Examensarbete
Omsorgspersonalens tankar och arbetssätt kring sexualitet
- En kvalitativ studie på grupp- och serviceboenden för personer med intellektuell funktionsnedsättning
Författare: Annie Forsmark Jessica Unnestam Handledare: Kerstin Gynnerstedt Examinator: Anders Lundberg Termin: VT 2014
Kurskod: 2SA47E
Abstract
Author: Annie Forsmark & Jessica Unnestam
Title: Care staffs thoughts and practices regarding sexuality - A qualitative study on housing with special services for people with intellectual disabilities [Translated title]
Supervisor: Kerstin Gynnerstedt Assessor: Anders Lundberg
The aim of this study was to acquire a greater understanding and knowledge about how care staff at houses with special services for people with intellectual disabilities think and work (handle situations) regarding sexuality. To achieve our goal we carried out nine semi structured interviews using an interview guide. These interviews took place in two different communities in southern Sweden. The theoretical perspectives that were used to analyze the result were Sense of Coherence, Scope of action and Normalization. The result showed that the staff considered sexuality a part of their work and a natural subject to talk about. However they found some subjects harder to discuss, for example sexual abuse. The only time the subject was discussed was when the residents approached the staff themselves. The staff believed that treating the residents with respect and preserving their integrity was very important. Another consideration was that the residents should be able to decide as many things as possible in their life. The staff also wanted to explain sexuality as a meaningful part of life. There were differences in how much support the staff received from their employer.
An essential support for the staff was their colleagues. Guidance meetings and other professionals, for example nurses were also supportive. There were differences in how much education the staff received regarding sexuality. They concluded that their actions were based on their own perspective. They did not feel the need to further educate themselves regarding sexuality but thought that it would be interesting and useful.
Keywords: Intellectual disabilities, Care staff, Sexuality, Housing with special services
Nyckelord: Intellektuell funktionsnedsättning, Omsorgspersonal, Sexualitet, Gruppboende, Serviceboende
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till våra informanter för att ni tog er tid att dela med er av era upplevelser och tankar. Utan er medverkan hade denna uppsats inte varit möjlig att genomföra.
Vi vill också tacka vår handledare Kerstin Gynnerstedt för att du guidat oss, gett oss värdefulla synpunkter och för att du visat stort engagemang under hela uppsatsprocessen.
Annie Forsmark & Jessica Unnestam
Maj 2014
Innehållsförteckning
Problemformulering ________________________________________________________ 1
Syfte och frågeställningar ____________________________________________________ 4
Definitioner _______________________________________________________________ 4 Intellektuell funktionsnedsättning _____________________________________________ 4 Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) _______________ 5 Boendeformer ____________________________________________________________ 5 Sexualitet ________________________________________________________________ 5 Brukare _________________________________________________________________ 6
Tidigare forskning __________________________________________________________ 6 Personer med intellektuell funktionsnedsättnings sexualitet ________________________ 7 Att bo på ett gruppboende ___________________________________________________ 7 Personalens bemötande _____________________________________________________ 8 Kunskap kring sexualitet ___________________________________________________ 10 Omgivningens ambivalens _________________________________________________ 11
Teoretisk referensram ______________________________________________________ 13 Handlingsutrymme _______________________________________________________ 13 Normalisering ___________________________________________________________ 14 KASAM _______________________________________________________________ 15
Metod ___________________________________________________________________ 16 Litteratursökning _________________________________________________________ 17 Datainsamlingsmetod _____________________________________________________ 17 Urval __________________________________________________________________ 18 Intervjuer _______________________________________________________________ 19 Etiska överväganden ______________________________________________________ 20 Tillförlitlighet och generaliserbarhet __________________________________________ 21 Analysmetod ____________________________________________________________ 22 Metoddiskussion _________________________________________________________ 23 Arbetsfördelning _________________________________________________________ 24
Resultat & analys _________________________________________________________ 25 Boende och personal i studien _______________________________________________ 25 Personalens erfarenheter ___________________________________________________ 25 Personalens upplevelse av yrket _________________________________________________ 26 Öppenhet inom personalgruppen ________________________________________________ 27 Ett gemensamt förhållningssätt __________________________________________________ 28 Kunskap och stöd ________________________________________________________ 30
Utbildning __________________________________________________________________ 30 Handledning ________________________________________________________________ 30 Riktlinjer ___________________________________________________________________ 32 Behov av utbildning och stöd ___________________________________________________ 32 Bemötande ______________________________________________________________ 34
Öppenhet gentemot brukarna ___________________________________________________ 34 Sexualitet som en naturlig del av livet _____________________________________________ 35
Spontant lärande _____________________________________________________________ 39 Ansvar för brukarnas kunskapsnivå ______________________________________________ 40 Ansvar för brukarnas välbefinnande ______________________________________________ 41
Slutdiskussion ____________________________________________________________ 44
Referenslista ______________________________________________________________ 47
Bilaga 1, Intervjuguide _____________________________________________________ 51
Bilaga 2, Informationsbrev __________________________________________________ 52
Bilaga 3, Samtyckesblankett _________________________________________________ 53
1
Problemformulering
Före 60- och 70-talet bodde personer med intellektuella funktionsnedsättningar på institutioner, men sedan kom en för tiden radikal tanke om att dessa personer skulle leva bland andra i samhället. Detta är något vi nu ser som självklart (Kihlman, 2004).
Handikappolitikens övergripande mål är att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva ett normalt liv i gemenskap med andra människor (Tideman, 2000).
Normaliseringsprincipen består av åtta grundstenar som ska främja ett normalt liv, en av grundstenarna innefattar rätten till de normala sexuella mönstren som råder i kulturen (Nirje, 2003). Att få kunskap kring sexualitet och sexuell hälsa är en rättighet som alla har enligt FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (Justitiedepartementet &
Utrikesdepartementet, 2006).
Personer med utvecklingsstörning som inte når upp till skolans kunskapskrav har rätt att gå i särskola (Skolverket, 2012). Sexualundervisning har varit obligatoriskt i skolan sedan 1955. I särskolan finns dock sexualundervisningen inte med i läroplanen. Därför får inte personer med intellektuell funktionsnedsättning samma möjligheter att lära sig om kroppen och sexualitet som andra (Löfgren-Mårtenson, 2009). Ungdomarna själva vill gärna få återkommande undervisning i ämnet i olika stadier i livet (Löfgren-Mårtenson, 2013). Brister i kunskap kan leda till oro, skam och rädsla för sina sexuella reaktioner och känslor (Leutar &
Mihokovic, 2007). Men om unga personer med intellektuell funktionsnedsättning inte får tillräckligt med kunskap i skolan, vad händer sen?
För att vuxna personer med intellektuell funktionsnedsättning ska få sina behov tillgodosedda och tillförsäkras en god levnadsnivå finns det bostäder för särskild stöd och service (SFS 1993:387). Personerna som bor där har egna lägenheter och tillgång till personal (Grunewald, 2004). För personer med intellektuell funktionsnedsättning är personalens bemötande viktigt.
Personal har alltid ett ansvar att bemöta brukarna på ett sätt som ger trygghet, kunskap och skapar öppenhet för att de ska känna att de kan prata om och fråga om allt som rör dem, även sexualitet (Löfgren-Mårtenson, 2009). Många människor tycker dock att det är genant att ge information om och samtala kring sexualitet (RFSU, 2012). När personal inte får någon fortbildning i ämnet använder de sina egna referensramar kring sexualitet (Löfgren- Mårtenson, 2013 & Swango-Wilson, 2008). Enligt Löfgren-Mårtenson (2004) behöver
2 personal mer utbildning och vägledning kring funktionsnedsättningar och sexualitet i mötet med personer med intellektuell funktionsnedsättning.
Personer med intellektuell funktionsnedsättning som är beroende av hjälp har inte en privat sfär i lika hög grad som andra och är hänvisade till omgivningens tycke och tankar om vad som är normalt och accepterat (Löfgren-Mårtenson, 2012). Forskning har visat att vad som anses vara ett socialt accepterat sexuellt beteende är mer restriktivt när det gäller personer med intellektuell funktionsnedsättning jämfört med personer utan intellektuell funktionsnedsättning (Löfgren-Mårtenson, 2012). Personal som arbetar på boenden har samma syn på och samma fördomar om sexualitet som andra människor i vår tids samhälle (Löfgren-Mårtenson, 2009). Omsorgspersonalen är osäkra på vad som ska vara lämpliga sexuella beteenden (Swango-Wilson, 2008) och förhåller sig ganska restriktivt till unga personer med intellektuell funktionsnedsättnings sexualitet och sexuella aktiviteter (Löfgren- Mårtenson, 2013).
Enligt Kuosmanen och Starke (2011a & 2011b) och Löfgren-Mårtenson (2004) är det en svår balansgång för personal på boenden att värna om individens integritet och självbestämmande samtidigt som de har ett ansvar för att personen ska må bra. Enligt Löfgren-Mårtenson (2008) menar personalen att personer med intellektuell funktionsnedsättning är en utsatt grupp för manipulering och utnyttjande och även Kuosmanen och Starke (2011b) har funnit att personal är oroliga för personernas utsatthet och att de inte kan försvara sig själva. Samtidigt menar Kuosmanen och Starke (2011a) att lagar och direktiv pekar på att personerna ska ses som autonoma och ta egna beslut.
Det är väldigt viktigt att personal som arbetar med personer med funktionsnedsättning har en förstående och accepterande attityd (Parchomiuk, 2012). Det finns dock en brist på regler och vägledning för personal om hur de ska hantera sexualitet bland personer med intellektuell funktionsnedsättning (Löfgren-Mårtenson, 2004). Personalen tillhör en organisation med arbetsledning och vissa arbetsrutiner som dock inte kan vara specificerade för alla delar av arbetet. I mötet med brukarna måste personalen ofta handla utifrån egen bedömning av vad som i stunden är lämpligt. Detta ger ett handlingsutrymme för personalen att använda i mötet med brukarna. Det innebär en frihet att välja handlingar samtidigt som de har ett ansvar att använda det till brukarnas bästa (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008), vilket ger möjligheter men också svårigheter. En brist på vägledning för personalen medför att
3 handlingsutrymmet blir stort och kan minska deras upplevda begriplighet och hanterbarhet i olika situationer. Begriplighet är enligt Antonovsky (2005) en känsla av förståelse och trygghet i det som sker. Hanterbarheten innebär att ha resurser för att hantera svåra situationer. Om det inte finns en känsla av begriplighet och hanterbarhet så kan personalen inte heller få en känsla av meningsfullhet som enligt Antonovsky (2005) utgör en människas vilja och drivkraft att agera vid utmaningar som de ställs inför. I denna studie används Antonovskys begrepp KASAM (känsla av sammanhang) som innefattar begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet eftersom personalens känsla av sammanhang kan påverka bemötandet av brukarna. Hur personalen väljer att använda sitt handlingsutrymme kan påverkas av i vilken mån de begriper situationen, upplever att de har en möjlighet att hantera den och är motiverade genom meningsfullhet att faktiskt agera. Hur man upplever en situation påverkar i sin tur hur man bemöter den. RFSU (2012) skriver att samtal kring sexualitet kan upplevas svårt för många människor och Antonovsky (2005) menar att en god känsla av sammanhang gör det lättare att hantera svårigheter. Enligt Hanson (2010) medverkar personalens känsla av sammanhang till en bra kvalité i arbetet.
Sexualitet är ett känsligt men väldigt viktigt ämne. Den tidigare forskningen visar att det finns brister i kunskapen hur omsorgspersonalen bör arbeta kring ämnet. Eftersom det finns en kunskapslucka kan det vara behövligt att öka medvetenheten och förståelsen för hur omsorgspersonalen upplever arbetet kring ämnet sexualitet. Medvetenheten och förståelsen kan också behöva ökas för arbetsledare då det är de som har ansvar för omsorgspersonalens utbildning och kunskapsutveckling. Enligt Löfgren-Mårtenson (2009) har arbetsledare för boenden ansvaret för att omsorgspersonalen har ett professionellt förhållningssätt. Eftersom socionomer är arbetsledare för omsorgspersonal på LSS-boenden är det även av vikt för oss som blivande socionomer att studera detta ämne. Samtidigt är den tidigare forskningen knapp gällande hur omsorgspersonalen upplever, tänker, arbetar och vilken kunskap de får kring ämnet sexualitet och därför kommer studiens fokus ligga kring detta.
4
Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att få en ökad förståelse och kunskap om hur omsorgspersonal på grupp- och serviceboenden för personer med intellektuell funktionsnedsättning tänker och arbetar kring sexualitet.
Hur upplever omsorgspersonalen samtal och händelser kring sexualitet på grupp- och serviceboenden?
Vilken kunskap, utbildning eller annat stöd kring sexualitet har eller saknar omsorgspersonalen i sitt arbete?
Hur bemöter omsorgspersonalen de boende kring sexualitet?
Definitioner
I studien används en del termer och i detta avsnitt kommer intellektuell funktionsnedsättning, boendeformer och sexualitet att beskrivas. Även LSS-lagen kommer att förklaras kort och hur begreppen brukare och boende används i studien.
Intellektuell funktionsnedsättning
Löfgren-Mårtenson (2009) skriver att ”människor med intellektuella funktionsnedsättningar tillhör en mycket heterogen grupp med stora variationer vad gäller förmåga till abstrakt tänkande, funktion i korttidsminnet och förmåga till konkret verklighetsuppfattning” (ibid. s.
42). Alla är unika i sitt sätt att fungera i vardagen. Det görs försök att beskriva funktionsnedsättning med en skala från grav till måttlig och vidare till lindrig, indelningen är dock grov och inom grupperna finns stora variationer (Löfgren-Mårtenson, 2009).
Grav intellektuell funktionsnedsättning innebär att personen har stora svårigheter att förstå förlopp och sammanhang. De har ofta även fysiska funktionsnedsättningar såsom rörelsehinder, synskador eller hörselskador (Löfgren-Mårtenson, 2009).
Måttlig intellektuell funktionsnedsättning innefattar stora variationer där en del kan uttrycka sig verbalt och andra använder sig av teckenspråk på något vis. Personen kan exempelvis ha diagnosen Downs Syndrom (Löfgren-Mårtenson, 2009).
5 Lindrig intellektuell funktionsnedsättning innebär att personens funktionsnedsättning är på gränsen till normalbegåvning (Löfgren-Mårtenson, 2009).
Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)
LSS-lagen är en rättighetslag som ger rätt till särskilt stöd och service till vissa funktionshindrade. De funktionshinder som innefattas av lagen är; utvecklingsstörning, autism, autismliknande tillstånd, hjärnskada i vuxen ålder följt av yttre våld eller sjukdom och varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som inte beror på normalt åldrande.
Verksamheter som ger stöd och service enligt denna lag ska främja jämlikhet i livsvillkoren och full delaktighet i samhällslivet. Det övergripande målet med lagen är att personerna ska få möjlighet att leva som andra (SFS 1993:387).
Boendeformer
Det finns två boendeformer som är vanliga för personer med funktionsnedsättning:
servicebostad och gruppbostad. I ett gruppboende bor oftast fyra personer i egna lägenheter med ett gemensamhetsutrymme intill. Där bor personer med omfattande omvårdnads- och tillsynsbehov. Personalen finns alltid tillgänglig och insatserna från dem utformas tillsammans med brukaren. Servicebostad är ett mellanting mellan gruppbostad och ett helt självständigt boende, där personal finns att tillgå vid behov. I nära anslutning till servicebostäderna finns en lokal med gemensamhetsutrymme och personalens utrymmen (Grunewald, 2004).
Sexualitet
I Nationalencyklopedin (1995) beskrivs sexualitet utifrån World Health Organizations (WHO) definition;
Sexualiteten är en integrerad del av varje människans personlighet, och det gäller så väl man som kvinna som barn. Den är ett grundbehov och en aspekt av att vara mänsklig, som inte kan skiljas ifrån andra livsaspekter. Sexualiteten är inte synonymt med samlag, den handlar inte om huruvida vi kan ha orgasmer eller inte, och inte heller summan av våra erotiska liv. Dessa kan men behöver inte vara en del av vår sexualitet. Sexualiteten är mycket mer: den finns i energin som driver oss att söka kärlek, kontakt, värme och närhet. Den uttrycks i vårt sätt att känna och väcka känslor samt att röra vid varandra.
6 Sexualiteten påverkar tankar, känslor, handlingar och gensvar och därigenom vår psykiska och fysiska hälsa (Nationalencyklopedin, 1995, s. 389).
Brukare
I studien används begreppen brukare och de boende synonymt med varandra och avser personerna med intellektuell funktionsnedsättning. Vi har valt dessa begrepp då det är så intervjupersonerna definierar personerna som bor på boendena.
Tidigare forskning
Det finns en begränsad mängd forskning gjord i Sverige kring ämnena intellektuell funktionsnedsättning, sexualitet och personalens arbete. En av de nationella forskarna som valts till denna uppsats är Lotta Löfgren-Mårtenson, verksam på Malmö högskola. Hon är professor i hälsa och samhälle med inriktning i sexualitetsstudier och sexologi. Hon bidrar med kunskap kring personer med intellektuell funktionsnedsättning, sexualitet och omsorgspersonalens arbete. Andra nationella forskare är Jari Kuosmanen, universitetslektor och docent och Mikaela Starke, docent. Båda är verksamma institutionen för socialt arbete på Göteborgs universitet. De bidrar med kunskap kring utnyttjande.
Internationell forskning som valts till denna uppsats är bland annat Linda Hickson, Ishita Khemka, Harriet Golden och Aikaterini Chatzistyli som forskar i USA om hur det på bästa sätt går att arbeta mot utnyttjande. Annan internationell forskning som valts är Monika Parchomiuk som forskar i Polen och Amy Swango-Wilson som forskar i USA. Det finns relativt mycket forskning kring attityder om sexualitet och funktionsnedsättning. Parchomiuks och Amy Swango-Wilsons forskning valdes på grund av den stora mängd data de samlat in kring ämnet och att de har ett personalperspektiv. Zdravka Leutar och Marija Mihokovic forskar i Kroatien. Deras forskning är viktig eftersom den beskriver personer med intellektuell funktionsnedsättnings syn på sexualitet och kunskaper kring det. Personerna med intellektuell funktionsnedsättnings egna upplevelser, tankar och kunskaper kring ämnet är betydelsefull i uppsatsen för att ge ännu en bild av ämnet.
Karin Barron, Evy Gunnarsson och Marta Szebehely är exempel på forskare som skrivit om genus och funktionsnedsättningar. Dessa författare har prioriterats bort då fokus inte ligger på
7 genusteorier i denna studie. Genus är en intressant teori vid studier kring sexualitet, dock har andra teoretiska referensramar valts till denna studie.
Personer med intellektuell funktionsnedsättnings sexualitet
Sexualitet innebär hur vi ser på våra kroppar, hur vi älskar och visar tillgivenhet, de relationer vi utvecklar och hur vi interagerar med andra (Swango-Wilson, 2008). Alla människor har de grundläggande sexuella behoven och känslorna, men hur vi uttrycker det kan se olika ut (Löfgren-Mårtenson, 2009). En intellektuell funktionsnedsättning påverkar förmågan att uttrycka sexuella känslor och behov. Den kan även påverka förmågan att ta sexuella initiativ och att känna till när flirtning är socialt accepterat (Löfgren-Mårtenson, 2012). Personer med intellektuell funktionsnedsättning saknar också ofta kunskaper till att ta kloka beslut om sin säkerhet och sitt välbefinnande (Swango-Wilson, 2008).
Enligt Löfgren-Mårtenson är sexuella uttryckssätt och handlingsmönster beroende av en socialisationsprocess. Föräldrars och lärares värderingar och attityder påverkar normen för sexualitet (Löfgren-Mårtenson, 2004). Forskning har visat att föräldrar ofta inte helt kan acceptera sina barns behov av sexualitet, och att somliga totalt ignorerar att deras barn har sexuella behov och känslor (Leutar & Mihokovic, 2007).
Att bo på ett gruppboende
Med den nya generationen, menar Löfgren-Mårtenson, de personer som under de senaste årtionden växt upp i sina hem med sina familjer istället för att som personer födda tidigare växt upp på institutioner. Detta har påverkat möjligheter både socialt och emotionellt.
Samtidigt lever vissa vuxna personer med intellektuell funktionsnedsättning på boenden. Där lever de under övervakning och med personal och andra personer som de inte själva valt (Löfgren-Mårtenson, 2004).
Löfgren-Mårtenson skriver att personer med intellektuell funktionsnedsättnings sexuella beteenden värderas av andra människor som har insyn i det privata livet och att personal på exempelvis boenden har en bestämmande roll över dem som bor där. Personerna med intellektuell funktionsnedsättning, som har ett behov av hjälp, har inte någon privat sfär i lika hög grad som andra där de kan uttrycka sexualiteten på ett accepterat sätt. I en situation av beroende till andra människor minskar möjligheten att revoltera, att säga emot och att göra saker i smyg. Personer med intellektuell funktionsnedsättning är hänvisade till människorna i
8 omgivningens tankar om vad som är normalt och accepterat (Löfgren-Mårtenson, 2012). Den beroendesituationen som majoriteten av personer med intellektuell funktionsnedsättning befinner sig i medför svårigheter för personerna att utveckla självbestämmande. Ett beroende av andra är en riskfaktor för utsatthet för exempelvis övergrepp. Personer med intellektuell funktionsnedsättning kan ha svårigheter att uttrycka sig och vissa kan inte tala. För att uppmärksamma och kunna förebygga sexuella övergrepp behöver personalen vara lyhörda för signaler och tolka dem rätt (Löfgren-Mårtenson, 2009).
Personalens bemötande
För personer med intellektuell funktionsnedsättning är personalens bemötande viktigt.
Personal har alltid ett ansvar att bemöta brukarna på ett sätt som ger trygghet, kunskap och skapar öppenhet för att brukarna ska känna att de kan prata om och fråga kring sexualiteten.
Det som är viktigt är att personalen lyssnar och svarar, eller att de hjälper till att finna de svar som söks. Personalen ska ge kunskap på ett lättförståeligt sätt och visa respekt. Respekt för brukarnas integritet är mycket viktigt, att till exempel knacka på dörren innan man stiger in och att inte i onödan berätta om saker som sagts i förtroende (Löfgren-Mårtenson, 2009). Det är väldigt viktigt att personer som arbetar med personer med funktionsnedsättning har en förstående och accepterande attityd (Parchomiuk, 2012).
Löfgren-Mårtenson skriver att personer utan intellektuell funktionsnedsättnings sexualitet under historien har setts som den socialt accepterade medan personer med intellektuell funktionsnedsättnings sexualitet associerats med problematiska uttryck. Vad som anses vara ett socialt accepterat sexuellt beteende: när, hur, vad, varför och med vem är mer restriktivt när det gäller personer med intellektuell funktionsnedsättning jämfört med personer utan (Löfgren-Mårtenson, 2012). Personal som arbetar med personer med funktionsnedsättning har samma syn på och samma fördomar om sexualitet som andra människor i vår tids samhälle (Löfgren-Mårtenson, 2009). I jämförelse med andra länder har personer med intellektuell funktionsnedsättning i Sverige mer positiva erfarenheter av personals bemötande och detta tror Löfgren-Mårtenson beror på att attityden i landet generellt är mer tillåtande (Löfgren- Mårtenson, 2004).
Personalens egna attityder och åsikter påverkar yrkesrollen (Löfgren-Mårtenson, 2009).
Swango-Wilsons forskning har visat att omsorgspersonalen har olika attityder gällande sin
9 egen sexualitet och sexualiteten hos individerna med intellektuell funktionsnedsättning.
Skillnader i attityder blir tydliga då det gäller att uttrycka sexualiteten offentligt och privat och utföra säkert sex. Omsorgspersonalen är osäkra på vad som är lämpliga sexuella beteenden hos personer med intellektuell funktionsnedsättning och det behövs läggas fokus på det som påverkar omsorgspersonalens uppfattningar kring sexualitet (Swango-Wilson, 2008).
Känslor som ängslan eller oro kan påverka bemötandet. För att bemöta andra på ett respektfullt och kompetent sätt är det betydelsefullt att ha en självkännedom kring sexualitet.
Det är viktigt att diskutera och reflektera för att finna ett professionellt förhållningssätt.
Personalens inställning får inte hindra brukarnas möjligheter till att uttrycka sin sexualitet.
Bemötandet ska vara tillåtande, så länge ingen skadas (Löfgren-Mårtenson, 2009).
Att synen av vad som är ett accepterat beteende är restriktiv för personer med intellektuell funktionsnedsättning kan bero på omsorgspersonals ansvarskänsla att kontrollera och förhindra att något negativt händer. Det som inte anses vara normen och accepterade sexuella uttryck och variationer för personer med intellektuell funktionsnedsättning enligt personer i omgivningen är one-night-stands, relationer med stora åldersskillnader och bi- eller homosexuella relationer som därför uppfattas som problem bland exempelvis omsorgspersonal (Löfgren-Mårtenson, 2012). Omsorgspersonal är osäkra på vad som ska vara lämpliga sexuella beteenden. Dock finns det stora skillnader beroende på omsorgspersonalens ålder, de yngre är mer accepterande då det gäller sexuella uttryck bland personer med intellektuell funktionsnedsättning (Swango-Wilson, 2008).
Parchomiuk skriver att personer med intellektuell funktionsnedsättning ses som barn är en vanlig stereotyp. Utifrån denna stereotypa bild berövas dessa personer behov som anses tillhöra puberteten och vuxen ålder som exempelvis sexuella behov. En annan vanlig stereotyp är att personer med intellektuell funktionsnedsättning ses som avvikande. Personer med intellektuell funktionsnedsättnings sexualitet ses på grund av dessa stereotyper som okontrollbar, överdriven och hotande. Stereotyperna leder till en försummelse av stöd kring sexualiteten för personer med funktionsnedsättning (Parchomiuk, 2012).
Ett sätt att motverka fördomar är att öka kunskapen kring ämnet, genom exempelvis fortbildning, vilket hjälper personalen att bli medvetna om sina egna värderingar och känslor och därmed leder till ett bättre bemötande (Löfgren-Mårtenson, 2009). En risk är att personalen utan utbildning och riktlinjer utgår ifrån sina egna erfarenheter, som för dem är
10 normala, och får ett förhållningssätt som upplevs dominerande och kontrollerande (Löfgren- Mårtenson, 2012). Löfgren-Mårtenson har kommit fram till sex olika sätt som personal hanterar situationer; passiva, aktiva, accepterande, kontrollerande, förebyggande och påverkande (Löfgren-Mårtenson, 2004).
Kunskap kring sexualitet
Leutar och Mihokovic skriver att personer med intellektuell funktionsnedsättning har en viss nivå av kunskap om sexualitet men långt ifrån tillräckligt. Bland annat är kunskaperna om preventivmedel och graviditet låga (Leutar & Mihokovic, 2007). För många personer med intellektuell funktionsnedsättning i Löfgren-Mårtensons pilotstudie var det oklart vad sexualkunskap är. Majoriteten av de intervjuade hade svårigheter med att komma ihåg om de haft sexualkunskap. Ungdomarna anser att skolan är den viktigaste arenan för kunskapsinhämtning och vill gärna få återkommande undervisning i ämnet. Den undervisningen eleverna fått kretsar mycket kring heterosexualitet. Personalen borde därför inrikta sig på att ge en vidare bild av sexualitet (Löfgren-Mårtenson, 2013). Personalen behöver mer utbildning och vägledning kring funktionsnedsättningar och sexualitet i mötet med personer med intellektuell funktionsnedsättning (Löfgren-Mårtenson, 2004).
Forskning visar att fokus i undervisningen kring sex och samlevnad har legat på risker och prevention. Personer i omgivningen försöker skydda de unga med intellektuell funktionsnedsättning ifrån de mer negativa sidorna av sexualiteten på grund av att de känner en ansvarskänsla om personens sexualitet. Att personal kring dessa ungdomar inte får någon fortbildning gör att de använder sina egna referensramar. Personalen förhåller sig ganska restriktivt till unga personer med intellektuell funktionsnedsättnings sexualitet och sexuella aktiviteter. De unga skulle lättare lära sig att ta ansvar för sin sexualitet om undervisningen lärde ut sexuella normer, var mindre fokuserad på riskfaktorer och istället fokuserade på sexualiteten som värdefull (Löfgren-Mårtenson, 2013). Enligt Leutar och Mihokovic är det nödvändigt att öka kunskapen genom projekt eller föreningar. Det finns även ett stort behov av rådgivning till ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning där de kan få råd och stöd gällande problem och dilemman kring sexualitet. På grund av kunskapsbrist känner ofta personer med intellektuell funktionsnedsättning oro, skam och rädsla för deras sexuella organ, sexuella reaktioner och känslor (Leutar & Mihokovic, 2007).
11 Enligt Swango-Wilson har omsorgspersonal möjlighet att lära ut social kompetens till personer med intellektuell funktionsnedsättning. Deras kunskap är nödvändig för att personer med intellektuell funktionsnedsättning ska utveckla sociala färdigheter. Omsorgspersonalen är de som främst ger kunskap om de sociala färdigheterna såsom utvecklandet av roller och att tillhandahålla sociala upplevelser. Dock måste omsorgspersonalen ha utbildning i ämnet sexualitet så att de inte bara utgår från sina egna attityder och uppfattningar.
Omsorgspersonalens roll är viktig för hur personerna med intellektuell funktionsnedsättning utvecklas och fungerar i samhället (Swango-Wilson, 2008).
Kuosmanen & Starke skriver att det förekommer förebyggande arbete i form av sexualundervisning för unga kvinnor. Personal som undervisar känner att de därigenom ger personerna med intellektuell funktionsnedsättning en möjlighet till mer kontroll över sina gränser. De upplever dock att det inte alltid finns stöd för arbetet och att de får kritik från personer i omgivningen. En föråldrad syn om personer med funktionsnedsättning är ett hinder för arbetet och det har upptäckts en rädsla för att verbalisera kring sexualitet. Det finns en oro för att utbildning i sexualkunskap kan väcka och aktivera sexualiteten, så länge ingen talar om den existerar det inte. Samtidigt kan kunskapen göra det lättare att tolka och tala om olika situationer (Kuosmanen & Starke 2011b).
Omgivningens ambivalens
Personer i omgivningen känner en ambivalens kring personer med intellektuell funktionsnedsättnings sexualitet. Det finns en känsla av ansvar och oro samtidigt som det finns en vilja till kontroll och en tveksamhet kring vad som kan tillåtas. En anledning till detta kan vara att det saknas utbildning och riktlinjer som underlättar ett kritiskt förhållningssätt till vilka uttryckssätt sexualiteten tar sig som anses vara normala eller onormala (Löfgren- Mårtenson, 2012).
Enligt Löfgren-Mårtenson finns det en brist på regler och vägledning för personal om hur de ska hantera sexualiteten bland personerna med intellektuell funktionsnedsättning. Detta leder till ett stort dilemma. Föräldrar och personal upplever en ambivalens (blandade känslor). De vill ge personen de bästa möjligheterna till att själv besluta om sitt liv, men samtidigt känner de ett ansvar för personens bästa. De har en rädsla för sexuellt utnyttjande. Det finns även en rädsla för graviditet eller att personen ska förlora kontrollen över sin sexualitet (Löfgren-
12 Mårtenson, 2004). Även i Kuosmanens och Starkes studie lyfts ambivalens fram. Det diskuterades även där om det var rätt att kontrollera personernas liv samtidigt som de yrkesverksamma har ett ansvar för deras välmående. Personalen är oroliga för personernas utsatthet och att de inte kan försvara sig själva (Kuosmanen & Starke 2011b).
I fokusgrupperna i Kuosmanens och Starkes studie diskuterades prostitution, om personerna är medvetna och förstår vad de utsätter sig för genom att sälja sex. Detta gör det problematiskt för de professionella hur de ska agera och tänka kring ämnet. Antingen sågs personerna med intellektuell funktionsnedsättning som offer för handlingen som inte förstod att de blev utnyttjade, att de trodde att det var normalt i ett förhållande eller som autonoma och medvetna där de förstod vad de utsatte sig för. Lagar och direktiv pekar på att personer med intellektuell funktionsnedsättning ska ses som autonoma och att de ska kunna få ta egna beslut. De professionella tycker att det är det rätta men det är inte alltid lätt i praktiken att låta personer med intellektuell funktionsnedsättning bestämma över sig själva i alla situationer. De lyfte upp att det är viktigt att försöka hjälpa dem få en förståelse att man bara ska göra sådant som man själv vill. Men även att personerna med intellektuell funktionsnedsättning behöver hjälp med att få en förståelse om sex och att det inte är något som man delar med vem som helst (Kuosmanen & Starke, 2011a).
I Hickson, Khemka, Golden och Chatzistylis studie jämförde de yrkesgrupper som arbetar med personer med funktionsnedsättning och yrkesgrupper som arbetar med våld i hemmet och sexuella övergrepp. Dessa yrkesgrupper ansåg att två faktorer gör att personer med intellektuell funktionsnedsättning är sårbara för utnyttjande; begränsad förmåga att förstå situationer som är riskfyllda och för lite utbildning och förebyggande träning. De professionella ansåg att det är viktigt med förebyggande träning för både personerna med intellektuell funktionsnedsättning själva men även deras familjer och omsorgspersonal. Det framkom dock att de professionella grupperna hade olika perspektiv på problemet och skulle reagera olika i vissa situationer. Därför bör det enligt författarna utvecklas ett bättre samarbete mellan grupperna samt effektivare interventioner (Hickson et al. 2013).
13
Teoretisk referensram
De teoretiska perspektiv som används för att analysera empirin i studien är handlingsutrymme, normaliseringsprincipen och KASAM. Dessa kommer beskrivas nedan och har valts till denna studie då vi anser att de kan vara till hjälp för att få en förståelse av resultatet. Det finns dock många teorier som hade varit användbara, till exempel genus, socialkonstruktivism och makt. Makt innefattas emellertid till viss del i valda teorier och kommer på så vis att beröras i studien.
Handlingsutrymme
I boken Handlingsutrymme används bokens valda namn för att beskriva gräsrotsbyråkratens arbetssituation (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008). Gräsrotsbyråkrat är Michael Lipskys (2010) definition av den position yrkesutövare befinner sig i som representant för en myndighet i mötet med medborgaren. I denna uppsats refereras teorin med en mer allmän terminologi eftersom teorin om handlingsutrymme kan appliceras på uppsatsens område.
Precis som gräsrotsbyråkraten har omsorgspersonal en organisation med ramar att förhålla sig till och yrkeskunskap som skapar deras handlingsutrymme i mötet med brukarna.
Yrkesrollen innehåller både möjligheter och begränsningar. Personalen arbetar inom en organisation som innebär vissa ramar för arbetet och de har en yrkeskunskap att använda.
Tillsammans skapar detta handlingsutrymmet, som sedan formas och används i mötet med brukaren. Påverkande faktorer för utrymmet kan vara organisationens regler, lagar, rutiner, traditioner och tolkningar. Det kan även vara individuella faktorer hos yrkesutövare och brukare samt interaktionen däremellan. I interaktionen är normer, etik och makt centrala delar (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008).
Handlingsutrymmet innebär en frihet att välja handlingar men också ett ansvar. Relationen mellan personal och brukare är asymmetrisk eftersom endast en av parterna är i behov av hjälp. Den hjälpbehövande hamnar i en beroendeställning och i underläge. Rollen som personalen fått genom organisationen ger dem en maktposition, att exempelvis tolka och förklara vad händelser är. Yrkesverksamma har ett ansvar att hantera den makten. De ska vara medvetna om sitt tolkningsföreträde och att använda detta till brukarens fördel (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008).
14 Yrkesverksamma har även ett ansvar att reflektera över om handlingarna som utförs är rimliga och att ta ställning kring vilken norm de väljer att stödja. Hur handlingsutrymmet används påverkas av kunskap och värderingar. Det finns olika sätt att hjälpa personalen i val av handlingar. Ett sätt är handledning där personalen lär sig att resonera kring olika handlingsalternativ och väga dem mot varandra genom att se utifrån olika utgångspunkter. I handledningen kan personalen reflektera över det egna arbetet. Ett annat sätt är riktlinjer i hur arbetet ska utföras. Det kan stödja personalen men samtidigt begränsa handlingsutrymmet (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008).
Normalisering
Handikappolitikens övergripande mål är att personer med funktionsnedsättningar ska kunna leva ett normalt liv i gemenskap med andra människor, trots sin funktionsnedsättning. Detta kommer till uttryck genom de handikappideologiska begreppen normalisering och integrering.
Begreppen kommer ursprungligen från Skandinavien där Niels Erik Bank-Mikkelsen och Bengt Nirje formade grunderna för normaliseringsprincipen under 1950- och 1960-talen.
Nirje publicerade det första utkastet av normaliseringsprincipen 1969 (Tideman, 2000).
Nirje (2003) skriver att normaliseringsprincipen innebär att personer med funktionsnedsättning bör få leva ett liv där vardagsvillkor och levnadsmönster är så likt samhällets normer som möjligt och principen ställer krav på att samhället ska uppfylla detta.
Nirje har i normaliseringsprincipen angett åtta grundstenar som personer med funktionsnedsättning har samma rätt att uppleva som andra, dessa grundstenar är:
En normal dagsrytm
En normal veckorytm
En normal årsrytm
En normal livscykel
En normal självbestämmanderätt
De normala sexuella mönstren i sin kultur
De normala ekonomiska mönstren i sitt land
De normala miljökraven i sitt samhälle (Nirje, 2003, s 91).
Principens tillämpning gör inte att personerna med funktionsnedsättning blir ”normala” utan innebär att de genom ovanstående åtta punkter ska få uppleva goda levnadsvillkor utifrån sina förutsättningar. Den syftar till att belysa i vilka avseenden livsvillkoren för personerna med funktionsnedsättning kan göras så normala som möjligt (Nirje, 2003).
15 Nirje (2003) skriver att det finns tre perspektiv på samlivet i samhället. De innefattar att vi får lära oss att sexualitet och sensualitet är en del av livet från barndom till ålderdom. Vi lär oss att kärlek är något värdefullt som kan skänkas, utvecklas och bevaras under lång tid. Vi vet även att barn ska älskas, vårdas och stimuleras under många år. Dessa kulturmönster och denna kunskap måste även personer med utvecklingsstörning tillägnas för att förstå sig själva och samhället. Det är viktigt att sexualupplysning ges på ett begripligt sätt så att de med intellektuell funktionsnedsättning tillgodoses goda kunskaper. Det är även viktigt att de får information om risken för smitta och övergrepp, vad som anses rätt och fel och vart man ska vända sig för att få hjälp (Nirje 2003).
Farorna för utvecklingsstörda har ofta överdrivits och lett till onaturlig segregering. De måste som andra få umgås med andra och röra sig fritt för att främja den naturliga utvecklingen. Det har visat sig att det är positivt för utvecklingen att de får umgås med personer av det motsatta könet. Även att blanda könen i gruppbostäder har resulterat i bättre uppträdande och naturligare atmosfär (Nirje, 2003).
KASAM
Aaron Antonovsky myntade begreppen salutogenes och KASAM (känsla av sammanhang).
Med ordet salutogenes menade Antonovsky hälsans ursprung, processer och faktorer som främjar hälsa (Gassne, 2008). KASAM är ett nyckelord inom det salutogena synsättet och är ett mått på upplevd hälsa, positiva känslor inför omgivningen och sig själv, självkänsla, framtidsoptimism och tillit till att problem går att lösa eller i alla fall hanteras. Inom KASAM finns tre komponenter att sträva emot och de är begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.
Begriplighet syftar till att individen ska finna omvärlden ordnad och begriplig och känna trygghet. Hanterbarhet innebär att individen ska uppleva sig ha resurser, både egna och genom omgivningen, individen ska inte känna sig som ett offer för omständigheterna. Meningsfullhet fokuserar på att individen ska känna det meningsfullt att lägga energi och engagemang i livet.
Dessa begrepp har fokus på att främja hälsa och ett meningsfullt liv (Antonovsky, 2005).
Det salutogena synsättet appliceras vanligen på organisationens brukare och kommer så även att göras i denna studie. Teorin kommer även att appliceras på omsorgspersonalen då Hanson (2010) lyfter fram att det även är av vikt att tänka salutogent i hela organisationen. Har en arbetsgrupp god känsla av sammanhang så blir både gruppen och organisationen starkare.
16 Medarbetarnas förståelse och delaktighet skapar arbetsglädje och effektivare arbetsplatser.
När medarbetarnas kompetens efterfrågas oavsett deras roll eller befattning frambringar det meningsfullhet, deras resurser ska tas till vara och det måste finnas utrymme för dem att förverkliga sina ambitioner. De anställdas förslag och behov ska lyssnas på och det bör finnas tid till återhämtning och eftertanke. Arbetsgruppen behöver även ha tillit och anknytning till varandra för att få en välfungerande arbetsgrupp. När personalen får en känsla av sammanhang finner de styrka att vilja, orka och kunna arbeta på bästa vis och de mår bra.
Känsla av sammanhang kan försvinna hos medarbetarna då begripligheten avtar när de inte är delaktiga i beslut, meningsfullheten minskar då information inte når fram och hanterbarheten krymper när kraven är för stora. Ett salutogent synsätt i tjänste- och serviceorganisationer ökar förutsättningarna för en god kvalité i mötet mellan medarbetare och brukare (Hanson, 2010).
Metod
Inom naturvetenskapliga ämnen brukar målet vara att förklara men inom humanvetenskap är målet att förstå. Det man vill förstå är den mänskliga världen, handlingar och erfarenheter. För att kunna förstå måste vi se till kontexten kring fenomenet. Det finns alltid ett historiskt sammanhang och det finns ingen kunskap oberoende av situationen. Genom tolkning av de mänskliga uttrycken kan man nå en förståelse av människans inre upplevda erfarenheter (Thomassen, 2007). Med vår studie vill vi få en ökad förståelse och kunskap om hur omsorgspersonal på grupp- och serviceboenden för personer med intellektuell funktionsnedsättning tänker och arbetar kring sexualitet. För att förstå måste vi tolka vad personalen berättar om sina upplevelser och erfarenheter inom ämnet. Vi måste ständigt ha i åtanke att vad som sägs färgas av det nuvarande samhället men även att vi färgas av vår förförståelse som innebär en erfarenhetskunskap som kan påverka oss både medvetet och omedvetet (jfr Bryman, 2011). En av oss har tidigare erfarenhet från några veckors jobb en sommar på ett LSS-boende, den andra har ingen erfarenhet inom området. Dock tror vi inte att denna förförståelse påverkar studien avsevärt då erfarenheten är relativt liten.
17
Litteratursökning
Linnéuniversitetets bibliotekskatalog och Google användes för att samla in tidigare forskning och annan relevant litteratur till uppsatsen. Vetenskapliga artiklar till kapitlet tidigare forskning söktes via olika databaser såsom; OneSearch, Social Services Abstract, Academic Search Elite och Swepub. Sökord som användes i litteratur- och artikelsökning var huvudsakligen; funktionsnedsättning, funktionshinder, intellektuell funktionsnedsättning, omsorgspersonal, personal, sexualitet, utnyttjande, boende och gruppboende. Orden söktes i olika kombinationer och variationer samt i motsvarande engelsk översättning.
Datainsamlingsmetod
Utifrån studiens syfte och frågeställningar ville vi förstå och tolka personalens berättelser genom en kvalitativ studie med intervjuer som datainsamlingsmetod. Enligt Kvale och Brinkmann (2009) har kvalitativa studier ett intresse av att förstå sociala fenomen utifrån människornas egna perspektiv och beskrivningar av världen, hur världen uppfattas av dem och vad som är deras verklighet. Enligt Bryman (2011) syftar kvantitativ metod delvis åt kvantifiering, riktar sig till ett större antal respondenter och har oftast enkäter som datainsamlingsmetod. Med tanke på att personalen kan ha svårt att prata om sin kunskap och sitt bemötande kring sexualitet för att ämnet är känsligt, hade kvantitativ metod varit en bra metod då det kan kännas lättare att svara på en anonym enkät istället för att prata om det.
Kvalitativ metod valdes dock framför kvantitativ för att få en förståelse kring ämnet utifrån personalens egna ord, perspektiv och berättelser. Det hade också varit svårare att få djupa svar på studiens frågeställningar genom en enkät.
I kvalitativa metoder kan intervjuer användas, men även observationer. Observationer innebär att forskaren under en längre tid befinner sig i en miljö för att skapa sig en uppfattning om den. Det kan ta tid innan de som observeras vänjer sig vid att bli observerade, det innebär att de observerade gör sig till inför observatören, att de inte visar hur det ser ut i vardagen (Bryman, 2011). I vår studie ansåg vi att intervjuer lämpade sig bättre än observation.
Observationer hade varit för tidskrävande när det gäller ämnet sexualitet, då det kanske inte är något som dyker upp dagligen. Samtidigt kändes det inte etiskt rätt att granska personalen utifrån ämnet och inte etiskt rätt att vistas i de boendes privata sfär då det inte är dem studien fokuserar kring. Samtidigt ville vi få en ökad förståelse och kunskap om hur omsorgspersonal på flera grupp- och serviceboenden tänker och arbetar kring sexualitet, och därför valde vi
18 intervjuer för att samla in empiri till studien och för att intervjuer besvarar frågeställningarna på bästa sätt.
Studien genomfördes med semistrukturerade intervjuer som enligt Bryman (2011) innebär att ha en intervjuguide med teman och öppna frågor där intervjupersonen har stor frihet att svara utifrån sig själv och på sitt sätt. Intervjuprocessen är flexibel, frågorna kan ställas i olika ordning och frågor som inte ingår i intervjuguiden kan tas med. Semistrukturerade intervjuer används med fördel när forskaren har ett visst fokus med specifika frågeställningar. Vår intervjuguide (Bilaga 1) bestod av 27 frågor som enligt trattmodellen började med allmänna frågor och sedan gick vidare till känsliga frågor. Indelningen gjordes för att vi först skulle få en bild av hur det såg ut organisatoriskt men även för att skapa ett visst förtroende innan vi gick in på de mer känsliga frågorna kring personalens syn på sexualitet. Bryman (2011) menar att det dock finns flera nackdelar med en intervju som man bör ha i åtanke då de kan påverka resultatet. Nackdelar med en intervju kan vara att om frågorna ställs på lite olika vis kan olika svar ges. Svaren kan också bero på vad forskaren väljer att fokusera på och vad intervjupersonen tror att forskaren vill ha för svar, men även vad de tror att de bör svara utifrån andra kollegor och chefer. Samtidigt kan den intervjuade påverkas av forskarens personlighet, ålder och kön.
Urval
Utifrån forskningsfrågorna och den valda metoden väljs den sociala miljön ut där svaren kan tänkas förekomma. Om flera miljöer väljs ut finns det möjlighet att jämföra dem med varandra och upptäcka likheter och skillnader (Svensson & Ahrne, 2011). Utifrån studiens syfte var ambitionen att intervjua omsorgspersonal på grupp- och serviceboenden för personer med intellektuell funktionsnedsättning. För att komma i kontakt med intervjupersoner tog vi först kontakt med enhetschefer i fyra olika kommuner för att få deras tillåtelse att genomföra intervjuer med personalen på de gruppboenden som de ansvarade för. Några av dem vidarebefordrade vår förfrågan till sina medarbetare och andra gav oss nummer så att vi kunde ringa till de olika gruppboendena. Då studien hade en snäv tidsram och inte några finansiella medel valdes boenden i närliggande kommuner.
Det är svårt att på förhand veta exakt hur många intervjuer som behövs för att samla in ett rikt material (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2011). Då vår studie hade tids- och
19 utrymmesbegränsningar ansåg vi det rimligt och hade som mål att intervjua åtta-tio omsorgspersonal på fyra-fem olika boenden för att få en bredare bild av situationen på olika boenden. Vi önskade även personal som har arbetat på boendet en längre tid då de med större sannolikhet har kommit i kontakt med ämnet sexualitet än personal som arbetat en kortare tid.
Intervjupersonerna valdes ut genom ett bekvämlighetsurval som enligt Bryman (2011) innebär att forskaren aktivt väljer ut intervjupersoner som är relevanta för forskningsfrågorna.
Då denna studie fokuserar kring omsorgspersonal på boenden för personer med intellektuell funktionsnedsättning var det ett självklart val att välja ut personer med den befattningen.
Totalt elva intervjuer bokades in och nio intervjuer utfördes. Intervjuerna genomfördes i två kommuner på tre serviceboenden och på tre gruppboenden där samtliga boenden faller inom ramen för kommunal LSS-verksamhet där de boende har beviljats stöd genom LSS-lagen.
Intervjuer
Intervjupersonerna intervjuades individuellt i ett avskilt rum på respektive boende, för att undvika att bli störda eller att någon annan skulle höra vad som sades under intervjun.
Anledningen till varför individuella intervjuer valdes före fokusgruppsdiskussioner var för att vi ville få individuella svar och minimera riskerna att en eller flera dominerar samtalet eller att de inte vill avslöja vad de tycker eller kan inför andra. Dahlin-Ivanoff (2011) menar att fokusgruppdiskussioner inte är att föredra i de fall då ett ämne inte är välbekant för intervjupersonerna. Eftersom vi inte vet hur mycket ämnet sexualitet förekommer i omsorgspersonalens arbete ansåg vi att individuella intervjuer lämpade sig bättre i denna studie. Individuella intervjuer valdes även på grund av det faktum som beskrevs ovan, dvs. att vi ville ha med deltagare från flera olika boenden. Det hade varit svårt att genomföra med fokusgruppsdiskussioner då vi tror att det krävs att deltagarna känner varandra för att ge ärliga och utförliga svar kring ämnet sexualitet.
Intervjuerna varade cirka 30 minuter och alla intervjuer spelades in på ljudfil. Bryman (2011) menar att ljudinspelning är det bästa sättet för att kunna få med hur något sägs och vad som sägs under en intervju. Intervjuaren ska under intervjun vara uppmärksam och kunna följa upp vad intervjupersonen säger och därför kan det vara bra att inte distraheras av att föra anteckningar. Dock kan inspelningsapparaten avskräcka en del personer och de kan vara obekväma med att bli inspelade. Vi informerade samtliga deltagare om varför vi spelade in intervjun och bad om deras samtycke att spela in, alla intervjupersoner samtyckte till detta.
20 Vi båda deltog under samtliga intervjuer för att båda skulle se och uppleva dynamiken i intervjuerna, men även för att kunna hjälpas åt att ställa frågor och följdfrågor för att få ut bästa möjliga ur intervjuerna. Sedan transkriberades intervjuerna. Det transkriberade materialet blev 55 sidor och det var det materialet som sedan var föremål för resultatredovisningen och analysen.
Ett alternativt tillvägagångssätt hade varit att vi genomfört hälften av intervjuerna var. Att genomföra intervjuerna ensam skulle kunna ha setts som positivt för att minska maktskillnader mellan intervjupersonen och intervjuaren. Intervjuerna valdes att genomföras gemensamt av ovan nämnda skäl och för att vi var ovana med att intervjua. Dock är vi medvetna om att samtalet hade kunnat bli mer avslappnat om det ägt rum mellan två personer.
Etiska överväganden
Studentprojekt inom högskolan på grund eller avancerad nivå ska genomföras på ett lika etiskt godtagbart sätt som all annan forskning och bestämmelserna i Lagen om etikprövning (2003:460) ska följas. Syftet med lagen är att den enskilda människan ska skyddas och att människovärdet ska respekteras vid forskningen. Då känsliga uppgifter kan beröras i studien bör studenten få en rådgivande etisk bedömning av sitt projekt (Etikkommittén sydost, 2014).
Eftersom denna studie handlar om sexualitet ansåg vi det behövligt att göra en ansökan för rådgivande bedömning till Etikkommittén sydost, som Linnéuniversitet har ett samarbete med.
Genom denna ansökan fick vi synpunkter kring studien och vi tog därmed etikkommitténs svar i beaktande och ändrade fokus på frågorna i intervjuguiden och tydliggjort att studien endast fokuserar på personalen utifrån deras tankar och agerande kring sexualitet. Vi var angelägna om att endast ha ett personalfokus för att skydda de boendes integritet.
Vetenskapsrådet (2002) beskriver att då samhället och individer ska utvecklas är det viktigt med forskning, dock är det viktigt att forskningen håller hög kvalitet och att inte någon människa tar skada.
Denna studie tog etiska principer i beaktande för att minimera riskerna för negativ påverkan på deltagarna. De principer som togs i beaktande är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Samtliga intervjupersoner tog del av ett informationsbrev (Bilaga 2), som även skickades som e-post till cheferna för respektive boende. I brevet framkom det hur studien var uppbyggd, dess syfte och att deltagandet var
21 frivilligt. Vi informerade också alla intervjupersoner om studien i inledningen av varje intervju för att de skulle vara väl införstådda med viktiga detaljer och etiska principer kring studien (informationskravet) (jfr Bryman, 2011).
I brevet och i samband med informationen i intervjuns inledning informerades deltagarna om att de deltog frivilligt i studien och hade rätt att dra sig ur när som helst. Deltagarna fick också samtycka till att intervjun spelades in på ljudfil. Deltagarna fick efter denna information skriva under ett skriftligt samtycke (Bilaga 3) om deltagande i studien (samtyckeskravet) (jfr Bryman, 2011).
Uppgifter om deltagarna i studien ska behandlas med konfidentialitet och känsliga uppgifter ska förvaras så att ingen obehörig kan ta del av dem (konfidentialitetskravet) (Bryman, 2011).
Denna aspekt beaktades i studien genom att förvara de skriftliga samtyckena så att ingen obehörig kunnat ta del av dem. För att minska riskerna för igenkänning av deltagarnas identiteter valde vi att inte benämna exakt geografiskt plats där boendena finns och vad de heter. Inspelningarna har raderats efter transkriberingen för att säkerställa att ingen obehörig kan ta del av dem. Vi har även beaktat nyttjandekravet i vår studie, som innebär att empirin som samlats in endast används i denna studie (jfr Bryman, 2011).
Utöver dessa fyra etiska principer har frågorna i intervjuguiden formulerats utifrån ett etiskt beaktande. Vi tog inte med frågor som kunde innefatta personligt känsliga aspekter där intervjupersonen måste svara utifrån sitt egna privata liv. Frågorna som är med i intervjuguiden berör enbart deras arbete och hur de upplever och arbetar kring ämnet sexualitet. Vi försökte minimera riskerna att studien skulle påverka deltagarna negativt.
Tillförlitlighet och generaliserbarhet
Reliabilitet och validitet används inom den kvantitativa forskningen och bedömer kvaliteten i undersökningen. Dessa begrepp anses vara svåra att använda i kvalitativ forskning och därför används istället begreppet tillförlitlighet. Tillförlitlighet innefattar fyra delkriterier;
trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt en möjlighet att styrka och konfirmera.
Trovärdigheten innebär att läsaren ska tro på vad den läser, att studien bygger på en undersökning och ger en beskrivning av verkligheten (Bryman, 2011). Regelverk såsom etiska principer har beaktats. Under studiens gång har vi arbetat för att minimera riskerna för felaktig tolkning av intervjupersonernas svar eller att på något sätt påverka dem. Citat
22 användes i studiens resultatredovisning för att öka trovärdigheten. För att beakta delkriteriet överförbarhet har vi ingående redogjort för hur studien genomfördes och hur undersökningsgruppen och deras arbetsplats såg ut. Detta kan underlätta vid upprepning av studien och i bedömningen om resultaten kan vara överförbara till en annan miljö. Pålitlighet innebär att vi har redogjort tydligt för alla faser i forskningsprocessen för att studiens kvalité ska kunna granskas och bedömas av någon annan (jfr Bryman, 2011). Pålitlighet har även beaktats genom att utforma intervjuguiden utifrån studiens syfte och frågeställningar, och definierat begrepp för att tydliggöra vad som menas. Delkriteriet möjlighet att styrka och konfirmera beaktades i studien genom att påverkan av personliga värderingar har försökt undvikas (jfr, Bryman, 2011). Vi har försökt ha ett öppet sinne och inte påverkas av vår förförståelse under studiens gång.
Generaliserbarhet är även betydelsefullt att beakta i en studie, detta begrepp hänger ihop med trovärdigheten. Generaliserbarheten innebär att säga något om en större population eller en annan miljö. Genom att peka på andra studier som kommit fram till liknande resultat kan trovärdigheten öka. Generaliserbarheten kan öka om flera miljöer på olika orter studeras.
Dock går det inte med säkerhet att veta vilket resultat ytterligare studier skulle ge (Svensson
& Ahrne, 2011). Studien genomfördes i två småstadskommuner, på sex olika boenden och med nio omsorgspersonal. Då det är relativt få deltagare i studien och att studien inte är genomförd på ett stort geografiskt område är vi väl medvetna om att studiens resultat inte behöver bli det samma om den görs i andra delar av landet eller med andra personer.
Resultatet kan även variera då empirin bygger på intervjupersonernas individuella erfarenheter och tankar kring sexualitet.
Analysmetod
De inspelade intervjuerna transkriberades och utgör studiens empiri. Utskrifterna från varje intervju gavs en egen färg och sorterades upp utifrån studiens intervjufrågor. Därefter letade vi efter teman och delade in citaten efter dessa teman. Alla citat från intervjuerna kortades sedan ned till några få ord under varje tema för att få en överblick över vad som var viktigt i varje fråga. Detta kan benämnas som en slags meningskodning och meningskoncentrering.
Enligt Kvale (2009) innebär meningskodning att empirin blir kodad genom temaindelning och meningskoncentrering att sammanfatta varje uttalande kortfattat utan att innebörden går förlorad. Bra citat från varje tema valdes också ut i sin helhet för att användas i
23 resultatredovisningen. Dessa redigerades sedan lätt till skriven svenska och utfyllnadsord har tagits bort för att underlätta för läsaren.
Sedan gjordes en meningstolkning som enligt Kvale (2009) innebär att gå djupare i en text och göra kritiska tolkningar. Meningstolkningen gjordes genom en delanalys, där empirin under varje tema analyserades. Vi har även sett till helheten och analyserat utifrån den.
Empirin har analyserats utifrån valda teorier och tidigare forskning.
Metoddiskussion
Till denna studie valdes kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Som nämnts ovan kontaktades enhetschefer i fyra kommuner för att få deras samtycke till att intervjua deras medarbetare. Två av dem vidarebefordrade vår förfrågan via e-post och det resulterade inte i några svar. De andra gav oss telefonnummer så att vi kunde ringa och prata med personalen på boendena. Det medförde en positiv respons och elva intervjuer bokades in på sex olika boenden. Nio intervjuer genomfördes, då två informanter gav återbud på grund av tidsbrist.
Anledningen till att vi inte fick svar i de fall chefen vidarebefordrade vår förfrågan kan bero på att personalen inte hade tid att ta emot oss, att brevet inte var tillräckligt intressant formulerat, att e-posten inte kom fram, att den inte lästes av alla eller framförallt att personalen inte ville ställa upp på en intervju. Samtidigt går det att resonera kring hur det kommer sig att det var mycket lättare att boka in intervjuer på telefon. De som ställde upp kanske kände sig tvingade då chefen godkänt det, dock var detta inget vi kände av. Vi upplever att semistrukturerade intervjuer var en bra metod för denna studie. Vår uppfattning är att intervjupersonerna var ärliga i sina svar och de svarade utifrån sin förmåga och sig själva. Däremot kan de som väljer att ställa upp på en intervju om sexualitet vara mer öppna och ha lättare för att prata om ämnet än andra i personalgruppen. Det kan vara en bidragande faktor till att empirin blivit rik. De som inte pratar om sexualitet med brukarna vill säkerligen inte prata om det i en intervju. Svaren hade kanske varierat mer om vi använt oss av enkäter som metod, dock hade inte svaren kunnat bli lika utförliga genom enkäter.
Den andra frågeställningen i studien gällande kunskap och stöd anser vi hade kunnat lämpa sig bra i en enkät. Det hade på så vis varit lättare att samla in svar på ett geografiskt större område och det hade eventuellt gett större variationer. Framförallt hade en bredare bild av hur
24 det ser ut över landet kunnat redovisas, vilket hade resulterat i ett mer generaliserbart resultat.
Intervjuer med få respondenter som i denna studie är svårt att generalisera på ett större område och denna studie kan egentligen bara svara för hur det ser ut i två småstadskommuner i landet. Hade vi fått intervjuer i fler kommuner hade resultatets generaliserbarhet också ökat.
Boendena kan tänkas arbeta likvärdigt inom kommunen men även det faktum att det bara är en chef i respektive kommun kan bidra till att boendena arbetar likartat. Det kan vara en bidragande faktor till att svaren från informanterna inte skiljer sig åt i någon större utsträckning.
Då denna studie bara riktar sig till omsorgspersonal och det är bara de som intervjuats är det endast deras perspektiv som redovisas. Hade föräldrar, brukarna själva eller chefen tillfrågats hade de troligtvis gett en annan bild om hur de tycker att det fungerar. Att endast ha ett personalperspektiv var en avgränsning som gjordes och det kan tänkas att omgivningens attityder eller personalens tro om omgivningens förväntningar på dem har påverkat svaren i intervjuerna. Det går tyvärr inte att veta med säkerhet.
Arbetsfördelning
Vi ansvarar gemensamt för hela uppsatsen och vi har arbetat tätt under arbetets gång. Vi har tillsammans sökt och plockat fram all litteratur till uppsatsen och stundtals arbetat jämsides med olika kapitel för att på effektivaste sätt utnyttja tiden. Däremot har vi båda varit lika mycket delaktiga i alla kapitel och vi har gemensamt färdigställt dem. Vi har ansett detta viktigt då vi vill kunna stå för allt som innefattas i studien.
