Operationssjuksköterskans upplevelse av att handleda studenter
Författare: Josefin Linzie och Malin Sjöstrand Handledare: Sofia Almerud Österberg
Examinator: Carina Werkander Harstäde Termin: VT20
Ämne: Vårdvetenskap Nivå: Magister Kurskod: 4VÅ80E
Sammanfattning
Bakgrund: Operationssjuksköterskor har ett ansvar för säker vård och patientsäker- heten inne på operationssalen. Deras yrke innebär också att vara handledare för bli- vande operationssjuksköterskor. Handledarrollen kräver kompetens och erfarenhet för att ge studenten god handledning. Syfte: Syftet med studien var att undersöka operationssjuksköterskans upplevelse av att handleda studenter. Metod: Studien är gjord utifrån en kvalitativ metod. Datainsamlingen genomfördes genom semistruk- turerade intervjuer med åtta operationssjuksköterskor som har erfarenhet av att handleda studenter. Datamaterialet analyserades med hjälp av latent innehållsanalys.
Resultat: Handledarna belyste tre centrala områden som resultatets kategorier byggdes på. Det första området var tid där tidsbristen sågs minska förutsättningarna att bli den bästa versionen av handledare enligt dem själva. Andra området var väg- leda och hur de uppfattade vägledning av studenter till deras blivande yrke. Tredje området handlar om vilket stöd de fick och vilket stöd de önskade skulle finnas un- der handledarperioden. Slutsats: Genom ökad förståelse för hur operationssjukskö- terskan upplever handledarrollen kan stöd ges för bättre kvalité på handledningen av studenter och detta kan i sin tur bidra till patientsäkerheten. Nyckelord: Handledare, Operationssjuksköterska, Patientsäkerhet, Stöd, Tid, Upplevelse, Vägleda.
Tack
Vi vill rikta ett stort tack till de operationssjuksköterskor som genom sin med verkan delat med sig av sina upplevelser och erfarenheter till oss.
Abstract
Background: Operating nurses have great responsibility for safe care and play a significant role in the operating room to maintain patient safety. Their profession also includes supervising prospective operating nurses. The role as a supervisor requires competence and experience. Aim: The purpose of the study was to investi- gate operating nurses´ experience of supervising students. Method: The study has a qualitative method. Data collection was conducted through semi-structured intervi- ews with eight operating nurses who have experience of mentoring students. The data material was analyzed using qualitative latent content analysis. Result: The participants highlighted three key areas on which the result was built. The first area was where a lack of time was seen to reduce their chances of being the best kind of supervisor in their own opinion. The second area was the supervisor role itself and how they perceived it. The third area concerned guiding and how they received and what support they wanted while mentoring/supervising students. Conclusion:
Through increased understanding of how the operating nurses perceive the mentor role, support can be provided for better quality supervision for students and this can in turn contribute to patient safety. Keywords: Experience, Guiding, Mentor, Ope- rating nurse, Patient Safety, Support, Time.
Thank you
We would like to extend a big thank you to those operating nurses who, through their participation, shared their experiences with us.
Innehållsförteckning
Inledning 5
Bakgrund 5
Operationssjuksköterskans kompetensbeskrivning 5
Handledning 6
Handledarens kompetens 7
Teoretisk referensram - Säker vård 8
Problemformulering 8
Syfte 9
Metod 9
Ansats 9 Urval 9
Datainsamling 10
Dataanalys 11
Forskningsetiska överväganden 13
Resultat 13
Tid 13
- Yttre tidsrelaterade faktorer som påverkade handledningen 14 - Tidsbrist
16
Vägleda 17
- Professionell utveckling 17
- Erfarenhet ger en tryggare handledare 18
- Mål som handledare 19
Stöd 20
- Stöd från universitet och kollegor 20
- Behov av stöd 21
Metoddiskussion 22
Resultatdiskussion 24
Slutsats 27
Bilagor
Bilaga 1 - Informationsbrev till verksamhetschef Bilaga 2 - Samtyckesformulär till verksamhetschef Bilaga 3 - Informationsbrev till deltagare
Bilaga 4 - Intervjuguide
Bilaga 5 - Samtyckesformulär till deltagare Bilaga 6 - Etisk egengranskning
Inledning
I Sverige examineras cirka 5000 sjuksköterskor varje år (Socialstyrelsen 2015) och trots detta råder det brist på utbildad personal inom svensk hälso- och sjukvård. De flesta arbetsgivarna menar att behovet av sjuksköterskor kommer att fortsätta öka med åren relaterat till ökad befolkning och att andelen äldre blir fler. Det är störst brist på sjuksköterskor, både grundutbildade sjuksköterskor och specialistutbildade sjuksköterskor. Det är cirka hälften av Sveriges grundutbildade sjuksköterskor som väljer att specialisera sig inom ett specifikt område (Statistiska centralbyrån 2017).
Bristen på specialistutbildade sjuksköterskor är störst inom intensiv, anestesi och operation. En tidigare studie av Hartigan-Rogers et al. (2007) beskriver att studen- tens verksamhetsförlagda utbildning, VFU, är en viktig del av utbildningen och be- lyser vikten av att erbjuda placeringar som tillhandahåller en god inlärningsmiljö.
Med stor omsättning på specialistsjuksköterskor måste fler utbildas och det ökar behovet av fler handledartillfällen som leder till ökade krav på tillgång till handleda- re. Handledaren spelar en viktig roll för studenterna gällande trivsel, inlärning och utveckling av deras framtida yrkesroll. Handledaren i sin tur behöver stöd från kli- niken för att handleda kvalitetssäkert. Enligt Wijk et al. (2009) är kliniken som tagit emot studenter ansvarig för att den som utses till handledare har rätt kompetens och utbildning för att kunna handleda. Vidare beskriver de att det ofta råder bristande kvalitet under VFU:n och detta gäller flera specialistutbildningar (Wijk et al. 2009).
Operationssjuksköterskans primära uppgift är att samordna och leda arbetet inne på operationssalen (Svensk sjuksköterskeförening [SSF] 2017). Höga krav ställs på de operationssjuksköterskor som utses till handledare samtidigt som de fortfarande ska vara ansvarig operationssjuksköterska på operationssalen. Hur upplever operations- sjuksköterskorna handledarrollen?
Bakgrund
Operationssjuksköterskans kompetensbeskrivning
I kompetensbeskrivningen för operationssjuksköterskan beskrivs olika ansvarsom- råden för att säkerställa patientsäker perioperativ omvårdnad (RFOP 2011). För att uppnå hög kvalitet och patientsäkerhet i patientens omvårdnad ska operationssjuk- sköterskan kunna samverka i team med olika specialister med ömsesidig respekt och öppen kommunikation. Samverkan i team är en av kärnkompetenserna för opera- tionssjuksköterskan (Berlin 2015) och kommunikation samt informationsöverföring
under operationen leder till ökad effektivitet och patientsäkerhet (RFOP & SSF 2011). Denna kompetens innefattar att operationssjuksköterskan ska kunna informe- ra och kommunicera med patienter, medarbetare och eventuellt den student som hen handleder (ibid.)
Handledaren ska kunna ge stöd och vägledning till studenten som ska öva på prak- tiska moment för att nå målet att självständigt kunna utföra arbetet (Tveiten 2010;
Cajvert 2016). Operationssjuksköterskan har som arbetsuppgifter att med delat an- svar förebygga vårdrelaterade skador, tillgodose säker positionering, prioritera arbe- tet utifrån patientens behov, använda WHO:s checklista, säkerställa patientens iden- titet, sidomarkering och ingreppets art samt kunna fatta beslut i samråd med opera- tionsteamet. Kompetensbeskrivningen tar upp att operationssjuksköterskan har det yttersta ansvaret för hygien, aseptik, att minska risken för smittspridning och att förhindra oavsiktligt kvarlämnande material i patienten efter avslutad operation (ibid.).
Handledning
Definition av begreppet handledning enligt Nationalencyklopedin (2012) är följan- de:
Inom vissa människovårdande yrken med teoretisk grundutbildning används särskilda handledare som stöd för att bevara och vidareutveckla yrkeskunnandet. Syftet med handledning är att underlätta och öka förmågan att ge god behandling, att ha en stödjande funktion i svåra och krävande situationer och vid etiska dilemman samt att motverka stress. Handledning är inriktad på professionella metoder och processer i arbetet och ges i grupp eller individuellt (www.ne.se)
Handledning handlar om att instruera, lära ut, vägleda och ge råd (Petersson 2015).
Handledning används i olika sammanhang och kräver en noggrann förklaring kring handledningens mål och mening för att skapa professionalitet. Handledarens mål är att ge personen som blir handledd verktyg genom reflektion, fokusering och träning för att kunna hantera olika situationer självständigt (Tveiten 2010). Enligt Löw (2011) är handledning ett svårdefinierat ord och som kan kopplas till både teoretisk och praktisk kunskap. Tveiten (2010) ser handledningen som en process som har en början och ett slutmål. Huvudansvaret ligger på handledaren som ska fokusera på sin student, vara ett pedagogiskt stöd och sträva mot en optimal handledning (Löw 2011 & Cajvert 2016). Den som blir handledd har ett ansvar att med hjälp av hand- ledaren utföra uppgiften och ägna sig åt reflektion för att få lärdom, och förväntas även ta egna beslut (Bradbury-Jones et al. 2011; Tveiten 2010). De studenter som inte tar lika mycket ansvar eller gör självständiga val har otillräcklig motivation in- för uppgiften (Falk -Lindh et al. 2013). Studenter placeras ut för VFU under en pe- riod av utbildningen för att få praktisk färdighetsträning, få möjlighet att öva de teo- retiska kunskaperna de läst om och kunna etablera en relation med personalen på avdelningen.
Genom ett hälsofrämjande ledarskap kan handledaren stärka studentens känsla av sammanhang, KASAM. Genom att ge tillåtelse till att ventilera svårigheter ger det förutsättningar till att fatta egna beslut och därefter utvecklas. Ju högre känsla av meningsfullhet, hanterbarhet och begriplighet desto bättre förmåga att hantera stress
och svårigheter (Antonovsky 2005). Den specialiserade operationssjuksköterskan ska även kunna undervisa och delta i bedömningar på avancerad nivå i samarbete med universitet och sedan introducera och stödja nyanställda operationssjuksköters- kor efter fullgjord utbildning (Riksföreningen för operationssjukvård & Svensk sjuksköterskeförening [RFOP & SSF] 2011). Handledning kräver tålamod hos hand- ledaren för att låta studenterna ta den tid de behöver för inlärning av praktiska mo- ment (Jansson & Ene 2016; Paul et al. 2011).
Handledarens kompetens
I kompetensbeskrivningen för sjuksköterskor ingår uppgiften att handleda studenter och kollegor (SSF 2017) och handledning handlar om att ge stöd och vägledning som har en stor betydelse. Uppgiften som handledare kan ge en tydlig bild av egen kunskap och stärka handledarnas egen stolthet i sin profession (Mogensen et al.
2010). Enligt Bradbury-Jones et al. (2011) märker studenterna skillnad när handle- daren trivs i handledarrollen och detta innebär en ökad trygghet för studenten. Sjuk- sköterskestudenter behöver professionell handledning under sin introduktion till sitt nya yrke och därför borde de med mest kompetens väljas ut till handledarrollen. Det finns dock ett begränsat antal kompetenta sjuksköterskor vilket är en följd av den höga personalomsättningen inom vården (Mogensen et al. 2010). Enligt Benner (1993) går sjuksköterskan igenom olika faser från novis när de är helt nya sjukskö- terskor till expert som de kan uppnå efter flera år av arbetslivserfarenhet inom lik- nande område. Efter cirka två till tre år som sjuksköterska inom ett område har de nått en kompetent nivå. Sjuksköterskan som har uppnått denna nivå är medveten om sitt arbete, kan planera det kliniska arbetet och behärska oförutsedda situationer (Benner 1993).
Nya sjuksköterskor har större risk att tappa lusten att handleda, är inte lika pedago- giska i sitt handledarskap och har inte samma kompetens eller utbildning som en sjuksköterska som har jobbat flera år och skaffat sig arbetslivserfarenhet (Mogensen et al. 2010). Även den muntliga kommunikationen kan vara bristfällig hos nya sjuk- sköterskor och den är viktig ur lärandesynpunkt för att bidra till en trygghetskänsla för studenterna (Jansson & Ene 2016). Till följd av detta kan den nya sjuksköterskan uppleva stress och osäkerhet inför handledarskapet som leder till att studenten inte får den bästa förutsättningen för utveckling och inlärning (Mogensen et al. 2010).
Handledarens uppgift är att genom teoretiska kunskaper, kompetens och skicklighet överföra sina metoder till studenter under deras VFU (Cajvert 2016).
Det finns även tillgång till riktlinjer och checklistor som handledaren kan nyttja för att öka kvaliteten på handledningen. Forskning kring handledning för specifikt ope- rationssjuksköterskan var bristfällig både ur ett student- samt handledarperspektiv (Freeman et al. 2010; Macallan et al. 2009) men Tracy (2017) uppmärksammade ett problem som berör specialistutbildade anestesisjuksköterskor gällande övergången från student till nyutbildad anställd anestesisjuksköterska. Övergången upplevdes stressande, utmattande och skapade osäkerhet för den nyanställda sjuksköterskan.
Studien kom fram till att bättre handledning och vägledning var till gagn för över- gången från student till nyanställd anestesisjuksköterska från studenternas synvin- kel. Detta kunde leda till minskad personalomsättning som i sin tur kunde skapa ökad tillgång till kompetenta handledare (Tracy 2017).
Teoretisk referensram - Säker vård
Kärnan i operationssjuksköterskans omvårdnadsarbete är att säkerställa patientsä- kerheten under operation och arbeta förebyggande genom att förutse risker som pa- tienten kan utsättas för (RFOP & SSF 2011). Säker vård motiverades som teoretisk referensram i denna intervjustudie då det är en av sjuksköterskans sex kärnkompe- tenser som tydliggör hur det kliniska arbetet mot säker vård och omvårdnad ska ut- föras (Öhrn 2015). Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) klargör att hälso- och sjukvårdspersonal ska arbeta utifrån vetenskaplig kunskap och beprövad erfarenhet samt att de har ett eget ansvar för hur arbetsuppgifterna utförs med en grundtanke om god patientsäkerhet. Öhrn (2015) beskriver att patientsäkerhetsfrågor och kom- plikationer av kirurgi var en stor orsak till dödsfall och invaliditet. En tidigare studie av Arora et al. (2010) visade att stress kunde påverka operationens resultat och rela- teras till tekniska problem, svårigheter med patienten, kommunikationsavbrott och avbrott relaterat till handledning av studenter. Enligt Ingvarsdottir och Halldorsdot- tir (2017) var hot mot patientsäkerheten att bli konstant avbruten och distraherad av exempelvis telefoner, högljuda diskussioner och personal som gick in och ut från operationssalen. I operationssjuksköterskans arbetsuppgift att bidra till säker vård och ha rätt kompetens för att arbeta patientsäkert har vissa faktorer nämnts som kan påverka patientsäkerheten. En faktor som författarna till studien ansåg kunde påver- ka patientsäkerheten var handledartillfällen. Dessa tillfällen bidrog till mer personal på operationssalen, en oerfaren student med på operationen och handledarna som skulle försöka upprätthålla samma säkra vård för patienten under tiden de undervi- sade studenten. Säker vård är något som operationssjuksköterskan måste sträva efter och även föreliggande studie kommer ständigt att återkomma till säker vård som en referensram för den specifika frågan om operationssjuksköterskans upplevelse av handledning. Säker vård innebär inte bara åtgärder för att förebygga risk för skador i vården, utan även åtgärder för att analysera de brister och skador som uppstått och ta lärdom av dem i framtiden. Det är en omöjlighet att helt eliminera risker men en ökad medvetenhet gällande patientsäkerhet och säker vård ska tillämpas för att före- bygga, hantera, kontrollera och därför minska skaderisken i vårdmiljön (Ingvarsdot- tir & Halldorsdottir 2017). Av denna anledning är det viktigt att handledaren kan vägleda studenten till att kunna arbeta patientsäkert. Arbetet för säker vård är något som ständigt pågår för sjuksköterskor, all övrig vårdpersonal och sjukvårdsledning- en (Bergqvist-Månsson 2016).
Problemformulering
Blivande operationssköterskor får handledning för inlärning och utveckling under VFU-perioden och mycket forskning finns om vad nyutbildade specialistsjukskö- terskor önskar och kräver av handledaren (Jansson & Ene 2016; Tracy 2017; Brad- bury-Jones et al. 2011; Paul et al. 2011; Falk-Lindh et al. 2013) medan det sällan ses från handledarens synvinkel. Operationssjuksköterska är ett bristyrke som leder till att tillgången av kompetenta handledare är begränsat. Wijk et al. (2009) påvisar att handledningen brister under specialistutbildningarna för sjuksköterskor. Om inte handledarna kan erbjuda blivande operationssjuksköterskor den utveckling och in- lärning de behöver under sin VFU kan det leda till att de börjar sitt nya yrke med bristfällig kunskap, vilket i sin tur kan leda till att patientsäkerheten äventyras. Den nyanställda operationssjuksköterskan kan även uppleva osäkerhet och välja att läm- na yrket vilket bidrar till ytterligare underskott av operationssjuksköterskor. Kun-
skap och forskning kring hur handledaren upplever och ska hantera handledarrollen är splittrad och begränsad. Se till exempel Freeman et al. (2010) och Macallan et al.
(2009) som stärker detta och vill underlätta för handledarna med hjälp av att ta fram riktlinjer. Därför behövs mer forskning för ökad förståelse kring detta fenomen som är viktigt för framtida handledare, studenter, sjukhusledningen och samhället.
Syfte
Syftet med studien var att undersöka hur operationssjuksköterskan upplever hand- ledning av studenter.
Metod
Ansats
Denna studie utgår från en beskrivande kvalitativ metod med intervjuer. Syftet med en kvalitativ metod är att ge svar på frågor framförallt om människors upplevelser och syn på verkligheten där deltagarna som intervjuas kan beskriva, tolka och för- klara utifrån sina egna erfarenheter (Ahrne & Svensson 2015). Utifrån studiens syfte att nå en djupare förståelse för ett fenomen där kunskapen kring ämnet är begränsad och splittrad sedan innan lämpade sig en induktiv ansats. Med induktiv ansats följer forskaren upptäckandets väg och studien styrdes inte av en teori utan utifrån infor- mationen som samlades in, empirin. Utifrån detta formulerades ett resultat som var kopplat till studiens syfte. Vid användning av induktiv ansats behöver forskarna vara medvetna om tidigare erfarenheter och förförståelse som kan ha inverkan på datain- samlingen och påverka resultatet (Polit & Beck 2017). Författarna hade jämförelse- vis liknande tidigare erfarenheter av handledning. Båda hade varit handledare för blivande grundutbildade sjuksköterskor på sjukhusavdelningar sedan innan.
Urval
Verksamhetschefen för operationsavdelningen på ett sjukhus i södra Sverige kontak- tades via mail och besöktes av författarna som gav information och beskrev syftet med studien. Verksamhetschefen fick informationsbrev (Bilaga 1) och gav sedan ett skriftligt godkännande (Bilaga 2) för att utföra studien. Avdelningschefen kontakta- des via telefon för att informeras om studien och det tänkta tillvägagångssättet. Tid bestämdes när författarna kunde besöka operationsavdelningen. Informationsbrev till anställda (Bilaga 3) lämnades på avdelningen med uppmaningen att maila till författarna om intresse för deltagande eller om de hade några frågor. Författarna pratade även med operationssjuksköterskorna på plats och berättade om studien.
Den intervjustudien ägde rum i början av 2020 på en centraloperationsavdelning i södra Sverige. Inklusionskriterier för deltagarna var att de varit fast anställda på en operationsavdelning i Sverige i minst två år som operationssjuksköterska och hade erfarenhet av att handleda studenter. Benner (1993) beskriver att en sjuksköterska som jobbat i två år har skaffat sig kompetens, är medveten, analytisk och har byggt upp ett abstrakt tänkande mot sin profession och blir då en mer kompetent handleda-
re (Benner 1993). Åtta deltagare anmälde sig frivilligt till studien via mail och även direkt till författarna när de besökte avdelningen. Enligt Ahrne och Svensson (2015) ska deltagarna i möjligaste mån ha samma kunskap och erfarenhet om fenomenet för studiens syfte. Alla som anmälde sig föll inom ramen för inklusionskriterierna.
Datainsamling
Data samlades in via semistrukturerade individuella intervjuer som enligt Polit och Beck (2017) är passande när deltagaren fritt ska kunna berätta med egna ord om fenomenet som ska undersökas. Genom att använda semistrukturerade intervjuer fanns möjlighet att täcka in det särskilda ämnet som studien syftade på. Författarna använde sig av en intervjuguide (Bilaga 4) med öppna frågor och förslag på följd- frågor. Frågorna som valdes till intervjuerna var framtagna i syfte att kunna besvara de frågeställningar som författarna hade. Genom att ta hjälp från olika versioner av intervjuguider i andra arbeten som publicerats skapades studiens intervjuguide.
Uppföljningsfrågor bestämdes innan intervjuerna för att minimera risken att förfat- tarna ledde deltagarna till ett svar de förväntade sig. En pilotstudie genomfördes med båda författarna på en av deltagarna i syfte att kontrollera frågornas tydlighet, om de var lättförståeliga och för att kunna avgöra om tidsplanen var relevant, vilket enligt Polit och Beck (2017) är att föredra. Det gav även författarna tillfälle att få en träningssituation i intervjuteknik (Danielson 2017). Dubbelfrågor, negationer eller främmande svåra ord ska undvikas i frågorna (Patel & Davidson 2011). Intervjugui- den behövde inte ändras efter pilotstudien och pilotstudien blev en av intervjuerna som användes och bidrog till resultatet.
Samtliga intervjuer genomfördes på deltagarnas arbetsplats och tidpunkten för in- tervjun anpassades efter deltagaren. Författarna intervjuade varannan deltagare var för sig. En ostörd och lugn intervjuplats är att föredra enligt Polit & Beck (2017) och detta försökte författarna sträva efter i möjligaste mån. Innan intervjuerna star- tade gavs muntlig samt skriftlig information och deltagarna lämnade skriftligt sitt samtycke för studien (Bilaga 5).
Totalt intervjuades åtta operationssjuksköterskor på ett stort sjukhus. Två av inter- vjuerna blev avbrutna en kort stund av telefonsamtal och att en kollega kom in i rummet och skulle hämta materiel. Intervjuerna genomfördes på en klinik där ingen av författarna hade arbetat tidigare, vilket minskade risken för att påverka deltagar- nas ställningstaganden. Intervjuerna varade mellan 14 och 47 minuter och spelades in med hjälp av smartphones. Deltagarna fick information om konfidentialiteten att endast författarna samt deras handledare har tillgång till materialet från intervjuerna (Patel & Davidson 2011). Efter att studien genomförts förvaras materialet på ett ställe som ingen obehörig har åtkomst till. Vid de tillfällen deltagaren inte förstod innebörden i en fråga, formulerades den om för att förtydligas. Utgångspunkten var att det inte fanns rätta eller felaktiga svar vilket betonades av författarna innan inter- vjun startade. Samtliga frågor i intervjuguiden ställdes i alla intervjuer och varje intervju avslutades med frågan ”Är det något som vi inte tagit upp och som du vill tillägga?”. Författarna frågade även ifall de kunde kontakta deltagarna i efterhand om frågor uppstod. Även deltagarna uppmanades höra av sig om de hade ytterligare frågor eller kom på något mer de ville bidra med till studien som enligt Polit och Beck (2017) var att föredra.
Dataanalys
Bearbetningen började med att de inspelade materialet transkriberades direkt efter att intervjuerna var slutförda. Transkribera innebär att skriva ut intervjuerna orda- grant i sin helhet (Polit & Beck 2017). För att stärka det levande förhållandet till materialet ska det enligt Patel och Davidson (2011) transkriberas fortast möjligt. I form av förförståelse fick författarna hålla sig kritiska till egna tankar under analys- processen då de båda hade varit handledare förut och även varit student under hand- ledning. Författarna använde sig av latent innehållsanalys vilket är en empirisk ve- tenskaplig metod som möjliggör tolkning och slutsatser om kommunikation, till ex- empel intervjuer (Polit & Beck, 2017). Enligt Lundman och Graneheim (2008) är de centrala begreppen inom kvalitativ innehållsanalys av latent karaktär meningsbä- rande enheter, meningskondensering, kodning och kategorisering. Meningsbärande enheter är den viktiga textdelen som är relevant mot studiens syfte och frågeställ- ning. Meningskondensering betyder att de meningsbärande enheterna kortas ned utan att viktigt innehåll försvinner och gör att texten blir mer lätthanterlig. Me- ningskondenseringen kodas sedan och kondenserade meningsenheter med samma kod bildar en kategori (Lundman & Graneheim 2008). Författarna skapade inga för- utbestämda kategorier utan dessa bildades allt eftersom den transkriberade texten tolkades i analysprocessen.
Författarna bekantade sig med den data som hade samlats in och etablerade ett hel- hetsintryck för innehållet. Detta är det första steget som genomförs i den latenta in- nehållsanalysen (Patel & Davidson 2011). Båda författarna läste igenom texterna flertalet gånger för att få en känsla av innehållet, detta är enligt Polit och Beck (2017) att föredra. Tillsammans uppmärksammades skillnader och likheter i den transkriberade texten och kunde urskilja ett mönster där deltagarna i intervjuerna uttalade sig varierande men svaren hade samma innebörd. All transkriberad text skrevs ut och de meningsbärande enheterna som författarna kunde finna klipptes ut och kondenserades utan att ta bort viktig fakta. Endast det centrala i texten sparades och detta gjorde den lättare att hantera. De meningsbärande enheterna fick inte bli för stora eftersom risken fanns att de kunde tolkas på flera olika sätt men inte heller för korta då de visste att detta kunde leda till att analysen blev fragmentarisk (Gra- neheim & Lundman 2004). Författarna tog sedan dominerande ord med samma be- tydelse som uppmärksammats i de kondenserade meningsenheterna och bildade ko- der. Likheter och olikheter urskiljdes i koderna och kategorier växte fram som ko- derna kunde sorteras in i, se tabell 1. För att skapa kategorier ska koder organiseras i relation till varandra (Patel & Davidson 2011; Graneheim & Lundman 2004). När en kod tillhörde flera kategorier diskuterades dessa tills en kategori gemensamt kunde fastställas. Denna process fortgick tills att de olika kategorierna inte föränd- rades ytterligare och författarna ansåg att teoretisk mättnad uppnåtts för studien.
Material från alla intervjuer som svarade på studiens syfte togs med och inget ex- kluderades. Till en början bildades sex kategorier som efter diskussion mellan för- fattarna slutligen resulterade i tre huvudkategorier och sju underkategorier som vi- sas i figur 1.
Tabell 1. Analysprocess
Meningsbärande
enhet Kondenserad
meningsbärande enhet
Kod Kategori
Man får ju stötta sig i andra kollegor också, det gör ju vi dagligen…
ehm… och behöva läsa in sig på operationer och så, det är ju inte nått som man står och vet bara för att man har studenter utan där är ju vi öppna för att vi måste ta reda på grejer…
De stöttar sig i andra kollegor dagligen och vill förmedla till studenter att de inte kan allt utantill utan jobbet innebär också att söka efter information.
Kollegialt stöd Stöd
Inte jobbigt alltid men
energikrävande.
Det betyder ju inte att det är negativt men det är en annan koncentration än att göra jobbet själv.
Handledarrollen kräver
koncentration och är
energikrävande.
Press att vara
handledare Vägleda
Det som kan vara svårt i denna verksamheten är ju att få utrymme för det. Vi kan ha studenter på båda sidor men får ingen extra tid lagd. Utan de ska in i de vanliga och då får man hela tiden
parallell-jobba för att hålla
programmen.
Verksamheten ger inte extra tid för att skapa utrymme för handledningen utan handledaren får jobba
snabbare för att hålla
operationsprogra mmet.
Tidsbristen påverkar handledningen
Tid
Forskningsetiska överväganden
Författarna har följt den senaste uppdateringen av Helsingforsdeklarationen som är framtagen för medicinsk klinisk forskning av World Medical Association (2017). En humanstudie ska gagna både på individnivå, samhället och professionen (Kjellström 2017). Intervjumaterialet hanterades konfidentiellt och deltagarna informerades om samtycke till studien (Bilaga 4) vilket enligt Helsingforsdeklarationens etiska rikt- linjer betyder att individens privatliv behandlas med respekt och omsorg.
Studien riktade sig enbart mot operationssjuksköterskor och berörde ej patienter eller studenter. Inga frågor om deltagarnas hälsa eller privatliv ställdes. Intervjuerna utgjorde inte några integritetsintrång mot deltagarna eftersom inga personuppgifter togs, och deltagarna upplystes om möjligheten att avbryta när som helst på grund av obehag eller annat eftersom studien var helt frivillig. Deltagarna gavs skriftlig och muntlig information angående studiens syfte, studiens genomförande samt hur in- tervjumaterialet skulle hanteras under processen. Författarna hade inte arbetat på avdelningen där intervjuerna utfördes vilket stärker studien då det inte fanns någon beroendeställning eller annan tidigare relation till arbetsplatsen. Författarna utförde en etisk egengranskning (Bilaga 6) av studien vilket resulterade i att studien inte ansågs ha ett behov av etikprövning. Enligt lagen om etikprövning av forskning som avser människor (SFS 2019:1144) krävs inte etikprövning när forskning utförs inom ramen av grund- eller avancerad nivå på högskola eller universitet. Datamaterialet behandlades konfidentiellt dels med hjälp av kodning av intervjuerna och genom att endast författarna och deras handledare kunde ta del av materialet. Studien avslöja- de inte arbetsplatsen där operationssjuksköterskorna var anställda på och studien kunde därmed utföras med låg etisk risk. Syftet med studien sågs kunna göra nytta för arbetsgivare och universitet genom att få en inblick och ökad förståelse för ope- rationssjuksköterskans upplevelse av att handleda studenter.
Resultat
Operationssjuksköterskans upplevelse av att handleda studenter sammanfattades under tre kategorier: tid, vägleda samt stöd. Varje kategori innehåller underkategori- er, se figur 1.
Figur 1. Kategorier och underkategorier
Tid
Tid är ett känt begrepp inom vården som något hälso- och sjukvårdspersonal stän-
digt måste förhålla sig till och var något som tydligt framkom under intervjuerna.
Tid var en faktor som operationssjuksköterskan upplevde påverkade handledningen av studenter.
- Yttre tidsrelaterade faktorer som påverkade handledningen
Otåliga och stressade operatörer påverkade handledningssituationen negativt när hänsyn inte togs till att vissa moment tog längre tid. Det upplevdes viktigt att få ac- ceptans av hela operationsteamet. Handledarna hade en skyddande roll för studen- terna och var rädda att operatörerna skulle påverka handledningen negativt eller få studenterna att inte trivas, till exempel genom negativt språkbruk. Genom att hand- ledaren tog studentens parti skapades grupperingar på operationssalen och opera- tionsteamet försvagades, vilket bidrog till en spänd arbetsmiljö som upplevdes leda till att patienten blev lidande i slutändan. Opererande läkare var mer tålmodiga mot studenter i sin egen profession, vilket skapade irritation när dessa studenter fick mer tid och uppmärksamhet.
Jag tror inte det görs när det är VUB:are som är hos oss. Men när det är doktorer som ska läras upp, då brukar de lägga till tid. (Intervju 1)
Med mer jobberfarenhet ökade vetskapen om operationens gång och gav bättre för- ståelse kring de andra professionernas arbetsuppgifter. Därför blev det lättare att avgöra om operatörens kommentarer var personlighetsanknutna eller hade värde för själva operationen. Den förståelsen ledde till mindre stressade operatörer då handle- daren anpassade sig efter omständigheterna. Operationen flöt på bättre, det blev mindre störmoment som gjorde att mer fokus kunde läggas på patienten och därför ökade patientsäkerheten.
Nu är man ju dessutom lite tuffare mot operatörer, man bryr sig inte om de står och gnäller lite eller grymtar om någonting för att man kan skilja lite på vad som är viktigt och inte. (Intervju 4)
Studenternas VFU-placeringar på operationsavdelningarna krävde att avdelningen anpassade sig, något som ofta inte gjordes eller glömdes bort. Extra tid behövde planeras in i operationsprogrammet på de salar handledning av studenterna skulle ske och tid till själva handledarrollen för operationssjuksköterskorna. Utöver den vardagliga, praktiska handledningen förväntades handledarna delta i samtal med lärosäten. Det försvårades när avlösning inte var möjlig och utgjorde ett stressmo- ment. Oron över hur det skulle lösa sig skapade en press och när det var dags för- sämrades mötets kvalitet redan från start eftersom handledaren var stressad och kände sig illa till mods i relation till sina kollegor. Samtalets kvalitet upplevdes av- görande för studentens förutsättningar till reflektion.
Arbetsgivarna vill ju att vi ska ta hand om våra studenter, men någon tid till det, det får vi inte... Det ska skötas samtidigt som allt annat.
Sen får man ju gå ifrån för bedömningssamtal och sånt annat, men det är ju varje gång lika, “- Ja men nu måste vi sitta här i en halvtimme,
”- Jaha, hur ska vi få in det”. Det är ju aldrig så att man tar in extra folk för att det är bedömning eller så. (Intervju 3)
Handledarrollen krävde mycket tid och energi. Arbetsgivare och universitetet hade krav på handledarna som skulle uppnås. Operationssjuksköterskor hade egna an- svarsområden på avdelningen som skulle skötas även under handledarperioden. An- svarsområdet på avdelningen, ansvaret över en student samt ett operationsprogram som rullade på i vanlig takt bidrog sammantaget till en stressig arbetsmiljö. Det krävdes noggrann planering att kunna identifiera och minska alla risker för tidspill.
Operationssjuksköterskorna hade insikt om att extra tid var svårt för arbetsgivaren att tillgodose, men det skapade en irritation och kunde leda till motstånd mot att ta på sig handledaruppdrag.
Det som kan vara svårt i denna verksamheten är ju att få utrymme för det. Vi kan ha studenter på båda sidor men får ingen extra tid
lagd. Utan de ska in i de vanliga och då får man hela tiden parallell-jobba för att hålla programmen. (Intervju 7)
En annan faktor var att patienten prioriteras i första hand och därför blev handled- ningen åsidosatt i vissa lägen. Flera av handledarna nämnde vikten av att jobba pati- entsäkert med patienten i fokus. Tiden räckte oftast inte till för de oerfarna studen- terna att utföra arbetsuppgifterna i början av VFU-perioden och de behövde därför mer stöttning och assistans. Det fanns en balansgång mellan att undervisa i lugn och ro och samtidigt inte påverka patienten negativt genom att operationen tog längre tid. Detta skapade ett dilemma för handledarna och en rädsla att prioritera fel, att tappa patientfokus eller att inte kunna ge en student den handledning som behövdes.
De visste även att studenterna troligtvis skulle bli deras framtida kollegor och ville göra ett så gott intryck som möjligt för sin egen skull.
Om jag märker så att det tar för lång tid, för jag menar patienten ska ju helst inte ligga sövd för länge för att jag ska handleda, då kan det ju bli så att man hjälps åt på ett annat sätt. Att jag går in där som handledare.
(Intervju 1)
Patienten var i centrum på operationssalen och skulle behandlas med respekt vilket alla professioner strävade efter. Undervisning på operationssal fordrade medveten- het om en lugn miljö och att anpassa språket för att inte påverka patienten negativt och skapa otrygghet. Operationssjuksköterskorna var noga med hur patienten kände sig på operationssalen och ville därför förmedla detta till sina studenter och föra respektfullhet vidare i yrket.
Nej jag tycker att det viktiga där är att man är respektfull och går fram och hälsar och talar om vem man är och att man liksom inte står och kanske pratar högt om saker, för jag skriker ju inte högt när patienten kommit in att “jag måste ha ett knivblad till”, asså man försöker, att man pratar om det här hur det ska gå till innan. Men när patienten är på salen, då väntar vi tills den har somnat sen kan vi fortsätta liksom.
De flesta patienter, när dom vet att det är en ny människa med en handledare, de reagerar knappt. (Intervju 3)
Det var viktigt att förstå när det var lämpligt att ha en öppen dialog. Känslan för kommunikationen i teamet gav ett engagemang som ökade samhörigheten och ef- fektiviserade arbetet.
- Tidsbrist
Svårigheten att sköta alla dagliga arbetsuppgifter samtidigt som handledarna hade student var ett faktum. Tiden som de använde till jobbmejl, schemaläggning och sina ansvarsområden i vanliga fall fick de lägga på att handleda studenten.
Hade jag då inte varit handledare så kunde jag sprungit emellan och tagit det där samtalet som jag kanske måste göra till någon operatör eller någonting annat. Så visst, man förskjuter ju sina egna, beroende på vilken arbetsbörda man har i övrigt. (Intervju 5)
Ansvarsområden kunde inte läggas över på kollegor utan handledaren ökade ar- betstempot för att hinna med. De blev mindre flexibla och handledarrollen väckte tankar om stress och tidsbrist. Tidsbristen kunde även leda till att de fick jobba över, vilket i sin tur påverkade deras privatliv. Den extra tid det tog för studenten att utfö- ra momenten var inte inplanerad på operationsprogrammet och skapade stress mot operationens slut. Handledarnas främsta vapen var att överväga vart tiden skulle läggas och se var de kunde hjälpa till för att spara mest tid. Genom att utstråla ett lugn skapade de en trygghet för studenten och den konstanta tidspressen fick de för- söka dölja. De visste vikten av att ha ett pedagogiskt utlärningssätt och att låta stu- denten försöka själv ansågs som det effektivaste sättet för studenterna att lära sig.
… det är därför också man inte ska ha det stressigt, för att om någon står och skriker på en och man ska hjälpa ”lägg in den där”, ”stoppa den där”, då blir man bara… du vet, det fastnar inte i huvudet.. det finns kanske några väldigt jätteduktiga som klarar det jättebra men dem flesta behöver den där tryggheten. (Intervju 3)
Reflektion efter dagens slut upplevdes som viktig och en kort stund gjorde stor nytta men som sällan hinns med. Handledarna ville ha bekräftelse att studenterna var nöj- da med dagen och reflektion gav handledarna möjlighet att få konstruktiv kritik och på så sätt kunna bli en bättre handledare.
Samtal efter med sin student, det får man liksom stjäla till sig. För det vill man ju gärna ha efter en dag, hur de har upplevt det så att de inte går hem och är yra i huvudet eller chockade eller ja. (Intervju 3)
Studenterna upplevdes ha det svårt att få en helhetssyn i början och händelser kunde lätt misstolkas under ett tidspressat schema. En kort tid för en avslutande dialog ef- ter arbetspasset gav handledarna möjlighet till att förklara eventuella misstolkningar och svara på frågor. Det åstadkom ett lugn för handledarna att veta att studenten inte lämnade avdelningen för dagen med oro eller ångest.
Vägleda
Under kategorin vägleda framkommer upplevelsen av att vägleda blivande opera- tionssjuksköterskor in i det nya yrket. Underkategorierna beskriver hur handledarna upplevde professionell utveckling, hur de uppnått känslan av att vara en trygg hand- ledare samt gemensamma målsättningar när de hade en student att handleda.
- Professionell utveckling
Dt fanns en längtan efter handledarrollen och att vägleda var något deltagarna i stu- dien såg fram emot eftersom de fick möjligheten att stolt presentera sin profession.
Det var värde- och meningsfullt att kunna förmedla sina kunskaper och få en möj- lighet att bidra till att fler framtida kollegor utbildades. När de som handledare såg utveckling hos en student som successivt började ta ansvar och växa fram in i sin nya yrkesroll upplevde de en fantastisk känsla inombords och blev bekräftelse på att de lyckats som handledare.
Det är alltid en go känsla när man ser att de börjar vända till att någon tar initiativ, och det börjar rulla och någon tänker själv …
Ja då vet man att det är på rätt väg och det är ju alltid lika tillfredsställande.
(Intervju 7)
Handledarrollen gav också tillfälle till egen professionell utveckling och kunskaps- utveckling när studenterna ställde frågor. Tillsammans med studenten fick handleda- ren stanna upp och reflektera över varför de utförde vissa uppgifter, vilket stärkte patientsäkerheten. Alla kontroller utfördes med ökat fokus och mer noggrant när studenten skulle vägledas.
”Varför gör vi det här?”. Det får man gå tillbaka till, man får
gå tillbaka och titta i gamla böcker och kolla liksom på nätet och visa och man förnyar sin egen kunskap. (Intervju 3)
Studenterna var en bidragande faktor till att handledarnas kunskapsbas breddades.
Det kunde vara svårt att hålla sig uppdaterad med senaste relevant vetenskap inom hälso- och sjukvård medan studenterna kom med det senaste inom forskning samt ny information och nya idéer att lära ut. Det utvecklade hela avdelningens personal eftersom handledarna i sin tur undervisade sina kollegor. Detta skapade en bättre förutsättning för patienten då nyare vetenskap är framtagen för att gagna patienter- na.
De kan va nyttigt ibland och sen kan man få lite nya input med och från ni som kommer från skolan. Att “Så här fick vi lära oss” eller
“De här har vi pratat om”. (Intervju 3)
Handledarrollen upplevdes åt ena sidan utvecklande, rolig och lärorik men åt andra sidan jobbig och utmattande. Handledarrollen krävde mer koncentration än att jobba själv, framförallt i början av en VFU-period tills studenten blivit mer självgående och hade kommit längre i sin utvecklingskurva. Studentens personlighet var bety- dande för hur mycket energi som behövdes av handledaren. En student som tog för
sig mer och kändes trygg under operationen behövde mindre stöttning och uppass- ning. Med mer självgående studenter kunde vinning ses i hela operationsteamet ef- tersom handledaren då kunde vara behjälplig för alla på operationssalen.
Hur stämningen på avdelningen uppfattades påverkade studenterna på ett betydande sätt. En spänd atmosfär med attityder från personalen ledde till osäkra studenter som tappade fokus och deras inlärning försvårades. Motivationen att lära sig yrket avtog om inte arbetsplatsen var lockande och detta kunde få studenterna att tvivla över sitt yrkesval.
- Erfarenhet ger en tryggare handledare
Två av grundstenarna för att känna sig kompetent som handledare upplevdes vara yrkeserfarenhet samt ett personligt intresse för handledning och vägleda studenter.
Tidigare erfarenheter inom yrket skapade en känsla av trygghet och stabilitet som handledare. Kunskap om operationernas olika steg och hur lång tid momenten tog lade grunden för en säker handledare och var en gynnsam egenskap för att kunna planera i förväg, något som var främjande för handledningen. Hur många år som behövdes för att bygga den grunden var individuellt men ju mer erfarenhet de hade desto mer lämpade ansågs de vara som handledare.
Naej men efter två år så tyckte jag nog det var rätt tufft, i början när man skulle ha… jag vet inte vi kan säga att det tog kanske fyra fem år, fyra så tyckte jag nog att det var mer tryggt liksom. (Intervju 7)
En av handledarna hänvisade till boken Från novis till expert (Benner 1993). Hand- ledaren visade sig vara påläst och beskrev att det tog uppemot fem år innan en novis kunde kalla sig expert inom sitt yrke. Först när nivån expert var uppnådd var opera- tionssjuksköterskan färdig specialist och inte förrän då upplevdes det vara aktuellt att handleda studenter.
Jag tycker inte man ska vara en handledare till 100% för en ny elev, som ska introduceras i yrket, förrän man själv tillhör den där gruppen som är färdiga specialister. (Intervju 4)
Större erfarenhet gjorde det lättare att upptäcka om det fanns risk för farliga händel- ser eller veta när någon behövde lite extra assistans. Tryggheten byggde handledar- na upp genom sin erfarenhetsbaserade klokhet och detta gjorde att de vågade ta mer plats i rummet gentemot andra professioner och uppfattade risker utifrån hela opera- tionsteamet. Det skapade också säkrare bedömningar, till exempel gällande i vilken mån de behövde gå in och stödja studenten, något som bidrog till säker vård för pa- tienten under handledningssituationer.
Handledarskapet var frivilligt för operationssjuksköterskorna och ansågs vara till gagn för både handledare och student. Fler hade däremot kunnat motiveras till att handleda om de hade fått någon form av kompensation, till exempel extra tid till handledningen eller ett lönepåslag.
- Mål som handledare
Handledarna såg sig som ett verktyg för studenten som skulle uppnå målen och ut- vecklas inom sin framtida profession. Ambitionen var att ge studenterna ett så posi- tivt intryck som möjligt under sin VFU-period och samtidigt förbereda dem på vad som väntade inom deras kommande yrke. Operationssjuksköterskeyrket var svårt att förstå och få en inblick i innan VFU-perioden på grund av yrkets skyddande ar- betsmiljö.
Ja min uppgift är ju att kunna inspirera den studenten till att detta är ett förbaskat intressant yrke. Att man kan lägga sin själ i det, som j ag har gjort i alla år. Om man bara vill och inser vad det är man ger sig in på. (Intervju 4)
Som handledare upplevdes det viktigt att ge studenten en historisk tillbakablick över hur operationssjuksköterskorna haft det tidigare och ge en förståelse i hur yrket ut- vecklats med tiden. Handledaren hade också ett stort ansvar att poängtera saker som hygien, sterilitet, stresshantering och hur lokalerna fungerar på en operationsavdel- ning. Detta skiljde sig oftast mycket från vad studenten normalt var van vid under sin tidigare anställning. Kunde studenterna orientera sig själva på operationsavdel- ningen blev de mer självständiga.
Allting är ju egentligen gjort för att man ska kunna hålla det så rent och sterilt som möjligt och det tycker jag är viktigt att poängtera för dem som kommer nya, att hygienen är A och O för en operationssköterska, att hålla koll på det. För har man inte koll på hygienen så spelar det ingen roll hur noga man är med allt annat, räkna instrumenten och räkna torkarna och allt sånt om inte det hygieniska är okej. (Intervju 4)
Många gånger uppfattades det att studenten kände stress och prestationsångest un- der sin VFU och det ansågs viktigt att jobba utifrån individens förmåga att inhämta och tillgodogöra sig kunskap. Det krävdes en rak och öppen dialog från start och att ta reda på vad studenten förväntade sig av sin VFU-period. Ärlighet upplevdes be- tydelsefullt i relationen med studenten och även förmågan att ge kritik på ett sätt som var konstruktivt. Som handledare krävdes mod att säga ifrån för att förebygga fel och brister. Personliga brister hos studenten ansågs svårare att ge kritiska an- märkningar på än handhavandefel eftersom handledarna kände empati för studenten.
Därför prioriterades en bättre miljö och mest lämpat tillfälle när sådan anmärkning skulle ges. Osäkerheten över hur studenten skulle reagera gjorde det också mer läm- pat med en enskild miljö.
Det är en sak ”Du ska klä dig så”, ”Den får du inte klä på det viset”, det är ju inget personligt, det är ju bara en teknisk sak. Men när det är det här mera, att hur du ska bete dig som människa, då kan det vara lite känsligt och då behöver man ju de här lugn och ro att prata om det. (Intervju 3)
Det ansågs viktigt att det fungerade bra i förhållandet mellan handledare och stu- dent. Kände någon part tvivel angående handledningen behövde de säga till i god tid för att lösa eventuella problem för att komma på rätt spår igen. Målet för handleda- ren var att individanpassa vägledningen efter sin student för att nå studenten på ett personligt plan.
Stöd
Operationssjuksköterskorna belyste vikten av stöd under handledarperioden. Under kategorin Stöd skapades underkategorierna stöd från universitet och kollegor samt behov av stöd.
- Stöd från universitet och kollegor
Operationssjuksköterskorna ställde upp och var handledare för universitetets studen- ter men kände inte att de fick den stöttning de hade föreställt och önskat sig. Från universitetet hade de fått information och dokument om vad studenten skulle uppnå under sin VFU-period som skulle fungera som stöd. Tyvärr upplevdes informations- punkterna inte riktigt anpassade till den kliniska verksamheten och de uppdaterades sällan vilket fick dem att kännas mindre viktiga. Instruktionerna om vad studenten skulle genomföra var anpassade till alla specialistutbildningarna, alltså för intensiv- vård, anestesi och operation. Vissa delar blev svåra att uppnå och vissa fick uteslutas helt vilket skapade irritation och frustration för handledarna som önskat sig tydliga riktlinjer.
Jag får nog lov att säga att dom lärarna har väl kanske varit lite mossiga i sitt tänk, för de är inte riktigt verklighetsanknutna. Så att jag har inte så mycket att hämta där… så kände jag väl vid de tillfällena, att jag hade väl ingen stöttning där. (Intervju 5)
Mittbedömningen ansågs som ett bra tillfälle att ge handledarna chansen att diskute- ra med lärarna om frågor dykt upp under första delen av VFU-perioden. Mötet gav ett ökat förtroende för universitetet eftersom de fick träffa läraren vilket bidrog till en mer positiv inställning. Det blev även lättare efter mötet att ta upp kontakt med läraren på telefon när de skapat en relation.
På operationsavdelningen fanns en öppen och tillåtande miljö som gav stöd till handledarna. Inte bara kring handledarrollen utan i alla situationer hjälptes de åt och stöttade varandra vilket gjorde arbetsgruppen stark. Handledaransvaret blev tungt att bära själv men underlättades genom att dela med sig erfarenheter från olika situatio- ner. Från andra kollegor kunde de ta lära och tillsammans hitta lösningar på eventu- ella problem.
På operationsavdelningen var strävan att blanda oerfarna och erfarna handledare. De nya handledarna skulle få möjligheten att ingå i en handledargrupp med erfarna handledare för att ta lärdom och nyttja dem som stöd. Äldre och mer erfarna hand- ledare var mer trygga och litade mer på sin magkänsla om hur de skulle handleda.
… och att vi nu blandar både lite nyare och lite mer erfarna handledare, då har man trygghet i att kunna ta råd av någon som har mer erfarenhet
av att vara handledare, så där tror jag att den kombinationen de gjort där är bra. (Intervju 3)
Oerfarna handledare var ofta också nyare i yrket som operationssjuksköterskor och hade färskare kunskap samt vetskap om hur det är att studera och kunde därför ha mer förståelse för studenten. De var också mer jämngamla med studenterna, vilket skapade en känsla av solidaritet mellan dem.
- Behov av stöd
Förslag på stöd som skulle underlätta för handledaren var bland annat korrigeringar på avdelningen. Det kan innebära mer strukturering för studenten på avdelningen, som till exempel att få mängdträna samma sorts operation några dagar innan de byt- te till en annan, mall för hur de skulle duka upp instrumenten och en plan för hur svårighetsgraden skulle stegras vecka för vecka. Att veta hur studenterna låg till kunskapsmässigt och vad de hunnit lära sig underlättade för handledarens upplägg för undervisningen om de inte haft studenten på flera dagar. Under VFU-tiden önskades även ett upplägg inför handledningen för att alla studenter skulle ha möj- lighet till liknande utveckling. Detta ansågs minska risken för att en del handledare gick för fort fram medan andra höll tillbaka studenten. Handledarna hade problem med att hålla sig uppdaterade med ny kunskap från forskning och önskade att någon på avdelningen ansvarade för uppdateringen när något borde ändras. De ville ligga steget före studenten och kunna lära ut det senaste.
Handledarna önskade sig från universitetet betydligt tydligare och mer anpassade bedömningsformulär för operationssjuksköterskans arbetsuppgifter. Mer tydlighet gällande vad universitetet ville ha ut av handledarna skulle ha underlättat och bidra- git till ökad trygghets- och säkerhetskänsla. En specifik handledarutbildning efter- frågades för operationssjuksköterskor som enbart var riktad mot operation. Handle- darkursen som fanns tillgänglig var för alla vårdkliniker och det skapade en negativ uppfattning om kursen då specialistinriktningar inom vården skiljer sig såpass myc- ket från varandra.
… så här fungerar det här, med cirkulation och ventilation och sterilitet och med hela den biten, jag tycker asså, det skulle vara en specifik handledarutbildning för operationssköterskor då. (Intervju 4)
Utbildningssalar var ett förslag på något som kunde underlätta och stödja flertalet parter på operationsavdelningen. En utbildningssal är en sal där extra tid är inräknat där undervisning och utveckling av studenter kan bedrivas utan stress. Operations- sjuksköterskorna belyste hur utbildningssalen kunde användas av både blivande operationssjuksköterskor och blivande läkare som kunde nyttja salen till att lära sig sy och andra grunder i lugn och ro. En utbildningssal hade blivit högre prioriterad av ledningen om fler professioner kunde se vinning i den.
Jag tycker, som jag kanske tog upp tidigare, att det här med
utbildningssalar hade varit bra, för då får man liksom tid och tillfälle att lägga den här stabila grunden för en bra op-syrra. (Intervju 2)
Vid vissa operationer var det mindre passande att en student var med på sal och där- för kunde en utbildningssal varit lämplig. Operationssjuksköterskorna ansåg att det var en självklarhet att i möjligaste mån hålla nere antalet personal på sal under mer känsliga och personliga ingrepp för patientens skull. Patienten skulle inte behöva känna sig otrygg, uttittad eller osäker på grund av för mycket personal. Handledning av studenter var viktigt men det krävdes att se det ur patienternas situation och an- passa efter dem.
Ja, som t.ex. vid en vakuum exeres, där det är ett väldigt känsligt ingrepp. Att man ska göra en abort, där vill man ju inte ha hela salen full med folk, utan den patienten som kommer in ska ju känna sig trygg liksom. Likadant är det med snitten, där hade vi ju helst velat ha lugn och ro. (Intervju 3)
Utbildningssal motiverades därför som ett stöd som påverkade patient, personal och studenter positivt.
Metoddiskussion
Kvalitativ metod används enligt Graneheim och Lundman (2008) när syftet är att ta reda på informanternas uppfattningar, upplevelser och erfarenheter. Kvalitativ me- tod valdes därför till denna studie. Studiens giltighet styrks genom att författarna studerat det som från början avsågs samt på ett tydligt vis beskrivit hur studien ge- nomförts. Med anledning av att det fanns minimalt med fakta och tidigare relevant forskning kring studiens syfte var det problematiskt att hitta bakgrund att bygga stu- dien på. Bakgrunden handlar därför om handledning i allmänhet inom vården och inte enbart specificerat mot operationssjuksköterskornas handledning. Sammanfatt- ning, urval, datainsamling, databearbetning och analysprocess har beskrivits så di- stinkt och noggrant som möjligt vilket enligt Graneheim och Lundman (2008) stär- ker överförbarheten. Författarna använde sig av individuella semistrukturerade in- tervjuer som gav utrymme för handledarnas talutrymme, tid att tänka och möjlighet att omformulera sina svar. Majoriteten av intervjuerna varade över trettio minuter medan en av intervjuerna endast tog fjorton minuter. Deltagaren under den korta intervjun gav snabba men konkreta svar som ändå bidrog till studiens resultat. Inne- hållsanalys användes eftersom sådan analys passar till studier som studerar fenomen som det finns lite forskning om sedan tidigare. Det kan även stärka trovärdigheten då innehållsanalys använder sig av tydliga steg i metoden och analysmetoden för- klaras schematiskt som underlättade för författarna. Dessa egenskaper hos inne- hållsanalys stärker även överförbarheten av studien (Lundman & Graneheim 2008).
Intervjumetod valdes framför observationsstudie för att få reda på operationssjuk- sköterskans upplevelse av att handleda. Hade en observationsstudie istället valts hade författarnas egna upplevelser av handledningssituationen varit dominerande, snarare än handledarnas upplevelser. Fördelar med det valda metodologiska tillvä- gagångssättet var att författarna fick höra handledarnas egna ord om sina erfarenhe- ter som handledare för studenter, hur de upplevde detta, samt vad som kan underlät- ta uppgiften som handledare och att allt detta sammantaget kunde leda författarna till ett trovärdigt resultat. Nackdel kunde vara att det var en ny metod för författarna som var oerfarna gällande vald analys och risk fanns att fel slutsatser drogs. Genom att författarna har reflekterat över vad begreppen pålitlighet, tillförlitlighet och över-
förbarhet kan ha haft för påverkan så stärks trovärdigheten för studien (Mårtensson
& Fridlund 2017).
Författarna tog kontakt med verksamhetschefen, och efter godkännande att utföra studien tillbringade författarna mycket tid på avdelningen för att underlätta och öka möjligheten att operationssjuksköterskorna skulle kunna delta i studien. Intervjuerna genomfördes på handledarnas arbetsplats vilket bidrog till en öppen och trygg miljö för handledarna. Två av intervjuerna blev avbrutna av kollegor till deltagarna som kom in i rummet eller ringde. Detta kunde uppfattas som ett stressande avbrott och påverka deltagarnas svar. Studiens deltagare hade alla varit anställda som opera- tionssjuksköterskor i mer än två år. Det ansågs ha skapat en djupare förståelse kring kärnkompetensen säker vård och det sågs kunna stärka studiens trovärdighet. Studi- en omfattade åtta intervjuer totalt med operationssjuksköterskor från samma sjukhus som hade erfarenhet av att handleda studenter. Författarna ansåg att detta var ett rimligt antal i förhållande till studiens tidsram och omfattning men var samtidigt medvetna om att i kvalitativa studier går det inte att på förhand avgöra hur många intervjuer som behövs då Polit och Beck (2017) menar att det är mättnaden av det undersökta ämnet som styr. Författarna har reflekterat över och använt sig av de fyra etiska principerna att inte skada-, autonomi-, godhets- och rättviseprincipen.
Genomförandet av intervjuerna kan också ha påverkats av författarnas brist på erfa- renhet som intervjuare. På grund av att erfarenheten inom intervjuteknik var spar- sam valdes semistrukturerade intervjuer med en intervjuguide som stöd, vilket enligt Polit och Beck (2017) är att föredra. Intervjuguiden tillät handledarna att berätta fritt och det motsvarar syftet enligt Lundman och Granheim (2008). En pilotstudie gjor- des som sågs som en fördel för författarna eftersom de därmed fick tillfälle att testa intervjufrågorna och öva intervjuteknik (Danielson 2017; Polit & Beck 2017). Pilot- studien inkluderades sedan i studien.
Båda författarna har en utbildningstjänst från avdelningen som studiens deltagare jobbar på. Ingen av författarna hade någon relation till deltagarna sedan innan och även VFU-perioden ligger efter studien genomförts. Detta ger en minimal risk för beroendeställning till författarna. En relation kan dock ses som en fördel då inter- vjuerna kan kännas tryggare för deltagarna att prata med någon de känner. Två för- fattare intervjuade vilket sågs som en fördel då intervjuerna kunde uppfattas på oli- ka sätt och detta skapade en bredare synvinkel. Allt eftersom intervjuerna utfördes upplevde författarna att deras intervjuteknik utvecklades och intervjuerna blev enklare att utföra vilket stärker studiens pålitlighet. Författarna har reflekterat över sina tidigare erfarenheter av fenomenet som var avsett att undersöka. Båda har erfa- renhet och förförståelse inom handledning från tidigare arbetsplats som sjuksköters- ka. Det kunde leda till att uppföljningsfrågorna anpassades utefter vad författarna trodde sig förstå vad deltagarna skulle säga. Författarna var medvetna om risken, därför skapades uppföljningsfrågor innan intervjuerna för att stärka tillförlitligheten.
Studiens pålitlighet stärks om författarna redovisat sin förförståelse enligt Mårtens- son och Fridlund(2017).
Nackdelar med vald metod är att en mindre grupp operationssjuksköterskor från samma sjukhus intervjuades vilket kan leda till sämre överförbarhet. Görs en lik- nande studie på en annan plats i Sverige kan resultat bli annorlunda ifall handled- ningen utförs på ett annat sätt eller om handledarna får exempel mer tid eller stöd på den avdelningen. Transkriberingen och bearbetningen av intervjumaterialet gjordes både tillsammans och på olika ställen av författarna vilket visade sig vara positivt för studiens trovärdighet då de inte påverkas för mycket av varandra men samtidigt
kunde diskutera vid de tillfällen de satt tillsammans. Intervjuerna genomfördes rela- tivt snabbt medan analysen och bearbetningen var tidskrävande då författarna hade låg erfarenhet av detta. Författarna intervjuade varannan handledare och innan tran- skriberingen byttes ljudfilerna och författarna transkriberade varandras intervjuer.
Detta förstärkte författarnas relation till intervjumaterialet. Intervjuerna var inne- hållsrika och enligt författarna uppnåddes en tillräcklig datamättnad då deltagarna upprepade varandras svar. Deltagarnas svar betraktades som relevanta mot syftet men däremot kunde det inte uteslutas att fler intervjuer kunde ge nytt material. Da- tamättnad kan snabbt uppnås vid substansrika intervjuer enligt Polit & Beck (2017).
Författarna tog hjälp av utomstående personer som läste igenom deras material vil- ket enligt Wallengren och Henricsson (2012) stärker studiens bekräftelsebarhet.
Författarna höll sig öppna för bättre alternativ än vad de planerat för studien från början och var även självkritiska mot sig själva och kunde ifrågasätta varandras syn- sätt och tankar. Enligt Lundman och Graneheim (2008) är kategorisering av upple- velser och erfarenheter svårt. Under författarnas kategoriseringsprocess försökte de förhålla sig kritiska till sina egna tankar eftersom de själva varit handledare förut och även själva varit studenter som fått handledning. Resultatet byggdes utefter alla åtta handledande operationssjuksköterskor då de gav mycket likartade förklaringar som gjorde det enklare för författarna eftersom materialet inte var spretigt och svår- hanterligt.
Resultatet blev slutligen delvis oväntat mot vad författarna förväntade sig vilket kan ses som en styrka kopplat till det kritiska förhållningssättet. Författarna trodde inte handledarrollen tog tid från operationssjuksköterskornas andra arbetsuppgifter utan att de fick extra tid lagd specificerat till handledning.
Resultatdiskussion
Resultatet som författarna uppmärksammar är områden som operationssjuksköters- kan upplevde som centrala vid handledning av studenter. De tre kategorier som fast- ställdes var Tid, Vägleda samt Stöd. Under kategorin Tid var ett av de största fynden tidspress. Det uppmärksammades att detta fenomen försvårade handledningen och upplevdes av handledarna kunna påverka patientsäkerheten negativt. Under resulta- tets andra kategori Vägleda beskrevs hur alla engagerade sig i sin uppgift när de hade en student och hur viktigt de tyckte det var att studenten fick en bra VFU-peri- od. Handledarna upplevde sig som mer kompetenta med några års arbetslivserfaren- het bakom sig, eftersom de menade att erfarenheten skapade en trygghet som stärkte deras handledarkompetens. Tredje kategorin Stöd tog upp hur handledarna upplevde stöd från universitet och kollegor samt förslag på hur deras upplevelse av stöd under handledarperioden hade kunnat förbättras. Det framkom bland annat att de riktlinjer och styrdokument som tilldelades från universitetet upplevdes svårtolkade och hade kunnat förbättras genom att vara mer tydliga och lättförståeliga.
Handledarna i studien framhävde vikten av god handledning för studenternas ut- veckling och även hur handledningen kunde påverka patientsäkerheten. Vid bristfäl- lig handledning kan studenten känna sig osäker och därför inte våga fråga handleda- ren om osäkerhet kring momenten skulle uppstå. Studentens handlingar kan därför bli felaktiga och riskera att påverka patientsäkerheten. Hyrkä et al. (2005) konstate- rade att god handledning ger resultat av högre kvalité i omvårdnaden. Deras resultat visade att ett öppet klimat på avdelningen där professionerna kunde diskutera pro-
blem och känslor var en bidragande faktor som skapade bättre handledare. Sjukskö- terskor som erhöll positiv energi, hade ökad kunskap och medvetenhet i sitt arbete ökade därför deras personliga utveckling i handledningen. Detta bidrog till ett för- bättrat patientsäkerhetsarbete (Hyrkä et al. 2005). Enligt Falk-Lindh et al. (2013) var det viktigt att handledarna skapade en vi-känsla med studenten och minskade fokuset på de specifika yrkesrollerna. Detta underlättade för studenterna att fokusera mer på behoven hos patienten (Falk-Lindh et al. 2013).
Handledarna i föreliggande studie berättade hur de kunde prata med sina kollegor om allt. De diskuterade problem, funderingar och nya lärdomar som uppkommit under arbetspasset på deras raster. De var även engagerade i varandras privatliv som stärkte deras relation. Det hade en stor betydelse och var till stöd för handledarna, något som stärks av Hyrkä et al. (2005). Öppet klimat mellan kollegor bistår med stöd för nya handledare. Det ökar utvecklingskurvan för vilket motverkar bristen på kompetenta handledare som vi ser idag.
Majoriteten av handledarna i studien uppgav att handledningen var kompetensut- vecklande. Enligt Seitovirta et al. (2016) bör sjuksköterskor få tid till att läsa profes- sionella publikationer för kompetensutveckling. Reflekterande handledning ger möjlighet till utveckling genom att operationssjuksköterskor reflekterar över tankar, känslor och situationer med studenten som ökar deras förståelse. Ökad förståelse bidrar till förhöjd medvetenhet som leder till en tryggare handledare vilket författar- na tror skapar en tryggare och säkrare miljö för patienten. Reflektion kan också ge extra självinsikt och självmedvetenhet. Med god självinsikt och självmedvetenhet kan operationssjuksköterskorna själva känna efter när de är redo för att axla rollen som handledare. Handledarna berättar att de blev tillfrågade om de kunde tänka sig vara handledare och därför kunde välja själva. De berättar att de kände sig redo in- för handledarrollen efter två till fem år då sjuksköterskan uppnått en kompetent nivå eller till och med expertnivå enligt Benner (1993). Under de första åren som opera- tionssjuksköterska hade de fullt upp med sig själva för att lära sig alla operationer och hade inte tid eller kompetens till att handleda studenter.
Något författarna inte förutsett var hur stressade operatörer påverkade handledning- en och upplevdes av handledarna påverka studenterna negativt. Negativa kommen- tarer och högljutt suckande från operatörerna hade gett några operationssjuksköters- kor sämre självförtroende när de själva var studenter och de ville inte utsätta sina studenter för det. Timmons och Tanner (2005) beskriver att otåliga operatörer som är på dåligt humör uppfattas som mycket stressande av operationssjuksköterskorna.
Operationssjuksköterskorna kände också att de hade ansvar för att hålla operatörer- na på gott humör, förebygga att de inte blev upprörda och vara som en värdinna för dem (Timmons & Tanner 2005). Det kan vara känslan av detta ansvar som handle- darna i studien börjat protestera emot och därför börjat påpeka operatörernas negati- va inställning i vissa lägen. Enligt författarna verkar denna inofficiella uppgift att vara operatörerna till lags ha följt med sedan förr, medan man nu håller på att försö- ka bli av med den. Sjuksköterskorna i studien av Seitovirta et al. (2016) däremot såg istället operatörerna som ett stöd som gav konstruktiv kritik som upplevdes som belöning, en möjlighet till utveckling och hjälp på vägen till att bli en mer erfaren sjuksköterska.
Enligt Tracy (2017) krävs ett gott självförtroende för att öka sin kunskapsbas på ett sätt som leder till att övergången från student till nyanställd specialistsjuksköterska underlättas. En stödjande arbetsmiljö och stöd från arbetsgivaren uppfattades också som ett viktigt element för att lyckas med en bra rollövergång. Dåliga riktlinjer och
