Värdet av skogsallmänningar EXAMENSARBETE

EXAMENSARBETE

Värdet av skogsallmänningar

Norrbottens län

Andreas Taavo

Högskoleexamen Samhällsbyggnad

Luleå tekniska universitet

Förord

Examensarbetet är den avslutande delen av min studietid vid Luleå tekniska universitet, samhällsbyggnad och omfattar 7.5hp. Jag vill rikta ett stort tack till min handledare Roland Jansson, Länslantmätare vid Lantmäteriet, för det stora stödet under projektets gång samt för bidragandet till intervjun. Jag vill även rikta ett tack till intervjupersonerna vid Lantmäteriet, Monica Olofsson (Boden) samt Agneta Lomakka (Haparanda) för deras värdefulla svar som bidragit till arbetet.

Sammanfattning

Detta projekt görs i samarbete med Lantmäteriet där uppdraget är att väcka frågan kring värdet av delägande i skogsallmänning. Då Lantmäteriet arbetar med förrättningar kan dessa frågor komma att behandlas som framgår i rapporten.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning... 1 1.1 Bakgrund ... 1 1.2 Syfte och Mål... 1 1.3 Metod... 2 1.4 Avgränsning... 2 2. Uppkomsten av allmänningsskogar ... 2 2.1 Delägarskap i allmänning ... 4 3. Allmänningsskogarna i Norrbottens län... 4

3.1 Läge och storlek... 4

3.2 Utdelningar ... 5

3.2.1 Jordbruk, skogsbruk, vägar, bygden och fiskevård ... 6

3.3 Sammanställning och jämförelse... 7

4. Styrning ... 7

5. Resultat... 8

5.1 Värdering av skogsmark... 8

5.2 Minsta storlek ... 10

5.3 Kontrollfrågor... 11

6. Diskussion och slutsats... 12

7. Referenser... 14

1. Inledning

1.1 Bakgrund

Under den verksamhetsförlagda utbildningen (Y0006B) som jag gjorde på Lantmäterimyndigheten under vårterminen 2011 fick jag förmånen att arbeta med en fastighetsrättslig utredning gällande andelsägande i skogsallmänningar i Västerbottens län, Tärna – Stensele socken. Utredningen ledde till en del frågeställningar som detta projekt kommer att belysa.

Lantmäteriet är en statlig myndighet som ansvarar för geografisk information och fastighetsindelning. Vid förrättningar som Lantmäteriet gör innefattar det arbeten som görs då fastigheter ny- eller ombildas. Förrättningsåtgärderna registreras i fastighetsregistret och i registerkartan.1

Fastighetsbildningslagen styr fastighetsbildningen i fråga om exempelvis avstyckning, klyvning, sammanläggning samt fastighetsreglering. Fastighetsreglering kan innefatta fastighetsgränser som flyttas eller utplånas etcetera.2

Vid lantmäteriförrättningar i Norrbottens län finns det ärenden som berör skogsmark som i vissa fall berör del i skogsallmänning.

Flera kommuner i Norrbotten har skogsallmänningar, dessa uppkom i samband med avvittringen på 1870- talet. Avvittringen från kronans mark till bönderna innebar att en fjärdedel av det tillkommande skogsanslaget skulle avsättas till samfällda skogsallmänningar. Idag är skogsallmänningarna väldigt stora och har höga omsättningar vilket innebär fördelar för delägare i form av utdelningar av olika slag. Värdet på att ha del i allmänning kan tyckas vara mycket fördelaktigt och därför borde värderas högre i fråga om fastighetsvärderingen.

1.2 Syfte och Mål

Syftet med detta projekt är ge en insikt i hur skogsallmänningarna ser ut i dagsläget och att väcka frågan om värdet i att vara delägare i skogsallmänning.

Målet är att Lantmäteriet kan ta del av denna rapport och få användning utav innehållet samt att projektet eventuellt ska leda till en vidare forskning kring ämnet.

1

www.lm.se

1.3 Metod

Projektet inleddes med ett projektdirektiv vilket skulle ge underlag för min vision av hur arbetet skulle fortgå i fråga om tidsplanering, frågeställningar, metod, syfte och mål. Efter projektdirektivet var skrivet kontaktade jag min handledare vid Lantmäteriet för genomgång och revidering av vissa områden.

Relevant information inhämtades från lagrum, litteratur, hemsidor samt skrifter som kom att utgöra informationen kring skogsallmänningar i Norrbottens län. I och med detta hade jag skaffat mig en förståelse kring hur skogsallmänningar fungerar, vilket var en förutsättning för att kunna förbereda intervjuer med anställda inom Lantmäteriet. Intervjufrågor förbereddes och upprättades tillsammans med min handledare, varpå jag fick kontaktpersoner på Lantmäteriet som skulle vara lämpliga att kontakta. Kontakten upprättades med de utvalda intervjupersonerna genom att först skicka ut mejl, för att förberedelse skulle kunna göras. Därefter kontaktade jag dessa via telefon och genomförde intervjuerna. Intervjuerna kom att utgöra resultatet samt ligga till grund för den avslutande diskussionen.

En kontinuerlig kontakt med handledaren har hållits under projektets gång för att säkerställa innehållet i rapporten.

1.4 Avgränsning

Då området inom skogsallmänningar är tämligen brett och en viss osäkerhet i hur hanteringen mellan olika allmänningar är, kommer detta projekt inte göra någon djupdykning i områdena. Projektet kommer att handla om att ge en översiktlig bild av historiken, lagarna som tillämpas, presentation av de skogsallmänningar som finns i Norrbottens län, jämförelser mellan dessa samt om/hur Lantmäteriet tar hänsyn till frågan om värderingen av delägande i allmänningsskog.

2. Uppkomsten av allmänningsskogar

Under mitten av 1800-talet skedde stora ekonomiska förändringar i samhället. Sågverksindustrin som exempel hade under denna tid ett stort genombrott då tullhindren avvecklades och priserna på trävaror steg högt. Detta ledde till att den enskilda hemmansägaren och kronan fick sina skogar högt värderade. Det ekonomiska intresset för skogarna växte och påskyndning av avvittringen i de norra delarna av landet blev ett faktum. Skogarna i dessa delar av landet var oskiftad mark där kronan och byalagen var gemensamma ägare. I och med avvittringen kom detta att innebära en boskillnad mellan byarna, kronan och de enskilda ägarna.3 _{Dåvarande Landshövding Per Henrik Widmark menade att skogarna ska}

kvarstå i kronans ägo och att rätten till skogsanslag på lappmarkens hemman och nybyggen inte skulle förekomma. Avvittringen enligt P. H. Widmark skulle omfatta inägojord och andra rätter till skogen. Widmarks förslag till Kungliga Majestät blev en ny avvittringsstadga, ”1873 års stadga för avvittring i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker” (SF 1873:26).4 I stadgan framgår inga restriktioner på skogsköp eller hemmansförsäljning vilket ledde till att stora skogsanslag vid avvittringen som tilldelades lappmarkernas hemman och nybyggen inte gynnade den jordbrukande befolkningen. Flera hemman köptes upp där nybyggen anlades av sågverksbolag och andra som hade siktet på att få så stora skogsanslag som möjligt. Böndernas kapacitet att värdera skogen var inte på samma sätt som bolagen hade inflytande och möjlighet att göra. Bolagen kunde köpa rätten till skogsavverkning under en lång period.5

Syftet med avvittringens var att från kronans marker bryta ut nybyggen och hemman för att kunna skattelägga reglerade hemman och nybyggen som ej var gjorda.

Själva bildningen av Allmänningsskogarna uppkom under Landshövdingen för Norrbottens län Henrik Adolf Widmarks (son till Per Henrik Widmark) tid mellan åren 1873 – 1885. I och med att avvittringsstadgan inte nämnde om avsättning av allmänning föreslog revisionssekreteraren P G E Poignant den 27 mars 1875 att avsätta minst en fjärdedel och högst hälften av det sammanlagda skogsanslaget till en eller flera för socknens samfällda allmänningar, en gemensam skog. Till detta förslag ställde sig Norrbottens län positiva varpå Kungliga Majestät godkände förslaget och allmänningar avsattes i Norrbottens län.

Allmänningen gjorde att skogsbolagen begränsades att köpa skogsmark och istället främjades bygden genom att avsätta fonder till sockenborna. Den huvudsakliga tanken var alltså att genom den årliga skogsavkastningen främja jordbruket genom investeringar och utvecklingar som skulle bidra till nytta för bygden och skogsbruket. 6

Avvittringen av kronans mark till bönderna var ett faktum och allmänningsskogar började bildas. Dock var kopplingen mellan kommuner och allmänningarna stark. Allmänningen stöttade kommunen till stor del, genom deras avkastning gick stor del till exempelvis allmän väghållning, uppförande av olika byggnader så som skolor samt i vissa socknar prästerskapets avlöning. Detta skedde fram till 1922 då bildandet av en förvaltning skedde och ett allmänningsreglemente tillkom. Bildandet av förvaltning innebar att större delen av avkastningen började gå till delägarna i form av bidrag som skulle främja jord- och skogsbruket.7

4_{http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/18730026.HTM} 5 _{Allmänningsskogarna i Norrbottens län 1977 sid.37}

2.1 Delägarskap i allmänning

Delägarskap i skogsallmänning är inte densamma som delägandet i en samfällighet. Att ha delägarskap i allmänningen innebär en koppling till de fastigheter som var avsatta för ändamålet, dessa andelar kan inte säljas bort. Det finns alltså ett visst antal andelar i allmänningen som inte kan minskas. I en samfällighet kan andelarna försäljas obehindrat, men om en delägare i allmänningen vill sälja sitt mantal till allmänningen, finns det möjlighet till det. I detta fall försvinner även rösträtten i allmänningen. Sker en försäljning av fastigheten skall denna sedan ha rätt att få tillbaka rösträtten i allmänningen.

Vid normala fall fick en gård ett helt mantal just för att kunna försörja sig. Definitionen av vad en gård (hemman) med ett mantal är kan förklaras som att en familj inklusive dräng och piga skulle kunna försörja sig på gården. En gård med ett helt mantal kunde alltså bestå av väldigt många människor. En familj på denna tid var alltså väldigt stor. Gårdens mantal var skattegrundande, dåtidens taxering. I många fall var det vanligt med att gårdar fick en del av ett mantal, exempelvis ett trekvarts mantal eller en fjärdedels mantal.8

En allmänning är alltså en gemensamt ägd mark, där delägarna innehar en andel, som normalt baseras på stamfastighetens mantal alltså sin jord- eller skogsbruksfastighet. Mantal är kopplat till de areella näringarna.

3. Allmänningsskogarna i Norrbottens län

Idag finns det allmänningsskogar i huvudsak belägna i lappmarkerna kring Norr- och Västerbottens län samt i Dalarna. I Norrbotten är allmänningsskogarna avsatta i kommunerna, Arvidsjaur, Arjeplog, Jokkmokk, Kiruna (Jukkasjärvi), Gällivare och Pajala (Junosuando och Tärendö). Den totala arean av allmänningsskogarna i Norrbottens län uppgår till cirka 300 000 hektar.

3.1 Läge och storlek

Nedan redovisas, i grova drag, respektive skogsallmännings storlek och sammansättning för att ge en överblick kring deras verksamhet.

Arvidsjaur

Idag uppgår Arvidsjaur allmänningsskog till ungefär 32 000 ha varav 24 000 ha är produktiv skogsmark. I Allmänningen finns drygt 1 040 delägande fastigheter. Årligen utbetalar allmänningen mellan 3,3-3,7 miljoner kronor till delägare och olika projekt inom bygden.

Arjeplog

Arjeplog allmänningsskogar har en areal på ungefär 42 000 ha varav 9 000 ha impediment skogsmark, olämplig mark för jord- och skogsbruk samt övrig mark som uppgår till 4 000 ha. Delägarna i Arjeplog uppgår till 1 600 stycken där vinstutdelningen ligger kring 2 miljoner kronor.

Jokkmokk

Jokkmokks allmänning består av ungefär 78 000 ha mark där ungefär 61 000 ha består av produktiv skogsmark. Allmänningen betalar ut en summa på 5,5 - 6,0 miljoner kronor årligen till dess cirka 900 delägare och till delar av bygden.

Jukkasjärvi

Jukkasjärvi allmänning innehar en areal på 46 000 ha varav 29 000 ha är produktiv skogsmark. Allmänningen består av 2 200 delägande fastigheter där vinstutdelningen uppgår till 0,5 miljoner kronor.

Gällivare

Gällivare allmänningsskog har en yta på ungefär 65 000 ha varav 45 000 består av produktiv skogsmark med en vinstutdelning på 6,7 miljoner kronor. Det finns ungefär 1 500 delägande fastigheter.

Pajala (Junosuando och Tärendö)

Pajala allmänning där även Junosuando och Tärendö hör till har ungefär 1 000 delägande fastigheter. Ytan som allmänningen har är 67 000 ha där ungefär 42 000 ha är produktiv skogsmark. Vinstutdelningen ligger på ungefär 11 miljoner kronor.

3.2 Utdelningar

Utdelningarna inom respektive skogsallmänning är likartade. I och med Norrbottens allmänningsskogars förbund som slöts år 1958 har en stadga förts där samarbete inom exempelvis skogsförsäljningar, gemensamma intressen gentemot myndigheter, stödja varandra vid konfliktsituationer, samordna yttranden av olika slag samt främja allmänningsskogarna och delägarnas intressen.9 Årligen betalar skogsallmänningarna ut stora summor pengar i premier och utdelningar. Utdelningen sker till de fastigheter inom kommunen som har delaktighet i skogsallmänningen och avser jord- och skogsbruk. Dessa andelstal framgår i fastighetsförteckningen som är upptagna av Lantmäterimyndigheten. Jukkasjärvi skogsallmänning har endast premier för skogsvård som berör röjning och

markberedning. Omsättningen där uppgår till omkring 3-4 miljoner kronor per år. Detta tyder på att det finns skillnader mellan allmänningarna, hur de förvaltas.

En del skogsallmänningar delar ut kontanta medel i proportion till fastighetens andelstal. Som exempel enligt en årsredovisning genom en vårstämma år 2011 av Gällivares skogsallmänning har premier i form av återbeskogning och andra åtgärder utgått med en summa på 3 428 500 kr, en summa på 5 416 213 kr har utdelats i kontanta medel.10 I Pajala skogsallmänning (Junosuando, Tärendö) utbetalas enligt en vårstämma år 2008, 6 000 000 kr i kontanta medel vilket motsvarar ungefär 1 087 kr per 1/64 mantal.11 Att jämföra med Arvidsjaurs skogsallmänning som inte betalar ut kontanta medel enbart på andelsägande, utan stödet utdelas endast i aktiva skogsvårdsåtgärder och liknande.

3.2.1 Jordbruk, skogsbruk, vägar, bygden och fiskevård

I de olika allmänningarna förekommer utdelningarna till största delen inom samma områden men bidragen kan variera inom respektive kommun som nämnts tidigare. Nedan beskrivs Arvidsjaurs utdelningar i grova drag för att ge en blick över vilka fördelar som finns med andelsägande i skogsallmänningen.

Arvidsjaur12

Jordbruket där kan utdelningen ske genom exempelvis fodervaror och konstgödsel och utgår med 60 % av inköpssumman för att stimulera jordbruksprodukternas produktion. Detta kan vara produkter som antingen är ämnade för försäljning eller självhushåll. Potatis, spannmål eller kött kan vara sådana exempel.

Skogsbruket där kan bidraget utgå för en rad olika åtgärder för att främja skogsbruket. Som exempel kan delägare inom allmänningen få bidrag vid skyddsdikning 5 kr/m, markberedning 1 200 kr/ha, plantering 1,60 kr/planta, skogsgödsling som täcker 60 % av kostnaden exklusive moms samt bidrag för röjning i sin egna skog.

Allmänningen ger även bidrag till stämpling och avverkning där en summa på 15 kr/m3fub (kubikmeter fast mått under bark) mot stämplingslängden samt 15 kr/m3fub för avverkning av virke från egen fastighet.

Skogsbilvägar kan allmänningen täcka 60 % av kostnaderna, exklusive moms, för projektering, planering och bygghandlingar vid repareration eller nybyggen av skogsbilvägar. Utdelning kan även ges vid bildning av samfällighetsföreningar men då endast till det som berör skogsbruket.

Bygdebidrag från allmänningen kan sökas av föreningar med olika typ av ändamål. Det kan handla om byastugor eller föreningsgårdar. Föreningen eller företaget kan alltså få bidrag vars maxbelopp uppgår till 70 000 kr/år och byalag och det ska främja de som är boenden i byn.

Fiskevård från allmänningen stödjer fiskevårdskretsen i Arvidsjaur med en summa om max 30 000 kr/år.

De olika bidragen kan som sagt skilja sig i fråga om storleken på bidragen, området och ändamålet. Som nämnts tidigare betalar inte Arvidsjaurs skogsallmänning ut kontant stöd endast på andelsägande i skogsallmänningen. Utdelningen sker endast i form av aktiva skogsvårdsåtgärder och liknande.

3.3 Sammanställning och jämförelse

Med andel i allmänningen har delägarna stora bidrag till olika åtgärder för att förbättra skogsproduktion, men allmänningen bidrar även till den lokala utvecklingen i form av bidrag till exempelvis, byggnader eller andra åtgärder för att främja bygden. Med delaktighet i allmänningen följer ofta rättigheter till både jakt och fiske, men i vissa kommuner har allmänningen valt att arrendera ut jaktmark till utomstående vilket genererar stora pengar vid anbudsläggningarna till allmänningskassan. Även fisket på många av allmänningarnas sjöar arrenderas ut. Detta innebär således att delägare inte har rättigheten att jaga eller fiska på alla marker eftersom dessa arrenderas ut. Pengarna genom arrendena ger utdelning som sedan används till åtgärder inom jord och skogsbruk samt det som nämnts tidigare. Försäljningen av timmer, massaved och skogsbränsle är den största och viktigaste inkomstkällan för allmänningarna. Det finns även att ta som exempel, Arvidsjaurs skogsallmänning, där vattenkraft som Skellefteå Kraft anlagt på skogsallmänningens mark genererar pengar. En siffra finns från år 2006 då ersättningen uppgick till 577 500 kr, skattefritt till allmänningens kassa.13

4. Styrning

Allmänningsskogarna gäller under skogsvårdslagstiftningen men regleras dessutom av lagen om Allmänningsskogar i Norrland och Dalarna (1952:167) samt ett specifikt reglemente för varje allmänning. Exempel på ett reglemente kan ses på Pajala allmännings hemsida.14

Enligt Lag (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna står det i 2 § att allmänningen tillhör ägarna i de fastigheter som blivit avsatta vid avvittringen, eller det som bestämts vid fastighetsbildningen har rätt till delaktighet i skogen. Marken som finns i allmänningen skall vara oförminskad enligt 5 § i lagen om allmänningsskogar, det skall alltså

13 _{http://allmanningen.nu/dokument/historia_allmanningen.pdf}

finnas en viss hektar som allmänningen ej skall understiga, men allmänningen kan utöka sin mark genom köp, vilket många allmänningar har gjort. Om jämförelse görs i och med den mark som avsattes vid avvittringen och den mark som allmänningarna tillhandahåller i dagsläget ser man en aktiv förvaltning.

Då delaktighet i skogsallmänning grundar sig på jord- och skogsbruksändamål bör hänsyn tas vid fastighetsbildning. Det innebär således att enligt Fastighetsbildningslagen (1970:988), det allmänna lämplighetsvillkoret, 3 kap 1 § att fastighetsbildning ska ske så att fastigheten är lämpad för sitt ändamål. Vidare i 5 § står det att en jord- eller skogsbruksfastighet skall ha den storlek, sammansättning och utformning att driften på fastigheten genererar i ett ekonomiskt syfte som är godtagbart. I 7 § står det att mark som är avsedd för skogsbruk inte får delas in så att det ekonomiska intresset innebär en försämring på något sätt av fastigheten.

Skogsfastighetens storlek berörs således i Fastighetsbildningslagen 3 kap 5,7 § § där det framgår att fastigheterna inte får bli för små samt att dessa inte får innebära en skadlig delning av fastigheten.

Vid expropriation av mark skall enligt Expropriationslagen (1972:719) 4 kap 1 §, om expropriationsersättning, ska löseskilling betalas med ett belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde. Om en del av fastigheten exproprieras skall man utgå ifrån den minskning som intrånget innebär och utgå ifrån hur fastigheten påverkas gentemot marknadsvärdet, därav sker värderingen av det belopp som skall utbetalas.15

5. Resultat

Resultatet av undersökningen jag gjort på Lantmäteriet baseras på de intervjuer som gjorts. Frågorna är formulerade så att en diskussion har kunnat föras vid intervjutillfällena kring ämnet. Därför har jag valt att skriva svaren från respektive intervjutillfälle i löpande text var samtliga synpunkter och svar tas upp i texten. Frågorna är framtagna tillsammans med min handledare, Roland Jansson vid Lantmäteriet.

5.1 Värdering av skogsmark

Vid de intervjuer som genomfördes kunde konstateras att de inte hade gjort några förrättningar som berörde just fastigheter med del i allmänning, vad intervjupersonerna kunde minnas. Det framgick att kunskapen kring delägande i skogsallmänning var tvetydigt. Att delägandet i skogsallmänning kan ha ett stort värde kunde förstås men i vilken omfattning värdet har, hade vissa inte tänkt på.

Vid ett intervjutillfälle sades; ”Vid värderingen av en fastighet ska det tas hänsyn till att man har del i skogsallmänning, men det kräver kunskap inom området för att förstå värdet”. Någon gång har exempelvis konsulter anlitats för att göra värderingar men frågan är om dessa alla gånger har blivit gjorda på rätt sätt.

Värderingen utifrån del i allmänning bör också göras på olika sätt i olika delar av länet med tanke på produktiviteten, beroende på vart i länet skogen finns, i Kiruna är värdet av skogen kanske inte lika stort som i Jokkmokk.

Vid expropriation värderas intrånget efter fastighetsvärdet eller marknadsvärdet, men i och med att delägandet i skogsallmänningen inte är inräknat i fastighetsvärdet, räknas det inte på skogsallmännings delägande värdet.

I dagsläget har ett intresse och uppvaknande kring frågan om att ha del i skogsallmänning uppmärksammats på marknaden, det finns ett värde mer än bara skogsmark, det vill säga ett värde i fråga om exempelvis premier till skogsvårdsåtgärder så som återbeskogning.

Vid samtal med en utav intervjupersonerna nämndes att Lantmäteriet burkar anlita ett företag vid namn FORUM som utför värderingar av fastigheter. Företaget FORUM har anlitats exempelvis vid klyvningsvärderingar. Vid dessa fall brukar det ofta bli ett ”nollspel”, alltså vid klyvning innebär i vissa fall hälften var, med ett skattetal på ½ innebär ¼ till respektive ägare av fastigheten. Men om andelen i skogsallmänningen gör att ena ägaren får 75 % och den andre 25 %, hur blir det då och vart förs denna statistik in var ett frågetecken.

Vidare sades vid ett annat tillfälle att om den ene vid klyvningstillfället får skogsallmänningsmark medan den andre inte får mark på skogsallmänningen, hur detta hanteras då, rår det oklarhet kring. Det nämns också att de sakkunniga i värderingsärendena inte tittar på just andelsägande i skogsallmänning. Värderingen av avkastningen på en ”vanlig” skog innebär bruttointäkten av skogsproduktionen och därtill kommer minusposter i form av kostnaderna för reproducering, markberedning och andra åtgärder. I och med ett utslag på detta får man fram ett avkastningsvärde per hektar. Om marken är belägen på skogsallmänning innebär det mer kostnader för skogsvårdsåtgärder, eftersom utdelningarna i skogsvårdsåtgärderna resulterar i ett högre rotnetto än i exempelvis fastigheten belägen på ”vanlig” skog. Trots detta skiljer sig avkastningen mellan dessa skogar, belägna i och utanför allmänning, fastän skogen har samma produktionsförmåga. Minusposten vid reproduceringen blir mindre med del i skogsallmänningen vilket medför att marken på skogsallmänningens bruttokostnad blir nära på nettointäkten. Vid värderingen av skog dras ett generellt värde för all skogsförsäljning.

I de flesta fall har man frivilligöverenskommelse, överlåtelser som ligger på frivilligbasis. Därigenom hanteras detta i form av överenskommelser.

5.2 Minsta storlek

Vid intervjuerna nämndes att för att kunna få andel i skogsallmänning görs en lämplighetsbedömning enligt 3 kap 5-7 § § Fastighetsbildningslagen.16

” 5 § För att en jordbruksfastighet skall anses lämpad för sitt ändamål skall den ha sådan storlek, sammansättning och utformning att den medger att det företag som skall bedrivas på fastigheten ger ett godtagbart ekonomiskt utbyte. Vid bedömningen härav skall hänsyn tas till möjligheterna att kombinera företaget med annan varaktig verksamhet på orten. Särskild hänsyn skall tas till intresset av att sysselsättning och bosättning i glesbygd främjas. Hänsyn skall också tas till betydelsen av att vården av natur- och

kulturmiljön främjas.

Första stycket gäller även i fråga om en skogsbruksfastighet. Lag (1993:1340).

6 § Fastighetsbildning som berör en jordbruksfastighet får inte äga rum om åtgärden är ägnad att medföra någon olägenhet av betydelse för jordbruksnäringen. Lag (1993:1340).

7 § Mark som är avsedd för skogsbruk får inte delas in på ett sådant sätt att möjligheten att ekonomiskt utnyttja skogen undergår försämring av någon betydelse. Fastighetsbildning som berör sådan mark får inte heller äga rum, om den innebär en skadlig delning av en skogsbruksfastighet. Lag (1993:1340).”

Det förutsätter att en fastighet är taxerad som en jord- eller skogsbruksfastighet för att överhuvudtaget få mantal. Minsta gräns för att få mantal för fastigheten är på två hektar. Vidare nämndes att mantalet styr allmännings delägande rätten och då får man pröva det lite från fall till fall. Det är inte ofta Lantmäteriet råkar ut för de fallen, det är antingen vid nybildning eller fastighetsreglering då det handlar om stora skogsområden på hundra till flera hundra hektar där det kan tänkas föra över ytterligare mantal till fastigheten.

Det är viktigt att man bör ställa sig frågan vad avsikten med skogsallmänning är. I första hand jord- och skogsbruket samt i vilka fall det är lämpligt att överföra delägande i skogsallmänning, Mantalet är kopplat till de areella näringarna. Bostäder och små tomter har inget med skogsallmänningar att göra, eftersom det ska anses som att boende med vedskog är lämpligt, då avsikten med skogsallmänning är att i förstahand bedriva jord- och skogsbruk.

5.3 Kontrollfrågor

Vid frågan om det ställs kontrollfrågor i en förrättning om hur allmänningsandelarna ska hanteras sades att det finns skäl till att man borde ställa kontrollfrågor. Ibland separerar man inte mantal och delägande i allmänning vilket kan leda till oklarheter. Man bör därför ställa frågorna vid förrättningen, för att inte ge upphov till missförstånd och oklarheter. Det är så pass betydande med delägande i skogsallmänning att det definitivt har ett stort värde och bör därmed ställas kontrollfrågan.

En av intervjupersonerna hade tidigare haft ett fall där en diskussion med en före detta chef över en skogsallmänning där de diskuterat om att man fördelar andelar i mantal som då ger skogsallmänningsrättigheter. Detta var allmänningen inte speciellt förtjusta över eftersom det kanske ställer till problem för dem.

Mindre fastigheter som är på gränsen till att få andelar är fall som kan komma att ifrågasättas, om det är lämpligt eller inte. Att ställa kontrollfrågor är vettigt eftersom tanken är ju att få bidrag för skogsbruk i form av exempelvis återbeskogning. Det är inte lämpligt om det bara är en fritidsbostad poängterades av en annan. Vid en intervju nämndes att det kan hända att man behandlar frågan om delägande i skogsallmänning olika i olika kommuner.

Vidare nämndes vid ett intervjutillfälle att det finns fördelar i de fall det finns yrkanden. Man vet vid förrättningar att när det är större skogsområden är det inget att diskutera, utan då får de andelen överförd.

I en annan intervju uppfattades det att skattetal och andelsägande i skogsallmänning förs över likadant, att det är skattetalet styr.

I dokumenten som Lantmäteriet arbetar med är det inte specificerat andelsägande i skogsallmänningen, utan endast skattetalet på fastigheten.

Vidare uppfattades hela andelshistorien som väldigt diffus. Därför borde ett register föras så att det inte uppkommer fel och oklarheter i ärenden. Hur allmänningen gör för att ha hålla koll på andelsägarna rådde en del oklarheter i.

6. Diskussion och slutsats

Skogsallmänningarna som vi finner i Norrbottens län är väl förvaltade organisationer som bedriver verksamheten väldigt seriöst. Vilka målsättningar de arbetar mot är givna vilket också leder till att delägande i skogsallmänning sporrar till utveckling och väl omhändertagande av marken.

Bidrag, premier och utdelningar av olika slag bidrar till att exempelvis skogen omhändertas och skapar en värdefull tillgång för fastigheten. Delägande i skogsallmänning skapar utan tvekan ett större värde i fastigheten. Som det märks i dagsläget är det många som har insett värdet i delägande, vilket ”triggar” marknadsvärdena i vissa fall på fastigheterna. Det kan vara vettigt att detta värde förvaltas på rätt sätt så att syftet hela tiden uppnås. Oklarheter ska inte uppstå vid hanteringen av delägandet exempelvis genom att en olämplig fastighet får delägande och denne kan utnyttja premier för att utföra åtgärder på fastigheten som inte främjar jord- eller skogsbruket. Det viktiga är att arealen hänger med mantalen alltså via innehav av mantal satt jord får man rättighet till premierna eller de utdelningar det handlar om inom skogsallmänningen.

Vid åtgärder som Lantmäteriet utför vid förrättningar är det viktigt med kunskapen kring skogsallmänningar. Att kontrollfrågor ska ställas vid förrättningar kan anses som självklart så att inga oklarheter uppkommer. I något fall har man vid en förrättning fört över mantal med del i allmänning som gått över det mantal som är avsatt vid avvittringen vilket har lett till förvirring bland nya markägare. Löftet om delägande i allmänning har lovats men detta har i själva verket inte stämt vid tillfället eftersom det finns ett oföränderligt mantal som är avsatt och utrymmet att utöka detta finns alltså inte. Det totala mantalet för del i allmänning är oföränderligt, det är alltså samma mantal som är avsatt sedan 1867 som man ”bollar” med. Kontakten mellan Lantmäteriet och skogsallmänningarna är inte självklar. Det kan tänkas bero på kostnaden för allmänningen att upprätta kontakten. Det verkar inte finnas några bra rutiner idag för hur del i skogsallmänning hanteras. Vid exempelvis en fastighetsbildning så kan det komma nya markägare till allmänningen och då är det alltså den nye ägaren som talar om för styrelsen i allmänningen att denne blir delägare, uppgifterna kommer alltså från delägaren. Denna uppgift levereras inte till Lantmäteriet av allmänningen. Här kan eventuella problem uppstå när ”bollandet” med andelar hanteras på två olika plan, via Lantmäteriet och allmänningarna. En tydligare kontakt som är upprättad via exempelvis ett excel dokument som årligen uppdateras där både myndigheten och allmänningen har insikt i ärendet. Det skulle nödvändigtvis inte behöva kosta så mycket tid och pengar.

Vid expropriation uppskattas marknadsvärdet på det pris som en fastighet skulle få vid försäljning ute på marknaden. Det finns olika värderingsmetoder för hur värdena sätts. Lantmäteriet har som exempel olika normer och schablonmässiga värderingsmetoder i att pröva det enskilda fallet i fråga om intrång på fastigheter. I detta kan det möjligtvis finnas osäkerhet i mindre- och större omfattning särskilt gällande jord- och skogsbruksfastigheter. Det kanske inte finns anledning till att precisera hur marknadsvärdet ska beräknas men att man bör ta i beaktning värdet av delägande i allmänning.

Vid en av intervjuerna nämndes att hanteringen och värdet av delägande i allmänning känns som en diffus amöba som simmar runt. I och med detta uttalande kan konstateras att det uppenbarligen råder oklarheter kring frågorna om delägande i skogsallmänning.

7. Referenser

Litteratur

Liljenäs Ingrid (1977), Allmänningsskogarna i Norrbottens län – deras betydelse för det enskilda jord- och skogsbruket, Kungliga skytteanska samfundets handlingar No 16 Nyberg Anders (1996), Allmänningsskogar i Norrland och Dalarna, Essä

Under medverkan av talrika fackmän (1923), Lantmannens uppslagsbok, P.A. Norstedt & Söners förlag, Stockholm

Härdelin Staffan (1996), Besparings- och allmänningsskogar i Sverige - tillkomst och ide bakom dessa, Essä

Övriga källor

http://www.regeringen.se/content/1/c6/13/96/61/a036b464.pdf , besökt den 10/5 -2011

http://www.gallivare-allmanning.se/download/varstamma_2011.pdf , besökt den 12/5-2011

http://www.pajala-allmanning.se/download/varstamma_2008.pdf , besökt den 12/5-2011

http://www.allmanningen.nu/ , besökt den 5/4-2011

http://www.arjallm.se/ , besökt den 5/4-2011

http://www.gallivare-allmanning.se/ , besökt den 5/4-2011

http://www.allmanningen.se/ , besökt den 5/4-2011

http://www.jukkasallmanning.se/ , besökt den 5/4-2011

http://www.pajala-allmanning.se/ , besökt den 5/4-2011

http://allmanningen.nu/dokument/utdelningsforteckning_2011.pdf , besökt den 6/4-2011

http://allmanningen.nu/dokument/historia_allmanningen.pdf , besökt den 6/4-2011

http://www.lst.se/kalmar/amnen/Varldsarvet/varfor_sodra_oland/vanliga_fragor.htm , besökt den 8/4-2011

http://www.pajala-allmanning.se/download/styrelsens_forslag_nytt_reglemente_2009.pdf , besökt den 20/4-2011

http://www.lm.se , besökt den 2/5-2011

Svensk lagstiftning

Fastighetsbildningslag (1970:988) Expropriationslagen (1972:719)

Lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna (1952:167)

8. Bilagor

Allmänningsskogar – frågor

Vid lantmäteriförrättningar som berör skogsmark i Norr- och Västerbottens inland behandlar frågorna ofta fastigheter som har del i allmänningsskog. På vilket sätt hanterar ni dessa frågeställningar?

1 Värdering av skogsmark

Vid förrättningar som innebär intrång eller inlösen av mark, och där ersättning ska utgå enligt expropriationslagens regler, tas då någon hänsyn till värdet av andel i allmänning?

2. Minsta storlek på fastighet med allmänningsandel

Tillämpas några minikrav vid fastighetsbildning för att kunna få andel i skogsallmänning?

3. Hur hanteras frågan om allmänningsandel

Ställs kontrollfrågor i en förrättning om hur allmänningsandelarna ska hanteras?