Sjuksköterskors uppfattning om patienter med psykisk sjukdom inom somatisk vård: - betydande faktor för god omvårdnad

Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap

Sjuksköterskors uppfattning om patienter med psykisk sjukdom inom somatisk vård

- betydande faktor för god omvårdnad

Författare: Handledare:

Caroline Baeckman Kristina Haglund

Emil Svensson

Examinator:

Josefin Bäckström Examensarbete i vårdvetenskap 15 hp

Sjuksköterskeprogrammet 180hp

2016

SAMMANFATTNING

Sökord ​Psykisk hälsa, Uppfattning, Patient, Sjuksköterska, Omvårdnad Bakgrund

Personer med psykisk sjukdom är en utsatt grupp i samhället. De stigmatiseras, diskrimineras och löper större risk att drabbas av och dö i allvarliga somatiska sjukdomar. Kopplingar har tidigare gjorts mellan detta och att sjukvården är bristande för dessa patienter.

Syfte

Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors uppfattningar om patienter med psykisk sjukdom på somatiska avdelningar och hur dessa sammanfaller med tidigare erfarenheter, utbildning och kunskapsnivå.

Metod

I studien har kvantitativ design tillämpats. En enkät med nio icke-öppna frågor delades ut till alla sjuksköterskor på tre vårdavdelningar med somatisk vård.

Resultat

Sjuksköterskorna kände oftare eller i högre grad otillräcklighet, empati, att det var jobbigt och distans. Patienterna uppfattades också i högre grad som krävande, oförutsägbara, utsatta och manipulativa. Majoriteten av sjuksköterskorna såg ingen skillnad viljan att gå in till patienter med psykisk sjukdom jämfört med andra. Olika bakgrundsfaktorers påverkan på dessa resultat kunde endast i få fall påvisas​.​ Sjuksköterskans antal år i yrket kunde dock kopplas till positiv utveckling på flera punkter.

Slutsats

Sjuksköterskorna uppgav både negativa och fientliga känslor och uppfattningar i mötet med patienter med psykisk sjukdom. Uppfattningarna och känslorna var även positiva och stödjande. Då underlaget var litet kan resultaten inte generaliseras. Studien kan dock vara bidragande till att uppmärksamma sjuksköterskors uppfattningar av patienter med psykisk sjukdom så att ytterligare förbättring kan ske och reducering vad gäller fördomar och

stigmatisering. Detta för att kunna möjliggöra en bättre omvårdnad för dessa patienter. Större

ABSTRACT

Keywords:​ Opinion, mental health, patient, nurse, care Background

People suffering from mental illness are a vulnerable group in today’s society. They are stigmatized, discriminated and have an increased risk of obtaining and dying from severe somatic illness. Earlier studies have shown a correlation between these facts and a deficiency in the health care of these patients.

Aim

The aim of this study was to investigate nurses’ attitudes towards patients suffering from mental illness in the somatic ward and if this can be related to previous experiences of mental illness, education and knowledge.

Methods

This study is based on a quantitative, survey methods. A questionnaire of nine closed-ended questions was distributed to all nurses in three somatic care departments.

Results

The results show that the nurses most often have feelings of inadequacy, empathy, concern and distance towards mentally ill patients. These patients were also percieved as more demanding, unpredictable, vulnerable and manipulative. The majority of the nurses saw no difference in their willingness to tend to patients with mental illness. Various background factors effect on these results could only be observed in a few cases. However, a relation was observed between the nurse’s degree of professional experience and a positive development in several ways.

Conclusion

The nurses reported negative and hostile as well as positive and supporting feelings and attitudes in their encounter with mentally ill patients. Because of a small amount of material the results cannot be generalized. Nevertheless, the study could contribute to an increased awareness regarding nurses’ attitudes towards patients with mental illness and thus aid in the process of reducing prejudice and improve health care for these patients. Further research in this subject is needed.

INNEHÅLL

BAKGRUND ​

Teoretisk ram………..………...……….…. 9

Problemformulering…………..………...…....………….….... 11

Syfte​

… ​

Frågeställningar………...………...……….. 11

METOD ​

Design………..………...…...……….… 12

Urval..………..………...……… 12

Datainsamlingsmetod………...………..………... 12

Tillvägagångssätt………..……….……….... 13

Forskningsetiska överväganden………..……….… 13

Bearbetning och analys…………...………..………....…… 14

RESULTAT ​

DISKUSSION ​

Metoddiskussion………..……….……….… 25

Slutsats………...……….……….………..… 27

REFERENSLISTA ​

BILAGA 1 - Enkät ​

BILAGA 2 - Informationsbrev ​

BAKGRUND

Allas rätt till lika vård

Sjukvården i Sverige strävar efter en god och jämlik hälso- och sjukvård vilket bland annat innebär att alla människor erbjuds vård, bemötande och behandling. Det innebär också att det ska ske på lika villkor för alla och att den med störst vårdbehov ska få företräde

(Socialstyrelsen, 2014). Hälso- och sjukvårdslagen (SFS,1982:763) stipulerar i enlighet med Socialstyrelsen att målet för svensk sjukvård är en god hälsa och en jämlik vård för hela befolkningen, vilken ska ges med respekt för människors lika värde och för människans värdighet. Krav som finns på vården är bland annat att den ska tillgodose patientens behov av trygghet, vara lätt tillgänglig, respektera patientens självbestämmande och integritet och att främja god kontakt mellan patient och sjukvårdspersonal.

Psykisk sjukdom

Psykisk hälsa är en väsentlig del av god hälsa och välbefinnande enligt

Världshälsoorganisationens (WHO) definition. Hälsa är enligt WHO ett tillstånd av

fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och ej blott frånvaro från sjukdom och handikapp. Psykisk sjukdom definieras av International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems - Tenth Revision (ICD- 10-SE) kod F00 till F99

(Socialstyrelsen, 2016). Tillsammans med neurologiska sjukdomar och substansberoende utgör psykiska sjukdomar ca 13% av den globala sjukdomsbördan 2013 och utgör alltså ett stort hälsoproblem. Detta innebär en stor samhällskostnad, särskilt då psykisk sjukdom ökar risken för​ ​andra livshotande sjukdomar såsom cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och humant immunbristvirus (HIV) (WHO, 2013). Inom Sverige är psykisk ohälsa ett ökande folkhälsoproblem, framförallt hos unga personer (Socialstyrelsen, 2013). År 2015 sjukskrevs 139 000 personer längre än 14 dagar för en psykiatrisk diagnos vilket gör psykisk ohälsa till den vanligaste orsaken till sjukskrivning. Av dessa stod anpassningsstörningar och

stressreaktioner för 66%, depressiva perioder för 8% och övriga psykiatriska diagnoser för 26% (Lidwall & Olsson-Bohlin, 2015).

Personer med psykisk sjukdom är en utsatt grupp i samhället. Det är vanligt att dessa individer utsätts för diskriminering och stigmatisering. Personer med psykisk sjukdom

beskrivs ofta som konstiga, oförutsägbara, skrämmande eller arga, etiketter baserade på stereotypa uppfattningar om personer med psykisk sjukdom (Björkman, Angelman &

Jönsson, 2008). Strategier som använts i USA för att minska negativa och stigmatiserade uppfattningar genom information har konstaterats öka allmänhetens förståelse och kunskap kring psykiska sjukdomar. Dock har detta inte påverkat förekomsten av negativa och stigmatiserande uppfattningar, vilket fortfarande är mycket vanligt (Pescosolido, Martin, Scott Long, Medina, Phelan & Link, 2009). Ökad kunskap om själva sjukdomarna kan i själva verket ha ett samband med ​ökad

​ social distans i de fall där personliga kontakter och

erfarenheter saknas (Lauber, Nordt, Falcato & Rossler, 2004). Moxham, Taylor, Patterson, Perlman, Brighton, Sumskis, Keough och Heffernan (2016) menar att klinisk placering inom psykiatrisk vård under utbildningen minskar negativa uppfattningar hos

sjuksköterskestudenter.

Globalt sett stängs personer med psykisk sjukdom ofta ute från samhällsdeltagande. I vissa länder kan det förekomma att de inte får hjälp att rösta i politiska val eller delta i offentliga angelägenheter då de inte anses kunna ta ansvar eller fatta viktiga beslut. De får erfara fysiska och psykiska övergrepp i olika sammanhang och miljöer i samhället, till exempel inom sjukvården (WHO, 2010). Deras mänskliga rättigheter är ofta hotade liksom ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter på grund av restriktioner inom utbildning, arbetsmöjligheter och rätten till reproduktion (WHO, 2013).

Personer med psykisk sjukdom är även en särskilt utsatt grupp avseende sambandet mellan psykisk sjukdom och allvarliga somatiska sjukdomar. Denna grupp av människor löper två till fyra gånger högre risk att drabbas av bland annat hjärt- och kärlsjukdom, lungsjukdom och diabetes (Chartier & Cawthorpe, 2016). Socialstyrelsen (2014) konstaterar att människor med psykisk sjukdom till större grad dör i sjukdomar som i andra fall går att förebygga eller behandla. Den positiva utveckling som setts bland många sjukdomar gällande mortalitet är inte lika stark inom denna patientgrupp. En svensk retrospektiv studie visar att mortaliteten hos patienter med schizofreni, bipolär sjukdom eller långvarig depression är tre gånger högre än den generella populationen (Ösby, Westman, Hällgren & Gissler, 2016). Orsaker till detta kan vara att personer med psykisk sjukdom ofta har riskfaktorer som rökning, dåliga

kostvanor och inaktiv livsstil. Andra riskfaktorer är låg socioekonomisk status,

alkoholanvändning och stress (WHO, 2013). Vissa psykiska sjukdomar kan ge negativa symtom som yttrar sig så att personen inte orkar ta initiativ, leva efter en hälsosam livsstil eller kan ta till sig råd och ordinationer. Ännu en riskfaktor är att antipsykotiska läkemedel ökar risken för viktökning, hjärt- och kärlsjukdomar och förhöjda nivåer av blodfetter och blodsocker (Shulman,​​Miller, Misher & Tentler, 2014).

Vård av personer med psykisk sjukdom

Baserat på de risker och riskfaktorer som psykisk sjukdom medför har personer med psykisk sjukdom totalt sett ett större behov av vård och omvårdnad än många andra samhällsgrupper (Socialstyrelsen, 2014). Kopplingar kan göras mellan att personer med psykisk sjukdom till större grad avlider i allvarliga somatiska sjukdomar och kvalitén på den somatiska vården och omvårdnaden. Socialstyrelsens (2014) rapport “Öppna jämförelser 2014 - Jämlik vård - Somatisk vård vid samtidig psykisk sjukdom” belyser att det behövs stora förbättringar vad gäller omhändertagandet av personer med psykisk sjukdom och deras somatiska hälsa.

Mortaliteten bland äldre hjärtsjuka patienter med psykisk sjukdom kan till viss del förklaras av att kvaliteten på vården av dessa patienter är bristfällig (Druss, Bradford, Rosenheck, Radford & Krumholz, 2001). Exempelvis har misstanke om psykossjukdom i fiktiva patientfall bevisats försämra sjuksköterskors förmåga att upptäcka hjärtinfarkt (McDonald, Frakes, Apostolidis, Armstrong, Goldblatt & Bernardo, 2003).

Upplevelser i mötet med sjukvården

Personer med psykisk sjukdom upplever ofta problem i mötet med vården och i flera studier har akutmottagningar funnits medföra negativa erfarenheter avseende bemötande och vård.

Patienter beskriver möten präglade av missförstånd och en känsla av att psykisk sjukdom är lågt prioriterad (Shatell, Starr & Thomas, 2007). Clarke, Dusome och Hughes (2007) menar att psykisk sjukdom verkar skapa misstro bland personalen som agerar som att patienten simulerar sjukdom eller inte är tillräckligt sjuk. ​Harris, Beurmann, Fagien och Shatell (2016) identifierade i en kvalitativ intervjustudie tre problemområden utifrån ett patientperspektiv:

“lokalerna är kalla och kliniska”, “de pratar med dig som om du är galen” och “du blir instängd mot din vilja”.

Förklaring till detta kan bland annat vara att standardrutiner på akutmottagningen, med snabba möten och triagering, inte fungerar bra för patienter med akuta psykiatriska problem och i vissa fall kan göra situationen värre (Harris et al., 2016). Patienterna kopplar också problemen till bristande kunskap hos personalen och rapporterar särskilt om positiva

erfarenheter då de fått träffa en psykiatrisjuksköterska (​Clarke et al., 2007)​. En experimentell studie där psykiatrisjuksköterskor anställdes med uppgift att bemöta och hjälpa till i

bedömningen av patienter med psykisk sjukdom stärker detta. Patienterna upplevde en bättre omvårdnad då psykiatrisjuksköterskorna uppfattades mer hjälpsamma och att de hade mer tid till samtal (Clarke, Hughes, Brown och Motluk, 2005). Patienter med psykisk sjukdom vill se en mer ​medkännande, respektfull, uppmärksam och icke-dömande vård ​(​Clarke et al., 2007).

Enligt Shatell och medarbetare (2007) kan patienternas bild av bättre terapeutiska relationer med sjukvårdspersonal delas in i tre teman: “relatera till mig”, “se mig som en person” och

“kom fram till en lösning”.

Uppfattningar om patienter med psykisk sjukdom bland vårdpersonal

Studier där uppfattningar om personer med psykisk sjukdom jämförts mellan allmänheten och vårdpersonal inom psykiatrisk vård visar att dessa grupper uppvisar mycket lika typer av åsikter (Lauber, Anthony, Ajdacic-Gross & Rössler, 2004; Lauber, Nordt, Braunschweig &

Rössler, 2006). Björkman et al. (2008) som studerat skillnader i attityd mot personer med psykisk sjukdom mellan vårdpersonal inom psykiatrisk och somatisk vård menar att bilden är mer negativ inom somatisk vård. Utmärkande är bilden av patienter med schizofreni och substansberoende som i hög grad ses som farliga och oförutsägbara. Ross och Goldner (2009) menar att rädsla för patienter med psykisk sjukdom delvis utgår från historiska stereotyper och hur psykisk sjukdom avbildas i media. Rädslan beskrivs som oro för att göra eller säga något fel vilket skulle kunna trigga ett okontrollerat beteende hos patienten. Sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med psykisk komorbiditet har också skildrats som känslor av maktlöshet. Plant och White (2013) beskriver maktlöshet som sammanfattande av fyra underteman: möta utmaningarna, stridande av utmaningarna, orörliga barriärer och sist hopplöshet och sökande efter lösningar.

Uppfattningen om att vårda patienter med psykisk sjukdom har funnits påverkas negativt av bristande kunskap och kompetens (Ross & Goldner, 2009). I linje med detta har känsla av tillräcklig kompetens och goda erfarenheter av att vårda denna typ av patienter visats ha en positiv inverkan (Kluit, Goossens & Leeuw, 2013). Ett samband kan ses mellan ålder och uppfattningen att patienter med schizofreni är farliga - äldre respondenter har i lägre grad denna uppfattning. Samma korrelation kan även ses för antal år inom yrket (Björkman et al., 2008). Även erfarenhet av att jobba inom psykiatrisk vård, särskild utbildning inom

psykiatrisk vård och regelbunden kontakt med patienter med psykisk sjukdom påverkar uppfattningen positivt (Kluit et al., 2013).

Uppfattningen och kunskapens roll för en god omvårdnad

Sjuksköterskors fördomar om personer med psykisk sjukdom leder ofta till oro över att vårda dessa patienter. Kommunikationssvårigheter, rädsla för att bli fysiskt skadad och en negativ syn på patientgruppen anges som orsak (Alexander, Ellis & Barret, 2016). En vanlig

uppfattning om patienter med psykisk sjukdom inom slutenvård är att de har låg sjukdomsinsikt och är en ​risk för sig själva.

​ Patienten anses då behöva tydliga riktlinjer,

eventuell övervakning och förhandlingar ses som nödvändigt för att nå fram. Alternativt ses patienten som sårbar och utsatt vilket underlättar ett empatiskt förhållningssätt och stödjande åtgärder. En konsekvens av denna patientsyn är dock att patienten lätt ges en passiv och hjälplös roll vilken hotar patientens delaktighet i vården (MacNeela, Scott, Treacy, Hyde &

O'Mahony, 2012).

Felaktiga uppfattningar om patienter med psykisk sjukdom leder till svårigheter att utföra en god omvårdnad. Exempelvis kan en patient som uppvisar symtom på oro eller psykos

felaktigt tolkas som aggiterad eller aggressiv (Alexander et al., 2016). Ross & Goldner (2009) menar att sjuksköterskor som har bristande kunskap om psykisk sjukdom samtidigt som de vårdar patienter med somatiska sjukdomar inte kan utföra en holistisk vård vilket setts förlänga vårdtiden. Felaktiga uppfattningar förhindrar sjuksköterskan att ge rätt typ av

respons med empati och stöttning. Det försvårar också för sjuksköterskan att förstå patientens tillstånd och att ge en god smärtbehandling (Alexander et al., 2016).

Teoretisk ram

Joyce Travelbees omvårdnadsteori

Joyce Travelbee var verksam under 1960-talet och utvecklade då sin omvårdnadsteori.

Hennes teori räknas till en interaktionsteori (Alligood, 2014). Travelbee definierar

omvårdnad som en mellanmänsklig process där den professionella sjuksköterskans syfte är att hjälpa en individ och anhöriga att förebygga eller klara av erfarenheten av sjukdom och lidande, och att finna mening i dessa erfarenheter. Omvårdnaden är en process då det är en erfarenhet och en serie av händelser mellan sjuksköterskan och patienten (Travelbee, 1966).

Denna studie undersöker hur sjuksköterskor uppfattar patienten och vad som möjligtvis kan påverka detta. Travelbees omvårdnadsteori används som ram i studien då den tar upp faktorer som både möjliggör och försvårar en god relation mellan sjuksköterska och patient samt lägger stor vikt vid relationens roll i omvårdnaden.

Omvårdnadens och den professionella sjuksköterskans syfte uppnås då en människa till människa – relation byggs mellan sjuksköterska och patient. Vad som karakteriserar denna relation är att omvårdnadsbehovet som patienten har blir mött men också att både

sjuksköterskan och patienten ser och relaterar till varandra som unika människor. Rollerna sjuksköterska och patient behöver raseras för att kunna se mänskligheten hos båda parter och en god relation kan byggas. Människa till människa - relationen har fyra stadier: det första mötet, växande identiteter, empati och sympati (Travelbee, 1966). Travelbee skriver om denna relation i en artikel från 1963. Relationen måste byggas dag för dag mellan sjuksköterska och patient och är inget som uppstår av sig självt. Att ha en välfungerande människa till människa-relation är inte samma sak som att tycka om en person utan en meningsfull relation som växer fram efter flertalet möten mellan sjuksköterska och patient.

Den goda relationen är ett speciellt sätt att uppfatta och relatera till sina medmänniskor. Det består av flera sammanhängande tankar och känslor så som intresse, empati, sympati, medlidande, en icke-dömande attityd och respekt för varje unik individ. Detta måste också kunna förmedlas till en annan människa på både verbala och icke-verbala sätt (Travelbee, 1963).

För att etablera och bibehålla relationen måste sjuksköterskan bli emotionellt engagerad.

Sjuksköterskan ska försöka känna och uppleva tillsammans med patienten. Dock är det viktigt att samtidigt vara medveten om vilka känslor som upplevs och att lära sig kontrollera hur de kommer till uttryck. Likväl måste patienten känna trygghet och förtroende för

sjuksköterskan. Patienten vill känna ett intresse från sjuksköterskan och att alla känslor som upplevs, som rädsla eller oro, inte ska föraktas utan att det finns en strävan efter att förstå dem (Travelbee, 1963).

Skapande och upprätthållande av social stereotyper

För att göra den komplicerade omvärlden mer förståelig och greppbar använder sig vårt medvetande av grupperingar. Objekt klassas, baserat på ett antal egenskaper, som tillhörande en kategori, eller grupp. Även människor grupperas på detta vis och vi kan grundat på mycket lite information bedöma vilken grupp en individ tillhör. Efter detta kan vi också tillskriva individen ett antal egenskaper baserat på dess grupptillhörighet. Inom socialpsykologin kallas dessa grupperingar av människor för stereotyper som, när de antagits av ett helt samhälle, blir sociala stereotyper

​ . Dessa ger upphov till uppfattningen om ingrupper och utgrupper, där

ingruppen omfattar personer och egenskaper vilka ses som lika en själv, medan utgrupper betecknar personer och egenskaper som skiljer sig från dessa. Denna typ av grupperingar är dock en förenklad bild av verkligheten då många individuella egenskaper förbises när en individ placeras i en kategori. Det är inte heller troligt att alla medlemmar av en grupp bär på samtliga av gruppens egenskaper. En effekt av detta är att likheter inom en grupp kommer överdrivas, för att göra den mer förståelig. En annan effekt är att skillnader mellan grupper kommer överdrivas, för att skapa tydligare avgränsningar (Tajfel, 1981; Abrams & Hogg, 2006).

Med sociala stereotyper och grupperingar följer inte nödvändigtvis, men ofta, fördomar och värderingar. Vissa grupper står över andra och denna sociala rangordning har visat sig vara bestående över tid och svår att ändra. Flera olika processer är delaktiga i denna stabilitet. När en individ eller ett objekt klassificerats som tillhörande en viss grupp finns ett motiv från den som gjort bedömningen att stå fast vid denna, oavsett om den skulle visa sig vara bristande.

Vid tecken på fel eller instabilitet mellan grupper söks förklaringar oftast inom rådande

kategorier och sociala rangordningar, så att denna världsbild kan bevaras. Alternativet är att anta att kategoriseringen är felaktig, men det kräver en större förändring av världsbilden.

En felaktig bedömning av en grupp eller dess egenskaper möter sällan kritik, även när den uttalas. Detta grundar sig i den subjektivitet, otydlighet och implicita koder som omgärdar denna typ av uttalanden. Ett felaktigt uttalande om objektiva sakförhållanden rättas vanligen snabbt av omgivningen. Social kategorisering och en tydlig rangordning ger en subjektivt ordnad och lättnavigerad bild av verkligheten, men förbiser individuella variationer och blir lätt diskriminerande (Tajfel, 1981; Abrams & Hogg, 2006). ​Person med psykisk sjukdom

​ ^kan

i ljuset av detta ses som en social stereotyp vilken medför en rad implicita antaganden om personen i fråga. Förståelse för social kategorisering tydliggör också att ett personligt möte inte bara handlar om individer utan också ett möte mellan sociala grupper.

Problemformulering

Studier visar att personer med psykisk sjukdom både upplever och får en sämre vård än den generella befolkningen. Detta trots att de har ett ​större

​ vårdbehov än många andra grupper.

Forskning pekar på att det finns en koppling mellan kvaliteten på omvårdnaden och de uppfattningar vårdpersonal har om personer med psykisk sjukdom. Förekomsten av olika uppfattningar och inställningar inom vården har studerats, men hur det ser ut i Sverige och hur olika bakgrundsfaktorer påverkar är inte klarlagt.

Syfte

Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors uppfattning om patienter med psykisk sjukdom på somatiska avdelningar och hur dessa sammanfaller med tidigare erfarenheter, utbildning och kunskapsnivå.

Frågeställningar

A: Vilka känslor väcks hos sjuksköterskor i vårdmötet med patienter med psykisk sjukdom?

B: Hur uppfattar sjuksköterskor patienter med psykisk sjukdom inom den somatiska vården?

C: Är sjuksköterskor mindre villiga att spendera tid hos dessa patienter?

D: Skiljer sig ovanstående (A, B och C) beroende på utbildningsnivå (specialist,

akademisk/yrkesexamen), personlig erfarenhet, kunskapsnivå eller antal yrkesverksamma år?

E: Skiljer sig självskattad kunskapsnivå avseende omvårdnad av patienter med psykisk sjukdom beroende på antal yrkesverksamma år?

METOD

Design

I studien har kvantitativ design tillämpats för att fånga frekvens av olika inställningar och deras samband med olika bakgrundsparametrar, det vill säga deskriptiv och analytisk ansats (Polit & Beck, 2013).

Urval

Studien utfördes på tre vårdavdelningar på ett sjukhus i Mellansverige. Legitimerade

sjuksköterskor på tillfrågade avdelningar inkluderades i studien. Legitimerade sjuksköterskor som inte regelbundet möter patienter exkluderades. Förfrågan om deltagande skedde

avdelningsvis, vilket innebar att bekvämlighetsurval användes (Polit & Beck, 2013). Totalt tillfrågades 73 sjuksköterskor om deltagande i studien. Fyrtioen sjuksköterskor besvarade enkäten, vilket innebar ett bortfall på 32 sjuksköterskor.

Datainsamlingsmetod

En enkät med nio frågor utformades speciellt för denna studie baserat på genomgång av resultat i tidigare forskningsstudier (se Bilaga 1). Målsättningen var ett kort och enkelt frågeformulär som kunde besvara frågeställningarna. Icke-öppna frågor användes

huvudsakligen då enkelhet och snabbt ifyllande prioriterades före den djupare förståelse som öppna frågor ger möjlighet till. Öppna frågor ökar också risken för internt bortfall då de av olika skäl kan uppfattas som besvärliga (Trost, 2012). De fem första frågorna avser

bakgrundsinformation som examensår, utbildningsnivå och erfarenhet av psykiatrisk vård.

Fråga sex fångar sjuksköterskans självskattade kunskapsnivå gällande vård av patienter med psykisk sjukdom. Fråga sju till nio avser uppfattning om, och upplevda känslor vid mötet med patienter med psykisk sjukdom. Val av frågor för bakgrundsinformation baserades på parametrar som av Kluit et al. (2013) funnits påverka uppfattningen om patienter med psykisk sjukdom. Svarsalternativ för fråga sju och åtta baserades på negativa uppfattningar som identifierats av bland annat Björkman och medarbetare (2008). Dessa kompletterades

med motsatsord för att representera positiva uppfattningar. Ytterligare ett antal inställningar och känslor valdes för att skapa ett bredare spektrum. Enkäten testades på fem personer för att finna otydligheter och fel innan den slutgiltiga versionen fastställdes.

Tillvägagångssätt

Förfrågan om att genomföra enkätstudien skickades via e-post till avdelningschefer vid sex olika vårdavdelningar på ett sjukhus i Mellansverige. Påminnelse skickades till de

avdelningar som inte svarat på förfrågan. Tillstånd att utföra studien gavs antingen direkt av avdelningschef eller av verksamhetschef. En avdelning tackade nej då det redan existerade fler pågående studier på avdelningen. Två avdelningar svarade varken på första förfrågan eller påminnelser och uteblev därför. Enkäter kunde lämnas ut på tre vårdavdelningar. Enligt överenskommelse gav avdelningschef eller gruppchef muntlig och skriftlig information (Bilaga 2) om studien till avdelningens sjuksköterskor under arbetsplatsmöte eller morgonmöte. Enkäter delades därefter ut i personliga postfack. Avdelningschef eller

gruppchef åtog sig även att påminna. Ifyllda enkäter lades i enskilda och förslutna kuvert som sedan lämnades hos ansvarig på avdelningen eller i en försluten låda. Personalen på

avdelningarna fick mellan sju och tolv dagar på sig att svara innan enkäterna samlades in för analys. Enkäter kodades endast vid datainmatning för att kunna kontrollera enskilda enkäter vid oklarheter eller misstanke om fel.

Forskningsetiska överväganden

Studien har tagit hänsyn till forskningsetiska principer och dess individskyddskrav som delas in i fyra huvudkrav, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och

nyttjandekravet. Deltagarna fick information om studien och dess syfte och att det är frivilligt att medverka i ett informationsbrev som var ihopsatt med enkäten. Samtycke inhämtades genom att deltagaren själv fyllde i och lämnade in enkäten . Alla uppgifter som samlats in genom enkäterna behandlades med konfidentialitet så att obehöriga ej kunde få ta del av dessa och har endast använts till forskningsändamål (Vetenskapsrådet, 2016). Ingen ansvarig på de tillfrågade avdelningarna krävde ytterligare etisk granskning för godkännande att genomföra studien.

Bearbetning och analys

Enkätsvaren matades först in i Google Kalkylark. Data som samlats in analyserades sedan med statistikprogrammet IBM SPSS 22. P-värde sattes till <0.05. Frekvenstabeller från enkätfråga sju till nio sammanställdes för att besvara frågeställning A, B och C.

Sammanställning av data från enkätfråga ett till sex gjordes också för att skapa en tydligare bild över undersökningsgruppens bakgrundsparametrar. Examensår räknades om till antal år sedan examen och data kodades om till tre grupper (0-4, 5-9, och ≥10 år) för vidare analys.

För att undersöka om olika bakgrundsparametrar påverkade utfallet avseende känslor och uppfattningar vid mötet med patient med psykisk sjukdom, samt viljan att gå in till denne användes korstabeller vilket var lämpligt då all data var på nominal- eller ordinalskalenivå (Polit & Beck, 2013). Statistiska skillnader testades med Chi​²​-test och, när förväntat antal i någon cell var lägre än fem, Fishers exakta test då detta fungerar även på små urval (Pallant, 2016). Data från enkätfråga två, vilken behandlade typ av examen, undantogs från

jämförande analyser då misstankar om felvärden fanns. Även data från enkätfråga fem, om påbyggnads- eller specialistutbildning inom psykiatrisk vård, undantogs från jämförande analyser då samtliga sjuksköterskor svarade nej.

RESULTAT

Av 77 tillfrågade besvarade totalt 41 sjuksköterskor enkäten vilket gav ett bortfall på 32 personer (44%). Antal yrkesverksamma år varierade mellan noll och 43 år med medianvärde tre år. Tjugofyra (58%) av sjuksköterskorna hade 0-4 års yrkeserfarenhet, åtta (19,5%) hade 5-9 års yrkeserfarenhet och åtta (19,5%) hade tio års yrkeserfarenhet eller mer. Ett värde saknades.

Fyra (9,8%) av sjuksköterskorna hade jobbat inom psykiatrisk vård och 21 (51,2%) hade privat erfarenhet av psykisk sjukdom, antingen själv, inom familjen eller nära vänner. Ingen av sjuksköterskorna hade någon form av psykiatrisk specialist- eller påbyggnadsutbildning och exkluderade därför.Trettiosju (90,2%) uppgav att de saknade eller hade bristfällig kunskap för att bemöta och ta hand om en patient med psykisk sjukdom.

Känslor i mötet med patient med psykisk sjukdom

Sjuksköterskorna tillfrågades om känslor som de kände oftare eller i högre grad i mötet med patienter med psykisk sjukdom jämfört med andra patienter. Flera svar tilläts och resultaten finns presenterade i Tabell 1. Den vanligaste känslan var ​otillräcklighet

​ , vilket 26 av

deltagarna uppgav. Tjugotvå av sjuksköterskorna kände ​empati

​ och 17 upplevde mötet med

dessa patienter som​ jobbigt.

​ Åtta uppgav att de kände ​distans​ . Fyra uppgav att de inte kände

någon skillnad jämfört med övriga patienter.

Uppfattningar om patienter med psykisk sjukdom

Sjuksköterskornas uppfattningar om patienter med psykisk sjukdom presenteras i Tabell 2.

Även här gavs flervalsalternativ. Tjugofem av sjuksköterskorna uppgav att de ser patienter med psykisk sjukdom som ​krävande

​ , följt av ​oförutsägbar​ vilket 22 svarade. Arton

uppfattade patienter med psykisk sjukdom som ​utsatta

​ . Tre sjuksköterskor uppgav att det inte

var någon skillnad i hur de uppfattade patienter med psykisk sjukdom jämfört med övriga patienter.

Tabell 1 ​Sjuksköterskornas upplevda känslor i mötet med patienter med psykisk sjukdom Multipla svar tillåtna.

Känslor Antal Andel (%)

Otillräcklighet 26 63,4

Empati 22 53,7

Jobbigt 17 41,5

Distans 8 19,5

Engagemang 7 17,1

Rädsla 5 12,2

Yrkessäkerhet 4 9,8

Trygghet 1 2,4

Tabell 2 ​Sjuksköterskornas uppfattning om patienter med psykisk sjukdom.

Multipla svar tillåtna.

Uppfattningar Antal Andel (%)

Krävande 25 60,9

Oförutsägbar 22 53,7

Utsatt 18 43,9

Manipulativ 9 21,9

Trevlig 7 17,1

Ärlig 3 7,3

Konstig 2 4,9

Farlig 1 2,4

Tillmötesgående 1 2,4

Ingen skillnad 3 7,3

Vilja att gå in till patient med psykisk sjukdom

Trettiotre av de sjuksköterskor som deltog i studien upplevde ingen skillnad avseende viljan att gå in till patienter med psykisk sjukdom jämfört med andra, se Tabell 3. Tre

sjuksköterskor uppgav att de ville gå in oftare och fem mer sällan.

Tabell 3 ​Sjuksköterskornas vilja att gå in till patienter med psykisk sjukdom i jämförelse med andra patienter.

Antal Andel (%)

Mer sällan 5 12,2

Ingen skillnad 33 80,5

Oftare 3 7,3

Känslor i mötet med patient med psykisk sjukdom - jämförande analyser Känslor grupperat efter yrkeserfarenhet presenteras i tabell 4. Skillnad ses i antal

yrkesverksamma år och känslan av yrkessäkerhet. I gruppen 0-4 år svarade ingen att de kände yrkessäkerhet. I grupperna 5-9 år och ≥10 svarade tre respektive en sjuksköterska att de kände yrkessäkerhet i mötet med patienter med psykisk sjukdom. Gällande övriga känslor fanns ingen skillnad.

Ingen skillnad fanns i upplevd känsla vid mötet med patient med psykisk sjukdom grupperat efter privata erfarenheter av psykisk sjukdom och yrkeserfarenhet från psykiatrisk vård.

Någon skillnad i känsla fanns inte heller grupperat efter självskattad kunskapsnivå.

Tabell 4 ​Sjuksköterskornas rapporterade känslor i mötet med patienter med psykisk sjukdom relaterat till antal yrkesverksamma år.

0-4 år (n=24) 5-9 år (n=8) ≥10 år (n=8)

Rädsla 3 (12,5%) 1 (12,5%) 0 (0%)

Trygghet 0 (0%) 0 (0%) 1 (12,5%) Otillräcklighet 16 (66,7%) 5 (62,5% 4 (50%) Yrkessäkerhet 0 (0%) 3 (37,5%) 1 (12,5%)*

Distans 3 (12,5%) 3 (37,5% 2 (25%) Jobbigt 11 (45,8%) 3 (37,5%) 2 (25%) Engagemang 4 (16,7%) 1 (12,5) 1 (12,5%)

Empati 12 (50%) 6 (75%) 4 (50%)

*p=0.011

Uppfattningar om patienter med psykisk sjukdom - jämförande analyser Inga skillnader kunde påvisas avseende hur typ av examen, privat erfarenhet och

yrkeserfarenhet från psykiatrisk vård påverkade uppfattningen om patienter med psykisk sjukdom. Någon skillnad i uppfattning grupperat efter självskattad kunskapsnivå eller antal yrkesverksamma år fanns inte heller.

Vilja att gå in till patient med psykisk sjukdom - jämförande analyser

Skillnad i vilja att gå in till patienter med psykisk sjukdom fanns (p=0.043) grupperat efter antal yrkesverksamma år. Detta presenteras i Tabell 5. Bland de sjuksköterskor som hade längre yrkeserfarenhet (5-9 och ≥10 år) uppgav majoriteten att de inte kände någon skillnad.

Tre av sjuksköterskorna i dessa två grupper uppgav en vilja att gå in oftare. Endast sjuksköterskor med kortare yrkeserfarenhet (0-4 år) uppgav att de ville gå in till dessa patienter mer sällan.

Tabell 5 ​Sjuksköterskornas vilja att gå in till patienter med psykisk sjukdom relaterat till antal yrkesverksamma år.

0-4 år (n=24) 5-9 år (n=8) ≥10 år (n=8) Mer sällan 5 (20,8%) 0 (0%) 0 (0%) Ingen skillnad 19 (79,2%) 7 (87,5%) 6 (75%)

Oftare 0 (0%) 1 (12,5%) 2 (25%)*

*p=0.043

Skillnad i sjuksköterskors vilja att gå in till patienter med psykisk sjukdom fanns inte baserat på sjuksköterskans självskattade kunskapsnivå. Skillnad fanns inte heller grupperat efter privat erfarenhet eller yrkeserfarenhet från psykiatrisk vård.

Självskattad kunskap avseende att ta hand om och bemöta patienter med psykisk sjukdom relaterat till antal yrkesverksamma år

Den självskattade kunskapsnivån jämfördes med antal yrkesverksamma år. Samtliga av sjuksköterskorna med noll till fyra års yrkeserfarenhet skattade sin kunskap att ta hand om och bemöta patienter med psykisk sjukdom som bristfällig. En sjuksköterska med fem till nio års yrkeserfarenhet skattade sin kunskap som tillräcklig medan tre av sjuksköterskorna med över tio års erfarenhet valde detta alternativ.

Tabell 6 ​Sjuksköterskornas självskattade kunskapsnivå relaterat till antal yrkesverksamma år.

0-4 år (n=24) 5-9 år (n=8) ≥10 år (n=8)

Saknar 0 (0%) 1 (12,5%) 0 (0%)

Bristfällig 24 (100%) 6 (75%) 5 (62,5%) Tillräcklig 0 (0%) 1 (12,5%) 3 (37,5%)*

*p=0,005

DISKUSSION

Resultaten visade att sjuksköterskorna i studien känner skillnad i mötet med patienter med psykisk sjukdom jämfört med övriga patienter. Sjuksköterskorna kände oftare eller i högre grad otillräcklighet, empati, att det är jobbigt och distans vid mötet med patienter med psykisk sjukdom och endast fyra uppgav ​ingen skillnad

​ . Patienter med psykisk sjukdom

uppfattades också i högre grad än övriga patienter som krävande, oförutsägbara, utsatta och manipulativa. Trettiotre av sjuksköterskorna uppgav ​ingen skillnad

​ i vilja att gå in till

patienter med psykisk sjukdom medan tre ville gå in ​oftare

​ och fem ville gå in ​mer sällan​ ^.

Lägre vilja att gå in till patienter med psykisk sjukdom fanns endast bland sjuksköterskorna med kort yrkeserfarenhet (0-4 år) medan viljan att gå in ​oftare

​ endast fanns hos

sjuksköterskorna med längre erfarenhet. Sjuksköterskorna med längre yrkeserfarenhet (5-9 och ≥10 år) kände oftare än de med kort yrkeserfarenhet (0-4 år) yrkessäkerhet och skattade högre kunskapsnivå gällande att bemöta och ta hand om patienter med psykisk sjukdom.

Känslor i mötet med patient med psykisk sjukdom

Sjuksköterskorna i studien kände både positiva och negativa känslor i mötet med patienter med psykisk sjukdom. Vanligast var​ otillräcklighet, empati, jobbigt och distans

​ . Tjugosex av

sjuksköterskorna (63%) kände ​otillräcklighet

​ . Känslor av otillräcklighet kan förstås dels som

bristande kunskap och förmåga, men också otillräckliga externa resurser som tid och stöd.

Otillräcklighet skulle här kunna kopplas till att sjuksköterskor enligt Plant och White (2013) har beskrivit sin uppfattning om att vårda patienter med psykisk sjukdom som ​maktlöshet

​ ^.

Känslan grundades bland annat på utmaningar som okunskap, kommunikationssvårigheter och bristande resurser. Clarke och medarbetare (2005) fann att många sjuksköterskor

uppskattade hjälp från specialistsjuksköterskor då de upplevde sin egen kunskap och tid som otillräcklig.

Även ​empati

​ var en vanlig känsla vilken 22 av sjuksköterskorna (53,7%) uppgav. Detta pekar

på en förståelse för den utsatta position personer med psykisk sjukdom befinner sig i. Empati bidrar till att etablera en människa till människa-relation mellan patient och sjuksköterska.

Empati behövs för att sjuksköterskan ska kunna sätta sig in i patientens situation och möjliggöra en god omvårdnad för patienten (Travelbee, 1966). Då positiva känslor som empati hittats i denna studie sällan rapporteras i tidigare studier skulle det kunna peka mot att svensk sjukvården har gjort framsteg för en bättre omvårdnad för patienter med psykisk sjukdom. En annan möjlig tolkning är att liknande studier i låg grad fokuserat på och efterfrågat positiva upplevelser vilket kan tyda på en negativ förförståelse hos den som utformat studien.

Distans

​ var också en vanlig känsla vilken åtta av sjuksköterskorna (19,5%) uppgav. Svårighet

att närma sig och identifiera sig med en person kan utgå från social kategorisering och fördomar vilket tydliggör och framhäver skillnader mellan sociala stereotyper (Tajfel, 1981).

Känslan av distans kan troligtvis också kopplas till att många av sjuksköterskorna kände otillräcklighet. Bristande kunskap och förståelse eller en ovisshet om hur patienten kommer att agera kan leda till ett distanstagande. Ross och Goldner (2009) menar att sjuksköterskor ofta bär en oro för att göra något fel och rädsla för att utlösa ett okontrollerat beteende hos

patienten. Syftet för den professionella sjuksköterskan är att hjälpa patienten att klara av erfarenheten av sjukdom och lidande och måste därför kunna närma sig patienten både på ett verbalt och icke-verbalt sätt (Travelbee, 1966).Negativa och felaktiga uppfattningar kring patienter med psykisk sjukdom skapar negativa känslor och bidrar till att patienten inte får den omvårdnad som behövs då sjuksköterskan inte förstår patientens tillstånd på ett korrekt sätt Alexander och medarbetare (2016) menar att. Dessa negativa känslor kan därmed anses utgöra ett hinder för god omvårdnad av personer med psykisk sjukdom.

Uppfattningar om patienter med psykisk sjukdom

I denna studies resultat avseende uppfattningar om patienter med psykisk sjukdom var krävande

​ ^, ​oförutsägbar​ ^, ​utsatt​ ^och ​manipulativ​ vanligast förekommande. Tjugofem av

sjuksköterskorna (60,9%) uppgav att de uppfattar patienter med psykisk sjukdom som krävande

​ och 22 av sjuksköterskorna (53%) ansåg att patienter med psykisk sjukdom

generellt kan beskrivas som oförutsägbara. Det är möjligt att känslor av ​otillräcklighet

​ ^och

jobbigt,

​ vilka nämnts ovan, kan kopplas till detta resultat. Om patienten uppfattas som

krävande och oförutsägbar kan det förklara att sjuksköterskan tycker att mötet är jobbigt och känner sig otillräcklig. Björkman och medarbetare (2008) stödjer att personer med psykisk sjukdom, särskilt schizofreni och substansberoende, ofta uppfattas som oförutsägbara, men menar också att de ofta uppfattas som farliga. Det bekräftas inte i denna studie då endast en av sjuksköterskorna ger uttryck för denna uppfattning. Dock är ​farlig

​ en uppfattning baserad

på risk och rädsla vilket även ​oförutsägbar

​ ^och ​manipulativ ​ som rapporteras här kan anses

vara.

Arton av sjuksköterskorna (43,9%) uppfattade patienter med psykisk sjukdom som ​utsatta

​ ^.

Att sjuksköterskorna identifierade patientens utsatta position kan peka på en medvetenhet om situationen för personer med psykisk sjukdom i samhället. Koppling kan även göras till att många känner empati för dessa patienter. Ur ett omvårdnadsperspektiv är detta positivt då ett empatiskt förhållningssätt underlättar stödjande omvårdnadsåtgärder. MacNeela och

medarbetare (2012) menar dock att det även finns en risk att patienter som identifieras som utsatta och svaga ges en passiv och hjälplös roll. En följd är att patienten blir mindre delaktig i sin egen vård. Att en patient uppfattas som utsatt är därmed inte oproblematiskt, men guidat

av empati troligtvis en väg till god omvårdnad. Joyce Travelbee (1963) poängterar att det ojämna maktförhållande som lätt uppstår mellan sjuksköterska och patient måste raseras för att uppnå en god människa till människa-relation vilken är grundläggande för en vårdande relation. Patienten måste ses som unik och jämlik. Patienter framhåller själva värdet i att bli sedda som en person och inte som en sjukdom eller diagnos (Shatell et al., 2007).

Nio av sjuksköterskorna (22%) uppfattade patienter med psykisk sjukdom som ​manipulativa

​ ^.

Det kan anses problematiskt ur ett omvårdnadsperspektiv då det tyder på att sjuksköterskan misstror patienten. Clarke och medarbetare (2007) menar att personer med psykisk sjukdom ofta känner sig misstrodda då de besöker akutmottagningar och en vanlig upplevelse är att personalen inte verkar tro att de är sjuka på riktigt. Enligt Wessel, Helgesson, Olsson, Juth, Alexanderson och Lynöe (2012) som undersökt uppfattningar om vårdkontakter hos

långtidssjukskrivna känner sig personer med psykisk sjukdom oftare än andra misstrodda när de söker vård. Sådana upplevelser har troligen en koppling till fientliga fördomar hos

vårdpersonal

Vilja att gå in till patient med psykisk sjukdom

Sjuksköterskorna i studien blev tillfrågade hur deras vilja att gå in till patienter med psykisk sjukdom var i jämförelse med andra patienter. Trettiotre av sjuksköterskorna (80,5%) uppgav att det inte var någon skillnad. Tre sjuksköterskor (7,3%) ville gå in oftare och fem (12,2%) ville gå in mer sällan. Alltså vill 38 av 41 sjuksköterskor (88%) inte spendera mindre tid hos dessa patienter jämfört med andra. Detta tyder på att sjuksköterskorna inte ger vika för de negativa känslor och uppfattningar som omger dessa patienter. Möjliga orsaker är

sjuksköterskans vana att handskas med många olika situationer alternativt att

professionaliteten prioriteras över känslomässiga hinder. En förväntad följd av negativa känslor och uppfattningar skulle vara en lägre vilja att gå in till dessa patienter. Det stöds inte i denna studie vilket kan ses som positivt då tidigare studier belyser att patienter med psykisk sjukdom inte upplevt sig vara av prioritet och näst intill undvikna (Clarke et al., 2007). Att vissa sjuksköterskor vill gå in till patienter med psykisk sjukdom ​oftare

​ kan möjligtvis

kopplas till förståelse för patientens utsatthet och därmed ses som positivt. Egenskattad vilja

att gå in till en patient kan dock skilja sig från hur ofta sjuksköterskan faktiskt går in till denne.

Påverkan av bakgrundsfaktorer - jämförande analyser

Få skillnader kunde bevisas statistiskt även om vissa tendenser kunde ses i materialet.

Antal yrkesverksamma år påverkade sjuksköterskornas känsla av yrkessäkerhet när de möter patienter med psykisk sjukdom. Sjuksköterskorna med längre yrkeserfarenhet (5-9 år och ≥10 år) uppgav oftare än sjuksköterskorna med kort yrkeserfarenhet (0-4 år) att de känner

yrkessäkerhet. Skillnaden kan bero på att sjuksköterskorna med längre yrkeserfarenhet mött denna patientgrupp fler gånger och känner sig säkrare vilket ligger i linje med att den självskattade kunskapsnivån att ta hand om och bemöta patienter med psykisk sjukdom är högre bland sjuksköterskorna med längre erfarenhet. En annan möjlig orsak är att de med kortare yrkeserfarenhet generellt sett inte känner en yrkessäkerhet, oberoende av vilken patientgruppen är.

Viljan att gå in oftare till patienter med psykisk sjukdom var större i grupperna 5-9 år och

≥10 år. Möjligtvis skulle detta kunna kopplas till att antal yrkesverksamma år påverkar både känslan av yrkessäkerhet och den egenskattade kunskapsnivån. De båda faktorerna skulle kunna påverka sjuksköterskan och främja en mer positiv attityd till att möta patienten. Att antal yrkesverksamma år tycks påverka sjuksköterskan på ett positivt sätt kan stödjas i tidigare studier som menar att erfarenhet av att vårda patienter med psykisk sjukdom påverkar sjuksköterskans uppfattning positivt. Sjuksköterskans uppfattning påverkas också positivt av känslan av att ha en tillräcklig kompetens (Kluit et al, 2013). Enligt Ross och Goldner (2009) angav sjuksköterskor att deras rädsla i mötet med patienter med psykisk sjukdom var orsakad av bristande kunskap. Att känslan av kompetens skulle påverka känslor, uppfattning eller vilja att gå in till patienten kunde dock inte påvisas i denna studie.

Endast fyra (9,8%) av sjuksköterskorna uppgav att de inte känner någon skillnad i mötet med patienter med psykisk sjukdom jämfört med övriga patienter medan 37 av sjuksköterskorna på olika sätt känner en skillnad. Att en viss patientgrupp ger upphov till andra känslor än

övriga kan självklart förstås och diskuteras utifrån respektive känsla men också som en relation mellan grupper i stort. Med Tajfel (1981) kan relationen mellan sjuksköterskor och patienter med psykisk sjukdom förstås som ingrupper och utgrupper - personer som vi anser liknar oss själva och de som inte gör det. När patienten betecknas med ​psykisk sjukdom markerar det att denne skiljer sig från ingruppen och antas inneha egenskaper typiska för kategorin ​personer med psykisk sjukdom

​ . Upplevda skillnader i mötet måste inte därför

enbart bero på själva mötet utan även fördomar om personen mötet sker med. Fördomar är dock inte enbart fientliga och Lauber och medarbetare (2006) menar att föreställningar om personer med psykisk sjukdom innefattar både positiva och negativa egenskaper. Detta återspeglas i de uppfattningar och känslor sjuksköterskorna oftast uppgav. Otillräcklighet, distans, jobbigt, krävande, oförutsägbar och manipulativ kan ses som negativa känslor och uppfattningar. Dessa kan påverka sjuksköterskan redan innan mötet med patienten (Tajfel, 1981) och riskerar att leda till att patienten får sämre bemötande och vård. Att känna empati och uppfatta patienten som utsatt kan däremot ses som positivt. En ökad förståelse och vilja att sätta sig in i patientens situation är en grund för god omvårdnad (Travelbee, 1966). Att patientens utsatta position identifieras tyder också på förståelse och kunskap vilket krävs för att kunna bemöta och ta hand om patienter med psykisk sjukdom (Alexander et al., 2016). En majoritet av sjuksköterskorna svarade dock att de upplever bristfällig kunskap gällande detta vilket pekar på att ett behov av mer utbildning finns. Utbildning och ökad kunskap enbart är inte tillräckligt för att minska negativa uppfattning och stigma (Pescosolido et al., 2009). Det krävs även personlig erfarenhet från möten med personer med psykisk sjukdom.

Negativa känslor som otillräcklighet associerat till patienter med psykisk sjukdom är självklart problematiskt för sjuksköterskans arbetssituation, men resultaten av denna studie måste främst ses som en del i alla problem denna patientgrupp möter, både inom vården och i samhället som helhet. Svensk sjukvård regleras av hälso- och sjukvårdslagen och ska enligt den främja en god och jämlik vård (SFS,1982:763). Att en viss patientgrupp omgärdas av negativa uppfattningar och upplevelser kan inte anses förenligt med det målet. Det kan heller inte anses förenligt med sjuksköterskans stödjande och vårdande roll (Travelbee, 1966).

Personer med psykisk sjukdom är en diskriminerad och stigmatiserad samhällsgrupp

(Björkman et al., 2008; WHO, 2010; WHO, 2013). Då sjukvården och dess personal är en del

av samhället är det inte oväntat att de fördomar och uppfattningar som finns i samhället som helhet även finns inom sjukvården (Tajfel, 1981). Det är dock ur etiskt perspektiv

problematiskt att en samhällsfunktion menad att hjälpa och stödja inte har förmåga att ta hand om och bemöta en viss patientgrupp. Resurser behöver därför läggas på åtgärder och

utbildning som kan minska dessa problem. God erfarenhet av att vårda patienter med psykisk sjukdom har visats minska stigma och negativa uppfattningar om patienter med psykisk sjukdom (Kluit, Goossens & Leeuw, 2013; Moxham et al., 2016). Möjlighet till detta under utbildning och ökat utbyte mellan psykiatrisk och somatisk vård kan därför vara en väg till positiv utveckling. Vidare behövs också mer forskning kring hur dessa uppfattningar och fördomar ser ut, hur de påverkar vården och vilka faktorer som påverkar dem.

Metoddiskussion

En kvantitativ metod valdes för att erhålla ett större urval och fånga frekvens av uppfattningar och känslor hos sjuksköterskor i mötet med patienter med psykisk sjukdom på somatiska vårdavdelningar. Kvantitativ metod gav även möjlighet att jämföra skillnader i uppfattningar och känslor beroende på ett antal bakgrundsfaktorer. Denna studie omfattade tre

vårdavdelningar där 73 sjuksköterskor tillfrågades och 41 deltog. Det innebär ett externt bortfall på 32 personer eller 45%. Då studien var liten och bortfallet blev stort kan resultatet sannolikt inte generaliseras till att gälla en större population (Polit & Beck, 2013).

Då en egen enkät utformades för studien har validiteten hos denna inte testats statistiskt.

Innehållsvaliditeten stärks av att svarsalternativ baserats på uppfattningar och känslor som identifierats och bekräftats av tidigare studier samt kompletterats i syfte att bredda spektrumet av svarsalternativ. Dessa bedömdes ge ett tillräckligt antal uppfattningar och känslor för att kunna ringa in de som faktiskt existerade i undersökningsgruppen. Öppna frågor hade möjligtvis varit ännu bättre på att fånga dessa kvalitativa parametrar (Trost, 2010). Även fler frågor avseende uppfattningar och känslor hade kunnat förbättra detta. Dock prioriterades en kort och effektiv enkät och slutna flervalsfrågor valdes i ett försök att öka svarsfrekvensen trots respondenternas potentiellt stressiga arbetsmiljö. Det stora externa bortfallet gör dock att detta val kan diskuteras. Ökad så kallad ​face validity

​ - att enkäten ser ut att mäta det den

avser att mäta (Polit & Beck, 2013), söktes genom tester av enkäten innan den delades ut.

En av styrkorna i studiens reliabilitet är studiens design med enkät samt informationsbrev.

Alla tillfrågade sjuksköterskor fick därmed samma information och ingång till studien.

Samtliga nåddes av förfrågan och information via personligt postfack på avdelningen. Ett mycket lågt intern bortfall erhölls då endast en fråga på en enkät besvarades på fel sätt. Det kan ses som ett tecken på att mätinstrumentet var tydligt och lättförståeligt.

Även om mätmetoden i sig håller god reliabilitet skulle resultaten kunna skilja sig om studien reproducerades då undersökningsgruppen var liten, 41 sjuksköterskor. Sannolikt hade fler skillnader kunnat påvisas statistiskt med större gruppstorlek. Det stora bortfallet på 45% kan också ha lett till felaktiga resultat då det troligtvis inte är slumpen som avgjort vilka som valde att delta i studien. Ingen information finns om de sjuksköterskor som inte deltog, men då en mycket stor del av de som deltog hade kortare än fyra års yrkeserfarenhet kan bortfallet misstänkas innehålla många äldre och erfarna sjuksköterskor. Vid tolkning av resultaten noterades flertydighet i flera av svarsalternativen angående känslor och uppfattningar.

Exempelvis kan ​otillräcklighet

​ tolkas som känslan av både otillräckliga externa resurser och

otillräcklig förmåga. Flertydiga svarsalternativ blir en variabel både när enkäten fylls i och när resultaten ska tolkas vilket sänker reliabiliteten. Även ​patienter med psykisk sjukdom

​ ^är

ett brett begrepp som innefattar många diagnoser. Möjligtvis hade skillnader i uppfattningar och känslor funnits mellan exempelvis psykossjukdomar och affektiva sjukdomar om enkäten utformats annorlunda. En följd är att enkätsvaren kan ha präglats av vilken typ av diagnos respondenten främst förknippar med begreppet psykisk sjukdom.

I studien har forskningsetiska principer och individskyddskravets fyra huvudkrav tagits hänsyn till. Genom informationsbrevet fick sjuksköterskorna information om frivilligheten att delta och om studiens syfte. Sjuksköterskorna gav sitt samtycke att delta i studien genom att fylla i och lämna in enkäten. Alla uppgifter som samlats in har behandlats med

konfidentialitet och har endast använts i forskningsändamål.

Slutsats

Sjuksköterskorna uppgav både negativa och fientliga känslor och uppfattningar i mötet med patienter med psykisk sjukdom. Men uppfattningarna och känslorna var även positiva och stödjande. Olika bakgrundsfaktorers påverkan på dessa kan endast i mycket få fall visas av studiens resultat. Längre yrkeserfarenhet föreföll dock påverka flera parametrar positivt. Då underlaget var litet kan resultaten gällande frekvens och fördelning av känslor och

uppfattningar inte generaliseras. Studien kan dock bidra till att uppmärksamma sjuksköterskors uppfattningar av patienter med psykisk sjukdom så att förbättring och reducering vad gäller fördomar och stigmatisering av dessa patienter kan ske. Ur ett samhällsperspektiv skulle detta kunna möjliggöra en bättre omvårdnad för patienter med psykisk sjukdom. Större studier och mer omfattande forskning inom området både behövs och uppmuntras.

REFERENSLISTA

Abrams, D., & Hogg, M. A. (2006). ​Social Identifications : A Social Psychology of Intergroup Relations and Group Processes

​ . Florence, US: Routledge.

Alexander, V., Ellis, H. & Barret, B. (2016). Medical–Surgical Nurses' Perceptions of Psychiatric Patients: A Review of the Literature With Clinical and Practice Applications.

Archives of Psychiatric Nursing, 30

​ (2), 262-270. Doi: 10.1016/j.apnu.2015.06.018

Alligood, M.R. & Marriner-Tomey, A. (2009). ​Nursing theorists and their work.

​ (7th.ed.)

Maryland Heights, Mo.: Mosby.

Björkman, T., Angelman, T., & Jönsson, M. (2008). Attitudes towards people with mental illness: A cross-sectional study among nursing staff in psychiatric and somatic care.

Scandinavian Journal of Caring Sciences, 22

​ (2), 170-177. Doi:

10.1111/j.1471-6712.2007.00509.x

Chartier, G., Cawthorpe, D., (2016). From 'Big 4' to 'Big 5': a review and epidemiological study on the relationship between psychiatric disorders and World Health Organization preventable diseases. ​Current opinion in psychiatry, 22

​ (5) 316-321 . Doi:

10.1097/YCO.0000000000000270

Clarke, E. D., Hughes, L., Brown, A. & Motluk, L. (2005). Psychiatric Emergency Nurses in the Emergency Department: The Success of the Winnipeg, Canada Experience. ​Journal of Emergency Nursing 31

​ (4), 351-356. Doi: 10.1016/j.jen.2005.03.008

Clarke, E. D., Dusome, D. & Hughes, L. (2007). Emergency Department from the Mental Health Client’s Perspective. ​International Journal of Mental Health Nursing16

​ (2), 126-131.

Doi: 10.1111/j.1447-0349.2007.00455.x

Druss, B., Bradford, D., Rosenheck, R., Radford, M., Krumholz, H. (2001). Quality of Medical Care and Excess Mortality in Older Patients With Mental Disorders. ​Arch Gen Psychiatry, 58

​ (6), 565-572. Doi:10.1001/archpsyc.58.6.565

Harris, B., Beurmann, R., Fagien, S., & Shatell, MM. (2016). Patients' experiences of psychiatric care in emergency departments: A secondary analysis.​ International emergency nursing.

​ ​26,​ 14-19. Doi: 10.1016/j.ienj.2015.09.004

SFS 1982:763 ​Hälso- och sjukvårdslag

​ . Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad September

2016, från

http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och -sjukvardslag-1982763_sfs-1982-763

Kluit, M., Goossens, P. & Leeuw, R. (2013). Attitude disentangled: A cross-sectional study into the factors underlying attitudes of nurses in dutch rehabilitation centers toward patients with comorbid mental illness. ​Issues in Mental Health Nursing, 34

​ (2), 124-132. Doi:

10.3109/01612840.2012.733906.

Lauber, C., Anthony, M., Ajdacic-Gross, V. & Rössler, W. (2004). European psychiatry:

What about psychiatrists' attitude to mentally ill people? ​European psychiatry, 19

​ ^(7),

423-427. Doi:10.1016/j.eurpsy.2004.06.019

Lauber, C., Nordt, C., Falcato, L., & Rossler, W. (2004). Factors influencing social distance toward people with mental illness.​ Community Mental Health Journal, 40

​ (3), 265-74.

Lauber, C., Nordt, C., Braunschweig, C. & Rössler, W. (2006). Do mental health professionals stigmatize their patients?. ​Acta Psychiatrica Scandinavica, 113

​ (s429) 51–59.

Doi:10.1111/j.1600-0447.2005.00718.x

Lidwall, U., Olsson-Bohlin, C. (2015) ​Psykisk ohälsa (Korta analyser 2016:2).

​ Stockholm:

Försäkringskassan. Hämtad september 2016, från:

https://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/41903408-e87d-4e5e-8f7f-90275dafe6a d/korta_analyser_2016_2.pdf?MOD=AJPERES

MacNeela, P., Scott, P. A., Treacy, M., Hyde, A. & O'Mahony, R. (2012). A risk to himself:

Attitudes toward psychiatric patients and choice of psychosocial strategies among nurses in medical-surgical units.​ Research in nursing & health, 35

​ (2), 200–213.

Doi:10.1002/nur.21466

McDonald, D. D., Frakes, M., Apostolidis, B., Armstrong, B., Goldblatt, S. & Bernardo, D.

(2003). Effect of a Psychiatric Diagnosis on Nursing Care for Nonpsychiatric Problems.

Research in Nursing & Health 26

​ (3) 225–232. Doi: 10.1002/nur.10080

Moxham, L., Taylor, E., Patterson, C., Perlman, D., Brighton, R., Sumskis, S., Keough, E. &

Heffernan, T. (2016). Can a clinical placement influence stigma? An analysis of measures of social distance. ​Nurse Education Today

​ ​(44)​ 170-174. Doi:

http://dx.doi.org/10.1016/j.nedt.2016.06.003.

Pallant, J. (2016). ​SPSS survival manual: a step by step guide to data analysis using IBM

​ SPSS. (6. ed.) Maidenhead: Open University Press.

Plant, LD. & White, JH. (2013). Emergency room psychiatric services: a qualitative study of nurses' experiences. ​Issues in Mental Health Nursing, 34

​ (4), 240-248. Doi:

10.3109/01612840.2012.718045.

Pescosolido, B. A., Martin, J. K., Scott Long, J., Medina, T. R., Phelan, J. C. & Link, B. G.

(2009) “A Disease Like Any Other”? A Decade of Change in Public Reactions to

Schizophrenia, Depression, and Alcohol Dependence. ​The American Journal of Psychiatry,

​ 167(11), 1321-1330. Doi: http://dx.doi.org/10.1176/appi.ajp.2010.09121743

Ross, CA. & Goldner, EM. (2009). Stigma, negative attitudes and discrimination towards mental illness within the nursing profession: areview of the literature. ​Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 16

​ (6), 558-567. Doi: 10.1111/j.1365-2850.2009.01399.x

Shatell, M., Starr, S. & Thomas, S. (2007). 'Take my hand, help me out': mental health service recipients' experience of the therapeutic relationship. International Journal of Mental Health Nursing, 16(4), 274-284. Doi:10.1111/j.1365-2850.2009.01399.x

Shulman, M., Miller, A., Misher, J. & Tentler, A. (2014) Managing cardiovascular disease risk in patients treated with antipsychotics: a multidisciplinary approach. ​Journal of Multidisciplinary Healthcare

​ ^, ​2014​ (7), 489-501. Doi: 10.2147/JMDH.S49817

Socialstyrelsen. (2013).​ Psykisk ohälsa bland unga

​ . Stockholm. Socialstyrelsen. Hämtad

September 2016, från

https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19109/2013-5-43.pdf

Socialstyrelsen, (2014). ​Öppna jämförelser 2014 - Jämlik vård - Somatisk vård vid samtidig psykisk sjukdom.

​ Stockholm, Socialstyrelsen. Hämtad Maj 2016, från

www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19634/2014-12-26.pdf

Socialstyrelsen (2016)​ Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem – Systematisk förteckning – Svensk version 2016 – Del 1 (3).

​ Stockholm:

Socialstyrelsen. Hämtad September 2016, från:

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20199/2016-5-17.pdf

Tajfel, H. (1981). ​Human groups and social categories: studies in social psychology

​ ^.

Cambridge: Cambridge U.P..

Travelbee, J. (1963). What do we mean by rapport?​ The American Journal of Nursing

​ ^{, 63(2),}

70-72.

Travelbee, J. (1966). ​Interpersonal aspects of nursing (2nd ed.).

​ Philadelphia: Davis

Company.

Trost, J. (2012). ​Enkätboken

​ . (4., uppdaterade och utök. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Vetenskapsrådet (2016). Forskningsetiska principer. Stockholm, Vetenskapsrådet. Hämtad Maj 2016, från www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

WHO. (2010). ​Mental Health and Development: Targeting People with Mental Health Conditions as a Vulnerable Group

​ . Hämtad September 2016, från

http://www.who.int/mental_health/policy/mhtargeting/development_targeting_mh_summary.

pdf

WHO. (2013). ​Mental Health Action Plan 2013-2020

​ . Hämtad September 2016, från

http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/89966/1/9789241506021_eng.pdf?ua=1

Wessel, M., Helgesson, G., Olsson, D., Juth, N., Alexanderson, K. & Lynöe, N. (2012).When do patients feel wronged? Empirical study of sick-listed patients’ experiences with healthcare encounters. ​The European Journal of Public Health, 23

​ (2), 230-235. DOI:

http://dx.doi.org/10.1093/eurpub/cks030

Ösby, U., Westman, J., Hällgren, J., Gissler, M. (2016) Mortality trends in cardiovascular causes in schizophrenia, bipolar and unipolar mood disorder in Sweden 1987–2010. ​The European Journal of Public Health 26

​ (5) 867-871. Doi:

http://dx.doi.org/10.1093/eurpub/ckv245

BILAGA 1 ENKÄT - ​Sjuksköterskors uppfattning ​ om patienter med psykisk sjukdom inom den somatiska vården.

1. Vilket år tog du din SSK-examen?

_______

2. Din sjuksköterskeexamen är en

Yrkesexamen Akademisk examen (skrivit C-uppsats/kandidatarbete) 3. Har du jobbat inom psykiatrisk vård?

Ja Nej

4. Har du personlig erfarenhet av psykisk sjukdom (själv/familj/nära vänner)?

Ja Nej

5.​ ​Har du någon särskild utbildning inom psykiatrisk vård (specialistutbildning eller annan påbyggnadsutbildning)?

Ja Nej

6. Anser du att du har tillräcklig kunskap för att kunna bemöta och ta hand om en patient med psykisk sjukdom? Ringa in det alternativ som du tycker stämmer.

Saknar kunskap Bristfällig kunskap Tillräcklig kunskap 7. Känner du ​oftare eller i högre grad

​ någon av följande känslor i mötet med psykiskt

sjuka patienter - jämfört med övriga patienter? Ringa in ett eller flera alternativ som du tycker stämmer bäst.

Rädsla Trygghet Otillräcklighet Yrkessäkerhet Distans Jobbigt Engagemang Empati Ingen skillnad/Vet ej 8. Uppfattar du generellt en patient med psykisk sjukdom som något av följande?​ ​Ringa in ett eller flera alternativ som du tycker stämmer bäst.

Manipulativ Ärlig Farlig Utsatt Trevlig Krävande Tillmötesgående Oförutsägbar Konstig Inget/Vet ej

9. Hur uppfattar du din vilja att gå in till patienter med psykisk sjukdom jämfört med övriga patienter? Ringa in det alternativ som du tycker stämmer.

Mer sällan Ingen skillnad Oftare

BILAGA 2 Informationsbrev

Sjuksköterskors uppfattning om patienter med psykisk sjukdom inom den somatiska vården.

Du tillfrågas härmed om att delta i en enkätstudie. ​Syftet med studien är att undersöka sjuksköterskors uppfattning om patienter med psykisk sjukdom på somatiska avdelningar.

Psykisk sjukdom refererar här till patienter med en psykiatrisk diagnos.

Varför görs undersökningen?

Idag finns det vetenskapligt bevisat att psykiskt sjuka människor har en sämre vård, trots att de ofta har ett större vårdbehov än andra. Faktorerna som påverkar detta verkar vara många men vissa av dem kan vara kopplat till sjukvårdpersonals uppfattningar kring denna grupp av människor. Denna studie kan förhoppningsvis synliggöra och kartlägga olika uppfattningar hos sjuksköterskor på somatiska avdelningar. Detta för att kunna möjliggöra en mer jämlik vård och en förbättring av hälso- och sjukvården.

Hur behandlas data?

Studiens resultat kommer att redovisas i ett kandidatarbete efter att data från enkäten har bearbetats i ett statistiskt program.

Hur garanteras anonymiteten?

Deltagandet i studien är frivilligt. På enkäten uppges inga namn och när den är ifylld läggs den i ett kuvert som försluts. Jämförelse mellan olika avdelningar kommer ej att ske.

Ansvariga för studien.

Vi som lämnar ut enkäterna och som kommer bearbeta data från dessa heter Caroline

Baeckman och Emil Svensson. Studien redovisas i ett examensarbete på kandidatnivå. Detta skriver vi under vår femte termin på sjuksköterskeprogrammet i Uppsala.

Vid frågor eller funderingar, kontakta:

Caroline Baeckman 073 6286940, ​caroline.baeckman.8721@student.uu.se Emil Svensson 073 5883785, ​Emil.Svensson.4760@student.uu.se

Kristina Haglund (handledare) 070 5149684, ​kristina.haglund@neuro.uu.se