Beteckning:
Institutionen för vårdvetenskap och sociologi
Icke-farmakologiska behandlingsmetoder vid demensrelaterad agitation
- en litteraturstudie
Andreas Flemström & Marcus Jonsson Februari 2009
C-uppsats 15 hp Omvårdnadsvetenskap
Sjuksköterskeprogrammet 180hp
Examinator: Annika Nilsson
Handledare: Ulrika Östlund
Abstract
The aim of this literature review was to describe the potential effects of non-pharmacological treatments for agitated behaviours associated with dementia. Data was collected through the databases Medline and Academic Search Elite. Searches were limited to articles published within the last ten years, written in either Swedish or English. They also had to correspond with aim and formulated questions to be included in the study. After reviewing the chosen material, 29 articles were compiled to form the result, categorized in topics: aroma therapy, light therapy, massage therapy, music therapy, snoezelen and validation therapy. Non- pharmacological treatments proved to have the potential to reduce agitated behaviours in persons with dementia. However, the effect seemed to be very individual. These treatments might not work equally well for everyone, and should therefore be adapted individually in order to achieve the best results. Further research is needed to make the results more reliable, and to identify factors that make these treatments individual.
Keywords: Dementia, Non-pharmacological treatments, Agitation.
Sammanfattning
Syftet med denna studie var att via litteraturen beskriva eventuella effekter av icke-
farmakologiska behandlingsmetoder vid demensrelaterad agitation. Data samlades in genom sökning i databaserna Medline och Academic Search Elite. Sökningarna begränsades genom att artiklarna skulle vara publicerade under de senaste tio åren, och skrivna på antingen svenska eller engelska. Dessa skulle även svara mot syfte och frågeställningar för att
inkluderas i studien. Efter genomgång och granskning av utvalt material var det slutligen 29 artiklar som sammanställdes till ett resultat, under rubrikerna aromterapi, ljusterapi,
massageterapi, musikterapi, snoezelen och validation therapy. Icke-farmakologiska behandlingsmetoder uppvisade förmåga att dämpa agitationsbeteenden hos personer med demens. Däremot verkar det som att effekten från dessa behandlingar är väldigt individuell.
De fungerar kanske därför inte lika bra för alla, utan bör anpassas individuellt för att ge bästa effekt. Mer forskning är önskvärd, så resultaten kan preciseras och faktorer som tycks göra behandlingen individuell kan identifieras.
Sökord: Demens, Icke-farmakologisk behandling, Agitation.
Innehållsförteckning
1 Introduktion ... 1
1.1 Demens ... 1
1.2 Agitation ... 2
1.3 Sambandet mellan demens och agitation ... 2
1.4 Icke-farmakologisk behandling vid demens ... 2
1.4.1 Aromterapi ... 3
1.4.2 Ljusterapi ... 3
1.4.3 Massageterapi ... 3
1.4.4 Musikterapi ... 4
1.4.5 Snoezelen ... 4
1.4.6 Validation Therapy ... 4
1.5 Problemområde ... 5
1.6 Syfte ... 5
1.7 Frågeställningar ... 5
2 Metod ... 6
2.1 Design ... 6
2.2 Databaser ... 6
2.3 Sökord ... 6
2.4 Utfall av sökning ... 6
2.5 Manuell sökning ... 7
2.6 Kriterier för valda källor ... 7
2.7 Dataanalys ... 7
2.8 Forskningsetiska överväganden ... 8
3 Resultat... 8
3.1 Aromterapi ... 8
3.2 Ljusterapi ... 9
3.3 Massageterapi ... 11
3.4 Musikterapi ... 13
3.5 Snoezelen ... 14
3.6 Validation Therapy ... 17
4 Diskussion ... 17
4.1 Huvudresultat ... 17
4.2 Resultatdiskussion ... 18
4.2.1 Aromterapi ... 18
4.2.2 Ljusterapi ... 18
4.2.3 Massageterapi ... 18
4.2.4 Musikterapi ... 19
4.2.5 Snoezelen ... 19
4.2.6 Validation Therapy ... 19
4.3 Metoddiskussion ... 20
4.4 Allmän Diskussion ... 20
5 Referenser ... 22
1 Introduktion
Enligt beräkningar av socialstyrelsen fanns år 2005 ungefär 143 000 personer i Sverige med någon form av demens. Detta var en ökning från år 2000 med cirka 9000 personer.
Beräkningar antyder att antalet personer med demens kommer att fortsätta öka under de nästkommande åren och förväntas vara ungefär 250 000 personer år 2050 (Socialstyrelsen, 2007). Anledningen till denna ökning är att fler föds och medellivslängden stiger. Med en population av äldre som blir större för varje år, växer också den grupp som drabbas av demens. Detta skapar då större behov av resurser, både kunskapsmässigt och ekonomiskt för att kunna bedriva vård och omsorg (Melin & Olson, 1999; Socialstyrelsen, 2007). Samtidigt räknar statistiska centralbyrån (SCB) med en brist på utbildad personal i framtiden till följd av minskat intresse för utbildningar samt förluster av befintlig kompetens i form av
pensionsavgångar (Socialstyrelsen, 2007).
1.1 Demens
I Sverige ställs diagnosen demens efter ett antal kriterier som WHO har definierat.
Förekomsten av hjärnskada är det som separerar diagnosen från andra demensliknande
sjukdomar (Melin & Olson, 1999). Förändringar eller skador i hjärnan som kan förväntas vara ett resultat av normalt åldrande klassas dock inte som demens (Demensförbundet, 2008).
Demens är ett samlingsnamn för en rad olika sjukdomar som orsakar varierande kognitiva störningar och rörelsesvårigheter (Melin & Olson, 1999). De fyra vanligaste formerna av demens är:
• Alzheimers sjukdom.
• Frontallobsdemens, eller Pannlobsdemens.
• Vaskulär demens.
• Lewy-body demens.
De olika demensformerna har något skiftande symtombilder och sjukdomsförlopp. Detta beror dels på att de påverkar olika delar av hjärnan men också att de gör skada på olika sätt.
Samtliga är dock gradvisa försämringar av hjärnans olika kognitiva funktioner (Melin &
Olson, 1999).
1.2 Agitation
Agitation är ett huvudsymtom vid demens. Det kännetecknas av opassande verbalt och fysiskt beteende, tillsammans med motstånd till behandling (Kong, 2005). Hos personer med demens kan agitation manifesteras på en mängd olika sätt som avviker från den sociala normen;
exempelvis osammanhängande tal, skrikande, rastlöshet och aggressivitet (Cohen-Mansfield, 2008).Agitationsbeteende har en påfrestande effekt på både patient och vårdgivare, vilket ofta innebär begränsningar i form av låsta dörrar och ökad läkemedelsanvändning. Agitation innebär även minskad livskvalité för personer med demens, samt ökad arbetsbörda för vårdgivaren (Kong, 2005).
1.3 Sambandet mellan demens och agitation
Det finns bevisade samband mellan demens och agitation (Kong, 2005), samt agitation som ett uttryck för obehagskänslor hos personer med demens (Cohen-Mansfield, 2008). Dessa obehagskänslor har visat sig vara mer omfattande hos personer med svårare former av demens och bidrar därigenom till ökad agitation. Andra faktorer som tros ha inverkan på både
agitation och obehagskänslor är smärta och stressad vårdpersonal (Kong, 2005).
1.4 Icke-farmakologisk behandling vid demens
Socialstyrelsen kommer i nya riktlinjer rekommendera en minskad användning av läkemedel inom demensvården (Socialstyrelsen 2008). Beräkningar idag visar att äldre människor som vistas på någon typ av boende behandlas med mellan åtta till nio läkemedel per person. På grund av fysiologiska försämringar har äldres organ, särskilt levern, svårare att eliminera intagna läkemedel. Risken för svåra biverkningar som kan leda till fler och förvärrade
symtom är mycket stor (Simonsen, 2001). Hos personer med demens kan obehagskänslor och smärta manifesteras som aggressivt beteende, då deras förmåga att uttrycka sig på annat vis är begränsad (Buffum, Christine, Sands & Brod, 2001). Att läkemedel har en verklig effekt på demensrelaterade symtom som agitation och sömnstörningar, saknar tillfredsställande bevisning enligt ny forskning ( Spijker, Vernooij-Dassen, Vasse, Adang, Wollersheim, Grol
& Verhey, 2008). Omvårdnaden bör fokusera på att främja individens självkänsla och välmående (Kristoffersen, Nortvedt & Skaug, 2005). Genom användandet av stimulerande miljöer, motion och andra icke-farmakologiska interventioner är målet att användandet av läkemedel kan minskas (Socialstyrelsen, 2008).
1.4.1 Aromterapi
Aromterapi omfattar användandet av växter, örter och essentiella oljor inom sjukvården, med målsättningen att lindra hälsoproblem och förbättra livskvalitén hos patienten. Oljorna används framför allt i oljebrännare, i badvatten, eller masseras in i huden. Aromen från oljorna förångas sedan och stimulerar då luktsinnet. Generella effekter av aromterapi påstås inkludera främjande av avslappning, sömn och smärtlindring, samt reducera depressiva symtom. Aromterapi kan vara användbart som en intervention till förvirrade personer med begränsad verbal kommunikationsförmåga, där konventionella metoder endast ger marginella effekter. Målet med terapimetoden har varit att minska agitationsbeteenden hos personer med demens (Thorgrimsen, Spector, Wiles & Orrell, 2003).
1.4.2 Ljusterapi
Dygnsrytmen styrs av hormonet melatonin som huvudsakligen är aktivt under dygnets mörka timmar. Hormonet hämmas vid exponering för starkt ljus (Werner & Ahrén, 2004). I en studie på personer som led av höst/ vinterdepression, jämfördes effekterna av ljusterapi och
antidepressivt läkemedel. Ljusterapi gav snabbare effekt och stabiliserade dygnsrytmen utan de biverkningar läkemedelsbehandling orsakar. Inga signifikanta skillnader kunde ses mellan de två behandlingarnas totala utfall. Båda gav likvärdiga kliniska förbättringar (Lam, Levitt, Levitan, Enns, Morehouse, Michalak, m.fl., 2006). Dock är det i dagsläget lite forskat kring hur ljusterapi påverkar personer med demens och specifika agitationsbeteenden (Forbes, Morgan, Bangma, Peacock & Adamson, 2009)
1.4.3 Massageterapi
Massage och beröring används inom demensvården med syftet att motverka kognitivt förfall, genom att lindra vanligt förekommande psykologiska och beteendemässiga symtom.
Målsättningen är att förbättra personer med demens livskvalitet och allmänna hälsa.
Massageterapi anses vara en relativt effektiv, billig och säker intervention. Det finns många teorier runt effekterna av denna metod. Rent fysiskt avser massage att genom beröring eller närhet erbjuda direkt lugnande, trygghetsskapande effekter. Massage och beröring kan även ses som ett sätt att ”behålla kontakten” och bevara en känsla av meningsfull, trygg
kommunikation även när orden börjat försvinna (Hansen, Jørgensen, & Ørtenblad, 2006).
1.4.4 Musikterapi
När språkanvändning inte längre är möjlig, erbjuder musikterapi alternativ kommunikation hos personer med demens. Individer med afasi kan exempelvis sjunga en sång, även om de är inkapabla att tala normalt. Trots att de kognitiva förmågorna gradvis försämras under
sjukdomens gång, kan mottagligheten för musik finnas kvar till svårare stadier av demens.
Musikterapi definieras som användandet av musik och/eller musikaliska element (ljud, rytm, melodi och harmoni), som är utformad för att underlätta och främja kommunikation. En musikterapeut använder passiv eller aktiv musikterapi. Passiv terapi innebär att terapeuten spelar, sjunger, eller väljer särskild inspelad musik. Vid aktiv terapi är patienterna involverade i musikskapandet, genom att exempelvis spela på små instrument (Vink, Birks, Bruinsma &
Scholten, 2003).
1.4.5 Snoezelen
Tanken med behandlingen är att erbjuda personer med kognitiva handikapp och
inlärningssvårigheter möjlighet till avslappning. Målsättningen med snoezelen är att arrangera sensoriska upplevelser för att tillfredsställa och stimulera samtliga sinnen (syn, hörsel, smak, lukt och känsel). Omgivningarna ställer inga särskilda krav på intellektuell aktivitet, utan avser endast att erbjuda en atmosfär av tillit och avslappning. Konceptet baseras på antagandet att vår värld är en kombination sinnesintryck som påverkar oss på olika sätt.
Behandlingen kan exempelvis utföras med hjälp av ljuseffekter, meditativ musik, doftande oljor och taktila underlag (Chung & Lai, 2004). Personer med demens upplever i allmänhet en gradvis försämring av samtliga kognitiva funktioner i takt med att sjukdomen utvecklas. Detta kan innebära att dessa personer är mindre lämpliga för interventioner där det ställs krav på kognitiva förmågor och god kommunikation. Dessutom är personer med demens inte lika kapabla, och har en lägre stresstolerans, när det gäller att hantera sinnesintryck. Under det senaste årtiondet har den kliniska användningen av snoezelen därför utvidgats från vård av personer med inlärningssvårigheter till vård av personer med demens (Melin & Olson, 1999).
1.4.6 Validation Therapy
Validation therapy handlar om att visa acceptans för personer med demens egna känslor och hur de uppfattar sin verklighet, istället för att rätta dem med ”sanningen” (Feil, 1988).
Antagandet i teorin är att dessa till synes ”felaktiga” uppfattningar om verkligheten baseras på olösta konflikter från personens förflutna. Detta grundas på befintliga teorier om att alla
människor går igenom olika stadier under livets gång. Varje livsstadie definieras av en särskild konflikt som behöver lösas. Blir denna konflikt löst på ett felaktigt sätt påverkar det möjligheten att lösa nästa. Olika beteenden hos personer med demens karaktäriserar vilken typ av konflikt som behöver bearbetas. Med validation therapy som verktyg kan dessa
konflikter hanteras. Däremot är det viktigt med insikten att dessa problem aldrig kan lösas helt och hållet (Feil, 1992), men att känslor som bekräftas minskar i styrka (Feil, 1988).
1.5 Problemområde
Omvårdnad syftar till att främja personers hälsa och välbefinnande och
omvårdnadshandlingar ska baseras på bästa tillgängliga evidens. Agitationsbeteende har en påfrestande effekt på både patient och vårdgivare. Stress smittar av sig och orsakar en stökig atmosfär. Då personer med demens är känsliga för överstimuleringar är det viktigt att
vårdgivaren förfogar över adekvat kunskap för att tolka individens signaler som kan manifestera sig via agitationssymtom. Att behandla med läkemedel kan ge oönskade biverkningar, varför icke-farmakologiska behandlingsmetoder är önskvärda. I dagsläget är kunskapen fortfarande begränsad kring hur dessa behandlingsmetoder påverkar personer med demens. Det finns dock en del empiriska studier publicerade som undersökt dess effekter, varför en sammanställning av ämnet är relevant för att ge en översikt över kunskapsläget.
1.6 Syfte
Syftet med denna studie var att via litteraturen beskriva eventuella effekter av icke- farmakologiska behandlingsmetoder vid demensrelaterad agitation.
1.7 Frågeställningar
Vilka effekter har icke-farmakologiska behandlingsmetoder på agitationsbeteenden hos personer med demens?
Vilka andra effekter relaterade till agitationsbeteenden hos personer med demens har icke- farmakologiska behandlingsmetoder?
2 Metod
2.1 Design
Studien genomfördes som en deskriptiv litteraturstudie.
2.2 Databaser
Data samlades in genom sökning i databaserna Medline, och Academic Search Elite, som är välkända och frekvent använda databaser inom medicinsk forskning. Sökningar utfördes även i Cinahl, men då resultaten överlappade Medline och Academic Serch Elite, valdes Cinahl bort (se tabell 1).
2.3 Sökord
Vid datainsamlingen användes sökorden Dementia, Validation Therapy, Snoezelen, Multi- Sensory, Light therapy, Music therapy, Aromatherapy, Massage therapy (se tabell 1).
2.4 Utfall av sökning
Tabell 1. Översikt över databas, sökord, utfall, limits och antal artiklar inkluderade i studien.
Databas Sökord Utfall Valda källor Limits
Medline ”Validation Therapy”
AND Dementia 10 2 Publicerad senaste
10 åren, Engelska
Medline Light therapy AND
Dementia 31 6
Publicerad senaste 10 åren, Engelska,
Clinical Trial, Randomized Controlled Trial
Medline Music therapy AND
Dementia 19 6
Publicerad senaste 10 åren, Engelska,
Clinical Trial, Randomized Controlled Trial
Medline Aromatherapy AND
Dementia 6 2 Publicerad senaste
10 åren, Engelska
Medline Massage therapy AND
Dementia 23 3 Publicerad senaste
10 åren, Engelska
Medline Snoezelen AND
Dementia 17 2 Publicerad senaste
10 åren, Engelska
Academic Search Elite Aromatherapy AND
Dementia 10 1 Publicerad senaste
10 åren, Engelska
Academic Search Elite Multi-sensory AND
Dementia 4 2 Publicerad senaste
10 åren, Engelska
Totalt 120 24
2.5 Manuell sökning
Författarna granskade även relaterade artiklar samt referenser till relevanta artiklar för eventuell inkludering. De artiklar som stämde överrens med inklusionskriterierna inkluderades i litteraturstudien. Fem artiklar inkluderades genom manuell sökning.
2.6 Kriterier för valda källor
Artiklarna som inkluderades i föreliggande studie svarade mot syfte och frågeställningar. De var vetenskapligt granskade och publicerade inom de senaste 10 åren. Språket var antigen svenska eller engelska. I slutändan inkluderades dock enbart artiklar skrivna på engelska.
För att inkluderas skulle artiklar som svarade på föreliggande studies frågeställning om icke- farmakologiska behandlingsmetoder och deras effekter använda randomiserad, kontrollerad design.
2.7 Dataanalys
De artiklar vars titel verkade stämma med studiens syfte och frågeställningar, valdes ut från sökresultaten. Om abstrakten motsvarade inklusionskriterierna lästes hela artikeln igenom av båda författarna. Artiklar som ansågs svara mot syfte och frågeställningar skrevs ut eller beställdes via Högskolan i Gävles bibliotek. Sedan granskades materialet med
granskningsmallar för empiriska studier från Forsberg & Wengström (2003). Målsättningen var att endast inkludera randomiserade, kontrollerade studier vilka bedömdes ha det högsta tillgängliga bevisvärdet. Det fanns dock bristfälligt med sådana studier, varpå artiklar med
något lägre bevisvärde inkluderades. Av 120 artiklar som granskades utifrån
inklusionskriterierna fick slutligen 29 artiklar utgöra resultatet i litteraturstudien. Av dessa var 10 randomiserade kontrollerade studier och 19 studier med lägre bevisvärde. Innehållet analyserades utifrån inklusionskriterierna, samt diskuterades av båda författarna och sammanställdes till ett resultat.
2.8 Forskningsetiska överväganden
Genom att följa de uppsatta inklusionskriterierna vid urvalet av källor försökte författarna huvudsakligen undvika subjektiva värderingar av artiklar. Endast vetenskapligt granskade och publicerade artiklar användes till uppsatsen. Författarna anser därför att någon ansökan till etisk kommitté inte varit nödvändig.
3 Resultat
För att beskriva icke-farmakologiska behandlingsmetoder vid demensrelaterad agitation samt deras eventuella effekter presenteras resultatet samt de artiklar det baseras på under
rubrikerna: aromterapi, ljusterapi, massageterapi, musikterapi, snoezelen och validation therapy. De inkluderade artiklarna presenteras i sin helhet i bilaga 1 och bilaga 2.
3.1 Aromterapi
Fyra studier undersökte effekten av behandling med lavendelolja vid agitationssymtom hos personer med demens (Gray & Clair. 2002; Holmes, Hopkins, Hensford, MacLaughlin, Wilkinson & Rosenvinge. 2002; Snow, Hovanec & Brandt. 2004; Wan-ki Lin, Chan, Fung- leung & Chiu-wa Lam. 2007).
Två studier använde doftspridare som placerades ut på avdelningen. Holmes m.fl. (2002) stationerade sina i allmänutrymmet under dagtid, medan Wan-ki Lin m.fl. (2007) placerade spridare på vardera sidan om patientens kudde nattetid. Båda studierna använde ett
verkningslöst placebopreparat för att kunna kontrollera effekten. Efter dagbehandlingen som Holmes m.fl. (2002) genomförde visade nio patienter en förbättring (60 %), fem patienter var opåverkade (33 %), och en patient visade en försämring (7 %) i jämförelse med
placebokontrollen. Utfallet visade sig vara signifikant (p<0,016). Nattbehandlingen av Wan-ki Lin m.fl. (2007) visade statistiskt signifikanta skillnader inom kategorierna agitation
(p<0,0005), nedstämdhet (p=0,03), irritabilitet (p<0,001), avvikande motoriska rörelser (p=0,01) och nattbeteende (p=0,001). Resultatet visade även att fysisk aggressivt, fysiskt icke- aggressivt samt verbalt agiterat beteende minskade signifikant (p<0,001). Det fanns ingen signifikant skillnad på agitationsbeteende för hela gruppen, och ingen signifikant skillnad kunde ses på effekterna mellan män och kvinnor.
En annan metod användes i de två andra studierna, där lavendeloljan applicerades på en bomullstuss som sedan fästes på patientens tröjkrage. Gray m.fl. (2008) doppade hela tussen i oljan, medan Snow m.fl. (2004) tillsatte droppar på bomullen med jämna mellanrum. Vid båda testerna användes en kontrolltuss som var doftfri. Gray m.fl. (2008) kom fram till att behandlingen inte gav några signifikanta skillnader på agitationsbeteendet, trots att de provade flera olika oljor. Detta samstämde med resultatet från Snow m.fl. (2004), som inte heller kunde visa några signifikanta effekter av aromterapin.
Sammantaget visade resultatet att doftspridarna hade en tydligare effekt än bomullstussarna på agitationsbeteenden. Resultatet kan dock ha påverkats av metodologiska aspekter som att Holmes m.fl. (2002) och Wan-ki Lin m.fl. (2007) hade större patientgrupper, och att effekten av behandlingen varit väldigt individuell. I de olika studierna har författarna även använt olika analysmetoder. Detta skulle kunna påverka resultatet, eftersom dessa metoder kräver rätt förutsättningar för att generera korrekta resultat (Polit & Beck, 2008).
3.2 Ljusterapi
Sju studier undersökte effekten av behandling med ljusterapi vid agitationssymtom hos personer med demens (Dowling, Graf, Hubbard & Luxenberg, 2007; Lyketsos, Veiel, Baker
& Steele, 1999; Dowling, Hubbard, Mastick, Luxenberg, Burr, & Van Someren, 2005a;
Dowling, Mastick, Hubbard, Luxenberg & Burr, 2005b; Hickman, Barrick, Williams,
Zimmerman, Connel, Preisser, Mitchell & Sloane, 2007; Sloane, Williams, Mitchell, Preisser, Wood, Barrick, Hickman, Gill, Connell, Edinger & Zimmerman, 2007; Van Hoof, Aarts, Rense & Schoutens, 2008).
Två studier har utvärderat effekten av en timmas ljusterapi varje morgon, på
agitationsbeteende och dygnsrytm hos personer med demens (Lyketsos m.fl., 1999; Dowling m.fl., 2005a). I båda fallen jämfördes utfallet med exponering av belysning med normal
ljusstyrka. Lyketsos m.fl. (1999) fann att interventionsgruppen i snitt sov längre efter fyra veckors behandling, än de hade gjort innan (p<0,05), men att skillnaden med kontrollgruppen ej var signifikant, dock antydde en differens (p<0,08). Dowling m.fl. (2005a) fann tendenser som visade på förbättringar av dygnsrytm och agitationsbeteende. Ingen signifikans kunde dock påvisas.
Samma år gjorde Dowling m.fl. (2005b) en ny studie där de även ville undersöka om ljusterapi i en timma på eftermiddagen kunde ge någon effekt. Enligt de resultat som
framkom, gjorde kvällsinterventionen ingen märkbar skillnad på antalet timmar per natt som personer med demens sov. Däremot stabiliserades dygnsrytmen signifikant under
behandlingens gång (p<0,01), jämfört med innan interventionen inleddes. I en annan studie av Dowling m.fl. (2007), jämfördes effekterna på agitationsbeteende genom en timmas ljusterapi på morgonen med en timma på eftermiddagen samt resultat från en kontrollgrupp.
Förekomsten av agitations- och aggressionsbeteenden minskade i både morgon- och eftermiddagsgruppen (p<0,032) jämfört med kontrollgruppen. Mellan de två
interventionsgrupperna visade morgongruppen en påtagligare nedgång av agitations- och aggressionsbeteende (p<0,009).
En annan metod för att experimentera med ljusterapi är så kallat ”Ambient bright light”. I studier av Hickman m.fl. (2007) och Sloane m.fl. (2007) exponerades personer med demens för starkt ljus under längre perioder kontinuerligt. Även om grundförutsättningarna var de samma i båda studierna undersöktes olika saker. Sloane m.fl. (2007) ville se hur ljusterapi påverkar sömnrutiner. De fann att den tid som spenderades sovande nattetid ökade signifikant, och mest hos de med svårare former av demens (p=0,008). Hickman m.fl. (2007) ville se om ljusterapi kunde lindra depression hos dementa. Studien visade att symtom på depression sjönk mer hos kvinnor än män (p=0,001), men för båda grupper sammantaget fanns ingen signifikant skillnad mot kontrollgruppen. Van Hoof m.fl. (2008) använde sig av en gulaktig respektive blåaktig nyans i sin studie. Resultatet visade att det blåaktiga ljuset medförde en minskning av koncentrationsstörningar (p<0.01) som var tydligare än effekterna av det gulaktiga (p<0.05), jämfört med normalbelysning. Studiens resultat antydde att
rastlöshetsbeteenden minskade efter användningen av det blåaktiga ljuset, men att ingen skillnad kunde ses av det gulaktiga.
Sammantaget visar resultatet att ljusterapi kan stabilisera dygnsrytmen (Dowling m.fl., 2005b), förlänga de timmar per natt som spenderas sovande (Lyketsos m.fl., 1999) samt signifikant dämpa agitationsbeteenden (Dowling m.fl., 2007). Hickman m.fl. (2007) inkluderade endast 6 personer i sin studie vilket påverkar tillförlitligheten (Polit & Beck, 2008). Vidare hade inte alla artiklar syftet att undersöka vilken effekt ljusterapi har på agitation. De visade däremot på faktorer som tycks påverka förekomsten av
agitationsbeteenden.
3.3 Massageterapi
Tre studier undersökte effekten av behandling med massage vid agitationssymtom hos personer med demens (Kim & Buschmann, 1999; Remington, 2002; Yang, Wu, J-G Lin & L- C Lin, 2005).
Remington (2002) ville undersöka effekten av lugnande musik och handmassage vid agitationsbeteende hos personer med demens. I studien delades patienter in i fyra grupper.
Första gruppen fick lyssna på lugn musik i samtalsnivå, den andra fick handmassage, och den tredje gruppen fick göra båda sakerna samtidigt. Sista gruppen användes som kontroll för att tydliggöra eventuella effekter. Alla behandlingar varade tio minuter. Agitationsnivån
kontrollerades vid fyra tillfällen; före testet, under testet, tio minuter efter och en timme efter testet. Inga signifikanta skillnader i agitationsbeteende förekom mellan grupperna före
testerna. Under behandlingen hittades signifikanta skillnader för agitationsnivå mellan de fyra grupperna (p<0,01). Testerna visade signifikanta skillnader mellan kontrollgruppen och de tre andra metoderna, vilket indikerade en högre agitationsnivå i kontrollgruppen (p<0,05). Ingen skillnad kunde ses mellan de tre testgrupperna. För fysiskt aggressivt agitationsbeteende upptäcktes inga signifikanta skillnader under testerna. För fysiskt ickeaggressivt
agitationsbeteende kunde författaren däremot se en signifikant skillnad, där patienterna i testgrupperna visade mindre agitation än kontrollgruppen. Verbalt agitationsbeteende påverkades inte signifikant av någon metod. Den metod som dock hade störst inflytande på detta beteende var handmassage.
I en annan studie av Yang m.fl. (2005) var syftet att utreda om akupressur har någon effekt på agitationsbeteende. Tjugo patienter deltog i behandlingen som utfördes två gånger dagligen, och omfattade 15 minuter per gång. Testet pågick totalt fyra veckor. Hela testgruppen
fungerade sedan som kontroll, och fyra veckor efter testets slut undersöktes och jämfördes patienternas agitationsbeteende med värdena som akupressuren genererat. En signifikant minskning av agitationsbeteenden kunde observeras med behandlingen. Agitationsvärdena minskade betydligt under testet genom användandet av akupressur. Under kontrollperioden ökade agitationsvärdena, och en signifikant skillnad kunde observeras mellan de båda perioderna. Resultaten indikerade att den omedelbara effekten av behandlingen omfattade signifikant reducering av fysiska och verbala attacker. En signifikant förbättring kunde också ses genom personalens bedömning av lättare vård efter behandlingen.
Kim m.fl. (1999) studerade effekten på agitationsbeteenden vid beröring och kommunikation.
Trettio patienter deltog i studien. Innan testets start undersöktes normalvärden, och patienters reaktion på beröring. Patienter som ryggade undan eller på annat sätt visade obehag vid beröring exkluderades. Behandlingen utfördes morgon och kväll under tio dagar. Patienterna testades femte och tionde dagen, och igen efter testets slut. Värdena jämfördes sedan med data som sammanställts innan behandlingen. Resultatet visade en signifikant minskning av
pulsvärden för patienterna vid post-testet, vilket indikerade en minskad ångest. Ingen skillnad hittades mellan pulsvärdena olika dagar, vilket även indikerade att effekten av behandlingen saknar additiv förmåga. En signifikant skillnad kunde ses gällande agitationsbeteende, som också minskat vid post-testet. Förbättringen visade sig vara linjär (p<0,001), vilket antydde att effekten blir större ju längre behandlingen används.
Sammantaget visade resultatet att massageterapi har en lindrande effekt på
agitationsbeteenden, men att metoden inte fungerar för alla deltagare (Kim & Buschmann.
1999, Remington. 2002, Yang, Wu, J-G Lin & L-C Lin, 2005). Massage påverkar däremot inte aggressivt fysiskt beteende. Metodologiskt kan undersökningsgruppernas komposition ha påverkat resultatet. Kim & Buschmann (1999) har exempelvis använt patienter från ett
äldreboende i Korea, där strukturerad sjukvård används i liten utsträckning. Remington (2002) har huvudsakligen vita medelklasskvinnor i sin patientgrupp, och har bara inkluderat personer med Alzheimers sjukdom eller multi-infarktdemens. Dessa faktorer kan innebära att resultaten blir svåra att generalisera och överföra direkt till andra sammanhang än de ovan nämnda.
3.4 Musikterapi
Sex studier undersökte effekten av behandling med musikterapi vid agitationssymtom hos personer med demens (Svansdottir & Snaedal, 2006; Ragneskog, Asplund, Kihlgren &
Norberg, 2000; Gerdner, 2000; Sung, Chang, Lee, W-L & Lee, M-S, 2006; Van de Winckel, Feys, Weerdt & Dom, 2002; Homes, Knights, Dean, Hodkinson & Vivienne, 2006).
I en studie av Svansdottir m.fl. (2006) var syftet att undersöka om musik kan lindra agitations- beteenden hos personer med demens. 38 patienter delades upp i två grupper, där ena gruppen under 10 veckor fick lyssna till musik under 30 min, tre gånger per vecka. Efter sex veckor hade beteenden relaterade till agitation minskat signifikant (p=0,02). Fyra veckor efter behandlingens slut återgick värdena till ungefär vad de var innan interventionen.
Ragneskog m.fl. (2000) och Gerdner (2000) jämförande resultaten av individuellt anpassad musik samt klassisk musik. För att kunna rätta musiken efter varje person gjordes samtal med personal, anhöriga och personen med demens. Ragneskog m.fl. (2000) genomförde studien i fyra perioder. I de två första spelades klassisk musik, och de två sista individuellt anpassad musik. Varje period utgjordes av fyra till fem interventioner, där varje varade i c:a 30 min.
Resultaten visade att musiken lugnande alla deltagarna, däremot var de med svårare form av demens mindre påverkade av musiken. Den individuellt anpassade musiken var något mer effektiv. Gerdner (2000) delade upp sin studie i tre perioder. Under den första perioden spelades individuellt anpassad musik i sex veckor. Sedan följde en treveckorsperiod med normala förhållanden. Sista perioden utgjordes av sex veckor med klassisk musik.
Interventionerna hölls två gånger per vecka i c:a 30 min. Tydliga bevis på fördelar med att anpassa musiken efter personen sågs. Agitationsnivåerna var signifikant lägre under och efter den anpassade musiken (p<0,0001), jämfört med både klassisk musik och nivåerna innan interventionen. Klassisk musik visade inte liknande signifikanta skillnader jämfört med startvärdena.
I två studier kombinerades musikterapi med fysisk aktivitet (Sung m.fl., 2006 och Van de Winckel m.fl., 2002). Båda undersökningarna bestod av 30 minuter långa interventioner, där personer med demens fick röra sig till musik. I studien av Van de Winckel m.fl. (2002) hölls interventionerna dagligen, och studien sträckte sig över en period av tre månader. Sung m.fl.
(2006) avslutade efter fyra veckor och hade interventioner två gånger per vecka. Resultaten visade på signifikant minskning av agitationsbeteende (p<0,001) jämfört med kontrollgruppen som bara fick konventionell vård. Van de Winckel m.fl. (2002) fann inga signifikanta
skillnader i beteende/agitationssymtom men däremot förbättrades kognitiva förmågan hos deltagarna i experimentgruppen signifikant.
Holmes m.fl. (2006) genomförde en studie med syftet att jämföra hur livemusik och förinspelad musik kan påverka personer med demens. Undersökningen delades upp i tre stycken 30-minutersperioder. En där livemusik spelades upp, en med förinspelad musik och sedan en period av tystnad. Musiken som spelades hade lokal kulturell anknytning och var samma både live som förinspelat. Däremot randomiserades den ordning låtarna spelades.
Sedan mättes hur positivt engagerad varje intervention gjorde deltagarna. Livemusiken gav bäst resultat. Skillnaden i positiva vinster mellan live- och förinspelad musik var signifikant (p<0,01), liksom skillnaden mellan live musik och tystand (p<0,0001). Däremot var
skillnaden mellan förinspelad musik och tystnad inte signifikant (p>0,1).
Sammantaget visade resultaten att musik har positiv inverkan på personer med demens, men att effekten avtar när behandlingen avslutas (Svansdottir m.fl., 2006). Musik som framförs live har större inverkan än förinspelad musik (Holmes m.fl., 2006), och förinspelad musik fungerar bättre när den är individuellt anpassad (Ragneskog m.fl., 2000; Gerdner, 2000).
Genom att kombinera musik med fysisk aktivitet fann Sung m.fl. (2006) och Van de Winckel m.fl. (2002) kognitiva förbättringar samt minskat agitationsbeteende. Metodologiskt kan studien av Ragneskog m.fl. (2000) ifrågasättas på grund av sin ofullkomliga
undersökningsgrupp på endast 4 personer. Inga konkreta slutsatser kan dras från ett sådant resultat, men det kan visa att effekter kan ses även på mycket små grupper. Endast två studier använde sig av randomiserad kontrollerad design. Då en varierande struktur av metoder använts för att registrera utfall, kan det vara svårt att veta vilken design som är bäst lämpad för denna typ av studie.
3.5 Snoezelen
Sex studier undersökte effekten av behandling med Snoezelen vid agitationssymtom hos personer med demens (Baker, Holloway, Holtkamp, Hartman, Larsson, Pearce, Scherman, Johansson, Thomas, Wareing & Owens, 2001; Baker, Bell, Baker, Gibson, Holloway, Pearce, Dowling, Thomas, Assey & Wareing, 2002; Hope, 1998; Milev, Kellar, McLean, Mileva, Luthra, Thompson & Peever, 2008; Van Weert, Van Dulmen, Spreeuwennberg, Ribbe &
Bensing, 2004,2005).
Van Weert m.fl. (2005) undersökte snoezelens effekt på agitationsbeteende. Deltagare valdes från 12 avdelningar på 6 demensboenden. Personalen fick först utbildning inom Snoezelen.
Innan testerna genomfördes samlades sedan information om samtliga patienter för att kunna avgöra och dokumentera vanliga agitationsbeteenden för varje individ, samt lämpliga åtgärder för att minska dessa. Varje patient fick sedan en individuell snoezelenplan utformad. Studien pågick i 18 månader, och data samlades in före och efter experimentet. Alla resultat
indikerade fördelaktiga förändringar i experimentgruppen. En signifikant skillnad kunde ses för apatiskt, rebelliskt, aggressivt och depressivt beteende. Mätvärden som representerade positiva känslor och anpassning visade signifikant förbättring i experimentgruppen. Samma sak kunde ses för negativa beteenden.
I en annan studie av Van Weert m.fl. (2004) med samma tillvägagångssätt valde författarna istället att undersöka Snoezelens effekt på kommunikation mellan vårdigvare och vårdtagare.
Där visade resultaten också positiva effekter. För ickeverbal kommunikation sågs en förändring i testgruppen. En signifikant skillnad observerades för längre ögonkontakt, känslosam beröring och leendefrekvens. Verbal kommunikation förbättrades också i jämförelse med kontrollgruppen. Signifikanta behandlingsskillnader sågs framför allt inom kategorierna positiv känslomässig kommunikation och positiv instrumentell kommunikation.
Antalet verbala yttrandet ökade efter behandlingen. Testerna visade även att negativ
känslomässig kommunikation minskade i experimentgruppen, tillsammans med motstånd och aggressivitet.
Två studier hade ett mer allmänt förfarande vid behandlingen. I dessa studier inreddes ett sinnesrum, men patienterna fick själva välja stimuli. Hope (1998) utredde hur personer med demens reagerade på Snoezelen, och vilka effekter som kunde erhållas av sådan behandling.
29 patienter deltog i studien, som omfattade 45 interventionstillfällen. Milev m.fl. (2008) hade ett liknande upplägg, där författarna vill undersöka skillnader mellan Snoezelen och vanlig vård. I den studien deltog 21 deltagare i 3 grupper. En grupp hade en session i veckan, den andra hade 3 sessioner, och den sista gruppen fungerade som kontroll.
I studien av Hope (1998) visade fynden att vid 35,6 % av behandlingstillfällena påverkades patientens humör, då personen blev gladare och mer belåten med sin tillvaro. Vid 22,2 % av tillfällena visade patienterna minskad rädsla och ångest. Spontanitet vid tal och
kommunikation visade sig vid sju tillfällen, motsvarande 15,6 %. Detta tillsammans med en
ökad ögonkontakt. Det kunde dock inte noteras någon nämnvärd minnesförbättring under något av försöken. 72,4 % av patienterna visade tydliga tendenser till stimulisökande.
Stimuleringen delades sedan in i 4 kategorier. Oönskat beteende, som vandrande, rastlöshet och aggression, observerades vid 44 % av tillfällena. Önskat beteende såsom belåtenhet och uppmärksamhet förekom åtminstone vid 51 % av tillfällena. Oönskad inaktivitet t ex störd sömn eller uttråkning, förekom bara vid 35 % av försöken. Önskad inaktivitet som
avslappning kunde observeras hos 75,5 % av patienterna. Milev m.fl. (2008) kunde inte se några signifikanta skillnader mellan sina testgrupper. De huvudsakliga fynden antydde dock positiva effekter för behandlingen, där författarna kunde se att patienterna som erhöll
snoezelen förbättrades. Effekten höll sedan i sig så länge som 12 veckor efter testets slut, vilket kan indikera på en skyddande verkan.
Två studier genomfördes dessutom av Baker m.fl. (2001, 2003) där författarna jämförde den agitationsdämpande effekten av snoezelen mot en aktivitetsgrupp, där patienterna använde vanliga tidsfördriv som exempelvis kortspel, pussel och fotoalbum. Skillnaden mellan grupperna var att tydliga intellektuella eller fysiska krav ställdes på deltagarna i
aktivitetsgruppen, medan sådana krav helt saknades i snoezelengruppen. Baker m.fl. (2001) använde 50 patienter, och genomförde en behandling som omfattade åtta 30-minuters tester under fyra veckor. Signifikanta skillnader kunde ses vid båda behandlingarna för; spontanare tal, förbättrad kognitiv förmåga, ökat välmående och aktivitet. I snoezelengruppen ökade uppmärksamheten på omgivningen signifikant (p=0,03). Andra signifikanta skillnader var spontanare tal (p=0,04), normalare meningslängd (p=0,05) och förbättrat minne (p=0,01) Bara 5 av 22 kategorier var dock signifikanta för snoezelen. Baker m.fl. (2003) undersökte totalt 136 patienter från 3 länder. Behandlingen omfattade även här åtta 30-minuters tester, under fyra veckor. De kunde efter detta inte se några signifikanta skillnader mellan grupperna vid något av testtillfällena.
Sammantaget visade resultatet att snoezelen har bäst effekt då behandlingen anpassas individuellt efter patienters behov (Van Weert m.fl., 2004, 2005). Metodologiskt påpekade Baker m.fl.(2001) att undersökningsgruppens storlek kan påverka resultatet, då skillnader kan vara svårare att upptäcka i små populationer. Milev m.fl.(2008) ansåg att resultatet blir
svårtolkat i studier med relativt heterogena grupper. Detta överensstämmer med vad Hope (1998) kommit fram till. Hon upptäckte även att behandlingseffekten varierar mellan olika former av demens. Dessa faktorer kan eventuellt ha påverkat resultatet.
3.6 Validation Therapy
Två studier undersökte effekten av behandling med validation therapy vid agitationssymtom hos personer med demens (Deponte & Missan, 2006; Tondi, Ribani, Bottazzi, Viscomi &
Vulcano, 2007)
Syftet var att se om demensrelaterade agitationssymtom påverkas av validation therapy.
Utfallet jämfördes med en kontrollgrupp. Deponte m.fl. (2006) undersökte validation therapy som gruppinterventioner i c:a 45 – 60 minuter, två gånger per vecka i tre månader. Resultaten visade en signifikant minskning av agitationssymtom (p<0,03). I kontrollgruppen sågs inga signifikanta förändringar. Tondi m.fl. (2007) höll både grupp- och individuella interventioner.
Grupper hölls en gång per vecka i c:a 45-50 minuter medan deltagarna fick individuella interventioner tre gånger per vecka i c:a 20 minuter. Studien sträckte sig över fyra månader.
En kontrollgrupp användes som jämförelse där konventionell vård administrerades.
Agitationssymtom minskade i den grupp som behandlades med validation therapy, jämfört med kontrollgruppen där inga större förändringar uppmättes.
Sammantaget visar resultatet att validation therapy ger mätbara effekter på agitationssymtom.
Däremot framgår det inte i studien av Tondi m.fl. (2007) om några skillnader sågs med att ge interventionen i grupp eller individuellt. Metodologiskt är resultatet från endast två artiklar svagt. Neal & Wright (2009) kommenterade samma sak i en review. De fann indikationer på positiva resultat, men poängterade att tillgängligt material är otillräckligt och därför kan inga konkreta slutsatser dras.
4 Diskussion
4.1 Huvudresultat
Huvudresultatet visade att de inkluderade behandlingsmetoderna hade förmågan att dämpa agitationsbeteenden hos personer med demens. Däremot verkar det som att effekten från dessa behandlingar är individuella, och att de kanske därför inte fungerar lika bra för alla.
Behandlingsmetoderna visade sig också vara användbara inom andra områden som kan relateras till agitationsbeteenden. Framsteg kunde ses för kommunikationen mellan patient och vårdgivare, stabiliserad dygnsrytm samt förbättrad kognitiv förmåga.
4.2 Resultatdiskussion 4.2.1 Aromterapi
Resultatet visade att doftspridare var det mest effektiva behandlingsalternativet inom
aromterapi. Detta kan tolkas som att passiv konstant diffusion har större lugnande kapacitet än en doft som behöver reappliceras kontinuerligt. Författarna till föreliggande studie ser även fördelar för vårdpersonalen, då denna metod är mindre tids- och resurskrävande än andra alternativ. En svaghet med behandlingen kan vara att människors luktsinne försämras med åldern. Det finns dessutom signifikanta bevis för att personer med demens har svårt att uppfatta dofter (Snow m.fl., 2004), vilket kan vara viktigt att uppmärksamma innan behandlingen används.
4.2.2 Ljusterapi
Resultatet av de inkluderade studierna föreslår att stabiliserad dygnsrytm och förlängd nattsömn, minskar agitationsbeteenden. Denna tolkning stöds i en studie av Whall m.fl.
(2008) där syftet var att undersöka faktorer associerade med aggressiva beteenden hos personer med. Resultatet visade att sömnstörningar hade en signifikant inverkan på förekomsten av demensrelaterade beteendestörningar. Ljusterapi har även visat sig vara effektivt för behandling av säsongsberoende depressioner, ej relaterade till demens (Lam m.fl., 2006). Även om Hickman m.fl. (2007) inte kunde visa på signifikanta skillnader,
indikeras att det kan finnas positiva vinster. Det föreslås även att färgen på ljuset som används är av betydelse (Van Hoof m.fl., 2008) samt att ljusterapi verkar ge bäst effekt på personer med svårare former av demens (Dowling m.fl., 2005b, Sloane m.fl., 2007). Ytterligare forskning är nödvändig för att styrka betydelsen av ljusterapi inom demensvården (Forbes m.fl., 2009).
4.2.3 Massageterapi
Resultatet visade att massage har en genomgående god effekt. Att massageterapi inte verkar ha någon påverkan på aggressivt beteende kan bero på att beröring är en individuell
upplevelse, och att patienter därför reagerar olika på sådana stimuli. En studie av Whall m.fl., (2001) visade att aggressivt beteende istället ofta uppkommer i situationer där beröring är inblandad, och att aggressivitet är betydligt vanligare hos personer med stort hjälpbehov. Kim m.fl., (1999) beskriver hur patienter som visat obehag vid beröring exkluderats ur studien. Då har bara personer som uppskattar beröring inkluderats, vilket kan vara en starkt bidragande
orsak till de genomgående positiva resultaten. En studie med större undersökningsgrupp och andra inklusionskriterier skulle kanske ge en tydligare bild av behandlingens effekt.
4.2.4 Musikterapi
Författarna av föreliggande studie förstår att det kan innebära problem för många
demensboenden att genomföra arrangemang med livemusik, som visade sig vara en effektiv metod. Ett tillvägagångssätt för att efterlikna dessa omständigheter kan kanske vara att använda sig av en tv för att kombinera musik med visuella intryck, samt att försöka anpassa musiken individuellt i möjligaste mån. En anledning till det goda resultatet med livemusik kan vara att personer med demens får möjligheten att röra sig till musiken i form av dans eller annan fysik aktivitet, vilket stöds i studierna av Sung m.fl. (2006), Van de Winckel m.fl.
(2002). Då effekten av musikterapi avtar efter behandlingens slut (Svansdottir m.fl., 2006), föreslår detta att musik, ensamt eller i kombination med fysisk aktivitet, som
engångsföreteelse inte är lika effektivt som när det sker kontinuerligt.
4.2.5 Snoezelen
Det verkar vara effektivare att inrikta sig på enskilda patienter och fokusera på att tillmötesgå deras önskemål, än att inreda allmänna sinnesrum (Van Weert m.fl., 2004, 2005). Det känns rimligt att behandlingen har större effekt om den anpassas på ett sådant sätt, att fokus ligger på att observera enskilda agitationsbeteenden och hitta individuellt anpassade lösningar vid olika situationer. Den individuella behandlingen har troligtvis också fördelen av att vara mindre kostsam, viket skulle innebära att den kan användas inom fler områden. Både Milev m.fl., (2008) och Hope (1998) påpekar dock att det är svårt att få korrekta resultat med små, heterogena grupper. Av den anledningen bör undersökningsgruppen utvidgas så att variansen blir mindre, vilket gör resultatet tillförlitligare.
4.2.6 Validation Therapy
Metoden tycks kunna ge positiva resultat på agitationssymtom. Dock är vidare slutsatser svåra att dra. Då metoden funnits sedan 50-talet och fortfarande är aktuell, borde det antyda att validation therapy är användbart i vissa situationer. Vidare forskning inom ämnet är
nödvändig för att klargöra vilka faktorer som påverkar och hur pass effektiv behandlingen är.
4.3 Metoddiskussion
Författarna ansåg att en litteraturstudie var den lämpligaste metoden, då syftet var att sammanställa information om ickefarmakologiska behandlingsmetoder för personer med demensrelaterade agitationssymtom. De inkluderade behandlingsmetoderna valdes ut efter tillgången av experimentella studier, och ansågs även rimliga att implementera inom vanlig demensverksamhet. Detta grundar båda författarna på yrkeserfarenhet inom demensvård.
Många artiklar hittades om ickefarmakologiska behandlingsmetoder, men få var inriktade på personer med demens och agitationsbeteende. För att få tillräckligt med material inkluderades artiklar publicerade de senaste tio åren istället för tre-fem år som rekommenderas (Polit &
Beck 2008). På grund av bristande material har även artiklar med lågt bevisvärde inkluderats.
Med lågt bevisvärde menas i detta fall studier med små undersökningsgrupper, annan fokus än agitationslindring, eller annan design än randomiserad kontrollerad studie. Detta kan anses vara en svaghet i föreliggande studie, men författarna betraktade ända dessa studier som relevanta eftersom de innehöll information som indikerade att metoderna gett resultat, eller identifierat och behandlat bakomliggande agitationsfaktorer.
4.4 Allmän Diskussion
I nuläget behandlas agitationsbeteenden i stor utsträckning med läkemedel. När socialstyrelsen under 2009 kommer ut med nya riktlinjer för att minska denna läkemedelsbehandlig, uppstår rimligen behovet av alternativ. Icke-farmakologiska behandlingsmetoder har fördelen av att vara billigare, potentiellt sakna biverkningar och sannolikt vara skonsammare mot personer med demens. Däremot bör personal inom demensvård vara medveten om att dessa behandlingar kan vara individuella i den bemärkelsen att en metod inte nödvändigtvis ger resultat för alla inom en grupp. Som författarna har diskuterat tidigare är forskningen inom dessa områden många gånger
bristfällig. Mer forskning är önskvärd, så resultaten kan konkretiseras och faktorer som tycks göra behandlingen individuell kan identifieras. En annan möjlighet är även att
mätinstrumenten behöver utvecklas och anpassas för att kunna generera tydligare resultat.
Särskilt tack:
Författarna av föreliggande studie vill slutligen tacka handledaren Ulrika Östlund som bidragit med sin kunskap och ovärderliga stöd. Det har varit väldigt uppskattat.
5 Referenser
Baker, R., Bel,l S., Baker, E., Gibson, S., Holloway, J., Pearce, R. m.fl. (2001). A
Randomized Controlled Trial of the Effects of Multi-sensory Stimulation (MSS) for People with Dementia. Journal of Clinical Psychology, 40, 81-96.
Basun, H., Ekman, S-L., Englund, E., Gustafson, L., Lannfelt, L., Nygård, L. m.fl. (1999).
Om Demens. Stockholm: Liber.
Buffum, M.D., Christine M.C., Sands, L., & Brod, M. (2001). A Pilot Study of the Relationship between Discomfort and Agitation in Patients with Dementia.
Geriatric Nursing, 2001, 2280-5.
Burns, I., Cox, H., & Plant, H. (1999). Leisure or Therapeutics? Snoezelen and the Care of Older Persons with Dementia. International Journal of Nursing Practice, 6, 118- 126.
Chung, J.J.C.C., & Lai, C.C.K.Y. (2004). Snoezelen for Dementia. Cochrane Database of Systematic Reviews, 4.
Cohen-Mansfield, Jiska. (2008) Agitated Behavior in Persons with Dementia: The
Relationship Between Type of Behavior, its Frequency, and its Disruptiveness.
Journal of Psychiatric Research, 43, 64-69
Demensförbundet (2008). Demenssjukdomar. Tillgänglig: oktober 11, 2008 från:
http://www.demensforbundet.se
Deponte, A., & Missan, R. (2006). Effectiveness of Validation Therapy (VT) in Group:
preliminary results. Archives of Gerontology and Geriatrics, 44, 113-117 Dowling, G.A., Graf, C., Hubbard, E.M., & Luxenberg, J.S. (2007). Light Treatment for
Neuropsyciatric Behaviours in Alzheimer’s Disease. Western Journal of Nursing Research, 29(8), 961-975
Dowling, G.A., Hubbard, E.M., Mastick, J., Luxenberg, J.S., Burr, R.L., & Van Someren, E.J.W. (2005a). Effect of Morning Bright Light Treatment for Rest-activity Disruption in Institutionalized Patients with Severe Alzheimer’s Disease.
International Psychogeriatrics, 17(2), 221-263
Dowling, G.A., Mastick, J., Hubbard, E.M., Luxenberg, J.S., & Burr, R.L. (2005b). Effect of Timed Bright Light Treatment for Rest Activity Disruption in Institutionalized Patients with Alzheimer’s Disease. International Journal of Geriatric Psychiatry.
20, 738-743
Feil, Naomi. (1992). Validation Therapy. The Validation Helping Techniques Can Be Used in Each of the Four Stages that Occur with Late-onset Demented Population.
Geriatric Nursing, 1992, 2185-4
Feil, Naomi.(1988). Validation – Feilmetoden. Hur Man Hjälper Desorienterade Äldre-äldre.
Lund: Studentlitteratur.
Forbes, D., Morgan, D.G., Bangma, J., Peacock, S., & Adamson, J. (2009). Light Therapy for Managing Sleep, Behaviour, and Mood Disturbances in Dementia. . Cochrane Database of Systematic Reviews 2009, 1.
Forsberg, C., & Wengström, Y. (2009). Att Göra Systematiska Litteraturstudier: Värdering, Analys och Presentation av Omvårdnadsforskning. Stockholm: Natur & Kultur.
Gerdner, L.A. (2000). Effects of Individualized Versus Classical ”Relaxation” Music on the Frequency of Agitation in Elderly Persons with Alzheimer’s Disease and Related disorders. International Psychogeriatrics, 12(1), 49-65
Gray S., & Clair A.A. (2002). Influence of Aromatherapy on Medication Administration to Residential-care Residents with Dementia and Behavioural Challenges. American Journal of Alzheimer’s Disease and Other Dementias, 17(3), 46-58
Hansen, N.V., Jørgensen, T., & Ørtenblad, L. (2006). Massage and Touch for Dementia.
Cochrane Database of Systematic Reviews 2006, 4.
Hickman, S.E., Barrick, A.L., Williams, C.S., Zimmerman, S., Connel, B.R., Preisser, J.S., m.fl. (2007). The Effects of Ambient Bright Light Therapy on Depressive
Symptoms in Persons with Dementia. Journal of American Geriatrics Society, 55, 1817-1824
Holmes, C., Knights, A., Dean, C., Hodkinson, S., & Vivienne, H. (2006). Keep Music Live:
Music and the Alleviation of Apathy in Dementia Subjects. International Psychogeriatrics, 18(4), 623-630
Holloway J, Holtkamp C.C.M., Larsson A, Hartman L.C., Pearce R, Scherman B., m.fl.
(2003). Effects of Multi-sensory Stimulation for People with Dementia. Journal of Advanced Nursing, 43(5), 465-477.
Holmes G, Hopkins V, Hensford C, MacLaughlin V, Wilkinson D., & Rosenvinge H. (2002).
Lavender Oil as A Treatment for Agitated Behaviour in Severe Dementia: A Placebo Controlled Study. International Journal of Geriatric Psychiatry, 17, 305- 308.
Hope K.W. (1998). The Effects of Multisensory Environments on Older People With Dementia. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 5, 377-385.
Kim E.J., & Buschmann M.T. (1999). The Effect of Expressive Physical Touch on Patients with Dementia. International Journal of Nursing Studies, 36, 235-243.
Kong, Eun-Hi. (2005). Agitation in Dementia: Concept Clarification. Journal of Advanced Nursing, 52(2), 526-536
Kristoffersen, N.J., Nortvedt, F., & Skaug A-E. (2005). Grundläggande Omvårdnad. 1.
Stockholm: Liber.
Lam, R.W., Levitt, A.J., Levitan, R.D., Enns, M.W., Morehouse, R., Michalak, E.E., m.fl.
(2006). The Can-SAD Study: A Randomized Controlled Trial of the Effectiveness of Light Therapy and Fluoxetine in Patients With Winter Seasonal Affective Disorder, American Journal of Psychiatry, (163), 805–812
Lyketsos, G.C., Veiel, L.L., Baker, A., & Steele, C. (1999). A Randomized, Controlled Trial of Bright Light Therapy for Agitated Behaviours in Dementia Patients Residing in Long Term Care. International Journal of Geriatric Psychiatry, 14, 520-525 Melin, E., & Olsen, R.B. (1999). Handbok i Demens. Stockholm: Kommentus.
Milev, R.V., Kellar, T., McLean, M, Mileva, V., Luthra, V., Thompson, S., m.fl. (2008).
Multisensory Stimulation for Elderly with Dementia: A 24-week Single-blind Randomized Controlled Study. American Journal of Alzheimer’s Disease and Other Dementias, 24(3), 372-376.
Polit, D., & Beck, C. (2008). Nursing Research: Principles and Methods. Philadelphia:
Lippincott Williams & Wilkins
Ragneskog, H., Asplund, K., Kihlgren, M., & Norberg, A. (2000). Individualized Music Played for Agitated Patients with Dementia: Analysis of Video-recorded Sessions.
International journal of nursing practise, 7, 146-155
Remington R. (2002). Calming Music and Hand Massage with Agitated Elderly. Nursing Research, 51(5), 317-323.
Simonsen, T. (2001). Illustrerad Farmakologi 1: Principer och Tillämpningar. Stockholm:
Natur och Kultur.
Sloane, P.D., Williams, C.S., Mitchell, M.C., Preisser, J.S., Wood, W., Barrick, A.L., m.fl.
(2007). High-Intensity Environmental Light in Dementia: Effect on Sleep and Activity. Journal Compilation American Geriatric Society, 55, 1524–1533 Snow L, Hovanec L., & Brandt J. (2004). A Controlled Trial of Aromatherapy for Agitation
in Nursing Home Patients with Dementia. The Journal of Alternative and Complementary Medicine, 10(3), 431–437.
Socialstyrelsen (2008). Demensriktlinjer kommer att rekommendera minskad läkemedelsanvändning. Tillgänglig: september 12, 2008 från:
http://www.socialstyrelsen.se/Aktuellt/Nyheter/2008/Q3/riktlinjer-080912- demenslakemedel.htm
Socialstyrelsen (2007).Demenssjukdomarnas samhällskostnader och antalet dementa i Sverige 2005. Tillgänglig: oktober 10, 2008 från:
http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2007/9717/2007-123-32.htm
Socialstyrelsen (2007). Kompetensförsörjning inom kommunernas vård och omsorg av äldre.
Tillgänglig: oktober 11, 2008 från:
http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2007/9654/2007-123-22.htm
Spijker, A., Vernooij-Dassen, M., Vasse, E., Adang, E., Wollersheim, H., Grol., m.fl. (2008).
Effectiveness of Nonpharmacological Interventions in Delaying the
Institutionalization of Patients with Dementia: A Meta-Analysis. Journal of American Geriatrics Society, 56, 1116–1128
Sung, H-C., Chang, S-M., Lee, W-L., & Lee, M-S. (2006). The Efects of Goup Music with Movement Intervention on Agitation Behaviours of Institutionalized Elders with Dementia in Taiwan. Complementary Therapies in Medicine, 14, 113-119
Svansdottir, H.B., & Snaedal, J. (2006). Music Therapy in Moderate and Severe Dementia of Alzheimer’s Type: A Case-control Study. International Psychogeriatrics, 18(4), 613-621
Thorgrimsen, L.M., Spector, A.E., Wiles, A., & Orrell, M.(2003). Aroma Therapy for Dementia. Cochrane Database of Systematic Reviews, 2003, 3.
Tondi, L., Ribani, M., Bottazzi, G., Viscomi, G., & Vulcano, V. (2007). Validation Therapy (VT) in Nursing Homes: A Case-control Study. Archives of Gerontology and Geriatrics, 44(1), 407-11
Van de Winckel, A., Feys, H., Weerdt, W., & Dom, R. (2002). Cognitive and Behavioural Effects of Music-based Exercises in Patients with Dementia. Clinical
Rehabilitation, 18, 253-260
Van Hoof, J., Aarts, M.P.J., Rense, C.G., & Schoutens, A.M.C. (2008). Ambient Bright Light in Dementia: Effects on Behaviour and Circadian Rhythmicity. Building and Enviroment, 44, 146-155
Van Weert, J.C.M., Van Dulmen, A.M., Spreeuwenberg, P.M.M., Ribbe, M.W., & Bensing, J.M. (2005). Behavioural and Mood Effects of Snoezelen Integrated into 24-hour Dementia Care. Journal of the American Geriatrics Society, 53(1), 24-33.
Van Weert, J.C.M., Van Dulmen, A.M., Spreeuwenberg, P.M.M., Ribbe, M.W., & Bensing, J.M. (2004). Effects of Snoezelen, Integrated in 24 h Dementia Care, on Nurse- patient Communication During Morning Care. Patient Education and Counselling, 58(3), 312-326.
Vink, A.C., Birks, J.S., Bruinsma, M.S., & Scholten R.J.P.M. (2003). Music Therapy for People with Dementia. Cochrane Database of Systematic Reviews, 2003, 4.
Wan-Ki Lin P, Chan W, Fung-leung B., & Chiu-Wa Lam L. (2007). Efficacy of Aromatherapy (Lavandula Angustifolia) as an Intervention for Agitated
Behaviours in Chinese Older Persons with Dementia: A Cross-over Randomized Trial. International Journal of Geriatric Psychiatry, 22, 405-410.
Werner, S., & Ahrén, B. (2004). Endokrinologi. Stockholm, Liber.
Whall, A.L., Colling, K.B., Kolanowski, A., Kim, H., Hong, G.S., DeCicco, B., m.fl. (2008).
Factors Associated with Aggressive Behavior Among Nursing Home Residents with Dementia. The Gerontologist, 48(6), 721–731.
Yang, M-H., Wu, S-C., Lin, J-G., & Lin, L-C. (2007). The Efficacy of Acupressure For Decreasing Agitated Behaviour in Dementia: A Pilot Study. Journal of Clinical Nursing, 16, 308-315.
1 Bilaga 1. Resultattabell
Författare +
publikationsår Titel Design Undersöknings-
grupp
Datainsamlings- metod
Dataanalys- metod
Baker, Holloway, Holtkamp, Hartman, Larsson, Pearce, Scherman, Johansson, Thomas, Wareing, Owens
(2003)
Effects of multi-sensory stimulation for people with dementia.
Kvantitativ jämförande.
136 patienter,
94 från Storbritannien och 26 från Holland.
Mini-Mental State Examination (MMSE) The Behaviour Rating Scale (BRS)
The Behavioural and Mood Disturbance Scale (BMD) Rehabilitation Evaluation Hall and Baker Tool (REHAB)
T-test.
Baker, Bell, Baker, Gibson, Holloway, Pearce, Dowling, Thomas, Assey, Wareing.
(2001)
A randomized controlled trial of the effects of multi-sensory stimulation (MSS) for people with dementia.
Kvantitativ jämförande.
50 patienter över 60 år med olika diagnoser av alzheimers sjukdom, vaskulär demens eller blanddemens.
INTERACT, Mini-mental state examination (MMSE) The Behaviour Rating Scale (BRS)
The Behavioural and Mood Disturbance Scale (BMD) Rehabilitation Evaluation Hall and Baker Tool (REHAB)
Clifton Assessment Procedures for the elderly (CAPE)
T-test.
2
Författare +
publikationsår Titel Design Undersöknings-
grupp
Datainsamlings- metod
Dataanalys- metod
Deponte, Missan.
(2006)
Effectiveness of Validation Therapy (VT) in group:
preliminary results
Kvantitativ jämförande. 27 patienter mellan 71-96 år.
Mini-mental state examination (MMSE) Bedford Alzheimer’s Nursing Severity Scale (BANSS)
The UCLA Neuro-
Psychiatric Inventory (NPI)
X2-test T-test
Dowling, Graf, Hubbard, Luxenberg.
(2007)
Light-treatment for neuropsychiatric behaviours in alzheimer’s disesase.
Kvantitativ jämförande.
69 patienter mellan 58-98 som var diagnostiserade med alzheimers sjukdom, bosatta på långvårdsenhet i San Fransisco USA.
The Neuropsychiatric Inventory-Nursing Home
Version (NPI-NH) ANOVA
F-test T-test
Dowling, Hubbard, Mastick, Luxenberg, Burr, van Someren.
(2005)
Effect of morning bright light treatment for rest- activity disruption in institutionalized patients with severe alzheimer’s disease.
Kvantitativ jämförande.
46 patienter mellan 68-98 år från två långvårdsenheter i San Fransisco USA diagnostiserade med Alzheimers sjukdom.
Mini-Mental State Examination (MMSE) Actiwatch
Actiware sleep version 3.2
R-square
3
Författare +
publikationsår Titel Design Undersöknings-
grupp
Datainsamlings- metod
Dataanalys- metod
Dowling, Mastick, Hubbard, Luxenberg, Burr.
(2005)
Effect of timed bright light treatment for rest- activity disruption in institutionalized patients with alzheimer’s disease.
Kvantitativ jämförande.
70 patienter mellan 58-98 år från två långvårdsenheter i San Fransisco USA diagnostiserade med Alzheimers sjukdom.
Mini-Mental State Examination (MMSE) Actiwatch
Actiware sleep version 3.2
R-square
Gertner.
(2000)
Effects of individualized vs. classical “relaxation”
music on the frequency of agitation in elderly persons with alzheimer’s disease and related disorders.
Kvantitativ jämförande.
39 patienter med demens och medelålder på 82 år, från sex långvårdsenheter i Iowa USA.
The Modified Cohen- Mansfield Agitation Inventory.
The Modified Heartsock Music Reference Questionnaire.
Global Deterioration Scale.
(GDS)
T-test ANOVA
Bonferroni Post Hoc Analysis.
Gray, Clair.
(2002)
Influence of aromatherapy on medication administration to residential care residents with dementia and behavioural challenges.
Kvantitativ jämförande.
13 patienter med demens som på olika sätt motsatt sig medicinering på grund av förvirring.
Videoinspelning ANOVA
