Undervisningsstrategier och Skolkultur

(1)

Historia

Peter Thorén

Undervisningsstrategier och Skolkultur

En studie om varför lärare undervisar som de gör

Teaching strategies and school culture

A study about why teachers teach the way they do

Examensarbete 15 högskolepoäng

Lärarprogrammet

Datum: 11-01-10

(2)

Abstract

The purpose of this research is to examine teacher’s teaching strategies and to understand what thoughts they have about the lessons that they choose to go through with. Another purpose is to research how the teachers workplace affect the way they teach.

To find this out, I've done four interviews with teachers from two different workplaces. One site is located in a small town and the other in a major city. The reason I chose these cities is to see if I can see any difference in the teaching strategies, depending on the size of the city. The questions I have asked the persons I interviewed have concerned the teachers'

background, structure of lessons and opinions about teams and subject cross-border work. These results, I then set against the earlier research done by Tomas Nygren and Erik Groth.

The result of this research is that I discovered that there are two different teaching strategies among the four teachers whom I interviewed, the so-called narrative and social science teaching strategies. I also find that a few of the teachers whom I interviewed don’t really have any reason why they teach as they do. Finally, I concluded that the school culture was

different in the places I studied. This was noted particularly by the views they had on the school mainly and how they chose to structure their teaching.

Sammanfattning

Syftena med forskningen är att undersöka olika lärares undervisningsstrategier och ta reda på hur de tänker kring de olika moment som de genomför, samt att ta reda på hur lärarens arbetsplats kan påverka undervisningen.

För att ta reda på detta har jag gjort fyra stycken kvalitativa intervjuer med lärare från två olika arbetsplatser. Ena arbetsplatsen ligger på en mindre ort och den andra på en större. Anledningen till att jag valt dessa orter är för att undersöka om det finns någon skillnad på undervisningsstrategierna beroende på storleken av orten. Frågorna jag har ställt har berört lärarnas bakgrund, upplägg av lektioner och åsikter om arbetslag och

ämnesgränsöverskridande arbete.

(3)

(4)

Innehållsförteckning 1. Inledning………1 1.1 Problembeskrivning……….1 1.2 Syfte……….1 1.3 Forskningsfrågor………..2 1.4 Avgränsning……….2 1.5 Forskningsläge……….2 1.6 Teoretisk utgångspunkt………....6 1.7 Metod………...9 2. Intervjuresultat………...11 2.1 Lärare A……….11 2.2 Lärare B……….14 2.3 Lärare C……….18 2.4 Lärare D……….21 3. Resultat………24 3.1 Sammanfattning av intervjuerna………24

3.2 Mina resultat ställda mot tidigare forskning………...26

3.3 Slutdiskussion………30

(5)

1. Inledning

1.1 Problembeskrivning

Hur får man alla elever i en klass att lyssna och förstå det man försöker förmedla som lärare? Svaret på frågan vore lösningen på en av de största frågorna man ställs inför som lärare. Runt om i landet använder sig lärare av olika undervisningstekniker med blandade resultat.

Tidigare forskning som gjorts av bland annat Thomas Nygren pekar på att det finns olika likheter bland lärare som gör att de kan placeras in under olika fack av vad han kallar undervisningsstrategier.1 Jag har bestämt mig för att se om jag kan hitta liknande tendenser bland de pedagoger som jag kommer att undersöka. Tina Lainas och Cecilia Wievegg skrev så sent som vårterminen 2010 ett examensarbete som studerar fyra lärares

undervisningsstrategier och försökte i det besvara hur lärare skapar inkluderande undervisning och hur de inkluderade strategierna är relaterade till det sociokulturella perspektivet på lärare. Med sociokulturell menar man från författarnas sida hur man anpassar undervisningen för att alla skall förstå då det är ett krav man ställer på läraren.2 I denna undersökning kom man fram till att de lärare man intervjuat fann det mycket viktigt att skapa en social relation till eleverna och på detta sätt också lära känna eleverna bättre. Med denna kännedom kunde man skapa sig en bild av vad elevens starka sidor var. För att få det så rättvist som möjligt så hade man bland dessa fyra pedagoger gett möjlighet för en rad olika sätt för examination. Då kan eleven själv välja det examinationssätt som passar den bäst.3

1.2 Syfte

Syftet med forskningen är att undersöka olika lärares undervisningsstrategier och ta reda på hur de tänker kring de olika moment som de genomför. Syftet är utöver detta att ta reda på hur lärarens arbetsplats kan påverka undervisningen. Jag är intresserad av att undersöka ifall man kan märka någon uppenbar skillnad mellan exempelvis två olika kommuners skolor och arbetsplatserna där för att sedan se om det kan vara en bidragande orsak till hur

undervisningarna ser ut.

1_{Nygren Thomas, erfarna lärares historiedidaktiska insikter och undervisningsstrategier, Umeå universitet}

2009

2

Lainas Tina Wievegg Cecilia, fyra pedagogers inkluderande undervisningsstrategier, Examensarbete i specialpedagogik, Mälardalens högskola Eskilstuna Västerås, Vt 2010

3_{Lainas Tina Wievegg Cecilia, fyra pedagogers inkluderande undervisningsstrategier, Examensarbete i}

(6)

1.3 Forskningsfrågor

- Har de intervjuade lärarna några tydliga undervisningsstrategier och i så fall vilka? - Varför använder de sig av de moment som de gör i sin undervisning?

- Tror de tillfrågade lärarna att traditioner och arbetskamrater spelar in på hur man väljer att lägga upp sina lektionspass ?

1.4 Avgränsning

Jag har valt att avgränsa mitt arbete till en mindre och en större kommun med ett flertal anledningar. Den största anledning är att jag tycker det kan vara intressant att se om det är någon skillnad i undervisningsstrategier mellan en liten småstad och en storstad. En annan skillnad är att de skolor jag valt skiljer sig från varandra ur ett klassperspektiv. Jag har också haft turen att hitta lärare som ställt upp från de båda olika skolmiljöerna. Jag tror också att skillnaden i storleken på städerna kan påverka den skolkultur man har på skolan. Anledningen till att jag tror att det kan finnas en skillnad är för att de rör sig om olika storlek på

upptagningsområden och för att de båda skolorna ligger i olika geografiska områden. Därför blir det i och med denna avgränsning också intressant i och med storleksskillnaden att se om detta stämmer. De skolor jag valt att titta på ligger också i två olika miljöer. Den mindre ligger en liten bit utanför staden och den större i anslutning till staden. Det antalet lärare jag intervjuade begränsade jag till fyra på grund av den tidsbegränsning jag ställts inför under min forskning.

1.5 Forskningsläge

Undervisningsstrategier och skolkultur har under de senaste decennierna blivit belyst av forskningen. Jag väljer här att bara ta upp den forskning som känns närmast i mitt ämne då det inte skulle ge min forskning någonting extra att ta upp den mindre relevanta forskningen.

Tomas Nygren är den författare som inspirerade mig till att skriva den här forskningen från första början. Han beskriver i sin avhandling hur han upptäckte olika undervisningsstrategier bland de lärarna han intervjuade. Han har också skapat olika kategorier av

(7)

att undervisningsstrategin har vuxit fram under tiden som lärare och att man under åren känt sig friare från läroboken och har istället tagit egna initiativ. De flesta av de han intervjuat har upplevt vändpunkter i sin undervisning där de upptäckt något som förändrat deras sätt att lära ut. En av de intervjuade upptäckte exempelvis hur han la mer vikt på att belysa flera

perspektiv av historien efter att han utbildat sig under lärarkarriären. Två andra av de intervjuade kände sig mycket dåligt förberedda på läraryrket när de klev in i det. En av dem tvivlade till och med på sitt yrkesval efter ett tag. Men nu i efterhand ser de det som någonting positivt då de tvingades utveckla den undervisningsstrategi som de använder sig av idag och som enligt dem själva fungerar. 4

Nygren ser en tendens som han kallar historiedidaktiskt kunskapsbildning som han menar är att lärare många gånger inte använder sig av den kunskap de lärt sig under utbildningstiden när det skapar undervisningsstrategierna, utan att det är något man lär sig styra och skapa efter att man genomfört ett antal lektionspass. Man förädlar hela tiden det som man misslyckats med och lyckas tillslut nå något som man är nöjd med. 5

Personlighet är också någonting som Nygrens intervjupersoner tycker är en viktig del i undervisningen. De menar att man ska följa sina egna intressen och bjuda på sig själv i undervisningen för att fånga elevernas intresse. En del bygger sin undervisningsstrategi på det här och utnyttjar på så sätt sin personliga karisma för att skapa en kunskapsbildning. Detta menar Nygren inte gäller alla, då inte alla har personligheten eller arbetssättet att lära ut det. Man kan alltså inte träna till sig en bättre personlighet, det man dock kan göra enligt flera av hans intervjupersoner är att träna sig till att bli en bättre föreläsare. Detta kan komma

automatiskt i form av att man blir mer sin van sin arbetsroll, det kan också ske genom att man blir bättre på att läsa av sociala relationer och anpassar sin undervisning efter det man utläst. 6

De som har mest erfarenhet av Nygrens intervjupersoner vittnar om en större

internationalisering av ämnena idag än när de var lärare i början av sin karriär. De menar att man inte längre pratar särskilt mycket om Sveriges historia, utan att man redan på lägre nivåer utgår från världshistoria. Främst är det utomeuropeisk historia menar man och det är

2009, s 78-79

2009, s 80

(8)

framförallt i nutidshistoria man undervisar. De som inte har märkt av någon skillnad bland de han har intervjuat är de som har minst erfarenhet. Något som kan förklaras med att man eventuellt har bytt fokus på historielärarutbildningen alternativt själv skolats i nutidshistoria under sin skolgång.7

Något som också spelat in på hans informanter är kombinationen av de ämnen som de har. Fyra av dem har exempelvis förutom historia också samhällskunskap. Något som de känner kan färga av sig under utförandet av historia undervisningen. Man kan ibland glömma bort historiens berättelse och inlevelse och istället gå in på mer de samhällsvetenskapliga

värderingarna system och teori. Några av de han intervjuat ser dock det inte som ett problem att jobba över ämnesgränserna, utan tvärtom. Att göra det här kan i många fall ge en större kunskap om valt historisktområde och ge en bredare bild till eleven. 8

Att variera sig är något som Nygrens samtliga informanter tycker är viktigt. Genom att arbeta över ämnesgränserna kan man ibland bli tvungen till att göra detta. Men man kan också göra det i det fasta ämnet. Av de han har intervjuat har man använt sig av bland annat

fördjupningsuppgifter, diskussioner och berättelser. Detta gör man för att fånga elevernas intressen och för att få dem att få nya insikter i ämnet. Precis som att jobba personligt så lämpar sig olika arbetsformer olika bra i vissa situationer menar den intervjuade.9

I sina intervjuresultat ser Nygren hur de lärare han intervjuat blivit eklektiker och valt ut det som de själva anser är det väsentliga och det viktigaste att ha med under lektionerna. Han lyckas dela in de fyra lärare han har intervjuat in i fyra olika typer av strategikategorier som han väljer att döpa till: flerperspektivism, narrativ, samhällsvetenskaplig och eklektisk historia. För att visa på olikheter i varje kategori så väljer han att ha det genomgående temat att besvara de didaktiska frågorna varför, vad och hur. 10

2009, s 81

2009, s 82-83

2009, s 83-84

(9)

Jag kommer i min forskning att använda mig av de undervisningsstrategier Nygren har skapat och till viss del hans tillvägagångssätt, men jag kommer också att vinkla mitt arbete mer åt att undersöka den rådande skolkulturens inverkan.

Tina Lainas och Cecilia Wievegg har gjort ett examensarbete liknande Nygrens med fyra pedagoger men har istället valt att spetsa till det med att också se om man kan hitta några sociokulturella perspektiv i de undervisningsstrategierna de har upptäckt med hjälp av de intervjuer som de gjort. De menar att samspelet mellan lärare och elever är någonting viktigt och vill därför titta på det socialkulturella perspektivet för att se hur lärare skapar strategier som även fångar upp de svagaste i klassrummet. De har alltså undersökt hur lärare arbetat för att få med alla i klassrummet att förstå, eftersom faktainsamlingen går till på olika sätt hos olika individer. Man kommer fram till att de flesta av de man intervjuat går efter en

gemensam arbetsplan för att ge alla elever en likvärdig undervisning. De pedagoger som de intervjuat påpekar att de är styrda av styrdokumenten men känner ändå att de har chans att påverka lektionerna utifrån vad de tycker är bäst och därmed också skapa sin egen

undervisningsstrategi . De trycker på att gemensamma genomgångar och öppna diskussioner är nyckeln till en inkluderande undervisningsstrategi då den ger utrymme åt alla .11 De har dock kommit fram till att en gemensam arbetsplan är ett av de sätt som deras intervjuade pedagoger använder sig av för att få en likvärdig undervisning för alla elever. Jag kommer istället att se om de jag intervjuar påverkas av varandra och skapar en liknande arbetsplan, eller har individuella.

Vad det gäller skolkultur har Erik Groth gjort en avhandling som tar upp fenomenet. Groth har gjort en stor enkätundersökning där han har frågat en rad olika lärare vad de har för syn på skolkulturen och kommit fram till ett intressant resultat. Han menar i sin undersökning att det finns större och mer inflytelserika krafter än de styrdokument som skolverket presenterat sedan 1960-talet som påverkar hur vardagen ser ut i skolorna. Han hittar två mönster bland de skolor han tittat på. Ett mönster där lärarna egentligen bara gör det som politikerna har

bestämt att man skall göra och ett mönster där lärarna gör det som politikerna bestämt i form av att strikt följa läroplaner och kursplanerna, men utnyttjar den frihet de har och formar lektionerna på sitt eget sätt. De fem skolor han undersökte har en blandning av båda

styrningssättet men har vid 1999 övergått mer till den mer fria undervisningsformen. Groth

11_{Lainas Tina Wievegg Cecilia, fyra pedagogers inkluderande undervisningsstrategier, Examens arbete i}

(10)

tror att det blivit såhär under just de här åren eftersom man från utbildningspolitiken inte genomfört några större förändringar i läroplanerna och som en effekt av det har lärarna blivit säkrare på vad de skall inkludera i sin undervisning.12 Det min forskning kommer att göra är att belysa det som Groth kom fram till genom att fråga lärarna om de tror skolkulturen spelar in på deras undervisningsstrategi och om de har märkt att någonting i deras undervisning och styrning förändrats med tiden.

1.6 Teoretisk utgångspunkt

Ordet undervisningsstrategi är något jag först hörde talas om i Tomas Nygrens avhandling. Han har genom sin metod kommit fram till att lärare i historia ställs inför val av vilken kunskap man skall lära ut. Han menar att i och med dessa val bygger läraren till slut ihop en strategi som han/hon tycker fungerar för att förmedla den kunskap som är målet att nå med planerad undervisning. Med strategi menar han i det här fallet att det är det sättet som läraren väljer att forma sina undervisningar så de når de långsiktiga mål han/hon vill uppnå. Han finner att det finns fyra undervisningsstrategimodeller som han kan urskilja och väljer att rubricera dem med följande namn flerperspektivism, narrativ historia, samhällsvetenskaplig historia och eklektisk historia. Det är Nygrens metod som jag kommer att pröva genom att med hjälp av de intervjusvar jag får, se om de pedagoger som jag intervjuat använder sig av någon av hans strategier eller om jag istället kan urskilja nya/andra strategier. 13

Tomas Nygren delar in sina resultat från intervjuerna i grupperingar. För att förstå vad jag menar när jag senare kommer att placera in mina intervjupersoner i dessa kan en förklaring behövas för varje gruppering:

Flerperspektivism

I den här kategorin sätter Nygren in de lärare som använder sig av flera olika perspektiv av historien för att vidga elevernas förståelse och ligga till grund för att eleverna skall dra egna slutsatser. Han menar att om man är i denna kategori så är kritisk granskning ett hjälpmedel för att förstå historia och för att upprätthålla demokratin. Med kritisk granskning kan man exempelvis avslöja manipulation och liknande samt genom att det ökar förståelsen för olika människors livsöden och uppfattningar om livet. Istället för att som man gjort tidigare försöka

12_{Groth Erik, Mot en utvidgad lärarroll? En studie av skolkultur och inre styrning fem grundskolor, Högskolan}

Dalarna 2002

(11)

beskriva en allmän historia går man här istället in på delar som globalisering, kvinnohistoria och liknande och samlar information om dessa. Sedan använder man den information som man samlat för att tolka det man får höra om i den ”allmänna” historien. I denna strategi blir grupparbeten och självständiga arbeten en stor del i undervisningen på grund av att eleverna själva ska få skapa sig en åsikt/bild av hur det ser ut. Man anser att det är viktigt att påvisa allvarligheten i ämnet och att utmana/ provocera fram synsätt som eleverna inte haft innan.14

Narrativ historia

De som använder en narrativ undervisningsstrategi menar att berättelsen är den centrala punkten i historieundervisningen. Med hjälp av berättelser kan man ge ämnet en bredare kulturhistorisk orientering och levandegöra historien på ett sätt som inte böckerna kan menar förespråkarna. Personen som Nygren intervjuat och satt in under denna kategori har Sveriges historia som bakgrund och ryggrad. Han använder sedan den som ett verktyg för att förklara hur världen ser ut och får genom att gå igenom historien kronologiskt en sorts orsak och verkan förklarning. Kronologin blir därför viktig eftersom eleverna måste se vad som hände innan för att förstå varför det ser ut som det gör nu. Den stora berättelsen blir också viktig eftersom målet är att senare kunna flytta sig vidare från ryggraden, som i det här fallet är Sverige, ut till resten av världen. Därför blir den en viktig del som Nygrens intervjuperson tycker man lättast når genom enkla katederundervisningar. Den källkritiska delen av undervisningen får eleverna själva ta till sig genom uppgifter som de blir tilldelade. 15

Men undervisningen skulle inte bara fungera med den stora historien. Den skulle då bli alldeles för detaljfattig. Därför kompletteras den med mindre historier som haft en betydande roll för samhällsutvecklingen. Dessa historier kan handla om historiska gestalter, händelser och platser runt om i hela världen. För att göra ämnet levande och mer verklighetstroget för eleverna tycker personen som Nygren intervjuat och satt in i denna kategori att man bör dela med sig av egen upplevda historiska händelser. Han tycker även att man bör ta vara på elevernas egen historia och använda sig av de lokala historiska plaster man har i den

staden/kommun man undervisar i. Historien kan göra att vi förstår oss på varandra och göra oss tryggare och ge oss en större förståelse för omvärlden menar Nygrens intervjuperson. Med

2009, s 85-86

(12)

den egna berättelsen och genom andras berättelser kan man nå kunskap som man kan använda för att tolka världen. 16

Samhällsvetenskaplig historia

Den här typen av undervisningsstrategi är betydligt mer analytiskt inriktad än de tidigare nämnda strategierna och kräver att eleverna är aktiva. Lärare som använder den här typen av strategi menar att det är viktigt att kunna se ett mönster mellan länder och tid för att förstå historien och även på så sätt framtiden. De ser på hur allt hänger ihop politiskt, ekonomiskt och socialt för att därifrån skapa sig en bild av historien. Ofta utgår historieundervisningen från Europa där man skapar en sorts grund för att sedan använda denna grunden på övriga världsdelar. Lärarna ger eleverna verktygen att kunna jämföra sin egen historia med andra länder och kontinenters och tolka skillnader och likheter. När eleven ser detta kan den koppla historiska händelser ihop med varandra och på så sätt förstå hur världen formats och växt fram. När man använder denna strategi uppmuntras diskussioner och seminarier med egna analyser. 17

Eklektisk historia

Om man använder sig av den eklektiska strategin är man öppen för många olika

examinationsformer och undervisningar. Man är öppen för att samarbeta över ämnesgränserna och för att pröva nya saker. Strategin ligger nära den samhällsvetenskapliga

undervisningsstrategin eftersom den fokuserar på att förklara nutiden. Den eklektiska strategin är också öppen för elevernas egna berättelser och perspektiv att påverka undervisningen. Variation är nyckelordet i den här strategin och genom att använda olika historiska källor så som källmaterial, läroböcker och kvarlevor skapar man olika infallsvinklar och där med också olika sätt att se på historien.18

Jag kommer också att använda mig av det teoretiska begreppet skolkultur. Varje arbetsplats präglas av diverse karaktäristiska faktorer som präglar hur de som arbetar där mår, känner och handlar. Det som påverkar detta är ofta olika från arbetsplats till arbetsplats men har ändå lika stor inverkan. Groth menar att man måste studera arbetsplatsen som en organisation och

2009, s 87

2009. s, 87-88

(13)

därför diskutera organisationskulturer när man pratar skolkultur. Organisationer är till skillnad mot t.ex. sammanslutningar betraktade som kollektiv där organisationens medlemmars

beteenden och åsikter bildar en kärna. Det är denna kärna som man måste studera för att förstå vad medlemmarna och organisationen i helhet vill uppnå. Ett typexempel på en organisation skulle vara en grupp av människor med likadana värderingar och normer. Skolan som arbetsplats är inget undantag för detta organisationsbeteende. Även i skolan förekommer speciella beteendemönster, karaktärer och förhållningssätt. Dessa mönster påverkar diskussionerna i lärarrummet och i klassrummet och även det sätt som lärarna väljer att förmedla sin information på. Problemet med att beskriva specifika skolkulturer är att det finns så många olika typer att man med omöjligt kan fånga in alla och att prata om generella drag i dem. En annan faktor som gör det svårt att forska om skolkultur är att den inte är statisk och är en del av det större samhället. Anledningen till att den ser ut som den gör kan bero på vad man varit med om tidigare på skolan och hur samhället omkring ser ut .19

När man beskriver skolkultur kan man göra det utifrån ett par olika infallsvinklar. Man kan t.ex. se på det utifrån perspektivet att det handlingsmönster som finns på en skola växer fram genom det sociala codex som finns på arbetsplatsen, detta har Groth valt att kalla Ethos. Andra forskare har lagt tyngdpunkten på det socialpsykologiska området och där med det vinklat sitt intresse mot människorna i organisationen.20 I och med att det finns en rad olika infallsvinklar debatteras det ständigt om vad skolkultur egentligen är. I den här forskningen kommer jag att använda mig av Groths framställning av skolkultur som en del av

organisationskulturen. Jag kommer att undersöka om det finns någon gemensam kärna på de arbetsplatser som jag undersöker och om den i sådana fall bidrar till att lärarna gör samma eller liknande undervisningar, eller bara lutar sig tillbaka på den som ett stöd.

1.7 Metod

Jag har genomfört fyra stycken olika kvalitativa intervjuer med lärare på två olika orter. De som i uppsatsen kommer kallas lärare A och B åkte jag och träffade på deras arbetsplats under en dag när de inte hade så mycket lektioner. Detta gjorde att de var väldigt avslappnade och det kändes som att de hade avsatt mycket tid åt mig så att vi inte skulle bli stressade. Under intervjun med lärare B fick vi dock ta en kortare rast, då en av hans kollegor hade någonting privat att säga till honom. Annars var det ingenting som störde och jag kände att det de sa var

19_{Groth Erik, En studie av skolkultur och inre styrning i fem grundskolor, högskolan dalarna 2002} 20

(14)

saker de verkligen menade. Jag valde vid båda intervjuerna att inte delge de som jag skulle intervjua frågorna förrän vi började intervjun. Anledningen till at jag gjorde så var för att jag inte ville riskera att de skulle hinna prata med varandra om frågorna.

Intervjuerna med de lärare som kallas C och D blir dock mer problematiska. Eftersom det geografiska avståndet mellan oss var så pass långt valde jag att göra telefonintervjuer. Båda gick först med på det, men senare hoppade en av dem ur för att hon var rädd om sin integritet. Jag fick då förklara för henne att hon kommer att vara helt anonym under uppsatsen, vilket gjorde att hon valde att ställa upp. De intervjuer jag valde att göra via telefon blev också mycket kortare. Detta beror på att det under stora delar av intervjuerna kändes som väldigt spänt och man kände att lärare C och D egentligen ville ägna sig åt något annat. Svaren jag fick ut kändes ändå uppriktiga. Det märktes att de pratat om mig och min undersökning innan jag genomförde den, eftersom de t.ex. ställde liknande frågor till mig innan vi satte igång.

Under intervjun med lärare A och B spelade jag in vad de sa och transkriberade sedan ner det för att lättare kunna få en överblick av informationen när jag skulle citera och skriva in den under resultat – delen. Intervjuerna med lärare C och D fick jag anteckna samtidigt som de pågick. Detta kan också vara en av anledningarna till att de blev något kortare än vad de blev för lärare A och B.

(15)

2. Intervjuresultat

2.1 Lärare A

Lärare A är en kvinnlig lärare på en högstadieskola i en mindre ort i Sverige. Skolan har ca 390 elever och är en såkallad F-9 skola och har ungefär 190 elever från förskolan till årskurs 6, och 200 i årskurserna 7-9. Lärare A berättar att hon har sex års erfarenhet av läraryrket och gjorde sitt första arbetsår i på en annan skola i samma kommun, då i en mellanstadieklass, men hon har sedan dess undervisat högstadieelever på den här arbetsplatsen. Hon gjorde under sin studietid en individuell studieplan för att hon skulle få med alla ämnen inom SO. ”Jag ville hellre få bredden istället för djupet” förklarar hon för mig. Hon har också läst lite u-landsvetenskap vid sidan om de fyra huvudämnena för att komplettera några kurser som hon inte klarat av. Mest poäng har lärare A läst i ämnena religion och historia.

När jag ber henne berätta om hur förberedd hon var efter universitetet så blir hon genast kritiskt. Hon säger att det är väldigt lite av det som hon gjorde på universitetet som hon känner att hon använder sig av idag. Det som var det bästa tillfället att lära sig något viktigt var under den verksamhetsförlagda utbildningen menar hon. Det var där som man fick diskutera med andra lärare om situationer och pröva sina idéer på riktigt.

Det jag undervisar om idag för mina elever är kunskaper som jag har fått under tidigare år innan universitetet. Jag fick djupare kunskaper om vissa epoker i historian under universitetsstudierna. Men det är kunskaper som jag aldrig berör på en högstadienivå eftersom det blir för djupt och svårt för de flesta eleverna på den nivån

Lärare A säger att hennes lektioner såg annorlunda ut när hon var ny lärare jämfört vad det gör idag. Hon berättar att hon förr skrev mycket mer på tavlan än vad hon gör idag och att hennes lektioner såg i princip likadana ut. Om man jämför det med hur hon arbetar idag så är det en betydlig skillnad. Idag kan hon läsa av hur läget är i klassen och bestämma sig att byta moment när hon kommer in i klassrummet. Något hon anser inte var möjligt under hennes första år. Hon känner sig också betydligt mer självsäker och mer flexibel. ”I dag känner jag mig betydligt friare från detta och kör med en grovplanering eftersom det många gånger inte blir som man tänkt sig ändå”.

(16)

möte men känner inte riktigt att hon förstått allt som behöver ändras. Hon har uppfattat det som att det kommer bli mer delar i historien som skall tas upp och att det kommer bli en striktare plan än den de har nu. Men hon menar att det förmodligen inte kommer påverka hennes undervisningsstrategi nämnvärt då hon hela tiden försöker lägga in nya moment i det som hon gör. Hon erkänner att det ändå ofta blir att man går tillbaka till det som fungerat förut, men att hon i alla fall varje år försöker införa någonting nytt. Hon tror också att böckerna som eleverna har kommer att belysa andra saker än vad de gör idag och det är böckerna som hon har som utgångspunkt för sina lektioner.

När jag frågar lärare A vilka moment hon använder sig mest av så svarar hon snabbt muntliga genomgångar och berättelser. ”När jag berättar saker för dem får eleverna sitta och lyssna för att öva sig på det. Efteråt så antecknar eleverna tillsammans det som var det viktigaste ur det som hon berättat”. Hon brukar också under sina berättelser använda sig av kartor och bilder för att illustrera var det hon pratade om hände eller hur det såg ut. Hon säger att hon fått positivt bemötande av eleverna för det här arbetssättet, men att det absolut inte fungerar för alla. Hon har valt att inte anteckna under berättelserna eftersom hon har märkt att en del elever inte klarar av att lyssna och skriva samtidigt. ”de stänger av öronen när de skriver”. Hon tycker därför det blir bättre om man skiljer skriv och lyssnings - delen åt från varandra under lektionerna.

Den nya tekniken som kommit de senaste åren med datorer och projektorer är något som lärare A ställer sig positivt till. Med hjälp av PowerPoint presentationer brukar hon ibland gå igenom historiska epoker och hon har även börjat försöka göra en PowerPoint presentation till varje delmoment som hon har under so-ämnena. Film är också någonting som hon tycker kan hjälpa eleverna. Det ger en inblick i historien och levandegör den på ett helt annat sätt än vad jag kan göra säger hon. Det finns tyvärr inga museer i närheten och att åka iväg mer än kanske en gång per år kostar skolan för mycket. Så det brukar sällan bli några studiebesök, vilket Lärare A tycker är synd, då det vore en ytterligare resurs för eleverna.

(17)

anekdoter kan man komma mycket längre än det som står i böckerna menar hon. Hon tycker också att det är viktigt att visa att lärare inte bara är, som hon uttrycker det, robotar, utan att man också har känslor och är en verksam människa, precis som eleverna. Det som är viktigt att ha i baktanke när man delar med sig av sig själv menar hon är att det inte får gå hur långt som helst. Hon menar att man måste ha en tydlig gräns för vad som är okej att göra och inte okej, annars kan man bil utnyttjad av eleverna.

Lärare A tror att hennes undervisning är färgade av arbetslaget. Hon säger att hon brukar ta till sig alla de tips som de delar med sig utav i laget och sätta in på sin egen strategi för att pröva om det fungerar. Det förs mycket diskussioner i arbets och ämneslaget om hur man kan ta itu med enskilda elever och även om bra sätt att undervisa på i vissa delmoment. De som hon arbetar med har hon arbetat med under en längre tid och de är medvetna om varandras sätt att arbeta, men hittar någon ett bra material så delar den som hittat det ut det till de andra so-lärarna så får man själv välja om man vill använda sig av det eller inte. Hon anser att hon är färgad av arbetslaget när det gäller de läromedel som hon använder men inte att de färgas av varandras strategier. Hon känner inte heller att skolan har någon speciell policy för hur man skall undervisa. Hon har aldrig blivit tillsagd att undervisa på ett speciellt sätt utan har alltid fått göra som hon vill. I början när hon var osäker kände hon sig iakttagen av

arbetskollegorna, men den känslan försvann med tiden när hon blev mer trygg i sin roll. De enda riktlinjerna hon fått från skolan har handlat om hur man skall bete sig socialt mot vissa klasser eller mot elever som man uppmärksammat har problem.

Att arbeta över ämnesgränserna känner lärare A är både viktigt och nyttigt, särskilt med tanke på den nya läroplanens krav. Hon menar att den innehåller så pass mycket att man kommer bli tvingad att länka samman vissa ämnen på grund av tidsbristen. Hon arbetar redan idag nära ämnet svenska och upplever det som positivt ur lärarsynpunkt. Det hon kan märka är ett motstånd från eleverna då de ofta är fokuserade på att historia är historia och inte en del av t.ex. matematiken. Hon säger också att hon skulle vilja arbeta närmare andra ämnen, men att inte tiden räcker till.

(18)

kommer skolverket och säger ifrån. Hon menar också att elevernas attityd har förändrats. Under den tidigare delen av hennes lärarkarriär var det betydligt med disciplinerat än vad det är idag. På den tiden visste elever i större utsträckning vad som var okej att göra i

klassrummet och inte säger hon. Idag får man jaga elever med material och papper och ändå gör de inte vad de ska göra. Trots att man gör allt vad man kan klarar inte alla elever av att nå de mål som man har och då blir man ofta kritiserad av föräldrarna trots sin stora insats, berättar hon.

Hon säger att upptagningsområdet för den här skolan är lite ”tuffare” än vad det är för den andra högstadieskolan som finns på orten. Hon upplever att skolan hon arbetar på har en negativ klang när det pratas om den bland folk och att det inte satsas några pengar för att få bort den. Den andra skolan har fått nya lokaler som är i princip är helt nybyggda och lärare A tror att det kan kännas bland eleverna på hennes skola att det inte riktigt är rättvist.

2.2 Lärare B

Lärare B är en manlig lärare på samma skola som lärare A. Han startade sin karriär under höstterminen 1998, dvs. för 12 år sedan. Under sina aktiva år har han bara varit på högstadiet, men poängterar att han förmodligen har poäng i ämnet historia så det skulle räcka för att få ha behörighet för ämnet på gymnasiet. ”Jag har en så kallad 4-9 utbildning, men skulle aldrig kunna tänka mig att vara på lågstadiet”. Under sin utbildningstid läste han tre SO-ämnen för att senare läsa till det fjärde som var religion. ”Jag gjorde ett lite taktiskt felval”

Jag inleder med att fråga Lärare B om hur förberedd han kände sig på läraryrket efter utbildningen. Han, likt lärare A höjde direkt den kritiska stämman. Han berättar för mig att man i lärarutbildningen koncentrerar sig på fel saker och att det var ett problem som han och hans klass kände av redan under utbildningstiden. Han berättar för mig att han tycker att det som man studerar på universitetet är kunskaper på en enormt högre nivå än vad man kommer i närheten av under högstadiet. Den kunskapen man istället får använda sig av är sin

(19)

Jag ber lärare B att försöka minnas om hur hans lektioner såg ut i början jämfört med idag och om det finns någon skillnad. Jag får svaret att de definitivt ändrat karaktär nästan innan jag ställt klart frågan. ”Man har blivit mycket säkrare på sig själv och sina kunskaper nu” blir det första svaret. Han berättar sedan att han i och med årens gång har fått mer erfarenhet och att han nu vågar prova mer saker tack vare den erfarenheten. Han påpekar också teknikens framsteg under de år han arbetat. ”Nu försöker jag ha en PowerPoint på varje ämnesdel, för att introducera eller för att avsluta med”. Han menar också att Youtube gjort att han snabbt kan gå in och visa historiska händelser och tv sändningar för eleverna.

Jag försöker att förnya mig så mycket som det går men det är ganska lätt att ibland falla tillbaka på det man gjort tidigare. Jag försöker att hela tiden föra in någonting nytt i de moment som jag gör, men det är inte alltid lätt då tiden inte räcker till. Men det är ett mål som jag har. Det kan krävas ett jättestort jobb från min sida för att få fram material och förbereda saker för att göra en kanske 40 minuter lång lektion som kanske inte fungerar.

När vi kommer in på hur Lärare B arbetar idag berättar han återigen om hur han försöker variera sig. Han påpekar ännu en gång att han försöker bygga upp en PowerPoint ”bank” och att han använder sig av det regelbundet. Han säger att han ibland byter ut de

regelbundna tavelundervisningarna mot PowerPoint eftersom det ibland kan illustrera saker bättre än vad han kan göra. ”Då brukar jag ha markerat det som är viktigt med en färg och det övriga är liksom bara kuriosa”. I övrigt använder han sig av traditionell tavelundervisning i stor utsträckning. Anledningen till att han gör det är för att han sett att eleverna ovetandes får in det som de ska skriva tre gånger.

Jag har märkt att många är väldigt goda lyssnare så då hör de det en gång när jag säger det. Sen läser de det en gång när jag skriver det på tavlan och sen skriver de också ner det. De får informationen på tre olika sätt utan att själva kanske vet om det

Han berättar att det ibland nästan är lite för effektivt då han märker att en del elever nästan ordagrant återger det han sagt eller skrivit på tavlan under provtillfället. Han skrattar och konstaterar att det i alla fall har fastnat någonting hos dem, men att han egentligen skulle vilja se det i elevernas egna ord. Han vet inte heller om det beror på att de bara pluggat in

kunskapen just precis inför provet och bara är tillfällig kunskap som sitter i just då eller om det är att de är att de lärt sig för livet. Men han menar ändå att det här är ett sätt som fungerar.

Mina lektioner må vara skittråkiga tycker många, men det är ändå ett sätt som fungerar. Har man som man ofta har i SO-ämnena en klass på 20-30 elever så är det ändå ett effektivt sätt att få ut väldigt mycket information.

Lärare B blir tyst ett tag och kommer sedan på mer. Han säger till mig att han har

(20)

avsnittet om Franska revolutionen brukar visa bilder på när Bastlijen brinner och att det ibland ser på detaljer på bilderna och pratar om dem. ”En bild säger mer än tusen ord” påpekar han. Han tror att det är bilderna och berättelserna som kan få elever att tycka mer om ämnet historia än exempelvis samhällskunskap. ”Det finns inte så många bra bilder eller berättelser om offentlighetsprincipen”.

Jag frågar honom ifall filmer är någonting som han inte föredrar att använda då han inte nämnt det. Men han menar att de faller in i samma kategori som bilderna och berättelserna. Filmerna, menar han, kan berätta och visa någonting mycket bättre än han själv många gånger. De filmer han väljer att visa är i nio fall av tio inte Hollywood filmer utan filmer som är tänkta för utbildningssyfte. Då har ofta pedagoger suttit och tänkt och format filmen efter bästa utlärningsupplägg menar han. Filmer, säger han, kan också berätta väldigt många bra historier och han kan inte alla bra historier menar han. Därför låter han ibland filmen låna hans jobb. Jag brukar använda mig av instuderingsfrågor också för att få eleverna att tänka och arbeta själva.

Som sagt så vill jag använda mig av olika material och undervisningsformer och det kan man tycka att jag kanske gör med det här sättet. Men det jag menar med det är att jag inte vill göra saker som är så traditionella. Jag skulle vilja prova rollspel och liknande saker, men det stoppas hela tiden på grund av tidsbrist och av att man inte riktigt vågar eftersom det kanske inte är värt det resultatmässigt.

Det är samma faktorer som hindrar honom att ta med elever på studiebesök. Skall man göra något sådant är det oftast väldigt mycket krångel med schemaändringar och liknande. Detta krångel kan i många fall kosta eleverna mer information än vad de får ut av

studiebesöket. Han menar att det då är enklare att trycka i en film som visar platser och berättar.

Lärare B tycker också det är viktigt att vara personlig i sin undervisning. Han säger att han vill tro att eleverna lyssnar noggrannare när det är han som varit med om någonting. Han brukar också dela med sig av de bilderna han har tagit när han varit ute och rest ifall de passar in på ämnet som de pratar om. Han har bland annat satt ihop ett bildspel om Auschwitz som han brukar visa under andra världskrigspassen och de brukar rulla ute i uppehållsrummet under minnesdagen till förintelsen.

(21)

stoppar in i sin egen strategi förklarar han. Ibland kan det vara råd om hur man kan utforma ett prov eller hur man skall bete sig mot en elev som har det svårt fortsätter han.

Jag känner mig inte alls så stolt att jag inte kan erkänna att jag kan ta idéer från mina

arbetskamrater, det gör jag inte och jag försöker i den mån det är möjligt också dela med mig av det som har fungerat för mig.

Han påpekar också att han ser ett stort värde i att ha arbetslag, men att det kan bero på skola till skola hur mycket det ger. Han berättar om hur han på en tidigare arbetsplats inte arbetade alls lika nära de andra i arbetslaget och att personkemin var helt annorlunda. Det resulterade i att det inte blivit så mycket informationsutbyte mellan dem, utan att de snarare gick sina egna vägar. Där han är idag är det helt tvärtom menar han. Personkemin stämmer, de är nära varandra i ålder och lever i liknande situationer. Han känner sig väldigt fri i det han gör och har aldrig blivit tillsagd att göra annorlunda av arbetskollegor eller annan personal.

När vi pratar om arbete över ämnesgränserna förklarar Lärare B att han tror och tycker att det är väldigt viktigt för eleverna att få se att alla ämnen i mångt om mycket hänger ihop med varandra. Men att det är samma sak där som med arbetslagen att personkemin avgör. Pratar man mycket med varandra på arbetsplatsen så blir det betydligt lättare att komma fram till att man kan göra något tillsammans, än om man inte gör det menar han.

Han vill dock varna de som skall dra igång ett sådant projekt. Han säger att han var en av dem som i början trodde att lektionerna skulle effektiviseras och att det skulle bli betydligt mindre jobb än vad han haft tidigare. Men av de erfarenheter han har, har det blivit tvärtom. Han menar att det blir ett svårt jobb att hela tiden ”balansera” lektionerna så att man hamnar rätt mot det ämnet man samarbetar med. ”Jag tror att det är jättebra för eleverna, men den som tror att det är någon sorts effektivisering biter sig nog själv i svansen.”

(22)

fått mindre respekt för de vuxna och att man ibland agerar fel för att ”rädda” resten av klassen.

De vill att jag ska acceptera att de kommer 10 min försent till lektionen och att jag ska ge dem material. När jag förklarar för dem att det är deras uppgift blir diskussionen så pass utdragen och tidskrävande att jag hellre ger dem en penna och ett block än att det tar på lektionstiden (…) Det kan vara jag som blivit gubbgrinig men jag vill minnas att det inte riktigt var så förr. Kom man försent så skämdes man lite och bad om ursäkt. Det är klart jag kan slänga ut dem, men det blir ändå en scen eller liknande som tar en massa tid och även fast man provat olika metoder så fungerar de inte.

2.3 Lärare C

Lärare C är en kvinnlig lärare på en skola i en förort i en av Sveriges största städer. Skolan ligger centralt placerad och har ett upptagningsområde som täcker stora delar av förorten. Man har ungefär 340 elever varav 35 % har ett annat språk än svenska som modersmål. Lärare C har arbetat på skolan i tio år och har då bara jobbat med SO. Hon säger att hon ibland fått hoppat in kortare perioder på andra ämnen, t.ex svenska, men att det är främst i SO som hon arbetat en längre tid. På universitetet läste hon historia och samhällskunskap och tog ett par poäng i geografi ”mest på skoj”.

Jag frågar lärare C vad hon tyckte om utbildningen innan karriären och om hon kände sig förberedd. Hon svarar att hon var ganska nöjd med utbildningen. Hon tycker det var bra att igen får gå igenom hela historien från början. Likt tidigare intervjupersoner anser hon ändå att tiden utanför skolan var den bästa, alltså tiden på verksamhetsförlagd utbildning. Hon säger att man lärde sig så mycket mer då än vad man gjorde vid skolbänken. Det finns situationer i skolan som man inte kan lära sig hantera utan att man får vara med om dem själv påpekar hon. Hon fyller snabbt i med att det inte alltid var sådana saker man fick uppleva under VFU:n men att det ändå var ett bra sätt för att få känna på ”känslan” hur det är att vara lärare. I stora drag är hon nöjd med lärarutbildningen. ”Den gav mig mycket fördjupad kunskap inom båda ämnena”. Jag ställer följdfrågan ifall hon använder sig av de kunskaperna som hon lärde sig på universitetet. Som svar får jag att hon gör det indirekt. Även om hon inte går in på somliga av de områden som man tog upp i historian, så ligger ändå den kunskapen som en grund för hur hon undervisar idag.

(23)

”Med tiden har man fått mer erfarenhet vilket har gjort att man blir tryggare i sig själv och sina kunskaper”. Hon berättar också att hon i början berättar hon att hon hade

veckoplaneringar som hon nästan följde maniskt och kom det någon studiedag eller liknande som hon inte räknat med kunde hon nästan känna en panik, eftersom hon då inte trodde det skulle finnas tid med det hon hade planerat. ”men det gick ju bra” säger hon och skrattar till. Idag är hon inte alls lika strukturerad. Hon har fortfarande veckoplaneringar, men det är mycket mer grövre inplanerade och de har inga exakta mål som måste nås. Hon är mycket mer förberedd på vad som kan hända i klassrummet nu också. Det är sådana saker, påpekar hon, som man inte kan lära sig på universitetet.

Lärare C’s undervisningar idag är ganska så traditionella enligt henne. Hon säger att hon blandar väldigt mycket men att det framförallt är framför tavlan hon står. Hon tycker att det ger henne en större överblick på om eleverna förstår och hänger med osv. än ifall de får jobba med någonting själva. Men hon försöker också att aktivera eleverna själva. ”Många av våra elever har en historia som kan förklara saker bättre än vad jag kan”. Jag frågar henne på vilka hon tänker på och hon svarar att hon mest tänker på de elever som inte har en svensk

bakgrund. Hon försöker skapa diskussioner och få eleverna själva att ”prata ur sig” fakta säger hon. Hon säger sedan att det är lite av en policy på skolan att man skall få eleverna mer aktiva, eftersom man märkt att det fungerar på eleverna i det upptagningsområdet skolan har. ”Jag tycker det är smart eftersom man då kan få eleverna att förstå att de själva hela tiden är en del av historien”

Att diskutera och att förklara framme vid tavlan, så kallad katederundervisning, är på så vis också de metoder som hon föredrar att använda sig av, eftersom det är de som hon känner att de som hon ”bemästrar” och som hon har mest positiva erfarenheter utav. Hon vågar använda sig av andra saker också säger hon, men att det framförallt är dessa som hon föredrar. ”Film och sådant vet man aldrig hur mycket de tittar på eller lär sig av. Därför föredrar jag att se dem i ögonen framför katedern”.

(24)

Någon gång kommer det alltid fram vem du egentligen är ändå”. Hon menar också att det kan vara bra att berätta om egna upplevelser och händelser som berör ämnet eftersom det kan göra historien ytterligare mer nutida och verklig för eleverna.

När vi börjar prata om skolkultur får jag till att börja med förklara min teoretiska

utgångspunkt för Lärare C. Hon tror att arbetslaget som hon är med i definitivt färgas av varandra. Hon tror också att det är lika oundvikligt som att inte dela med sig av sin personliga sida för eleverna. Hon förklarar för mig att lärare jobbar så pass nära varandra att hon anser att det inte går att inte färga av sig på varandra.

Man pratar om problem man fått under dagen och delar med sig av dem för de andra. De brukar ge tips eller förklara vad de gjorde i liknande situationer. Dessa saker tar man med sig nästa gång.

Jag frågar henne ifall hon känner att skolan har någon speciell prägel på undervisningen. Hon säger att man kan läsa på deras hemsida att prägel är att man skall låta eleverna själva vara delaktiga i undervisningen och att man har lite olika inriktningar på ämnena. Men påstår att det inte egentligen är något som berör henne. Hon menar att arbetssättet som innebär att eleverna skall involveras och vara aktiva är ett sätt som hon redan använde under sin VFU och att det är något som hon skulle ha använt även om skolans ”policy” var annorlunda.

Att arbeta över ämnesgränserna är någonting som hon är mycket positiv till. Hon berättar att de gör det relativt mycket på hennes arbetsplats. Hon förklarar att det utifrån kan se stökigt ut och att hon hört kritik om att eleverna inte kommer förstå vad det egentligen är de lär sig. Men hon har bara upplevt att eleverna tycker det är positivt. ”De kan se som en rödtråd genom de flesta ämnena” säger hon. I början som ny lärare säger hon att det var svårt att förstå vad det hela innebar eftersom hon inte varit med om att göra något liknande projekt tidigare. ”Men när man väl kom in i det så visade det sig väldigt effektiv.”

(25)

nu som känner sig stressade över saker”. Hon tror det beror på ökat yttre tryck från samhället mot ungdomar och att man inte längre får vara barn när man skall vara barn.

2.4 Lärare D

Lärare D är också en kvinna som arbetar på samma skola som lärare C. Hon har arbetat där i ca 8 år och hoppas på vara kvar ett par år till. Hon har läst på universitet så hon har poäng i alla SO ämnen, men har framförallt utbildat sig i samhällskunskap och geografi. Hon känner att utbildning inte riktigt motsvarade de förväntningar som hon hade när hon började. Hon älskar att lära ut berättar hon, men i början hade hon väldigt svårt att stå inför en grupp och prata och det fick hon, vad hon minns, inte ett enda tränings tillfälle för. ”Det hade varit lite bra med tips om hur man skulle göra när man blev nervös. Jag saknade även en retorisk kurs, så jag läste till en som kvällskurs”.

Så när hon började kunde hon ibland känna sig ganska nervös, något som hon inte gör idag påpekar hon. Hon beskyller dock inte universitetet för alla ”överraskningar” som kom efter utbildningen. Likt lärare C menar hon att det inte går att förbereda någon till 100 % på vad som kommer att ske inom läraryrket. ”Idag finns det så många skolor med olika inriktningar och liknande, man vet ju aldrig vart man hamnar”. Hon påpekar också att eleverna idag kan hitta på vad som helst och att man får vara förberedd på det mesta. Det hon som hon själv är mest nöjd med under studietiden var likt alla andra som jag intervjuat den verksamhets

förlagda utbildning som man fick gå ut på. Hon säger att hon hamnade på en bra skola och det var redan där som nervositeten att tala inför grupp började gå över.

Även fast jag var på en skola med mycket problem, så trivdes jag jätte bra. Jag tror att jag var mer förberedd på händelser som inte har med skolan att göra på grund av att jag

varit på en problemskola

(26)

Idag har jag alltid de gamla undervisningarna att falla tillbaka på. Jag vet att om jag prövar någonting nytt när jag får chansen och det inte fungerar så kan jag ta om den lektionen nästa gång och då veta att det har fungerat förut.

Idag använder hon mest, som hon kallar det, ”den öppna diskussionen” som lektionsmetod. Hon påpekar som lärare C att det är lite av skolans policy att låta eleverna själva få vara med och påverka lektionerna. Hon säger att man skulle kunna säga att hennes metod skulle kunna kallas för berättande, men med den skillnaden att hon hela tiden försöker bjuda in eleverna att lägga till saker i berättandet. ”Men ibland går det ju inte. Ibland pratar jag om saker som eleverna inte kan någonting om. Då blir det ju således bara jag som berättar” lägger hon till.

Hon tycker att den berättande metoden är den bästa metoden att använda eftersom hon märkt att eleverna är väldigt bra lyssnare. ”Vi skriver en del också, men inte i samma mängd som andra skolor tror jag”. Lärare C tycker också det är bra att eleverna själva får se att de kan mer om historien än vad de kanske tror själva. ”Många på den här skolan kommer från andra länder och har varit med om historiska händelser” påpekar hon och fyller i med en kommentar om att det alltid blir mer levande när det kommer från någon i klassrummet än när det

kommer från en text i en bok. ”Jag tror eleverna känner sig närmare historien då på något sätt”.

Eftersom lärare D berättar väldigt mycket under sina lektioner så menar hon att det är nästan en omöjlighet att inte dela med sig av sin personlighet under lektionen. ”När man står där och pratar så blir det automatiskt så”. Hon påpekar dock att det är viktigt att tydligt skilja på privatliv och egna åsikter och att dela med sig av personliga anekdoter menar hon. Hon säger att undervisningen skall vara så objektiv som möjligt och delar därför bara med sig av sin personlighet i form av upplevda händelser och att hon ”skojjar” till det ibland. Hon påpekar också likt lärare A att det är viktigt att visa en tydlig gräns, annars kan man lätt bli överkörd av sina egna elever.

(27)

”Det känns nästan som att vi utgår ifrån samma utgångspunkt vilket ämne vi än

undervisar i. På så sätt tror jag att det gör det lättare för oss att dela med oss av idéer för varandra”

Hon känner sig likt lärare C positivt inställd till att arbeta över ämnesgränserna. Hon menar att det är ett bra sätt att för eleverna att inte fastna i ämnesfacken. Genom att arbeta över ämnesgränserna menar hon att skolans lärdom får en större helhet än om man inte gör det.

Jag tror att om man har traditionsenliga undervisningar så förstår inte eleverna att de kunskaperna man lär sig i skolan är kunskaper som kan kopplas samman med alla ämnen och kopplas ihop med saker som inte sker i skolan, åtminstone inte i lika stor grad

Hon menar också att ämnesgränsöverskridande arbete kan bli en effektivisering av arbetet i skolan om man gör det ofta eller jämnt eftersom man kan fördela det arbete som man har över flera olika ämnen.

När jag avslutningsvis frågar hur undervisningen ser ut på skola generellt mot när hon började får jag svaret att det förändrats. Idag är det mycket mer arbete med eleverna och det har blivit mer pappersarbete än vad det var innan menar hon. Även fast hon ”bara” har jobbat åtta år så tycker hon sig se att skolan förändras med tiden. Hon säger att elever idag har i bredare

utsträckning tillgång till Internet och lär sig mycket via det. Frågorna som ställs i klassrummet idag har blivit mer svarta eller vita tycker hon också. Vissa frågor ligger på en ganska låg nivå, samtidigt som andra frågor som ställs är på en mycket högre nivå än vad som borde ställas i den årskursen. Det tror hon beror på att det idag blivit mycket enklare att få tag i information.

(28)

3. Resultat

3.1 Sammanfattning av intervjuerna

Under de intervjuer som jag gjort kan man se ett tydligt mönster och gemensamma tendenser som jag anser är viktiga att belysa och diskutera för att kunna besvara mina frågor i denna forskning. Jag tänker först analysera lärare A och Bs intervjuresultat. Dessa lärare arbetar som jag tidigare nämnt på en högstadieskola på en mindre ort.

Lärare A och B använder inte samma undervisningsstrategi men är trots det lika i många avseenden, speciellt kring deras tänkande om hur deras undervisning har formats och

fortfarande formas under tiden. Båda lärarna tycker t.ex. att de inte lärt sig särskilt mycket på lärarlinjen utan har fått bygga den kunskap de lär ut nu, under tidigare/senare delar av

livet/karriären. Ingen av dem känner sig heller styrd av någon annan än sig själv på sin arbetsplats, där emot anser båda att arbetslagen är viktiga, särskilt lärare B som varit med om dåliga erfarenheter från en tidigare arbetsplats arbetslag. De båda lärarna medger också att de lånar material och idéer från varandra, men att de då formar om dem för att de ska passa just deras undervisningsstrategi.

Skillnaden mellan lärare A och B är framförallt hur de väljer att lägga upp sin undervisning. Lärare A fokuserar i princip hela sin undervisning på att stå framme vid katedern och berätta historien för eleverna. Medan lärare B snarare använder sig av den traditionella

undervisningsstrategin som innebär att man skriver ner det eleverna skall ha med sig inför provet på tavlan. En intressant faktor som kommer upp här är att båda använder sig av

PowerPoint och ser det som någonting positivt. Den utvecklingen av lektionen är det knappast lärarna själva som varit med och styrt utan skolan och ledningen på arbetsplatsen, eftersom det var de som valde att köpa in projektorer. Denna faktor verkar inte vara något som lärare A eller B har i åtanke när de besvarar mina intervjufrågor.

Man kan också se en tendens i mina intervjusvar att lärare B försöker ha en något mer

varierad undervisning. Även om han tenderar till att i stora delar ha katederundervisningar så ser man i mina svar att han har prövat och försöker pröva nya varianter. Både lärare A och B är dock övertygade om att deras undervisningsstrategier fungerar och känner ingen

(29)

Lärare A är mer positiv till att arbeta över ämnesgränserna än vad lärare B är. Lärare A menar att det finns ett behov att visa eleverna att ämnesgränserna inte är helt och hållet fasta, utan att ämnen kan gå in i varandra. Detta påpekar lärare B också är viktigt, men inte i samma grad som lärare A. Lärare A har redan ett samarbete med ämnet svenska och påpekar att man förmodligen kommer få jobba mer över ämnesgränserna i framtiden för att hinna med allt. Lärare B pratar snarare om problemen med arbetssättet. Han påpekar återigen hur viktigt det är med personkemin och att det är ett tidskrävande projekt. Han påstår likt lärare A att det är viktigt att visa att alla ämnen inte är fasta i sina ämnesindelningar, men påpekar framförallt att det inte är någon effektivisering av arbetet.

Båda anser att det är viktigt att dela med sig av sin personlighet under lektionerna. Eftersom de båda tror att personliga erfarenheter lättare fångar elevernas intresse. De båda tror också att det är viktigt att visa att lärare inte bara är där för att sprida upplysning utan att de också fungerar som en person man kan lita på och ha roligt med.

Lärare C och D som arbetar på en större ort har lite annorlunda svar jämfört med lärare A och B. De båda säger exempelvis att de är nöjda med lärarutbildningen, men påpekar likt de tidigare att det var praktikperioden som gav dem mest inför det kommande yrket. Lärare D har haft problem med nervositet under studietiden och påpekar att det eventuellt skulle behövas en kurs i retorik, men överlag är de båda lärarna nöjda. Lärare C menar att hon använder sig av kunskaperna som hon fick på lärarutbildningen även om den är på en högre nivå än vad hon lär ut på lektionerna. Något som Lärare A och B menade att de inte gjorde.

(30)

dela med sig av personligheten eftersom det ibland kan öppna upp eleverna för ny kunskap. Lärare D påpekar dock att det är viktigt att ha tydliga gränser.

Att arbeta över ämnesgränserna är någonting som lärarna C och D de ställer sig mycket mer positiva till jämfört med lärare A och B på den mindre skolan. Lärare C och D gör det relativt ofta och ser att eleverna får en helhet i sin undervisning istället för block av kunskap. Lärare C är dock medveten om den kritik som finns kring arbetssättet, men påpekar att hon tror det ger eleverna en bredare förståelse och att hon även hört eleverna uttrycka sig positivt om det.

3.2 Mina resultat ställda mot tidigare forskning

Tomas Nygren har sedan tidigare gjort en liknande forskning och har med sina intervjuer lyckats skapa fyra olika undervisningsstrategigrupper. Tar man mina intervjusvar och försöker placera in dem i grupperna kan man ganska så snabbt se att Nygrens grupper fortfarande stämmer in. I mina intervjuresultat är det framförallt grupperna som han kallar narrativ historia och samhällsvetenskaplig historia som praktiseras.21

Som tidigare nämnts innebär det narrativa historiska arbetssättet att berättelsen är en central del av undervisningen.22 Det här är någonting som definitivt praktiseras av samtliga lärare som jag intervjuat. Alla har hävdat att berättelser är en mycket viktig del i arbetet. Alla har dessutom ansett att personliga berättelser är en viktig del i undervisningen då den kan hjälpa till att fånga intresset. Bland de personer som Nygren intervjuat har man använt sig av en sorts ryggrad som man utgått ifrån. I Nygrens fall var det Sverige som var ryggraden. En tydlig sådan har jag inte funnit bland mina resultat.23 Jag tycker mig dock se en tendens att man från lärare A och B inte har en fast grund utan att man byter grund från historisk händelse till historisk händelse. Anledningen till att jag tycker mig se den tendens är för att man i större grad arbetar med olika material där än vad man gör på lärare C och D s arbetsplats. Grunden används senare av Nygrens intervjuperson som ett sorts medel för att visa orsak och verkan runt om i världen.24 Ett sådant exempel från mina intervjupersoner skulle kunna vara lärare B:s undervisningsmetod när han använder en bild på det brinnande Bastlijen för att förklara hur franska revolutionen genomfördes. Hans så kallade ryggrad blir då i bilden som han

2009, s 85-89

2009, s 86

23_Ibid. 24

(31)

senare utgår ifrån och berättar ur en sorts orsak/verkan perspektiv. Nygrens intervjuperson påpekar också det viktiga i att eleverna får dela med sig av den historiska kunskap som de själva sitter inne på. Något som definitivt berör lärare C och D då det är deras arbetssätt i mycket hög grad går ut på att involvera eleverna i undervisningen i form av diskussioner och liknande.

Den samhällsvetenskapliga strategin berör framförallt lärare C och D. Den innebär att man utgår från en mer analytiskt inriktad undervisning. Den här strategin är snarlik den narrativa undervisningsstrategin då denna också menar att man utgår från en utgångspunkt. Det som denna strategi dock pekar på hårdare än den narrativa är elevernas eget deltagande och uppfattning av historien. 25 Det är med hjälp av att dela med sig av de kunskaper man har och att analysera dem som man får rätt bild av historien. Lärare C och D är som tidigare nämnt mycket positiva till att eleverna själva skall få bli del av undervisningen genom berättelser och liknande. Därför kan de anses använda en samhällsvetenskaplig undervisningsstrategi. Lärare A och B är inte lika intresserade av att involvera eleverna, utan mer intresserade av att få dem att förstå. Det är därför jag känner att inte någon av dem passar bra in under den här kategorin utan gör sig bättre under den narrativa undervisningsstrategin då den inte kräver att man skall involvera eleverna mer än att man skall dela med sig av sina egna upplevda

erfarenheter.

Så man skulle kunna sammanfatta det som att man på den mindre orten där lärare A och B arbetar har en narrativ undervisningsstrategi samtidigt som man på den större orten som är lärare C och D:s arbetsplats har en samhällsvetenskaplig undervisningsstrategi.

Men det är inte bara i Nygrens strategier som man kan se likheter i varandras forskning. Tre av mina lärare har känt sig dåligt förberedda efter lärarutbildningen, något som några av hans intervjupersoner också gjort. Nygren pratar om en tendens som han kallar historiedidaktisk kunskapsbildning; Han menar att lärare i många fall använder sig av annan kunskap än den som fåtts under utbildningen. 26

Den här tendensen kan jag också se då flera av de lärare jag intervjuat känt att den kunskap inom ämnet som de lärt sig vid högskola/universitetsstudier legat på en betydligt högre nivå

2009, s 87-88

(32)

än den kunskap som de lär ut idag. Några av mina intervjupersoner menar att de gått från en hårdare och mer detaljstyrd undervisning till en lättare och friare. Något som pekar på att man som Nygren påstår har blivit säkrare i sin roll och på sina kunskaper, genom att förädla sin undervisning. Man vet av erfarenhet vad som fungerar och inte fungerar beroende på situation.

Det personliga deltagandet har jag redan nämnt i stor del under undervisningsstrategierna. Men ett tydligt samband i Nygrens resultat som kan återfinnas i min undersökning på den frågan är hur Nygren hittat lärare som bygger stora delar i sin undervisning på sin

personlighet.27 Lärare A i min forskning menar att det är en omöjlighet för henne att inte dela med sig av sin personlighet i sin samhällsvetenskapliga undervisningsstrategi. Nygren ser också i sin forskning att det arbetssättet inte lämpar sig för alla då de inte har den personliga utstrålningen som behövs. Han påstår att det inte går att träna upp den, men att det istället går att träna upp sig till att bli en bra föreläsare istället. Något som man eventuellt kan se

tendenser i hos lärare D i min forskning. Hon var tidigare mycket nervös, men tränade sig genom att gå extra kurser. Det som talar emot att det skulle vara så för henne är att hon använder sig av en undervisningsstrategi som kräver stor personlig inblandning då hon har väljer att prata mycket med sina elever. Vilket tidigare informanter sagt medför stor personlighets inblandning.

Nygrens intervjupersoner fick likt mina svara på frågor på skillnader i undervisningen från att de började fram till idag. Hans informanter beskriver hur ämnet blivit mer internationaliserat och hur man inte längre undervisar så mycket om Sveriges historia.28 De som jag intervjuade pratar nästan ingenting alls om historieämnet i allmänhet utan snarare om hur situationen för yrket ändrats. Tidsbrist, större klasser, mer papper och mindre respekt från eleverna blir de nyckelord man kan få ut ur svaren i min forskning.

Under min forskning valde jag också att inte bara se på undervisningsstrategier, utan också hur skolkulturerna ser ut och påverkar lärandet. Min teoretiska utgångspunkt tog jag från Erik Groth som skriver om att skolan är som en organisation där medlemmarnas värderingar och

2009, s 79-80