En kvalitativ studie om
förskolepedagogernas val av
musik för barn
En studie om förskolepedagogernas musikval i sitt arbete med
förskolebarn utifrån Pierre Bourdieus teori
Kristine Tabari & Alla Genyojan
Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen Självständigt arbete 15 hp, GN
Förskoledidaktik
Förskollärarprogrammet 210 hp Höst 2019
Handledare: Ylva Lorenzon
Examinator: Anna Westberg Broström
En kvalitativ studie om
förskolepedagogernas val av
musik för barn
En studie om förskolepedagogernas musikval i sitt arbete med förskolebarn utifrån Pierre Bourdieus teori.
Kristine Tabari och Alla Genjoyian
Sammanfattning
Syftet med denna studie är att studera vilka musikstilar som förekommer respektive inte får plats på en svensk förskola. Vi undrar hur omedvetet eller medvetet värdering av en musikstil synliggörs i de val förskolepedagoger säger sig göra, när de väljer musik som spelas i förskoleverksamheten.
Den teoretiska utgångspunkt vi valt att utgå ifrån i denna studie är Pierre Bourdieus teori om kulturell kapital, med medföljande begrepp fält, smak och stil.
I vår studie ingår sex förskolepedagoger som deltog i semistrukturerade intervjuer som sedan analyserades med hjälp av tematisk metodanalys.
De resultat som har kommit fram under studiegången har vi analyserat och upptäckt att
musikdidaktiska val präglas både av barns egna musikerfarenheter och vuxnas egna kulturella arv samt gamla förskoletraditioner som sitter i väggarna. Av nio musikstilar som vi redovisar för kan vi se att vissa musikstilar förekommer oftare än andra och värderas som olika viktiga att ge plats på en förskola.
Nyckelord
Innehållsförteckning
Förord ...1
Inledning ...2
Syfte och frågeställningar ...3
Tidigare forskning ...4
Teoretiskt perspektiv ...9
Metod ...13
Val av metod ... 13
Urval och avgränsningar ... 14
Genomförande ... 15
Databearbetning och analysmetod ... 15
Forskningsetiska överväganden ... 17
Studiens kvalitet ... 18
Resultat och analys ...19
Diskussion ...25
Betydelse för praktiken och professionen ... 29
Vidare forskning ... 30
Referenser ...31
Förord
Vi, som skriver uppsatsen, har upplevt våra barndomar i andra länder än i Sverige - i Lettland och respektive i Armenien. I dessa länder är musiken en otroligt stark samhälls- och kultursymbol och vi kan inte föreställa våra barndomar utan musik som i sin tur har präglat hur vi lever och uttrycker oss både i våra musikval och livsstil.
Ända sedan dag ett när vi bestämde att skriva uppsatsen tillsammans har vi delat uppgifterna så lika som det går. För det första träffades vi ett flertal gånger för att utarbeta vårt preliminära studiesyfte och frågeställningar. Därefter sökte vi tidigare forskning inom kunskapsområdet och sammanfattade våra fynd i en grundtext. Vid nästa träff formulerade vi en intervjuguide med gemensamma frågor som vi kunde ställa till våra intervjupersoner. När det gällde intervjupersoner valde vi att hitta tre
förskolepedagoger var. Eftersom vi bor i olika kommuner i Stockholms län – på södra respektive norra sidan och istället för att vi ska åka långa sträckor till varandra valde vi att intervjua pedagoger i
respektive kommun, var för sig. Valet av antal pedagoger togs i samråd med våra lärare och handledares. Fyra till sex intervjuer antogs vara ett rimligt antal för att få gedigna data fön en examensuppsats inom den tidsramen vi hade. En annan faktor som vi beslutade om var att inte intervjua pedagoger tillsammans, då det kan vara enklare för intervjupersoner att prata på tumanhand. Vi valde att intervjua vuxna som arbetar på förskolan, utan att specifikt ta i beaktning deras yrkesroll, eftersom vi ville utforska verksamma pedagogernas musikval i arbete med barn generellt.
Vidare har vi tillsammans sökt olika relevanta vetenskapliga artiklar på Stockholms
universitetscampus. Vi har letat fram titlar på böcker som kan vara lämpliga för vår studie och vi har båda läst igenom valda böcker för att se om vi tolkat böckerna likadant eller om vi tänkt olika. Dessa böcker har vi lånat och läst hemma.
Vi gjorde en preliminär, men ändå tidsbegränsad plan att genomföra tre intervjuer var. Därefter transkriberade vi dem och delade dem med varandra för genomläsning. Vi träffades för att
Inledning
Vårt fördjupade intresse för musik för barn och musikurval i förskolan har väckts redan från början på förskollärarutbildningen, men även när vi har haft våra VFU på våra respektive förskolor. Vi har upplevt att musiken är ett ämne som sällan eller aldrig får egen plats på en förskola, liksom i läroplanen för förskolan 2018 (Skolverket, 2018). Efter mer än tre års studier och 6 månaders sammanlagda praktik på förskollärarprogrammet upplever vi att det saknas debatt och reflektion om barns möjligheter att erövra och erfara diverse kultur relaterade till musik. Även de vuxna tar sig sällan tid för reflektion om varför det väljs, sjungs och spelas en viss typ av musik.
Bakgrund
I Läroplanen för förskolan 2018, skrivs ordet ’musik’ endast två gånger (på sidan 9 och 14 av alla 20 sidor) och där står bl.a. att:” Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla … förmågan att skapa samt förmåga att uttrycka och kommunicera upplevelser, tankar och erfarenheter i olika uttrycksformer som bild, form, rörelse, sång, musik och dans” (Skolverket 2018, s 14.). Genom hela läroplanen finns dock framskrivna strävansmål att förskolan ska bidra till att barn utvecklar förståelse för demokrati, inhämta demokratiska värden, utveckla förmågan att förstå värden i en mångkulturell mångfald, så som olika språk och kulturer i alla dess former och ursprung som vi tänker kan göras med hjälp av just musiken. Det finns forskning - som vi delvis kommer redovisa i vår uppsats
framöver, som visar att musiken kan användas för inlärning av andra ämnen, för att ge omsorg, för att få förståelse för andra kulturer samt att musiken är ett värdeladdat begrepp och uttrycksätt som därmed är starkt kopplad till demokratin. På sidan 6 i Lpfö 18 (Skolverket 2018) står det skrivet att vuxnas sätt att tala och agera om något påverkar barns uppfattning, förståelse och respekt för saken och därför är det ännu viktigare att forskning och studier om musikvalen görs för att reflektion ska kunna ske. På sidan 9 står skrivet att i förskolepedagogernas uppdrag ingår att överföra befintliga traditioner och arv till barnen samtidigt som olika kultur får ta plats och synliggörs inom förskolan. Med det sagd undrar vi vilka traditioner som synliggörs och vilken arv som överförs till nya generationer i relation till musik. Även inom vår utbildning på Stockholms universitet, i kursen Förskoledidaktik med inriktning mot estetik med 11,5 högskolepoäng, som är en relativt liten kurs med en föreläsning och några musikverkstäder, kan det tolkas som att musiken inte är ett viktigt ämne i vår yrkesutövning.
Problemområde
forskningsintresset, i relation till musiken utifrån ett didaktiskt perspektiv, växer fram och intresserar sig främst kring frågor som hur, när, vilka och vem, samt varför musiken används. Däremot skriver han att det är för litet intresse av och tidigare gjord forskning som berör didaktisk i relation till musikstilar. Vi som blivande förskollärare, som ska arbeta både med barn och vuxna, behöver ta del av en sådan forskning och behöver själva reflektera varför en genre kan vara bättre än någon annan. Eller finns det bara ”musik” och att alla genrer får ta plats på förskolan. För att kunna skapa ett arbetsklimat och samhällsklimat som värderar livsstilar jämlikt, behöver man synliggöra hur något kategoriseras och värderas främst genom musikvalen. Sparrman (2002) skriver varför det behövs mera forskning om hur en kulturell kapital blir till och menar att egen erfarenhet, men också upplevelse av andrar erfarenheter, bidrar till större förståelse för egna handlingar, upplevelser, berättelser och bilder (s. 186). ”Estetiskt skapande är beroende av konstnärliga uttryck som finns och uppskattas i en miljö, de material som erbjuds och de möjligheter som finns att ägna tid åt i sådan verksamhet” skriver Sparrman som tolkar Lev Vygotskys sociokulturella teori och lyfter fram att barn behöver erbjudas erfarenhet av konst i alla genrer för att kunna utveckla sin kompetens inom estetiska uttryck (s.187)
Syfte och frågeställningar
I och med våra intervjuer och vår uppsats hoppas vi kunna ge ökat intresse och kunskap om hur medvetet eller omedvetet förskolepedagogernas musikval upprätthåller och producerar vissa
värderingar om kultur och tradition. De musikval som förskolepedagoger gör kan spela roll för vilket kulturellt kapital och arv barnen får med sig i vuxenlivet. Ska ekorren ensam sitta i granen 100 år till eller finns det plats för ett annat kulturell arv med? Syftet är därmed att undersöka och diskutera förskolepedagogernas musikval i sitt arbete och deras förhållningssätt till olika musikstilar utifrån Pierre Bourdieus teori.
Frågeställningar:
• Vilka musikstilar och genrer väljer förskolepedagoger i sitt arbete med barn? • Vilken musik anser pedagoger passar var och när?
• Hur väljer och motiverar pedagoger den musik de väljer?
Tidigare forskning
Bra och dålig musik
Inledningsvist vill vi illustrera hur musik först och främst kategoriseras som antingen bra eller dålig. Lilliestam (2006) skriver att för att förstå musiken oavsett musikstil måste man sätta sig in i och förstå musiken som en mänsklig aktivitet, för att se sambandet mellan kulturen och musiken och för att en tolkning ska kunna göras, eftersom det materiella och ekonomiska förutsättningar är viktiga i musikskapande (s. 37). Hans frågeställningar i boken, till vilka han inte ger några svar, får en att fundera om vem bestämmer när det gäller musik? Hur värderas musik? Vad symboliserar musiken? Vilken musik passar var och när? Därefter delar in han det svenska musiklivet som helt och hållet kommersiellt och å andra sidan musik som anses vara värdefull, men saknar stor nog publik och därmed behöver ett statligt ekonomiskt bidrag (s.39). Författaren skriver att i en snabbföränderlig värld är musiken ett bra verktyg att förhålla sig till eftersom: ”musiken blir till bra redskap för att förhålla sig till och bearbeta samtidens osäkerhet, norm- och rotlöshet” (s 48). Genom musiken synliggörs kulturella koder eftersom musikstilar och genrer är laddade med föreställningar,
associationer, värderingar och ideologier (s.52). Baserat på detta anser vi att barn bör kunna få lyssna på olika typer av musikgenre när de är på en förskola. Vidare skriver författaren om hur historiskt uttryck ”bra och dålig musik” har beskrivits och lyfter fram att den goda och den bättre musiken är förädlad musik, medan den dåliga är det som enligt Lilliestam genomsyrar dagens debatt kring kommersiell musik. Den goda musiken är något som bidrar till människors välbefinnande och kulturella utveckling, men kommersiell musik däremot, anses i vissa sammanhang ha lägre status i samhället, eftersom den anpassar sig till säljbarhets villkor. Detta handlar enligt författaren om trosfråga – vad människor själva tror på som är bra eller dåligt – något som varken kan bevisas eller förnekas, utan handlar mer om övertygelser, åsikter och föreställningar (ss. 262–267).
Forskning inom ett didaktiskt fält
Ehrlin (2012) skildrar i sin avhandling hur musiken kan stimulera flerspråkiga barns delaktighet i förskolans pedagogiska aktiviteter. Studierna är gjorda utifrån sociokulturellt perspektiv. Studierna gjordes över en tvåårsperiod på svenska förskolor, där författaren intervjuade förskollärare och observerade barn och pedagoger under olika aktiviteter. Data från studierna samlades och empiri utgjorde resultaten som visar att förskolechefens stöttning av förskollärarnas kompetensutveckling är en viktig faktor för att möjliggöra produktiv förskoledidaktiskt praktik. Studier visar även att varierade musikaktiviteter främjar barns motivation till delaktighet. Vidare framstår musicerande som ett
diskussionsdelen konstaterar författaren utifrån förskollärarnas utsagor att musiken ses som ett lärande verktyg och inte som en nytta att erfara musiken för musikens skull.
Burnard, Dillon, Rusinek, och Saether, (2008) beskriver musiklärarnas perspektiv på musik som ett verktyg för alla barns delaktighet oavsett vem de är och varifrån de kommer. Som forskningsmetod har de använt jämförande studier. De ansåg att det är av vikt att se hur musiken utövas i de olika klassrummen för att kunna upptäcka omedvetna handlingar, osynliga maktrelationer och samtidigt få insyn i annan miljö, vilket kan ge nya perspektiv på en och samma sak. Forskarna lyfter fram synen på musik som verktyg för att hjälpa barn från socioekonomiskt utsatta områden att lyckas i skolan genom att studera i en kreativ miljö där musiken är central. Att hitta gemensamma nämnare i form av en populär musikgenre, kan vara ett sätt att bilda en stark gruppkänsla, men även att belysa olikheter och låta barn själva välja musik som de vill lyssna på och lära mer om. Det kan i sin tur motivera barn att delta och genomföra och lyckas med studier. Resultatet av studien visar att musiken i en
transdisciplinär undervisning kan bidra till att skapa positiva lärandemiljöer med stora möjligheter att skapa hållbara sociala relationer i och utanför skolinstitutioner.
I den vetenskapliga artikeln skriven av Shaw (2015) lyfts amerikanska musikpedagogernas didaktiska musikval fram, i relation till elevernas egen kultur och intressen. Forskningen synliggör hur
pedagogerna lärde känna elevernas musikvärld och att dessa nyvunna kunskaper påverkar valen av vilken musik som används i undervisningen i praktiken. Denna artikel belyser hur musikpedagogerna i storstädernas körundervisning använder sig av kunskaper om elevernas kulturella bakgrund och deras musikintresse, för att utforma undervisningen i skolor för yngre barn. Teoretisk utgångspunkt i denna studie är David Grossman´s (1990 i Shaw 2015) teori om pedagogisk kontextuell kunskap som handlar om en specifik undervisningsmodell som beskriver hur kunskap skiljer sig hos en lärare i en given disciplin och expert i respektive disciplin. För vår studie är det relevant att även redovisa för vilka som ingick i denna forskning som informanter eftersom resultaten även visar att pedagoger med stor kulturell och akademisk kapital har större möjligheter att utforma en kvalitativ undervisning. Forskningsinformanterna var en koreansk-amerikansk kvinna i 20-årsåldern. En afro-amerikansk man i 40-årsåldern, vars föräldrar kommer från Jamaica och Barbados. En vit man i 30-årsåldern, som har utbildats och arbetat mest i latinamerikanskt samhälle. En tysk-judisk man i 60-årsåldern som
betecknar sig som ”världsmänniska”. Resultatet av forskningen visar att lärare som har kunskap om elevernas etniska och kulturella bakgrund i en musikkontext, har större chans att motivera elever att delta i undervisningen. Dessutom visade det sig att föräldrarnas musikaliska bakgrund skapar
engagemang, både hos barn och vuxna, att utforska musik och delta i samhället på ett positivt sätt. Sist men inte minst betonar forskarna lärarnas slutsats att inte se begreppet kultur som något gemensamt för en social grupp, eller att en specifik musikstil som är representativ eller relevant för alla människor av given en kulturell bakgrund.
kunnande om musik inom skolinstitutioner, eftersom det skulle krävas specifika kunskaper, genuin känsla för musiken, samt god kunskapsdisposition av musikgenrer, verk och musikskapare.
Fördjupade ämnesstudier inom musik fortsattes av de skolelever som tyckte att de redan hade kunskaper inom musik. Däremot var de medvetna att deras legitima kunskaper kommer få liten plats på arbetsmarknaden. Även de som inte prioriterar musik som fördjupningsämne, sa även att sådan utbildning inte är högt eftertraktad på en arbetsmarknad. Därmed väljer fler av eleverna att studera samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga ämnen istället för att säkra sin yrkesframtid.
Forskning om musikanvändning i förskolan
Maria Wassrin (2016) har skrivit sin licentiatavhandling om musikens betydelse på förskolan utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Hon redogör för vad musik kan betyda på yngre barns avdelningar på förskolor, samt vilka villkor och möjligheter pedagoger har för att kunna jobba med musik. Författaren har försökt i sin analys om maktrelationer mellan barn och pedagoger att erbjuda nytt perspektiv på föreställningar om hur barns och pedagogernas musikkompetenser kan samverka. På en mikronivå som handlar om pedagogisk miljö möjliggörs musikskapande och musikundervisning – en ”face-to-face” pedagogik. I studien visade sig att allt material utgör möjligheter för
musikskapande – nynnande, förflyttning av möbler, spring, sång, klingande ljud från bestick mm är musik och musikskapande. De pedagoger som kunde se att miljö kan vara en del av musikskapande sågs som musikaliska. Sedan finns det villkor för musikskapande och undervisning i förskolan, som beror på pedagogernas egna musikkompetenser och musikintressen. Studien visar att pedagoger med musikkompetens kunde se barn som kompetenta att lära sig musik, medan övriga förskolepedagoger upplevde ämnet som svårt och inte naturligt.
På en politisk nivå finns villkor som gör att musiken betecknas av hur samhället vill se hur den används i en förskoleverksamhet. Wassrin skriver att musiken, som ett lärande objekt, är socialt, kulturellt och som historisk konstruktion värdeladdad. Hon menar att så som pedagoger upprätthåller sin praktik kring musiken skapar den politisk verklighet. Den organiserar tid, plats, material för barn att erfara och uttrycka sig med och genom musik (ss. 92–93). Wassrins studieresultat visar att
stödjande chefer med framförhållning när det gäller musikdidaktik, möjligheter till fortbildningar och tillåtande experimenterande arbetsmiljö är viktig länk till att vidga eller göra om de politiska ramarna som verkar hindra att musiken tar större plats på förskolan om det är så att det är språk-, jämlikhets- och demokratifrämjande verktyg (ss. 95–97). Denna forskning är av relevans för vår studie i mening att syn på lärande genom görandet är en viktig byggsten i både barnens och vuxnas utveckling av musikkompetens. Likt Wassrins analys anser vi också att det är av stor vikt att ledningen på
förskoleverksamheten har tillit till att pedagoger kan skapa en miljö där musiken är central för lärande, men också för att främja mänsklig jämlikhet och demokratisk samvaro mellan barn och vuxna.
Likt Wassrin (2016) har Ylva Holmberg (2012) gjort studie om barns musikskapande och med 46 videoinspelningar studerat musikstunder på förskolor utifrån didaktiskt, estetiskt, praktiskt och lärande perspektiv. Hon har gjort studien för att finna svar på ett mindre eller inte alls utforskat tema –
undersöker musikens disposition, innebörd, ton och tempo mm. Subjekt: Musiken kan vara som ett mellanmänskligt möte där musiken är som verktyg mellan musikskapande, interaktion och lärande där exempelvis genom att dansa med varandra människor både lyssnar, samspelar och lär något i stunden. Händelse: Musik som finns på förskolan i form av handling är en uttrycksform som kan skapas både planerat och spontant, och där det formella lärande om musik som ett ämne är sekundär. Utifrån vår erfarenhet och denna studie anser vi att pedagoger sällan har kunskaper om hur dessa
musikdimensioner kan organiseras i en tematiserad och meningsfull lärandeprocess.
Forskning om kultur och tradition i relation till
musik i skolinstitutioner
Johan Söderman m.fl. (2007) har i sin forskning av rapmusiken och dess potential att bli en del av musikundervisning, intervjuat två kända kvinnliga rappare, för att undersöka lärandeaspekter som uppkommer i rapmusikers samtal om deras verk, konversationer samt tryckta texter. Han beskriver hur amerikanska statliga skolor exkluderat rapp från undervisningen, istället för att ge plats åt populär- och klassisk musik dvs. legitim musik. Resultatet visar att rappare själva genom sin musik och strävan att utbilda människor i samhället framstår som fostrare av sin kultur, “populära vuxenutbildare” eller traditionsbärare. Studier visar att en ny trend är på väg att etableras och att rap som musikstil börjar inkludera i högskoleundervisning, för att erbjuda alla som vill lära sig mer om både rapphistoria, rap som genre och stil. Sådan politisk händelse inom skolinstitutionen är vad som krävs för göra rap till en legitim genre och göra den till en del av musikundervisning inom fler skolor. Hoppet är att få
skolinstitutioner att vara traditionsbärare och fostrare men även ha ett öppet sinnelag för nya former av populärmusik som exempelvis rapmusiken i hela samhället behövs.
Forskning gjord av Kondracka-Szala och Michalak (2018) handlar om barndom och estetiska värden i ett samhälle. Syftet med artikeln är att studera hur förskolelärare i polska förskolor resonerar kring användning av populärmusik i praktiken, samt hur denna typ av musik värdesätts i utbildningssyfte. Studieresultatet visade att populärmusik, som i flera år har marginaliserats och exkluderats från förskolesammanhang, används som grund i undervisning exempelvis till grovmotoriska aktiviteter och sångstunder, samt för att öka barns inflytande och delaktighet i sitt egen lärande. Forskare
konstaterade ett ökat behov för fler studier om hur populärmusik kan användas i förskolesammanhang.
populärmusik i TV redigerad och utvald, kan vara av helt annan kulturell innebörd, än det som framställs som populär musik exempelvis på streamingtjänster. Författaren sammanfattar begreppet och skriver att populärmusikens arv som en kultur där populär musik används, men det funkar inte alltid tvärtom.
I en vetenskaplig artikel Opinion of the Slovenian preschoolteachers about arts and culture education in kindergarten skriven av Kafol Sicherl, Denac och Znidarsic (2015) behandlas frågan om
förskollärarnas didaktiska val i relation till traditionella estetiska värden så som dans, musik och bild. Efter intervju av 245 förskolelärare från slovakiska förskolor framkommer att förskollärare i Slovenien främjar slovensk traditionell och kulturellt arv i forma av scenkonst och sägs kunna uppnå läroplanens mål mycket väl. Däremot värderas strävansmål att undersöka andra kulturs estetiska värden och former som låg och mindre intressant. Detta förklaras som ett sätt att bevara det nationella kulturella arvet i ett mångkulturellt och globaliserad samhälle.
Till skillnad från det allmänna slovakiska ”förskollärarsynen” på kulturell likvärdighet har Ilari, Chen-Hafteck och Crawford (2013) skrivit i sin forskning om att det finns viktig korrelation mellan
sjungande och kulturell förståelse utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Studiemetoden är en
historiografisk metod som studerar tidigare gjord forskning inom samma ämnen. Författarna beskriver tidigare studier som belyser hur sjungande av sånger från olika nationer kan skapa bättre förståelse för sin egen kultur. De skriver att det finns studier om hur stereotypiska uppfattningar av andra kulturer kan bli ändrade genom musikalisk ingripande. Medan vissa studier visar att elever kan utveckla ödmjukhet gentemot andras kulturer, så finns det ändå individer som tenderar att bedöma andra utifrån kulturella bakgrunden. Även användande av sånger från andra kulturer kan spela roll hur vi skapar vår egen identitet och uppfattar andra. Författarna har kommit fram till att det är värdefullt att sjunga sånger från andra kulturer, för att ökan elevers kulturella förståelse, samtidigt som detta ökar välmående av studenter med mångkulturell bakgrund. Författarna diskuterar även att sånger inte är neutrala, utan bärare av kultur, historia, tro, vanor, känslor och perception av andra människor. Därför kan det vara bra att öppna sig själv för olika världar för att både ge och ta in nya kunskaper.
Lums (2017) forskning berör definition av Singapores musikaliska identitet. Forskning har gjorts i syfte att ta reda på hur musiklärare i Singapores skolor beskriver och definierar musik som en del av Singapores identitet i en relativt ny, globaliserad och mångkulturell nation. För att få fram data har forskarna använt en intervjumetod och analyserat insamlade data utifrån ett fenomenologiskt perspektiv. Empiri visar pedagogernas subjektiva uppfattning om musik och nationalidentitet som i första hand handlar om att känna till historien för att kunna veta något om nuet. Å andra sidan lyfts det fram att synen på musik skriven av och för Asiens röster, är för att det är en del av Singapores
invånare. Det fanns några av de intervjuade pedagogerna som beskrev sin egen identitet och hens musikaliska identitet som att den inte var av samma art som den allmänt kända Singapores
musikgenrer. Flera intervjupersoner betonade att musik relaterad till nationsidentitet är musik för var och en som bor i Singapore och som bildar en gemenskap då alla kan gilla olika och kan uttrycka sig i musik och samlas föra att hylla musiken i sig. Författarna problematiserar synen av behovet att
Ylva Ågren (2015, ss. 109 – 111 i) illustrerar forskning med exempel hur barn via musiken synliggör sin stil och smak genom att spela musiken, dansa till den och ha kunskapen om innehållet. Det i sin tur kan intressera andra barn att bli musikaliska och erfara en stil, utan att själv kunna något om det innan. Barns egna uttryck av det kulturella kapitalet synliggörs genom musikanvändning och att bjuda in andra att pröva en ny musikstil utan att redovisa egen musiksmak. Författaren skriver att de som har större kulturkapital verkar agera som en:” kompass över vad som är coolt och viktigt...” samtidigt som musiken fungerar som ett verktyg för barn att kunna visa vem de vill vara (ss. 112, 115).
Teoretiskt perspektiv
Pierre Bourdieus teori är svårtydd och därför finns det så mycket sekundär litteratur kring filosofen. Även om Bourdieu själv inte filosoferar kring musik finns det stor relevans av hans begrepp stil, smak, fält och kapital för musikforskare och de som studerar musik (Lilliestam 2006, s. 179). Bjurström (2005, s. 192) beskriver till en början Bourdieus teori om kultur som mekanismer som skapar,
upprätthåller och sprids i samhället, vilka genererar olika livsstilar och stilar. Med teoriansatsen vill vi synliggöra hur estetiska uttryckssätt med människors musikval i framkanten producerar och
reproducerar handlingar, uttryck, smak och val inom sociala områden om makt- och
dominansförhållande även i förskolesammanhang. Även Donald Brody (1998) har skildrat Bourdieus teori om kultur och kulturellt kapital och skriver att man kan tala om fem typer av kapital som kan ha betydelse för kategorisering av exempelvis samhällsklasser eller i vår studiesammanhang musikstilar. Dessa kapital utgör en osynlig makt över de som inte har samma kapital och är följande: Ekonomisk kapital som omfattar hur mycket pengar man har. Akademisk kapital, som rymmer all utbildning som en individ har. Lingvistisk kapital som har med språkkunskaper att göra. Det finns även symbolisk kapital som betecknar prestige och kändisskap, igenkännande och äran som i vår mening är användbart begrepp för att analysera varför viss typ av musik väljs framför en annan. Sist är det kulturella kapitalet som betecknar kulturell kunskap, kompetens och disposition, internaliserad förmåga att inneha ett system för att avkoda konst, form och verk - en habitus (Brody 1998, Bourdieu 1993, s. 5).
Mer djupare om hur Brody översätter Bourdieus teoretiska begrepp kommer vi att redovisa nedan. I vårt uppsatssamanhang är det viktigast att redovisa det kulturella-, symboliska- och akademiska kapitalet i relation till det pedagogiska fältet. Även hur stil och smak i form av habitat kan uttryckas i de musikval som pedagogerna berättar om i intervjuer.
Symboliskt kapital
omsorg, lek och lärande tillskrivs prestige och anses viktig att använda av pedagoger och vilken musik som väljs för att främja deras egna och barnens musiksmak. Är det musikens eller musikskaparens kändisskap som väger tyngst hos pedagoger när de väljer musik för barn undrar vi i vår studie? Vidare förstår vi Brodys skrivning av konceptet symboliskt kapital att det baseras bl.a. på språkbruket, titlar, lagar, och dokument som sociala grupper förhåller sig till och använder sig av i samspelet eller i strid med varandra för att uttrycka tillhörighet och förmågan att konkurrera. Brody skriver att i ett modernt samhälle räcker det att någon inom ett fält innehar en högt uppsatt titel och annat rätt anseende för att ha makten att inkludera eller utesluta den som saknar vissa symboliska tillgångar inom ett fält (ss. 6– 7). Vi kan använda detta begrepp för att analysera vilka musikstilar som har etablerats sig som mer kända och viktiga att använda i relation till förskolebarns lärande i pedagogernas tolkning och uppfattning. Vi kan även analysera vilka faktorer som bidrar till att sådan maktrelation mellan
musikstilar uppstår och upprätthålls och vilka är dem grunder som förskolepedagoger vilar sina val på.
Akademiskt kapital
Fortsättningsvist skriver Brody (1998, s. 8) att precis som pengar och makt kan även kulturellt kapital ärvas i form av utbildning. ”En elev som ärver en myckenhet kulturellt kapital har statistiskt sett goda chanser att förvärva ett värdefullt utbildningskapital och att erhålla ett välavlönat arbete”. Han skriver också att det är just genom skolan som individer tillägnar sina kunskapsresurser genom ”lyckosam bana genom skola och högre utbildning” som i sin tur kan ge fördelaktiga positioner i samhället (s. 9). Därmed blir kultur- och utbildningskapital två sidor av samma mynt. Eftersom denna studie syftar till att undersöka vilka musikstilar som barn får erfara genom de val som
förskolepedagoger gör då denna beskrivning av hur utbildning bidrar till större chanser för tillväxten av värdefullt kapital kommer denna begrepp användas i vår dataanalys.
Brody redogör att Bourdieu i sin forskning upptäckte en paradox relaterad till utbildning och social klass. Exempelvis likt tidigare forskning (Söderman m.fl. 2007) om rapmusiken, där individer som kommer från olika sociala klasser kan ha anammat sådana kunskaper som inte legitimeras av förskolepedagoger, men anses relevanta inom barnens egna sociala grupper. De elever som däremot lärde sig och utvecklade kunnande om de legitima kompetenserna, t ex svenska visors repertoar som föreskrevs i förskoleverksamheter, klarade verksamheten bra nog. Det kan vi använda för att analysera om det finns flera musikstilar likt rapp som exkluderas från förskole institutioner.
Kulturellt kapital
Inom Bourdieus teoretiska ansats om begreppet kulturellt kapital handlar det om ett
pedagogerna motiverar sina musikval samtidigt som det kan ge förklaring av pedagogernas egna kunskaper om en viss musikstil utifrån deras musikkompetens.
Bjurström (2005, s.178) skriver att Bourdieus teori talar om att kulturellt kapital inte är bundet till ekonomisk kapital utan är alla införskaffade livserfarenheter som ger kännedom och inblick i olika genrer och inte minst i klassisk litteratur, musik, konst och musikgenrer. Han betonar att sådan kompetens samlas under en längre period. Den börjar redan i småbarnsåldern, genom skolans sociala nätverk, inom familjen och aktörer från andra sociala grupper som förkroppsligat denna kultur i en långvarig process av ackumulering av kapital (Ibid.). Sådan illustrering av musikalisk kompetens som tillägnas från barnsben är viktig i vår tematisering och sökning av svar på frågan om vilken musik väljer pedagoger i arbete med barn som kan visa den mångfald av musikstilar som barn från olika sociala miljöer kan ta del av. Det kulturella kapitalet och habitus som begrepp, kan vi använda när vi ska synliggöra informanternas val av musik för barn och hur det kan påverka barns kulturella kapitalet i framtiden.
Habitus
Begreppet habitus betecknar människors handlingar som alltid är beroende av den sociala miljö hen är en del av. Genom att ingå i olika sociala sammanhang lär man bete sig på olika sätt och med tiden utvecklar individen flera typer av förhållningssätt mot omvärlden. Exempelvis uppväxten i en viss miljö där normer och värderingar präglar ens självuppfattning och uppfattning av omvärlden utgör ens habitus – förkroppsligat kultur. Det kan skilja hur pass föränderlig habitus kan vara beroende den sociala miljö som individen kommer ifrån. Ju mer olika sociala miljöer en individ kan erfara desto större chans har den att ändra sin habitus för att senare kunna konkurrera inom ett visst fält (Bjurström 2005, ss. 178–181, 217, Bourdieu 1993, Bourdieu 1998). För vår studie begreppet är relevant för analysen av resultaten för att det kan synliggöra vilka möjligheter som barn kan få att uppleva andra musikkultur genom den musik som förskolepedagoger väljer att synliggöra i sina verksamheter. Men även analysen kan fungera så som illustration av vilka habitus dvs mänskliga handlingar och val har utvecklats i förskolesammanhang.
Fält
är spelarna journalister som skriver om skolinstitutioner, politiker, vetenskapsmän och liknande aktörer, som strider om vem som ska bestämma över utbildningens mening och mål. Vi tolkar det i relation till vårt studiesyfte som att dessa aktörer har en viktig roll i att lyfta fram olika musikkulturer och göra dem likvärdiga att ha inom utbildningsformer. Vidare så illustrerar Brody hur en student eller nyexaminerad pedagog som i framtiden eller i dagsläge vill träda in i det pedagogiska fältet måste förhålla sig till de redan etablerade spelreglerna, angående forskning, pedagogik, politik, tidskrifter mm. Därefter ska den som vill spela ”spelet” redan ha tillägnat en stort kapital av legitim- och kvalitativ utbildning, läst kvalitativ vetenskaplig forskning och vara redo att förhålla sig till rådande dagordning. Detta gäller även de musikstilar och genre som utifrån vår kommande analys främjas. Pedagoger som inte vill följa spelets regler ska vara redo att bli uteslutna och de som inte har så mycket i bagaget ska vara redo att investera i det befintliga ideologi- och trossystem som råder i respektive verksamhet.
Brody belyser ett konsumtionsfält vars aktörer inom själva skolinstitutionen består av elever, pedagoger och vårdnadshavarna. Deras strid handlar också likt det tidigare nämnda om vem som får största inflytande i besluten som tas inom den lokala verksamheten (Ibid. s. 21). Detta fält är av relevans för vår analys av informanternas svar på vem som får inflytande i besluten om musikval, samt vilken typ av genre som konsumeras och varför. Dessa aktörer i vår analys av intervjudata kan belysas i relation om vilka musikstilar som synliggörs och baseras på elevernas val eller andra parter.
Sedan likställer Bourdieu det kulturella fältet med ett trossystem, då den symboliska åtråvärda makten uttrycks oftast i form av musik, bibliotek, utbildningsinstitutioner, litteratur och konst mm. Dessa kulturformer visar samhällsövertygelse om vad som är viktigt för en människa att förkroppsliga (Bourdieu 1993, s. 28, Bourdieu 1989, s. 10). Denna Bourdieus illustration om trossystem kan kopplas till vår analys av svaren om var i hierarkin befinner sig olika musikstilar och vilken musikstil
pedagoger tillskriver högre värde för barns framtida kunskapsutveckling. Är det så att någon stil förskolepedagoger väljer aktivt som bäst för barnen och lämnar andra musikstilar för dem att erfaras på sin fritid. Hur blir det då med barn som inte har sådana möjligheter att besöka teater, biograf eller konserter? Förskolan kan vara deras enda plats att erfara musikstilar som jazz, symfoni, folkmusik etc.
Stil och Smak
Bourdieu beskriver begreppet smak som något som kopplas till en specifik social grupp som i sin tur tillskriver dikotomier till ting som bra och dåligt, fint och fult, viktigt och oviktigt mm. Dessa skapar i sin tur sociala ojämlikheter mellan stilar, kulturer och klasser inom ett och samma fält. Denna beskrivning kan vi använda i analys hur pedagogernas musikval och dess implementering av det kan utgöra sådana sociala ojämlikheter både bland barn och pedagoger emellan. Detta enligt Bourdieus teoretiska ansats grundas i legitim och accepterad reproduktion av någon syn som symbol för
Bourdieus beskrivning av legitimitet och kunskap som inte räknas vara av relevans för att redogöra för sådana ojämlikheter.
Bjurström (2005) skildrar Bourdieus teori om stil och smak som markör av social klass och tillhörighet i samhällen. Enligt författaren spelar det roll för hur någon stil uppfattas i det moderna samhället, inte minst inom estetiska fältet (ss. 141–142). Vidare förklaras begreppet stil som ett sätt för alla människor att uttrycka sig med och betrakta, kategorisera, bedöma och värdera andra som personer, samt deras livsstilar. Stilar i denna mening agerar som kommunikativt redskap för att skapa samhällsmaktposition både avsiktligt och oavsiktligt. Denna förklaring av begreppen stil och smak kommer återigen att kunna användas i vår resultatanalys för att illustrera hur vuxnas musikval avsiktligt och oavsiktligt värderas och kategoriseras. Den tematiska dataanalys som vi kommer att utföra kommer möjligtvis visa vilka musikstilar som bedöms som bäst för barnen. Enligt Bjurström är smak och stil som två sidor av samma mynt. Alla människor kan uttrycka sin smak på tre sätt – handling, språkligt uttryck och av uttrycksmetod. I vårt uppsatssammanhang är det just intervjusvaren som kan visa om vuxnas egen musikstil och musiksmak präglar deras val av musik för barn. Dessa uttryckssätt fungerar både som en individs smak, men också som utgångspunkt i smakbedömning av andra dvs. pedagogernas musiksmak sätts i relation till andras musiksmaker som mer, lika eller mindre värda. Bourdieu (1989) menar att smak fungerar som en klassmarkör och zoner av musiksmak är relaterade till kultur- och utbildningskapitalet. Bourdieu skildrar begreppet smak och delar in den i tre zoner – legitim smak, medel smak och populär smak. Med den legitima smaken menas med musik skriven av erkända musiker, symfonier och musik som ofta högutbildade människor föredrar – högskolelärare, ingenjörer eller högt uppsatta chefer och konstnärer, skriver Bourdieu. Medel smak – betecknar musik som väljs framförallt av människor inom medelklass som jobbar bl. a som tekniker, butiksmedarbetare och grundskolelärare. Sista zon enligt Bourdieu är populär smak som är
massproduktion. Den är lättillgänglig, kommersiell riktad till arbetarklassen. Musiken kan vara
klassisk musik som är omgjort och för att tilltala så stor marknad som möjligt (s.16). Därmed undrar vi om musiken är lättillgänglig via streamingstjänster så vilken musiksmak som dominerar och vilken musik föredrar förskolepedagoger. Enligt Bourdieu smaker är det som står bakom människors värderingar och åsikter samt praktiker som i sin tur utgör sociala klassificering av sig själv gentemot andra orientering av olika sociala världar, skriver Bjurström (ss. 194, 206). Eftersom det alltid finns en maktförhållande mellan stilar så är det ännu svårare för en att uttrycka sig fritt i sammanhang där någon stil dominerar. Och Bourdieu menar att detta ändå behövs att göra dvs. ha en motkultur för dem dominerande stilar för at synliggöra dessa maktförhållanden (s. 208). Vi undrar därmed och ska söka svar i intervjuer vilken är den dominerande musikstil och vilken kan ses som motkultur inom de verksamheter som ingår i vår studie.
Metod
I samband med studiemetoden bestämde vi först vår undersökningsfråga utifrån vårt intresse för musik och erfarenhet av att sakna ett forum och intresse för reflektion kring musikval på förskolor vi har haft praktik på. Efter att vi hade bestämt studiefrågan fokuserade vi på fenomenet barnmusik och ville söka svar på hur detta begrepp tolkas och förstås av förskolepedagoger. Sedan övervägde vi över möjligheterna att utföra observationer, intervjuer eller enkätundersökningar av pedagoger och/ eller barnen och bestämde oss för att intervjua förskolepedagoger eftersom det är av stor vikt att vi tar del av andras tankar och arbetssätt. Därför valde vi en semistrukturerad intervjumetod för dokumentation genom ljudinspelning. Enligt Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015, ss. 38, 53) har en sådan kvalitativ studie fördelar som möjligheten att ställa följdfrågor, anpassade efter de svar vi får. Nackdelar med semistrukturerade intervjuer med öppna frågor kan vara att vi får mindre chans att få en tydlig bild om ämnesområde. Däremot med fördel får vi en bredare bild om vår sakfråga ifall oväntade svar dyker upp under intervjugång.
Intervju som en studiemetod är användbar utifrån vår teoretiska ansats genom att den kan belysa vuxnas och barns relationer, samspel och maktrelationer genom det musikval som våra informanter berättar att de gör. En semistrukturerad intervju innebar att vi behövde formulera några fasta frågor som skulle kunna ge oss svar på våra frågeställningar. Om svaren skulle upplevas som att de inte kunde ge något tydligt svar så formulerade vi även några följdfrågor som skulle hjälpa till att utveckla grundfrågan. Exempelvis frågan: ”Vilken musik använder ni på förskolan?” hade följdfrågor som: ”Vilken musik spelar eller använder ni på samling respektive på vilan eller utegård?” (se
frågeformulär, bilaga 1). För att undvika ja och nej svar formulerade vi frågor så öppet som möjligt, dock som det syns i transkriberingen av intervju med pedagog nummer 6 kan även öppna frågor har sina nackdelar. Bl.a. att informanter inte vill eller kan reflektera illustrerande och därmed måste det ställas många fler följdfrågor. Dokumenterandet av intervjuer gjordes på informanternas arbetsplats i avskilda rum för att säkerställa att vi inte blir störda. Det kortaste intervju var ca 35 minuter och det längsta var 55 minuter.
Urval och avgränsningar
Vi genomförde studier i två olika kommuner som är våra respektive hemvister – en i södra Stockholm och en i norra Stockholm. Våra val baserades på den tidsbegränsning som vi hade för sökning, bokning av informanter och den tid som vi behövde för att genomföra intervjuer på. Vi designade vår studie så att de vuxna som ville delta i vår studie intervjuades oavsett deras pedagogiska befattning på respektive arbetsplats eller deras arbetserfarenhet, etnicitet, kön eller ålder. Vi skickade information om vår c-uppsatsstudie till respektive förskolerektor och som i sin tur delgav
de första 3 vuxna som svarade att de ville delta i vår studie. I samråd med vår handledare som gav råd att den tidsgräns som vår studie har, så vore fyra till sex intervjuer ett rimligt antal för att få gedigna data. En annan faktor som vi beslutade om var att inte intervjua pedagoger tillsammans, då det kan vara mer passande oss att samtala med intervjupersoner på tumanhand.
Genomförande
För att börja med vår undersökning behövde vi använda en metod som kunde vara relevant till vår studie om att tematisera vilka musikstilar som synliggörs på förskolor av förskolepedagoger. Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2015, s 34) förklarar att intervjun kan vara den bästa metoden att gå vidare i undersökningen för att det är genom att ta del av andras reflektioner kan vi förstå hur andra tänker. Med hjälp av intervjuer kan både studenter och forskare få svar till sina frågor och få produktiv stimulans till sin forskning. Vidare skriver Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2015, s 34) att intervjuer är det bästa metoden att samla och koncentrera olika lärdomar om sociala relationer och ta del av enstaka individers känslor och erfarenheter. Enligt författarna betyder termen intervju att två olika personer kommunicerar och att en individ delar sina åsikter om vissa frågor med det andra individ. Med hjälp av intervjuer skapar forskaren eller studenten kunskaper och viktiga insikter om något ämne som de inte känner till (2015, s 35).
Vi inkluderade i vår undersökning både förskollärare och barnskötare samt en musikpedagog. Alla sex intervjuer ägde rum på pedagogernas arbetsplatser i angränsande rum för att kunna utföra
intervjuerna utan att bli störda. Vi har genomfört intervjuer enskilt för att främja en avslappnad, och familjärt möte och samtal. Vi fick samtycke av informanterna att spela in hela samtalen både skriftligt i ett samtyckesbrev och muntligt i början på varje inspelning. För att spela in intervjuerna som vi senare skulle transkribera använde vi våra privata mobiltelefoner och funktionen ”röstmemon”. Detta sätt att spela in samtalet passade oss för att vi kunde sedan lyssna på intervjuer när som helst och vid transkribering spola ljudinspelningar fram eller tillbaka och pausa vid behov. Den längsta intervjun var 55 minuter och den kortaste intervjun var 35 minuter.
Att bearbeta en intervju i efterhand betyder bl.a. att vi transkriberade våra intervjuer ordagrant strax efter mötet med respektive informant. Vi undvek i största mån att redigera hummandet och
otydligheter i det språkliga uttrycket för att inte förändra själva bilden av individerna. Senare vid nästa träff läste vi igenom varandras intervjuer och reflekterade över det vi hade erfarit. Vi färgkodade gemensamma teman i relation till musikstilar som synliggjordes av informanterna för att göra
källmaterialet mer hanterbar. Sådan färgkodning har dessutom hjälpt oss att behandla data och sortera och lättare koppla svaren till våra frågeställningar och teorier (Öberg 2015, s. 63) Till följd av
transkriberingen använde vi tematisk analysmetod för att kartlägga de utsagor som informanterna gav i intervjuerna.
Databearbetning och analysmetod
I vår studie har vi valt att använda en tematisk analysmetod för att analysera vår data från intervjuerna med förskolepedagogerna. Enligt Braun och Clark (2006) är tematisk analys en
användbar. Med flexibilitet menar författaren möjlighet att man kan använda metoden för att analysera data och inget annat. Att redovisa hur och varför något tematiserades är en viktig aspekt av en sådan analysmetod (s. 5).
Till en början redovisar Braun och Clark (2006) för vad en tematisk analytisk metod består av. Dessa beståndselement är samlad produktion som exempelvis alla intervjuer och tidigare forskning är, de av samma serie refererar till delar av produktionen av data som används för analys. Den tredje delen är själva transkriberingar och anteckningar från intervjuer och sammanfattning av tidigare forskning från vilka sedan hämtas den viktigaste information för forskningsfrågan som bildar ett datakluster. Dessa kluster kan vara många som kan kallas för teman (ss. 5–6). Sådana teman har vi med denna analysmetod identifierat och analyserat för att besvara våra studiefrågeställningar. En annan fördel av att använda tematisk analysmetod av intervjuer innebär att det är möjligt att se hur olika utsagor ger en bild av en verkligheten. Det möjliggör högre grads objektivitet i dataanalysen än om det vore forskare själv som gör analys av sina egna subjektiva observationer. En tematisk
analysmetods fördel är även innebär att i tematisering av informanternas utsagor synliggörs belägg för att finna ny insyn, kunskaper och argument för en sakfråga (s. 7).
Till skillnad från andra analytiska metoder så är inte tematisk analysmetod teoribunden som exempelvis IPA, vars metod är bunden till fenomenologi. Tematisk analys enligt Braun och Clark passar till oss som är nybörjare i insamling av kvalitativa data eftersom det inte kräver att vi är insatta i specifika analysmetoders teoretiska bakgrunder (ss. 8–9). I vår studie använder vi tematisk
analysmetod för att söka hur olika faktorer skapat en verklighet. I vår val av analysmetod ställde vi frågan om vilka mönster vi ska söka i intervjudata som i sin tur är kopplade vi teman till våra frågeställningar. Precis som Braun och Clark beskriver så identifierade vi i intervjuer teman som har med vårt studiesyfte att göra men som syns i olika stora delar i respektive intervju och svarsavsnitt. Detta är typisk för en sådan metod som han beskriver som flexibilitet där det inte finns fasta regler om hur mycket av data ska bli empiri. Ett annat exempel på vår metodiska tematiserade som motsvarar författarnas råd var att synliggöra de teman som nämns av enstaka informanter och därmed få vi en helhetsbild av vekligheten i det vi säger av det som främjas och av det som inte räknas (ss. 10–11).
Vidare så tematiserade vi våra transkriberade intervjuer på semantisk nivå som syftar till att tematisera data så rakt som det går genom att redovisa det som sägs. Utifrån intervjutranskriberingar har vi kunnat urskilja 9 musikstilar eller snarare musikkategorier genom att färgmarkera utsagor som kan tolkas som beskrivning av en kategori. Dessa musikstilar är följande: svenska traditionella visor och sånger, lugn musik dvs. mindfullness och relaxmusik, improviserad, exempelvis barns egen ljudbildning, populärmusik som Melodifestivalens och Idol repertoar, klassisk musik, radiomusik, jazz och rock, samt annan etnisk musik exempelvis engelska och sist musik som inte nämns eller nämns som oönskad. Dessa teman har vi skrivit fram genom att beskriva först oftast respektive minst nämnda teman.
Därefter har vi analyserat empirin på latent nivå då vi tolkar utsagor och söker teoretiska svar på det som har sagts i djupare mening. Exempelvis varför de flesta av våra intervjuade förskolepedagoger säger att de oftast använder traditionell svensk barnmusik och bara en av pedagoger nämner att hen har spelat rock för barnen. Sådan data tolkad med hjälp av en teoretisk ansats kan visa på underliggande antaganden om något (ss. 13 - 14).
identifiera vilka verkligheter som råder på respektive förskolor. Sedan kopplade vi intervjusvaren till vår valda teoretiska ansats och till tidigare forskning för att argumentera för hur den rådande
verklighet ser ut i relation till musik på förskolan och hur den kan förklaras. Nackdelar av en sådan tematisk analys är bl.a. att forskare bara redovisar teman och riskerar att glömma att analysera datan.
Det första vi gjorde efter att ha gjort de inspelade intervjuerna, var att transkribera det samlade materialet i Microsoft Word dokument ordagrant. Vi började med att av anonymisera personer som deltog i studie genommatt numrera intervjuerna. Vi läste utskrifterna rad för rad och kommenterade i våra anteckningsblock med kommentarer, dvs. anteckna vilka teman som synliggörs, dominerar eller inte nämns. Därefter färgkodade vi de teman vi upptäckte. Senare vid nästa träff läste vi genom varandras intervjuer och reflekterade över det vi hade erfarit. Till följd av transkribering använde vi som ovan nämnt, tematisk analysmetod för att kartlägga de utsagor som informanterna gav i intervjuerna. Vi färgkodade teman i relation till musikval och tema barnmusik som synliggjordes – barnmusik, popmusik, lugn musik, klassisk musik, radiomusik, rock och rapp, improviserad/ egenskapad musik. Efter att vi hade kartlagt de olika temana sökte vi hur varje tema kan kopplas till vår tidigare forskning samt Bourdieus teori och dess begrepp. Alla data som vi bearbetade hanterades på ett forskningsetiskt sätt, dvs ingen obehörig person hade någon tillgång till vårt studiedata men också genom att vi inte förde några diskussioner kring vår studie med människor som inte var vår handledare eller informanterna själva. Detta enligt Vetenskapsrådet går under kriterier om god forsknings sed om bl. a sekretess, tystnadsplikt, anonymitet och integritet av alla informanter i en studie eller forskning (Vetenskapsrådet 2017, ss. 40–41).
Vårt källdata presenteras genom löpande text där vi analyserar de teman vi har kartlagt med hjälp av citat och utsagor från intervjuerna. Vi kopplar valda utsagorna till tidigare forskning där vi förklarar och reder ut hur exempelvis pedagogernas val av musik kan förstås i större sammanhang och vilka eventuella faktorer bidrar att vissa val görs. Eftersom vår analysmetod inte är kopplad direkt till en viss teori, söker vi därmed data som analyseras i relation till vår valda Bourdieus teori. Exempelvis under kategori lugn musik som våra informanter delade in musik som de använder på bl.a. barnens vilostunder eller i ateljén analyserade vi vad för musikstilar som ingå i denna kategori och varför. Den otydlighet med vilket t ex mindfullness, pianospel eller ”vattenmusik” beskrevs i intervjuer som bra musik för avkoppling speglar hur lite reflektion som finns om andra musikgenrer som kan användas som lugn musik. I valet av att använda lugn musik på vilan eller i ateljén har vi använt begreppen stil och smak för att analysera kategorin eftersom vi använde ett citat där en pedagog sa att hen inte gillar piano men gärna lyssnar på gitarrspel så därför väljer hen sådan musik. Den koppling vi har gjort till teori är att inom det pedagogiska fältet görs det val som både upprätthåller de traditioner som har funnits länge och samtidigt synliggör vilken akademisk, kulturell och symbolisk kapital en har genom beslut som tas och den reflektion som förs kring musikval.
Forskningsetiska överväganden
studie samt hur det insamlade datat bearbetas, presenteras och förvaras. Sådant ansvar som vi har gentemot både forskarsamhället och samhället som en sådan kallas för forskaretik.
Vidare föreskrivs forskningskrav som består av allas rätt att ta del av vår studie som kan bidra till ökad kunskap om något fenomen. För det andra, ska vår studiebedömning enbart baseras på
vetenskapliga kriterier. Sedan är vårt skäl till att göra denna studie baserat på att vi söker ny kunskap och förståelse. Sist men inte minst är kravet är att vi i största mån utför studien kritisk och att den är databaserad. (Vetenskapsrådet 2017, ss. 12–13). Studiens insamlade data har vi enligt
Vetenskapsrådets (s. 41) föreskrifter sett till att inga namn eller personuppgifter kan kopplas till vår studie och vare sig ljudfiler eller transkriptioner kan kopplas till informanter eller deras verksamheter. Den dokumentation som har blivit insamlad kommer arkiveras enligt de föreskrifter vårt universitet har och de kommer i behov att vara tillgängliga i andra studier, forskning samt granskning. Sedan när det gäller etiskt förhållningsätt som berör oss studenter som utför studier, så gäller det att redan från början ha ett samlad och nedskriven plan och arbetsfördelning för att både kunna ha jämlik möjlighet att utföra arbete samt möjliggöra individuell bedömning. Vi har tidigare redovisat vår arbetsfördelning och vi har i största mån delat in arbete utifrån våra studiestyrkor, intressen och livsvillkor (ss. 44, 50, 56).
Studiens kvalitet
Validet betyder relevansen av data och empiri för objektet som studeras (Sin 2010, s. 308). Eftersom datan från informanter är kontextuella och kan innehålla informationer om världen kan det förekomma felaktigheter på olika grund. Vi har varit medvetna om det under studiens gång genom att skriva fram empiri med orden som ”vi tolkar, förstår eller uppfattar” något som. Det har vi gjort för att informanternas utsagor inte alltid speglar deras tankar och upplevelser.
Enligt Ahrne och Svensson (2015, s. 26–27) Generaliserbarhet handlar om att genom större jämförande studie kunna öka studiens trovärdighet. I vår studieuppsats skulle det kunna vara att undersöka flera förskolor och intervjua många fler förskolepedagoger i olika kommuner som skulle göra vår studie generaliserbar. Utifrån detta metoden vi skulle vårt forskningsresultat kunna vara relevanta för andra forskare eller sociala miljöer generellt. Dessutom genom att jämföra vårt studieresultat och andra forskningsresultat som liknar vårt skulle vår studies trovärdighet öka. Eftersom vårt mål inte var att dra allmänna slutsatser är vi medvetna att vårt resultat inte kan ses som en objektiv sanning om förskolepedagogernas val av musik för barn. Däremot kan vi få inblick i vilka musikstilar som används av tradition och varför men också vilka musikstilar och dess producenter förblir traditionsbärare utanför det traditionella skolsystemet.
För att säkerställa en god reliabilitet läggs fokus på de processer som berör den insamlade datan, alltså huruvida de metoder vi använt under studien reflekterar de intervjuade förskollärarnas uppfattningar om deras upplevda roll i barns lek eller ej. Detta lägger en stor vikt i att metodvalen speglar studiens syfte, då det är genom dessa som datan och därigenom resultatet framställs (Åkerlind 2005, s. 330). Ahrne och Svensson (2015, s. 26) beskriver en möjlighet att återkoppla till
fenomenografisk analys, är det inte av intresse att återkoppla till den enskilde intervjupersonen eftersom materialet hela tiden bedöms som ett kollektivt data utifrån att synliggöra en variation i uppfattningar av ett fenomen (jfr. Marton & Booth 2000, s. 176). Detta kan förstås som
motsägelsefullt, då det är individernas enskilda uppfattningar som skapar helheten, och alltså bör även tolkningar av individens utsagor säkerställas gentemot denna. En möjlighet är att istället återkoppla till andra inom fältet, såsom andra förskollärare, för att stämma av huruvida studiens resultat kan kännas igen från andra aktiva inom fältet (ibid).
För att säkerställa en tillförlitlighet av studieresultatet har vi strävat att inte prägla empiri med våra personliga åsikter och uppfattningar om objektet barnmusik. För att göra det har vi genomfört en gemensam analysprocess genom att diskutera och reflektera över hur och varför vi samlar in data och hur vi ska transkribera och sedan använder den data som sammanställts. Detta enligt (Åkerlind 2005, s. 331) innebär att vi är transparenta och redogör för vår analysprocess, för att tillsammans komma överens om hur studien sammanställts. Möjligtvis för ytterligare tillförlitlighet skulle vi kunna ha tematiserat transkriberingar individuellt, för att efteråt jämföra våra resultat och analys. Dock bedömer vi att en dialogisk tillförlitlighetskontroll har varit tillräckligt givande för processen utifrån våra språkliga begränsningar, tidsramar för studie samt att vi teorin och analysmetod var nya för oss.
Resultat och analys
Nedan ska vi synliggöra de musikstilar som vi kunde se i vår kartläggning av musik, och koppla samman detta till vår valda teoriansats och studiens syfte med vilket vi kan söka svar på vilka musikstilar som synliggörs på förskolor och hur resonerar förskolepedagoger kring sina val av musik för barn. Vi har tematiserad den insamlade datan utifrån förskolepedagogernas utsagor vilket har resulterat i flera kategorier. Vi presenteras resultaten i teman från det mest använda musikstil till det mins använda eller nämnda som oönskad musikstil på förskolan.
Svenska traditionell barnmusik
Det framkom i våra intervjudata att alla sex pedagoger använde traditionellt svenska sånger och barnvisor till sångsamlingar. De använde sig bl.a. av s.k. sångpåsar och sångkort eller leksaker; varifrån var och en av barnen fick välja ut en sångartefakt och sen sjöng de respektive sång
Begreppen stil och smak illustrerar hur vuxnas musikval avsiktligt och oavsiktligt värderas och kategoriseras som bra barnmusik likt hur Bjurström skrev det i sin bok (2005, ss. 141–142).
Genom att söka svar på när och i vilka sammanhang någon musikstil används utifrån
intervjutranskriberingarna har vi upptäckt att svenska barnsånger används för att undervisa i dans bl.a. med instruktioner om hur kroppen ska röras. Exempelvis pedagog 1, 3, 4 och 5 berättar att barnen får sina uppdrag i dansen genom instruktioner om hur alla ska röra sig. ”Oftast de sångerna är extra roligt att ha på samlingarna” sa pedagog 1. Alltså anser pedagoger att musikanvändning främjar barns motivation till delaktighet men också som ett viktigt uttryckssätt för barn som inte ännu har utvecklad det verbala språket. Ett sådant musikval av rörelsesånger med färdiga instruktioner är typisk genre på förskolor eftersom många pedagoger kan tycka att det är skönt när de inte behöver prestera och hitta på musik eller rörelser själva, sa pedagog 3. Pedagog 6 använder svensk barnmusik dagligen men mest på samlingar där sånger ”Huvud, axlar knän och tår” eller ”Vipp på rumpan affär” förekommer.
Den traditionella musiken används även på högtider som Lucia och julfirandet, musikpedagogen uttryckte sin åsikt om att en sådan traditionell musik behövs, men att hen använder ny repertoar på högtider, eftersom de klassiska jullåtarna tvingar barn att vara stilla medan hen vill skapa mer aktiv och glad stämning. ”Jag tänker att det blir så mycket sådant ändå, jag tror att man kör typiska sånger på Lucia senare ändå. För mig förknippas det med himla mycket så ..(visar stillastående position) rakt upp och det tycker jag kan komma sen ändå. Jag tycker att de är lite tråkiga faktiskt”. Vi kopplar detta uttalandet till Bourdieus begrepp akademisk kapital som verkar var större hos musikpedagogen än andra pedagoger baserad på den reflektion hen för om traditionella barnsånger. Utifrån vår valda teoretiska ansats tolkar vi att det kan spela roll för vilken akademisk kapital pedagog har för att kunna reflektera över musikstilar och se samband med hur given musik kan bidra till att främja förskolebarns lek och lärande. Den kompetens som en individ får i sin utbildning utgör möjligheter eller
begränsningar i de arbetsmetoder förskolepedagoger arbetar med. Begreppet kulturell kapital kopplar vi till pedagog 3 som berättar att istället för att använda traditionella välkända låtar skriver pedagog 3 hellre egna låtar för arbete med barnen. Därmed använder hen sina erfarenheter och kunnande av musik för att arbeta med barnen på ett lämpligt sätt.
Pedagog 5 berättade att: ”Eftersom jag har de minsta barnen, ettåringarna övar vi mycket på barnsångerna. Och det blir som repetition för barnen”. Det tolkar vi som att pedagoger ser musik i relation till lärande som lärande genom görande dvs. ju oftare barn sjunger samma välkända sånger desto bättre lär de språket. Pedagogen berättade att:” Vi har möjligheter att på vår reflektion att diskutera val och smak av musik. Men det är mest barnens val och intresse som styr detta”. En faktor som påverkar vuxnas musikval kopplar vi till Bourdieus teori om utbildnings kapital då det är värdefullt för barn att erhålla och anamma sådan kapital, som består av kunskaper som senare kan hjälpa i vidareutbildning. Även begreppet fält utifrån vår valda teori visar att barn är aktiva aktörer inom det pedagogiska fältet som har en viss inflytande över beslut om vilka musikstilar som ska främja. Dock påpekar Brody att barnen borde erbjudas olika kulturer för att kunna ha flera vägval för vidareutbildning och yrkesval (1998, ss. 8–9).
verkar pedagoger och musikproducenter vara de aktörer som innehar det symboliska kapitalet som utgör bestämmande rätt avgöra att musik skriven för barn är bäst för lärande. Det i sin tur synliggör hur människor högst upp i hierarkin, med viss titel, hämmar en kunskapsutveckling och möjlighet att någon annan musikkultur bevaras och utvecklas, anser vi. Det visar sig i intervjuer att Bourdieus beskrivning av legitim kunskap kan tolkas som att valet av användning av svenska visor grundas i legitim och accepterad reproduktion av en kultur i en förskola. Denna tradition att svensk barnmusik är som symbol för först och främst bra utbildningkapital kan utgöra ojämlikheter i syn på andra som föredrar att spela och lyssna på andra musikstilar.
Lugn musik
I intervjuerna nämndes även musikgenren lugn, avslappnings musik då fem av sex pedagoger dvs. pedagog 1, 2, 3, 4 och 5 sa att de använder det i bakgrunden under olika tider på dagen men främst på morgonen och vilan. Pedagog 1 sa att: ”Två av sex pedagoger svarade att de använder det i ateljén för stämningens skull. Pedagog 2 berättade att hen söker musik på Youtube med sökord som
Mindfullness, lugn musik, vattenmusik. Pedagogen sa även att: vi spelar avslappningsmusik också för att vi (vuxna) och barnen ska få det lugnare vilket de lärt sig genom avslappning. Pedagog 2 berättade att lugn musik passar: ”när vi vill ha en harmonisk miljö.” I valet av vilken genre som ingår i denna kategori nämner pedagogen:” havsinspirerad, att man har sökt liksom på vattenmusik så det har varit”. Sådan musik använde pedagoger på morgonen med dämpad belysning. Pedagog 3 sa att: ”Det är nästan ännu viktigare att spela lugn musik så att barnen känner att det är snart vila och där har jag en sångspellista som jag ändrar då och då och jag märker vilka sånger som funkar”. Som svar på intervjufrågan om vilken musik de använder sa pedagog 4 att lugn musik används på vilan:” Jag har försökt några gånger med Mindfullness, men barnen var inte intresserade, så jag bestämde att ta bara avslappnande eller yoga med meditation musik”. Däremot förekommer att avslappningsmusik även spelas på samlingar enligt pedagog 5. Men även i ateljén för att: ”Vi tycker att lugnande musik hjälper barnen att bli lugnare och koncentrera på sin målning, till exempel när de ska sitta och rita”.
Utifrån utsagor konstaterar vi att pedagogernas egen musiksmak synliggörs både avsiktligt och oavsiktligt av stilar, värderingar och kategorier. Eftersom alla människor enligt teoretiska ansatsen uttrycker sin smak på tre sätt – handling, språkligt uttryck och av uttrycksmetod är det just
intervjusvaren som visar vuxnas egen musikstil och musiksmak, vilket präglar deras val av musik för barn för deras välmående. Alla fem informanter uttrycker att det är de som väljer musikgenre utifrån vad de gillar men också vad de anser är bra för barnen för att de ska infinna sig främst i en lugn miljö, därmed själva kan vara lugna och fokusera på det som ska ske. Utifrån dessa utsagor tolkar vi även att vuxnas egen musiksmak spelar en viss roll i musikvalet i arbete med barn, men även att alla
informanter sa att det inte sker någon reflektion kring musikstilar och alla valen görs av var och en ger oss en bild att vuxnas musiksmak. Musikvalet är viktig att diskutera i relation till lärande medan barnens musiksmak spelar roll när det är lekfullhet och glädje i fokus. Utifrån Bourdieus teori och begreppet fält förstår vi att inom det pedagogiska fältet i maktrelationen mellan barn och pedagoger har pedagogen utifrån sin titel en position där deras val av musik har företräde där värdering av musikstilar läggs utifrån eget kulturell kapital.
Det var fyra av sex pedagoger som sa i våra intervjuer att improviserad musik förekom som planerad aktivitet på samlingar i form av låtskapade, nya melodier till känd text eller spelande av musik till spontan leksituation. Pedagog 2 berättade att: ”det kan vara trummor, kastanjetter, det kan vara olika pinnar för att få olika ljud och läten”. ”Man kan göra egna sånger och hitta på egna texter och sen sätta musik till det om man använder instrumentet eller man bara använder .. klappa olika, så tänker jag”. Hen menar att när barn själva skapar nya texter till bekanta melodier är som en
improviserad musik. Pedagog 3 som är en musiker själv berättade att det förekom på hens arbete att en spontan melodi spelades när barn lekte lekar då pedagogen med hjälp av en gitarr hittade på sång om det som sker i stunden. Två av intervjuade pedagoger sa att om de fick tillföra eller ändra på något i sitt arbete i relation till musik då skulle de arbeta mer spontant exempelvis, skapa och använda egna instrument exempelvis med hjälp av toarulle för att göra blåsinstrument, skapa egna låtar med barnen för att: ”de är bra på att hitta på” sa pedagog 1. Dock var det bara två informanter, pedagog 1och 5 som berättade att de vill gärna jobba mer med barnen och göra egna musikinstrument så att barn kan göra egen musik.
Utifrån Bourdieus teoretiska ansats tolkar vi sådan didaktik och barnsyn om det kompetenta barnet att förskolepedagogen erbjuder barnen möjlighet att utforska musikstilar och skapa grund till egen musiksmak därmed främjar utveckling av demokratiskt arbetssätt pedagoger och barn emellan. Däremot ansåg pedagog 4 att eget musikskapande, exempelvis trummande inte kan kallas direkt för musik:” Man kan försöka göra eget musikinstrument, men vi skapar inte egen musik. Ibland tar barnen musikinstrumenten men jag är inte säker att man kan kalla det för musik. Inte egen musik”. Om Bourdieu menar som Brody (1998, ss. 8–9) skriver att kulturell kapital ärvs bl.a. från skolan från tidig ålder och de som har en stor kapital har större chanser för lyckosam framtida utbildningsväg så ser vi en paradox relaterad till pedagog 4 utsagan. Paradoxen är att exempelvis barn, som kan ha anammat sådana kunskaper som inte legitimeras av förskolepedagoger, dock anses relevanta inom egna sociala grupper och där tillåts och värdesätts som musik.
Populärmusik
I intervjuer berättade fem av sex pedagoger (1, 2, 3, 4 och 5) att de använder populärmusik ute på gården antingen som bakgrundsmusik eller för att ha gemensamma dansaktivitet tillsammans med alla avdelningar. I kategorin populärmusik nämndes Melodifestivalens och Idols repertoarer. Det
barnen då musikstilen verkar ha företräde bland alla andra musikstilar när det handlar om barns delaktighet i verksamheten. Vidare popmusik som ett värdefull val hos pedagoger kan även förstås utifrån våra redovisade begrepp stil och smak i relation till barns egen musiksmak. I enlighet med Bjurström (2006, ss. 194, 206) tolkar vi beskrivning av begreppen barnens musikval i förskolans praktik utgör social klassificering gentemot andra - vuxnas sociala världar. Bourdieu menar att det alltid finns ett maktförhållande mellan musikstilar, därför är det ännu svårare för en stil att infinna sig fritt i sammanhang där någon annan stil dominerar. Dock menar vi att sådan maktrelation ändå behövs, dvs. ha en motkultur som popmusik för dem dominerande stila svensk barnmusik för at synliggöra dessa maktförhållanden
Klassisk musik
I kategori klassisk musik räknas symfoni, piano eller gitarrspel och används som morgonmusik eller bakgrundsmusik av pedagog 1 och 2. Pedagog 1 sa att:” sen så tycker jag själv att det är jobbigt med mycket piano, så jag väljer lite gitarr och lite, men .. fortfarande utan text, bara musik, bara melodi. Eeh .. men vissa andra .. alltså det finns jättemycket massagemusik på Youtube. (Skratt) ibland väljer man bara utifrån en bild. Så, men .. bara lugn musik,”. ”Antingen klassisk musik eller lugn musik skulle jag nog välja på morgonen när barnen kommer in för att de skulle bli trygg atmosfär, sa pedagog 2. Men även i skapande process verkar klassisk musik vara en meningsfull genre, enligt pedagog 2, 3 och 4. ”Vi kan ha datorn på och då kan de spela mer för att det blir
stämningsfullt. De sitter och pratar och berättar vad de har gjort. Men det blir liksom annan harmoni” sammanfattar pedagogen 2. Av alla sex intervjuade vuxna var det bara denna pedagog som använder klassisk musik i planerad musikundervisning där barnen får lyssna på rytm och takt. Vi tolkar att klassisk musik tillskrevs högre värde än popmusik i lärande sammanhang för att det fungerar som verktyg för att få barn att fokusera på det som de ska göra, dvs skapa, leka och lära. Att andra pedagoger sa att de inte spelar musik i ateljén eller i bakgrunden av något slag visar oss att de inte delar åsikt att musiken är värdefull som verktyg för att bidra till ett meningsfull lärande. Med dessa utvalda berättelser från intervjuer vill vi synliggöra hur musikgenre i sig ses som ett typ av legitim musikstil – musik som är skriven av erkända musiker, symfonier och musik som ofta högutbildade människor föredrar – högskolelärare, ingenjörer eller högt uppsatta chefer och konstnärer skriver Bourdieu (1989, s. 16). Och om vi tolkar att förskolepedagoger med högre ekonomisk, kulturell och akademisk kapital väljer att lyssna framförallt på klassisk musik.
