• No results found

En cirkumpolär konferens Moberg, Carl-Axel Fornvännen 1959(54), s. 50-51 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1959_050 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "En cirkumpolär konferens Moberg, Carl-Axel Fornvännen 1959(54), s. 50-51 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1959_050 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
3
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

En cirkumpolär konferens Moberg, Carl-Axel

Fornvännen 1959(54), s. 50-51

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1959_050

Ingår i: samla.raa.se

(2)

S M Ä R R E M E D D E L A N D E N

d t k o n s t l a t sätt f ö r ä n d r a s . Den enda utvägen är att studera och t i l l ä m p a de möjligheter till j u s t e r i n g av f ö r h å l l a n d e n a som exemplifieras i n a t u r e n . För att ge en så ömtålig bergart som den o v a n n ä m n d a h ä l l r i s t n i n g s y t a n i Ekenberg bästa möjliga skydd borde m a n täcka d d blottade berget med ett t u n t lager j o r d — en åtgärd som dock för n ä r v a r a n d e kan förefalla alltför d r a s t i s k .

De anförda två exemplen visa, att f ö r h å l l a n d e n a från fall till fall k u n n a variera högst avsevärt. E n d a s t genom en u n d e r s ö k n i n g av bergart och lokala v i t t r i n g s f ö r h å l l a n d e n kan s l u t s a t s e r dragas för b ä s t a möjliga skydd mot v i t t r i n g på en h ä l l r i s t n i n g .

Arne Strömberg

EN C I R K U M P O L Ä R K O N F E R E N S

Den 19—21 maj 1958 hade etnografiska avdelningen vid Nationalmuseet i K ö p e n h a m n inbjudit d t antal elnografer, arkeologer och antropologer från Nordamerika, Sovjetunionen och Norden för diskussion av s å d a n a företeelser, som är gemensamma för de arktiska och a n g r ä n s a n d e o m r å d e n av E u r o p a , Asien och Amerika. S å d a n a överläggningar h a r länge ansetts ö n s k v ä r d a , och den n u hållna fär n ä r m a s t anses vara förverkligandet av d t förslag, som Knud Kasmussen framlade p å 1930-talet. De mycket livliga diskussio- n e r n a fördes lill en början i anslutning lill cn serie föredrag, som b e h a n d l a d e de c i r k u m p o l ä r a problemen översiktligt med utgångspunkt i tur och ordning från Grönland, Kanada, Alaska, Sibirien och Nordeuropa.

Ett ur nordisk .synpunkt särskilt Intressant bidrag var A. P. Okladnikovs redogörelser för resultaten av u n d e r s ö k n i n g a r i ö s t r a Sibirien. H a n m e n a r sig nämligen diir k u n n a iakttaga bl. a. inslag, som n ä r m a s t låter sig jämföra med företeelser i Nordskandinavien. F r å g a n torde vara värd att begrundas n ä r m a r e . Avstånden iir i varje fall inget avgörande hinder — d ä r a v fick man ett starkt intryck genom vad deltagarna i övrigt k u n d e redovisa av långväga kontakter i dessa nordliga o m r å d e n .

Mötet beslöt att uttala sig för ö n s k v ä r d h e t e n av intensifierat studium av kontakter mellan Skandinavien och de sovjetiska o m r å d e n a under yngre sten- ålder och bronsålder. Della var en av m å n g a p u n k t e r i en resolution, som skulle dels tillställas b e r ö r d a instanser i deltagarnas länder, dels underställas det p e r m a n e n t a r å d d för de internationella kongresserna för antropologiska och etnologiska vetenskaper. Förslagens h u v u d p u n k t e r gällde u p p r ä t t a n d e

— inom r a m e n för n ä m n d a kongress — av cn internationell kommitté för antropologiskt, arkeologiskt och etnologiskt studium av de arktiska o m r å - dena. Nationella kommittéer skulle bildas i Kanada, D a n m a r k , Finland, Norge, Sovjetunionen, Sverige och U. S. A. Särskilt skulle m a n söka orga- nisera fortsatla internationella möten samt utge publikationer. Som elt an- geläget syfte n ä m n d e s att söka å s t a d k o m m a större enhetlighet i terminologi oeh kronologiska system inom de b e r ö r d a o m r å d e n a . Della var elt önskemål,

50

(3)

S M Ä R R E M E D D E L A N D E N

som ideligen aktualiserades u n d e r förhandlingarna, vilka otvivelaktigt p å just denna p u n k t b ö r ha varit mycket nyttiga för alla deltagare vid d e n n a i sin klara målsättning och disposition utomordentligt välorganiserade kon- ferens.

F r å n svensk sida deltog förutom undertecknad förste antikvarie Sverker J a n s o n från Riksantikvarieämbetet och Statens Historiska Museum.

Carl-Axel Moberg

SVENSKA F O R N M I N N E S F Ö R E N I N G E N 1958

Svenska Fornminnesföreningen h a r under 1958 a n o r d n a t fyra s a m m a n - träden och en visning, alla i Statens Historiska Museum, samt en vårulfärd.

Styrelsen h a r s a m m a n t r ä t t fyra gänger: 20 februari, 9 m a r s , 28 april och 23 oktober. Antalet m e d l e m m a r h a r under året något ökats och uppgår till 419 (1957 412), d ä r a v 11 h e d e r s l e d a m ö t e r och 22 ständiga ledamöter.

Vid årsmötet den 3 m a r s ägde först de ordinarie föreningsförhandlingarna m m . Sedan s a m m a n t r ä d e t efter en k o r t ajonrnering återupptagit!, hälsade o r d f ö r a n d e n professor Birger N e r m a n Deras Majestäler Konungen och Drott- ningen, vilka anlänt, välkomna. Ordföranden ägnade därefter några minnes- ord åt föreningens nyligen bortgångne medlem förste bibliotekarien Adolf Schiick och erinrade om h a n s betydelsefulla och idérika forskargärning och hans förtjänstfulla verksamhet inom föreningen, bl. a. under m å n g a år som a n d r e sekreterare. Ordföranden tillkännagav så, att styrelsen beslutat tilldela antikvarien Hans H a n s s o n Hildebrandspriset för hans vikliga och resultat- rika m e d d t i d s a r k e o l o g i s k a u n d e r s ö k n i n g a r r ö r a n d e Stockholm, främst dok- torsavhandlingen 1956 »Stockholms s t a d s m u r a r » ; dr H a n s s o n mottog priset nr Konungens h a n d . Därefter höll antikvarien Gunnar Ekelund föredrag över ä m n e t : »En nyutgrävd 'kungshög' i Tjust». Som avslutning visades cn sam- ling färgbilder frän föreningens utfärd lill Tjust i m a j 1956.

Vid årsmötet omvaldes samtliga styrelseledamöter samt revisorerna och revisorssuppleanterna.

Styrelsen består alltså fortfarande av följande p e r s o n e r : O r d f ö r a n d e : professor Birger Nerman, Stockholm.

Vice o r d f ö r a n d e : professor Sten Karling, Stockholm.

Sekreterare: befattningen som s å d a n skulle tills vidare ställas vakant.

Andre sekreterare: fil. dr K. E. Sahlström, Stocksund.

S k a t t m ä s t a r e : k a p t e n Bertil Sterner, Stockholm.

ö v r i g a styrelseledamöter: fil. lic. Henrik Alm, Stockholm, r å d m a n Kurl Espersson, Stockholm, landsantikvarie Olle Källström, Gävle, lektor Gösta Langenfelt, B r o m m a , förste antikvarie Andreas Oldeberg, Stockholm, verk- m ä s t a r e Alfred Steijer, Stockholm, disponent H e r m a n Svcnngård, Kungsängen och direktör Wilhelm Wahlgren, Stockholm.

Revisorer: försle b y r å s e k r e t e r a r e Gerhard H o r n och antikvarie Gustaf Adolf Hellman. Revisorssuppleanter: fröken Greta N o r d s t r ö m och fil. lic. Lili Kaelas.

51

References

Related documents

* Nylén, s. 1'tom till fig. Se även fig. Detta kan emellertid ej framgå av dessa bilder. Beträffande fibulorna fig. Nylén, The Middle Grave-Field, A Migration Period Settlement

I samband med undersökningen vid Åby tillfördes Statens historiska museum ytterligare ett likartat fynd från Åby (grav 3). Detta hade till- varatagits redan 1937 på samma plats

Redan under 1800-talet var intressanta sådana kända från den schweiziska kantonen Ticino, inte minst från det väldiga gravfältet vid Giubiasco (mest i Schweizerisehes Landesmuseum

En del av mynten är nämligen försedda med inskriptioner, som huvudsakligen inne- håller egennamn, och beträffande en del av dessa namn — på mynt från England, Frankrike,

Från de skånska landskyrkornas medeltida kalkmålningar vände han sig till deras skulptur från skilda epoker och till deras byggnadshistoria, och hela sitt liv skulle han

Först därmed skapas förutsättning- a r n a för att få fastare grepp om sådana tidiga (för-) människokontakter som de mel- lan Sydasien och Afrika tidigare än för 4 miljoner

Vi borde här i landet k u n n a göra insatser av särskild betydelse, så till vida som det ju inom Sveriges gränser finns både en del av det nordiska centrala bronsåldersområdet,

När arkeologer använder termen »västgermaner» ifråga om äldre romersk eller rent av om förromersk järnålder, innebär detta synbarligen, att man för dessa tider föregriper,