökandens fastighet ett par hundra fastigheter som påverkas termiskt i inte ringa utsträckning. Risk får anses föreligga att sökanden genom invändning från någon eller några av ägarna till dessa fastigheter kan komma hindras att utnyttja anläggningen såsom är tänkt. Syftet med anläggningen kan då komma att omintet-
göras. Som anförts ovan under rubriken "7.1 Rådighet" måste sökanden för att ta i anspråk annans fastighet för lagring och deponering av kyla och värme genom medgivande ha rådighet härtill. Så länge sökanden ej visat att han har erforderliga medgivanden anser domstolen att han ej heller visat att
avkylningen och uppvärmningen i berggrunden och grundvattnet inom andra fastigheter belägna inom det termiska influens- området kan säkerställas för att avsedd utvinning av värme och kyla skall kunna ske i tänkt omfattning. Sökanden kan också komma att fåt utge ersättning till annan fastighetsägare om denne begär ersättning med anledning av termisk påverkan. Det går nu ej heller att förutse hur stora ersättningsbelopp det kan bli fråga om. Dessa båda förhållanden innebär att sökanden ej visat att företaget är samhällsekonomiskt motiverat (3 kap 4
§ vattenlagen). Det sökta tillståndet till vattenuttag och vattenåterföring samt anläggandet av brunnar härför skall därför ogillas. Trots detta finner vattendomstolen att ett
uttalande bör ske från Domstolens sida om de effekter som den termiska och hydrauliska påverkan kan medföra på grundlägg- ningen på fastigheter inom de respektive influensområdena.
Enligt vattendomstolens bedömning medför den temperatur- förändring som kan komma att ske ingen risk för hävnings- eller sättningsskador på byggnader. Gjorda beräkningar visar att om temperaturen förändras med 1øC i ett 1 m mäktigt berglager överytan kommer att förändras med 10 exp.3 mm. Vid en genom- snittlig temperaturhöjning för det varma brunnsområdet om 10øC i ett 50 m djupt berglager, vilken förändring kan bli aktuell i detta fall, kommer hävningen att uppgå till 0,5 mm. Detta förhållande motverkar risken för sättningar i byggnader. Den genomsnittliga temperaturminskning i det kalla brunnsområdet, som det här kan bli fråga om, medför en ännu mindre förändring av bergnivån. Den teoretiska förändringen på grund av termisk påverkan från den sökta återföringen är alltså i praktiken helt försumbar vad gäller sättnings- eller hävningsrisk för
byggnader och anläggningar.
Vattendomstolen anser att utredningen i målet ger vid handen att risken för skadliga sättningar i husgrunder och andra fasta anläggningar på grund av förändring av grundvattennivån är utomordentligt liten. Denna bedömning grundar sig - i likhet med sökandens - bl a på det förhållandet att det undre grund- vattenmagasinet är väl avgränsat från de övre jordlagren och det ytliga öppna grundvattenmagasinet i marknivån. De farhågor om risk för sättningar i byggnader och anläggningar som anförts av fastighetsägare inom det praktiskt hydrauliska influens-
området föranleder ej vattendomstolen att göra annan bedömning.
7.8 [rätteligen 7.3, anm av Schultz-Infosoc AB] Rättegångs- kostnader
Sökanden har medgett samtliga yrkanden med undantag av [kvinnans] yrkande.
Vattendomstolen, som konstaterar att "Samarbetskommittén för Alnarpsströmmen", ej yttrat sig i målet, finner genom utred- ningen i detta att [kvinnans] fastighet, vilken ligger långt utanför det Praktiskt hydrauliska influensområdet, ej vare sig genom "Alnarpsströmmen" eller på annat sätt kan komma att påverkas av det sökta företaget. Då hon därför saknar ställning som sakägare i målet skall hennes yrkande om rättegångskost- nader ogillas.
8 HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (Dv 950) Överklagande senast den 15 maj 1998
På vattendomstolens vägnar
Peter Brusewitz
I denna dom har deltagit chefsrådmannen Peter Brusewitz som ordförande, fastighetsrådet Bertil Norén som teknisk ledamot, samt nämndemännen Bo Lindblom och Tranje Danielsson.
Enhälligt.
---
I bilaga (B) redovisades 158 motparter, såväl enskilda personer som bolag, samt aktuell fastighet.
