EXAMENSARBETE - KANDIDATNIVÅ
VÅRDVETENSKAP MED INRIKTNING MOT OMVÅRDNAD VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD
K2020:86
”Att överleva vardagen”- En litteraturöversikt om vuxna
patienters erfarenheter av att leva med diabetes typ 2
Rita Huskin
Wassana Rodngan
Examensarbetets titel:
”Att överleva vardagen”- En litteraturöversikt om vuxna patienters erfarenheter av att leva med diabetes typ 2
Titel på engelska: ”To survive everyday”- A literature review on adult patients experiences of living with type 2 diabetes
Författare: Rita Huskin och Wassana Rodngan
Huvudområde: Vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad
Nivå och poäng: Kandidatnivå, 15 högskolepoäng
Utbildning: Sjuksköterskeutbildning GSJUK 18v
Handledare: Wivica Kauppi
Examinator: Lena Nordholm
Sammanfattning
Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som kännetecknas av höga nivåer av socker i blodet. Det är en livslång sjukdom som undanhåller din kropp från att använda insulin som den borde. Sjukdomen är vanligare bland medelålders eller äldre människor. Diabetes typ 2 beror främst på livsstilsfaktorer och genetik. Fysisk inaktivitet, stillasittande livsstil, fetma samt rökning är ett antal livsstilsfaktorer som är kända för att vara viktiga kring utvecklingen av typ 2 diabetes. Om diabetes typ 2 inte behandlas kan den leda till allvarliga hälsoproblem såsom ögonproblem, fötter- och hudproblem, sämre blodtryck och kolesterol vilket kan leda till hjärtinfarkt, stroke och andra problem. Nerver i kroppen kan skadas och orsaka smärta, stickningar och domningar. De flesta patienter med diabetes typ 2 ställs inför en utmaning att ändra sin livsstil men livsstilsförändringar kan ofta upplevas som ansträngande och komplicerade. Examensarbetets syfte var att belysa vuxna patienters erfarenheter av att leva med diabetes typ 2. Metoden som användes var en litteraturöversikt som bygger på analys av åtta kvalitativa samt två kvantitativa artiklar. Data har analyserades med hjälp av Fribergs modell för litteraturöversikt. Studien resulterade i två huvudteman; Den förändrade levda kroppen och livsstilen och Betydelsen av kunskap om diabetes typ 2. Fem subteman skapades; Erfarenheter av livsstilsförändringar, Erfarenheter runt motivation, Svängningar mellan inre balans och kamp, Positiva aspekter och Negativa aspekter. För att patienten skall kunna anpassa sin livssituation på ett optimalt sätt krävs stöd från sjuksköterskan som genom god kommunikation och information kan underlätta patientens livsstilsförändringar.
Nyckelord: Diabetes typ 2, livsstilsförändring, egenvård, erfarenhet, vardagsliv, komplikation, vuxna patienter, motivation.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING _________________________________________________________ 1 BAKGRUND _________________________________________________________ 1
Diabetes mellitus __________________________________________________________1 Diabetes typ 2 ____________________________________________________________1
Patofysiologi, symtom, diagnos och riskfaktorer _______________________________________ 1 Komplikationer av diabetes typ 2 ___________________________________________________ 2
Behandlingar vid diabetes typ 2 ______________________________________________2
Egenvård i form av kosthållning och fysisk aktivitet ____________________________________ 2 Medicinsk behandling ____________________________________________________________ 3
Livsvärlden och Patientperspektivet __________________________________________4 Sjuksköterskans roll vid behandling av patienter med diabetes typ 2 _______________4 Vårdande bemötande och samtal_____________________________________________5
PROBLEMFORMULERING ____________________________________________ 5 SYFTE ______________________________________________________________ 6 METOD _____________________________________________________________ 6 Datainsamling ____________________________________________________________6 Dataanalys _______________________________________________________________7 RESULTAT __________________________________________________________ 7
Den förändrade levda kroppen och livsstilen ___________________________________7
Erfarenheter av livsstilsförändringar _________________________________________________ 8 Erfarenheter runt motivation _______________________________________________________ 9 Svängning mellan inre balans och kamp ______________________________________________ 9
Betydelsen av kunskap om diabetes typ 2 _____________________________________ 11
Positiva aspekter _______________________________________________________________ 11 Negativa aspekter ______________________________________________________________ 11 DISKUSSION _______________________________________________________ 12 Metoddiskussion _________________________________________________________ 12 Resultatdiskussion _______________________________________________________ 13 Livsstilsförändringar ____________________________________________________________ 14 Betydelsen av kunskap om diabetes typ 2 ____________________________________________ 15 Motivation ____________________________________________________________________ 16 Svängning mellan inre balans och kamp _____________________________________________ 17
Hållbar utveckling _______________________________________________________ 18
SLUTSATSER _______________________________________________________ 19 REFERENSER ______________________________________________________ 20
BILAGA 1: Sökhistorik ___________________________________________________ 24 BILAGA 2: Översikt över analyserade artiklar ________________________________ 26
INLEDNING
Författarna har valt att belysa vuxna patienters erfarenheter av att leva med diabetes. Detta på grund av att vi har kommit i kontakt med många patienter med sjukdomen under utbildningens gång men även genom privata erfarenheter. De mest kända formerna av sjukdomen är diabetes typ 1 och diabetes typ 2. I denna studie gjordes valet att mest fokusera på typ 2-varianten eftersom denna form är den vanligaste. Diabetes typ 2 är en av de stora folksjukdomarna och den är vanlig hos människor med stigande ålder. Sjukdomen kan medföra allvarliga följdsjukdomar som kan påverka människors vardagsliv. Personer med diabetes typ 2 har därför ett behov av att lära sig mer om sin sjukdom och framförallt om hur livsstilsförändringar, egenvård och motivation kan förbättra deras sjukdomstillstånd. För att minska patienters lidande samt förebygga framtida komplikationer krävs både god kompetens och god omvårdnad av vårdgivare. Sjuksköterskan har en central nyckelroll för denna patientgrupp när det gäller att ge god omvårdnad för minskat lidande och ökad livskvalitet.
BAKGRUND
Diabetes mellitus
Diagnosen diabetes mellitus, tidigare även kallad sockersjuka, kunde ställas redan 1000 år f. kr. i faraonernas Egypten genom att någon smakade på urinen. Hos sjuka människor med onormalt stora urinmängder smakade urinen nämligen sött. Ordet diabetes kommer från grekiskan och betyder ”genompasserande” och syftar på de stora mängder urin som bildas. Mellitus är det latinska ordet för ”honung”, och hänvisar till urinens söta smak (Alvarsson, Brismar, Viklund, Örtqvist & Östenson 2010, s. 23). Idag är det belagt att vid alla former av diabetes finns en kronisk hyperglykemi (förhöjd blodglukoshalt) som antingen beror på insulinbrist i blodet eller insulinresistens det vill säga att vävnaderna har nedsatt känslighet för insulin. Båda mekanismerna gör att upptaget av glukos försämras i vävnader som är beroende av insulin för att ta upp glukos. Mängden glukos som blir kvar i blodet blir då större, ett tillstånd som benämns hyperglykemi (Ericsson & Ericsson 2013, s. 549).
Diabetes typ 2
Patofysiologi, symtom, diagnos och riskfaktorer
Det finns uppskattningsvis mer än 500,000 personer med diabetes i Sverige. Den stora majoriteten (cirka 85–90 procent) av dessa personer har diabetes typ 2 vilket gör den formen till den vanligaste diabetessjukdomen (Diabetesförbundet 2020a). Vid diabetes typ 2 utvecklas en gradvis försämring av betacellfunktionen i kombination med ökande
insulinresistens som betacellen inte kan kompensera för. När diagnos ställs är beta-cellfunktionen redan reducerad med 50 % och kommer fortsätta minska oavsett behandling (Williams & Pickup 2004, ss. 56–63).
Sjukdomsutvecklingen är långsam och många patienter får diagnosen först åratal efter att de insjuknat. Sjukdomen ses ofta som en del i ett metabolt syndrom med samtidig bukfetma, högt blodtryck och lipidrubbning. Det finns en påtaglig ärftlighet vid diabetes typ 2. Den är dock komplex och är inte så väl kartlagd. Fysisk inaktivitet och övervikt sägs vara viktiga riskfaktorer. Symtomen vid typ 2 diabetes kommer smygande och blodsockret stiger oftast långsamt (Vaaler 2006, ss. 38–39). Sjukdomsutvecklingen kan även visa sig genom symtom som ökad törst, större urinmängder, diffus trötthet och muntorrhet. Sjukdomen kan även starta med klåda i underlivet och urinvägsinfektioner. Diabetes typ 2 upptäcks ofta vid hälsokontroller, då med hjälp av urin- och blodprover. Vanligt är även att sjukdomen upptäcks i samband med till exempel hjärtinfarkt eller stroke (Alvarsson et al. 2010, ss. 30–31).
Komplikationer av diabetes typ 2
Sjukdomen kan medföra följdsjukdomar i olika organ, detta oavsett när i livet individen drabbats. Komplikationer kommer vanligtvis när sjukdomen pågått i flera år varför de benämns senkomplikationer, vilka framförallt påverkar blodkärl och nerver negativt. Studier har visat att drygt 50 % av alla diabetes typ 2 patienter över 50 år har förändringar i större blodkärl. Detta kopplas både till förhöjt blodsocker, höga blodfetter, högt blodtryck och rökning. Förändringarna i de större blodkärlen ökar i sin tur risken för sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar samt nedsatt cirkulation i benen. Andra komplikationer som kan drabba patienter med diabetes mellitus typ 2 är svårläkta fotproblem, erektionsproblem, ökad infektionskänslighet och tandköttsinflammation (Alvarsson et al. 2010, ss. 129–136). Det har länge funnits misstankar om att förhöjd blodglukos hänger samman med utveckling av komplikationerna retino-, neuro- och nefropati (Nyström, Berne & Nilsson 2019, s. 89).
Behandlingar vid diabetes typ 2
Egenvård i form av kosthållning och fysisk aktivitet
Egenvård utifrån ett vårdvetenskapligt perspektiv innebär att upprätthålla vardagen, att kunna må så bra som möjligt, att kunna leva så normalt som möjligt och samtidigt uppleva hälsa trots att sjukdomen ständigt är närvarande. I egenvård ingår också de aktiviteter patienten genomgår för att tillgodose fysiska, mentala, sociala och andliga behov i förhållande till sin sjukdom. Många långvariga sjukdomar kräver identifiering, att tolka, förstå samt hantera symtomen. Andra krav är att följa adekvata åtgärder, genomföra nödvändiga livsstilsförändringar, genomföra självkontroller och utveckla sätt att hantera
sociala, emotionella samt psykologiska komplikationer av sjukdomen (Kneck 2018, s. 29).
Under senare år har insikten om kostens betydelse vid diabetes mellitus ökat. En bra kost normaliserar blodglukosnivåerna och minskar kraven på den egna insulinsekretionen. Målet med kostbehandlingen, förutom undvikande av kraftiga symptomgivande blodglukossvängningar, är att förbättra glukostoleransen samt att fördröja eller förhindra senkomplikationer. Kostråden bör individualiseras utifrån varje individs situation och behov. Det är därför viktigt att kunskapen om kost och kostbehandling vid diabetes mellitus ökar (Vessby & Asp 2005, ss. 85–86). Basen för en fullvärdig kost bör anpassas efter energibehov, matvanor och traditioner Viktigt också att patienten genom kostinformation får förståelse för födans påverkan på blodsockerbalansen samt födans inverkan på tarmens glukosupptag (Ericsson & Ericsson 2013, s. 557).
Regelbunden fysisk aktivitet kan reducera dödligheten på lång sikt med så mycket som 50–60% hos patienter med typ 2 diabetes jämfört med patienter med dålig konditionskonstruktion. Den fysiska aktiviteten bör anpassas till den enskilde beroende på fysiskt tillstånd och livsstil (Williams & Pickup 2004, s. 110). Det finns mycket forskning som har visat på ett positivt samband mellan regelbunden fysisk aktivitet och hälsosamma matvanor samt fysisk aktivitet enskilt eller i kombination med hälsosamma matvanor. Det kan förebygga ohälsa som exempelvis hjärt-kärlsjukdomar, typ 2 diabetes, sjukdomar i rörelseorganen, vissa cancerformer, fetma och även psykisk ohälsa (Folkhälsomyndigheten 2020).
Medicinsk behandling
Syftet med behandlingen är att försöka hålla blodsockret så nära normalvärdet som möjligt. Detta behövs för att patienter med diabetes ska få leva ett bra och långt liv. Normalvärdet innebär att fasteglukos bör ligga mellan 4 och 7 mmol/l, och 80 % av mätningar utförda 2 timmar efter måltid bör visa värden under 8 mmol/l. Även glykosylerat hemoglobin (HbA1c) ska kontrolleras regelbundet. HbA1c är ett uttryck för genomsnittet av plasmaglukosnivån de senaste 6–8 veckorna. Många patienter med typ 2 diabetes lyckas reglera nivån på plasmaglukos genom förändring av kosten och ökad motion men så småningom, efter kortare eller längre tid blir det nödvändigt med läkemedelsbehandling. Vid behandling med plasmaglukossänkande läkemedel kan det vara aktuellt med en kombination av flera läkemedel. Beroende på typ av diabetes och kroppens produktion av insulin kan insulin och/eller perorala antidiabetika vara aktuella i behandling av patienten (Dammen Mosand & Stubberud 2011, ss. 508–509). Det finns olika sorter av perorala antidiabetika och det rekommenderade förstahandsvalet vid behandling av typ 2-diabetes är Metformin. Läkemedlet sänker blodsockernivån och detta framförallt genom att minska glukosnybildning i levern. På så vis kan glukosupptag i muskelcellerna förbättras (Läkemedelsverket 2017).
Livsvärlden och Patientperspektivet
Att lära känna patientens livsvärld och prioriteringar är avgörande för att sjuksköterskor och annan vårdpersonal ska kunna erbjuda kvalitetsvård inklusive råd om egenvård. Patienter med typ 2 diabetes bör stödjas i att sätta specifika proximala mål för självreglering så långt det är möjligt. Det är viktigt att en sådan målsättning genomförs i nära samarbete med personer som lider av diabetes. Patienten kommer troligtvis också behöva hjälp från hälso- och sjukvårdspersonal för att upptäcka en hälsosam livsstil (Oftedal, Karlsen & Bru 2010). Livsvärldsperspektivet spelar också en stor roll när det gäller sjuksköterskans möjlighet att ge god vård. Utifrån ett livsvärldsperspektiv är patienten den främsta experten på sig själv och sin livssituation då varje patients lidande och välbefinnande är unikt (Ekebergh 2015, s.75). Att ha patientfokus utifrån vårdvetenskapligt perspektiv innebär att man bedriver vård med livsvärlden som grund. Vårdgivaren ska försöka se, förstå, beskriva, analysera och förklara hälsa respektive sjukdom och lidande. Då skapas en öppenhet för människors sätt att förstå och hantera sin sjukdom och hur det påverkar deras liv. Patientperspektiv och livsvärldsfokus hör ihop eftersom i patientens värld finns både släktingar och vårdgivare. Med livsvärlden som stöd för ett vårdande förhållningssätt kan hälsa bekräftas när det gäller vitalitet, att finna verktyg som hjälper patienten att optimera förhållandet mellan sårbarhet och frihet, att balansera rörelse samt hitta en hälsosam livsrytm. Processen börjar återställa livskraften och balansen i det vardagliga sammanhanget där individens mening med livet vävs in (Dahlberg & Segesten 2010, s. 128).
Sjuksköterskans roll vid behandling av patienter med diabetes typ 2
Sjuksköterskan har en unik funktion när det gäller att ta hand om sjuka individer. Sjuksköterskan ska bedöma deras hälsostatus så hen kan hjälpa patienter att utföra aktiviteter som bidrar till hälsa och återhämtning. Alternativt kan sjuksköterskan även behöva bidra till en värdig död, det vill säga med sådant som patienten hade klarat på egen hand om de haft styrka, vilja och kunskap (ICN:s etiska kod; Svensk Sjuksköterskeförening 2014). Sjuksköterskan är också auktoriserad att delta i det allmänna omfånget av omvårdnadspraxis. Här ingår främjande av hälsa, förebyggande av sjukdomar och vård av fysiskt sjuka, psykiskt sjuka samt funktionshindrade i alla åldrar. I rollen ingår även hälsovårdsundervisning samt att delta fullt ut som medlem i hälsovårdsgruppen (Svensk Sjuksköterskeförening 2016).När sjuksköterskan har första mötet med en diabetes typ 2-patient gör hon en bedömning av patientens behov, utformar behandlingsmål rörande kost och motion samt ger svar på praktiska frågor rörande den medicinska behandlingen. Sjuksköterskan informerar också om vilka faktorer som kan öka risken för senkomplikationer och hur de kan förebyggas (Ericsson & Ericsson 2013, s. 587). Sjuksköterskan har också en viktig roll i ett tvärprofessionellt diabetesteam då de har kontinuerlig kommunikation med diabetespatienten. Det primära målet med att undervisa och handleda personer med diabetes är att stärka hälsa och livskvalitet. Målet ska vara att personen i fråga kan fungera så självständigt som möjligt i sin hantering av livet med diabetes (Skafjeld & Graue 2013, s. 262).
Vårdande bemötande och samtal
Det vårdande och lärande samtalet kan ses som själva navet i mötet med patienten. Det kräver skärpt uppmärksamhet och en absolut närvaro hos sjuksköterskan då syftet med samtalet är att minska patientens lidande och skapa välbefinnande även om sjukdom föreligger. I ett vårdande samtal ingår det inte bara att tala utan också att lyssna och att se just den patientens man talar med (Ekebergh & Dahlberg 2015, ss. 129–131). För att kunna vårda och möta patienten i dennes livsvärld krävs ett vårdande förhållningssätt vilket kännetecknas av öppenhet, lyhördhet och följsamhet i mötet med patienten. I ett vårdande förhållningssätt ingår att uppmärksamt och på ett klarsynt sätt se problematiken runt patientens sjukdom och att inte ta något för givet. För att kunna anta detta förhållningssätt krävs medveten träning (Ekebergh & Dahlberg 2015, ss. 143–144).
I mötet med patienten måste vårdaren vara medveten om skillnaden mellan ett öppet, vänligt och inbjudande förhållningssätt och ett stängt, avvisande eller ovänligt ansikte. Här ligger öppenheten och följsamheten för patientens livsvärld. Vårdaren måste vara stärkande och stödjande samt främja patienternas inneboende resurser så att hälsa och välbefinnande uppnås. Vårdaren har en skyldighet att med sin kunskap, kompetens och position säkerställa att mötet omgärdas av omtänksamhet och tydlighet. Vårdgivaren ska sträva efter att tolka patientens signaler, även om orden kan vara svåra att komma åt och budskapet svårt att uttala. Det är viktigt att vårdaren är tillgänglig och svarar på de vårdande behov som finns. Att bevara och främja det naturliga och "onormala" stärker patienten (Dahlberg & Segesten 2010, ss. 195–197). I mötet med patienten bör vårdaren även erbjuda relationen som en möjlighet men samtidigt invänta patientens inbjudan. Vårdaren måste se till att relationen till patienten blir en kraftkälla och inte ett hot för patienten. Vårdaren har också ett etiskt och moraliskt ansvar att, så långt det är möjligt, utforma vården på bästa möjliga sätt för patienten (Wiklund 2003, s. 158).
PROBLEMFORMULERING
Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som också är en av de vanligaste sjukdomarna i Sverige samt över hela världen. Riskfaktorer såsom ärftlighet, fysisk inaktivitet, dåliga matvanor, fetma och övervikt kan skapa förutsättningar för sjukdomen. Vidare kan risken för typ 2 diabetes öka när människor blir äldre. Följdsjukdomar som till exempel hjärtinfarkt, stroke, njursvikt, fönstertittarsjuka, fotproblem och synbortfall kommer vanligtvis när man har varit sjuk i flera år. Individer kan bli oroliga och inte riktigt veta hur de bör hantera sjukdomen. Att insjukna i diabetes typ 2 kan därför medföra olika upplevelser i olika patienters vardagsliv. Komplikationer kan reduceras om patienter förstår mer om sin sjukdom samt blir mer delaktiga i sin vård. Sjukvårdpersonal spelar också en viktig roll när det gäller behandling vid diabetes typ 2. Detta går att göra med livsstilsförändringar som exempelvis hälsosammare mat, fysisk aktivitet och viktnedgång. Det kan vara en stor utmaning för patienter att förändra mycket runt sina
beteenden. Genom att belysa patienters erfarenheter av att leva med typ 2 diabetes kan vi få ännu större kunskap om hur vi kan hjälpa dem att göra nödvändiga livsstilsförändringar för att förbättra sitt sjukdomstillstånd.
SYFTE
Syftet med litteraturöversikten var att belysa vuxna patienters erfarenheter av att leva med diabetes typ 2.
METOD
Metoden som använts i denna studie är baserad på en litteraturöversikt som sammanställer olika vetenskapliga artiklar. Enligt Friberg (2017, s. 141) kan en litteraturöversikt ligga till grund för ett examensarbetes syfte där målsättningen är att skapa, öka, och undersöka kunskapsläget i ett specifikt ämne. Metoden valdes för att få en god överblick och förståelse för vad befintlig forskning visar avseende vuxna patienters erfarenheter av att leva med diabetes typ 2.
Datainsamling
Vid denna litteraturöversikt gjordes sökningar i två databaser, CINAHL och MEDLINE vilka finns tillgängliga på Högskolan i Borås. Databaserna är hälso- och sjukvårdsbaserade med inriktning mot medicin, vård och omvårdnad och de gav både kvantitativa samt kvalitativa studier för detta arbete. I första steget av sökningen eftersträvades en bred sökning för att få en övergripande inblick av det valda ämnesområdet. Därefter avgränsades sökningen genom ett urval av sökblock och sökord för att besvara studiens syfte. Sökningen utfördes genom operatorer som OR och AND mellan sökorden. Sökord som användes var: type 2 diabetes, lifestyle, everyday life, experience, self-management, complication, motivation, learning, illness, and adult patient. Beskrivningen av sökord finns i bilaga 1. Vid sökningen kom många träffar, vilket gjorde att artikelns rubrik och abstraktion noterades först. Därefter valdes relevanta artiklar som svarade på studiens syfte. Inklusionskriterier som använts var vetenskapliga artiklar som handlar om patienter med typ 2 diabetes både män och kvinnor som var över 18 år gamla. Artiklarna skulle vara publicerade mellan 2010–2020 samt komma från olika världsdelar. De behövde även vara ”peer-reviewed” och språket i dem skulle vara på engelska. Exklusionskriterier som använts var artiklar om diabetes typ 1-patienter, publicerade före 2010. Artikelsökningen resulterade i sammanlagt tio artiklar, både kvalitativa (n=8) och kvantitativa (n=2). Artiklarnas ursprung var från Sverige, Mexico, Australien, Nederländerna, Tyskland och Kanada.
Dataanalys
Enligt Fribergs modell (2017, ss. 141–152) sker analysen i fyra steg; Läsa igenom artiklarna och dokumentera i översiktstabell, söka likheter och skillnader, göra en sammanställning av det som har analyserats samt granska och analysera de valda artiklarna. Detta för att få en övergripande bild av materialet. Artiklarna lästes genom först noggrant av båda författarna för att skapa en övergripande bild och en djupare förståelse för hela materialet. Därefter sammanställdes de inkluderade artiklarna i en tabell där syfte, metod, urval samt relevanta resultat presenterades (se Bilaga 2). På så vis synliggjordes initialt likheter och skillnader i de olika artiklarna, för att sedan sammanställa resultatet till en ny helhet. Resultatdelen i artiklarna genomlästes och analyserades flera gånger och anteckningar gjordes sedan utifrån alla fynd som svarade mot syftet. Skillnader respektive likheter av innehållet i resultaten markerades vidare med olika färgpennor, vilka fick representera de olika områden som identifierats. Färgerna blev bärande för utformning av subteman som fick sin egen färg för att arbetet skulle kunna utföras mer noggrant. Återkommande ord och begrepp med snarlika betydelser uppmärksammades och sammanställdes sedan på post-it lappar i kolumner. Därefter sammanfördes subteman efter innehåll och huvudteman skapades. Färgpennor och post-it lappar var till stor hjälp gällande att fånga data som svarade mot studiens syfte.
RESULTAT
Litteraturöversiktens resultat belyser vuxna patienters erfarenheter av att leva med diabetes typ 2. I resultatet introduceras två huvudteman och fem subteman (tabell 1).
Tabell 1. Resultatöversikt
Huvudtema
Subtema
Den förändrade levda kroppen och livsstilen
• Erfarenheter av livsstilsförändringar • Erfarenheter runt motivation
• Svängning mellan inre balans och kamp
Betydelsen av kunskap om diabetes typ 2
• Positiva aspekter • Negativa aspekter
Den förändrade levda kroppen och livsstilen
Erfarenheter av livsstilsförändringar
Ett flertal patienter gav beskringningar kring hur de upplevde de livsstilsförändringar som sjukdomen diabetes typ 2 har medfört. Exempelvis beskrev patienter att kosthållningen förändrats (Vicente, Candila, Thomas, Aguilar & Aviles 2019; Fink, Fach & Schröder 2019; Carolan, Holman & Ferrari 2014; Kneck, Klang & Fagerberg 2012; Mathew, Gucciardi, De Melo & Barata (2012). Detta var främst tydligt genom mindre intag av socker, mindre mängd av matkonsumtionen samt att patienter även i större utsträckning kontrollerade mer noggrant närings och kaloriintag i allt de åt. De försökte ändra sin livsstil för att på så vis ta bättre hand om sig själva och sin sjukdom (Vicente et al. (2019). Några patienter upplevde svårigheter kring att anpassa födointaget, då främst när de exempelvis var tvungna att i förväg planera måltiderna genom ett måltidsschema. De upplevde att detta gjorde att de inte kunde njuta av måltiderna i samma utsträckning som tidigare. Den nya verkligheten tvingade dem att prioritera och förändra sitt livsstilsbeteende (Carolan, Holman & Ferrari (2014); Kneck, Klang & Fagerberg (2012). Andra patienter framhöll att inte ville att sjukdomen skulle ta över deras liv samtidigt som de ändå försökte njuta av livet. Detta kunde exempelvis yttra sig genom att unna sig en bit kaka och kompensera för detta genom att äta mindre på kvällen eller genom att injicera mer insulin (Fink, Fach & Schröder 2019). Mathew et al. (2012) uppger vidare att kvinnliga patienter uttryckte att det var en kamp eller en utmaning att begränsa favoritmat som exempelvis sötsaker medan flera manliga patienter modererade sitt intag av ohälsosam mat istället för att inte få smaka på vad de ville.
Patienter upplevde att diabetes typ 2 påverkade både deras yrkesliv och privatliv när det gällde anpassning av livsstilen, exempelvis i form av motion, kostvanor och administration av läkemedel (Fink, Fach & Schröder 2019). Ett antal patienter uttryckte positiva erfarenheter kring fysisk aktivitet. Det gynnade dem på olika sätt samt gav dem motivation att leva längre (Carolan, Holman & Ferraris 2014). Kvinnliga patienter upplevde att de lättare kunde ägna sig åt fysisk aktivitet när det fanns tillgänglig social interaktion i form av till exempel träningspass med kyrkogrupper (Mathew et al. 2012). Andra patienter upplevde tvärtom att det var svårt med fysisk aktivitet eftersom sjukdomens komplikationer hade påverkat deras kroppsförmåga i negativ bemärkelse (Gardsten, Blomqvist, Rask, Larsson, Lindberg & Olsson 2018). Patienter i Vicentes et al. (2018) studie upplevde också att deras fysiska aktivitet var begränsad på grund av deras fysiska tillstånd, arbete och ekonomiska situation. Ett antal patienter i Ahlin och Billhults (2012) studie upplevde att de inte hade någon motivation att göra livsstilsförändringar såsom fysisk aktivitet eftersom de var överväldigade av krav. Kraven gjorde att de kände sig pressade och mycket trötta vilket i sin tur gjorde att aktiviteter upplevdes tråkiga och ansträngande.
I Carolan, Holman och Ferraris (2014) studie framkom att de flesta patienter var medvetna om ansvaret för att själva hantera sin diabetes. Det fanns dock ett antal av dem som hade svårt att bli motiverade för att genomföra de betydande beteendeförändringar som krävs. Vissa av patienterna upplevde svårigheter gällande att tillämpa det de hade
lärt sig vid diabeteslektioner och att hitta den personliga motivationen samt resurserna för att genomföra nödvändiga beteendemodifieringar.
Erfarenheter runt motivation
Patienter i studien av Gardsten et al. (2018) beskrev att de behövde motiveras att bli ägare till sin egen självhantering av sjukdomen samt att detta kräver vilja och förmåga att förbättra beteenden i vardagen. Patienterna förmedlade att vårdpersonalen hade en viktig roll i detta och då främst genom att visa förståelse för patientens perspektiv och behov att hantera sin sjukdom på rätt sätt. Till exempel uttryckte patienter att deras önskemål var att diabetessjuksköterskan skulle lära dem vad de borde äta i stället för vad de borde undvika. Detta på grund av att patienterna då kände att det var lättare att förändra sina matvanor (Gardsten et al. 2018). Patienterna upplevde också att de behövde hjälp och stöd både från sjukvårdpersonal och anhöriga för att kunna hantera sin diabetes. Stödet kunde bestå av exempelvis hjälp med att hålla ett normalt värde på blodsockernivån (Isaksson, Hajdarevic, Abramsson, Stenvall & Hörnsten 2015). Kneck, Klang och Fagerberg (2012) belyser också att patienter upplevde att anhöriga var en bra resurs för dem när det gällde att bättre förstå sig själv och sin diabetes. Eftersom de litade på sin familj kunde de också dela sina tankar med familjemedlemmarna. Carolan, Holman och Ferraris (2014) visar också att patienter upplevde anhöriga som betydelsefulla för att känna motivation att hantera sjukdomen och särskilt avseende att minimera komplikationer för att kunna leva längre. Stöd från anhöriga kunde även innebära att de gav uppmuntran kring att följa diet- och träningsprogram men det kunde också handla om att de övervakade samt kommenterade patienternas beteende runt sockerintag. I Fink, Fach och Schröders (2019) studie uttryckte patienter att deras känslor av rädsla för komplikationer utgjorde ett motiverande inslag för att lära sig mer om sjukdomen.
Svängning mellan inre balans och kamp
Patienter i studien av Kneck, Klang och Fagerberg (2012) upplevde lärandet runt att leva med diabetes som en fluktuation mellan balans och kamp. Att vara i balans innebar att sjukdomen, kroppen, jaget och situationen upplevdes som länkarna i en kedja. De hörde ihop och påverkade varandra och när balansen gick förlorad kunde en kamp mellan olika perspektiv uppstå. Enligt Mathew et al. (2012) framkom att patienter upplevde att diabetes hade en negativ inverkan på deras liv gällande tro, attityder, rädsla samt oro för sjukdomen. Mathew et al. (2012) redogör vidare för att patienter upplevde mer bekymrade över att sjukdomen skulle begränsa deras livsstil men de ansåg samtidigt att detta var kontrollerbart. Kampen gällande självhantering i vardagen kring att leva med typ 2-diabetes kunde exempelvis handla om en känsla av börda, maktlöshet eller som ambivalens mellan vad man vet och vad man vill. Patienter i Kneck, Klang och Fagerbergs (2012) studie eftersträvade en balans mellan att vara oberoende och beroende. Detta kunde exempelvis innebära att någon patient valde att vara oberoende av sjukvården så mycket som möjligt och istället föredrog att fortsätta livet på egen hand.
Patienter i Gardstens et al. (2018) studie beskrev att beroende av när de fick diagnosen diabetes typ 2 så skiljde det sig kring vad de upplevde som mest utmanande av att leva med sjukdomen. De patienter som nyligen blev diagnostiserade med diabetes typ 2 utmanades främst genom att lära sig acceptera diagnosen och att ändra sina nuvarande levnadsvanor. De mer erfarna patienterna utmanades främst av de problem som kunde uppstå kring eventuella komplikationer och diabetesspecifika läkemedel. Ahlin och Billhult (2012) skriver vidare att patienter beskrev att de skapade strategier, där de kunde fortsätta med det vanliga livet och kämpa för att leva i en illusion av att de inte hade diabetes. Därför fastnade patienterna i en kontinuerlig kamp mellan att inte förändras eller integrera omställningar i sina liv.
Patienter beskrev sina erfarenheter kring att hantera diabetes som emotionellt, fysiskt och socialt utmanande. Patienterna beskrev exempelvis att det var sjukdomens kroniska karaktär som gjorde det besvärligt känslomässigt. Några av dessa besvärande känslor var rädsla för tillkommande komplikationer samt känslor av påfrestning, ensamhet och isolering (Carolan, Holman & Ferrari 2014). Vicentes et al. (2019) menar att patienter upplevde kampen, kraven och förändringarna i samband med att leva med typ 2 diabetes. Psykologiskt utgjordes de förändringar som patienterna upplevde av ilska och rädsla. Patienterna upplevde också specifika svårigheter att njuta av livet, rädsla för framtida komplikationer, negativa känslor kring maten, problem runt läkemedel samt negativa uppfattningar avseende möten med vårdgivare. Kneck, Klang och Fagerberg (2012) visar att patienter upplevde att det var svårt att hitta en balans runt vad de skulle prioritera eller kring hur de skulle väga för- och nackdelar mot varandra. Patienterna beskrev även tillfällen där de fick prioritera att återvända hem för att ta sprutor och därigenom bli sena till något socialt evenemang eller att de fick välja en högre nivå av glukos än normalt för att eliminera risken för låga glukossymtom.
Patienter i studien av Van Puffelen, Heijmans, Rejken, Rutten, Nijpels och Schellevis (2015) kände oro för risken kring komplikationer från dag till dag och de uttryckte att sjukdomen var mer allvarlig. Detta gjorde att de upplevde mindre kontroll samt hade mindre förståelse för sin sjukdom. Mer än en femtedel av dessa patienter (22,5%, n=192) rapporterade en eller flera diabetesrelaterade komplikationer eller besvär kring till exempel fotproblem och ögonproblem. Även patienter i Ahlin och Billhults (2012) studie upplevde en ständig inre kamp för att utföra livsstilsförändringar som exempelvis regelbunden träning och hälsosam mat. De beskrev till exempel att de kämpade med valet runt huruvida de skulle delta och äta samma mat som övriga familjemedlemmar eller inte när den mat som erbjöds inte var anpassad för personer med diabetes. Vidare beskrev patienter i Vicentes et al. (2019) studie känslor som manifesterades när de fick diagnosen diabetes. Dessa känslor handlade exempelvis om upplevda svårigheter att njuta av livet samt oro inför framtiden. Denna oro grundade sig främst i eventuella framtida komplikationer som kan uppstå i samband med att leva med diabetes typ 2. Mathews et al. (2012) konstaterar att många kvinnor kände sorg och besvikelse istället för känslor runt livshotande följder när de först diagnostiserades. Uttryck för skam, förlägenhet och förestående dödstankar vid diagnosen diabetes noterades oftare bland män. Kvinnor var samtidigt mer öppna i förhållande till andra med att de har blivit diagnosticerade med diabetes medan män oftare dolde sin diagnos i sociala miljöer samt för familj och vänner. De flesta män upplevde dessutom oro över tanken på att familj och vänner skulle lära sig mer om deras diabetes.
Betydelsen av kunskap om diabetes typ 2
Positiva aspekter
Patienter upplevde tacksamhet när det fanns tillgängliga resurser i form av exempelvis kunskap och information som de behövde för att bättre hantera sin diabetes (Kneck, Klang & Fagerberg 2012). Patienter uttryckte även att information som de hade fått om sjukdomen hjälpte dem att försöka leva mer hälsosamt och särskilt för att undvika komplikationer (Gardsten et al. 2018; Vicente et al. 2018). De patienter som nyligen diagnostiserats med diabetes typ 2 beskrev att de behövde mer kunskap kring sjukdomen samt att de hade behov av att förstå sig själva i relation till den (Kneck, Klang & Fagerberg 2011). Isaksson et al. (2015) beskriver vidare att två patientgrupper upplevde mest intresse för gruppstöd. Dessa var de som hade fått diagnosen diabetes inom 0–3 år samt de som hade haft sjukdomen längre mellan 10–15 år. Flera patienter i studien av Fink, Fach och Schröder (2019) uttryckte också att de behövde lära sig mycket om egenvårdsaktiviteter relaterat till sjukdomshantering för att bättre klara anpassningen till sin nya livsstil. Dessa aktiviteter inkluderade att anpassa livsstilen när det gällde fysisk aktivitet, näringsintag samt användning av mediciner. Samma patienter ville också ha kunskap om hur de kunde påverka komplikationer. De gav uttryck åt att de skulle hantera sin sjukdom väl om de hade tillräcklig kunskap om detta. Mathew et al. (2012) kommer vidare fram till att många patienter lyfte fram vikten av acceptans för att få kunskap om sjukdomen samt korrekt hantering för att övervinna rädslan kring den egna hälsan. Flertalet nydiagnostiserade patienter kunde också acceptera sin diabetes efter en påföljande justeringsperiod innehållande gott informationsstöd.
Negativa aspekter
Patienter bland båda könen i Gardstens (et al. 2018) studie uttryckte att de hade kunskapsbrist vilket medförde att de kände sig osäkra på exempelvis hur blodsockernivån påverkades av fysisk aktivitet, matvanor och medicinering. Deras osäkerhet berodde framförallt på att de saknade kunskap kring hur detta kunde påverka varandra. En del av patienterna var dessutom osäkra på om de kunde hantera låga blodsockernivåer vilket visade att de hade bristande kunskap om kroppen och dess reaktioner vid lågt blodsocker. De uttryckte ett behov av att få lära sig mer om sin sjukdom (Gardsten et al. 2018). Främst kvinnliga patienter hade bristande kunskap när det gällde vad som påverkade blodsockernivån. Detta eftersom kvinnorna prioriterade andra intressen istället som exempelvis barn och familj (Ahlin & Billhult (2012). Kvinnliga patienter hade ett högre behov av stöd än män när det gällde självhantering av sjukdomen. Detta främst i form av exempelvis matvanor, fysisk aktivitet, mediciner eller kombinationsbehandling (Isaksson et al. 2015). Ett antal patienter beskrev en annan betydande barriär för inlärningen kring blodsockernivåer när de inte tyckte att de hade fått tillräckligt med mätutrustning från sina läkare. Patienterna upplevde sig hindrade att lära på grund av att de inte kunde
bestämma eller tolka sina blodsockernivåer så fullständigt som de ville men också för att de inte kände sig väl informerade om sina tillstånd (Fink, Fach & Schröder 2019). I Kneck, Klang och Fagerbergs (2012) studie upplevde patienter vidare en känsla av osäkerhet kring huruvida de förstod eller kunde lita på sina kroppsliga tecken och sina behov. De upplevde sig därför vara beroende av vårdpersonal eller andra utomstående som kunde fatta beslut åt dem när de till exempel inte visste vilken information de behövde. Vissa patienter upplevde också att de inte fick samstämmig information från olika vårdpersonal. En patient berättade att hon åt mer fet mat på grund av att en läkare hade rekommenderat henne detta. Patienten blev osäker och hade svårt att veta exakt vilken information hon borde följa. Patienter i studien av Carolan, Holman och Ferrari (2014) beskrev även att de hade svårt att praktiskt omsätta vad de lärt sig under patientutbildningen.
Patienter i en studie av Fink, Fach och Schröder (2019) beskrev att de hade otillräcklig kännedom om sin sjukdom på grund av tidsbrist kring själva kunskapsinhämtningen. De beskrev att det fanns flera olika barriärer att ta sig förbi för att lära sig om sjukdomen. De tyckte exempelvis att schemaläggningstider och datum för patientutbildning, träning och arbete inte matchade varandra på ett bra sätt. Detta gjorde att de som hade jobb ibland missade sin patientutbildning. Mathew et al. (2012) redogör vidare för att kvinnliga patienter uppvisade mer depressiva symtom än män och att detta kunde påverka deras medicinering samt deltagandet i diabetesutbildning.
DISKUSSION
Metoddiskussion
Vårt syfte var att belysa vuxna patienters erfarenheter av att leva med typ 2 diabetes. Vi bedömde att en litteraturöversikt var ett lämpligt metodval, eftersom det fanns nyare och aktuell publicerad forskning i ämnet. Det fanns många källor angående tillvägagångssätt vid litteraturöversikter men författarna valde att utgå ifrån modellen som beskrivs i Fribergs (2017) bok. Detta eftersom författarna redan var bekanta med denna bok sedan tidigare under utbildningen samt upplevde den som lättläst och begriplig.
Genom en bred sökning efter vetenskapliga artiklar och en lika bred analys samt sammanställning av artiklarna kunde kunskapstillstånd/forskningsfront bekräftas. En sådan analys ger kunskap som kan påverka det praktiska vårdarbetet på flera sätt, men visar också vad som inte varit forskningens fokus. Således var sökfokus på de fält där vi kan lita på beprövad erfarenhet eller personlig kunskap (Friberg 2017, s. 87). För att hitta vetenskapliga artiklar använde vi bara databaserna CINAHL och MEDLINE. Vi fokuserade mer på att söka artiklar i databasen CINAHL. Detta på grund av att den inriktade sig mot vårdvetenskap och omvårdnad vilket passade bäst för vår sjuksköterskeutbildning. Det viktigaste nyckelordet var typ 2 diabetes. Andra nyckelord vi använde var lifestyle, experience, self-management, motivation, adult patient, illness, learning, complication och everyday life. Författarna bestämde sig för att använda tio
nyckelord som strategi för att på lämpligt sätt försöka sammanställa artiklar som skulle svara specifikt mot litteraturöversiktens syfte. Vi valde även att använda studier som gjordes åren 2010–2020 för att få en översikt över aktuell forskning. Vissa svårigheter uppstod när vi hade gjort sökningen och valt ut 10 artiklar men tack vare att vi lyckades hålla syftet aktivt i tanken kunde vi ändå skilja ut 5 artiklar som inte passade ändamålet. Detta gjorde dock att vi fick leta vidare tills vi hittade ersättande artiklar för dem som tidigare tagits bort. Till slut lyckades vi på detta vis erhålla 10 artiklar som svarade mot syftet. Artiklarna som användes i denna studie kommer från olika länder. Detta för att kunna förstå och förvärva olika perspektiv samt för att få en översikt över olika kulturella aspekter. Fem av de tio artiklarna som fanns med i resultatet har sitt ursprung i Sverige. Detta kan ses som en positiv aspekt eftersom patienterna i artiklarna också har fått sin vård i det svenska vårdsystemet. Författarna antar vidare att de fem artiklarna också kan vara till hjälp för andra patienter även om de inte ingick i samma studier. Detta eftersom artiklarna sannolikt belyser liknande erfarenheter hos många patienter som har levt med diabetes typ 2 och som har vårdats i Sverige. Sjukvården och svenska samhället kan dra lärdom från detta genom att exempelvis känna till hur patienter upplever sin sjukdom samt hur vårdaren kan förbättra patienternas hälsotillstånd.
Författarna fann många vetenskapliga artiklar och granskade cirka 30 stycken av dem samt valde därefter ut totalt 10 artiklar. Bland dessa tio artiklar fanns också två kvantitativa artiklar. Författarnas tanke med detta var att om resultatet delvis också presenterades i siffor kunde det skapa en ännu tydligare bild av patientgruppen som helhet samt därmed generera ökad förståelse. När det gäller huruvida resultatet kan bedömas ha god validitet lutade författarna sig mot Helgesson (2015, s. 54) som i sin bok beskriver att validitet handlar om att man undersöker rätt område som svarar mot syftet och inte något annat. De tio artiklarna som författarna valde i samråd med handledaren besvarade syftet bäst. Helgesson (2015, s. 54) beskriver vidare begreppet reliabilitet som rör tillförlitlighet kring metoder som används för att samla in data. Författarnas utmaning runt detta var när artiklarna skulle översättas från engelska till svenska. Vi blev då medvetna om att det fanns en risk för att ord kunde försvinna i översättningen samt att detta kunde påverka litteraturstudiens reliabilitet. Men för att motverka felaktig översättning tolkade vi artiklarna mycket försiktigt och så korrekt vi kunde.
Resultatdiskussion
Resultatet visade att mycket energi (all kraft) gick åt till att leva med och hantera typ 2 diabetes i vardagslivet. Detta gällde oavsett om patienterna nyligen hade fått diagnosen eller om de hade levt länge med sjukdomen. Kampen kring sjukdomen var vidare obeveklig samt krävde livsstilsförändringar, kunskap, motivation och engagemang för att bemästras. Många patienter insåg behovet av att vara mer fysiskt aktiva och göra förändringar i sin kost. Medan andra kunde uppleva svårigheter att kämpa och hålla i förändringen. Patientkunskapen om diabetes typ 2 spelade en avgörande roll för att hantera sjukdomen. Sjukvårdpersonal och anhöriga hade också en betydande roll för patienters motivation kring att ta bättre hand om sig själva. Utifrån studiens resultat med två huvudteman och fem subteman har följande områden diskuterats vidare:
livsstilsförändringar, betydelsen av kunskap om diabetes typ 2, motivation samt svängning mellan inre balans och kamp.
Livsstilsförändringar
Resultatet visade att många patienter upplevde svårigheter med att förändra sin livsstil. Detta gällde exempelvis fysisk aktivitet och hälsosam mat i vardagslivet samtidigt var rädda för framtida komplikationer. Camiochipi, Cruz, Kumate och Wacher (2016) visar i sin forskning att livsstilfördrändringar i form av kost och motion är huvudnyckeln till den metaboliska kontrollen som är nödvändig för att förebygga komplikationer och hantera diabetessjukdomen. I tidigare forskning av Hansen, Landstad, Hellzen och Svebak (2011) finns också beskrivningar om livsstilsförändringar som att de tar tid och måste anpassas till individen mot bakgrund av dennes sociala som utbildnings- och ekonomiska situation. Uppföljning genom coachning, praktiskt stöd, hjälp med att skapa struktur i vardagen och ett underlättande nätverk med anhöriga verkar vara viktigt om hållbara förändringar ska ske.
Kunskapsguiden (2019) påvisar att ett gott bemötande främjar patienters delaktighet, inflytande och säkerhet. Sjuksköterskan bör därför aktivt arbeta med sitt bemötande eftersom det kan förbättra patientens hälsa. Sjuksköterskan kan sträva efter att uppmuntra patienter genom att ge förslag på olika typer av fysiska aktiviteter. Enligt Hansen et al. (2011) kan dessa fysiska aktiviteter vara till exempel promenader med hunden, skidåkning, cykling, hushållsarbete, inomhusaktiviteter, helgaktiviteter, resor eller semester. Det spelar inte stor roll vilka aktiviteter som väljs utan det viktigaste är att börja anta en mer aktiv livsstil. Rekommendationer för kosten är också viktigt att förmedla vidare till individer med diabetes. Socialstyrelsen (2011) beskriver detta som att patienter med diabetes bör äta mer frukt och grönsaker, fisk, nötter och jordnötter samt fullkornsprodukter. Patienterna bör också reducera sitt sockerintag. Ericsson och Ericsson (2013, s. 557) påpekar också att kosten bör innehålla en hög mängd fiber, balanserad mängd fett och lagom mycket kolhydrater. Patienter med diabetes är vidare rekommenderade att dela upp måltiderna i cirka fem mål. Denna information är viktig för patienter att känna till för att de ska vara medvetna samt ha möjlighet att själva bestämma mer om sin livsstil.
Utifrån författarnas tanker om att öka patientens delaktighet i de nödvändiga förändringarna bör sjuksköterskan anstränga sig för att försöka förstå varje patients livsvärld samt tillgodose dennes behov. Oftedal, Karlsen och Bru (2010) påpekar samma synpunkt att sjuksköterskan kan ge den bästa kvalitetsvården inklusive råd om egenvård om hen försöker lära känna patientens livsvärld. Detta på grund av att patienten behöver stöd från vårdgivare för att finna en hälsosam livsstil. För att försöka förstå mer av den andres livsvärld krävs enligt Ekebergh (2015, s. 70) en öppenhet samt ett intresse för att faktiskt vilja förstå och att förstå på ett nytt sätt. I vårdandet behöver fokus i varje situation därför ligga på just den person som är ”här och nu”. Det handlar om att öppna sina sinnen. Som sjuksköterska måste du därmed träna upp ditt seende, hörande och kännande för att kunna uppfatta vad som sker i mötet med patienten. Wiklund (2003, s. 159) beskriver vidare att vårdandet handlar om att genom ansande, lekande och lärande initiera en rörelse
i patientens hälsoprocesser. Patienten kan då utvecklas mot en upplevelse av enhet och hälsa. Detta innefattar också att patienten får möjlighet att forma sitt liv med utgångspunkt från sin sanna person. Att ge en annan människa utrymme att skapa och forma sitt liv och sin hälsa innebär inte att vårdaren låter personen vara i fred. Att ”låta bli” kan ibland vara detsamma som att överge. Att ge utrymme handlar snarare om att bekräfta för den andre att denne har rätt att vara unik på sitt eget vis, men också att hjälpa till att skapa möjligheter för detta.
Det är inte minst betydelsefullt att ta reda på patientens synpunkter när det gäller samrådsfunktionen som sjuksköterskan har i sitt konsultativa tillvägagångssätt. Detta finns beskrivet i tidigare forskning av Stenner, Courtenay och Carey (2011) när patienter berättar att de önskar en sjuksköterska med en icke brådskande attityd. De menar att sjuksköterskan under samråd bör ge dem den tid som behövs för detaljerad förklaring, diskussion samt frågestund. Detta gör att patienterna kan utveckla en större förståelse för sin sjukdomssituation och hur de kan hantera densamma. Att få se samma sjuksköterska varje vårdbesök är också viktigt för att skapa en mer personlig relation som ökar patienters förtroende för sjuksköterskan. Det möjliggör också en mer ömsesidig förståelse och man kan undvika upprepning av information. Den breda och icke brådskande konsultationsstilen hjälper patienter att känna sig bekväma och att våga uttrycka sig. Detta i sin tur skapar stor chans för sjuksköterskan att få en djupare bild av patienternas tillstånd och livsstil samt förstå hur deras motivation kan höjas. Sjuksköterskan ska lyssna och visa ett genuint intresse för patientens berättelse. Den personliga inställningen hos vårdaren ger patienten känslan av ett omvårdande bemötande.
Betydelsen av kunskap om diabetes typ 2
Att vara diagnostiserad med diabetes typ 2 skapar ett starkt behov av ökad kunskap om sjukdomen. Patienterna vill kunna hantera sin sjukdom och kräver därför mer kunskap om den. Med kunskap kommer ökad förståelse för eget ansvar vilket också krävs för behandling av sjukdomen. För att information och kunskap om diabetes samt dess konsekvenser ska breda ut sig så mycket som möjligt har Diabetesförbundet (2020b) en betydelsefull funktion genom att skapa broschyrer samt faktablad. Informationsmaterialet fungerar som ett stöd för patienterna själva, för deras anhöriga och för vårdgivare. En del patienter hade svårigheter med att påbörja behandlingsprocessen för att hantera sin sjukdom. Att ta hand om sin sjukdom krävde kunskap och lärandet var en process i sig själv. Vi förstod genom studien att lärande är individualiserat för varje patient.
Vårdens yttersta syfte är att stärka hälsa och lindra lidande. För att möjliggöra detta krävs ett vårdande och lärande samtal. Patienter behöver kunskap för att kunna hantera livssituationen och den obalans som uppstått till följd av sjukdomen i den levda kroppen. Patienten ska erbjudas möjlighet att finna en balans och rytm som innebär välbefinnande. Det är därför viktigt att sjuksköterskan är medveten om samtalets betydelse för patientens lärande och utveckling i sitt liv. Patienten motiveras genom att sjuksköterskan är öppen för patientens behov och det vårdande samtalet anpassas till att stärka just denna patient i att hantera sin situation (Ekebergh & Dahlberg 2015, ss. 141–142). Det är också viktigt att sjuksköterskan förstår det sorgearbete som patienten och dennes anhöriga befinner sig
i när sjukdomen diagnostiserats. Viktigt är dessutom att ta till vara och utveckla patientens egen kunskap. Utan förståelse för den egna sjukdomen är det i princip omöjligt att uppnå önskade mål med vården. En av sjuksköterskans främsta uppgifter blir därmed att ta emot och förmedla information och kunskap till patienten. En förutsättning är att ge sig tid att lyssna och att även lyssna på det som inte sägs (Granit & Hjalmarson 2012, s. 30).
Författarna vill lyfta fram en viktig punkt om kunskapsbrist som visade sig i studiens resultat. Många patienter hade erfarenheter av att sakna kunskap. Denna patientgrupp var till exempel osäker på hur blodsockernivåer påverkades av matvanor eller fysisk aktivitet. Sjuksköterskan spelar en betydelsefull roll för att se till att patienter ska få tillräcklig kunskap och information om sin sjukdom för att kunna hantera sitt hälsotillstånd. Enligt Stenner, Courtenay och Carey (2011) ska patienter få både muntlig och skriftlig information för att skapa större förståelse och förmåga att självhantera sin sjukdom. Fazio, Edwardsa, Miyamoto, Hendersond, Dharmara och Young (2019) visar vidare i sin forskning att ett omsorgsfullt engagemang med vårdresurser inklusive vårdare och olika patientutbildningar ger patienter möjlighet att få bättre uppfattning om sin komplexa sjukdom. Författarna anser likt Ekebergh och Dahlberg (2015, ss. 129–131) att ett gott verktyg för att utbilda patienten mer om sin sjukdom är det som brukar kallas ”det lärande samtalet”. Sjukskötskan bör testa individen med öppna frågor samt låta patienten berätta vad denne läst och förstått. Stenner, Courtenay och Carey (2011) påvisar också en annan viktig uppgift när sjuksköterskan bokar en ny tid för återbesöket för att kontrollera om patienten fortfarande kommer ihåg informationen. Skafjeld och Graue (2013, s. 262) påpekar dessutom att en kontinuerlig kommunikation mellan sjuksköterskan och patienten, kan förstärka patientens hälsa och livskvalitet. Genom att undervisa, stödja och motivera individen kan patienten uppnå sin självhantering av livet med diabetes så gott som möjligt. För att förbättra patientens hälsotillstånd ska sjuksköterskan enligt Jansink, Braspenning, Van Der Weijden, Elwyn och Groll (2010) inte ställa för höga krav kring olika rådgivningar eller ge för mycket information till personer med diabetes typ 2 eftersom det kan skapa ännu mer motstånd.
Motivation
Att leva med typ 2 diabetes kan ibland vara skrämmande och frustrerande. I resultatet framkom att ett antal patienter hade svårt att bli motiverade för att genomföra krävande levnadsvaneförändringar. Att förbli motiverad och att följa sin behandlingsplan hjälper till att minska risken för komplikationer. Sjukvårdpersonal, familj och anhöriga spelar en viktig roll för att stärka patienters motivation till en bättre självhantering av sjukdomen. För att öka patienternas motivation anser författarna att alla berörda personer i patientens vård ska kunna samarbeta i team för patientens skull. Hansen et al. (2011) beskriver att patienter är mer benägna att ändra sitt beteende och sina värderingar om de uppmuntras av personer de litar på och känner en koppling till. Resurser i form av nära familj och vänner såväl som betydande arbetskamrater eller empatisk hälso- och sjukvårdspersonal kan framgångsrikt hjälpa patienten i arbetet med livsstilsförändringar. Granit och Hjalmarson (2012, s.29) beskriver vidare att patientens erfarenhet och kännedom om sig själv och sin egen kropp har en avgörande inverkan på diabetesteamets arbete. För att nå uppsatta mål inom vården krävs motivation och god samarbetsförmåga inom teamet. Det
i sin tur skapar bättre förutsättningar för att ge patienten trygghet, tillit och viljan att leva ett gott liv. Därmed förbättras även förutsättningarna för en god egenvård. Varje individ är unik och uppfattningen om det egna jaget är specifik. Ekebergh (2015, s. 75) beskriver på ett liknande vis patientperspektivet som bör vara i vårdfokus. Detta perspektiv handlar om att patienten ska ha möjlighet att berätta om sin situation eller sitt sjukdomstillstånd eftersom patienten ändå är den som kan sig själv bäst.
För personer med typ 2 diabetes kan motivation vara en viktig drivkraft för att följa en diet och fysisk aktivitet. Personer som tillämpar hälsouppgifter har förmodligen lättare att förstå innebörden av livsstilsförändring vilket också kan stärka motivationen. Förhållandet är förmodligen också ömsesidigt. Att vara autonomt motiverad för livsstilsförändring kommer att underlätta att söka mer information. Autonom motivation var den starkaste faktorn för livsstil (Juul, Rowlands & Maindal 2018). Det finns idag en utbredd trend i vården för sjuksköterskan att stödja och stimulera patientens motivation genom ett motiverande samtal. Dessa syftar till att stärka patienter att följa ordinationer samt rekommendationer för förändrande levnadsvanor (Ekebergh & Dahlberg 2015, s. 142). Under det motiverande samtalet bör sjuksköterskan skapa en jämlik dialog. Samtalet innebär att sjuksköterskan ska prata och samtidigt vara lyhörd samt se just denna patient med öppenhet (Ekebergh & Dahlberg 2015, ss. 129–131)
Svängning mellan inre balans och kamp
Av resultaten framkom att många patienter ville leva som tidigare medan andra fortsatte kämpa för att undvika tillkommande komplikationer. En del av patienterna upplevde en obalans i sin vardag vilket gjorde det svårt att göra förändringar i livet. Sjuksköterskan ska därför stödja patienter i sin kamp så att de kan hantera sin vardag på ett bra sätt.
Patienter med diabetes måste ta ansvar och ha kontroll över komplexa processer i kroppen vilket kräver många svåra kompromisser för att upprätthålla en optimal blodsockernivå. Personer med diabetes upplever oro för att utveckla komplikationer och kan känna sig stressade av att de måste hantera sin diabetes och hur sjukdomen begränsar deras vardagsliv. Lärande och hanteringsförmåga såväl som förmågan att leva ett bra liv med sjukdomen är därför av betydelse för individens erfarenheter av välbefinnande. Att ändra livsstil och öka sin förmåga att hantera sjukdomen kan vara svårt och konfliktfyllt för många. Personer med diabetes måste därför motiveras till att klara de förändringar som behövs. Att hålla sig till en sådan livsstilsförändring innebär att du får arbeta hårt för att hålla dig motiverad, hantera utmaningarna och ha tillräckligt med styrka för att motstå frestelser. I det arbetet behöver personen bra stöd och hjälp från vårdpersonal och här har sjuksköterskorna en nyckelroll (Skafjeld & Graue 2013, ss. 263–264). Enligt Dahlberg och Segesten (2010, ss. 300–301) har sjuksköterskan ansvar för patientens välbefinnande, säkerhet, omvårdnad och motivation samt ge en god kvalitetsvård.
Utifrån resultatet konstaterar författarna att många patienter som har levt med diabetes typ 2 har drabbats av lidandet i form av exempelvis känslomässiga utmaningar när de tänkt på komplikationer som kan orsaka allvarliga följdsjukdomar. Hwang, Lee och Kim (2020) påvisar att diabeteskomplikationer kan klassificeras i tre nivåer. Första nivån visar
inga symtom av komplikationer medan andra nivån kan orsaka milda till måttliga komplikationer i form av exempelvis högt blodtryck, synproblem eller domningar i fötterna. Den sista nivån innehåller allvarliga komplikationer som till exempel hjärtinfarkt, fotamputation, cancer, stroke, blindhet eller njursvikt. Dessa besvärliga komplikationer gör att vi förstår varför patienterna är rädda för detta. När patienten är i dåligt hälsotillstånd och förlorar sin balans i vardagslivet kan sjuksköterskan med sin kompetens stödja patienten. I tidigare forskning av Fazio et al. (2019) påpekas att patienter behöver någon som kan lyssna på dem. Det är särskilt viktigt när de upplever känslomässig kamp. Forskningen visar även att patienter upplever behovet av det, särskilt när de är depressiva påverkad av sjukdomen. Sjuksköterskan har en betydande uppgift att vara där och låta patienter berätta om utmaningar och stressfaktorer de träffas. Sjuksköterskan ska även lyssna, uppmuntra och inge hopp för att hålla patienten på sitt spår med att uppnå förbättrad hälsa.
Hållbar utveckling
Hållbar utveckling innebär att tillfredsställa dagens behov utan att förstöra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. Detta handlar om att ta hänsyn till generationernas hälsa, välbefinnande och välfärd. Hållbar utveckling består av tre dimensioner; Social, ekonomisk respektive ekologisk dimension. Dessa är ömsesidigt beroende av varandra (Sandman & Kjellström 2013, s. 338).
Enligt World Health Organization – WHO (2016) har cirka 422 miljoner människor över hela världen diabetes, de flesta bor i länder med låg medelinkomst. Cirka 1,6 miljoner dödsfall hänförs direkt till diabetes varje år. Både antalet fall och förekomsten av diabetes har ökat stadigt under de senaste decennierna. WHO uppmuntrar människor att göra hälsosamma val och att utveckla hälsosystem som kan diagnostisera, behandla och ta hand om personer med diabetes. Organisationen uppmuntrar oss alla som individer att äta hälsosamt, vara fysiskt aktiva och undvika överdriven viktökning.
Hållbar utveckling har mer och mer blivit en förutsättning på grundval av vilken olika aktörer försöker bygga en rad nationella och internationella utvecklingsplaner. Hållbar utveckling bör ses som en grund för pågående dialog och en process som kräver arbete, kompromisser samt en vilja för en positiv vision av världsutvecklingen. Människor måste utveckla personliga handlingskunskaper för att bidra till hållbar utveckling. Det finns några grundläggande faktorer som kan påverka vår förmåga att agera. Dessa faktorer handlar om ökad kunskap, att erbjuda olika möjligheter och en personlig drivkraft som består av både en inre och en yttre motivation. Grundläggande arenor för att stödja framtida generationer att ta ansvar för hållbar samhällsutveckling är utbildningsinstitutioner (Pellmer, Wramner & Wramner 2012, ss. 224–226).
Författarna anser att dålig kunskap och hantering både från vårdares sida och patienters sida kan leda till allvarliga hälsokomplikationer, vilket leder till att andra specialområden blir engagerade. Detta innebär en större press på resurserna och en större ekonomisk börda som läggs på hälsosystemet. Genom adekvat hantering kan förebyggande behandling, utbildning, stöd, regelbundna kontroller och mer specialiserade insatser från
vårdpersonal minska risker och komplikationer av diabetes vilket i sin tur minskar framtida ekonomiska, sociala och ekologiska bördor.
SLUTSATSER
Utifrån studiens resultat kan slutsatsen dras att alla med diabetes bör få rätt utbildning och stöd för att på bästa sätt kunna hantera sin sjukdom och för att hitta en lämplig struktur att hantera och överleva vardagen. För att reducera och förebygga risk för komplikationer krävs en förändrad livsstil. Att hålla en välbalanserad kost och vara fysiskt aktiv är viktigt. Att hantera diabetes kan vara svårt och man kan ibland känna sig överväldigad. Att ha diabetes innebär att personen måste kontrollera sina blodsockernivåer ofta, göra hälsosamma matval, vara fysiskt aktiv, komma ihåg att ta sin medicin och fatta bra beslut angående sin hälsa flera gånger om dagen.
Resultatet visar även att patienter med typ 2-diabetes behöver stöd från familj och andra närstående personer. Att patienten kan berätta för dem hur det känns hjälper till att lindra en del av stressen. Ibland kan vissa människor i patientens närhet dock ha en stressande inverkan istället. Det är därför viktigt att patienten också får stöd och möjlighet att förmedla hur eller när hjälpen behövs eftersom närstående kan stötta på flera sätt. De kan exempelvis påminna och motivera patienten att ta sina mediciner, hjälpa till att övervaka blodsockernivåer, motionera ihop och förbereda hälsosamma måltider tillsammans. Närstående personer kan också själva lära sig mer genom att utbilda sig om diabetes.
Sjukvårdspersonalens centrala roll är att tillhandahålla patientcentrerad vård som tillgodoser de fysiska, psykologiska, sociala och andliga behoven hos patienterna och deras familjer. För att sjukvårdspersonalen, så långt det är möjligt, ska nå fram till patientens behov krävs motiverande inslag, rådgivning, utbildning och samordning. Dessa aspekter kan tillsammans och i samverkan hjälpa patienterna uppnå en förändrad livsstil.
REFERENSER
Ahlin, K. & Billhult, A. (2012). "Lifestyle changes - a continuous, inner struggle for women with type 2 diabetes: A qualitative study". Scandinavian Journal of Primary Health Care, 30, ss. 41-47. doi:10.1177/0145721705280941
Alvarsson, M., Brismar, K., Viklund, G., Örtqvist, E. & Östenson, C, G. (2010). Diabetes. Stockholm: Karolinska Institutet University Press.
Camiochipi, M., Cruz, M., Kumate, J. & Wacher, H. (2016). Effekt of an intensive metabolic control lifestlye intervention in type-2 diabetes patients. Patients Education and Counseling, 99(7), ss. 1184–1189. doi: 10.1016/j.pec.2016.01.017
Carolan, M., Holman, J. & Ferrari, M. (2014). Experinces of diabetes self-management: a focus group study among Australians with tpye 2 diabetes. Journal of Clinical
Nursing, 24, ss. 1011-1023. doi:10.1111/jocn.12724
Dahlberg, K. & Segesten, K. (2010). Hälsa och vårdande: i teori och praxis. Stockholm: Natur & Kultur.
Dammen Mosand, R. & Stubberud, D, G. (2011). Omvårdnad vid diabetes mellitus. I Almås, H., Grönseth, R. & Stubberud, D, G. (red.) Klinisk Omvårdnad del 1.
Stockholm: Liber, ss. 506–507.
Diabetesförbundet (2020a). Diabetes i siffror.
https://www.diabetes.se/diabetes/lar-om-diabetes/diabetes-i-siffror/
Diabetesförbundet (2020b). Informationsmaterial. https://www.diabetes.se/diabetes/informationsmaterial/
Ekebergh, M. (2015). Att förstå patienten ur ett livsvärldsperspektiv. I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.) Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber, ss. 70–75.
Ekebergh, M. & Dahlberg, K. (2015). Vårdande och lärande samtal. I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.) Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber, ss. 129 -144.
Ericson, E. & Ericson, T. (2013). Medicinska sjukdomar. Lund: Studentlitteratur.
Fazio, S., Edwardsa, J., Miyamoto, S., Hendersond, S., Dharmara, M. & Young, H.M. (2019). More than A1C: Types of success among adults with type-2 diabetes
participating in a technology-enabled nurse coaching intervention. Patient Education and Counseling, 102, ss. 106-112. doi:10.1016/j.pec.2018.08.028
