Att göra genus i sagor

(1)

Att göra genus i sagor

En analys av genus och maktförhållanden i utvalda barnsagor

Representation of gender in fairy tales

An anlysis of gender and power relations in selected fairy tales for children

Anna Schyman

Fakultet: Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Ämne/Utbildningsprogram: Förskollärarprogrammet Nivå/Högskolepoäng: 15 hp

Handledarens namn: Morten Feldtfos Thomsen Examinatorns namn: Kristin Ungerberg

Datum: 2021-02-15

(2)

[Representation of gender in fairy tales]

Ett examensarbete inom ramen för lärarutbildningen vid Karlstads universitet: Förskollärarprogrammet

http://kau.se

The author, Anna Schyman, has made an online version of this work available under a Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 3.0 License.

http://diva-portal.org

(3)

II

Abstract

This study aims to analyze representations of gender in fairy tales read in preschool.

I have analyzed folk tales and literary fairy tales from the 19th century and contem- porary tales. The method I have used is qualitative literature analysis with a poststructuralist perspective on gender. The results show that older fairy tales maintain the traditional gender roles more than newer fairy tales. The male is norm and women are considered the other sex. My analysis can be used to draw the attention of preschool teachers to the importance of norm criticism in storytelling. Research shows that literature affects how children perceive the world and children's identity format- ion. In order to achieve the curriculum's goals of gender equality and equal conditions regardless of gender, preschool teachers need to be aware of the norms the fairy tales they read to children contain.

Keywords: fairy tales, gender, poststructuralist perspective, pree school, stereotypes.

(4)

III

Sammanfattning

Den här studien syftar till att analysera hur genus görs i sagor som blir lästa i för- skolan. I min studie analyserar jag folksagor och konstsagor från 1800-talet samt moderna sagor. Metoden jag använder är kvalitativ litteraturanalys med ett post- strukturalistiskt perspektiv på genus. Resultatet visar att de äldre sagorna förstärker de traditionella könsrollerna medan de nyare sagorna försöker utmana dem. Det manliga är norm i sagor och kvinnan ses på som det andra könet. Forskning visar att litteratur påverkar barnens identitetsskapande och hur barnen uppfattar omvärl- den. Min analys kan användas för att uppmärksamma förskollärare på vikten av att vara normkritisk i valet av sagor. För att kunna uppnå läroplanens mål om jämlikhet och lika rättigheter oavsett könstillhörighet, måste förskollärare vara medvetna om vilka normer sagorna de läses speglar.

Nyckelord: förskola, genus, normkritik, poststrukturalism, sagor.

(5)

IV

Innehållsförteckning

INLEDNING ... 1

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2

LITTERATURGENOMGÅNG ... 3

TIDIGARE FORSKNING OM GENUSMÖNSTER OCH STEREOTYPER I FÖRSKOLAN ... 3

TIDIGARE FORSKNING OM GENUS I BARNLITTERATUR OCH LITTERATURENS PÅVERKAN PÅ BARN ... 4

SLUTSATS OCH SAMMANFATTNING AV FORSKNINGEN ... 5

POSTSTRUKTURELL TEORI ... 7

METOD ... 9

URVAL ... 9

DATABEARBETNING OCH ANALYSMETOD ... 10

ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 11

ANALYS ... 12

”LILLA RÖDHUFVAN”–GRIMM OCH GRIMM (1895) ... 12

RÖDLUVAN –JANSSON OCH JENSFELT (2013) ... 13

”LILLE HANS OCH LILLA GRETA”–GRIMM OCH GRIMM (1895) ... 15

”PRINSESSAN PÅ ÄRTEN”–FÖRTROLLANDE SAGOR (2005) ... 16

TUMMELISA –H.CANDERSEN (1877) ... 18

PRINSESSAN PAPPERSPÅSE –MUNSCH OCH MARTCHENKO (1984) ... 19

DISKUSSION ... 22

RESULTAT OCH SAMMANFATTNING AV ANALYSERNA ... 22

METODDISKUSSION ... 24

VIDARE FORSKNING OCH STUDIENS BETYDELSE FÖR FÖRSKOLLÄRARYRKET ... 25

REFERENSER ... 26

PRIMÄRLITTERATUR ... 26

SEKUNDÄRLITTERATUR ... 26

(6)

1

INLEDNING

Sagor är en stor del av förskolans verksamhet och förekommer ofta i sagosamlingar med böcker och muntligt berättande, som teater och när barn tittar på film. Böcker och det skrivna ordet har inte längre samma centrala plats i utbildningen som förr men barn möter fortfarande sagor i olika former (Kåreland, 2005). Min nyfikenhet att analysera sagor utifrån ett genusperspektiv började på min verksamhetsförlagda utbildning då jag upptäckte att personalen i förskolan gärna berättar sagor men att det ofta saknas ett normkritiskt tänk. Flertalet forskare har uppmärksammat att de sagor som barn möter i förskolans verksamhet domineras av manliga huvudkarak- tärer och traditionella könsstereotyper (Lynch, 2016; Skolverket, 2020). Tsao (2020) menar att sagor och barnlitteratur påverkar barnens identitetsutveckling och socialiseringsprocess och ger barn en bild av hur världen fungerar. Sagorna bidrar till barns språkutveckling vilket är en av anledningarna till att de berättas i försko- lan.

Enligt Kåreland (2005) är det en självklarhet att skolan förmedlar litteratur till barnen för att utveckla barnens litteraturintresse, men det är viktigt att vara medveten om vilka böcker som presenteras för barnen. Böcker och sagor som innehåller traditionella könsroller och könsnormer behöver inte uteslutas men det är viktigt att reflektera över innehållet tillsammans med barnen. De ideal som barn möter i böcker och andra medier riskeras att överföras till barnens verkliga liv (Skolverket, 2020). Tsao (2020) menar att de könsroller som förstärks och speglas i litteraturen kan påverka barns könsidentitetsskapande. Sagor domineras ofta av stereotypa normer där pojkar framställs som hjältar som alltid når sina mål medan flickor fram- ställs som ödmjuka, undergivna, eller möjligtvis avundsjuka (Hayik, 2016). Pojk- skildringar utspelas ofta utom synhåll från vuxenvärlden medan berättelser om flickor utspelas på platser där vuxna kan ha översikt (Öhrn, 2008). Detta visar att flickor behöver övervakas medan pojkar är friare att göra vad de vill. Lynch (2016) menar att barns världsbild påverkas av att de ständigt möter berättelser där det manliga är norm och kvinnan ses som underordnad.

Kåreland (2005) visar att flickor redan i fem års ålder ser sig själv som andra rang och underordnade pojkar. Det kvinnliga nedvärderas och det manliga ses ofta som viktigare, denna bild följer med barnen hela skoltiden. Med större medvetenhet och kunskap kring genus och maktstrukturer kan pedagoger uppmuntra barn att utveckla sina intressen oavsett könstillhörighet (Gullberg, Andersson, Danielsson, Scantlebury & Hussénius, 2018). Gullberg m.fl. (2018) menar att förskollärarnas barnsyn antingen kan förstärka eller motverka könsstereotyper i förskolan. Ef- tersom att litteratur har visat sig påverka hur barn ser på världen och uppfattar sig själv och andra (Backman, 2020) är det viktigt att vi är medvetna om vad vi läser och hur vi pratar med barnen kring innehållet.

(7)

2

Förskolan har ett tydligt uppdrag att motverka könsstereotyper och i läro- planen finns flera mål som behandlar jämlikhet och könsroller. Ett av målen är att förskolan ska motverka könsmönster som begränsar barnens val och utveckling samt att förskolan ska organiseras så att barnen kan utvecklas med samma möjlig- heter och på lika villkor (Skolverket, 2018). Trots tydliga mål och riktlinjer visar Skolinspektionens (2017) rapport att det finns tydliga brister i förskolans genusar- bete och att de flesta förskolor inte genomsyras av jämställdhetsuppdraget. Med min undersökning och analys hoppas jag kunna se hur genus görs i sagor och bidra med en ökad medvetenhet kring genus och makt hos förskollärare så att framtidens sagostunder speglas av jämlikhet och normkritik. Att anta ett genusperspektiv in- nebär att studera hur föreställningar om kön möjliggör eller begränsar flickor och pojkars utveckling och hur barnen blir bemötta och behandlade av omgivningen (Kåreland, 2005). Det kan även innebära att studera hur flickor och pojkar gestaltas i litteraturen vilket är det jag tänkt göra i min analys.

Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att beskriva hur genus och maktstrukturer upprätthålls och skapas i sagor som berättas i förskolan. De frågeställningar jag utgår ifrån för att besvara mitt syfte är:

• Hur görs genus i sagorna?

• Vem har makten och vilka maktstrukturer finns i sagorna?

(8)

3

LITTERATURGENOMGÅNG

I det här avsnittet presenteras tidigare forskning som är aktuell för studien.

Tidigare forskning om genusmönster och stereotyper i förskolan

Det har gjorts mycket forskning kring genus och genusmönster i förskolan.

Forskning kring genusmönster och stereotyper i förskolan är av intresse för min studie då det visar att flera förskolor har brister i jämställdhetsarbetet (Skolinspektionen, 2017). Forskning har visat att personalen i förskolan upprätthåller och förstärker könsstereotyper och könsnormer vilket strider mot förskolans läroplansmål angående likabehandling oavsett könstillhörighet (Ärlemalm-Hagsér & Pramling Samuelsson, 2009).

Ärlemalm-Hagsér och Pramling Samuelsson (2009) har studerat genusmönster i förskolan och hur de kommer till uttryck. Resultatet visar att både barn och pedagoger är med och upprätthåller genuskonstruktioner. Det är främst barnen och inte förskollärarna som står för nytänkandet och nyskapandet av genusmönster. Studien visar att pojkar får ta mer plats i förskolan, får mer tid med pedagogerna och tillåts bryta mot regler i större utsträckning än flickor. Gullberg, Andersson, Danielsson, Scantlebury och Hussénius (2018) har gjort en studie om förskollärares barnsyn i förhållande till könsstereotyper och menar att förskollärare antingen kan förstärka eller motverka rådande könsstereotyper genom sitt sätt att agera. Barn är tidigt medvetna om att det finns yrken som domineras av kvinnor respektive män och detta påverkar vad barnen riktar sitt intresse mot. Gullberg m.fl.

(2018) menar att pedagoger som är medvetna om hur genus och maktrelationer påverkar barns val, kan stötta barnen att prova nya saker och utveckla intressen oavsett könstillhörighet.

Hellman (2010) har undersökt hur barn på förskolan skapar kön utifrån en poststrukturell syn på att kön skapas genom sociala processer. Studien visar att det inte har någon betydelse vilket kön barnen har för att få tillträde till lekar men de barn som klassas som ”typisk flicka” eller ”typisk pojke” tillåts ta större plats i verksamheten. De barn som bryter mot de traditionella genusrollerna och är ”lugna pojkar” eller ”bråkiga flickor” hamnar i bakgrunden. Pedagogerna planerar ofta aktiviteter med utgångspunkt för de ”bråkiga pojkarna” vilket gör att pedagogerna är med och förstärker stereotyperna.

(9)

4

Tidigare forskning om genus i barnlitteratur och littera- turens påverkan på barn

Genus i barnlitteratur är ett ämne som har intresserat flertalet forskare runt om i världen. Det har gjorts både kvantitativa och kvalitativa studier inom ämnet. Den tidiga genusforskningen fokuserade på könsstereotyper och hur flickor och pojkar framställdes som dikotomier, motsatser, och fokuset låg på skillnader mellan könen (Nikolajeva, 2017). Dagens litterära genusforskning fokuserar istället på hur genus

”görs” och hur genus framställs i litteraturen.

Flera forskare bland annat Tsao (2020) och Lynch (2016) fastställer att barnlitteraturen är en del i barns subjekt- och identitetsskapande. Litteraturen är med och formar barns självbild och världsbild (Lynch, 2016) och enligt Stephens (2002) fungerar litteraturen som en kulturbärare. Berättelser kan både förstärka eller försvaga de kulturella ideologierna som de syftar att förmedla. Tsao (2020) har studerat hur genusfrågor framställs i barnlitteraturen och studiens resultat visade att flickor oftast framställs som passiva åskådare medan pojkarna är aktiva deltagare.

Han menar att de flickor som bryter mot normen och är aktiva deltagare nästan alltid ses som avvikande från de övriga karaktärerna. Lynch (2016) har studerat vilka böcker som läses för barn i förskolan och vilket genus huvudrollsinnehavaren har. Studien visar att både flickor, pojkar och pedagoger har tendenser att välja böcker med manliga protagonister. Barnens världsbild formas av att barnen får höra böcker som nästan alltid handlar om starka, självsäkra, manliga hjältar. Barnen visas via böckerna att världen kretsar runt mannen. Steyer (2014) menar att det är ett problem att flickor socialiseras in i starka könsmönster och att det får konsekvenser för barns identitetsskapande. Steyers (2014) artikel syftar till att undersöka vilka stereotyper som beskriver flickor och pojkar i olika typer av medier och hur detta påverkar dem. Undersökningen visar att olika medier såsom dataspel, tv-program och böcker har ett könsstereotypiskt innehåll som förstärker de traditionella köns- rollerna. Hon menar att det är lika viktigt att medier speglar olika bilder av pojkar och flickor. Flickor behöver framställas som självständiga och modiga och pojkarna behöver framställas som sårbara och ödmjuka. Båda delarna krävs för att uppnå jämlikhet. Steyer visar i sitt resultat att flickors självförtroende stärktes när de fick höra böcker om starka kvinnliga protagonister.

I avhandlingen Förklädda flickor. Könsöverskridning i 1980-talets svenska ungdomsroman analyserar Maria Österlund (2005) könsöverskridning i svenska ungdomsromaner. Österlund har skapat en pojk- och en flickmatris för att kunna analysera och strukturera de olika varianter av flickor och pojkar som förekommer i litteratur. Flickmatrisen omfattar tre grundtyper; den duktiga flickan, pojkflickan samt den dåliga flickan. Dessa grundtyper kan sammankopplas med stereotypa genusroller som innebär att den duktiga flickan har anpassat sig, pojkflickan är genusöverskridande och den dåliga flickan protesterar. Enligt Österlund (2005) understryker matrisen den underliggande processen till skillnad från begreppet flickstereotypt som är det vedertagna begreppet. Matrisen sätter en grund för vad

(10)

5

en flicka anses kunna göra och inte göra. Österlund (2005) har även skapat en matris för att kunna analysera pojkars roll i litteraturen och har då utgått ifrån Stephens (2002) schema som påminner om Österlunds flickmatris. Stephen har delat in de olika pojktyperna i kategorierna Old Boy, Everyday Boy och Mommy’s Boy.

Österlund (2005) översätter dessa till macho, mjuk pojke och mes. Även dessa kategorier kan kopplas till de stereotypa genusrollerna; Old Boy/macho anpassar sig, Everyday Boy/mjuk pojke är genusöverskridande och Mommy’s boy/mes protesterar. Pojkmatrisen skiljer sig från flickmatrisen då det är den tuffa pojken som anses ha anpassat sig medan den mjuka pojken är genusöverskridande. Dessa matriser och scheman är användbara i min analys när jag ska analysera hur genus görs.

Xu, Zhang, Wu och Wang (2019) har gjort en studie kring det som kallas ” the Cinderella komplex” vilket kan översättas till Askunge-komplexet. Askunge- komplexet är en narrativ/berättande struktur som beskriver kvinnors rädsla för självständighet och kvinnors önskan om att bli omhändertagna. Det innebär att kvinnor inte kan vara lyckliga utan en man. Xu m.fl. (2019) har bland annat analyserat Askungen och sett att sagan följer den narrativa struktur som Askunge- komplexet beskriver. Askungen är beroende av prinsen för att kunna vara lycklig.

De har analyserat över 7000 böcker, över 6000 filmsynopser och över 1000 filmer och kan konstatera att de filmer som handlar om kvinnor vars lycka är beroende av män klassas som bra filmer och de filmer som handlar om mäns sårbarhet anses vara dåliga filmer.

Paterson (2014) har skrivit en artikel om hur barn uppfattar sagor utifrån könsstereotyper och genus. Hon har uppmärksammat hur barns olika uppfattningar kring karaktärerna påverkar hur de ser på sagorna. Syftet är att kunna utmana de starka uppfattningar kring genus och könsnormer som har varit etablerade under en längre tid. Barnen har fått möta traditionella sagor med traditionella narrativa strukturer där mannen är norm men även nyare sagor där de traditionella normerna ifrågasätts. Barnen har svarat på frågor som rör genus, som till exempel ”hur tror ni sagan hade slutat om huvudpersonen var en man istället för kvinna?” eller ”hur hade huvudpersonen agerat om det var en flicka istället för en pojke?”. Studien visar hur barnen vill att sagorna ska innehålla traditionella strukturer och att barnen protesterar när sagorna bryter mot dessa.

I min analys kommer jag även använda tidigare forskning kring de primärtexter jag har valt för att jämföra och stärka mina argument.

Slutsats och sammanfattning av forskningen

Tidigare forskning har visat att många förskolor inte når upp till läroplanens mål kring jämställdhet mellan könen. Pojkar får mer kvalitetstid med personalen och detta förklaras dels med att personalen upplever dem som stökiga och att flickorna som är snälla och lugna klarar sig bättre själva (Ärlemalm-Hagsér & Pramling

(11)

6

Samuelsson, 2009). Lynch (2016) har visat i sin studie att personalen inte reflekte- rar över innehållet i de böcker de läser för barnen utifrån genussynpunkt. Resultatet från Lynch forskning visar att de flesta böcker som läses i förskolan handlar om en manlig protagonist. För att kunna analysera sagorna jag har valt ut och synliggöra varför det är viktigt att vara medveten om genusroller och maktrelationer i relation till förskolans uppdrag är forskning kring hur litteratur påverkar barn relevant. Flera forskare är överens om att litteraturen är med och formar barns identitetsskapande, barns självbild samt barns världsuppfattning (Tsao, 2020; Lynch, 2016). Steyer (2014) menar att det behövs litteratur om starka flickor och om sårbara pojkar för att kunna uppnå jämställdhet i förskolan vilket är relevant för förskolans uppdrag.

Österlund (2005), Xu, Zhang, Wu och Wang (2019) samt Paterson (2014) resultat är relevanta för att kunna analysera hur genus görs i sagorna samt att resultaten belyser maktrelationer i sagor.

(12)

7

POSTSTRUKTURELL TEORI

Hellman (2010) beskriver att inom den poststrukturella teorin ses människor som aktiva deltagare i en konstruktionsprocess där världen blir till. Människan konstruerar världen genom att använda språket och kommunicera med andra. Kunskap är enligt poststrukturalismen kontextberoende och språket är inte en representation av verkligheten utan språket är det som utgör verkligheten. Språket är centralt i den poststrukturella teorin och Hellman (2010) refererar till Davies som menar att barn lär sig använda språket när de tänker och när ett barn lär sig prata så lär det sig samtidigt samhällets normer och värderingar. Eidevald (2009) menar att språket är det verktyg som vi använder för att tolka verkligheten. Det vi ser som självklart i språket som till exempel att människor är antingen kvinnor eller män, ligger inbäd- dat i vårt språk (Hellman, 2010). Detta är som sagt kontextberoende vilket innebär att det är föränderligt och har olika innebörd i olika tider och kulturer. Eidevald (2009) menar att begrepp som kvinna och man kan vara svåra att förlita sig på från ett poststrukturellt perspektiv då språket är omväxlande och dynamiskt. Från ett feministiskt poststrukturellt perspektiv är språket viktigt och det är effekterna av språket som avgör hur vi tolkar ord som till exempel manligt och kvinnligt. Männi- skan eller subjektet skapas i relation och kommunikation med andra (Eidevald, 2009; Hellman, 2010). De centrala begreppen i min studie är genus, genusroller, makt och normer som jag beskriver närmre nedanför.

Genus är den svenska översättningen av engelskans gender och när begrep- pet först började användas i Sverige översattes det till könsroller för att utvecklas till socialt kön och senare till begreppet genus som används idag (Hirdman, 1988).

Under 1980-talet började begreppet genus etableras i det svenska språket för att beteckna kulturella och sociala skillnader mellan könen (Ambjörnsson, 2004). Uti- från ett poststrukturellt perspektiv kan genus förstås som socialt och kulturellt kon- struerat. Enligt Lövgren (2016) är kvinna och kvinnlig två olika saker, det biologiska könet sätter vissa ramar vad det innebär att vara en kvinna men det kulturella meningsskapandet som kvinnor blir feminina och män blir maskulina. Genus är ett flytande och föränderligt begrepp och handlar om hur kvinnligt och manligt görs och hur könsroller sedimenteras eller repeteras (Backman, 2020). De yttre attribu- ten är det som oftast används för att beskriva kvinnlighet; kläder, hår, smink och högklackade skor ses som typiskt kvinnliga och är med och ”gör” kvinnlighet. Ge- nus är en process och måste återskapas upprepade gånger för att vara övertygande (Ambjörnsson, 2004). Vilket genus vi identifierar oss med påverkar vårt subjekt- och identitetsskapande och vad det innebär att vara kvinna eller man förändras över tid (Dahl, 2016).

Språket hjälper människan att positionera sig och passa in i ramen för den sociala strukturer som definierar genusrollerna (Davies, 2003). Barn kan utifrån ett poststrukturellt perspektiv ses som aktörer som intar positioner antingen innanför eller utanför gällande genussystem. Vilka positioner barnen väljer beror på vad

(13)

8

omvärlden erbjuder (Kåreland, 2005). Utifrån det feministiska poststrukturella per- spektivet fokuserar vi inte på skillnader mellan könen utan vi fokuserar på hur genus skapas i sociala sammanhang (Eidevald, 2009). Det är de sociala föreställningarna som avgör vad det innebär att vara kvinna eller man.

Makt är ett viktigt begrepp i den poststrukturella teorin och är tätt samman- kopplat med jämställdhet och genus (Hedlin, 2010). Att ha makt innebär att ha in- flytande över vad som räknas och värderas i samhället (Hedlin, 2010) samt möjlig- heten att påverka sitt eget eller andras liv (Backman, 2020). Backman (2020) beskriver att makt finns både i det synliga och i det osynliga och att makt finns i alla relationer på både gott och ont. Hedlin (2010) beskriver i sin rapport Rönnerbloms analysmodell för tolkning av maktbegreppet. I analysmodellen finns tre maktnivåer beskrivna; öppen makt, makt över dagordningen samt privilegiet att utgöra normen.

Den tredje, mest komplexa nivån är intressant för min analys. Den handlar om nor- malitet och fokuserar på dolda och underliggande normer och regler. Det som ses som sanning och det normala i samhället avgörs av de maktordningar som råder varav könsordningen är en av dem. Hedlin (2010) menar att det djupaste uttrycket för makt är makten att konstruera det normala. I vårt samhälle är mannen norm och kvinnan ses som avvikande. Detta speglas i vårt språk där mannen är den normala människan. Hedlin (2010) menar att ord som till exempel hjälte eller jägare förstås som manliga varelser. För att kunna använda orden till kvinnliga varelser behöver vi ändra ordet hjälte till hjältinna eller säga att det är en kvinnlig jägare. Hedlin (2010) menar att det visar på den manliga normen i språket. När litteratur analyseras menar Backman (2020) att vi inte ska undersöka om det finns maktrelationer eftersom att det alltid gör det. Hon menar att vi istället ska undersöka hur makten kommer till uttryck.

Normer är enligt Hellman (2010) det som anses vara normalt i ett givet sammanhang. Normerna bygger på att det finns avvikelser som anses onormalt och som är motsatsen till det normala. Normer är inte fasta utan i ständig rörelse eftersom att flera olika normer verkar ramtidigt och ibland är motsägbara. Det sker ständigt normomvandlingar och normförskjutningar. Hellman (2010) menar att normer inte bara skapas i tal och skrift utan även skapas i det materiella. Normer skapas och fastställs i kläder, leksaker, dokument, filmer och böcker. Dessa normer kommer att påverka sin omgivning och det som är normalt fungerar reglerande och blir ge- staltningar om maktförhållanden (Ambjörnsson, 2004).

(14)

9

METOD

Syftet med studien är att beskriva hur genus och maktstrukturer upprätthålls och skapas i sagor och metoden är kvalitativ litteraturanalys. Den teoretiska ansatsen för analysen är poststrukturell teori med ett genusperspektiv. För att analysera de olika sagorna utgår jag från tidigare forskning kring genus och maktstrukturer. Jag utgår även från vetenskapliga analyser av sagor och använder verktyg och redskap från de analyserna.

För att analysera hur genus görs i sagor används dels Österlunds (2005) flickmatris. Flickmatrisen beskrivs av Österlund som ett analysverktyg för att un- dersöka hur flickors genus görs och framställs i litteraturen. Matrisen innehåller tre grundtyper av flickor som kan sammankopplas med stereotypa genusroller. För att undersöka hur pojkars genus görs, utgår jag från Stephens (2002) matris som visar tre grundtyper av pojkar i litteraturen. Den narrativa strukturen som Xu, Zhang, Wu

& Wang (2019) benämner ”the Cinderella-complex är även en del av analysen. Den narrativa strukturen bygger att flickor är beroende av män för att vara lyckliga. Bet- telheim (1979) har analyserat folksagans betydelse för barns utveckling. I de sagor vi båda har undersökt tar jag stöd i Bettelheims analys för att stärka mina analyser.

För att undersöka vem som har makt i sagorna och hur makten kommer till uttryck analyserar jag hur språket framställer de olika karaktärerna i sagorna. Utifrån Niko- lajevas (2017) schema kring könsstereotyper har jag analyserat hur språket är med och formar och förstärker genus. I min analys använder jag tidigare forskning kring de primärtexter jag har valt för att jämföra och stärka mina argument.

Urval

Begreppet sagor innefattar två olika genrer, folksagor och konstsagor. Boglind och Nordlund (u.å) menar att det som skiljer de två genrerna åt är att folksagor bygger på muntliga berättartraditioner som har nedtecknats medan konstsagor har en namngiven författare. Folksagor har berättats runt om hela världen i flera hundra år och var från början hemska och groteska och inte alls ämnade för barn. Under 1600- talet började sagorna att samlas in och skrivas ner och har sedan dess omarbetats många gånger för att passa den tid de berättas i (Smith, 2015). Sagorna har ofta moraliska och uppfostrande budskap med syftet att visa hur man ska bete sig samt fostra barn att bli goda människor. Under romantiken ändrade sagorna form och lästes mer för nöjets skull och inte för att uppfostra. Folksagornas uppbyggnad föl- jer oftast liknande mönster. Gestaltningarna och händelseförloppen är uppbyggda kring motsatser som gott-ont, dum-klok, ful-vacker, gammal-ung, flitig-lat. Hand- lingen är i obestämd tid och rum och karaktärerna är snarare typer än individer (Boglind & Nordlund, u.å). Kända folksagoförfattare är bland annat Charles Perrault och bröderna Grimm. Konstsagor har en namngiven författare och kända konstsagoförfattare är H.C Andersen, Selma Lagerlöf och Astrid Lindgren. I

(15)

10

konstsagan förekommer specifika beskrivningar av miljöer och problem och psy- kologiska persongestaltningar. Det finns en mer konstnärlig utarbetad form med symboler och motiv i konstsagan jämfört med folksagan (Boglind och Nordlund, u.å).

Jag har valt att analysera tre folksagor och tre konstsagor då jag är intresserad av att se om det finns skillnader i hur genus konstrueras inom de båda genrerna.

Min undersökning har en komparativ aspekt där jag intresserar mig av att jämföra de olika sagogenrerna men även jämföra om det finns skillnader inom samma genre beroende på när sagorna skrevs. Det går inte att generalisera och säga att mitt resultat stämmer på alla sagor eftersom jag bara analyserar sex sagor. De tre folksagorna jag har valt är sagan om ”Lilla Rödhufvan” från sagosamlingen Bröderna Grimms sagor (Grimm & Grimm, 1895), Rödluvan (Jansson & Jensfelt, 2013) samt sagan om ”Lille Hans och lilla Greta” som också är en del i Bröderna Grimms sagor (Grimm & Grimm, 1895). Jag har valt att analysera sagan om Rödluvan i två olika versioner, dels den traditionella sagan som de flesta associerar med Rödluvan och den nyare omskrivna versionen där traditionella könsnormer kastas om. ”Lille Hans och lilla Greta” har jag valt då jag tycker att hur genus och könsroller beskrivs, skiljer sig från bröderna Grimms saga om ” Lilla Rödhufvan” som är publicerad i samma sagosamling. De tre konstsagorna jag har valt är ”Prinsessan på ärten” (För- trollade sagor, 2005), Tummelisa (Andersen, 1835) samt Prinsessan Papperspåse (Munsch & Martchenko, 1984). Jag har valt två klassiska sagor som upprätthåller tydliga könsnormer och könsstereotyper, där prinsessorna gifter sig med en prins.

Den moderna sagan bryter mot de traditionella mönstren och prinsessan räddar prinsen och vägrar gifta sig. Det är intressant att se hur genus görs i de olika sagorna samt att se på vilket sätt prinsessorna görs självständiga och oberoende. Gemensamt för alla sex sagorna är att jag vill undersöka hur språket konstruerar genus, hur makt skapas samt vilka skillnader och likheter mellan de olika karaktärerna i sagorna som finns. Jag har valt att inte analysera hur bilder i sagorna förstärker genus, då vissa sagor saknar bilder.

Jag har valt bort sagor som Den fula Ankungen och Kejsarens nya kläder då jag inte ansåg att de behandlade genus utan handlade mer om ras och makt. Jag har medvetet valt ut sagor som handlar om flickor och prinsessor, både starka och passiva, vilket har resulterat i att analyserna främst behandlat hur genus görs på kvinnliga karaktärer. Resultatet på mina analyser beror då delvis på mitt val av sagor och hur jag utgått från mitt teoretiska perspektiv i valet.

Databearbetning och analysmetod

Metoden jag använder för undersökningen är litteraturanalys. Det är en kvalitativ metod där insamlade data analyseras, bryts ner i mindre delar för att belysa budskapet eller meningen i texten (Christofferson & Johannesson, 2015). I analysen undersöks; språket, könsstereotyper, narrativa strukturer och hur genus och makt beskrivs. För att svara på mitt syfte och mina frågeställningar utgår jag från hur

(16)

11

genus görs, hur språket i sagorna framhäver eller motverkar könsnormer, hur makt framhävs och vilka som får makt samt hur sagorna skiljer sig åt från varandra.

Etiska överväganden

Då en litteraturanalys inte behandlar personuppgifter eller undersöker personer har jag inte behövt göra etiska överväganden kring detta. Vad som däremot behöver övervägas är min egen del i analysen. Att göra en analys är att tolka data vilket gör att det är svårt att vara objektiv. Den första tolkningen är att välja ut sagor vilket jag gör utifrån mina egna kriterier, jag tolkar sedan innehållet i sagorna utifrån mina kunskaper och erfarenheter men även med hjälp av teoretiskt ramverk och tidigare forskning. Analysen och tolkningen i arbetet genomsyras av mina egna värderingar och tänkande och speglar därför min bild av verkligheten. Lind (2001) menar att den poststrukturella forskaren tolkar sina data genom att undersöka hur hen själv är inskriven i ett tänkande som har konstruerats språkligt, historiskt och kulturellt.

Detta gör att forskaren måste reflektera över sina analyser och varför forskaren tolkar så som den gör. Därför behöver inte mina analyser få samma resultat som andra analyser av samma sagor. Min undersökning är en analys av sagor och inte en analys av verkligheten och många av sagorna skrevs ner för länge sedan i en annan tid.

Samhället har förändrats sedan bröderna Grimm skrev sagorna om ”Lilla Röd- hufvan” och ”Lille Hans och lilla Greta”. H.C Andersen levde under helt andra pre- misser än vad vi lever i idag och allt detta påverkar innehållet i sagorna.

(17)

12

ANALYS

I det här avsnittet redovisas analyserna på de sex utvalda sagorna. Alla sagor presenteras och sammanfattas kortfattat för att sedan följas av analysen. Analysverk- tygen för de olika sagorna varierar utifrån innehållet i sagorna.

”Lilla Rödhufvan” – Grimm och Grimm (1895)

”Lilla Rödhufvan” är en folksaga som har nertecknats av flera författare och jag har valt att analysera bröderna Grimms version från 1895. Sagan handlar om en flicka som ska gå till sin mormor med kakor och vin eftersom mormor är sjuk. På vägen möter Rödhufvan en hungrig varg som lurar henne att plocka blommor så att han ska kunna äta upp både henne och mormodern. Han springer före till mormor och äter upp henne och slukar sedan även Rödhufvan. Rödhufvan och mormor blir räd- dade av jägaren som sprättar upp magen på vargen. De fyller vargens mage med sten så han drunknar i bäcken.

Sagan om Rödhufvan har berättats i århundraden och innehållet har ändrats utifrån den tid den berättats i. Arketypens budskap tros vara samma som i Bröderna Grimms version; lita inte på främlingar och gör som du blivit tillsagd. Bröderna Grimms saga slutar med att Rödhufvan säger ”aldrig mer i ditt lif skall du vika af vägen i skogen, om din mor har förbjudit dig det” (Grimm & Grimm, 1895, s. 85).

Bettelheim (1979) analyserar sagan om Rödluvan utifrån ett utvecklingsperspektiv och ser hur symboler i sagan visar barns utveckling. Bettelheim menar att vargen är en symbol för det maskulina/manliga och förövaren samt även det asociala och ani- mala som finns inom oss. Han menar att rödluvan symboliserar en flicka som ser sin mor som ett hot och därför inte lyder vad mamman säger. I slutet av boken menar Bettelheim att Rödluvan har mognat. Utifrån ett genusperspektiv kan vargen också förstås som en symbol för manlighet, han är stark, våldsam, rovgirig, aggressiv, analyserande, självständig och aktiv. Alla dessa attribut är stereotypiska drag som Nikolajeva (2017) menar är typiskt manliga egenskaper. Att Bettelheim (1979) ser Rödluvan som en flicka som inte har mognat och därför straffas av vargen och blir uppäten tyder på att författarna stärker och återskapar traditionella könsmöns- ter. Rödluvan handlar naivt och litar på den främmande vargen vilket Nikolajeva (2017) menar är ett stereotypt kvinnligt karaktärsdrag.

I Rödhufvan upprätthålls det Hirdman (1988) kallar genussystemet vilket innebär att kvinnan är socialt underordnad mannen och att särhållandet mellan kö- nen upprätthålls. Genussystemet bygger på att det manliga är norm vilket visar sig i Rödhufvan då vargen kan straffa Rödhufvan som en konsekvens för att hon bryter mot ”reglerna” och går av stigen och är ensam i skogen. Budskapet i sagan visar att det är Rödhufvan som har agerat på fel sätt och därför blir uppäten. Vargen borde vara den som har agerat fel då han äter upp Rödhufvan och mormor men då mannen anses vara norm och ses som överordnad blir det trots allt Rödhufvans eget fel.

(18)

13

Enligt Österlund (2005) och Stephens (2002) matriser kring vilka variat- ioner av flickor och pojkar som förekommer i litteraturen passar Rödhufvan in i kategorin den ”duktiga flickan” och vargen som ”Old Boy/macho. Den duktiga flickan sammankopplas med den stereotypa genusrollen att hon har anpassat sig till samhällets syn på hur en flicka bör och ska agera. Rödhufvan är söt och omtyckt av alla som möter henne. Hennes mor säger att hon ska gå sedesamt i skogen och inte springa och när hon kommer fram ska hon hälsa artigt och inte titta i vartenda hörn (Grimm & Grimm, 1895). Hon bryter dock mot sin mors förmaningar och går av stigen för att plocka blommor och kanske gör hon det för att lyda vargen, som är en symbol för manlighet och därför är vargen överordnad. Med Rödhufvans avslu- tande löfte om att aldrig mer bryta mot vad hennes mor säger visar hon sig ändå vara den duktiga flickan. Vargen som är en ”Old Boy/macho”-karaktär har också anpassat sig efter samhällets syn på manlighet. Han är aggressiv och smart och uppvisar ett stereotypt manligt beteende.

Språket i sagan framställer det sociala kvinnliga könet i beroendeställning då mamman behöver hjälp av Rödhufvan, som inte klarar att gå raka vägen till mormor. Hon behöver bli räddad av jägaren och mormor behöver hjälp av Rödhufvan för att hon är sjuk. Språket visar att en flicka inte kan klara sig själv och att flickor är lätta att lura då de är naiva och irrationella. Språket förminskar flickor och visar att det är kvinnligt att vara liten, söt och sedesam. Flickor ska inte springa, de ska inte vara nyfikna och titta i varje hörn och de ska hålla sig på stigen vilket kanske kan vara en symbol för att flickor ska hålla sig på sin plats. Språket i sagan visar däremot att män är friare att göra vad de vill. Visserligen straffar det sig för vargen också då han dör i slutet. Kan det bero på att den lugna och civiliserade mannen ses som bättre än den aggressiva och impulsiva mannen?

Folksagor var från början skrivna för att vara moraliserande och uppfostrande för att skapa goda människor. Den här sagan är inget undantag då det finns en tydlig moral i hur man är en god flicka och vad som förväntas av flickor. Sagan visar även att män förväntas växa upp till hjältar och rädda flickor i nöd. Folksagor är ofta uppbyggda kring motsatser och det är även Rödhufvan. Rödhufvan är liten och vargen är stor. Han är smart och hon är dum. Hon är fin och han är ful. Röd- hufvan är god och vargen är ond.

Rödluvan – Jansson och Jensfelt (2013)

Detta är en nytolkning av den klassiska sagan om Rödluvan, med syftet att vara normkritisk. Könsrollerna i den klassiska sagan är omkastade och Rödluvan är en pojke som ska gå till sin morfar som ligger hemma och är sjuk. På vägen träffar hon en kvinnlig varg, vargen lurar Rödluvan och springer hem till morfar och äter upp honom. Hon slukar sedan Rödluvan och både morfar och Rödluvan räddas av en kvinnlig skogsvaktare. Eftersom vargen har skadat sin tass och inte kan jaga djur i skogen som andra vargar, får han hjälpa skogsvaktaren att vakta skogen istället.

(19)

14

I Rödluvan (Jansson & Jensfelt, 2013) är uppfattningen om vad som är manligt och kvinnligt under förändring och de traditionella könsnormerna ifrågasätts. Bagelieus (2001) menar att det är i konfrontationen mellan olika synsätt och värderingar som det skapas utrymme för förhandlingar som kan omforma föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt. I Rödluvan är det manligt att ta hand om hushållssysslorna vilket visas på pappan som står iklädd förkläde och skickar Rödluvan till morfar. Morfar som ligger hemma och är sjuk visar en bild av att män kan vara i behov av omsorg samt bli omhändertagna. Rödluvan är en pojke som visar att pojkar kan vara hjälpsamma, rädda, naiva och sårbara. I sagan är det kvinnligt att vara modig och självständig som skogsvaktaren. Genom att skogsvaktaren är en kvinna visar sagan att kvinnor kan ha yrken som förknippas med män. Vargen i sagan visar att kvinnor kan vara sluga och aggressiva. I sagan om Rödluvan kastas det förgivettagna om och genus görs på ett annat sätt än i de klassiska sagorna. Detta görs genom att könsrollerna byter plats. De karaktärer som tidigare var män är kvinnor och de som var kvinnor är män i den nya sagan. Om inte karaktärerna hade tillskrivits könspronomen hade det förgivettagna varit att skogsvaktaren var en man eftersom det är en maskulint ord. Hirdman (1988) menar att det är först när kvinnor får göra samma sak som män och vice versa som systemet kan ändras och den manliga normen blir mindre legitim. Sagan om Rödluvan kan bidra till att ändra systemet såsom Hirdman (1988) menar genom att tillåta kvinnor och män att göra samma saker.

I Patersons (2014) studie har lågstadieelever diskuterat sagor utifrån frågor om genus. När barnen läste den traditionella sagan om Rödluvan fick de frågan hur sagan hade sett ut om Rödluvan var en pojke. Barnen svarade att han hade varit modig, smart nog att inte bli fångatagen, smart nog att inte behöva hjälp utan klarat sig ut från magen själv och han hade hetat ”herr” rödluvan. I Jansson och Jensfelt (2013) saga är Rödluvan varken modig, eller särskilt smart. Kåreland och Lindh- Munther (2005) menar att det har skrivits flera feministiska sagor av traditionella folksagor men att de inte alltid tas emot som förväntat eftersom att strukturerna i de gamla folksagorna är så starka. De menar att när värderingarna i sagan kastas om så kan läsaren störas.

Rödluvan i den nya versionen skulle enligt Österlunds (2005) matris vara en ”mjuk pojke” som är genusöverskridande. Enligt Stephens (2002) saknar den mjuka pojken mannamod men visar hänsyn. Hans avsaknad av fysisk styrka kom- penseras med etisk styrka vilket gör hans handlingar modiga. Rödluvans etiska styrka är att han trotsar farorna i skogen för att gå till sin morfar. Rödluvan berättar för vargen att han inte får prata med främlingar och han frågar hur det är med morfar och varför han inte ser ut som vanligt.

Vargen och Skogsvaktaren har två betydelsefulla roller i den här sagan. Om författaren valt att göra vargen könsneutral hade läsaren med största sannolikhet tänkt att vargen var en man. Kåreland och Lindh-Munther (2005) menar att i sagor där karaktärerna är könsneutrala tar vi förgivet att de är av manlig karaktär om inte

(20)

15

avvikelsen att det är en kvinna markeras. Enligt Hirdman (1988) är manligheten norm vilket gör att om inte annat anges så antas karaktärer vara manliga. Vargen i den här sagan är en kvinnlig karaktär, vilket markeras av att författaren benämner vargen som en ”hon”. Alla karaktärer i boken tillskrivs ett pronomen som gör att läsaren vet vilket kön de tillhör och detta kan bero på att författaren vill tydliggöra att de traditionella genusmönstren bryts. Sagan hade kunnat skrivas utan könspro- nomen med risk för att vi tolkade karaktärerna enligt originalsagan. Det som tyd- ligast skiljer den traditionella sagan från den nya är att karaktärerna har bytt kön.

Budskapet i boken är fortfarande att inte lita på främlingar vilket fortfarande är ak- tuellt i det samhälle vi lever i. Moralen i bröderna Grimms saga är att flickor ska göra som de blir tillsagda för annars straffar det sig. Moralen i den nya sagan är snarare att visa att genustillhörighet inte har betydelse för hur personer agerar. Sa- gan vill visa att pojkar kan liksom flickor vara impulsstyrda, hjälpsamma och råka illa ut. Sagan visar även att flickor kan vara hjältar och tuffa precis som pojkar. Den nya sagan avslutas med att vargen får veta att skogsvaktaren har lurat henne och att Rödluvan och morfar blev räddade, vilket gör att vargen skrattar tills hon får ont i magen. Till skillnad från den traditionella sagan straffas inte vargen för sitt brott genom döden utan får istället arbeta i skogen. Det kan tolkas som att alla kan göra fel men det finns möjlighet att få förlåtelse om man arbetar för det.

”Lille Hans och Lilla Greta” – Grimm och Grimm (1895)

Sagan om ”Lille Hans och lilla Greta” är en folksaga som bland annat bröderna Grimm har nedtecknat och den version jag har valt att analysera är från 1895. Sagan handlar om två barn som bor med sin pappa och styvmor. Familjen är mycket fattig och styvmodern är rädd att alla ska svälta ihjäl och befaller därför fadern att lämna de två barnen i skogen. Fadern blir förtvivlad men gör trots det som styvmodern säger och barnen lämnas ute i skogen. Första gången hittar barnen hem men de blir återigen lämnade. Andra gången kan inte barnen hitta vägen hem men hittar ett hus i skogen som är gjort av pepparkakor och godis. De börjar knapra på huset och blir då tillfångatagna av en elak, ful häxa. Häxan låser in Hans i en bur och låter Greta göda honom så att hon ska kunna äta upp de två barnen. De överlistar häxan så Greta kan putta häxan i spisen och rädda Hans så de kan rymma hem igen.

Hans och Greta framställs i sagan som jämlikar. I början agerar Hans be- skyddare åt Greta och lägger ut stenar så de kan hitta hem igen. Hans tröstar Greta när hon är rädd och ledsen. Senare i sagan är Greta den som skyddar Hans när han är instängd i en bur av häxan. Greta är den som lurar häxan och klarar att kasta häxan i elden. Greta är även hjälten som klarar att leda barnen genom skogen och över ån för att slutligen hitta hem igen. Trots att sagan är från samma tid som ”Röd- hufvan” (Grimm & Grimm, 1895) har den ett modernare sätt att göra genus. Greta och Hans ses som barn snarare än som kön, vilket gör att de blir jämlikar.

Styvmodern och fadern är intressanta att studera från ett genusperspektiv.

Styvmodern ses som ond i sagan då det är hon som befaller att barnen ska lämnas i

(21)

16

skogen medan fadern ses som god för att han är ledsen över att lämna barnen men trots allt gör det. Ett av budskapen i boken är att det straffar sig för den som är ond vilket visar sig på både häxan och styvmodern som avlider i sagan. Bettelheim (1979) menar att anledningen till att styvmodern ses som ondare än fadern är för att modern förväntas ge barnen den omsorg som krävs. Detta förstärker de tydliga genusrollerna som råder. En mor som inte kan ge sina barn mat ses som ond och fadern ses som god då han hjälper modern att bli av med problemet. Enligt Bettelheim (1979) är de två kvinnorna, styvmodern och häxan de onda i boken. Greta ses som räddaren vilket visar läsarna att kvinnliga figurer kan vara både räddare och förgö- rare. Bettelheim säger inget om de manliga figurerna ses som onda eller goda.

Enligt Tsao (2020) är kvinnor oftast passiva åskådare i sagor och böcker vilket inte passar in i sagan om ”Lille Hans och lilla Greta” (Grimm & Grimm, 1895). I den här sagan har de kvinnliga figurerna makten och det är kvinnorna som för sagan framåt. Smith (2015) menar att kvinnors biologiska roll är att vara mödrar oavsett om de är goda mödrar eller häxor. Smith har analyserat olika versioner av Rapunzel och konstaterar att kraftfulla kvinnor är farliga. Denna syn på kvinnor syns även i Hans och Greta då de kraftfulla kvinnorna vill barnen illa. Sagan visar att om en kvinna har makt är hon farlig vilket visar sig i styvmodern som vill lämna barnen i skogen och häxan som vill äta upp dem. Smith (2015) menar även att flickor som bryter mot idealbilden av att vara en snäll, skötsam och passiv flicka straffas. Greta är en snäll och skötsam flicka och straffas inte i sagan. Hon hittar istället diamanter och guld så att de kan leva lyckliga i alla sina dagar.

Moralen i sagan är att inte lita på främlingar såsom Hans och Greta litade på häxan och kom in i hennes hus. Än idag uppmanar vi våra barn att inte ta emot godis av främlingar vilket gör att moralen fortfarande är aktuell. En annan moral i sagan är att det straffar sig att vara ond såsom det straffar sig för styvmodern och häxan.

”Prinsessan på ärten” – Förtrollande sagor (2005)

”Prinsessan på ärten” är en konstsaga skriven av H.C Andersen, 1835 och versionen jag har valt att analysera är en återberättelse som är en av sagorna i sagosamlingen Förtrollande sagor (2005). Prinsessan på ärten handlar om en prins som vill gifta sig med en riktig prinsessa. Hans mor hjälper honom att leta och de bjuder in alla flickor i kungariket till slottet för att övernatta. Drottningen har bäddat en säng med tjugo madrasser och underst har hon placerat en ärta. För att vara en riktig prinsessa måste flickan känna ärtan genom alla madrasser. En dag när de nästan gett upp hoppet om att hitta en riktig prinsessa knackar en flicka på dörren och ber om att få stanna tills stormen är över. Flickan kan inte sova på natten för att det har gjort så ont i ryggen av att sova i sängen. Detta gör prinsens mor glad då flickan visar sig vara en riktig prinsessa. Prinsen blir lycklig och de planerar ett stort bröllop.

(22)

17

”Prinsessan på ärten” följer den narrativa strukturen som Xu, Zhang, Wu och Wang (2019) kallar ”the Cinderella-komplex” vilket innebär att flickor inte är självständiga utan är beroende av att bli omhändertagna av män för att bli lyckliga.

Prinsessan på ärten har växt upp fattigt med en kvinna som hittade henne i skogen och när hon kommer till slottet är hon blöt, eländig och har trasiga kläder. Efter att prinsen har låtit henne sova över i slottet och klätt henne i fina kläder så tycker prinsen att hon är vacker. Han ber henne att gifta sig med honom och sen lever de lyckliga. När prinsen tagit hand om prinsessan blir hon lycklig och därför passar sagan in i kategorin ”the Cinderella-komplex”.

Flickor i sagor porträtteras ofta som passiva åskådare medan männen är aktiva aktörer (Tsao, 2020) vilket även är fallet i ”Prinsessan på ärten”. Prinsessan är passiv på det vis att hon gör det prinsen och drottningen säger åt henne. Hon dricker när de ger henne vin, hon ber om ursäkt för att hon har sovit dåligt och hon säger ja när prinsen vill gifta sig. Enda gången flickan ber om något är när hon frågar om hon får vänta ut stormen i slottet. Drottningen i sagan är däremot inte passiv utan aktiv. Det är hon som för berättelsen framåt genom att säga till prinsen att han behöver en riktig prinsessa. Hon beordrar att de ska söka i hela kungariket och det är hon som avgör om flickorna är riktiga prinsessor eller inte. Drottningen är den som beordrar tjänarna att göra i ordning gästrummet och är den som ska övertygas i fråga om äktheten på prinsessorna som besöker prinsen. Detta kan för- klaras utifrån ett maktperspektiv. Hedlin (2010) menar att den som besitter makt är den som har makten att avgöra vad som är normalt. Enligt Hedlin är det männen som har makt i vårt samhälle men det finns vissa undantag då kvinnor ses ha makten. Dessa undantag har i många fall att göra med barn och uppfostran. I ”Prinsessan på ärten” kan drottningen ha makten över att välja prinsessa då prinsessan ska bli fru till prinsen och senare kan det antas att hon ska bli mamma till deras framtida barn. Drottningen kan ha makt eftersom hon anses veta vilka egenskaper en god mamma ska ha. Hon kan även anses ha makten då det handlar om ett beslut som rör hennes son. Davies (2003) menar att vi människor har multipla identiteter vilket betyder att vi positionerar oss själva på olika sätt beroende på vilken situation vi befinner oss i.

Nikolajeva (2017) menar att det är intressant att analysera karaktärernas performativa genus och hur karaktärernas agerande avslöjar deras könstillhörighet.

De könade förväntningar som finns i den här sagan är att prinsessan förväntas vara tacksam mot prinsen och gifta sig för att han låtit henne sova över och för att han är en prins. Det finns inga förväntningar att prinsessan ska säga nej. Förväntning- arna på prinsen är att han inte kan gifta sig med vem som helst utan det måste vara en riktig prinsessa, något annat ses inte som bra nog. Riktiga prinsessor förväntas vara så känsliga och ömtåliga att de kan känna en ärta under tjugo madrasser. Am- björnsson (2004) menar att utifrån den poststrukturella teorin är inte genus orsaken till våra handlingar utan effekten av våra handlingar. Prinsessans handlingar beror på hur hon socialiserats till att vara en kvinna.

(23)

18

Tummelisa – H.C Andersen (1877)

Sagan om Tummelisa är skriven av H.C Andersen och publicerades för första gången år 1835. Sagan börjar med att en kvinna får hjälp att skaffa ett barn genom att plantera ett förtrollat vetekorn. Flickan som växer upp är liten som en tumme.

Hon blir bortförd av en padda som har bestämt att hon ska gifta sig med hans son.

Fiskarna i sjön tycker synd om Tummelisa och räddar henne. Hon blir sedan fångad av en skalbagge som sedan släpper henne fri för att hon är ful. Hon får bo hos en åkermus för att fly undan den kalla vintern och där blir hon bortlovad att gifta sig med en gammal elak mullvad. Tummelisa räddar en svala som sedan återgäldar tjänsten genom att rädda Tummelisa från mullvaden och flyga henne till ett varmare land. I det varma landet träffar hon en blomängel-prins som är lika liten som hon själv och gifter sig med honom.

Alla H.C Andersens sagor har enligt Otterberg (2009) ett dubbelt tilltal och så även Tummelisa. För barnen är det en fartfylld saga mot det lyckliga slutet och för de vuxna en saga om tvång och frihet. Otterberg har analyserat sagan om Tum- melisa med fokus på djurens betydelse i sagan men uppmärksammar även att sagan uppvisar en rad olika levnadssätt. Tummelisas mamma är ensamstående och även Paddan är ensamstående med en son. Ollonborren bor med flera kvinnliga ollon- borrar. Åkersorken och mullvaden bor ensamma och svalan är ensam och flyttar varje vår och höst. Det är först i slutet av sagan som Tummelisa hittar sin prins och gifter sig men det är ingen människorelation utan en övernaturlig relation mellan två blomänglar. Otterberg (2009) menar konstsagan här skiljer sig ifrån folksagan där tvåsamhet är normen och heteronormen är stark.

Tummelisa följer mönstret för vad Österlund (2005) skulle kalla ”den duktiga flickan”. Hon har anpassat sig till samhället normer om hur en flicka ska vara.

Hon är liten, söt, snäll och omtyckt. Trots att hon blir dåligt behandlad är hon artig och tacksam. Tummelisa gång på gång bortrövad och bortlovad att gifta sig med män som hon ser som fiender. Hon får inte välja själv utan ses som ett objekt som andra kan bestämma över. Otterberg (2009) visar hur Tummelisa har beskrivits som en hjältinna som är utlämnad åt slumpen i en grym, manlig och sexualiserad värld.

Otterberg (2009) menar dock att det inte är den manliga sexualiteten som är problemet utan hur vårt samhälle är uppbyggt. Den manliga sexualiteten är ett uttryck för ordning och prioriteras därför i vårt samhälle. Detta visar sig tydligt i sagan då de manliga fienderna aldrig agerar ensamma utan får hjälp av kvinnliga gestalter som hjälper till att upprätthålla könsmaktsordningen.

Sagan om Tummelisa bygger liksom ”Prinsessan på ärten” på den narrativa strukturen som Xu, Zhang, Wu och Wang (2019) kallar ”the Cinderella-komplex”.

I början av sagan är Tummelisa lycklig hemma hos sin mamma. Under sagans gång blir hon olyckligare och olyckligare och inte förrän hon finner sin blomängel-prins att gifta sig med kan hon bli lycklig. Genom hela sagan behöver Tummelisa hjälp

(24)

19

av andra för att klara sig och Askunge-komplexet bygger på att kvinnor vill bli omhändertagna och inte klara sig själva.

De som besitter makten i sagan är paddmamman och åkersorken. Paddans mamma bestämmer att sonen ska gifta sig med Tummelisa och åkermusen planerar ett bröllop mellan Tummelisa och Mullvaden mot Tummelisas vilja. Enligt Otter- berg (2009) beror de två kvinnornas makt på deras ålder och inte på deras kön. I sagan beskrivs både de kvinnliga och manliga karaktärerna som både onda och goda. Det som gör Tummelisa till en av de goda är bland annat att hon inte säger emot och hon stannar hos Åkermusen på grund av tacksamhet och skuldkänslor.

Hon räddar svalans liv, hon har dåligt samvete för fjärilen som hon har bundit fast i ett blad och hon beskrivs som vacker och snäll. Åkermusen är en av karaktärerna som har både goda och onda sidor. Hon räddar Tummelisa från att frysa ihjäl på vintern men smider mot Tummelisas vilja planer om att gifta bort henne med Mull- vaden. Paddan beskrivs bara som ond då det är hon som rövar bort Tummelisa från sin mamma och ska gifta bort henne med sin fula son. Mullvaden är en av de manliga karaktärerna som är både god och ond. Han beskrivs som god då han trots sin klokhet och sitt goda rykte kan tänka sig att gifta sig med Tummelisa. Han ses även som ond för att han inte låter henne gå ut och tänker ha henne som en fånge. Sagan beskriver hur Mullvaden ser Tummelisa som en ägodel som han kan bestämma över. Hade Tummelisa gift sig med Mullvaden hade han med största sannolikhet haft makt över Tummelisa eftersom han redan innan bröllopet beskrivs som en re- spektingivande man som man inte säger emot.

Prinsessan Papperspåse – Munsch och Martchenko (1984)

Prinsessan Papperspåse är en bok skriven av Munsch och Martchenko (1984) och handlar om en vacker prinsessa som ska gifta sig med prins Roland. En dag kommer det en fasansfull drake och bränner ner prinsessans slott och alla hennes saker och rövar bort prinsen. Prinsessan bestämmer sig för att rädda prinsen från draken och det enda hon hittar att ta på sig är en papperspåse. Prinsessan överlistar draken och kan släppa Roland fri. Roland tycker att prinsessan ser förfärlig ut i papperspåse och bränt hår och ber henne komma tillbaka och hämta honom när hon städat till sig och ser ut som en riktig prinsessa igen. Prinsessan berättar för Roland att han är en riktig knöl och hon dansar iväg mot horisonten. Boken avslutas med ”Som du förstår blev det inget bröllop” (Munsch & Martchenko, 1984, s. 28).

Enligt Smith (2015) skrevs Prinsessan Papperspåse som en effekt av andra vågens feminism under 1970-talet. I sagan ifrågasätts den traditionella synen på kvinnor och män och sagan speglar en stark självständig kvinna och en hjälplös man som behöver räddas. Smith (2015) menar att sagor som skrevs om på 1980–

1990-talen ofta ifrågasatte de könsroller som speglades i de traditionella sagorna och sagorna som visade på nya sidor hos karaktärerna var en politisk effekt. I sagan

(25)

20

är det prinsessan som ger sig av för att rädda prinsen ifrån den farliga draken och här ifrågasätts det traditionella sättet att spegla en hjälte. Smith (2015) menar att det är vanligt att sagor följer en narrativ struktur där det ingår ett räddningsuppdrag.

Det är dock vanligast att prinsen räddar prinsessan. Prins Rolands karaktär visar att pojkar kan vara i behov av att bli räddade. Prinsen blir arg när prinsessan inte är fint klädd och kanske lite generad att han är den som blir räddad. Sagan visar upp en stark flicka i centrum för historien. För att visa omvända könsroller även hos pojkar borde inte prinsen ha varit arg när han blev räddad. Att män är aggressiva är en stereotyp egenskap (Nikolajeva, 2017) och för att vara en normbrytande saga borde prinsen ha agerat annorlunda. Kåreland och Lindh-Munther (2005) menar att det är lättare för flickor att agera genusöverskridande än pojkar. En pojke som har allt för feminina drag ses som något negativt vilket kan vara anledningen till att prins Rol- and har kvar den stereotypa attityden.

Paterson (2014) har bland annat analyserat Prinsessan Papperspåse (Munsch & Martchenko, 1984) och låtit lågstadieelever berätta vad de tänkt om böckerna med hjälp av frågor kring genus. Paterson menar att det är en otraditionell saga som är skriven för att utmana traditionella könsroller och stereotypa föreställ- ningar om genus. Hon menar att även om intentionerna med boken är goda så tas boken emot på olika sätt från barnen som läser den. En del barn ville inte godta den narrativa strukturen på sagan utan ville att sagan skulle skrivas om enligt den traditionella struktur de var vana vid. En del barn tyckte att sagan var orealistisk för att prinsessan inte skulle kunnat överlista draken i verkligheten eftersom prinsessor inte är smarta och starka. Följande citat är ifrån Patersons (2014) artikel, översatt av mig:

Paterson: I den här berättelsen är prinsen fångad av draken. Varför är det oftast prinsessorna som blir fångade?

Jasper: För att det är svårare att fånge en pojke eftersom de är tuffare.

Josh: För att prinsen vill gifta sig med henne.

(Paterson, 2014, s. 481)

Detta visar att barn har starka åsikter om vad flickor respektive pojkar kan och får göra. Trots att boken bryter dessa genusmönster kan inte barnen acceptera det. De flesta barnen protesterade mot hur genus beskrevs. I slutet av boken säger Prins Roland åt prinsessan att komma tillbaka när hon har städat till sig och ser ut som en prinsessa igen, men får till svar att han är en ”knöl” och att det inte blir något bröl- lop. Här tyckte några barn i Patersons (2014) studie att prinsessan gjorde rätt eftersom prinsen var oförskämd och att kläder inte spelar någon roll för personlig- heten. Medan vissa barn tyckte att prinsessan skulle springa hem till slottet och byta om så att de kunde gifta sig.

Trots att eleverna i Patersons (2014) studie inte tyckte att sagan var upp- byggd på rätt sätt så är språket i boken är med och formar bilden av genus.

(26)

21

Prinsessan framställs som en modig, självständig tjej med viljan att rädda prinsen.

Hon är modig som vågar leta reda på draken och lura draken att trötta ut sig. Genom att lura draken och överlista honom ses hon även som smart och listig. Hon bryter mot den traditionella beskrivningen av flickor som passiva åskådare som Tsao (2020) menar är vanlig. Trots att hon bryter mot det och är aktiv ses hon inte som konstig och annorlunda vilket är det vanligaste utfallet när flickor i sagor bryter mot normen. Enligt Österlunds (2005) flickmatris kan vi placera prinsessan i kategorin pojkflicka vilket utifrån de traditionella genusrollerna betyder att hon är genusöver- skridande. Att ses som en pojkflicka menar både Tsao (2020) och Österlund (2005) är något positivt. Österlund (2005) beskriver att pojkflickor som vågar bryta mot mönstret för hur en flicka förväntas agera gestaltar flickors pendlande mellan att anpassa sig och protestera i förhållande till könsmaktsordningen. I den här sagan är det flickan som har makten på grund av att hon protesterar mot könsmaktsordningen och agerar utanför de traditionella genusmönstren.

Språket prinsessan använder i sagan bryter mot hur flickor förväntas prata och agera. När prinsen ber prinsessan komma tillbaka och hämta honom när hon ser ut som en riktig prinsessa berättar hon för honom att han är ”en riktig knöl”.

Hon tar avstånd till att prinsen förväntar sig att hon ska se ut på ett visst sätt för att han ska vilja ha henne. Österlund (2005) hänvisar till Greer som beskriver hur verkliga flickor inte finner sig i att foga sig i de flickmodeller som erbjuds utan att göra motstånd. I sagan markerar prinsessan tydlig att hon inte finner sig i att bli behandlad hur som helst. Att sagan avslutas med frasen ”Som du förstår blev det inget bröllop” (Munsch & Martchenko, 1984, s.28) visar tydligt hur flickor själva är fria att välja vem de vill gifta sig med. Det är prinsessan i sagan som besitter makten.

Hon har makten att välja om hon ska rädda Roland och hon har makten att välja om de ska gifta sig. Hon får makt för att prinsen är i beroendeställning till prinsessan.

Genom att dansa iväg mot horisonten i slutet av sagan när hon klargjort att det inte blir något bröllop visar att hon är oberoende och självständig och att hon har makten att bestämma över sitt liv.

Steyer (2014) menar att även om kvinnor i sagor framställs som normbrytande och starka så faller de ofta tillbaka till de traditionella stereotyperna i slutet av sagan och gifter sig med prinsen. Utifrån ett genusperspektiv är detta ett problem då det visar att meningen i livet trots allt är att få gifta sig. I Prinsessan Papperspåse (1984) bryter Munsch och Martchenko det mönstret och prinsessan tillåts vara stark hela sagan igenom. I boken ges barn möjligheter att upptäcka andra sätt att vara pojke och flicka än i de traditionella sagorna. Att hjälten i boken är en flicka visar barn på möjligheterna att flickor kan vara hjältinnor utan att begränsas av sitt kön och sitt genus.

(27)

22

DISKUSSION

I det här avsnittet presenteras resultatet och sammanfattningen av analyserna. Re- sultatet diskuteras under första rubriken och metoden diskuteras under andra rubriken. Arbetet avslutas med en kort redogörelse av vad min studie kan bidra med till förskolläraryrket samt förslag på vidare forskning.

Resultat och sammanfattning av analyserna

Mitt syfte med undersökningen är att beskriva hur genus och maktrelationer upp- rätthålls och skapas i sagor som berättas i förskolan. För att besvara syftet utgår jag ifrån frågeställningarna; hur görs genus i sagorna samt vilka maktstrukturer finns i sagorna? Utifrån de sex sagor som jag har analyserat kan det inte ges ett enkelt svar på hur genus och makt framställs utan det skiljer sig åt från saga till saga.

Hur genus görs i de olika sagorna skiljer sig åt. I de traditionella folksagorna och konstsagorna speglas de traditionella könsroller och stereotyper som även speglades i den tidens samhälle. Det som ansågs kvinnligt var att vara vacker, sedesam, snäll, lydig, passiv och beroende av män. Det manliga beskrivs som oemotstånd- ligt, smart, listigt, räddare och i vargens fall aggressivt. Den traditionella sagan som sticker ut är ”Lilla Hans och lilla Greta” (Grimm & Grimm, 1895) där de båda barnen speglas som likvärdiga och det görs ingen skillnad på genus på barnen utan de beskrivs som en grupp. I den sagan görs genus istället på de vuxna och främst på häxan och styvmodern. I de två nyare sagorna, Rödluvan (Jansson & Jensfelt, 2013) och Prinsessan Papperspåse (Munsch & Martchenko, 1984) görs genus ge- nom att bryta mot de traditionella normerna. Rödluvan visar att manlighet kan vara att vara rädd, hjälpsam och intresserad av det vackra i naturen, kvinnlighet i den sagan präglas av mod, styrka, intelligens och list. I Prinsessan Papperspåse görs genus genom att visa att flickor kan göra samma saker som pojkar kan göra i andra sagor. Flickor kan vara hjältar, de kan vara modiga och överlista drakar och det är inte viktigt hur de ser ut. Pojkar framställs som dem som behöver räddning, fast inte kan acceptera det, det är även viktigt för pojkar att flickor ser fina ut, vilket prinsen visar när han säger att prinsessan ska komma tillbaka när hon ser ut som en riktig prinsessa. Sagan om Rödluvan och Prinsessan Papperspåse är modernare sagor som syftar till att bryta traditionella könsnormer. Moderna barnböcker tillåter flickor att vara mer självständiga och enligt Nikolajeva (2017) genomgår även pojkar i böckerna en förändring och visar allt oftare upp en mjukare sida där de tillåts vara omtänksamma och sårbara. Vad som anses vara maskulint och feminint ändras över tid, vilket dessa två sagor är ett bevis på. Eidevald (2009) menar att begrepp som kvinna och man kan vara svåra att förlita sig på från ett poststrukturellt perspektiv då språket är omväxlande och dynamiskt. Detta syns i jämförandet av nyare sagor och äldre sagor. Det som ansågs manligt och kvinnligt på 1800-talet är under förändring även om könsnormerna och könsstereotyperna är seglivade. Både de