Ett spänne från vendeltiden i Bohuslän Moberg, Carl-Axel
Fornvännen 211-213
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1956_211
Ingår i: samla.raa.se
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
graven. Men det måste framhållas, att stenfyllda fyrkanter, till utseende och dimensioner Proitze-graven vida mer närstående än Ulleråkers slott, äro vanliga i Sverige.5 Det uttalande, varmed den tyske forskaren avslutar sin uppsats, är dock ännu fullt befogat — att Proitze-graven är ett fornminne av den art, att dess samband med andra monument kräver ytterligare be- lysning. Denna belysning synes i främsta rummet kunna erhållas genom undersökningar av svenska fornminnen, tillhörande denna grupp. Ett dylikt torde föreligga bl. a. på det även 1 andra avseenden intressanta gravfältet vid Valloxsäby i Östuna."
Gunnar Ekholm
5 Se exempelvis //. Hansson, Några nya bronsåldersgravar (Fornvännen 1936), fig. 6—8, 14—15.
0 G. Ekholm, Valloxsäby logbacke, ett uppländskt gravfält från 1 :a årh.
c. Kr. (Fornvännen 1939), karta mot s. 4, grav 17.
ETT SPÄNNE FRÄN VENDELTIDEN I BOHUSLÄN
Ar 1946 tillfördes Statens historiska museum ett gjutet bronsspänne, som hittats vid Tossene, Tossene sn, Bohuslän (SHM 23230). Det illa medfarna föremålet (fig. 1) har tydligen efter påträffandet blivit utsatt för en hård- hänt rengöring med för härd borste, som illa tilltygat ytan, vilken långt tidigare blivit eldskadad — väl genom att föremålet tillhört utrustningen i en brandgrav. Så vitt man kan se av det som återstår, har spännet emellertid från början varit klumpigt och primitivt tillverkat. Det utgörs av en c:a 3 mm tjock, kupig skålla, pä vars undersida finns kvar rester av nålfäste och -hållare; för att fästa dessa har man genomborrat skällan på två ställen.
Dekoren (fig. 4) är grov och föga regelbunden, men har ett visst intresse genom att den synes medge smyckets inplacering i ett bestämt sammanhang.
En rad detaljer visar nämligen, att tillverkaren till förebild haft ett spänne av den kupiga typ, som tidigare är känd i nägra exemplar från sydöstra Norges vcndeltid (fig. 3 visar ett exempel). Gutorm Gjessing har fäst upp- märksamheten på dess samband med kontinentala former.1 Den är väl
1 G. Gjessing, Studier i norsk merovingertid, Oslo 1934, s. 127 f. Av sär- skilt intresse för sammanställningen mellan de östnorska och de kontinen- tala spännena är exemplaret från Susigke vid Åken a. d. Elbe, G. Kossinna, Germanische Kulturhöhe im 1. Jahrtausend, fig. 280.
211
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
Fig. 1—3. 1. R u n d fibula, Tossene sn, B o h u s l ä n . 1/1. Foto ATA. — 2. U r s k i l j b a r a h u v u d d r a g i d e k o r a t i o n s s c h e m a t på fi- bulan fig. 1. R e k o n s t r u k t i o n au G. H a n - del och förf. — 3. R u n d fibulu, Såem, Dal, Tinn. Inv.-nr C 13395. D i a m e t e r 5,2—
5,5 cm. Foto Universitetets O l d s a k s a m - ling. Oslo. — 1. R o u n d fibula. Tossene, l i o h u s l ä n . — 2. Main f e a t u r e s of the decoration still uisible on the fibula shown in Fig. 1. — 3. Round fibula, Såem, Dal, Norway.
— som han a n t y d e r — via k o n t i n e n t e n b e s l ä k t a d med de flata r u n d a s p ä n n e n a från Bornholm och Gotland. Dessa olika s p ä n n e n s dekor, som m a n kan k a l l a »fyrhörningssnurra»2, h a r u p p h o v s m a n n e n t i l l Tossene-spän- net emellertid återgivit så tafatt, att m a n till en b ö r j a n t v e k a r inför s a m - m a n s t ä l l n i n g e n med d j u r o r n a m e n t i k av stil II.
Det h a r sitt intresse a t t vi genom d e t t a fynd fått en utökning av före- m å l s g r u p p e n , som n u m e r a får betecknas som s y d ö s t n o r s k - b o h u s l ä n s k och som å t m i n s t o n e ä n n u så länge k ä n n e t e c k n a s av a t t m a n a n v ä n d e r e n b a r t f y r h ö r n i n g s s n u r r a i stället för som på B o r n h o l m och Gotland än fyr-, ä n t r e h ö r n i n g s s n u r r a .
- C.-A. Moberg, Om t r c h ö r n i n g s s n u r r o r och a n d r a o r n a m e n t i k d e t a l j c r ; obs.
not 24. (Manuskript.) 212
S M A R K E M E D D E L A N D E N
Fig. '». D e t a l j au fibulan fig. 1.
F ö r s t o r a d . Foto ATA. —• Detail of the fibula shown in Fig. 1.
Enlurged.
Till det m a g r a b o h u s l ä n s k a f o r n s a k s b e s t å n d e t från mcrovingertiden-ven- deltiden" utgör Tossene-spiinnet ett v ä l k o m m e t och i all sin enkelhet sär- p r ä g l a t tillskott.
Carl-Axel Moberg
3 G. S a r a u w och J. Alin, Götaälvsområdets f o r n m i n n e n , Göteborg 1923, s. 328 ff.
MARIASKÅPET FRÅN HAGA KYRKA
Madonnaskåpet från Haga k y r k a . Uppland ( S t . H . M . inv.-nr 10157:1) genomgick i n n e v a r a n d e år en konservering, vid vilken Mariabilden m å s t e lösgöras från sitt dorsale. Den med en pensel tämligen vårdslöst a n b r a g t a m i n u s k e l s k r i f t , som avbildas h ä r såsom fig. 1—2, kom då till s y n e s : 15 äii 14 u p sante J o h a n s bapetese dach so is dat hille gemacket. Notisen ifråga f r a m p r e p a r e r a d e s tydligen, enligt vad som f r a m g å r av en anteckning i museets katalogbilagor, vid en r e s t a u r e r i n g på 1920-talet.1 Efter vad som kan k o n s t a t e r a s , fäste m a n sig den gången icke vid de två, med betydligt m i n d r e m i n u s k l e r i krederingen inristade ord, som avsluta m e n i n g e n : t o stokholmie. Tillägget u t g ö r ett gott exempel pä att det a l l m ä n n a a n t a g a n d e
1 J f r även fotos i b i l d a r k i v e t . Notisen var d ä r e m o t icke känd, dä s k u l p - t u r e n år 1912 publicerades i Sveriges k y r k o r (Uppland, Bd IV, s. 196).
213
