• No results found

Prinsessan Papperspåse – Munsch och Martchenko (1984)

In document Att göra genus i sagor (Page 24-27)

av andra för att klara sig och Askunge-komplexet bygger på att kvinnor vill bli omhändertagna och inte klara sig själva.

De som besitter makten i sagan är paddmamman och åkersorken. Paddans mamma bestämmer att sonen ska gifta sig med Tummelisa och åkermusen planerar ett bröllop mellan Tummelisa och Mullvaden mot Tummelisas vilja. Enligt Otter-berg (2009) beror de två kvinnornas makt på deras ålder och inte på deras kön. I sagan beskrivs både de kvinnliga och manliga karaktärerna som både onda och goda. Det som gör Tummelisa till en av de goda är bland annat att hon inte säger emot och hon stannar hos Åkermusen på grund av tacksamhet och skuldkänslor.

Hon räddar svalans liv, hon har dåligt samvete för fjärilen som hon har bundit fast i ett blad och hon beskrivs som vacker och snäll. Åkermusen är en av karaktärerna som har både goda och onda sidor. Hon räddar Tummelisa från att frysa ihjäl på vintern men smider mot Tummelisas vilja planer om att gifta bort henne med Mull-vaden. Paddan beskrivs bara som ond då det är hon som rövar bort Tummelisa från sin mamma och ska gifta bort henne med sin fula son. Mullvaden är en av de man-liga karaktärerna som är både god och ond. Han beskrivs som god då han trots sin klokhet och sitt goda rykte kan tänka sig att gifta sig med Tummelisa. Han ses även som ond för att han inte låter henne gå ut och tänker ha henne som en fånge. Sagan beskriver hur Mullvaden ser Tummelisa som en ägodel som han kan bestämma över. Hade Tummelisa gift sig med Mullvaden hade han med största sannolikhet haft makt över Tummelisa eftersom han redan innan bröllopet beskrivs som en re-spektingivande man som man inte säger emot.

Prinsessan Papperspåse – Munsch och Martchenko (1984)

Prinsessan Papperspåse är en bok skriven av Munsch och Martchenko (1984) och handlar om en vacker prinsessa som ska gifta sig med prins Roland. En dag kommer det en fasansfull drake och bränner ner prinsessans slott och alla hennes saker och rövar bort prinsen. Prinsessan bestämmer sig för att rädda prinsen från draken och det enda hon hittar att ta på sig är en papperspåse. Prinsessan överlistar draken och kan släppa Roland fri. Roland tycker att prinsessan ser förfärlig ut i papperspåse och bränt hår och ber henne komma tillbaka och hämta honom när hon städat till sig och ser ut som en riktig prinsessa igen. Prinsessan berättar för Roland att han är en riktig knöl och hon dansar iväg mot horisonten. Boken avslutas med ”Som du förstår blev det inget bröllop” (Munsch & Martchenko, 1984, s. 28).

Enligt Smith (2015) skrevs Prinsessan Papperspåse som en effekt av andra vågens feminism under 1970-talet. I sagan ifrågasätts den traditionella synen på kvinnor och män och sagan speglar en stark självständig kvinna och en hjälplös man som behöver räddas. Smith (2015) menar att sagor som skrevs om på 1980–

1990-talen ofta ifrågasatte de könsroller som speglades i de traditionella sagorna och sagorna som visade på nya sidor hos karaktärerna var en politisk effekt. I sagan

20

är det prinsessan som ger sig av för att rädda prinsen ifrån den farliga draken och här ifrågasätts det traditionella sättet att spegla en hjälte. Smith (2015) menar att det är vanligt att sagor följer en narrativ struktur där det ingår ett räddningsuppdrag.

Det är dock vanligast att prinsen räddar prinsessan. Prins Rolands karaktär visar att pojkar kan vara i behov av att bli räddade. Prinsen blir arg när prinsessan inte är fint klädd och kanske lite generad att han är den som blir räddad. Sagan visar upp en stark flicka i centrum för historien. För att visa omvända könsroller även hos pojkar borde inte prinsen ha varit arg när han blev räddad. Att män är aggressiva är en stereotyp egenskap (Nikolajeva, 2017) och för att vara en normbrytande saga borde prinsen ha agerat annorlunda. Kåreland och Lindh-Munther (2005) menar att det är lättare för flickor att agera genusöverskridande än pojkar. En pojke som har allt för feminina drag ses som något negativt vilket kan vara anledningen till att prins Rol-and har kvar den stereotypa attityden.

Paterson (2014) har bland annat analyserat Prinsessan Papperspåse (Munsch & Martchenko, 1984) och låtit lågstadieelever berätta vad de tänkt om böckerna med hjälp av frågor kring genus. Paterson menar att det är en otraditionell saga som är skriven för att utmana traditionella könsroller och stereotypa föreställ-ningar om genus. Hon menar att även om intentionerna med boken är goda så tas boken emot på olika sätt från barnen som läser den. En del barn ville inte godta den narrativa strukturen på sagan utan ville att sagan skulle skrivas om enligt den trad-itionella struktur de var vana vid. En del barn tyckte att sagan var orealistisk för att prinsessan inte skulle kunnat överlista draken i verkligheten eftersom prinsessor inte är smarta och starka. Följande citat är ifrån Patersons (2014) artikel, översatt av mig:

Paterson: I den här berättelsen är prinsen fångad av draken. Varför är det oftast prinsessorna som blir fångade?

Jasper: För att det är svårare att fånge en pojke eftersom de är tuffare.

Josh: För att prinsen vill gifta sig med henne.

(Paterson, 2014, s. 481)

Detta visar att barn har starka åsikter om vad flickor respektive pojkar kan och får göra. Trots att boken bryter dessa genusmönster kan inte barnen acceptera det. De flesta barnen protesterade mot hur genus beskrevs. I slutet av boken säger Prins Roland åt prinsessan att komma tillbaka när hon har städat till sig och ser ut som en prinsessa igen, men får till svar att han är en ”knöl” och att det inte blir något bröl-lop. Här tyckte några barn i Patersons (2014) studie att prinsessan gjorde rätt ef-tersom prinsen var oförskämd och att kläder inte spelar någon roll för personlig-heten. Medan vissa barn tyckte att prinsessan skulle springa hem till slottet och byta om så att de kunde gifta sig.

Trots att eleverna i Patersons (2014) studie inte tyckte att sagan var upp-byggd på rätt sätt så är språket i boken är med och formar bilden av genus.

21

Prinsessan framställs som en modig, självständig tjej med viljan att rädda prinsen.

Hon är modig som vågar leta reda på draken och lura draken att trötta ut sig. Genom att lura draken och överlista honom ses hon även som smart och listig. Hon bryter mot den traditionella beskrivningen av flickor som passiva åskådare som Tsao (2020) menar är vanlig. Trots att hon bryter mot det och är aktiv ses hon inte som konstig och annorlunda vilket är det vanligaste utfallet när flickor i sagor bryter mot normen. Enligt Österlunds (2005) flickmatris kan vi placera prinsessan i kategorin pojkflicka vilket utifrån de traditionella genusrollerna betyder att hon är genusöver-skridande. Att ses som en pojkflicka menar både Tsao (2020) och Österlund (2005) är något positivt. Österlund (2005) beskriver att pojkflickor som vågar bryta mot mönstret för hur en flicka förväntas agera gestaltar flickors pendlande mellan att anpassa sig och protestera i förhållande till könsmaktsordningen. I den här sagan är det flickan som har makten på grund av att hon protesterar mot könsmaktsordningen och agerar utanför de traditionella genusmönstren.

Språket prinsessan använder i sagan bryter mot hur flickor förväntas prata och agera. När prinsen ber prinsessan komma tillbaka och hämta honom när hon ser ut som en riktig prinsessa berättar hon för honom att han är ”en riktig knöl”.

Hon tar avstånd till att prinsen förväntar sig att hon ska se ut på ett visst sätt för att han ska vilja ha henne. Österlund (2005) hänvisar till Greer som beskriver hur verk-liga flickor inte finner sig i att foga sig i de flickmodeller som erbjuds utan att göra motstånd. I sagan markerar prinsessan tydlig att hon inte finner sig i att bli behand-lad hur som helst. Att sagan avslutas med frasen ”Som du förstår blev det inget bröllop” (Munsch & Martchenko, 1984, s.28) visar tydligt hur flickor själva är fria att välja vem de vill gifta sig med. Det är prinsessan i sagan som besitter makten.

Hon har makten att välja om hon ska rädda Roland och hon har makten att välja om de ska gifta sig. Hon får makt för att prinsen är i beroendeställning till prinsessan.

Genom att dansa iväg mot horisonten i slutet av sagan när hon klargjort att det inte blir något bröllop visar att hon är oberoende och självständig och att hon har makten att bestämma över sitt liv.

Steyer (2014) menar att även om kvinnor i sagor framställs som normbry-tande och starka så faller de ofta tillbaka till de traditionella stereotyperna i slutet av sagan och gifter sig med prinsen. Utifrån ett genusperspektiv är detta ett problem då det visar att meningen i livet trots allt är att få gifta sig. I Prinsessan Papperspåse (1984) bryter Munsch och Martchenko det mönstret och prinsessan tillåts vara stark hela sagan igenom. I boken ges barn möjligheter att upptäcka andra sätt att vara pojke och flicka än i de traditionella sagorna. Att hjälten i boken är en flicka visar barn på möjligheterna att flickor kan vara hjältinnor utan att begränsas av sitt kön och sitt genus.

22

DISKUSSION

I det här avsnittet presenteras resultatet och sammanfattningen av analyserna. Re-sultatet diskuteras under första rubriken och metoden diskuteras under andra rubri-ken. Arbetet avslutas med en kort redogörelse av vad min studie kan bidra med till förskolläraryrket samt förslag på vidare forskning.

In document Att göra genus i sagor (Page 24-27)

Related documents