Mitt syfte med undersökningen är att beskriva hur genus och maktrelationer upp-rätthålls och skapas i sagor som berättas i förskolan. För att besvara syftet utgår jag ifrån frågeställningarna; hur görs genus i sagorna samt vilka maktstrukturer finns i sagorna? Utifrån de sex sagor som jag har analyserat kan det inte ges ett enkelt svar på hur genus och makt framställs utan det skiljer sig åt från saga till saga.
Hur genus görs i de olika sagorna skiljer sig åt. I de traditionella folksagorna och konstsagorna speglas de traditionella könsroller och stereotyper som även speg-lades i den tidens samhälle. Det som ansågs kvinnligt var att vara vacker, sedesam, snäll, lydig, passiv och beroende av män. Det manliga beskrivs som oemotstånd-ligt, smart, listigt, räddare och i vargens fall aggressivt. Den traditionella sagan som sticker ut är ”Lilla Hans och lilla Greta” (Grimm & Grimm, 1895) där de båda bar-nen speglas som likvärdiga och det görs ingen skillnad på genus på barbar-nen utan de beskrivs som en grupp. I den sagan görs genus istället på de vuxna och främst på häxan och styvmodern. I de två nyare sagorna, Rödluvan (Jansson & Jensfelt, 2013) och Prinsessan Papperspåse (Munsch & Martchenko, 1984) görs genus ge-nom att bryta mot de traditionella normerna. Rödluvan visar att manlighet kan vara att vara rädd, hjälpsam och intresserad av det vackra i naturen, kvinnlighet i den sagan präglas av mod, styrka, intelligens och list. I Prinsessan Papperspåse görs genus genom att visa att flickor kan göra samma saker som pojkar kan göra i andra sagor. Flickor kan vara hjältar, de kan vara modiga och överlista drakar och det är inte viktigt hur de ser ut. Pojkar framställs som dem som behöver räddning, fast inte kan acceptera det, det är även viktigt för pojkar att flickor ser fina ut, vilket prinsen visar när han säger att prinsessan ska komma tillbaka när hon ser ut som en riktig prinsessa. Sagan om Rödluvan och Prinsessan Papperspåse är modernare sagor som syftar till att bryta traditionella könsnormer. Moderna barnböcker tillåter flickor att vara mer självständiga och enligt Nikolajeva (2017) genomgår även poj-kar i böckerna en förändring och visar allt oftare upp en mjupoj-kare sida där de tillåts vara omtänksamma och sårbara. Vad som anses vara maskulint och feminint ändras över tid, vilket dessa två sagor är ett bevis på. Eidevald (2009) menar att begrepp som kvinna och man kan vara svåra att förlita sig på från ett poststrukturellt per-spektiv då språket är omväxlande och dynamiskt. Detta syns i jämförandet av nyare sagor och äldre sagor. Det som ansågs manligt och kvinnligt på 1800-talet är under förändring även om könsnormerna och könsstereotyperna är seglivade. Både de
23
kvinnliga egenskaperna och de manliga egenskaperna har förändrats och kvinnor idag speglas allt oftare som starka och självständiga och män som ödmjuka och sårbara.
Jag har använt Österlund (2005) och Stephens (2002) matriser för att ana-lysera hur flickor och pojkar beskrivs i sagorna. Det är intressant att jämföra de olika matriserna och hur de de olika grundtyperna kopplas samman med olika ge-nusroller. Den duktiga flickan anses ha anpassat sig vilket även macho-pojken anses ha gjort. Flickor betraktas anpassade till samhällets normer när de är snälla, lydiga och duktiga medan pojkar anses ha anpassat sig när de är aggressiva, högljudda och modiga. Flickor anses vara genusöverskridande när de ses som ”pojkflickor” medan pojkar är genusöverskridande när de är ”mjuka”. I de traditionella sagorna speglas de anpassade grundtyperna. Rödhufvan och Tummelisa klassas som ”duktiga flickor” och Vargen ses som en ”macho-pojke”. Hans och Greta och Prinsessan på ärten är inte placerade i någon av matriserna då jag inte anser att de beskrivs detal-jerat nog. De nyare sagorna; Rödluvan och Prinsessan Papperspåse, speglar genus-överskridande karaktärer. Rödluvan kan ses som en ”mjuk pojke” som bryter mot de stereotypa normerna för hur en pojke ska vara. Prinsessan Papperspåse är genus-överskridande eftersom passar in i grundtypen ”pojkflicka” och är självständig, oberoende och modig.
De äldre och traditionella sagorna som handlar om prinsessor och flickor följer den narrativa struktur som Xu, Zhang, Wu och Wang (2019) kallar för ”the Cinderella komplex”. Det innebär att flickor är beroende av män för att kunna vara lyckliga, de behöver en man som tar hand om dem för att finna lyckan i livet. De nya sagorna följer inte samma struktur. Både Prinsessan Papperspåse (Munsch &
Martchenko, 1984) och Rödluvan (Jansson & Jensfelt, 2013) visar självständiga kvinnliga karaktärer som är lyckliga utan män.
Antagonisterna (motståndarna/fienderna) i sagorna är både kvinnliga och manliga karaktärer. Bland de kvinnliga ser vi styvmodern och häxan i ”Lille Hans och lilla Greta” (Grimm & Grimm, 1895), paddmamman och åkermusen i Tumme-lisa (Andersen, 1877) och Vargen i den nya versionen av Rödluvan (Jansson &
Jensfelt, 2013). Bland de manliga antagonisterna finner vi Vargen i Grimm och Grimms (1895) ”Rödhufvan” och även prins Roland och draken i Prinsessan Pap-perspåse (Munsch & Martchenko, 1984). Roland kan ses som en fiende då han tror sig kunna bestämma över prinsessan men prinsessan övervinner även honom och dansar iväg mot solnedgången och lämnar prinsen själv. I ”Prinsessan på ärten”
(Förtrollande sagor, 2005) förekommer ingen fiende. I de sagor där det förekom-mer antagonister har de ofta en maktposition och i de traditionella sagorna straffas oftast med döden vilket de inte gör i de moderna sagorna. Där får vargen en andra chans och får arbeta i skogen istället och vad som händer med prins Roland och draken vet vi inte.
Hur makten upprätthålls i sagorna varierar. Vilka som har rätten att be-stämma kan vara svårt att avgöra i sagorna. I ”Lille Hans och lilla Greta” är det
24
styvmodern som innehar makten, då hon kan beordra fadern att göra sig av med det käraste han har. Häxan har också makt då hon tillfångatar barnen och bestämmer att hon ska äta upp dem. Greta tar sedan över makten då hon puttar in häxan i spisen och räddar barnen. Även i ”Prinsessan på ärten” är det en äldre kvinna, drottningen som har makten. Hon har makten att bestämma vem prinsen ska gifta sig med och hon ifrågasätts aldrig för sin metod utan alla finner sig i drottningens beslut. Att kvinnorna anses ha makten kan bero på deras ålder vilket Otterberg (2015) menar är fallet i Tummelisa (Andersen, 1877). Det kan även bero på synen att kvinnor är de som ansvaret för barn och omsorg som Bettelheim (1979) diskuterar i sin analys av Hans och Greta. I den äldre versionen om ”lilla Rödhufvan” är makten hos de manliga karaktärerna, dels hos vargen och dels hos jägaren. I den nya versionen av Rödluvan ligger makten istället hos de kvinnliga; vargen och skogsvaktaren. Skogs-vaktaren är den som bestämmer vad det normala är och hon får vargen att arbeta för henne och vakta skogen. Även språket i Rödluvan visar på maktförskjutningar då ord som anses manliga används på de kvinnliga karaktärerna utan att använda fe-minina ändringar. I sagan om Prinsessan Papperspåse innehar prinsessan all makt.
Hon har makten över att bestämma vad som anses normalt och är den som bestäm-mer vilka norbestäm-mer som råder.
Hur genus görs i sagorna och vilka som innehar makten varierar alltså från saga till saga. Jag kan inte se ett mönster genom att bara analysera sex sagor men slutsatsen är att hur genus görs varierar från saga till saga. Vissa sagor stärker de traditionella könsrollerna och könsnormerna medan andra ifrågasätter dessa. Även i sagorna där normerna ifrågasätts kan vissa traditionella stereotyper lysa igenom som med prins Roland (Munsch & Martchenko, 1984). Roland framställs som en man i nöd som behöver räddning, vilket kan anses normbrytande men han beter sig på ett stereotypiskt sätt genom att kräva att prinsessan ska se fin ut, annars vill han inte bli räddad. Även makt förekommer i alla sagor på varierande sätt. Backman (2020) menar att maktrelationer alltid förekommer och att vi behöver undersöka hur makten kommer till uttryck. Makt finns alltid närvarande både synligt och osynligt och det kan vara intressant att diskutera med barnen i förskolan vem de tror har makten att bestämma i sagorna och varför de tror att det är så.
Metoddiskussion
För att undersöka hur genus och makt framställs i sagorna valde jag att analysera olika sagor. Jag valde att utgå från det poststrukturella perspektivet för att det utgår från att språket är med och konstruerar vår värld. Språket i sagorna berättar för oss hur vi ska tänka och hur vi ska agera. Makt är också en betydande del i den post-strukturella teorin vilket passar bra för mitt syfte. Genom att välja analys blir jag en del av studien, det är jag som väljer ut vad jag ska analysera och vad som är intres-sant att studera närmre. Detta kan få konsekvensen att mina erfarenheter speglas i analysen. Jag har använt mig av relevant forskning för att stärka mina argument och använt mig av det poststrukturella perspektivet. Min analys och mina resultat
25
överensstämmer med den forskning som jag har tagit del av vilket kan stärka tro-värdigheten. Jag är medveten om att mina analyser inte kan berätta sanningen för hur genus och makt representeras i alla sagor då jag har analyserat så få sagor. Det mina analyser däremot kan visa är att det är viktigt att vara medveten om att genus och makt ibland ligger inbäddat mellan raderna och att vi behöver reflektera över vad vi läser för barnen.