EXAMENSARBETE
Datoranvändande inom förskolans pedagogiska verksamhet
Jon Elfving 2013
Lärarexamen, grundnivå Lärarexamen, 210 hp
Luleå tekniska universitet
Datoranvändning inom förskolans pedagogiska
verksamhet
Av Jon Elfving
Lärarexamen grund nivå
Lärarexamen 210hp
Handledare: Steffan Lind
- Abstract
Syftet med uppsatsen är att beskriva förskolechefers uppfattningar om datoranvändningen inom förskolans pedagogiska verksamhet. Undersökningen genomfördes genom semistrukturerade intervjuer. Fyra yrkesverksamma förskolechefer intervjuades utifrån vad de vill att datorn ska användas till i verksamheten dels allmänt men även vad de vill att pedagogerna använder den till. De frågades även om vilka svårigheter och vinningar datorn kunde bidra med. Datorn ska enligt alla förskolechefer användas utifrån ett lärandeperspektiv och pedagogerna som jobbar med dessa ska ha ett tydligt syfte med sitt arbete med datorn.
Förskolecheferna uppfattar att vinningen med detta består i förbättrat lärande och ökad
måluppfyllelse. Enligt tidigare forskning är det dock inte helt oproblematiskt att göra datorn
till ett lärandeverktyg inom förskolans verksamhet och ett flertal faktorer, som pedagogers
syfte med datoranvändandet samt hur de förhåller sig till detta, tycks påverka vilka
möjligheter datorn har att bli ett verktyg för lärande.
- Förord
Arbetet med studien har varit både berikande och tankeväckande. Under arbetets gång har många reflektioner om mina egna uppfattningar kring datorn i förskolans verksamhet väckts och jag har fått fundera kring hur jag förhåller mig till dessa.
Jag vill tacka mina kollegor Kerstin och Anette på avdelning Regnbågen som trots att de inte tillhör den generation som växt upp med datorer entusiastiskt diskuterat och påbörjat implementeringen av dessa i sin förskoleverksamhet.
Ett stort tack även till min handledare Steffan Lind som har hjälpt mig med arbetet.
Innehållsförteckning
- Abstract ... 2
- Förord ... 3
- Inledning ... 1
- Syfte ... 2
Frågeställningar ... 2
Begreppsdefinitioner ... 2
- Bakgrund ... 3
Det sociokulturella perspektivet ... 3
Datorns potential som lärande artefakt i förskolan ... 4
Pedagogen och datorn ... 4
Potentiella vinningar och svårigheter kring datoranvändande i förskolan ... 6
Stöd för datoranvändande utifrån läroplanen för förskolan ... 7
- Metod ... 8
Den kvalitativa forskningsmetoden ... 8
Datainsamlingsmetod ... 8
Undersökningspersoner ... 9
Genomförande ... 9
Etik ... 10
Analysmetod för insamlad data ... 10
Tillförlitlighet och äkthet ... 11
- Resultat ... 11
Diana ... 11
Hera ... 12
Minerva ... 12
Vesta ... 13
Vad vill förskolecheferna att datorn används till i förskolans verksamhet? ... 13
Hur vill förskolecheferna att pedagogerna jobbar med datorn i förskolans verksamhet? .... 14
Vilka potentiella vinningar eller svårigheter ser förskolecheferna med användandet av datorn i förskolans verksamhet? ... 14
- Diskussion ... 15
Metoddiskussion ... 15
Resultatdiskussion ... 16
Tankar för framtiden ... 17
Förslag till fortsatt forskning ... 18
- Referenser ... 19
1
-
Inledning
"-Får jag spela på padden?" frågan ställs av en flicka på två år och fem månader, bredvid sig har hon ytterligare en flicka i samma ålder. Jag nickar och tar fram förskolans Ipad, startar den och lämnar över den till de båda flickorna som sätter sig i soffan och tillsammans börjar navigera menyer för att hitta det spel de vill spela. Jag observerar flickorna och ser hur de samtalar och samarbetar med spelet.
Under mina verksamhetsförlagda utbildningsmoment har jag upplevt att det finns en stor variation i hur pedagoger låter informations- och kommunikationstekniken (IKT) användas av barn och även i hur de själva använder denna. Under min tid inom förskolans verksamhet har jag även upplevt att det finns många olika förhållningssätt till barns datoranvändande bland pedagogerna. Detta har fått mig att reflektera och fundera kring vad barnen ska använda informations- och kommunikationsteknik till inom förskolans verksamhet. Flickan som beskrivs i min inledning fick mig främst att fundera över mitt förhållningssätt gentemot barns datoranvändande, hade flickan velat lägga ett pussel hade hon knappast frågat om hon fick detta, frågan hade inte ställts om hon velat rita. Datorer och liknande teknik nyttjas i min erfarenhet enbart av barnen om de först fått en pedagogs tillåtelse att göra detta.
Barnen har ett behov av att lära sig hantera och använda informations- och kommunikationstekniken för att kunna verka i samhället. Men vad ska då barnen i förskolan använda datorn till rent praktiskt? Ska datorn användas till att spela spel eller ska den ses som ett skrivinstrument kombinerat med bibliotek?
Detta får mig att undra över vad förskolechefer vill att barnen använder datorn till inom deras
verksamhet?
2 - Syfte
Syftet är att beskriva förskolechefers uppfattningar om datoranvändningen inom förskolans pedagogiska verksamhet.
Frågeställningar
Utifrån ovanstående syfte har jag följande frågeställningar som jag riktar till förskolechefer verksamma inom förskolan.
Vad vill förskolechefer att datorn används till i förskolans verksamhet?
Hur vill förskolechefer att pedagogerna jobbar med datorn i förskolans verksamhet?
Vilka potentiella vinningar eller svårigheter ser förskolechefer med användandet av datorn i förskolans verksamhet?
Begreppsdefinitioner
Begreppet uppfattning är centralt inom fenomenologi. Lind (2000) beskriver detta i form av att uppfattningar dels kan ses som konkreta eller spontana. Konkreta uppfattningar bygger på medveten reflektion och eftertanke medan de spontana kan anses vara genuina oreflekterade uppfattningar. En uppfattning kan även enligt Lind vara kontextuell och därför bli mer generell än personlig till sin natur. Då mitt syfte är kopplat till förskolans kontext avser jag således att studera uppfattningar utifrån denna och avser främst konkreta sådana.
I begreppet datorn inkluderar jag utöver stationära och bärbara datorer även läs- och
surfplattor. Jag kommer dock inte göra någon specifik distinktion mellan dessa utan använda
begreppet dator för samtliga av dessa.
3 - Bakgrund
I bakgrunden beskriver jag tidigare forskning som finns kopplat till mina frågeställningar samt den teori kring lärande som jag baserar mitt arbete på. Jag går således igenom vad datorn, enligt forskningen kan användas till inom förskolans verksamhet. Hur pedagoger förhåller sig till datorn samt vilka potentiella vinningar och svårigheter som kan finnas med datoranvändande inom förskolan. Jag går även igenom vilket stöd som finns för datoranvändande utifrån förskolans läroplan.
Det sociokulturella perspektivet
I detta arbete utgår jag från det sociokulturella perspektivet på lärande. Den sociokulturella teorin om lärande utgår från att utveckling och lärande sker i interaktionen mellan individer samt den miljö såväl fysisk som kulturell som individerna befinner sig i. Människans utveckling och lärande ses i detta perspektiv som en del av en social och historisk process (Alexandersson & Linderoth & Lindö 2005).
Kommunikationen är en central del av det sociokulturella perspektivet på lärande och Vygotskij (2005) beskriver att lärandet skapas genom inre dialoger där kunnandet konkretiseras och görs till individens eget för att sedan kunna kommuniceras till andra. Detta inre språk anser Vygotskij härstammar från en jagkänsla som skapas utifrån individens kulturella och historiska bakgrund. Vygotskij skriver i Tänkande och språk (2005):
"Om det förnimmande och tänkande medvetandet förfogar över skilda sätt att återspegla verkligheten, då representerar dessa skilda sätt olika typer av medvetande. Därför blir också tänkandet och språket nyckeln till förståelsen av det mänskliga medvetandets natur." (Vygotskij, 2005 s.473).
Utifrån detta sker lärande således konstant oberoende av pedagogiska insatser och pedagogens roll blir snarast att fokusera lärandet samt fungera som vägvisare för stimuleringen att utöka lärandet i en specifik riktning.
Kunskapen är i detta perspektiv ingen konstant utan formas utifrån sitt kulturella, sociala och historiska sammanhang och konstrueras utifrån dessa (Nordin-Hultman 2005).
Kunskapsskapande är således en process av flera samverkande faktorer, social miljö, fysisk miljö, samhälle och historiskt perspektiv. Nordin-Hultman (2005) menar att olika fenomen först måste ges betydelse för att kunna uppfattas och ses som fakta. Det individerna ser, hör och känner formas utifrån deras sociala och kulturella bakgrund och ges mening utifrån denna.
I det sociokulturella perspektivet blir pedagogens roll att vägleda barnet i sitt kunskapsskapande och fungera som medkonstruktör av kunskap snarare än som förmedlare av denna. Johansson och Pramling Samuelsson (2007) menar att lärarens roll främst är att förstå barnets handlande och assistera detta i dess vidare utveckling genom att skapa situationer där barnet hamnar i den proximala utvecklingszonen. Den proximala utvecklingszonen beskrivs av författarna som det område inom en uppgift vilket barnet inte klarar ensamt men kan klara med hjälp av en kunnigare kamrat eller pedagog. Detta lärande menar författarna kommer före utveckling då barnet låter erfarenheterna av uppgiften bli en del av sitt inre språk och slutligen omvandlar detta till egen kunskap.
Enligt det sociokulturella perspektivet förstår vi och verkar i vår omvärld via artefakter.
Datorn har enligt Alexandersson, Linderoth och Lindö (2005) möjlighet att fungera som en
sådan artefakt. Datorn får enligt författarna rollen av en artefakt som kan förmedla mänskligt
4
tänkande och bidrar till att barnen rustas att hantera denna artefakt utifrån förskolans sociala och kulturella miljö för att förstå sin omvärld och skapa kunskap.
Datorns potential som lärande artefakt i förskolan
Carlgren och Marton (2001) anser att informationstekniken har potentialen att vidga det mänskliga lärandet och möjliggöra helt nya former av lärande. Datorns potential för att vidga det mänskliga lärandet har studerats i ett flertal länder och Myndigheten för skolutveckling (2007) konstaterar att datorn kan påverkar lärandet positivt. Denna forskningsöversikt är dock riktad mot skolans senare år och gymnasiet men liknande resultat presenteras inom förskolan, förskoleklass och skolans tidigare år av Appelberg och Eriksson (2003) samt av Alexandersson, Linderoth och Lindö (2005). Appelberg och Eriksson konstaterar i sin studie att barnens sociala samspel vid användandet av skal- och verktygsprogram samt problemlösningsorienterade lek- och lärprogram var markant högre än vid andra aktiviteter.
Alexandersson, Linderoth och Lindö styrker detta och skriver att flera förskollärare vilka deltagit i deras studie upplevt att barnens sociala samspel ökade vid datorn.
Alexandersson, Linderoth och Lindö (2005) visar främst på att datoranvändandet är något som upplevs som lustfyllt bland barnen och därigenom kan bidra till ökat engagemang bland barnen i utförandet av olika uppgifter vilka involverar datorn. Datorn har således utifrån tidigare forskning potential att bidra till lärande och skapar en speciell form av lärandemiljö inom förskolan där barnens interaktion med varandra ökar i jämförelse med andra aktiviteter.
Alexandersson, Linderoth och Lindö lyfter framför allt datorns möjligheter att på ett nytt sätt fungera som kunskapsförmedlare genom sitt unika gränssnitt och framhåller att den främst kan bidra till att barnen lär sig på ett nytt sätt via det datorn som artefakt erbjuder. Det är just att datorn förmedlar information både visuellt och auditivt samt användarens möjlighet att påverka det som sker som gör datorn unik som redskap enligt Alexandersson, Linderoth och Lindö.
Appelberg och Eriksson (2003) beskriver hur barn leker i datorn och förflyttar vanliga aktiviteter in i datorn som miljö och hur detta skapar en unik situation. Barnen bygger med fiktiva klossar i datorn men skapar med datorn en form av interaktiv konstruktionslek i datorns program. Detta ger unika möjligheter för barn i behov av särskilt stöd som genom datorn plötsligt trots funktionshinder kan delta i en kurragömmalek vilken de i vanliga fall inte skulle kunna delta i på grund av sitt funktionshinder.
Utifrån Myndigheten för skolutveckling (2007), Appelberg och Eriksson (2003) samt Alexandersson, Linderoth och Lindö (2005) har datorn således potential inom förskolans och skolans verksamhet att fungera som ett lärande artefakt vilket kan bidra med lärande på ett flertal olika sätt och bidra till stor variation av kunskapsutveckling. Det som är återkommande i forskningen är betydelsen av pedagogens förhållnings- och arbetssätt med datorn. För att datorns potential ska kunna nyttjas i lärandesituationer krävs ett medvetet pedagogiskt arbetssätt som strävar mot detta.
Pedagogen och datorn
Pedagogens roll utifrån det sociokulturella perspektivet är främst att genom dialoger med
barnen sätta sig in i deras tankar och upplevelser och utmana barnen till reflektion och vidare
utforskning tillsammans med pedagogen och andra barn, samt att bekräfta barnen i deras
lärande (Johansson & Pramling Samuelsson 2007). För att datorn ska kunna fylla rollen som
lärande artefakt måste pedagogen aktivt arbeta med barnen och delta i deras utforskande av
datorn.
5
Ljung-Djärf (2004) anser att pedagogerna ser datorn som ett redskap med stora möjligheter men samtidigt används den främst i de moment i förskolan som kallas fri lek då barnen själva bestämmer över sina aktiviteter. Pedagogerna styr dock vilket innehåll som erbjuds vad gäller datorn. Detta innehåll väljs av pedagogen utifrån tidigare erfarenheter och upplevelser som pedagogen har av datorn. Ljung-Djärf finner att pedagogerna i hennes studie har tre olika sätt att förhålla sig till datoranvändandet i förskolan: "ett hot mot, ett tillgängligt val i, respektive som ett viktigt inslag i pågående verksamhet." (Ljung-Djärf, 2004 s.94)
I den första kategorin anser pedagogerna att datorn inte kan eller bör prioriteras då den anses konkurera med annan och viktigare verksamhet. Pedagogerna begränsar vilken tillgänglighet barnen har till datorn och involverar sig inte nämnvärt i de aktiviteter barnen har vid datorn.
Pedagoger i den andra kategorin kännetecknas av att de ser datorn som ett kollektivt projekt som involverar de barn som väljer att delta. Pedagogerna är positiva till att barnen är flera runt datorn och är närvarande vid barnens datoranvändande dels för att hjälpa dessa men även för att diskutera vad barnen gör med datorn.
I den tredje kategorin anser pedagogerna att alla barn ska involveras i datoranvändandet.
Pedagogerna jobbar aktivt för att inspirera barnen att använda datorn både till att spela med men även för att använda ordbehandlings- och bildredigeringsprogram. Barnen uppmuntras att själva hantera datorn i största möjliga utsträckning även om pedagogerna styr det innehåll som finns tillgängligt kring datorn.
Pedagogernas arbete med datorn tycks således oftast begränsas till att på olika sätt göra datoranvändandet tillgängligt för barnen i varierande utsträckning under den del av förskolans verksamhet som brukar kallas fri lek. Barnens användande styrs också helt av pedagogerna och är enligt Ljung-Djärf (2004) ofta förknippat med spelande.
Jonsson (2011) konstaterar i sin studie att pedagoger upplever bristande kunskap i hur de ska närma sig barns datoranvändande och därigenom inte nyttjar denna som lärande artefakt.
Bogunovic, Blomgren och Unnersjö (2011) lyfter även de att pedagogerna upplever en osäkerhet kring vad barnen ska använda datorn till samt i vilken utsträckning de ska använda den. I deras arbete framkommer att pedagogerna efterfrågar en metod eller riktlinje för hur barnens datoranvändande ska bli en del i den pedagogiska praktiken. Alexandersson, Linderoth och Lindö (2005) konstaterar att visa pedagoger som känner sig osäkra i sitt användande av datorn hellre avstår från att använda denna. Leijon och Udén (2010) anser att det finns en allmän uppfattning bland pedagogerna att de måste ha större kunskap än barnen kring datoranvändande för att de ska kunna arbeta med denna tillsammans med barnen. Detta menar Leijon och Udén pekar på en föreställning bland pedagogerna om att någon mer kunnig måste förmedla kunskapen till de mindre kunniga.
Pedagogernas förhållningssätt till datorn har stor betydelse för dess möjlighet att fungera som lärande artefakt då denna i sig inte förändrar lärandet utan formas av den rådande kulturen inom den verksamhet där den tillämpas (Alexandersson, Linderoth & Lindö 2005).
Alexandersson, Linderoth och Lindö skriver:
"En kompetensutveckling för personal som fokuserar på IKT som en del av samhället är angeläget.
Informationsteknologin är en samhällsfråga och en del av barnens kultur. Alla barn har rätt att utveckla sin sociala och kommunikativa kompetens. Med ett sådant synsätt blir IKT- frågorna även en fråga om demokrati och jämställdhet. Att arbeta med teknik blir i detta perspektiv ett sätt att förstå samhället och därmed kunna påverka och förändra." (Alexandersson, Linderoth & Lindö, 2005 s.116-117).
6
Forskningen visar på både vikten av pedagogernas inställning men även på en bristande kunskap bland dessa kring vad datorn ska användas till samt en önskan om tydliga direktiv kring hur datorn ska användas inom förskolans verksamhet.
Potentiella vinningar och svårigheter kring datoranvändande i förskolan
Datorns potential att bidra till att utveckla barns samarbetsförmåga är dock inte helt oproblematisk och Ljung-Djärf (2004) har i sin doktorsavhandling studerat barns samspel vid datorn och anser att samspelet sker utifrån en given social struktur där barnen kan ses använda datorn utifrån tre sociala positioner: ägarens, deltagarens och åskådarens. De olika positionerna kännetecknas dels av fysisk positionering vid datorn men även av olika rättigheter och skyldigheter i barnens samvaro vid datorn. Ägaren är det barn som kontrollerar vad som händer i det program eller spel som används och således samvarons mittpunkt. För att ett barn ska kunna få ägarpositionen krävs verbal bekräftelse från den som tidigare haft ägarpositionen eller pedagog, "- nu är det din tur att spela". Närmast ägaren i den sociala positioneringen finns deltagaren som har mandat att komma med förslag till hur ägaren ska manövrera programmet/spelet. Deltagaren kan i visa fall få skulden för icke önskvärda utfall från dennes rekommendationer men även beröm vid önskvärda utfall. I samvarons utkant finns åskådaren som endast utgör en publik för ägarens och deltagarens samspel vid datorn.
Ljung-Djärf skriver vidare att positionerna förändras men att samvaron utifrån detta blir ojämlik snarare än målinriktad. Detta förklara hon genom att datorn i många fall används som en avlastning för pedagogerna där barnen förväntas sysselsätta sig själva och hålla sig lugna.
Datorns potential till att bidra till samarbetsförmåga är således inte oproblematisk och pedagogerna måste fråga sig vilka aspekter av samarbete som de önskar att barnen utvecklar.
Utifrån Ljung-Djärf's beskrivning blir det främst turtagande vid datorn och förmågan att igenkänna och skifta positioner som tränas då de olika positionerna inte är jämlika.
Trageton (2005) beskriver datorns möjlighet att bidra till barnens skriv- och läsutveckling inom skolans tidigare år samt förskoleklass. Enligt Trageton bidrar datorn till skrivutveckling genom den lustfylldhet barnen upplever vid arbete med datorn samt det faktum att det för barn är lättare att skriva med datorns hjälp än vad det är med en penna. Alexandersson, Linderoth och Lindö (2005) påvisar liknande resultat vad gäller barns användning av datorn. Barnen upplevde enligt Alexandersson, Linderoth och Lindö att skrivandet var lättare och mer lustfyllt via datorn då bokstäverna blev finare och det var lättare att redigera texten i datorns ordbehandlingsprogram. Alexandersson, Linderoth och Lindö (2005) skriver:
"Forskning visar just att textproduktion med hjälp av ordbehandlare och dess möjlighet att redigera i texten gör skrivandet mer lustbetonat och stärker enligt många forskare barns självförtroende."
(Alexandersson, Linderoth och Lindö 2005 s.110).
Datorn kan således enligt forskningen bidra till att barnen utvecklar sin förståelse för skriftspråk och symboler genom att förenkla produktionen av skrift samt genom att göra arbetet med detta lustfyllt.
Lager och Bremberg (2005) anser att datorspelande bidrar till utvecklingen av spelarens
förmåga till rumsuppfattning samt att hantera former och mönster tankemässigt. Lager och
Bremberg påvisar dock att det krävs att de spel som spelas involverar moment som tränar
rumsuppfattning och tankemässigt hanterande av former och mönster för att positiv effekt ska
uppnås. Datorn kan utifrån detta bidra med ökad måluppfyllelse inom förskolans verksamhet
för de mål som tidigare angivits.
7
Datorn kan enligt Eriksson och Nordqvist (2009) även bidra till att underlätta pedagogernas dokumentation och bidra till förbättrad föräldrakontakt genom att informera föräldrar via mejl samt genom att använda digitala kameror vid dokumentation.
Vad gäller svårigheter med datoranvändande i förskolan skriver Eriksson och Nordqvist (2009) att det dels är en ekonomisk fråga då datorer är relativt dyra att köpa in. Denna problematik kan även kopplas till visa pedagogers ovilja att använda datorn. Ljung-Djärf (2004) skriver att pedagogerna upplever en rädsla för att barnen ska göra så att något "händer"
med datorn. Med händer avser pedagogerna att problem som de själva inte har kompetens att lösa ska uppstå. Detta används enligt Ljung-Djärf av pedagogerna för att begränsa barnens användande av datorn.
Utifrån tidigare forskning framställs den största svårigheten med datoranvändande i förskolan i termer av pedagogernas syn och kompetens kring datorn. Alexandersson, Linderoth och Lindö (2005) framhåller även att det främst är bland pedagoger vilka är uttalat positiva till datoranvändande som positiva effekter av användningen upplevs. Författarna lyfter även frågan om datorns motivationsskapande effekt är beroende av att barnen begränsas i sitt användande av denna vilket bidrar till att skapa lustfylldhet i användandet av densamma. De frågar sig om datorn i sig har möjlighet att bibehålla barnens intresse oberoende av förnyelse.
Stöd för datoranvändande utifrån läroplanen för förskolan
I Läroplan för förskolan Lpfö 98 reviderad 2010 (Lpfö 98/10) skolverket (2011) finns ett antal strävansmål vilka datorn kan bidra till att uppfylla, de av dessa strävansmål som jag här kommer att redogöra för återfinns under rubriken utveckling och lärande. I enlighet med Lpfö 98/10 ska förskolan sträva efter att varje barn: utvecklar sin förmåga att fungera enskilt och i grupp, utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner, utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning.
Som tidigare påvisats av Appelberg och Eriksson (2003) samt Alexandersson, Linderoth och Lindö (2005) finns det tendenser inom forskningen som pekar på att barnens sociala samspel ökade vid datoranvändande. Det finns således belägg för att datorn kan bidra till att barnen utvecklar sin förmåga att fungera i grupp.
I övrigt finns få tydliga kopplingar till informations- och kommunikationsteknik. Det enda stycke i Lpfö 98/10 där informationsteknik nämns är i följande stycke,
"Att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse liksom med hjälp av tal- och skriftspråk utgör både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande. Detta inbegriper också att forma, konstruera och nyttja material och teknik. Multimedia och informationsteknik kan i förskolan användas såväl i skapande processer som i tillämpning." (Lpfö 98/10 s.7).
Ovanstående stycke framhåller att informationstekniken kan användas i både skapande och tillämpning men det finns således inget som säger att denna teknik ska användas i förskolan eller att den har en given plats i denna. Däremot går det att på flera ställen i lpfö 98/10 att koppla till informations- och kommunikationstekniken som en betydande del i förskollärarens uppdrag. Dessa kopplingar är dock inte lika tydliga utan tolkningar utifrån det uppdrag som åligger förskollärarna utifrån lpfö 98/10.
"Förmåga att kunna kommunicera, söka ny kunskap och kunna samarbeta är nödvändigt i ett samhälle präglat av ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Förskolan ska lägga grunden till att
8
barnen på sikt kan tillägna sig de kunskaper som utgör den gemensamma referensram som alla i samhället behöver” (Lpfö 98/10 s.6).
"Verksamheten ska bidra till att barnen utvecklar en förståelse för sig själva och sin omvärld.
Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra grunden för förskolans verksamhet." (Lpfö 98/10 s.8)
Dessa stycken ur läroplanen för förskolan kan alla användas för att legitimera informations- och kommunikationsteknikens plats i förskolan. I det första stycket fastslås att samhället präglas av ett stort informationsflöde vilket kan relateras till den mängd information som finns på internet i dagens samhälle. Det går även att resonera för att grundläggande kunskaper inom informations- och kommunikationsteknik är en förutsättning för att barnen dels "på sikt kan tillägna sig de kunskaper som utgör den gemensamma referensram som alla i samhället behöver" s.6. samt för att det ska "bidra till att barnen utvecklar en förståelse för sig själva och sin omvärld." s.8. Informations- och kommunikationstekniken har således utrymme i läroplanen på flera platser men främst som tillämpning i arbetet med andra mål.
- Metod
Jag kommer här att presentera den metod som använts för att besvara mina frågeställningar.
Den kvalitativa forskningsmetoden
Då mitt syfte är att beskriva förskolechefers uppfattning faller det sig naturligt att utgå från en kvalitativ metod. Detta då kvalitativa studier enligt Holme och Solvang (2010) eftersträvar att forskaren försöker sätta sig in i undersökningsobjektets situation och utifrån detta besvara sina frågor. Holme och Solvang menar att forskaren måste både förstå det fenomen denne studerar utifrån hur detta upplevs av olika individer samtidigt som forskaren eftersträvar att förklara detta. Patel och Davidson (2007) skriver att den kvalitativa forskningen lägger fokus på att synliggöra företeelser och beskriva uppfattningar kring dessa.
Datainsamlingsmetod
Då mina frågeställningar är öppna och lämnar utrymme för en mängd svar har jag valt att samla in data via en metod med låg grad av strukturering och standardisering Detta då Patel och Davidsson (2007) anser att denna typ av insamling lämnar störst utrymme för svarspersonen samt lämnar öppet för den som ställer frågorna att ställa dessa där det passar in.
Intervjuer faller sig då naturligt då dessa enligt Esaiasson, Gilljam, Oscarsson och Wängnerud (2009) är att föredra när forskaren vill förstå världen utifrån de tillfrågades perspektiv. Kvale och Brinkmann (2009) beskriver risken med att ha färdiga frågeformuleringar. De risker som uppstår är enligt Kvale och Brinkmann dels att de kan skada tilltron till den kvalitativa undersökningen genom att begränsa respondentens svarsalternativ samt att det kan skapa situationer där respondenten upplever att denne inte kan svara på frågorna som ställs och därigenom minska respondentens vilja att delta.
Då jag har för avsikt att hålla låg grad av standardisering och strukturering på min insamlings- metod har jag valt att samla in data genom semistrukturerade intervjuer. Jag valde detta då Svenning (1999) rekommenderar denna metod för insamling av det han benämner mjuk data.
Bryman (2011) beskriver den semistrukturerade intervjun på följande sätt:
"Det handlar i regel om en situation där intervjuaren har en uppsättning frågor som generellt kan beskrivas som ett frågeschema, men där frågornas ordningsföljd varierar. Frågorna brukar också vara mer allmänt formulerade än vad som är fallet vid strukturerade intervjuer. Intervjuaren har också en viss
9
benägenhet att ställa ytterligare frågor (uppföljningsfrågor) till det som uppfattas vara viktiga svar."
(Bryman, 2011 s.206).