Handledare: Andreas Back Examensarbete i kulturgeografi, 15 hp Samhällsplanerarprogrammet, 180 hp
TRYGGHET OCH REKREATION
Unga kvinnors upplevelse av Nydalaområdet
Cecilia Runer
FÖRORD
Med följande kandidatuppsats sätter jag punkt för mina tre år på samhällsplanerarprogrammet. Jag vill börja med att rikta ett tack till hela lärarlaget vid institutionen för geografi för alla lärorika föreläsningar och seminarier. Jag vill även tacka Ann Siklund, handläggare på Gator och parker för hennes engagemang och bidrag i studien.
Ett stort tack riktas till alla personer som har deltagit eller på annat sätt engagerat sig i studien. Det är er förtjänst att uppsatsen finns.
Jag vill även tacka min familj och mina vänner för alla långa samtal och goda råd genom den här uppsatsprocessen. Sist men inte minst vill jag tacka mina universitetsvänner för en oförglömlig tid tillsammans i Umeå.
Cecilia Runer Juni 2021
Safety and Recreation
Young Women’s Experiences of the Nydala Leisure Area
Cecilia Runer
ABSTRACT
The accessibility of leisure areas in growing cities is a question of equality. Women often feel unsafe and thereby limited in their usage of public spaces. The Nydala leisure area is a large urban green area placed in Umeå municipality where a new city district is being planned. This study explores how young women experience the Nydala leisure area, both in terms of usage and feelings of unsafety, using interviews and thematic analysis.
Furthermore, the study explores how women’s movement is restricted by their feelings of unsafety. Two municipal planners in charge of the Nydala area were interviewed for information on planning and development.
The study found the usage to be diverse albeit young women often feel restricted by the social power relations of gender transforming public spaces into a safety risk. Restrictions in movement were often due to fear of violence from hearing of assault cases, too few ‘eyes on the street’, a lack of management in public spaces and insufficient street lightning. The new city district along with the planners’ ideas could result in a higher social control and improvement in safety, however it might fall short on taking women’s experience of safety and usage into consideration. When planning leisure areas sustainably, young women’s feelings of safety and rights of movement should be considered and assessed along with functions, greenery, and the needs of nocturnal animals. Equal and democratic planning can be helped through safety walks with young women.
Keywords: Young women, safety, public space, leisure area, physical planning.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
FÖRORD ... I ABSTRACT ... II
1 INLEDNING ... 1
1.2 PROBLEMFORMULERING ... 1
1.3 SYFTEOCHFRÅGESTÄLLNINGAR ... 1
1.4 AVGRÄNSNINGAR ... 2
1.5 CENTRALABEGREPP ... 2
1.5.1 TRYGGHET OCH OTRYGGHET ... 2
1.5.2 OFFENTLIGA RUM ... 2
2 BAKGRUND ... 3
2.1 KVINNORSANVÄNDANDEAVNATUROMRÅDEN ... 3
2.2 STUDIEOMRÅDET ... 3
2.2.1 TOMTEBO STRAND ... 4
2.3 PLANERINGAVTRYGGHET ... 5
3 TEORIER OCH TIDIGARE STUDIER ... 6
3.1 OFFENTLIGARUM ... 6
3.2 AKTIVITETER ... 7
3.3 RISKUPPFATTNING ... 7
3.4 STRATEGIER ... 7
3.5 BELYSNING ... 8
3.6 FÖRVALTNING ... 8
3.7 GESTALTNINGOCHSOCIALATTRAKTIVITET ... 9
3.8 SOCIALAMAKTSTRUKTURER ... 10
4 METOD ... 11
4.1 VALAVMETOD ... 11
4.2 INTERVJUER ... 11
4.2.1 KVINNORNAS INTERVJUER ... 11
4.2.2 INFORMANTINTERVJUER ... 11
4.3 URVAL ... 12
4.4 KODNING ... 12
4.5 TEMATISKANALYS ... 13
4.7 REFLEXIVITET ... 14
4.8 METODDISKUSSION&ETISKAÖVERVÄGANDEN ... 14
4.8.1 METODDISKUSSION ... 14
4.8.2 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 15
5 RESULTAT ... 17
5.1 KVINNORNASSVAR ... 17
5.1.1 ANVÄNDANDE AV REKREATIONSOMRÅDET ... 18
5.1.2 SOCIAL KONTROLL OCH RISKUPPFATTNING ... 18
5.1.3 STRATEGIER ... 19
5.1.4 GESTALTNING ... 20
5.1.5 OTRYGGA PLATSER OCH MILJÖER ... 22
5.1.6 SOCIALA MAKTFAKTORER ... 23
5.1.7 ÖKAD TRYGGHET OCH FÖRBÄTTRINGAR ... 24
5.2 INFORMANTERNASSVAR ... 26
5.2.1 PLANERING ... 26
5.2.2 GESTALTNING OCH SOCIAL KONTROLL ... 26
5.2.3 UTVECKLING ... 27
6 DISKUSSION ... 29
6.1 ANVÄNDANDEOCHPLANERING ... 29
6.2 UPPLEVELSEOCHOTRYGGHETSFAKTORER ... 30
6.3. FÖRBÄTTRINGARENLIGTRESPONDENTER ... 31
6.4 STRATEGIEROCHTRYGGHETSSKAPANDE ... 32
6.5 SLUTSATSER ... 33
6.6 FORTSATTASTUDIER ... 33
7 SAMMANFATTNING ... 35
REFERENSLISTA ... 37
BILAGA 1 ... 42
KARTA ÖVER NYDALAOMRÅDET OCH NÄRLIGGANDE STADSDELAR ... 42
BILAGA 2 ... 43
INFORMATION OM STUDENTINTERVJU ... 43
KONTAKTUPPGIFTER ... 43
BILAGA 3 ... 44
SAMTYCKESBLANKETT ... 44
LAGRING AV UPPGIFTER ... 44
BILAGA 4 ... 45
INTERVJUFRÅGOR TILL KVINNLIGA RESPONDENTER ... 45
BILAGA 5 ... 46
INTERVJUFRÅGOR TILL INFORMANTER ... 46
1 INLEDNING
Kvinnors rätt till att nyttja det offentliga rummet är en viktig fråga inom samhällsplaneringen. Många unga kvinnor känner sig otrygga i samhället och framför allt i offentliga miljöer. Den nationella trygghetsundersökningen, NTU genomförs årligen av BRÅ för att mäta utsatthet och oro för brott. Mätningen från 2020 visar att unga kvinnor är oroliga för att vara ute sent på kvällen och 17% uppger att de har undvikt aktiviteter av rädsla att utsättas för brott. Enligt undersökningen uppger 31,6 procent av kvinnor mellan 20–24 år att de har utsatts för ett sexualbrott. Kvinnor anpassar oftare än män sitt rörelsemönster eller färdsätt av oro (BRÅ, 2020). Enligt Länsstyrelsen Västerbotten känner sig kvinnor otryggare och mer oroliga för att utsättas för våld i offentliga rum och Umeås statistik visar även att detta förekommer (Länsstyrelsen Västerbotten, 2019).
Umeå kommun har länge arbetat för trygghet i offentliga rum (Umeå Kommun, 2021a). Kommunens styrdokument för jämställdhetsarbete anger att kommunen ska inleda granskningar av frågor och utveckla strategier som leder till att uppnå lokala och nationella jämställdhetspolitiska mål (Umeå Kommun, 2017). Umeås tätort är hem åt 87,5% av befolkningen (SCB, 2020) och förändras genom komplettering av befintliga stadsdelar och förtätning. Därav blir det relevant att undersöka om tillgången till tätortsnära naturområden är jämställd (Umeå Kommun, 2018).
Tillgänglighet till en offentlig plats, som ett tätortsnära friluftsområde, påverkas av både fysiska och sociala faktorer enligt Forsberg (2019). Sociala faktorer kan vara känslan av att ha rätt till eller inte ha rätt till en plats och hur grupper, som unga kvinnor, nyttjar ett offentligt rum. Tätortsnära rekreationsområden måste vara tillgängliga för alla medborgare för att social hållbarhet ska kunna uppnås. Därför borde olika samhällsgrupper inkluderas i planeringsprocessen (Forsberg, 2019).
1.2 PROBLEMFORMULERING
Nydalaområdet (Figur 1) anknyter till flera stadsdelar och är ett exempel på ett tätortsnära friluftsområde som är värdefullt i städer som förtätas; både för människors välmående och deras sociala behov. Jag vill förstå hur kvinnor upplever tryggheten i Nydalaområdet, deras användning av området och av vilka bakomliggande orsaker de begränsas i sitt användande. Genom att intervjua ansvariga planerare av Nydalaområden undersöker jag hur de tar hänsyn till jämställhets- och trygghetsaspekterna i utvecklingsplaneringen av Nydalaområdet och hur det överensstämmer med kvinnornas förbättringssynpunkter.
1.3 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet med studien är att förstå hur unga kvinnors jämlika användning av tätortsnära grönområden för kvinnor påverkas av deras upplevelser av otrygghet. Som fallstudie studeras Nydala fritidsområde. För att besvara syftet ställer jag frågorna:
i. Hur utnyttjar unga kvinnor Nydala fritidsområde?
ii. Hur upplever unga kvinnor Nydala fritidsområde?
iii. Vilka faktorer gör platser otrygga?
iv. Hur kan området förbättras enligt kvinnorna?
1.4 AVGRÄNSNINGAR
Min förhoppning är att en förbättring av unga kvinnors trygghet även skulle gynna andra grupper. Eftersom också äldre målgrupper visar sig vara överrepresenterade i trygghetsmätningar (BRÅ, 2020) hade en studie med specifikt äldre kunnat genomföras. Studier hade även kunnat genomföras för att undersöka barn eller funktionsnedsattas upplevelse av och tillgång till friluftsliv. Jag valde även att enbart studera kvinnor snarare än att jämföra kvinnor och män utifrån målen om ett jämställt friluftsliv varav ett ingående perspektiv kan belysa kvinnors förutsättningar mer detaljerat. Det var även baserat på egna observationer av att träffa färre ensamma kvinnor än män i naturen. Min subjektiva upplevelse och mina erfarenheter av området under olika tider på dygnet gjorde även att mitt intresse för kvinnors användande växte. Unga mäns upplevelse och användning av grönområden är möjligt att undersöka i en vidare studie.
1.5 CENTRALA BEGREPP 1.5.1 TRYGGHET OCH OTRYGGHET
I denna studie är upplevelsen av trygghet i fokus. Trygghet kan även beskriva säkerhet i form av avsaknad av brott. Trygghet och otrygghet är subjektiva upplevelser där kunskap och erfarenheter som personen bär med sig bidrar till upplevelserna. Genom att identifiera och definiera otrygga faktorer kan de värderas. Den insamlade informationen bildar därigenom ett mönster där faktorerna samspelar (Torstensson Levander, 2007).
1.5.2 OFFENTLIGA RUM
Offentliga rum är ytor som alla har tillgång till och som delas med personer utanför det privata rummet. Offentliga rum kan exempelvis vara parker, tätortsnära grönstruktur eller gator och torg (Rönnlund & Tollefsen, 2016).
2 BAKGRUND
2.1 KVINNORS ANVÄNDANDE AV NATUROMRÅDEN Kvinnor väljer oftare än män att spendera tid i naturen. Enligt Naturvårdsverkets (2019) studie över svenskars friluftsvanor spenderar kvinnor mer tid i naturen, både genom promenader och att vistas i skog och mark. De är även oftare ute efter naturupplevelser. Samtidigt upplever sig kvinnor otrygga i naturen i en högre utsträckning än män. Kvinnor har även färre transportmöjligheter till naturen och därmed en lägre tillgänglighet till friluftsliv (Naturvårdsverket, 2019). Regeringens mål om friluftspolitiken (Skr. 2012/13:51) beskriver att friluftslivet ska baseras på en jämlik tillgång till tätortsnära miljö vilken är planerad utifrån att främja attraktiva livs- och boendemiljöer och goda hälsoeffekter för människor. Upplevelsen av friluftsområden ska också betänkas i planeringen och gång- och cykelbanor ska vara säkra, trygga och attraktiva (Sveriges Regering, 2012).
2.2 STUDIEOMRÅDET
Nydala (Figur 1, Figur 2) är ett rekreationsområde i Umeå som rymmer en mångfald av natur- och rekreationsvärden. Naturvärden i Nydalaområdet består bland annat av skogssorter som lövskog, gransumpskog och äldre barrskog som hem åt djur och insekter. Skogen innefattar även en rikedom av lavar varav två rödlistade signalarter, rosenticka och ullticka, som tyder på att skogen har en stor artrikedom och biologisk mångfald. Även sjön har ett stort bevarelse- och naturvärde genom dess organismer och vattenlevande djur (Umeå Kommun, 2012). Friluftsområdet används alla tider på året och under dygnets olika timmar. Motionsspåren runt sjön, mellan Marieområdet och Tomtebo, Kinabron och grillplatserna är några av de mest använda rekreationsplatserna. Populära aktiviteter i området är fiske, bad, camping, volleyboll och naturlek för barn. På vintern sker exempelvis skridskoåkning, långfärdsskidåkning och isvakbadning (Umeå Kommun, 2021b: Nydala 2021). Nydalaområdet är även populärt för att norrskensskådning (Visit Umeå, 2021).
Figur 1. Nydalaområdet (svart markering), Umeå (Lantmäteriet, 2021).
2.2.1 TOMTEBO STRAND
Nydalaområdet utvecklas bland annat genom den planerade stadsdelen Tomtebo strand som utvecklas på Nydalasjöns sydvästra strand. Cirka 3000 bostäder med olika upplåtelseformer väntas byggas i etapper under 15–20 års tid med början 2022.
Förutom bostäder inkluderar planen även affärsverksamheter, skolor, förskolor, en idrottshall, en stadsdelspark och ett stadsdelstorg. Kommunikationer väntas byggas ut i form av busslinjer och bussgator. Utvecklingen av området fokuserar på enkelhet i att kunna välja hållbara färdsätt som gång och cykel. Gång- och cykelvägar ska enligt planförslaget ha hög framkomlighet och sammanhängande gena stråk, samtidigt som naturen tillhörande Nydalaområdet ska bevaras. Planförslaget kompletteras med utredningar och läggs ut på granskning under slutet på sommaren 2021 (Umeå Kommun, 2021d).
I samrådet för social hållbarhet i Tomtebo strand föreslås stärkta kopplingar till övriga stadsdelar. Naturnära värden ska bevaras och nya attraktiva mötesplatser ska placeras vid Nydalasjön. I det ingår att skapa en koppling mot Nydalaområdet och närliggande stadsdelar genom nya elljusspår och promenadstråk. Belysning anses viktig för tryggheten i det nya området, liksom trygga passager. Motorvägen E4 nämns av deltagande i samrådet som en barriär mot Universitetsområdet, Ålidhem och Nydalahöjd med otrygga gångtunnlar (WSP, 2020
2.3 PLANERING AV TRYGGHET
I Handlingsplan för Gator och parkers Trygghetsarbete 2021 och framåt identifieras skillnader mellan olika stadsdelar där Marieområdet, Ålidhem och Nydalahöjd anses vara mer otrygga av unga (Umeå Kommun, 2021c). Enligt undersökningen har de ett lägre socialt kapital än exempelvis Tomtebo. Handlingsplanens åtgärder för ökad trygghet inkluderar även en ökad tillgång på och tillgänglighet av parker och grönområden för särskilt barn, kvinnor, äldre och funktionsnedsatta. Planering för dessa tre grupper bör genomsyra planeringen enligt planen. Trygga möten och attraktiva utflyktsplatser med olika upplevelse- och användningsområden ska skapas i olika delar av staden. Segregationen av stadsdelar ska upphöra och motverkas genom trygga transportsträckor, flöden, underhåll och belysning av de offentliga rummen.
Belysningen ska vara funktionell, såsom att förhindra snubblingsrisker. En plan för arbete med socioekonomiska grupper utarbetas och synpunkter via medborgardialog ska fortsatt användas i arbetet (Umeå Kommun, 2021c).
Gator och parker har som uppdrag att minska begränsningar i kvinnors rörelse och val av transportsätt genom trygga trafik- och utomhusmiljöer. Tekniska nämnden har beslutat att fler trygghetsvandringar ska utföras och att trygghetsskapande åtgärder ska vidtas i utomhusmiljöer med upplevd otrygghet (Umeå Kommun, 2021e).
Trygghetsvandringar handlar om hur människor rör sig genom ett område. Enligt Boverket (2010a) bör olika perspektiv representeras för att ett områdes funktioner ska kunna utvärderas. Vandringarna kan fokusera på vissa problem i miljön som bidrar till otrygghet (Boverket, 2010a).
3 TEORIER OCH TIDIGARE STUDIER
Man kan förklara trygghet från olika perspektiv. När det gäller kvinnors upplevelse av trygghet och användande av offentliga rum spelar olika rumsliga faktorer in. Enligt Lefebvre (1991) produceras rum i tre dimensioner; spacial practice, det fysiska rummet, såsom utrymmen och väggar, representations of space; det mentala rummet som kan vara representationer genom exempelvis ideologi och värderingar samt representational spaces som kan tolkas som det levda sociala rummet (Gren & Hallin, 2005).
De rumsliga dimensionerna påverkar även trygghet och utnyttjande av platser. Den fysiska dimensionen kan exempelvis tolkas som hur god sikten är eller hur ett område gestaltas och förvaltas. Den sociala dimensionen kan vara vilka aktiviteter som är möjliga på platser, hur socialt attraktivt ett område är och hur det sociala umgänget sker. Den mentala dimensionen kan exempelvis vara den egna riskuppfattningen, strategier i det offentliga rummet och sociala maktstrukturer. Följande 8 avsnitt innefattar teorier och studier som beskriver dessa olika aspekter:
3.1 OFFENTLIGA RUM
Offentliga rum skiljer sig från privata rum. Privata rum inkluderar personer och platser som är självvalda medan det offentliga består av icke-självvalda personer och platser.
Enligt Jacobs (1961) måste de offentliga och privata rummen vara tydligt särskilda från varandra för att människor ska kunna ha en offentlig relation utanför det privata rummet. Människor utgör gatans ögon och ökar den sociala kontrollen genom sin närvaro. Deras vilja att vistas på en plats påverkar därigenom tryggheten. För att skapa grönytor och mötesplatser som människor vill röra sig och vistas på behöver det finnas verksamheter och utbud inom området som lockar målgrupper att nyttja områdets funktioner under olika tider på dygnet. Grönytor som offentliga rum är både platser för avkoppling och socialt liv. Till skillnad från gator och torg med fler nödvändiga verksamheter som arbetsplatser och affärer, drabbas offentliga grönytor hårdare av att sakna social rörelse eftersom de upplevs vara attraktiva eller tomma och otrygga (Jacobs, 1961).
Platser utgörs av en mängd sociala nätverk och interaktioner. Olika sociala grupper tillskriver en plats olika identiteter genom dess interaktion och jämförelse med andra platser. Innebörden av platser konstrueras därigenom annorlunda för olika sociala grupperingar. Dess identitet förändras och omdefinieras kontinuerligt. Massey (1994) beskriver det som porous networks of social relations (Massey, 1994, s. 123).
Offentliga platser som friluftsområden blir spelrum för demokratin. Platser beskriver genom sin planering, kultur och design vem som kan ta del av gemenskapen och vilka möten och aktiviteter som får ske. Demokratisk problematik kan uppstå i vem som får göra avtryck i hur områden planeras eftersom relationen mellan de som nyttjar platsen inte är jämlik (Rönnlund & Tollefsen, 2016). Planering av platser som enbart utgår ifrån en generaliserad användare med ett slags rationellt behov kan göra miljöer likformiga genom att tillskriva dem en viss uppgift. Miljöer används inte alltid heller som de är planerade utifrån hur planerare vill att de ska användas (Arnstberg &
Bergström, 2001). Listerborn (2000) beskriver likt Lefebvre (1991) att tre kategorier av rummet kan samspela för att påverka tryggheten; det fysiska rummet; gestaltning
och struktur, det mentala rummet; egna erfarenheter och uppfattningar och det sociala rummet; individers och gruppers samspel.
3.2 AKTIVITETER
Tre kategorier av utomhusaktiviteter är möjliga i det offentliga rummet enligt Gehl (1987). Kategorierna består av nödvändiga aktiviteter, frivilliga aktiviteter och sociala aktiviteter. Nödvändiga aktiviteter kan beskrivas som sysslor såsom att cykla till jobbet, lämna sina barn på förskolan eller att handla mat. Aktiviteterna definieras av att de inte styrs av väder eller säsong. Frivilliga aktiviteter beror på en individs intresse och möjlighet att utföra dem, som nyttjande av ett grönområde. Frivilliga aktiviteter sker enbart på platser med rätt förutsättningar, som välskötta områden som bedöms vara av hög kvalitet. De frivilliga aktiviteterna kommer under rätt förutsättningar även att utvecklas och bli mer variationsrika. Högkvalitativa frivilliga platser kan då användas lika mycket som de nödvändiga platserna. Sociala aktiviteter uppstår ofta i samspel med någon av de andra aktiviteterna (Gehl, 1987).
3.3 RISKUPPFATTNING
Sandstig (2010) anger riskperception som skäl till otrygghet enligt Sacco et al (2000).
Riskperception baseras bland annat på individens upplevda makt där maktlösa individer har mer oro för att utsättas för brott. Personens upplevda fysiska förmåga eller resursbrist kan därigenom skapa en upplevd sårbarhet. Därför kan dessa personer bedöma risken att utsättas för brott som högre. Trots att trygghet baseras i sociala faktorer kan den upplevda kontrollen över omgivningen upplevas minska i mörker;
vilket kan framkalla rädsla (Sandstig, 2010). Upplevelsen av mörker som skrämmande kan vara socialt kopplad enligt Douglas (1992) då mörker och annat som förknippas med nattid är betingad att ses som farligt och skrämmande enligt västerländsk kultur.
Boverkets rapport (2010) lyfter att kvinnors erfarenheter av våld, själva, via vänners upplevelser eller via medier resulterar i ”en tyst kunskap om den egna kroppens utsatthet”. Eftersom de flesta kvinnor har en sådan erfarenhet skapas en oro över framtida situationer (Boverket, 2010b, s. 15). Sandstig (2010) fann i sin studie att nyhetsrapportering om överfall ansågs av respondenter påverka den egna otryggheten eftersom det upplevdes som en indirekt erfarenhet av händelsen. Sociala normer om att hålla kontakt på vägen hem är ett exempel på hur förväntningen på kvinnor att ta hänsyn till rapporterade överfall resulterar i en slags beräkning baserad på indirekta erfarenheter (Sandstig, 2010). Koskela & Pain (2000) argumenterar för att kvinnors rädsla är normaliserad på grund av deras underprivilegierade ställning (Koskela &
Pain, 2000). Newmans (1972) teori om ett försvarbart revir beskriver att en brist på social kontroll genom anonyma platser och svårigheten att överblicka närmiljön leder till otrygghet (Sandstig, 2010)
3.4 STRATEGIER
Ojämna maktförhållanden resulterar i att kvinnor beräknar risker och har strategier i offentligheten enligt Andersson (2001). Andersson (2002) har identifierat två kategorier av strategier; anpassningsstrategier och motståndsstrategier.
Motståndsstrategier innebär att kvinnorna tar strid för sin rätt att röra sig fritt i det offentliga rummet. Motivationen är fortfarande rädslan för överfall men genom
strategin försöker de utmana de strukturer som begränsar kvinnors rörlighet. Genom kvinnor som utför motståndsstrategier kan andra kvinnor känna sig representerande och mindre otrygga. Anpassningsstrategier har två underkategorier; offensiva och defensiva strategier. De offensiva strategierna innebär exempelvis stridsmetoder; att beväpna sig på något sätt medan de defensiva är exempelvis att ta omvägar, klä sig manligt kodat eller att välja ett annat transportsätt. Det kan även vara att vissa vägar och platser undviks till fördel för bättre belysta eller de med bättre sikt. Strategier som innebär omvägar påverkar kvinnors dagliga kapacitet genom att avstånden ökar och mängden aktiviteter inom hennes tidsrymd minskar, enligt tidsgeografiska teorier (Hägerstrand, 1970). Restriktionerna innebär att hon enbart har kapacitet att röra sig ett visst avstånd under en dag (Andersson, 2002).
3.5 BELYSNING
Trygghetsskapande åtgärder i det offentliga rummet innefattar exempelvis belysning, förvaltning och gestaltning enligt Tryggare Sverige, som ger ut material för trygghetsarbete (Uittenbogaard et al., 2018). På norra halvklotet är det mörkt under stora delar av dygnets timmar under höst och vinter och därför är människor beroende av belysning för att vistas i offentligheten. I fallet av ett friluftsområde kan människor även vilja söka sig ut sent på kvällen. Offentlig belysning är med fördel strategisk och jämn och placeras längs med stråk, vid mötesplatser och platser där många människor rör sig. Med bra belysning ska det att vara möjligt att se ansikten, rörelse, skyltar och detaljer liksom platsens utformning (Boverket 2010b). Ansikten ska med tillräcklig belysning kunna tolkas på 10 meters avstånd (Uittenbogaard et al., 2018). Belysningen bör skapa en levande dynamik med både lagom starka kontraster och skuggor där delar av miljön, exempelvis träd och växtlighet framhävs. Belysningen bör samtidigt inte blända. Mindre använda platser behöver inte ha lika starka ljus och deras ljus kan styras av rörelsedetektorer som tänds vid behov. Samtidigt är det ett övervägande att tänka på miljön och energiresurser liksom insekter och nattaktiva djur vars biologiska klocka styrs av ljuset (Boverket, 2010b).
3.6 FÖRVALTNING
Trygghet relaterar till hur väl en plats förvaltas och efterhålls genom signaler att platsen kontrolleras. Det kan uppmuntra till mer respekt för platsen, enligt broken windows-teorin. Teorin menar att ett trasigt fönster leder till mer vandalisering och brottslighet genom att sociala normer på platsen skiftar. God förvaltning kan vara att skapa hela, rena platser, sätta ut papperskorgar, ta hand om grönska och forma tydliga stråk. Välskötta platser inger respekt för den egna omgivningen (Uittenbogaard et al., 2018). Den sociala interaktionen med andra möjliggörs av sikten, såsom genom tillräcklig belysning och förvaltad grönska. Avståndet från vilket, om sikten är god, människor har förmåga att tolka andras kroppsspråk och rörelser är 100 meter. Under rätt förutsättningar kan vi läsa av andras känslor och interagera socialt på 25 meters avstånd (Gehl, 2010).
Kulturmiljöer kan fungera som historiska symboler vilka omgivningen kan identifiera sig med och knyta an till. Enligt Boverket (2010) bevaras historiska platser som förknippas med manliga yrken och miljöer oftare än platser som kvinnor kan identifiera med, som kvinnliga arbetsplatser eller miljöer. Exempelvis är kulturmiljöer i form av hem historiskt mer förknippade med kvinnor. Möjligheten att kunna
identifiera sig i kulturmiljöer kan skapa en ökad känsla av tillhörighet till platsen. För trygghet är det av betydelse att visa att kulturmiljön är skött, nyttjad och välkomnande (Boverket, 2010b).
3.7 GESTALTNING OCH SOCIAL ATTRAKTIVITET
Gestaltningen av en plats påverkar hur personer upplever och nyttjar den. Gestaltning kan anses bestå av fysisk formgivning; som attraktiva miljöer, användbarhet; som funktionalitet och styrka; en logisk utformning. Gestaltningen bör utformas efter mänskliga dimensioner för att miljöer ska vara lätta att tolka. Offentliga rum som friluftsområden ställer krav på människor att identifiera risker. Kapaciteten att tolka platser minskar med fysiska barriärer och en brist på flyktvägar eftersom människor då kan uppleva sig stå utan alternativ. Personer som upplever sig dolda eller skyddade genom den fysiska utformningen, såsom att ryggen har skydd, samtidigt som de överblicka och kontrollera andra människors aktivitet känner sig trygga.
(Uittenbogaard et al., 2018).
Gehl (2010) anser att en förutsättning för trygghet är orienterbarhet och en tydlig struktur. Anonyma miljöer är svårare att orientera sig i. Platser i en stad, eller ett nätverk som ett stråk blir tryggare genom en upplevd locality; en tydligt särskiljande karaktär där det är möjligt att uppleva att platsen befinner sig i ett spatialt sammanhang och att viktiga områden går att särskilja. Tillsammans med skyltar och god sikt skapar det en tydlig struktur och därigenom trygghet. Trygghet kan även upplevas av ljus från byggnader på marknivå då det är ett synbart tecken på liv och mänskliga aktiviteter. Om platsen ser bebodd ut kan den associeras med närhet till andra människor även om inga människor är synliga (Gehl, 2010).
Fotgängare och cyklister i låg fart behövs som åskådare till livet på gatan (Gehl, 2010:
Uittenbogaard et al., 2018). Personerna kan skapa en kontroll mot brott och komma till undsättning. Av vikt är dock att personerna inte är del av en folkmassa där ingen riktigt ser varandra. Den konstanta rörelsen av personer i rummet utgör enligt Uittenbogaard et al. (2018) en maskvidd; där en för liten maska innebär att människor rör sig för glest så att de snabbt är bortom varandras synhåll. För att skapa en tillräckligt stor maskvidd behöver flera parallella aktiviteter och rörelser vara möjliga samtidigt. Exempelvis kan det möjliggöras genom bredare vägar för att olika trafikanter som cyklar och barnvagnar ska kunna mötas. Maskvidden förutsätter att människor uppehåller sig på platsen under en längre stund vilket kan skapas av blandade funktioner. The power of ten, innebär att tillhandahålla tio möjliga attraktioner och uppehållsplatser för både sociala och ensamma aktiviteter. Sittplatser till att läsa en bok eller vila benen kan riktas mot en gång- och cykelväg där förbipasserade med hundar möter personer med barnvagn, motionerande och besökande till närliggande fik, attraktioner och verksamheter. Därav krävs en attraktiv plats som är anpassad för flera funktioner och som lockar personer med olika intressen. Attraktiviteten kräver också en förståelse för mänskliga behov, som att söka skydd mot väder och vind (Uittenbogaard et al, 2018).
3.8 SOCIALA MAKTSTRUKTURER
Den fysiska gestaltningen kan inte lösa otryggheten fullt ut. Koskela & Pain (2000) och Sandberg & Rönnblom (2015) fann att fysiska åtgärder som gestaltning och belysning inte kan anses åtgärda problemet med kvinnors otrygghet i den offentliga miljön.
Sandberg & Rönnblom anser även att uppdelningen mellan offentliga och privata rum, med privata rum som trygga och offentliga som otrygga, inte löser problemet med otrygghet eftersom trygghet beror på sociala förhållanden och maktstrukturer som existerar i båda dessa miljöer. Exempelvis utsätts fler kvinnor för våld i det privata rummet (Sandberg & Rönnblom, 2015).
Enligt Valentine (1992) anses kvinnor av samhället traditionellt tillhöra den privata sfären mer än den offentliga som anses vara mäns miljö. Kvinnor förväntas i sin tur att vara mer trygga i hemmet och skulden för möjligt våld utanför hemmet faller på dem.
När det sker innanför hemmet blir det i stället osynligt och något som inte angår andra (Valentine, 1992). Upplevelsen av att vara i det offentliga som kvinna kan innebära en önskan om att förminska sig själv enligt Rose (1993). Svårigheten för kvinnor att befinna sig i det offentliga rummet kan slutligen leda till att hon undviker att existera där (Rose, 1993).
4 METOD
4.1 VAL AV METOD
Studien har som syfte att förstå hur fem unga kvinnor upplever och nyttjar tätortsnära natur och hur deras användande påverkas av trygghetsupplevelsen. I syfte att uppnå förståelse behöver jag utgå från kvinnornas egna upplevelser. Jag valde därför intervjuer som en relevant forskningsmetod och tematisk analys som metod för att tolka intervjuernas innebörd. Eftersom jag vill förklara tryggheten i en specifik geografisk kontext är Nydala fritidsområde valt som fallstudie (Denscombe, 2018).
4.2 INTERVJUER
Intervjuer är en passande metod för att förstå upplevelser och utveckla resonemang kring komplexa fenomen; som trygghet och identitet (Dunn, 2016).
4.2.1 KVINNORNAS INTERVJUER
Semi-strukturerade djupintervjuer genomfördes mellan 22–30 april 2021 med 5 kvinnor i 19–29 års ålder. Semi-strukturerade intervjuer medför att respondenternas egna resonemang kan utvecklas samtidigt som intervjun följer en struktur och berör relevanta ämnesområden. De frågor som ställdes till kvinnorna utgick från teman ifrån litteraturstudien. Jag ställde öppna frågor och lyssnade på respondenternas egna berättelser och resonemang och ställde därifrån följdfrågor (Denscombe, 2018). Vissa av frågorna var mer slutna för att få svar på specifika detaljer om nyttjandets tid och plats. Fyra av intervjuerna genomfördes digitalt genom videosamtal varav en respondent önskade att få bli intervjuad vid en grillplats på Nydalaområdet.
4.2.2 INFORMANTINTERVJUER
För att få svar på hur den fysiska gestaltningen, förvaltningen, utvecklingen och tryggheten planeras i Nydalaområdet och därmed hur kvinnornas upplevelser kunde jämföras med planeringen genomfördes den 29 maj 2021 en gruppintervju via Teams med två ansvariga för utveckling av Nydalaområdet. Enligt Denscombe (2018) är gruppintervjuer ett effektivt sätt att samla information. Genom gruppintervjuer kan deltagare lyssna på och nyansera varandras åsikter (Denscombe, 2018). Informant 1 är landskapsingenjör med ansvar för planering av skog, skötselplanering och anläggning av parker. Informanten ansvarar även för utveckling av skogsområden och stadsträdgårdar. Informant 2 är landskapsarkitekt med ett generellt gestaltningsansvar för Nydalaområdet. Landskapsarkitekten ansvarar för att konkretisera tekniska nämndens mål samt att utveckla park- och naturområden.
Experterna har valts ut via ett så kallat snöbollsurval genom kontakt med min handledare på Gator och parker som hänvisade mig till tjänstemännen med ansvar att förvalta och utveckla området (Denscombe, 2018). Då studien utgår från specifika lokala förutsättningar ställdes de frågor som jag bedömer som mest relevanta för att få svar på användandet och tryggheten av ett grönområde som Nydala. Eftersom vi talade om andra frågor som rörde planeringen av Tomtebo strand var tiden för frågor om Nydala fritidsområde svår att beräkna. Då utvecklingsplanen var i en för tidig fas kunde inte alla frågor besvaras. Resterande 3 frågor besvarades via mejl:
• Vad gör Umeå kommun för att tillgång till friluftsområden ska vara jämlik för kvinnor och män?
• Kan ni tänka er att utföra åtgärder såsom trygghetsvandringar?
• Hur samlar ni in personers synpunkter om området?
Jag fick i slutet av arbetet, den 3 maj 2021, tillgång till Gator och parkers uppdaterade trygghetsplan som hade beslutats i byggnadsnämnden den 30 april 2021. Kunskapen var okänd under det inledande arbetet och det är alltså inte något som har legat till grund för analysen, utan styrdokument för Umeå Kommun och Gator och parkers arbete beskrivs som bakgrund och i förhållande till tjänstemännens svar.
4.3 URVAL
Information om att jag söker kvinnor som använder området skickades i Facebookgruppen Umeå Aurora Hunters (Observation & Photography) för personer i Umeå som är intresserade av norrsken. Gruppen har 13 000 medlemmar och valdes genom ett explorativt urval eftersom mitt ämne var outforskat och då medlemsantalet skapade goda förutsättningar för att hitta kvinnliga medlemmar som skulle vara intresserade av att delta (Denscombe, 2018). Genom att norrsken är en naturupplevelse utgick jag från att personer även kunde vara intresserad av friluftsliv och naturupplevelser i allmänhet.
Urvalet baserades därefter på ett criterion sample; kriterier utifrån att personerna skulle vara svensktalande kvinnor mellan 19–30 år (Stratford & Bradshaw, 2016).
Åldersgruppen valdes ut utifrån Nationella trygghetsundersökningens data där oro för flertalet våldsbrott samt att vara ute sent på kvällen är överrepresenterat bland kvinnor i åldrarna 20–24 år (BRÅ, 2021). Jag valde sedan att utvidga urvalet med 6 år till 30 år och minska det 1 år till 19 år eftersom jag bedömde det för svårt att få svar i specifikt det åldersspannet och att skillnaderna kan vara små. Därefter gjordes ett visst urval bland kvinnorna som var intresserade, där jag valde de som skrev först och som uppfyllde kriterierna. Eftersom jag ändå valde personerna medvetet gjordes det utifrån ett subjektivt urval eller ett icke-sannolikhetsurval. Den urvalsmetoden valdes för att tiden för undersökningen var begränsad och likaså omfattningen kvinnor som jag kunde undersöka. Urvalet baserades på att få en så jämförbar grupp som möjligt av kvinnor i åldersspannet som utövar friluftsliv i området (Denscombe, 2018).
4.4 KODNING
Frågorna i intervjun bygger på att få svar på syftesfrågorna och skapades utifrån teman från litteraturstudien. Kodningen påbörjades genom att jag transkriberade svaren från intervjun. Därefter försökte jag se till vad kvinnorna uttryckligen sade genom deskriptiva koder såsom konkret om användningsfrekvens, eller in vivo-koder som utgick ifrån kvinnornas direkta ordval (Cope, 2016). Utifrån in vivo-koderna skapades sedan analytiska koder; koder som tolkas utifrån resonemanget (Cope, 2016).
Exempelvis skedde det genom motsatsförhållanden som otrygghet och trygghet eller antydanden om att det inte är kul att vara en ung tjej ute på kvällen. Analytiska koder har främst använts i kvinnornas intervjuer på grund av behovet att förstå och tolka innebörden (Crang, 2005). Kvinnornas och kommuntjänstemännens intervjuer kodades var för sig. Inom temat Social kontroll och riskberäkning är antal personer i området en kategori och ensam, få och många är underkategorier, eftersom de ofta
nämndes av intervjupersonerna. Under Användande skapades kategorierna själv och socialt och därunder exempelvis kategorin naturupplevelser och kategorin vardagsanvändande. Under Begränsningar skapades exempelvis social påverkan och under Gestaltning; skötsel och belysning. Under Strategier skpades defensiva strategier och offensiva strategier och under Förbättring av trygghet och platser;
fysiska och sociala.
Kodningen av tjänstemännens gruppintervju använde sig av fler deskriptiva koder.
Det skedde antagligen eftersom tjänstemännen var försiktiga med sina uttalanden (Cope, 2016). Som exempel på koder och kategorier hade temat Gestaltning och social kontroll kategorierna belysning, stråk, mötesplatser och karaktär med underkategorierna tillgänglighet och olika funktioner.
4.5 TEMATISK ANALYS
Kvinnornas intervjufrågor är tematiskt kategoriserade utifrån sex huvudsakliga teman.
Under kodningen modifierades dessa genom koder som skapade kategorier och nya teman (Cope, 2016). Användande; såsom utnyttjande av området samt vilka aktiviteter som utförs, var och när, Social kontroll och riskberäkning, såsom om aktiviteter utförs ensamma eller socialt och hur hennes trygghet påverkas av andra i området, Begränsningar, såsom val av platser på trygghetsbasis och Gestaltning om platsers utformning. Kvinnornas strategier för trygghet i området placerades under temat Strategier och synpunkter och önskemål på förbättringar placerades under temat Förbättring av trygghet och platser. Utifrån kategoriseringen och tidigare forskning skapades ytterligare ett tema vid den tematiska analysen; sociala maktstrukturer.
Utifrån kodningen av tjänstemännens intervju skapades nya teman med koppling till kvinnornas teman. Dessa var Planering, Skötsel och underhåll, Gestaltning och social kontroll samt Utveckling.
4.6 VALIDITET OCH RELIABILITET
Trovärdighet och tillförlitlighet i kvalitativ forskning består av att metoden har genomförts på ett noggrant, etiskt och medvetet sätt och att resultaten är nyanserade och oförvanskade, vilket eftersträvas i min studie. Därtill ingår att analysen grundas i tidigare forskning inom studieområdet (Denscombe, 2018). Genom min kodning och analys genomgick intervjumaterialet en sållning för att lyfta viss information, varav en risk att sålla bort viktig information finns; vilker jag har reflekterat över under processen. Intervjuerna har inte enbart tolkats utifrån det sagda utan jag har även lagt fokus på kvinnornas resonemang, tvekan och nyansering genom andra åsikter som uppkom under intervjun. Kvinnliga respondenter hade vissa åsikter i början av intervjun om deras egen oräddhet, kontra sårbarheten i en offentlig miljö, vilka nyanserades under intervjuns gång (Alvesson & Sköldberg, 2017).
Jag försöker därvid lyfta alla åsikter. Genom att fem av sex intervjuer genomfördes digitalt genom videosamtal finns en möjlighet att vissa icke-verbala signaler som kroppsspråk gick förlorade. Två respondenter hade avstängda kameror och kunde enbart tolkas utifrån verbala signaler (Alvesson & Sköldberg, 2018). Eftersom upplevelsen av trygghet är individuell och relaterar till sociala normer hade troligtvis
samma studieområde och metod gett andra resultat om jag hade studerat grupper med andra kulturella kontexter.
4.7 REFLEXIVITET
Kunskap skapas i de situationer och under de omständigheter som råder och färgas av undermedvetna värderingar och tidigare kunskap. Den europeiska kunskapstraditionen anser att forskare kan induktivt, rationellt och utan egen bedömning observera och fånga en universell sanning. Donna Haraway (1991) beskriver det som The God Trick, vilket avvisas under ett deduktivt synsätt där forskning är en partisk tolkning genom kontexten, genom en kunskapslins och forskarens positionalitet gentemot kunskapen. Exempelvis gäller det ordval vid formuleringen av intervjufrågor (Mansvelt & Berg, 2016). Jag som forskare designar studien utifrån min förförståelse och genom forskningsprocessen konstruerar jag innehållet och tolkningen. När jag genomför intervjuer ska jag därför aktivt försöka förstå intentionen, se till fler tolkningsmöjligheter och beakta alternativa teorier som inte fanns i ursprungsdesignen. I sig påverkar det i slutändan teorin (Alvesson &
Sköldberg, 2017). Jag är medveten om min egen påverkan genom ordval kan ha påverkat kvinnornas tankar, svar och sätt att uttrycka sig (Krag Jacobsen, 1993).
Svaren skiljer sig genom sammanhang och forskarens identitet gentemot den intervjuade, där tillit i relationen oss emellan kan ha ökat av att jag också är en ung kvinna (Dowling, 2016). Genom att använda ytterligare följdfrågor och undersökning av diskurser har jag också fått en djupare inblick i kvinnornas upplevelser (Alvesson &
Sköldberg, 2017).
4.8 METODDISKUSSION & ETISKA ÖVERVÄGANDEN 4.8.1 METODDISKUSSION
Det går alltjämt att kritisera urvalet utifrån att jag valde kvinnor som själva hörde av sig, vilket kan tyda på att kvinnorna har bättre förutsättningar att delta i en studie. Den dagliga energin är begränsad. Att ha en ledig timme att lägga på frivilligt arbete förbehålls endast vissa socioekonomiska grupper och yrkeskategorier såsom studenter. Fyra av mina fem kvinnliga respondenter var just studenter på distans.
Sysselsättningen kan innebära en större frihet att välja tider till aktiviteter i Nydalaområdet än för andra yrkesgrupper. Resultaten kan tolkas med det i åtanke.
Kopplingen mellan socioekonomiska grupper och otrygghet är därför något som hade varit viktigt att undersöka i en annan undersökning.
Jag har genom studien samarbetat med Gator och parker och därför sett till att vara medveten om att vara opartisk och samt att ge en rättvis och kritisk bild av materialet.
Som forskare måste jag alltid beakta att underliggande värderingar och tankar kan påverka mig. Exempelvis i egenskap av uppdragstagande student eller i egenskap av ung kvinna.
En fördel med intervjuerna var att alla utom en genomfördes via videosamtal. Det var därigenom möjligt att delta i studien hemifrån, vilket kan förenkla för respondenter.
Det blev därigenom också möjligt att genomföra studien med hänsyn till den rådande Covid-19-pandemin. Det kan kritiseras att jag vill studera ett allmänt utnyttjande och väljer en användningsspecifik norrskensgrupp. Mitt antagande var att kvinnor med ett allmänt friluftsintresse också skulle intressera sig för en mer specifik grupp och olika
användningarna som är angivna i mitt resultat tyder på det. I efterhand ser jag att fler av mina frågor hade kunnat vara öppna, såsom att fråga om hur de använder området.
Respondenterna besvarade mer direkta frågor om besökta platser på ett mer generellt sätt om användandet. Dock är det inte säkert att platserna skulle beskrivas spontant.
Möjligheten att föra en studies resultat till allmänna slutsatser beskrivs som generaliserbarhet (Baxter, 2016). Jag genomförde fem kvalitativa djupintervjuer med kvinnor. Intervjuerna genomfördes i syftet att förstå kvinnornas personliga känslor, upplevelser och erfarenheter av ett fritidsområde och studien bör tolkas ur denna kontext. Den kan därmed inte anses representera en generell uppfattning.
I gruppintervjun kan informanterna genom gruppdynamiken ha påverkat framförda åsikter (Denscombe, 2018). En svårighet när jag utförde intervjun med tjänstemännen kom också av att existensen av en fast planering kring Nydala fritidsområde var en förutsättning för mina frågor. Eftersom utvecklingsplanen befann sig i en tidig fas var det svårt för informanterna att besvara alla frågor. Därför uppkom även nya frågor spontant under intervjun. Faktumet att frågor om dialog och jämställdhet inte besvarades muntligt i stunden kan ha påverkat vilka svar jag fick. Eftersom tjänstemännen kände till frågorna hade de möjlighet att besvara frågor utifrån ett tillgängligt kunskapsunderlag; handlingsplanen för Gator och parkers trygghetsarbete.
Det är något jag noterar och inte gör om i nästa arbete. På grund av att planeringsunderlaget från kommunen inte kunde delges i detalj analyseras uttalanden från kommuntjänstemännen mer översiktligt ifrån ett behovs- och planeringsperspektiv. (Denscombe, 2018). Mer detaljerade resultat hade kunnat erhållas om jag utförde studien när Umeå kommun hade kommit längre i utvecklingsplaneringen.
Valet av källor har skett källkritiskt med utgång från erkänd litteratur och granskade artiklar inom kulturgeografisk forskning och trygghet. Jag har främst utgått ifrån primärkällorna och i min artikelstudie försökt se om många refererar till samma verk.
Jag har även utgått från kända teoretiker inom stadsplanering och utredningar från svenska myndigheter. Jag sökte i universitetsbibliotekets databas, Scopus och på Google Scholar med nyckelord som ’trygghet’, ’safety’, ’fear’, ’women’, ’place’ och
’space’ och sorterade efter mest refererade artiklar.
4.8.2 ETISKA ÖVERVÄGANDEN
För trovärdig och etisk forskning borde intervjuprocessen hållas så transparent som möjligt. Vid kontakt med informanter och respondenter gavs först skriftlig information om studiens syfte och hur studien skulle utföras och användas. Jag skickade ett informationsbrev med information om studien, garantering av anonymitet samt rätten till deras uppgifter och att de när som helst kunna avbryta sin medverkan (Bilaga 1).
En samtyckesblankett lämnades ut och signerades för att respondenterna skulle visa sitt samtycke till att delta (Bilaga 2). Personuppgifterna lagrades säkert enligt GDPR.
Innan jag påbörjade intervjuerna beskrev jag åter respondenternas rättigheter och fick deras samtycke bekräftat. Informanterna från Gator och parker på Umeå Kommun valde att inte vara anonyma. Jag valde dock att inte uppge namnen. Respondenterna fick själva välja tid och plats för intervjuerna men jag föreslog videosamtal som ett alternativ av smittskyddsskäl. Jag ville skapa en avslappnad stämning genom att intervjua respondenter och informanter på en plats och under en tid som de kände kontroll över. Intervjuerna spelades in med respondenternas godkännande och
förvarades sedan säkert, separerade från den anonymiserade transkriberingen i enlighet med Dowling (2016). Känsliga ämnen som trygghet kan innebära en utelämnande känsla för den intervjuade och därför har jag utövat kritisk reflexivitet om min maktposition som intervjuare (Dowling, 2016). Jag har försökt underlätta för respondenterna genom att värma upp samtalet med allmänna frågor och genom att visa lyhördhet och respekt (Cope, 2016).
5 RESULTAT
5.1 KVINNORNAS SVAR Nedan presenteras intervjupersonerna:
Respondent 1: Kvinna i 29-årsåldern boende i Nydalahöjd, universitetsstudent på heltid.
Respondent 2: Kvinna i 24-årsåldern boende i Mariehem, universitetsstudent på heltid.
Respondent 3: Kvinna i 23-årsåldern boende i Tomtebo, universitetsstudent på heltid.
Respondent 4: Kvinna i 20-årsåldern boende i Ålidhem, förvärvsarbetande.
Respondent 5: Kvinna i 19-årsåldern boende i Ålidhem, universitetsstudent på heltid.
Figur 2. Attraktioner på Nydala fritidsområde. Prickar längs med Kolbäcksvägen, E4:an, pekar ut gång- och cykelvägen som följer Nydalaområdets yttre kontur (Umeå kommun, 2021f).
5.1.1 ANVÄNDANDE AV REKREATIONSOMRÅDET
De tillfrågade unga kvinnorna spenderade ofta tid i området ensamma under dagen.
De ensamma aktiviteterna i området innefattade rekreation och bestod av att plocka svamp eller bär, att mata änder, att se på stjärnorna eller norrskenet, att löpa eller gå på promenader i motionsspåren, att laga mat vid grillplatser samt att sitta vid vattnet som studiepaus. Rekreationsområdet är även en plats att mötas och på ett pandemisäkert vis umgås i grupp eller att komma bort från staden genom att förenas runt en eld med vänner i mörkret. Alla tillfrågade kvinnor beskriver att de utför sociala aktiviteter i området. Sociala aktiviteter utfördes oftast på kvällen eller på eftermiddagar och involverade att umgås genom att gå promenader i motionsspåren, att bada i sjön på sommaren samt grillkvällar. Sociala aktiviteter bestod också av utmaningar, som att bada i isvak samt att åka skidor på isen eller i områdets skidspår.
Fler aktiviteter var sociala men ensamma aktiviteter utfördes i en högre utsträckning.
De ensamma aktiviteterna kan anses rogivande och innebär en stund med de egna tankarna medan de sociala aktiviteterna utfördes i syftet av att känna gemenskap enligt en respondent.
Ett par kvinnor ägnade sig åt nödvändiga aktiviteter. Kvinnornas nödvändiga aktiviteter innefattar att rasta sin hund samt att transportera sig från Tomtebo till Mariehem via Olle Fiskares väg. Flera kvinnor använder området varje dag eller upp till sex dagar i veckan och några använder det ofta eller ibland; en till några gånger i månaden. Kvinnor som använde området dagligen använde det främst till att motionera, promenera, plocka bär och svamp, mata änder och laga mat ute till vardags.
Av de kvinnor som spenderade tid själva i området på kvällar skedde det nära det egna hemmet.
Populära platser för umgänge som nämns är Hällan, Kinabron, Fiskebryggan, Olle Fiskares bygga samt Kärleksviken med närliggande vindskydd och grillplatser (Figur 2). Ytterligare populära platser var motionsspåret runt sjön samt Nydalasjöns södra strand vid Tomtebo. En respondent angav att hon var nyinflyttad och inte kunde platsernas namn och därigenom fann det svårare att ange platser och att orientera sig i området. Motivationerna till att de unga kvinnorna använder de olika platserna varierar. En annan respondent berättar att grillplatserna som Hällan och Kärleksviken är enkla att mötas upp på eftersom hennes vänner känner dem vid namn och kan enkelt hitta dit. En respondent beskriver att de är lättare att ta plats på. Hon nämner även att en motivation är att det finns närliggande grillplatser om en av dem är tagen.
Kvinnor som beskriver den södra stranden mot Tomtebo som den mest använda platsen är också de som bor närmast; på Tomtebo eller Ålidhem, medan de respondenter som är bosatta på Mariehem eller Nydalahöjd (Bilaga 1) gärna uppehåller sig på exempelvis Kinabron, Hällan och Kärleksviken.
5.1.2 SOCIAL KONTROLL OCH RISKUPPFATTNING
De tillfrågade kvinnorna beskriver att de gärna söker sig till området för en avkopplande, ensam stund. Flera kvinnor nämner återhämtning från stress och studier, en paus från distansarbete med sin parter eller motiverades av att lyssna på en bra podcast. Kvinnorna berättar att de känner sig mer trygga tillsammans med andra som de känner, varav någon av respondenterna anser att de är lika trygga själva.
Tillfrågade kvinnor upplever att de kände sig tryggare, när de var helt själva än om de bara mötte enstaka personer. En av kvinnorna berättar till exempel att hon känner sig
trygg på stigar eftersom hon vet att hon är själv där. De tillfrågade kvinnorna var även tryggare när det fanns många människor i närheten till skillnad från få, exempelvis fler än två personer, eftersom det då upplevdes som att andra skulle ingripa om något skedde. Enligt en ung kvinna upplevs det ordagrant som att det finns en social kontroll.
Samtidigt minskar antalet människor vid vissa dagar och vissa tider. Att vara i skogen på kvällen anses inte vara problemet av de tillfrågade, utan det är snarare antalet människor som befinner sig där. Enstaka eller få människor anses mer skrämmande enligt de kvinnliga respondenterna. Några kvinnor beskrev den ensamma mannen som möjligtvis udda eller knäpp och en främling även om de också är ute själva, vilket en kvinna reflekterar över. Tillfrågade kvinnor upplever det som mer otryggt med manliga mötande. Några respondenter ansåg uttryckligen att de behövde generalisera eftersom de upplevde behov att skydda sig. De unga kvinnorna anser inte det otryggt att möta andra kvinnor, utan de uppfattas att öka tryggheten. Kvällar och mörker sammankopplas inte med otrygghet när folksamlingar eller grupper umgås i Nydalaområdet, utan kvinnorna utgår då utifrån att personerna utövar norrskensspaning eller är vänner som träffas eller förflyttar sig genom området. En social kontroll anses då finnas. Ett exempel ges av respondent 1:
”Det är inte så läskigt under nätter som det är mycket norrsken för då är det jättemycket studenter. Alltså runt 12–01 på natten, då är det smällfullt på Kinabron. Alla grillplatser är tagna. Det är liv och rörelse och man hör… franska, italienska, tyska runtom sig… och det känns liksom...levande.” (Respondent 1)
Nydalasjöns södra strand mot stadsdelen Tomtebo nämndes av respondenter som bor i Ålidhem och Tomtebo som sin mest använda plats på eftersom stranden är befolkad under olika tider på dygnet. På stranden ryms olika funktioner och användningsområden. Enligt respondenterna som går dit finns det alltid människor på stranden som utför aktiviteter såsom rastar hunden, joggar, promenerar och umgås.
En av respondenterna berättar att hon kan sitta på kvällen och mata änder eller se på norrsken vid vattnet eftersom det sker ett socialt omlopp på stranden även på kvällen.
Det är den enda platsen i Nydalaområdet som hon inte undviker efter klockan 19.
Respondenten som bor på Nydalahöjd går över Kinabron på Olle fiskares väg fram till Hällan flera gånger per dag och berättar att hon sällan ser andra hundägare i fritidsområdet på kvällar och nätter och nämner att det trots allt finns många hundägare i området.
5.1.3 STRATEGIER
Kvinnorna använde sig av olika strategier i Nydalaområdet. Främst användes anpassningsstrategier. De vanligast nämnda anpassningsstrategierna innefattade defensiva strategier; att undvika vissa platser när det var mörkt ute men även offensiva strategier; Vissa av kvinnorna använde sig då av försvarsspray och sina hundar som stridsmetod. Samma kvinnor som använde sig av offensiva stridsmetoder använde även defensiva medan några kvinnor enbart använde sig av defensiva. Några kvinnor anpassade medvetet sin rörelse. De undvek att vara ensamma i området och att springa efter mörkrets infall, samt på kvällen. Kvinnornas vilja att vara ute på kvällen nämns enligt några som beroende av hur sårbara de känner sig vid tillfället. Det beror även på om det har varit nya överfall av kvinnor vilket de hade fått höra av vänner eller läst på nyheter. Deras otrygghet går därigenom i perioder med valet att röra sig i området.
Efter två överfallsvåldtäkter under den senaste tiden har vissa av respondenterna förändrat sin rörelse eftersom de inte längre letar sig ut till isolerade platser i skogen efter mörkrets infall. Vissa av kvinnorna anser att de inte är otrygga i grunden, varav dessa utövade motståndsstrategier genom att inte begränsas av platser, tid eller mörkret och genom att vara ensamma i området på kvällen. En av kvinnorna som utövar motståndsstrategier beskriver att hon är medveten av att hennes familj och vänner anser att hon i egenskap av kvinna tar risker och säger att det påverkar henne.
En annan av kvinnorna som utövar motståndsstrategier cyklar och springer för att känna sig mer snabb, eftersom hon blir mer medveten om sin sårbarhet och mer vaksam när hon förflyttar sig till fots. Hennes strategi är därefter att hålla koll:
”Det går en ensam man bakom mig. Verkar han komma ikapp eller verkar han hålla avståndet?” (Respondent 4)
En annan av kvinnorna med samma strategi säger att hon däremot är vaksam och vill tolka människors ansiktsuttryck och intentioner. Några av kvinnorna använder cyklar som transportsätt för att känna sig tryggare. Några tillfrågade respondenter håller kontakt med vänner eller en partner och beskriver vart de ska gå om du är ute i områden på kvällen. En respondent som enbart använder motståndsstrategier håller enbart kontakten när vännerna ska gå hem själva men inte motsatsen.
Några kvinnor beskriver specifika områden som de undviker. En kvinnlig respondent undviker alla platser i Nydalaområdet utom den södra stranden. En annan ung kvinna undviker Olle Fiskares väg. Hon undviker även att vara själv i hela området på kvällstid. En respondent undviker Mariehems strand och går en omväg runt stranden när tonårsgäng befinner sig på platsen. Därigenom är hon den enda av respondenterna som har beskrivit att hon går omvägar. Ett fåtal kvinnor sade att de inte undvek områden. En av dessa berättar sedan att hon väljer bort platser som var dåligt belysta eller mörka eller för långt bort. Gemensamt för undvikna delar var att undvikandet skedde på kvällen eller natten, vilket uttrycktes i samtalen som en upplevd känsla av att de ska vara försiktiga och inte ta risker. Respondenterna gick även kortare avstånd nära hemmet på kvällen. Vissa områden, som undveks på grund av mörker undveks i lägre utsträckning på ljusa sommarnätter medan respondenterna som begränsades av kvällstid även undvek det på sommaren.
5.1.4 GESTALTNING
Några av kvinnorna anger belysning som viktigt för trygghetsupplevelsen. Det uttrycks som viktigt att kunna se mötande och deras ansiktsuttryck från långt håll, inklusive identifierbara detaljer. God belysning signalerar enligt dem att området är väl omskött och kontrollerat. Bland de respondenter som inte angav att det var viktigt med belysning, visade det sig påverka viljan för att använda området när vi pratade om begränsningar. En av kvinnorna upplevde det otryggt att inte veta om hon skulle snubbla på ett hinder, såsom en sten, varav obelysta platserna undveks. Den andra respondenten beskrev att hon ville se och läsa mötandes ansiktsuttryck, intentioner och kroppsspråk och att det påverkas av mörker. Samtliga nämnda faktorer, inklusive överskådlighet och möjligheten att tolka miljöer tas upp av tillfrågade kvinnor som betydande för om de undviker ett område. Ingen av kvinnorna ansåg däremot att risken att utsättas för brott eller risken i att vara ute själv minskade av belysning:
”Alltså det gör ju en väldigt stor skillnad, men det är också väldigt långt ute i skogen och det är inte jättemånga som rör sig där på kvällarna. Och jag har väl resonerat att det är nödvändigt för att ens kunna använda det till att börja med då men jag trodde att det skulle ge mer säkerhet än det ger. Det finns ju belysning nere på strandpromenaden också så (skratt).” (Respondent 3)
Det behöver inte hända någonting men jag blir ju överraskad för att det är mörkt. […] Häromkvällen så var det ju faktiskt någon som stod (nervöst skratt), mellan Hällan och Olle Fiskares.… kanske det kanske finns fyra gatulampor på den sträckan och han stod under en och jag såg honom inte. Men sen hade han gått och satt sig på Kinabron så när jag skulle gå hem igen, då såg jag ju, till exempel, att han hade svarta
mjukisar med jättestor vit text på ena bene men den såg ju inte jag när jag såg honom och hade det bara varit lite bättre ljus hade jag ju kunnat se det i alla fall. (Respondent 1)
Men jag vet inte, eller så här, belysning som i dagsljus spelar roll. Där känner mig trygg när det är dagsljus, men så här lampor, kontra inga lampor… Så vet inte, eller jag vet inte, det är väl kanske också att jag inte är, om det är mörkt och det inte är några lampor så kanske jag inte är där alls, för då ser jag inte var jag…är…Så, men liksom, snubbla på en, sten (skratt). (Respondent 4)
En av kvinnorna känner inte att hennes användande påverkas av mörker och beskriver att hon växte upp i skogen. Därigenom är inte skogen eller mörkret ett hot för henne.
I stället är det mötet med främlingar och att bo i en stad som utgör en risk.
Respondenter uttrycker att motionsspåren och vägarna är tillräckligt breda och att växtligheten är väl förvaltad runt stråken så att de inte skymmer sikten. En respondent reflekterar emellertid över att det kan vara en påverkande faktor för tryggheten samt att motionsspåren hade kunnat upplevas som mer otrygga om skogen hade krupit för nära:
”Jag gillar ju skog. Samtidigt så tycker jag att det är lite skönt speciellt på gångvägar om skogen inte är för tät inpå gångvägen om du förstår; att det kanske är ett ordentligt dike eller att de liksom kanske rensat de första 10 metrarna in i skogen så att det inte känns liksom jättetätt. Jag vet inte vad det beror på, jag tror att man ser dåligt, alltså, ser inte om det är någon eller något där; det skulle ju kunna vara ett djur eller så, speciellt när jag går med hörlurar, att jag inte hör omgivningen, då vill jag gärna se.” (Respondent 5)
Ingen av de unga kvinnorna nämnde skog eller växtlighet i sig självt som bidragande till otrygghet. De uppskattar skogen och naturen i Nydalaområdet och anger det som ett syfte till att de söker sig till området.
5.1.5 OTRYGGA PLATSER OCH MILJÖER
De tillfrågade pekade på att det finns otrygga sträckor eller miljöer snarare än specifika platser. Dessa sträckor hade vissa gemensamma nämnare relaterade till gestaltning och skötsel. En faktor var bristfällig belysning eller avsaknad av belysning vilket beskrivs som ingivande av en känsla av lägre kontroll genom brist på sikt. En annan var en upplevd bristande förvaltning och kontroll över området i form av skräpig miljö, leriga grusvägar eller förfallna hus.
Exempel på otrygga miljöer eller sträckor var exempelvis den av vägarna runt den norra stranden in i området som är en grusväg. Den beskrivs som oupplyst och därigenom otrygg, samt lerig av en respondent. Det finns också en asfalterad väg runt stranden in på grusvägen, även den oupplyst. En annan respondent uttrycker att avsaknaden av belysning på vägen mot Hällan gjorde att man behövde gå i mörkret för att upptäcka om en fest pågick, vilket skapade ett överraskningsmoment och otrygghet för henne. Det gällde även om hon själv använde platsen på samma sätt. Motionsspåret Olle Fiskares väg beskrivs också som en lerig och mörk grusväg, liksom spåret från Kärleksviken mot Tomtebo. Enligt några kvinnor hade de leriga grusvägarna kunnat vara mer stadsaktiga. Enligt en respondent gav skräpiga grillplatser intryck av låg social kontroll och att området inte togs om hand. Enligt henne skapades då en social norm av hur området behandlades.
En kvinna beskriver att möjligheten att se sjön ökade trygghetsupplevelsen, eftersom hon anser sig kunna ha mer kontroll till skillnad mot när exempelvis skog eller sommarstugor skymmer sikten. Hon uttrycker att det är ett sätt att se vägen hem och hon upplever sig tryggare eftersom hon vet att potentiella hot enbart kan komma från en sida. Sträckor på sydöstra och sydvästra sidan av sjön mot Tomtebo saknar vattenkontakt och karakteriseras av både använda och förfallna sommarstugor.
Sträckorna innefattar Olle Fiskares väg samt motionsspåret från Kärleksviken mot Tomtebo. Enligt de unga kvinnor som använder områdena gör miljön att de upplevs som övergivna och öde. Vissa respondenter tillägger att om några av stugorna hade varit bebodda och mer omhändertagna skulle de uppfattas som tryggare:
”Den bilvägen där som är som en lerig grusväg liksom […] Där är inte belyst och det är ganska förfallna sommarstugor. Alltså det känns som att det inte rör sig så mycket folk där även fast det brukar vara, när man cyklar där, brukar det vara en del människor. Det är miljön där, det uppfattas som öde.”
(Respondent 2)
”De sommarstugorna som står, längs med sjön…hade det inte, alltså hade varit mer bebodda hem så hade det känts tryggare.
[…] Mellan Tomteboområdet och kyrkstugan ligger en hel radda. […] Det är egentligen på vintern som det är lite mörkare och så också som det är läskigare att gå där.” (Respondent 3)
Vissa sommarstugor runt Nydalasjön används och är bebodda. Enligt respondent 3 uppfattas de då som trygga. Hon upplever också att de inger en känsla av hem:
”Man tycker kanske man är hemma”. (Respondent 3)
