NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN Uppsala universitet
Examensarbete D
Författare: Catrine Bergqvist Handledare: Matz Dahlberg Vårterminen 2007
Ekonomisk nationalism i globaliseringens tidevarv
En studie av den svenska handelspolitiken 1995-2007
Sammanfattning:
Uppsatsen undersöker vilken betydelse begreppet ekonomisk nationalism kan tillskrivas för förståelsen av den svenska handelspolitikens utformning. För att undersöka detta kartläggs såväl förekomsten av olika handelshinder som i vilken utsträckning den nationella identiteten har präglat svenska makthavares sätt att argumentera då handelspolitiska frågor har
diskuterats. Det valda sättet att studera ekonomisk nationalism kan ses som en kritik mot de tidigare tolkningar som gjorts av begreppet. Resultatet av studien tyder på att det går att påvisa en viss förekomst av ekonomisk nationalism inom den svenska handelspolitiken, men att vissa skillnader finns mellan den tidigare och den nuvarande regeringens sätt att
argumentera.
Nyckelord: Ekonomisk nationalism, svensk handelspolitik, internationell politisk ekonomi (IPE), protektionism, antidumpningsåtgärder, EU:s inremarknadsdirektiv, principen om ömsesidigt erkännande, frihandel, nationalistiska motiv, nationell identitet.
1. Inledning 3
2. Metod, material och avgränsningar 4
3. Alternativa tolkningar av begreppet ekonomisk
nationalism och eget val av operationalisering 7
3.1. Ekonomisk nationalism- olika synsätt gällande begreppets innebörd 7
3.2. Utvärdering av tidigare tolkningar och eget val av operationalisering 9
4. Tidigare forskning om ekonomisk nationalism 11
5. Sveriges agerande inom EU – både frihandel
och protektionism 12
5.1. Sverige och EU:s yttre handelspolitik 13
5.2. Sverige och EU:s inre marknad 15
Implementeringen av inremarknadsdirektiven – från föregångsland till
medelmåttiga resultat 16
Utbredd skepsis mot principen om ömsesidigt erkännande inom
myndighetsväsendet 20
5.3. Sammanfattande kommentar 20
6. Nationalistiska motiv och svensk identitet inom
handelspolitiken 21
6.1. Svensk identitet inom det handelspolitiska området 21 6.2. Kartläggning av nationalistiska motiv och den svenska identitetens
betydelse för retoriken inom handelspolitiken 24 Frihandel – den övergripande strategin inom svensk handelspolitik 24
Motiven bakom den generella frihandelslinjen 25
Sverige och liberaliseringen inom världshandeln med jordbruksprodukter 29
Svensk identitet och EU:s inre marknad för tjänster
– fallet med Vaxholmskonflikten 34
6.3. Sammanfattande kommentar 37
7. Slutsatser och diskussion 38
Referenser 42
1. Inledning
I en tid där globaliseringen ständigt tycks pågå och där samarbetsavtal och löften om
avskaffande av olika handelshinder ingås i stort sett dagligen, får man lätt en känsla av att de nationella ekonomiska särintressena snart kommer att vara ett minne blott. Varor, tjänster, idéer och kapital transporteras över gränser i en ständigt ökande takt och inget land kan till fullo skydda sig mot ekonomiska kriser som uppstår i andra delar av världen, trots enorma geografiska avstånd. Samtidigt är debatten inom EU om att protektionistiska influenser utgör en hämsko för förverkligandet av en inre marknad högst aktuell. Vägen mot en fullständigt integrerad europeisk marknad förefaller vara kantad av diverse hinder och ännu tycks medlemsländerna, om än i olika grad, värna om de nationella egenintressena. I vissa fall kan detta leda till att effektivitetstänkandet får stå tillbaka för patriotismen. De ständiga
sammanbrotten i förhandlingarna inom WTO: s1 Doharunda är ytterligare ett dagsaktuellt exempel på att världens länder ännu står långt ifrån varandra i vissa handelspolitiska frågor. I fallet med Doharundan anses det starka motståndet från i-länderna mot att avskaffa
subventioner till jordbruket vara huvudorsaken till att förhandlingarna kollapsat.2
Man bör vidare ha i åtanke att ett land kan ha starka nationalistiska motiv till att arbeta för fortsatt integration av världens marknader och ökad frihandel. Detta gör att faktumet att ett land har tagit ett betydande steg för att förverkliga visionen om en global ekonomi,
manifesterat genom ett visst policybeslut, inte nödvändigtvis behöver innebära att man tagit detta steg med världsekonomins bästa för ögonen. Det finns således ett visst utrymme att reflektera över att även om den långsiktiga utvecklingen i världen tycks domineras av globaliseringstanken och trots den ekonomiska liberalismens påstådda triumf, har vi kanske inte kommit så långt som vi tror när det gäller att se till Europas eller världens intressen vid politiska avgöranden. Detta gör att begreppet ekonomisk nationalism, kanske i synnerhet då det ges en vidare tolkning än att endast innebära motstånd mot frihandel, kan anses fruktbart vid analys av staters ageranden i olika sammanhang.
Som liten, starkt export- och importberoende nation har olika skeenden i världsekonomin ofta en avgörande betydelse för den ekonomiska utvecklingen i Sverige och för vårt politiska beslutsfattande. Sverige har i stor utsträckning valt att bemöta utvecklingen med en allt mer
1 Världshandelsorganisationen
2 International Cooperation in the National Interest, (2006), Meeting Global Challanges: International Cooperation in the National Interest, Report of the International Task Force on Global Public Goods, Communications Developement Incorporated, Washington D.C., s. 52
sammanlänkad världsekonomi genom medlemskap i olika organisationer och
sammanslutningar av länder som arbetar för ytterligare globalisering såsom EU, WTO och OECD3. Som redan konstaterats behöver detta inte nödvändigtvis innebära att Sveriges makthavare alltid har utgått från renodlat liberala motiv när man fört en politik som i sig verkar för att öppna upp och foga samman olika marknader. Det är heller inte säkert att Sveriges deltagande i olika frihandelsvänliga organisationer automatiskt har inneburit att vi har avskaffat samtliga handelshinder.
Mitt syfte med denna uppsats är att diskutera innebörden av begreppet ekonomisk nationalism, klargöra hur jag anser att detta begrepp bör användas för att analysera olika skeenden inom den ekonomiska politiken samt applicera dessa teorier på en svensk kontext, med fokus på det handelspolitiska området. Ambitionen är således att skapa en bild av vilken betydelse detta begrepp kan tillskrivas för förståelsen av den svenska handelspolitikens utformning.
2. Metod, material och avgränsningar
För att kunna tillgodose de första delarna av mitt syfte kommer jag att presentera en översikt över vilken innebörd begreppet ekonomisk nationalism har givits tidigare inom forskningen på området. Genom att utvärdera de tidigare tolkningarnas styrkor och svagheter avser jag att utarbeta ett alternativt sätt att operationalisera begreppet och på så sätt kunna bidra till
teoriutvecklingen inom området.
I enlighet med slutsatserna från resonemanget ovan kommer jag sedan att övergå till att försöka tillgodose den sistnämnda delen av mitt syfte, det vill säga att undersöka förekomsten av ekonomisk nationalism i en svensk kontext. Detta kommer att genomföras i två
delmoment. Det första delmomentet innebär en kartläggning av ekonomisk nationalism i betydelsen protektionistiska åtgärder. Det andra delmomentet omfattar en studie av den retorik som regeringen, som har den huvudsakliga makten över utformningen den svenska handelspolitiken4, har använt sig av när man diskuterat Sveriges förhållande till
världsmarknaden. Avsikten med detta är att fastställa i vilken utsträckning den nationella
3 Organisation for Economic Co-operation and Development.
4 Sverige kan formellt inte ta beslut i dessa frågor sedan man gick med i EU, men det är fortfarande regeringens ansvar att dra upp riktlinjerna för vilken handelspolitiks linje som ska drivas. Se exempelvis Rönnbäck, A-S, (2002), “Svensk handelspolitik i förändring”, Handelspolitik i förändring, red. Reiter, J., och Jönsson, C., SNS Förlag, Stockholm, s. 65
identiteten kan sägas ha präglat makthavarnas argumentation.5 För att ge en så sanningsenlig bild som möjligt har jag valt att återge de citat som jag anser vara representativa för de olika makthavarnas sätt att resonera. Utifrån slutsatserna från dessa två delmoment kommer jag sedan att presentera en sammanfattande bild över vilken betydelse ekonomisk nationalism kan sägas ha inom den svenska handelspolitiken i dagsläget.
Vid kartläggningen av vilken innebörd begreppet ekonomisk nationalism har givits tidigare inom forskningen har jag i stor utsträckning använt mig av sådant material som publicerats i olika vetenskapliga tidskrifter. Jag har även använt mig av ett samlingsverk av olika studier inom området, Economic Nationalism in a Globalizing World, redigerat av Eric Helleiner och Andreas Pickel. För min studie av förekomsten av ekonomisk nationalism i en svensk kontext, i betydelsen olika handelshinder, har jag funnit Kommerskollegiums6 olika rapporter och utredningar användbara. Vidare har jag för min analys av den retorik som använts av svenska makthavare inom handelspolitiken i huvudsak valt att studera olika regeringsskrivelser, då detta material kan förväntas ge en helhetsbild av regeringens ståndpunkter i olika frågor.
Eftersom tillgången på denna typ av dokument är relativt begränsad, har jag även studerat olika tal och uttalanden som gjorts av företrädare för den tidigare och nuvarande regeringen. I samtliga av dessa fall har jag endast använt mig av sådana källor som jag har bedömt vara tillförlitliga, såsom regeringens egen hemsida samt partipolitiskt obunden media.
Att ingen liknande studie, enligt min kännedom, tidigare har genomförts i en svensk kontext har inneburit vissa svårigheter då jag inte haft möjlighet att relatera mina slutsatser till tidigare forskningsresultat. För ytterligare insikt i ämnet och för att verifiera mina slutsatser har jag därför genomfört ett antal personliga intervjuer samt haft korrespondens via e-mail med sakkunniga inom svensk handelspolitik. Valet av intervjupersoner har gjorts med ambitionen att fånga olika infallsvinklar. Genom samtal och idéutbyte med representanter från
departement, myndighetsväsende, media och universitetsvärlden är det min uppfattning att jag till viss del lyckats stävja problemet med bristen på tidigare forskning inom området.
Då jag funnit det nödvändigt att använda mig av en relativt extensiv definition av begreppet ekonomisk nationalism har jag tvingats göra vissa avgränsningar på andra områden. En av
5 Att studera makthavares retorik för att klartlägga ekonomisk nationalism är en metod som tidigare använts vid studier av liknande fall. Se bland annat Fougner, T.,(2006), “Economic Nationalism and Maritime Policy in Norway”, Cooperation and Conflict, 41, 177 – 201
6 Kommerskollegium är Sveriges myndighet för utrikeshandel och handelspolitik. Myndighetens uppgift är att förse regeringen med analyser och annat underlag inför förhandlingar och diskussioner i EU och WTO.
dessa är att jag valt att avgränsa uppsatsen i tid genom att endast undersöka material som tillkommit efter att Sverige gick med i EU år 1995. Det var även detta år som WTO bildades, vilket ytterligare motiverar denna avgränsning. I det avsnitt där jag avser att kartlägga
ekonomisk nationalism i betydelsen förekomst av olika handelshinder, kommer jag dessutom att enbart fokusera på Sveriges roll i EU. Denna avgränsning anser jag kan motiveras med att det främst är Sveriges EU-medlemskap som i dagsläget sätter ramarna för utformningen av den svenska ekonomiska politiken, i synnerhet på det handelpolitiska området. I det
påföljande avsnittet, då den retorik som svenska makthavare använt sig av inom det handelpolitiska området studeras, görs ingen motsvarande avgränsning då tillgången på material, som ovan nämnts, har bedömts vara något begränsad. Förutom att titta på hur argumentationen har sett ut gällande den övergripande svenska handelspolitiska linjen har jag även valt att studera två områden mer ingående: världshandeln med jordbruksprodukter samt Vaxholmskonflikten. Valet att studera argumentationen runt handeln med jordbruksprodukter baseras på att Sverige inom detta område har fört en tydligt uttalad handelspolitisk linje, varför tillgången på material kan förutsättas vara förhållandevis god. Gällande
Vaxholmskonflikten anser jag att en mer djupgående analys av detta område kan motiveras med att den svenska arbetsmarknadens funktionssätt kan sägas utgöra en viktig del av vår nationella identitet. Med anledning av detta är det intressant att studera hur detta har präglat makthavarnas diskussion, exempelvis gällande handeln med tjänster inom EU.
Nästföljande avsnitt behandlar de olika tolkningar av begreppet ekonomisk nationalism som varit dominerande inom teoribildningen på området. I detta avsnitt kommer jag även att klargöra vilken tolkning och operationalisering av begreppet som jag anser vara mest lämpad för dagens forskning samt för denna uppsats ändamål. I det påföljande avsnittet kommer jag att översiktligt redogöra för tidigare forskning om ekonomisk nationalism. I avsnitt fem och sex övergår jag sedan till att försöka spåra inslag av ekonomisk nationalism inom den svenska handelspolitiken. Utifrån detta kommer jag slutligen att i en sammanfattande diskussion, avsnitt sju, försöka ge en samlad bild av vilken betydelse ekonomisk nationalism har för förståelsen av utformningen av handelspolitiken i Sverige, diskutera uppsatsens styrkor och svagheter samt framtidsutsikterna för forskningen på området.
3. Alternativa tolkningar av begreppet ekonomisk nationalism och eget val av operationalisering
Detta avsitt omfattar inledningsvis en redogörelse för de tidigare tolkningar som gjorts av begreppet ekonomisk nationalism. Jag kommer därefter att diskutera de tidigare tolkningarnas för- och nackdelar samt fastställa hur jag avser att operationalisera begreppet.
3.1. Ekonomisk nationalism - olika synsätt gällande begreppets innebörd
Under större delen av 1900-talet ägnades den analytiska innebörden av begreppet ekonomisk nationalism inte något större intresse inom vetenskapen,7 och i den ”nya ekonomins” tidevarv har den ekonomiska grenen av nationalism inte fått till närmelsevis samma plats i den
vetenskapliga debatten som dess politiska motsvarigheter.8 Inte heller inom den renodlat ekonomiska teoribildningen har begreppet givits något större utrymme, då forskningen under i stort sett hela efterkrigstiden i huvudsak har koncentrerats runt teoriutveckling inom
ekonomisk liberalism och ekonomisk socialism.9 Begreppet användes emellertid flitigt under hela 1900-talet, framför allt av förespråkare för den ekonomiska liberalismen och oftast som ett samlingsnamn för den typ av handelspolitik som innebar tariffer, kvoter, restriktioner mot utländska investeringar, rörliga växelkurser samt autarki. På 1970-talet användes begreppet även för att beskriva den ekonomiska grenen av realismen och betraktades som en statisk teori med rötter i merkantilismen under 1600- och 1700-talet.10 Denna tolkning har ifrågasatts från vissa håll. Stephen Shulman, professor i statsvetenskap vid Southern Illinois University, har exempelvis kritiserat den synonyma användningen av ekonomisk nationalism och
merkantilism bland annat genom att påpeka att merkantilismens rötter i Europa går att spåra långt tidigare än nationalismens uppkomst.11
Än idag används begreppet ekonomisk nationalism synonymt med protektionistiska åtgärder.
En av de mest namnkunniga förespråkarna av denna tolkning är Robert Gilpin, professor i internationell politisk ekonomi (IPE) vid Princeton University, vars verk ofta citeras vid
7 Helleiner, E. (2002), “Economic Nationalism as a Challange to Economic Liberalism? Lessons from the 19th Century”, International Studies Quarterly, 46, 307-329, s. 309f.
8 Pickel, A. (2002), “Explaining (with) Economic Nationalism”, TIPEC Working Paper, 02/1, s. 0
9 Levi-Faur, D. (1997), “Economic nationalism: from Friedrich List to Robert Reich”, Review of International Studies, 23, 359-370, s. 359
10 Helleiner, E. (2002), s. 309f.
11 Shulman, S. (2000), ”Nationalist Sources of International Economic Integration”, International Studies Quarterly, 44, 365-390, s. 366
studier av ekonomisk nationalism.12 Ytterligare ett dagsaktuellt exempel är den senaste rapporten från EEAG13 där man väljer att definiera begreppet som:
”...any form of interference from governments in private transactions that distorts them on the basis of the nationality of the parties, and that go beyond the normal, non-discriminatory reflection of domestic residents´
preferences.” 14
Under det senaste decenniet, parallellt med att den ekonomiskliberala ideologin har fått allt starkare fäste i stora delar av världen, har emellertid intresset åter väckts hos en grupp av vetenskapsmän inom IPE för att på allvar undersöka innebörden av begreppet ekonomisk nationalism. Denna grupp av forskare har velat kartlägga vilken typ av utmaningar som denna ideologi utgör till den ekonomiska liberalismen i dagsläget. Det är framför allt två
huvudsakliga argument som denna nyligen tillkomna litteratur har velat tillföra debatten om tolkningen av begreppet och dess brukbarhet idag. Först och främst anser man att de tidigare tolkningarna i allt för stor utsträckning har ignorerat det nationalistiska inslaget. Vidare anser man att om det nationalistiska inslaget ges ett större utrymme i tolkningen av begreppet kan ekonomisk nationalism förenas med en mängd olika politiska projekt, även de som klassas som ekonomiskliberala.15 Denna grupp av forskare menar att begreppet bör ses som en aspekt av den nationella identiteten och ur detta perspektiv innebär studier av ekonomisk nationalism att kartlägga hur nationella identiteter och nationalism formar den ekonomiska politiken.16 På så sätt flyttas fokus från specifika strategier till själva målet med dessa strategier.17
Eftersom de politiska strategierna med detta synsätt kan vara gemensamma för ekonomiska nationalister och liberaler, kan skiljelinjen mellan dessa två ideologier i stället sägas utgöras av deras bevekelsegrunder för att förespråka ett visst politiskt projekt. Liberalerna använder sig främst av kosmopolitiska, utilitaristiska motiv alternativt en vilja att maximera individens frihet då de förespråkar en viss ekonomisk politik. Nationalisterna däremot kan förespråka
12 Helleiner, E. (2005), “Conclusion: The Meaning and Contemporary Significance of Economic Nationalism”, Economic Nationalism in a Globalizing World, red. Helleiner, E., och Pickel, A., Cornell University Press, New York, s. 221
13 European Economic Advisory Group (EEAG), bildades år 2001 och består av åtta välrenommerade ekonomer från åtta olika europeiska länder. Årligen ger man ut en rapport som innehåller prognoser för den europeiska ekonomin samt berör andra aktuella ämnen. Ordförande i EEAG är Lars Calmfors (Stockholms universitet).
14 EEAG, (2007), EEAG Report 2007, http://www.cesifo-
group.de/portal/page?_pageid=36,4268722&_dad=portal&_schema=PORTAL, s. 133, (070403)
15 Helleiner, E. (2002), s.307f.
16 Helleiner, E. (2005), s.221
17 Goff, M. P. (2005), ”It’s Got to Be Sheep’s Milk or Nothing!”, Economic Nationalism in a Globalizing World, red. Helleiner, E., och Pickel, A., Cornell University Press, New York, s. 185
samma typ av ekonomiska politik mot bakgrund av en övertygelse om att denna politik främjar den nationella tillväxten och konkurrenskraften.18
Vidare anser flertalet forskare inom denna tradition att om innebörden av ekonomisk nationalism inskränks till att endast omfatta konkreta protektionistiska åtgärder, finns det överhuvudtaget inget utrymme för denna ideologi i dagens samhälle med anledning av den ekonomiska liberalismens påstådda hegemoni i stora delar av världen. Patricia M. Goff, professor i statsvetenskap vid Wilfrid Laurier University, skriver bland annat att:
”If economic liberalism has triumphed, then there is no longer a place for economic nationalism. Such a conclusion, however, would be appropriate only if we accept the narrow definition of economic nationalism as protectionism.”19
Det förtjänas dock att påpekas att även om den ovan beskrivna tolkningen av ekonomisk nationalism utgör en kritik mot det som anses vara den mer traditionella tolkningen, då
begreppet används synonymt med protektionism, menar vissa att denna ”liberala” ekonomiska nationalism går att spåra längre bak i historien. Eric Helleiner, en av ledargestalterna inom den grupp av forskare som vill ge begreppet en vidare innebörd, har uppmärksammat att dessa idéer framfördes redan av en av 1900-talets främsta ekonomiska nationalister Friedrich List.
List argumenterade bland annat för att nationalistiska motiv de facto låg bakom Storbritanniens förespråkande av frihandel under 1800-talet.20
3.2. Utvärdering av tidigare tolkningar och eget val av operationalisering
Den främsta svagheten med den vidare tolkningen av ekonomisk nationalism är, enligt min mening, att begreppet riskerar att bli allt för trubbigt som analytiskt redskap. Gränsdragningen mellan ekonomisk liberalism och ekonomisk nationalism försvåras avsevärt då ekonomisk nationalism även kan sammankopplas med sådant som kan klassificeras som typiskt
ekonomiskliberala politiska projekt. Utöver detta är makthavares motiv bakom en viss politisk strategi betydligt mer svårstuderade objekt än konkreta policyåtgärder. Själva
gränsdragningsproblematiken har bland annat uppmärksammats av Eric Helleiner, som väljer att bemöta detta genom att besvara frågan:
18 Helleiner, E. (2005), s. 224
19 Goff, M. P. (2005), s. 185
20 Helleiner, E. (2002), s. 320
”Is everything economic nationalism? No. Although its political content can be ”everything”, economic nationalism remains defined by its nationalism; that is; it is associated with core nationalist values such as a commitment to national sovereignty.” 21
Vidare är det min uppfattning att protektionism på intet sätt är ett utdött fenomen och att det därför ännu finns ett visst utrymme för en sådan tolkning av begreppet ekonomisk nationalism i dagens forskning. Denna tolkning tillhandahåller dessutom, till skillnad från den mer
motivinriktade tolkningen, en jämförelsevis handfast operationalisering av begreppet. Det torde således vara lättare att påvisa inslag av ekonomisk nationalism i ett lands ekonomiska politik om man väljer att tolka begreppet som konkreta handelshinder.
En vidare tolkning av begreppet, så som den senare forskningstraditionen efterlyser, har emellertid den fördelen att den tillför en ytterligare och på många sätt mer intressant dimension till den nutida och framtida forskningen på området och bör därför enligt min mening inte förbises. Risken finns att man genom att endast använda den snävare tolkningen av begreppet ignorerar sådana inslag av ekonomisk nationalism som inte tar sig uttryck i form av olika handelshinder, utan på många sätt är förenlig med en frihandelsvänlig politik. Genom att använda den vidare tolkningen kan forskningen på området dessutom spås en ljus framtid, då de nationella intressena med detta synsätt kan fortleva parallellt med en fullständigt integrerad världsekonomi och därmed utgöra intressanta studieobjekt även för kommande forskning.
Med anledning av resonemanget ovan förespråkar jag därför en addition av denna typ av
”liberala” ekonomiska nationalism till den snävare tolkningen av begreppet. I stället för att tillämpa en av de två tidigare tolkningarna menar jag att en extensiv definition, som omsluter båda dessa tolkningar, lämpar sig bäst för studier av ekonomisk nationalism i dagsläget. På så sätt kan de olika bristerna hos de tidigare tolkningarna till viss del neutraliseras samtidigt som flera perspektiv gällande begreppets innebörd tas i beaktande. Det blir därmed min uppgift att försöka spåra inslag av ekonomisk nationalism inom svensk handelspolitik, såväl i form av protektionistiska åtgärder som i dess vidare tolkning, där fokus sätts på motiven bakom en viss politisk strategi snarare än den valda strategin i sig. Innan detta görs kommer jag att i nästföljande avsnitt presentera ett antal exempel på hur de tidigare tolkningarna har använts var för sig för att kartlägga ekonomisk nationalism.
21 Helleiner, E. (2005), s. 225
4. Tidigare forskning om ekonomisk nationalism
Resultaten från den tidigare forskningen om ekonomisk nationalism, då begreppet används synonymt med protektionism, är alltför omfattande för att återge i detalj. Jag väljer därför att inledningsvis presentera ett dagsaktuellt exempel på en sådan studie. Därefter kommer jag att övergå till att redogöra för ett par exempel på studier som gjorts de senare åren där begreppet givits en vidare innebörd. Jag finner denna, förvisso något ojämna, fördelning av detta avsnitt motiverad då den sistnämnda litteraturen kan antas vara jämförelsevis okänd för läsaren på grund av denna forskningsgrens sena uppkomst.
Den senaste rapporten från EEAG, som tidigare omnämnts, är ett färskt exempel på hur begreppet stundtals har använts i betydelsen protektionistiska åtgärder. Man ägnar ett kapitel i rapporten åt att diskutera hur olika handelshinder förändrar välfärden för Europas invånare och noterar samtidigt ett ökat inslag av protektionism i vissa av EU: s medlemsstater de senaste åren. Några exempel på de protektionistiska åtgärder som berörs i rapporten är statliga subventioner till inhemska företag och statligt ägande. De föreslagna åtgärderna för att
komma till rätta med den ökande ekonomiska nationalismen är bättre koordinering och harmonisering av regelverken inom EU samt ett minskat offentligt ägande.22
Inom den grupp av forskare som har velat ge begreppet ekonomisk nationalism en vidare betydelse än att endast innebära förekomst av olika handelshinder, har ett antal fallstudier av olika länder genomförts. Då ingen av dessa studier har behandlat ekonomisk nationalism i en svensk kontext, väljer jag att i stället återge ett par exempel på studier av länder där likheter finns med den ekonomiska strukturen i Sverige.
Tore Fougner (2006) har kartlagt hur ekonomisk nationalism influerat den politiska processen i Norge, exemplifierat genom framtagandet av en särskild maritim politik i mitten av 1990- talet. Fougner bygger sina slutsatser bland annat på hur man i den vitbok, vilken blev
resultatet av processen, återkommande använder sig av ordval som framhäver den nationella identiteten, som exempelvis: ”….Norge som maritim nation…”, ”vi” och ”vår”. Vidare konstaterar Fougner, i likhet med tidigare forskare inom denna tradition, att det inte finns någon inneboende motsägelse mellan ekonomisk nationalism och en liberal ekonomisk politik. Detta då vitboken utformades av en norsk regering som starkt förespråkade ytterligare globalisering, i synnerhet inom sjöfartsområdet. Fougner gör dessutom ett tillägg till den
22 EEAG, (2007), s. 146f.
tidigare forskningen om hur den nationella identiteten präglar den ekonomiska politiken, nämligen att detta orsakssamband kan vara reciprokt. Utformandet av den maritima politiken hade, enligt Fougner, även till syfte att återuppliva norrmännens känsla för att de lever i en nation som är starkt präglad av sjöfart och på så sätt öka medvetenheten om detta
nationaldrag.23
Jacui True (2005) har i sin studie av Nya Zeeland visat på hur globaliseringen har medfört nya möjligheter att manifestera den nationella identiteten i ett litet land som, likt Sverige, är starkt beroende av export och utländskt kapital. Genom att profitera på sina landsspecifika
konkurrensfördelar, så som en ren natur, har man i Nya Zeeland förenat starka influenser av ekonomisk nationalism med en ekonomisk politik som sedan 1980-talet har kännetecknats av neoliberala inslag. Den ekonomiska nationalismen har exempelvis tagit sig uttryck i form av en kraftfull statlig uppbackning för att marknadsföra landets eget varumärke ”100% pure”.
Denna och flera liknande satsningar har inte enbart syftat till att öka exportintäkterna och locka utländska investerare utan även att stärka den nationella samhörigheten med det stora antal nyzeeländare som bor utomlands. Tanken är att dessa, trots det geografiska avståndet, ska bidra till att förbättra landets konkurrenskraft.24 På detta sätt demonstrerar Trues studie, i likhet med Fougners, att kausaliteten även kan vara omvänd, det vill säga att den ekonomiska politiken syftar till att förstärka den nationella identiteten.
Samtliga av dessa tre studier visar, enligt min mening, på intressanta resultat gällande förekomsten av ekonomisk nationalism. Med anledning av den diskussion jag förde i teoriavsnittet anser jag emellertid att man genom att endast använda en av de olika
tolkningarna av begreppet, så som författarna till de ovan presenterade studierna gör, antar ett alltför ensidigt perspektiv. Utifrån denna ståndpunkt kommer jag i det följande att övergå till att tillämpa den extensiva tolkning som jag valt att göra av begreppet på en svensk kontext.
5. Sveriges agerande inom EU – både frihandel och protektionism
Jag kommer att i detta avsnitt tillämpa den första delen av den tolkning jag valt att göra av begreppet ekonomisk nationalism. Detta innebär att jag avser att kartlägga exempel på
23 Fougner, T. (2006), s.177 - 201
24 True, J. (2005), ”Country before Money? Economic Globalization and National Identity in New Zealand”, Economic Nationalism in a Globalizing World, red. Helleiner, E., och Pickel, A., Cornell University Press, New York, s. 202-219
ekonomisk nationalism i betydelsen olika handelshinder. Fokus kommer, som tidigare beskrivits, att ligga på Sveriges roll i EU. Så som jag även nämnde tidigare har Sverige i stor utsträckning valt att bemöta en ökad globalisering genom att delta i olika multilaterala samarbeten och genom medlemskap i olika frihandelsvänliga organisationer. Vid studier av ekonomisk nationalism, i betydelsen konkreta handelshinder, räcker dock faktumet att Sverige valt att delta i dessa sammanslutningar inte som bevisbörda för att förekomsten av
protektionism är obefintlig. Inom EU-samarbetet har exempelvis samtliga medlemsländer officiellt bekänt sig till frihandel, vilket varit unionens handelspolitiska mål enda sedan upprättandet av Romfördraget år 1957.25 Trots detta finns i realiteten betydande
meningsskiljaktigheter mellan EU-länderna i fråga om hur långt liberaliseringarna inom världshandeln bör gå. Det är därför nödvändigt att studera hur Sverige har agerat i olika praktiska avgöranden, i syfte att spåra inslag av ekonomisk nationalism tolkat som protektionistiska åtgärder. Jag kommer inledningsvis att studera Sveriges handlande
beträffande EU:s yttre handelspolitik för att sedan gå vidare och titta på hur Sverige har agerat i samband med förverkligandet av EU:s inre marknad26.
5.1. Sverige och EU:s yttre handelspolitik
Att studera enskilda länders ställningstaganden i frågor som rör EU:s yttre handelspolitik är förenat med vissa problem då ingen officiell statistik finns över hur medlemsländerna röstat i de kommittologikommittéer27 där beslut tas i enskilda handelsfrågor.28 I stället har resultat som baseras på medlemsländernas minnesanteckningar över vilka länder som motsäger sig respektive stödjer ett visst förslag använts som bedömningsgrund när det gäller att spåra ekonomisk nationalism gentemot icke-EU-länder.
25 Kommerskollegium, (2004), ”Handelspolitisk lägesrapport 2004:2”, Dnr. 110 2213-2004,
http://www.kommers.se/upload/Analysarkiv/Arbetsomr%E5den/EUs%20yttre%20handelspolitik/Handelspolitik en_i_det_nya_EU.pdf, s.16 (070407)
26 Med inre marknaden åsyftas reglerna om de fyra friheterna det vill säga ett antal artiklar som förbjuder medlemstaterna att ha kvar nationella regler som hindrar den fria rörligheten för varor, tjänster, personer och kapital samt sådana regler som slår fast gemensamma krav, exempelvis produktkrav och miljöregler. Officiellt startdatum för den inre marknaden var första januari år 1993. Se exempelvis Kommerskollegium, (2004),
”Fördel EU - nyttan med den inre marknaden”, Dnr. 100-178-04,
http://www.kommers.se/upload/Analysarkiv/Arbetsomr%E5den/EUs_inre_marknad/Fordel_EU.pdf, (060407)
27 En kommittologikommitté är detsamma som en verkställighetskommitté. Dessa upprättas för att genomföra de åtgärder som det Europeiska rådet har beslutat om. Kommittéerna kan vara av rådgivande, förvaltande eller föreskrivande slag. Kommissionen lägger fram ett förslag som sedan medlemsländerna röstar om med enkel majoritet. Antidumpningskommittén är en rådgivande kommitté, vilket innebär att kommissionen inte formellt behöver ta hänsyn till medlemsländernas röstningsresultat. Se exempelvis Kommerskollegium, (2004),
”Handelspolitisk lägesrapport 2004:2”, s.17
28 Ibid., s.17
De olika EU-ländernas röstning vid förslag gällande införande av antidumpningsåtgärder29 kan exempelvis ses som en indikator för hur frihandelssinnat ett land är i stort gentemot länder utanför unionen, då detta är den överlägset vanligaste formen av handelspolitiskt skyddsinstrument inom EU.30 Tillsammans med Finland, Danmark, Storbritannien och Nederländerna31 utgör Sverige enligt denna måttstock ett av de mest frihandelsvänliga medlemsländerna. Vi kan utläsa av figuren nedan, som bygger på statistik från perioden maj år 2004 till oktober år 2005, att de omnämnda länderna har yrkat på avslag vid förslag till införande av antidumpningstullar mot tredje land i fler fall än öriga medlemsländer. Det går även att utläsa att Sverige har yrkat på avslag i en klar majoritet av fallen.32
Figur 1. EU-25- ländernas röstning vid förslag om införande av anti-dumpningstullar.33
Det finns också senare exempel på att Sverige ofta ställt sig kritiskt till användandet av handelshinder gentemot tredje land. Ett sådant är Sveriges agerande då EU-kommissionen i april år 2006 införde provisoriska antidumpningsåtgärder på läderskor från Vietnam och Kina.
Då medlemsländerna sex månader senare tillfrågades om åtgärderna skulle fortsätta motsatte sig Sverige detta kraftfullt.34
29 Antidumpningsåtgärder innebär att tullar tas ut på import av varor som anses vara prisdumpade. Med prisdumpning menas att varorna säljs billigare på exportmarknaden än på exportörens hemmamarknad,
alternativt att varan säljs till ett pris som understiger tillverkningskostnaden. Se exempelvis Kommerskollegium, (2006), ”Handelspolitisk lägesrapport 2005”,
http://www.kommers.se/upload/Analysarkiv/Arbetsomr%E5den/Handelspolitik/Handelspolitisk_l%E4gesrappor t_2005.pdf, s. 14 (070407)
30 Ibid., s. 16
31 Dessa länder går under samlingsnamnet ”De nordliga liberalerna”. Tyskland, Irland och Österrike kan även sägas ingå i denna grupp, dock mer sporadiskt. Se exempelvis Rönnbäck, A-S, (2002), s. 63
32 Kommerskollegium, (2006), ”Handelspolitisk lägesrapport 2005”, s.23f.
33 Ibid., s.23
34 Kommerskollegium (2007), ”Handelspolitisk lägesrapport 2006”,
www.kommers.se/upload/Analysarkiv/Publikationer/Handelspolitisklagesrapport2006.pdf, s.16 (070514)
Även då man tittar längre bak i tiden är denna tendens tydlig. Enligt en studie som omfattar perioden mellan år 1998 och år 2002 var Sverige det land bland de undersökta EU-15- länderna som var minst benäget att rösta för införande av antidumpningstullar mot tredje land.35 Den övergripande slutsatsen är således att Sverige antagit en jämförelsevis liberal attityd, även omsatt i praktisk handling, när det gäller EU: s yttre handelspolitik.
5.2. Sverige och EU:s inre marknad
När det gäller förverkligandet av EU: s inre marknad har ambitionsnivån förefallit vara hög hos svenska makthavare. I en regeringsskrivelse från år 2005, vilken behandlar Sveriges ståndpunkter i Doharundan, står bland annat att läsa:
”Vinsterna av den inre marknaden är betydande…..Utvecklingen av den fria rörligheten inom EU och i dess närliggande områden är viktig för företagens möjligheter.” 36
Den nya regeringen ger intryck av att ha fortsatt på samma linje. Detta manifesterades av den nytillträdde handelsministern Sten Tolgfors (m) då han nyligen i ett tal vid Internationella Handelskammarens (ICC) Svenska Nationalkommitté uttryckte att:
”Grunden för att Sverige och Europa skall klara världshandelns utmaningar är en väl fungerande inre marknad.”
37
Då de tariffära handelshindren38 inom EU officiellt avskaffades redan år 1968 är det framförallt de icke-tariffära handelshindren39 som kan antas utgöra ett problem för
förverkligandet av den inre marknaden i dagsläget. Det är således i huvudsak en kartläggning av förekomsten av sådana handelhinder som är nödvändig för att kunna påvisa inslag av denna typ av ekonomiska nationalism gentemot andra EU-länder.
Generellt sett kan man säga att EU har valt två alternativa vägar för att kommat till rätta med de icke-tariffära handelshindren: harmoniseringsåtgärder samt principen om ömsesidigt erkännande. Harmoniseringsåtgärderna innebär att EU har antagit vissa direktiv40 som
35 Kommerskollegium, (2004), ”Handelspolitisk lägesrapport 2004:2”, s. 17f.
36 Regeringens skrivelse, (2005), ”Ökad välfärd och global utveckling - svensk handelspolitik i WTO:s Doharunda”, 2005/06:9, http://www.regeringen.se/content/1/c6/05/08/93/67520e7a.pdf, s.10f. (070406)
37 Tolgfors, S. (2007-03-22), Tal vid årsmötet för Internationella Handelskammarens (ICC) Svenska Nationalkommitté, ”Världshandelns utmaningar”, http://www.regeringen.se/sb/d/7984/a/79286, (070508)
38 Tullar och importavgifter.
39 Myndighetsåtgärder andra än tullar, vilka begränsar eller försvårar internationell handel.
40 Ett direktiv ställer upp vissa krav som den nationella lagstiftningen ska följa, men lämnar till medlemsländerna att utforma reglerna i detalj. Sverige är därför skyldigt att genomföra ett gällande direktiv i den svenska
lagstiftningen inom den tidsfrist som direktivet anger. Om så ej sker kan kommissionen stämma svenska staten inför EG-domstolen. Se exempelvis EU-upplysningen, (2006), ”EU-regler i Sverige”,
http://www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardTemplate____1839.aspx , (070407)
medlemsländerna är förpliktade att implementera i de nationella regelsystemen. Ett gemensamt regelverk ska således gälla för samtliga medlemsstater. De områden som inte omfattas av harmoniseringsåtgärderna berörs i stället av principen om ömsesidigt erkännande.
Detta innebär att en vara som är lagligen tillverkad och marknadsförd i ett EU-land ska få säljas i samtliga medlemsländer. Vidare är det dessutom förbjudet att införa regler som innebär direkta eller indirekta hinder för handeln inom EU, vilket innebär en vid tolkning av regelverket på området.41
Implementeringen av inremarknadsdirektiven – från föregångsland till medelmåttiga resultat
När det gäller EU: s inremarknadsdirektiv införlivar Sverige dessa främst genom
myndighetsföreskrifter.42 Vi kan i figuren nedan studera hur utvecklingen har sett ut i Sverige när det gäller att införliva dessa direktiv. Figuren visar att den procentuella andelen icke genomförda inremarknadsdirektiv var som lägst för svenskt vidkommande mellan slutet av år 2000 och mitten av år 2003. Därefter har denna andel totalt sett ökat, även om vi såg en minskning från mitten av år 2004 till slutet av år 2005. Det går därmed att konstatera att Sverige under de senaste åren inte till fullo lyckats leva upp till sina egna ideal.
Figur 2. Procentuell andel icke genomförda inremarknadsdirektiv vid EU-kommissionens rapporteringstillfällen.43
0,00%
1,00%
2,00%
3,00%
4,00%
5,00%
6,00%
7,00%
1997 .11.
01 1998
.05.
18 1998
.11.
03 1999
.06.
16 1999
.11.
15 2000
.05.
22 2000.11.
24 2001
.04.
30 2001
.10.
15 2002
.04.
15 2002
.10.
01 2003
.04.
15 2004
.05.
31 2005
.06.
01 2005
.12.
01 2006
.06.
01 2006
.11.
11
Procentuell andel icke genomförda inremarknadsdirektiv
41 Kommerskollegium, Konkurrensverket och Nutek, (2000),”Sverige- en del av EU:s inre marknad - Varför kvarstår prisskillnader?”,
http://www.kommers.se/upload/Analysarkiv/Arbetsomr%E5den/EUs_inre_marknad/Sverige_en_del_av_eus_inr e_marknad.pdf, s. 26f. (070409)
42 Kommerskollegium, (2005), ”Europa-ja, men hur?- svenska myndigheters uppfattning om EU:s inre marknad”, Utrikesdepartementet, Dnr. 100-172-2004,
www.kommers.se/upload/Analysarkiv/Arbetsområden/EUs_inre_marknad/Myndighetsrapport.pdf, s.7, (070409)
43 Figuren baseras på statistik från Europeiska kommissionen, (2007), ”Internal market scoreboard”, http://ec.europa.eu/internal_market/score/index_en.htm , (070409)
I jämförelse med andra EU-länder låg Sverige enligt den senaste rapporten från november år 2006 på en blygsam 17: e plats bland EU-25-länderna när det gäller införandet av
inremarknadsdirektiven. Detta är den sämsta placeringen sedan rapporteringen infördes år 1997. Vid kontrolltillfället noterades att Sverige släpade efter med 21 direktiv.44 Figuren nedan visar att Sverige gått från att vara ett föregångsland när det gäller att införliva EU:s inremarknadsdirektiv under de första åren av 2000-talet, till hamna i mittfåran under de senaste åren. Det bör emellertid nämnas att faktumet att Sverige halkat efter i resultatlistan sedan år 2003, förutom att Sverige blivit sämre på att implementera direktiven, även beror på att de övriga EU-länderna samtidigt i genomsnitt har blivit bättre på detta.45
Figur 3. Sveriges placering bland EU:s medlemsländer gällande införandet av inremarknadsdirektiven vid EU- kommissionens rapporteringstillfällen (t.o.m. 2004.05.31 av EU-15 och därefter av EU-25) .46
0 5 10 15 20 25
1997.11.01 1998.05.18
1998.11.03 1999.06.16
1999.11.15 2000.05.22
2000.11.24 2001.04.30
2001.10.15 2002.04.15
2002.10.01 2003.04.15
2004.05.31 2005.06.01
2005.12.01 2006.06.01
2006.11.11
Placering
Vidare är Sverige ett av de medlemsländer vars antal anmälda överträdelseärenden gällande EU-lagstiftningen har ökat mest de senaste åren.47 I november år 2006 hade Sverige 43 anmälningar mot sig och låg därmed på en 13: e plats bland EU-25-länderna. Estland var vid detta tillfälle det medlemsland som hade lägst antal anmälda överträdelseärenden, elva
stycken, och intog därmed förstaplatsen.48 Kommerskollegium har även påpekat att Sverige är jämförelsevis sena i starten när det gäller myndigheternas införlivande av EU: s rättsakter. I flera fall kan det dröja upp emot ett år innan en berörd myndighet får besked om införlivandet av en ny rättsakt, vilket kan jämföras med Danmark och Nederländerna där
införlivandeprocessen oftast sker omedelbart efter att EU har fattat ett beslut.49
44 Europeiska kommissionen, (2007), ”Internal market scoreboard”
45 Den genomsnittliga andelen icke implementerade inremarknadsdirektiv har minskat från 2,4% i maj år 2003 till 1,2% i november år 2006. Se exempelvis Europeiska kommissionen, (2007) ”Internal market scoreboard”,
46 Figuren baseras på statistik från ibid.
47 Kommerskollegium, (2005), ”Lägesrapport 2005”, s. 28
48 Europeiska kommissionen, (2007),”Internal market scoreboard”
49 Kommerskollegium, (2005), ”Europa- ja men hur?”, s. 7
Trots att Sverige har halkat efter i resultatlistan när det gäller implementeringen av inremarknadsdirektiven, visade Kommerskollegiums undersökning från år 2005 av det svenska myndighetsväsendet att föreställningen om Sverige som ett föregångsland när det gäller att införliva EU:s direktiv fortfarande lever kvar.50 Vidare kan man på den nya regeringens hemsida läsa följande konstaterande:
”De nordiska länderna är oftast i topp när det gäller att ha infört direktiven i nationell rätt, något som är mycket viktigt för att skapa lika villkor och en sund konkurrens på den inre marknaden.” 51
Man nöjer sig visserligen med att tala om de nordiska ländernas samlade prestation, utan att diskutera Sveriges enskilda insats. Jag finner det dock mindre sannolikt att man genom denna formulering endast avser att göra läsaren uppmärksam på hur väl Sveriges grannländer har lyckats med att införliva EU:s inremarknadsdirektiv. Detta tyder på att de svenska
makthavarna har en bild av Sverige som mer frihandelsvänligt gentemot andra EU-länder än vad dagens statistik visar. Inga Rosenlund, som arbetar med frågor rörande EU: s inre marknad på Kommerskollegium, kunde vid vårt intervjutillfälle bekräfta att det råder en utbredd okunskap om att Sverige blivit sämre på att implementera direktiven.52 Man kan därför säga att det förekommit ett slags omedveten ekonomisk nationalism gällande Sveriges förhållande till den inre marknaden under de senaste åren, även om detta likväl kan klassas som ekonomisk nationalism då dess uttryck är detsamma det vill säga i form av olika handelshinder.
Att okunskap spelar en betydande roll visar även Kommerskollegiums undersökning av det svenska domstolsväsendet från år 2005. Enligt denna studie finns det betydande brister inom domstolsväsendet när det gäller tillämpningen av EU: s regler för den inre marknaden, vilket främst går att härleda till bristande kunskaper på området. I stort sett samtliga av de domare som deltog i undersökningen ansåg att den svenska lagstiftningen är tydligare än EU-rätten.
Svensk lag ansågs erbjuda både vägledande förarbeten och konsoliderade
författningssamlingar medan EU-rätten beskrevs som oöverblickbar. Dessa faktorer bidrar till att man ännu ser sin verksamhet främst ur ett svenskt perspektiv.53
50 Kommerskollegium, (2005), ”Europa- ja men hur?”, s.7
51 Regeringen, (2007), ”EU- den inre marknaden - utveckling och genomförande”, http://www.regeringen.se/sb/d/2812/a/15757, (070409)
52 Rosenlund, I. (2007-04-19) , Kommerskollegium, intervju
53 Kommerskollegium, (2005), ”Europa - ja men när? - uppfattningen om EU:s inre marknad hos svenska domstolar”, Dnr. 100-172-2004,
http://www.kommers.se/upload/Analysarkiv/Arbetsomr%E5den/EUs_inre_marknad/Domstolsrapporten.pdf, s.4, (070406)
Man skulle med andra ord kunna dra slutsatsen att Sveriges handelspolitik gentemot övriga EU-länder har blivit mer protektionistisk under de senare åren men att det samtidigt bör tilläggas att detta har skett i en anda av bristande kunskaper om EU-lagstiftningen och avsaknad av insikt om de verkliga förhållandena. Detta är dock inte hela sanningen. Enligt Kommerskollegiums undersökning av det svenska myndighetsväsendet är det långt ifrån ovanligt att myndigheterna upplever sig ha mandat att värna om ”svenska hjärtefrågor” och att EU-reglerna betraktats som något man bör försöka kringgå.54 I flera fall har ett sådant
agerande dessutom uppfattats som sanktionerat eller till och med initierat från regeringen.55 Detta anser jag kan tolkas som att en viss grad av medveten ekonomisk nationalism
förekommer inom det svenska myndighetsväsendet när det gäller implementeringen EU: s inremarknadsdirektiv.
En fråga som dyker upp till följd av detta är naturligtvis hur det kan komma sig att den ekonomiska nationalismen gentemot andra medlemsländer har ökat de senaste åren,
manifesterat genom att Sverige blivit sämre på att implementera EU: s inremarknadsdirektiv.
En del av förklaringen kan ligga i att stora utbildningssatsningar gjordes inom
myndighetsväsendet både inför EU-inträdet år 1995 och Sveriges ordförandeskap i unionen år 2001, men att ambitionsnivån därefter har sänkts.56 Detta skulle till viss del kunna förklara att den omedvetna ekonomiska nationalismen har ökat. När det gäller den medvetna ekonomiska nationalismen är det en aning svårare att peka på anledningar till att denna skulle ha fått större utrymme de senare åren. En orsak skulle kunna vara att kontrollen av myndigheternas arbete med att införliva direktiven har blivit mer slapphänt under de senare åren, varför utrymmet för att ”ta sig nationella friheter” har ökat. Kommerskollegiums rapport visar på att styrningen av myndigheternas arbete med att införliva EU direktiven har försämrats, 57 vilket ger visst stöd för denna teori. På grund av att detta avsnitt fokuseras runt att kartlägga ekonomisk
nationalism i betydelsen förekomst av handelshinder, oberoende av dess bakomliggande orsaker, väljer jag att inte ytterligare fördjupa mig i denna diskussion.
54 Kommerskollegium, (2005), ”Europa - ja, men hur?”, s. 7f
55 Ibid., s. 17
56 Ibid., s. 13
57 Ibid., s. 6f.
Utbredd skepsis mot principen om ömsesidigt erkännande inom myndighetsväsendet
För att istället övergå till att studera den andra delen av EU: s strategi för att avskaffa de icke- tariffära handelshindren, det vill säga principen om ömsesidigt erkännande, går det även inom detta område att påvisa att ett visst motstånd finns inom myndighetsvärlden. Enligt
Kommerskollegiums studie av det svenska myndighetsväsendet är skepsisen stor bland flertalet myndigheter när det gäller att automatiskt godkänna produkter och testmetoder från andra medlemsländer. Stundtals har denna skepsis till och med riktats mot CE-märkta produkter58, det vill säga produkter på det harmoniserade området.59 Principen används dessutom felaktigt av vissa myndigheter som kräver en omvänd bevisbörda, vilket innebär att det enskilda företaget måste bevisa att deras produkt uppfyller de svenska kraven. Den korrekta tillämpningen av principen är att svenska myndigheter måste kunna påvisa att en produkt inte når upp till en tillräckligt hög skyddsnivå, för att produkten ska kunna stoppas.60 Det går således att spåra inslag av protektionism även på detta område.
5.3. Sammanfattande kommentar
Vad kan man då sammanfattningsvis säga om förekomsten av ekonomisk nationalism, i betydelsen protektionistiska åtgärder, när det gäller Sveriges agerande inom EU? Beträffande EU: s yttre handelspolitik anser jag att det går att konstatera att Sverige har agerat
frihandelsvänligt då vi har en tradition av att rösta emot förslag om införande av
handelshinder mot länder utanför gemenskapen. När det gäller EU: s inre handelspolitik går det emellertid att påvisa att Sverige under de senare åren visat tendenser att bli mer
protektionistiskt gentemot andra medlemsländer, då man blivit sämre på att implementera EU: s inremarknadsdirektiv. Om detta är en i huvudsak medveten eller omedveten strategi låter jag vara osagt. Det förefaller även vara så att tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande inte heller sker helt friktionsfritt. Den samlade bilden av förekomsten av
ekonomisk nationalism i dessa sammanhang är således något oklar, då slutsatserna skiljer sig åt gällande EU: s yttre och inre handelspolitik. Det står dock klart att ekonomisk nationalism kan sägas ha en viss betydelse för det svenska agerandet gällande EU:s handelspolitik.
58 En produkt med CE-märkning får utan ytterligare krav säljas i EES-området (EU-länderna samt Norge, Island och Lichtenstein). Se exempelvis EU-upplysningen (2007), ”Standardisering”, http://www.eu-
upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____1705.aspx, (070509)
59 Kommerskollegium, (2005), ”Europa-ja, men hur?”, s. 11f.
60 Kommerskollegium, (2004), ”Ömsesidigt erkännande i praktiken – svenska erfarenheter och synpunkter på Europeiska kommissionens tolkningsmeddelande”, Dnr. 150-2972-2003,
http://www.kommers.se/upload/Analysarkiv/Arbetsomr%E5den/EUs_inre_marknad/Remissvar_OER.pdf s.5 (070406)
Detta sätt att kartlägga ekonomisk nationalism har som tidigare nämnts den fördelen att handelshinder kan sägas vara jämförelsevis lättöverskådliga och konkreta studieobjekt. Detta gör även att slutsatserna på många sätt genomsyras av transparens. Kritiker mot detta sätt att operationalisera begreppet skulle dock troligtvis komma med invändningen att faktumet att Sverige har agerat mot införande av handelshinder mot tredje land samt att man tidigare var ett föregångsland när det gällde att implementera EU: s inremarknadsdirektiv, inte skulle kunna användas som bevis för att förekomsten av ekonomisk nationalism är försumbar inom svensk handelspolitik. Problematiken ligger i att förekomsten av handelshinder kan sägas vara ett uttryck för ekonomisk nationalism, medan frånvaron av sådana hinder egentligen inte säger oss särskilt mycket då motiven bakom en sådan politik i högsta grad kan vara
nationalistiska. För att göra bilden mer fullständig kommer jag därför i nästkommande avsnitt att tillämpa den vidare tolkningen av begreppet ekonomisk nationalism.
6. Nationalistiska motiv och svensk identitet inom handelspolitiken
I detta avsnitt avser jag att försöka tillgodose den andra delen av den innebörd som jag har valt att lägga i begreppet ekonomisk nationalism, närmare bestämt hur den nationella identiteten och nationalism formar handelspolitiken. I enlighet med den forskningstradition som förespråkar en vidare tolkning av begreppet kommer fokus därför att läggas på motiven bakom de valda politiska strategierna snarare än på strategierna som sådana, då dessa med detta synsätt kan vara gemensamma för ekonomiska nationalister och liberaler. För att kunna kartlägga i vilken utsträckning den nationella identiteten har präglat den svenska
handelspolitiken krävs först och främst en redogörelse för vad som kan sägas utgöra de grundläggande dragen i denna identitet för svenskt vidkommande.
6.1. Svensk identitet inom det handelspolitiska området
I mitt arbete med att försöka kartlägga vad som utgör Sveriges nationella särdrag och vilka landsspecifika intressen som kan tänkas prägla vår handelspolitik, har jag noterat att beskrivningen av Sverige som ett typexempel på ett land som är starkt beroende av
utrikeshandel är återkommande i litteraturen. År 2005 uppgick exportens andel av BNP61 till
61 Bruttonationalprodukten
hela 49 procent,62 vilket ger stöd för denna beskrivning. Utrikeshandelsberoendet kan med andra ord sägas vara fundamentet i den svenska identiteten på det handelspolitiska området.
För ytterligare förståelse för vad som utgör den nationella identiteten inom handelspolitiken är det även intressant att undersöka utrikeshandelns sammansättning och geografiska fördelning.
I ett land vars handelspolitik starkt präglas av nationalism borde det således gå att se tydliga samband mellan vad landet handlar med och med vilka länder, och hur man resonerar i olika handelspolitiska frågor. För Sveriges del så utgörs ungefär en fjärdedel av exporten av tjänster och resterande del av varor63 och för importen så ser fördelningen ungefär densamma ut.64 År 2006 utgjorde verkstadsprodukter den enskilt största posten inom svensk varuexport då denna varugrupp upptog ca 49 procent.65 Nära 60 procent av exporten gick till övriga EU-länder och därefter kom övriga Europa med 14 procent.66 När det gäller varuimporten samma år
utgjorde, liksom för exporten, verkstadsprodukter den viktigaste varugruppen (ca 44 procent), följt av övriga varor (ca 19 procent).67 Bland övriga varor utgjordes den största delen av livsmedel.68 Varuimporten kom i huvudsak från de övriga EU-länderna (ca 70 procent) och därefter från övriga Europa (ca 14 procent).69
Vidare är det sannolikt så att vissa institutionella särdrag, även om dessa inte direkt hör samman med det handelspolitiska området, kan komma att ha ett stort inflytande över
handelspolitikens utformning och vad som kommer att utgöra ett lands nationella särintressen i dessa sammanhang. Några av de institutioner som kan sägas ha varit utmärkande för Sverige genom åren är välfärdstaten och jämlikhetstänkandet. Dessa begrepp utgör några av
grundelementen i ”den svenska modellen”. För svenskt vidkommande är således
62 Ekonomifakta, (2007), “Utrikeshandelns betydelse”,
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Ekonomi/Utrikeshandel/Utrikeshandelns_betydelse_i_olika_lander, (070413)
63 Ekonomifakta, (2007), ”Svensk tjänsteexport”,
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Ekonomi/Utrikeshandel/Svensk_tjansteexport/ (070413)
64 Ekonomifakta, (2007) ”Svensk tjänsteimport”,
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Ekonomi/Utrikeshandel/Svensk_tjansteimport/ (070413)
65 Ekonomifakta, (2007), ”Varuexportens sammansättning 2006”,
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Ekonomi/Utrikeshandel/Varuexportens_sammansattning/ (070413)
66 Ekonomifakta (2007), ”Sveriges varuexportmarknader”,
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Ekonomi/Utrikeshandel/Sveriges_varuexportmarknader/
(070413)
67 Ekonomifakta, (2007), ”Varuimportens sammansättning 2006”,
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Ekonomi/Utrikeshandel/Varuimportens_sammansattning/ (070413)
68 SCB, (2007), ”Import för viktiga varuområden enligt SITC”, http://www.scb.se/templates/tableOrChart____26631.asp (070504)
69 Ekonomifakta, ”Sveriges varuimportmarknader”,
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Ekonomi/Utrikeshandel/Sveriges_varuimportmarknader/ (070413)
jämlikhetstänkandet inte enbart en norm utan har formaliserats, exempelvis genom
arbetsmarknadens organisation och de generella skattefinansierade välfärdsprogrammen.70 Även om den svenska välfärdsstaten som byggdes upp under mellan- och efterkrigstiden, successivt har fått stå tillbaka för olika marknadslösningar under de senaste decennierna, lever arvet till stor del kvar. Att exempelvis arbetsmarknadsrelaterade frågor fortfarande utgör en viktig grund för förståelsen av det ”typiskt svenska”, vittnas om i Kommerskollegiums undersökning av det svenska myndighetsväsendet.71 Arbetsmarknadens organisation kan därför överlag sägas ha stor betydelse för vad som kan sägas utgöra den svenska identiteten.
Enda sedan 1900- talets början, i och med den s.k. Decemberkompromissen mellan LO72 och SAF73, har kollektivavtalet spelat en stor roll för arbetsmarknadens funktionssätt. Den
svenska arbetsmarknaden har karaktäriserats av att lagstiftningen har lämnat ett stort utrymme för självreglering till dess olika parter. Utvecklingen har emellertid gått från att baseras på ett ömsesidigt förtroende mellan arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna, exemplifierat genom Saltsjöbadsavtalet år 1938, till att bli mer reglerat genom lagstiftning.
Medbestämmandelagen (MBL) som tillkom år 1976 utgör en av de viktigaste lagarna på området. Denna lag kan sägas utgöra en generell reglering av förhållandet mellan
arbetsmarknadens olika parter. Trots att utvecklingen går mot ett ökat inslag av lagstadgade rättigheter och större inblandning av staten, vilket kan sägas vara den förhärskande europeiska modellen, har kollektivavtalen ännu en central ställning på den svenska arbetsmarknaden.74 Sammanfattningsvis går att konstatera att huvuddragen för den svenska identiteten på det handelspolitiska området utgörs av utrikeshandelsberoendet, där verkstadsprodukter utgör vår viktigaste handelsvara och EU-marknaden är vår mest betydelsefulla marknad. Handeln med tjänster utgör även en icke oansenlig del av den totala utrikeshandeln. Karaktäristiskt för Sverige är dessutom de specifika institutionella lösningarna, i synnerhet på arbetsmarknaden.
70 SoU 1999:83, ”Globalisering - demokratiutredningens forskarvolym IX”, http://www.regeringen.se/content/1/c4/12/47/e514a40a.pdf, s. 89 (070413)
71 Kommerskollegium, (2005), ”Europa - ja, men hur?” s.4
72 Landsorganisationen i Sverige
73 Svenska Arbetsgivareföreningen, numera Svenskt Näringsliv.
74 Norberg, P. (2002), Arbetsrätt och konkurrensrätt- en normativ studie av motsättningen mellan marknadsrättsliga värden och sociala värden, Juristförlaget i Lund, Lund, s. 396 ff.
6.2. Kartläggning av nationalistiska motiv och den svenska identitetens betydelse för retoriken inom handelspolitiken
Efter att i det föregående avsnittet ha utforskat vad som kan sägas utgöra den svenska identiteten inom handelspolitiken blir det min uppgift att i det följande undersöka i vilken utsträckning de nationella särdragen kan sägas ha präglat svenska makthavares sätt att argumentera i handelspolitiska frågor. Jag avser även kartlägga förekomsten av typiskt nationalistiska resonemang. Detta kommer att göras i tre delmoment där den första delen behandlar Sveriges valda strategi på det handelspolitiska området i stort. Den andra delen behandlar mer ingående Sveriges agerande inom världshandeln med jordbruksprodukter.
Därefter kommer jag att presentera ett exempel på hur de specifika institutionella lösningarna har kommit att prägla svenska politikers sätt att se på handeln med tjänster inom EU.
Frihandel – den övergripande strategin inom svensk handelspolitik
Innan motiven bakom Sveriges generella strategi inom handelspolitiken kan utforskas är det emellertid nödvändigt att fastställa vilken den valda strategin är. Det samlade intrycket är att övertygelsen om frihandelns överlägsenhet framför protektionismen kan sägas vara den rådande uppfattningen bland svenska makthavare sedan lång tid tillbaka och oberoende av partitillhörighet. Sverige anslöt sig exempelvis till det internationella handelsavtalet GATT75 år 1950, endast tre år efter att det upprättats. Ann-Sofi Rönnbäck, forskare vid
statsvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet, konstaterar i sin studie av svensk handelspolitik från år 2002 att:
”Det har funnits en enighet bland flertalet av de svenska politiska partierna om den frihandelslinje som olika regeringar har drivit. Vid de tillfällen då handelspolitiken debatterats i riksdagen så har motsättningarna mellan partierna inte varit särskilt stora.” 76
Denna bild har även bekräftats vid mina intervjuer. Det går således att fastslå att svenska makthavare i huvudsak anser att Sverige bör föra en liberal handelspolitik gentemot omvärlden. Som tidigare nämnts innebär dock valet av en frihandelsvänlig linje inte per definition att denna har sin grund i liberala motiv. Fokus bör därför fortsättningsvis sättas på om svenska makthavare har motiverat denna linje utifrån främst nationalistiska eller liberala grunder samt i vilken utsträckning den nationella identiteten förefaller ha präglat
makthavarnas sätt att argumentera.
75 General Agreement on Tariffs and Trade
76 Rönnbäck, A-S. (2002), s. 52
