Operationssjuksköterskans
upplevelse av
arbetstillfredsställelse
-En intervjustudie
Författare: Johan Urlas & Joakim Johansson Handledare: Maria Henricson
Abstrakt
Bakgrund: Operationssjuksköterskans yrke utförs i en unik miljö och kan vara utmanande och påfrestande. Arbetstillfredsställelse kan påverka
operationssjuksköterskans prestation samt kvaliteten på den vård som bedrivs. Operationssjuksköterskans kompetens behövs för att patienten på
operationsavdelningen ska ges en säker vård.
Syfte: Syftet var att beskriva operationssjuksköterskans upplevelse av arbetstillfredsställelse.
Metod: Semistrukturerade intervjuer med 12 operationssjuksköterskor genomfördes på två sjukhus och en privatklinik i södra Sverige. Data analyserades genom
kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.
Resultat: Operationssjuksköterskans arbetstillfredsställelse grundas i att ha en betydelsefull roll i ett intressant och varierat yrke med utvecklingsmöjligheter. Arbetstillfredsställelsen ökar med erfarenhet och upplevd kompetens samt goda relationer till kollegor och ett välfungerande samarbete med dessa.
Bemanningsproblem, hög arbetsbelastning och bristande möjligheter att styra sina arbetstider utgör hot mot arbetstillfredsställelsen. Resultatet kan förstås och diskuteras utifrån Antonovskys Känsla av sammanhang (KASAM).
Slutsats: I en resurspressad verksamhet behöver arbetsledningen vara särskilt medveten om vad som är viktig för operationssjuksköterskans arbetstillfredsställelse för att kunna agera långsiktigt hållbart vad gäller personalförsörjning och
patientsäkerhet. Exempelvis rekommenderas mentorskap för nyutbildade
operationssjuksköterskor samt att chef vid sammansättning av arbetsgrupper och nyrekryteringar väl känner och är medveten om arbetsgruppens dynamik.
Nyckelord
Abstract
Background: Theatre nursing is performed in a unique environment and can be demanding. Job satisfaction can affect the theatre nurse´s performance and quality of care given. The theatre nurse´s competence is required to ensure patient safety of the surgical patient.
Aim: The aim was to describe the theatre nurse´s experiences of job satisfaction Method: Semi-structured interviews with 12 theatre nurses at two hospitals and one private clinic in southern Sweden. Content analysis with inductive approach. Results: The theatre nurse's job satisfaction is founded on having a significant role in an interesting and varied profession with development opportunities. Job
satisfaction increases through experience and perceived competence as well as good relationships with colleagues and a well-functioning collaboration with them. Staffing problems, high workloads and lack of opportunities to control their working hours pose threats to job satisfaction. The result can be understood and discussed in relation to Antonovskys Sense Of Coherence (SOC).
Conclusion: In a resource-constrained organization, the work management needs to be particularly aware of what is important for the theatre nurse's job satisfaction in order to act in a long-term sustainable way in terms of personnel supply and patient safety. For example, mentoring for newly graduated theatre nurses is recommended and that the manager, in the composition of working teams and new recruits, is well acquainted and aware of the work group's dynamics.
Keywords
Tack
Tack till deltagande operationsavdelningar som möjliggjorde denna studie samt informanterna som bidrog med sina upplevelser och erfarenheter.
Tack till Michaela som har haft stort tålamod under arbetets gång. Tack till handledningsgruppen för givande diskussioner vid våra handledningsträffar.
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
2 Bakgrund 1
2.1 Operationssjuksköterskans roll och funktion 1
2.2 Operationssjuksköterskans arbetsmiljö 2
2.3 Arbetstillfredsställelse 3
2.3.1 Sjuksköterskans arbetstillfredsställelse 3
2.3.2 Den perioperativa sjuksköterskans arbetstillfredsställelse 4
2.4 Patientsäkerhet 4
2.5 Teoretisk referensram - Känsla av sammanhang (KASAM) 6
3 Problemformulering 7 4 Syfte 7 5 Metod 7 5.1 Design 7 5.2 Urval 7 5.3 Datainsamling 8 5.4 Dataanalys 9 5.5 Forskningsetiska överväganden 11 6 Resultat 11
6.1 Förutsättningar i en unik och krävande miljö 12
6.1.1 Att arbeta i en sluten värld 12
6.1.2 Balans mellan arbetsbelastning och återhämtning 13
6.1.3 Att vara förberedd 13
6.1.4 Arbetstider och möjlighet till ledighet 14
6.2 Goda arbetsrelationer och välfungerande samarbete 14
6.2.1 Kollegor, teamarbete och personkemi 14
6.2.2 Att vara värderad och känna sig betydelsefull 15
6.2.3 Att arbeta tillsammans för patienten 16
6.2.4 En chef som är nära 16
6.3 Att finna trygghet i ett stimulerande och utmanande arbete 17
6.3.1 Att ha erfarenhet och kompetens 17
6.3.2 Att utmanas, lösa problem och utvecklas 17
6.3.3 Variationen i yrket 18
7 Diskussion 18
7.1 Metoddiskussion 18
7.2 Resultatdiskussion 21
7.2.1 Att finna trygghet i ett stimulerande och utmanande arbete 21 7.2.2 Förutsättningar i en unik och krävande miljö 22 7.2.3 Goda arbetsrelationer och välfungerande samarbete 23 7.2.4 Operationssjuksköterskans KASAM i relation till
arbetstillfredsställelse 24
7.2.5 Operationssjuksköterskans arbetstillfredsställelse i relation till
8 Slutsats 26
8.1.1 Kliniska implikationer 26
8.1.2 Förslag till vidare forskning 26
9 Referenser 27
Bilagor
Bilaga 1 – Informationsbrev till verksamheten Bilaga 2 – Informations- och samtyckesformulär Bilaga 3 – Intervjuguide
1 Inledning
Enligt Arbetsmiljölagen ska arbetsgivaren sträva efter att arbetsmiljön ger positivt utbyte i form av ett rikt arbetsinnehåll, arbetstillfredsställelse, gemenskap och personlig utveckling (Arbetsmiljöverket, 2018). Att uppleva tillfredsställelse i arbetet och att vistas i en god arbetsmiljö är av stor betydelse för att såväl individ som organisation ska fungera optimalt och hållbart. Operationsmiljön räknas som en högteknologisk och komplex högriskmiljö där flera professioner med olika
utbildning, kunskapsområden och mål arbetar tillsammans (PRISS, 2019) och påverkas idag av att det råder brist på specialistsjuksköterskor, vilket leder till neddragen verksamhet och längre operationsköer för vissa ingrepp (Socialstyrelsen, 2019a).
2 Bakgrund
Det finns flera olika typer av operationsavdelningar. Till vissa enheter inkommer patienter med akuta skador, andra ombesörjer planerade ingrepp och vissa enheter hanterar båda. Operationsavdelningen ligger avskild från övrig verksamhet på sjukhuset med slussar som ska motverka smittspridning till avdelningen (PRISS, 2019). Operationsavdelningen är således en plats som på många sätt är sluten och avskild för omvärlden (Brekken & Myklestuhl Dåvøy, 2012; Tanner & Timmons, 2000).
2.1 Operationssjuksköterskans roll och funktion
Operationssjuksköterskan samverkar i tvärprofessionella team, vanligtvis bestående av kirurg, ofta benämnd som operatör, operationssjuksköterska, anestesiläkare, anestesisjuksköterska samt assisterande personal. Teamets förståelse för varandras roller och kompetens är av stor betydelse för att arbetet ska fungera optimalt och patientsäkert (Catchpole, Mishra, Handa & McCulloch, 2008).
Operationssjuksköterskan har en viktig roll i att arbetet planeras och organiseras systematiskt utifrån aseptiska principer så att det kirurgiska ingreppet kan genomföras på ett säkert sätt (RFOP, 2011). I yrkesrollen ingår således ett långtgående ansvar att övervaka steriliteten på salen, att begränsa och förebygga smitta/smittspridning och att påpeka och vidta åtgärder då dessa principer äventyras (RFOP, 2011; Blomberg, Bisholt, Nilsson & Lindwall, 2015).
Arbetet innebär ansvar för instrumentvård och steriliseringsprocesser, samt att hantera medicintekniska produkter. Operationssjuksköterskan ska ansvara för att material och utrustning som kommer att behövas under ingreppet finns på plats och fungerar. Operationssjuksköterskan ska säkerställa ingreppets art, sidomarkering och patientens identitet (RFOP, 2011). Hen kontrollerar hudstatus, utför preoperativ huddesinfektion, och draperar med lämpligt material för att hindra överföring av mikroorganismer till operationssåret (Myklestul Dåvøy, Hege Fide & Hansen, 2012). Operationssjuksköterskan ansvarar också för att vävnadsprov omhändertas och att inget material oavsiktligt lämnas kvar i patienten. Tillsammans med
(RFOP, 2011), så att skador på cirkulations-, respirations- eller nervsystemet förebyggs (Myklestul Dåvøy et al., 2012; Blomberg et al., 2015).Under ingreppet instrumenterar och assisterar hen operatören samt utför kvantitativa och kvalitativa kontroller före-, under- och efter ingreppet (RFOP, 2011).
Till operationssjuksköterskans roll hör också att arbeta för att bevara patientens integritet och autonomi under den perioperativa processen (RFOP, 2011). Operationssjuksköterskan ska fungera som patientens advokat i den sårbara och utsatta situation ett kirurgiskt ingrepp innebär exempelvis genom att hålla ett vakande öga över patienten i syfte att skydda dennes kropp och värdighet samt motverka oprofessionellt beteende på salen i form av onödigt prat och nedsättande kommentarer (Blomberg et al., 2015).
Operationssjuksköterskan verkar för och säkerställer den perioperativa omvårdnaden (RFOP, 2011). Perioperativ omvårdnad innebär den omvårdad patienten ges före, under och efter ett kirurgiskt ingrepp eller undersökning. I operationssjuksköterskans arbete innebär det oftast att möta patienten på operationsavdelningen, till exempel på en preoperativ avdelning eller på
operationssalen, och att vården avslutas när patienten lämnas på den postoperativa avdelningen (Steelman, 2015).
Genomgående är operationssjuksköterskan skyldig att så långt det är möjligt utforma och genomföra vården i samråd med patienten och visa denne omtanke och respekt (SFS 2010:659). För operationssjuksköterskan kan det personcentrerade arbetet innebära att få en bild av patienten som individ genom att läsa journal och möta patienten inför operationen. Planerad vård kan då bekräftas eller anpassas efter patientens förutsättningar, önskemål och behov (Blomberg et al., 2015).
2.2 Operationssjuksköterskans arbetsmiljö
För att upprätthålla de höga kraven på sterilitet och aseptik bär
operationssjuksköterskan en speciell arbetsdräkt och huvudbonad. I arbetet nära operationsfältet eller sterila instrument bärs munskydd (PRISS, 2019). En ständig uppmärksamhet på och medvetenhet om rörelser och beteende hos
operationssjuksköterskan krävs för att motverka smittspridning och bevara steriliteten (Tammelin, Domicel, Hambræus & Ståhle, 2000).
Särskilt under långa operationer kan arbetet innebära påfrestande arbetsställningar och ensidiga rörelser. Speciellt belastande moment är vridna och statiska
arbetsställningar vid hållande av hakar, kamera vid laparoskopiska operationer eller en extremitet vid frakturer. Arbetet innebär att stå under långa operationer samt att lyfta och hantera tunga instrument och galler. Lyft och förflyttning av patienter och tunga apparater är också vanligt förekommande (Arbets- och miljömedicin, 2013). Att balansera krav på en patientsäker miljö med den perioperativa personalens behov av en god fysisk arbetsmiljö är en viktig utmaning. Brister i den fysiska arbetsmiljön har setts påverka operationssjuksköterskors upplevelse av stress samt negativt influera omvårdnad och arbetsglädje (Applebaum, Fowler, Fiedler, Osinubi, & Robson, 2010). Arbetet som operationssjuksköterska ställer också höga krav på koncentration, precision och uppmärksamhet. Jämfört med andra jämförbara yrkesgrupper rapporteras också högre värden av utmattning hos
Arbetet på operationsavdelningen kretsar kring operationsprogrammet med vetskapen om att förseningar kan innebära att operationer ställs in (Sandelin, Kalman & Gustafsson, 2019). Att planera och utföra omvårdnad utifrån dessa förutsättningar kan leda till upplevelser av mental stress. Operationssjuksköterskans önskan om att vara påläst om patienten och det planerade ingreppet för att kunna ge en säker omvårdnad blir svår att realisera vid plötsliga förändringar i
operationsprogrammet.
2.3 Arbetstillfredsställelse
Begreppet arbetstillfredsställelse, på engelska “job satisfaction” eller ”work satisfaction”, är ett av de mer utforskade fenomenen inom arbets- och organisationspsykologin (Lu, Barriball, Zhang & While, 2012).
Konceptualiseringen av begreppet kan skilja sig åt men en ofta använd definition är att arbetstillfredsställelse är det känslomässiga tillstånd som är resultatet av den värdering en individ gör av sitt arbete (Price, 2002). Enligt Spector (1997) kan arbetstillfredsställelse betraktas antingen som en global känsla, exempelvis som svaret på frågan: “hur tillfredsställd är du med ditt arbete generellt, på det stora hela?” eller som bestående av olika komponenter, som kan fångas med följdfrågor likt: vad påverkar/är viktigt för din upplevelse av tillfredställelse i ditt arbete?” 2.3.1 Sjuksköterskans arbetstillfredsställelse
Medan viss forskning visar att sjuksköterskeyrket generellt upplevs som
stimulerande och utmanande (Karlsson, Gunningberg, Bäckström & Pöder, 2019; Holmberg, Sobis & Carlström, 2015) visar annan forskning att den legitimerade sjuksköterskan som bäst är måttligt tillfredsställd med sitt arbete (Dilig-Ruiz et al., 2018). Bristen på legitimerade sjuksköterskor och andelen som i förtid lämnar yrket betraktas idag som ett globalt problem för patientsäkerheten. För att lyckas rekrytera och behålla sjuksköterskor har arbetstillfredsställelse identifierats som en
nyckelfaktor (Lu et al., 2011; Nowrouzi-Kia & Fox, 2019). Globalt och generellt har följande faktorer setts vara av störst betydelse för sjuksköterskors upplevelse av arbetstillfredsställelse: uppskattning (från patienter, ledning och kollegor), kommunikation, arbetskollegor, anställnings/löneförmåner, arbetsförhållanden rörande exempelvis arbetsbörda/stress och organisationskultur, arbetsuppgifterna i sig, lön, personlig utveckling, autonomi, närvaro av rollkonflikt,
befordringsmöjligheter, erkännande, trygghet och handledning (Lu et al., 2011). Att arbeta personcentrerat med tid att interagera med patient och närstående har setts påverka arbetstillfredsställelsen. När sjuksköterskan ges möjlighet att bedriva det hen ser som god omvårdnad och hinner avsluta planerade uppgifter, kan ansvaret och omväxlingen i yrket upplevas positivt. Att inte kunna slutföra uppgifter eller att konstant bli avbruten i sitt arbete leder till frustration och ökar risken för utmattning. En allt för hög arbetsbelastning ses av sjuksköterskor som ett hot mot både
arbetstillfredsställelsen och patientsäkerheten. Återhämtning mellan arbetspassen framhålls som betydelsefull då trötthet beskrivs påverka arbetstillfredsställelsen negativt (Karlsson et al., 2019).
dessa blir det tydligt att forskning kring arbetstillfredsställelsen inte kan fokusera på sjuksköterskeyrket som helhet. Den behöver istället överväga att inrikta sig på specifika inramningar och organisationsmiljöer (Halcomb, Smyth & McInnes, 2018).
2.3.2 Den perioperativa sjuksköterskans arbetstillfredsställelse Då arbetstillfredsställelse på operationsenheter har studerats har undersökningsgruppen ofta inkluderat både operationssjuksköterskor,
anestesisjuksköterskor och undersköterskor, samt ibland även operatören (James-Scotter, Walker & Jacobs, 2019). I Björn, Josephson, Wadensten & Rissén (2015) och Lögde et al. (2018) studeras “den perioperativa sjuksköterskan” där både anestesisjuksköterskan och operationssjuksköterskan inkluderats, trots att deras arbetsuppgifter skiljer sig åt. Vid sökning via Cinahl och Pubmed (24 januari 2020) hittades inga kvalitativa studier som undersökte arbetstillfredsställelse specifikt hos operationssjuksköterskor.
För att den perioperativa sjuksköterskan ska uppleva sitt arbete som attraktivt är positiva relationer med kollegor av stor vikt (Björn et al., 2015). En trygg och säker atmosfär på operationssalen samt ett teamarbete präglat av kamratanda och
förtroende har betydelse för arbetstillfredsställelsen (Qvistgaard, Lovebo & Almerud-Österberg, 2019). Relationen till kirurgen har setts vara viktig där bekräftelse och positiv kommunikation ökar såväl arbetstillfredsställelse,
självförtroende samt prestationsförmåga hos den perioperativa sjuksköterskan. Den teknologiska komplexiteten, chanserna till praktisk problemlösning samt fördelarna med att vårda en patient åt gången framhålls också som stimulerande för
vårdpersonal på operationsavdelning (James-Scotter et al., 2019). Vikten av bra utrustning, en god fysisk arbetsmiljö, som exempelvis god luftkvalité och
begränsning av oljud, samt restid till arbetet är faktorer som också har framkommit (Björn et al., 2015). Gott ledarskap och att känna sig viktig och uppskattad av chef/arbetsledning har setts vara av stor vikt för upplevelsen av arbetssituationen och för att minska risken att den perioperativa sjuksköterskan avslutar sin anställning. Även rörelseutrymmet att påverka sin arbetssituation och arbetstid, exempelvis vad gäller möjligheten att ta ledigt värderas högt (Lögde et al., 2018). En bra lön har visserligen visat sig vara viktig för att uppleva yrket som attraktivt, och för att minska risken att perioperativa sjuksköterskor lämnar sin anställning. Höjda löner ses dock inte som den avgörande lösningen för att rekrytera och behålla personal (Björn et al., 2015).
2.4 Patientsäkerhet
Ungefär 8% av patienterna i somatisk sjukhusvård, eller 110 000 patienter totalt, drabbas varje år av vårdskador. 1400 patienter dör till följd av en vårdskada (Socialstyrelsen, 2019b). Andelen skador är högre bland patienter som genomgått ett kirurgiskt eller invasivt ingrepp (Sveriges kommuner och landsting [SKL], 2019).
Att uppmärksamma och upprätthålla säker vård är en av sjuksköterskans
prestation (Sherwood & Zomorodi, 2014). Sjuksköterskor är den största yrkesgruppen inom sjukvården. Att bättre förstå faktorer i sjuksköterskors
arbetsförhållanden som har betydelse för omvårdnad är ett sätt att öka möjligheten att erbjuda patientsäker vård och att minska antalet vårdskador (Holman, Ellison, Maghsoodloo & Thomas, 2010).
Som tidigare nämnts betraktas bristen på legitimerade sjuksköterskor och andelen som i förtid lämnar yrket som ett globalt problem för patientsäkerheten (Lu et al., 2011; Nowrouzi-Kia & Fox, 2019). Det finns samband mellan dödlighet på sjukhus och sjuksköterskebemanningen i förhållande till antal patienter (Aiken, Clarke, Sloane, Sochalski & Silber, 2002). Samtidigt är antalet sjuksköterskor i förhållande till en viss vårdtyngd ett dåligt mått på den reella personalresursen. Hänsyn måste också tas till om arbetsplatsen understödjer eller försvårar möjligheterna att göra ett bra jobb. Här påverkar exempelvis faktorer som personalomsättning,
överbeläggning, för svåra uppgifter i förhållande till kompetens, oklar
ansvarsfördelning och brister i information. Patientsäkerhet och personalsäkerhet kan således sägas gå hand i hand där besvärliga strukturella förhållanden och personal som av olika anledningar inte mår väl ökar risken för fel och misstag. Att erbjuda rimliga arbetsscheman, att säkerställa att personalen inte tillåts/tvingas arbeta självständigt med uppgifter som är för svåra och att understödja
välfungerande och effektiva arbetsgrupper som har former för hantering av stress kan därför ses som viktiga insatser för patientsäkerheten (Törner, Eklöf, Larsman & Pousette, 2013).
Relationen mellan prestation och arbetstillfredsställelse har undersökts utifrån olika modeller sedan mitten av 1900-talet (Spector, 1997) där en anställd som mår väl och trivs antas prestera närmare sin optimala nivå och är mer mån om verksamhetens mål (Judge, Thoreson, Bono & Patton, 2001). En högre arbetstillfredsställelse hos sjuksköterskan har visat sig bidra till ett större arbetsengagemang (Orgambídez-Ramoz & de Almeida, 2017) och en mer säker vård av högre kvalitet (Witkoski Stimpfel, Djukic, Brewer & Kovner, 2017).
2.5 Teoretisk referensram - Känsla av sammanhang (KASAM)
Antonovsky (1991) önskade med sitt salutogena perspektiv förklara varför vissa individer, trots påfrestningar, inte blir sjuka eller lider i samma utsträckning som andra i liknande situation samt vad som främjar välbefinnande och upplevelser av livskvalitet. Utifrån denna ansats framarbetades den teoretiska modellen KASAM; känsla av sammanhang som svaret på frågan. KASAM-begreppet omfattar tre identifierade komponenter; förmågan att uppleva inre och yttre skeenden som möjliga att förstå (begriplighet), att de inre och yttre resurser som situationen kräver finns tillgängliga (hanterbarhet), samt att upplevelsen av att situationens utmaningar har ett högre syfte (meningsfullhet). Enligt detta synsätt är det inte utmaningen, symtomet eller situationen i sig som linjärt ger ohälsa, hälsa, välbefinnande eller lidande – utan hur det upplevs och hanteras.
Känslan av sammanhang (KASAM) ses hos Antonovsky (1991) som det
sammanlagda resultatet av vår genetiska disposition, våra livserfarenheter och vår sociala kontext. Individer med en stark känsla av sammanhang förväntas ha en större förmåga att hantera stress då utmaningar betraktas som mindre hotfulla och möjliga att finna en lösning på (Söderfeldt, Söderfeldt, Ohlson, Theorell & Jones, 2000). Enligt Antonovsky (1991) ses KASAM som ett förhållningssätt till omvärlden snarare än ett personlighetsdrag eller en egenskap. För många utgör arbetet en viktig del av sammanhang och upplevd mening. Inom arbets- och organisationspsykologin har enligt Hultberg et al. (2018) följande aspekter kunnat identifieras som viktiga för att bidra till individens upplevelse av KASAM på arbetsplatsen:
Begriplighet: Upplevelsen av begriplighet i arbetet påverkas av arbetstagarens möjlighet att förstå sin roll, de krav som ställs och förmågan att utifrån detta kunna skapa en kognitiv karta att orientera sig efter. Tillgång till relevant information, feedback på den egna insatsen, god kommunikation med kollegor och chef samt tid för reflektion ses som betydelsefullt för upplevelsen av begriplighet i arbetet. Hanterbarhet: Upplevelsen av hanterbarhet hos arbetstagaren kan ses påverkas av kombinationen mellan inre resurser och förmågor hos individen så som exempelvis yrkeserfarenhet, stresstålighet och social kompetens samt yttre resurser så som exempelvis socialt stöd och praktiska förutsättningar att utföra ett gott arbete som tillgång till rätt material och tillräcklig bemanning. Avgörande för upplevelsen av hanterbarhet är också att “orka med” såväl fysiskt som psykiskt vilket kräver att arbetstagaren erbjuds balans mellan belastning och återhämtning samt upplevelsen av att kunna påverka sin situation.
3 Problemformulering
Operationssjuksköterskan arbetar i en högspecialiserad vårdmiljö, där omvårdnad kombineras med tekniskt kunnande. Operationsavdelningen som arbetsmiljö ställer höga krav på kvalitet och effektivitet för att uppnå patientsäker vård och en
produktionstakt som motsvarar efterfrågan. Arbetet kan innebära påfrestande arbetsställningar under långa perioder och bevarat fokus samt noggrannhet är av största vikt. Tempot är ofta högt och verksamheten innebär ett flertal risker för patienten. Arbetstillfredsställelse ses påverka sjuksköterskans prestation, risk för utmattning och personalomsättningen i ett yrke där det redan råder brist. Neddragen operationsverksamhet och lösningar utan operationssjuksköterskans kompetens kan bli resultatet av detta. Med specifika kunskaper i perioperativ omvårdnad
säkerställer operationssjuksköterskan att patienten blir sedd som en unik individ som respekteras för den hen är. Genom ansvar för planering och organisering av det kirurgiska ingreppet, utifrån hygieniska och aseptiska principer, samt upprepade säkerhetskontroller av flera faktorer, har operationssjuksköterskan stor betydelse för upprätthållandet av patientsäkerheten. Omständigheterna rörande flera faktorer av betydelse för arbetstillfredsställelsen varierar mellan olika sjuksköterskeyrken och arbetsplatser. Forskning som fokuserar på operationssjuksköterskans upplevelser av arbetstillfredsställelse saknas.
4 Syfte
Syftet var att beskriva operationssjuksköterskans upplevelse av arbetstillfredsställelse.
5 Metod
5.1
Design
En kvalitativ studie genomfördes via semistrukturerade intervjuer för att svara på studiens syfte. Då upplevelser av ett fenomen ämnas undersökas är detta förfarande rekommenderat enligt Kristensson (2014) och Yin (2013). Ansatsen var induktiv, detta då målsättningen var att så förutsättningslöst som möjligt samla in och dra slutsatser från levda erfarenheter (Henricson & Billhult, 2017).
5.2 Urval
Sju operationsavdelningar fördelade på sex olika sjukhus samt en privatklinik i södra Sverige tillfrågades om de ville delta i studien. Operationsavdelningarna valdes ut efter avstånd från författarna och kontaktades under vecka fem, år 2020. Vårdenhetschefer kontaktades på telefon och informationsbrev till verksamheten (Bilaga 1) samt informationsbrev till informanter (Bilaga 2) översändes via e-post. Bedömde vårdenhetschefen att de hade möjlighet att delta tillfrågades
som sedan var den som informerade om önskemål från författarna att genomföra intervjuer samt administrerade informationsbrevet till de operationssjuksköterskor som arbetade på enheten. Inklusionskriterier var kliniskt verksam
specialistsjuksköterska inom operationssjukvård, de ej kliniskt verksamma i operationsverksamhet exkluderades. Verksamhetens begränsade möjligheter att frigöra personal utgjorde motiv till att ett tillgänglighetsurval användes.
Tillgänglighetsurval innebar i detta fall att alla kliniskt verksamma
operationssjuksköterskor på deltagande operationsavdelningar utgjorde en möjlig informant, så som beskrivet i Malterud (2014).
På sjukhus A hjälpte operationsavdelningens koordinatorer till att frigöra
operationssjuksköterskor som önskade delta. På sjukhus B planerades två intervjuer in efter telefonkontakt med en kliniskt verksam operationssjuksköterska på
operationsavdelningen. På privatkliniken rekryterades informanterna av den aktuella vårdenhetschefen. Urvalsgruppen bestod till slut av tolv kvinnor. Informanternas medelålder var 48 år med ett åldersspann mellan 33-63 år. Yrkeserfarenheten varierade mellan 2-36 år med ett medelvärde på 16 år.
5.3 Datainsamling
För att svara på studiens syfte genomfördes individuella semistrukturerade intervjuer. Detta innebär enligt Patel och Davidsson (2011) att teman som ska beröras är förutbestämda samtidigt som intervjupersonen genom öppna frågor ges stor frihet att utforma svaren. Frågorna formuleras i en viss struktur men ställs inte nödvändigtvis i samma ordning, intervjuaren har möjlighet att anpassa sig till vad som kommer upp i intervjun (Danielsson, 2017). Frågorna formulerades för att ge operationssjuksköterskan möjlighet att berätta om upplevelser av
arbetstillfredsställelse relaterat till arbetssituationen.
En intervjuguide (Bilaga 3) utformades för att nyttjas som vägledning under intervjuerna med inspiration av Kvale och Brinkmann (2014). Den säkerställde att teman intressanta för studien togs upp och frågorna strävade efter att ge informanten möjlighet att bidra med innehållsrik och detaljerad information rörande studiens syfte (Polit & Beck, 2012). Frågorna utformades för att vara korta, lätta att förstå och utan akademisk jargong (Kvale & Brinkmann, 2014). Ordningsföljden som frågorna ställdes i varierade då intervjuaren anpassade sig till vad som framkom under intervjun som rekommenderat i Danielsson (2017). Enligt Malterud (2014) bör en öppenhet finnas för att under arbetets gång med semistrukturerade intervjuer justera kurs och ställa om fokus, då det inte sällan i materialet börjar dyka upp svar på frågor “Författaren inte visste att hen borde ha ställt”. Följdfrågor användes, som till exempel “vad tycker du om det?” och “har du fler exempel på det?”. Detta för att få mer detaljerade svar i de fall författarna upplevde att det var möjligt eller
behövdes för att förstå det deltagaren berättade bättre.
I kommunikation människor emellan delges information inte endast genom talat språk utan också via kroppsspråk så som gester, tonfall och tystnader som kan förstärka det som sägs men också ge annan eller motstridig information (Backlund, 2006; Knapp, Hall & Horgan, 2013). Författarna var under intervjuerna
På förhand beräknades tio intervjuer behöva genomföras utöver två provintervjuer. Det togs dock med i beräkningen att antalet inte är avgörande utan kvaliteten på innehållet i de transkriberade intervjuerna. Målet med en kvalitativ intervjustudie är att uppnå så kallad “mättad data”, det vill säga att intervjuerna inte längre ger ny information (Kristensson, 2014; Polit & Beck, 2012).
Ordningsföljden i vilken de olika operationsavdelningarna besöktes för att genomföra intervjuer avgjordes av när vårdenhetscheferna kunde erbjuda möjligheten. Operationssjuksköterskor som önskade delta och fanns tillgängliga utifrån verksamhetens förutsättningar den aktuella dagen intervjuades. Intervjuerna genomfördes under vecka fem och sex, år 2020. Informanterna fick ta del av skriftlig information och gavs möjlighet att ställa frågor innan intervjun. Skriftligt samtycke undertecknades innan intervjun startade.
Författarna genomförde varsin provintervju som transkriberades och sedan utvärderades tillsammans med handledare. Provintervjuerna syftade till att testa frågor, upplägg och teknik för ljudupptagning, samt att komma in i rollen som intervjuare (Danielsson, 2017). Efter genomförda och granskade provintervjuer justerades intervjuguiden i samråd med handledare, en fråga omformulerades och en lades till. En reflektion över intervjutekniken gjordes därtill för att uppnå än mer innehållsrika beskrivningar av fenomenet. Även om intervjuguiden justerades efter provintervjuerna ansågs data från dessa svara på syftet och inkluderades därmed i studien.
Författarna genomförde enskilt sex intervjuer vardera. Intervjuerna genomfördes enskilt för att, om möjligt, minska informantens upplevelse av att vara i underläge. Målet var att skapa en tillåtande och förtroendefull atmosfär där intervjupersonen kände sig fri att berätta om sina upplevelser. Intervjuerna genomfördes under informanternas arbetstid, i nära anslutning till eller på operationsavdelningen, i ett rum vårdenhetschefen ställt till förfogande. Intervjuerna varade mellan 17–52 minuter, i genomsnitt 30 minuter per intervju. De genomfördes i ostörd miljö och en smartphone användes för ljudupptagning. De tre olika operationsavdelningarna besöktes tre olika dagar. Alla intervjuer på respektive avdelning genomfördes under en och samma dag. Två intervjuer genomfördes på den deltagande privatkliniken, åtta på sjukhus A samt två på sjukhus B.
5.4 Dataanalys
En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats i enlighet med Elo och Kyngäs (2008) valdes som analysmetod av data (transkriberade intervjuer). Kvalitativ innehållsanalys syftar till att på ett systematiskt sätt uppnå en kondenserad och bred beskrivning av ett fenomen, i det här fallet arbetstillfredsställelse. Val av
innehållsanalys som metod motiverades också av att analysförfarandet är vanligt förekommande inom vårdvetenskap vilket underlättar jämförande med tidigare studier.
Induktiv ansats innebär att analysen utgår från innehållet i de transkriberade texterna/analysenheterna. Ambitionen med en induktiv ansats är enligt Malterud (2014) att, så långt det är möjligt, ta sig an materialet utan förväntan på vad som ska framträda. Malterud påpekar samtidigt att det är svårt, om inte omöjligt, att
inom området. I föreliggande studie hade författarna viss erfarenhet av operationsmiljön och att arbeta som operationssjuksköterska efter tre veckors verksamhetsförlagd utbildning. Där väcktes också intresset att bättre förstå varför det är så svårt att rekrytera specialistsjuksköterskor till operation när de
operationssjuksköterskor författarna träffade upplevdes trivas bra. Detta kan tänkas påverka såväl frågeställning som vad som uppmärksammas och i viss utsträckning omedvetet bekräftas i intervjuförfarandet samt vad som intuitivt fångas i
analysarbetet.Författarnas ambition var att löpande reflektera, diskutera och problematisera denna inverkan, såväl sinsemellan som tillsammans med kurskamrater i handledningsgruppen.
Den kvalitativa innehållsanalysen genomfördes i följande steg:
1). Förberedelsefas: En ordagrann transkribering gjordes av de inspelade intervjuerna. Transkriptet lästes sedan igenom upprepade gånger för att få ett helhetsintryck av och känsla för materialet. 2). Organiseringsfas: I nästa steg av analysen identifierades och markerades meningsenheter i materialet, det vill säga meningar eller stycken som svarade mot studiens syfte. Dessa meningsenheter fördes in i ett datoriserat analysschema (Tabell 1) och kondenserades därefter till så kallad öppen kod (förkortad men fortsatt textnära) och sedan till kod (etikett som syftar till att spegla kärnbudskapet i utsagan i relation till studiens syfte, vilket innebär att en tolkning av textens innebörd/latenta innehåll görs).
En utskrift av samtliga meningsenheter med tillhörande öppen kod och kod skrevs därefter ut på papper och klipptes isär. Koderna granskades gemensamt av
författarna utifrån likheter och skillnader där liknande koder grupperades till subkategorier. I nästa steg granskades dessa subkategorier med syftet att upptäcka och synliggöra de centrala budskapen i materialet och sorterades därefter till övergripande generiska kategorier. Under analysprocessen har författarna
genomgående strävat efter att bibehålla en rörlig blick på materialet och arbetat som beskrivet i Malterud (2014) från helhet, till delar, till helhet för att säkerställa överenstämmelse och minska risken för förvanskning av det som informanterna förmedlat.3). Rapporteringsfas: I det avslutande steget av analysen redovisas, beskrivs och belyses framkomna kategorier med citat från informanter.
Tabell 1. Exempel på analysprocess
Meningsenhet Öppen kod Kod Subkategori Generisk kategori
Det här låter ju inte klokt då men då har vi ju personkemin, man jobbar med nån person man tycker är jobbig att jobba med Personkemi, att arbeta tillsammans med nån man tycker är jobbig att jobba med
Personke mi är viktigt Kollegor, teamarbete och personkemi Goda arbetsrelatio ner och välfungerand e samarbete
Ja, att jag vet vad jag gör, att jag kan den (operationen) lite grann så att jag kan hjälpa till
Det är ju mycket det att vi grävs ner i underjorden, avdelningarna har oftast legat så att man inte har fönster o så o det kan man ju säga då, det är väldigt tråkigt
Tråkigt att inte ha fönster och vara nedgrävd Tråkig arbetspla cering Att arbeta i en sluten värld Förutsättnin gar i en unik och krävande miljö
Transkribering, identifiering av meningsenheter, formulering av öppen kod och kod gjordes först enskilt av respektive författare. Kategorierna öppen kod och kod diskuterades och modifierades sedan gemensamt.
5.5 Forskningsetiska överväganden
Etiska hänsynstaganden och reflektioner krävs genom hela forskningsprojektet för att skydda personer som deltar, samt för att värna om forskningens anseende. Individskyddskravet utgörs av fyra huvudkrav på forskningen; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2009).
Informations- och samtyckeskravet uppfylldes genom att informationsbrev angående studien skickades till verksamhetschef och vårdenhetschef och skriftligt godkännande därmed inhämtades (Bilaga 1). Informanterna informerades skriftligt och det framgick att deltagandet var frivilligt och kunde avbrytas när som helst utan att något skäl behövde anges (Bilaga 2). En viktig etisk utgångspunkt är att bemöta människor med respekt, även de som väljer att inte delta (Sandman & Kjellström, 2018). I informationsbrevet framgick att studien kommer publiceras i databasen DiVA. Informanterna gavs möjlighet att ställa frågor till författarna angående studien, och skriftligt samtycke inhämtades av de som valde att delta.
Konfidentialitets- och nyttjandekravet uppfylldes genom att data inte kunde härledas till en specifik person, genom kodning och avidentifiering av insamlat material. Ljudinspelningar som gjordes i samband med intervjuerna förvarades på sådant sätt att endast författarna och handledare kunde ta del av dem. När studien är färdig och godkänd kommer materialet att raderas.
En etisk egengranskning gjordes enligt Etikkommittén sydost (Bilaga 4), ingen ytterligare etisk prövning ansågs behövas. En riskanalys likt den beskriven i Sandman och Kjellström (2018) utfördes där riskerna med studien vägdes mot vinster den skulle kunna generera. En risk bedömdes vara om negativa upplevelser av arbetsplatsen eller kollegor som framkommer vid intervjuerna skulle läcka ut till andra kollegor. För att minimera den risken hanterades data på ett sådant sätt att ingen utöver författarna eller handledare kunde ta del av den. Inga personuppgifter eller datum för specifika händelser efterfrågades.
6 Resultat
krävande miljö, Goda arbetsrelationer och välfungerande samarbete samt Att finna trygghet i ett stimulerande och utmanande arbete (Figur 1).
Figur 1. Översikt av generiska kategorier och subkategorier
6.1 Förutsättningar i en unik och krävande miljö
Operationsavdelningen som arbetsmiljö kan innebära en känsla av instängdhet och möjligheterna till miljöombyte är begränsade. Hur väl bemannad enheten är påverkar vilken hjälp operationssjuksköterskan får, hens möjligheter att förbereda sig samt den balans mellan arbetsbelastning och återhämtning som beskrivs vara av stor vikt för både arbetstillfredsställelse och patientsäkerhet.
6.1.1 Att arbeta i en sluten värld
Lokalernas utformning, lokalisering och de begränsningar som råder vad gäller rörelsefrihet och chans till miljöombyte, beskrivs påverka arbetstillfredsställelsen. Miljön kan av operationssjuksköterskan upplevas som att vara instängd och låst, där svårigheter ses i att till exempel kunna äta ute om det är fint väder, vara tillgänglig om ett viktigt samtal väntas eller att kunna planera för att gå hem lite tidigare en dag.
”Miljön är ju både ros och ris. Dels så kan jag väl tycka att det som är dåligt är ju det här med att det är en ganska sluten värld och att vi själva knappt inte ens kan komma ut härifrån eller så. Det känns alltid lite, det är lite så där. Man känner sig lite styrd ibland, och kan bli lite instängt också på ett sätt, samtidigt så har vi vår lilla värld...” Informant 3
Förutsättningar i en unik och krävande
miljö Att arbeta i en sluten värld Balans mellan arbetsbelastning och återhämtning
Att vara förberedd
Arbetstider och möjlighet till ledighet Goda arbetsrelationer och välfungerande samarbete Kollegor, teamarbete och personkemi
Att vara värderad och känna sig
betydelsefull Att arbeta tillsammans för patienten En chef som är nära
Att finna trygghet i ett stimulerande och
utmanande arbete
Att ha erfarenhet och kompetens
Att utmanas, lösa problem och
utvecklas
Att arbeta med begränsat ljusinsläpp och hög ljudnivå beskrivs exempelvis leda till trötthet och en upplevelse av att förlora fokus. Möjligheter att under arbetsdagen ta del av dagsljuset genom fönster eller sitta ute upplevs glädjande. Till stor del beskrivs dock slutenhetens negativa inverkan på arbetstillfredsställelsen vägas upp av fokus på arbetsuppgifterna och samhörigheten med team och kollegor.
6.1.2 Balans mellan arbetsbelastning och återhämtning
Balans mellan arbetsbelastning och återhämtning beskrivs som betydelsefullt för upplevelsen av arbetstillfredsställelse. Till yrket hör obekväma arbetsställningar som att stå länge, tunga lyft och att bibehålla koncentrationen även under långa operationer. Å ena sidan beskrivs vikten av möjligheter till pauser och chans till miljöombyte, å andra sidan beskrivs tillfredsställelsen i att få ”vara med hela vägen och göra färdigt en operation” samt de praktiska svårigheter, att med den procedur som krävs för att säkerställa aseptiska principer, få chans till en kortare avlösning.
”Det är ju långa operationer när man står, det är ju så, vi har en vana här också att vi går inte in och löser varandra för fika och vi har ju en del långa operationer och då är det kanske lite lunch man kommer ut på o sen in igen o stå, och är det då mycket och är det framförallt mycket koncentration då blir man ju trött, man kanske inte behöver va så fysisk trött, man kan ju vara psykiskt trött men mycket psykisk koncentration, o då blir man ju automatiskt trött också...” Informant 4
“Tempo” och att ”ha att göra” beskrivs som positivt relaterat till
arbetstillfredsställelse men när balansen överskrids beskrivs hur möjligheten till att vara fokuserad och trygg med säkerheten i sin insats gå förlorad. När möjlighet ges till kortare pauser, som en fika på för- och eftermiddag, samt lunch vid rimlig tid minskar upplevelsen av stress och arbetstillfredsställelsen ökar.
”Hade du frågat mig för några år sedan så hade jag ju inte haft så mycket arbetstillfredsställelse just med, det var alldeles för tufft, vi hade inte hjälp någonstans. Då var man riktigt, då funderade jag verkligen på att jag skulle sluta jobba.” Informant 3
Tätt sammanlänkat med möjligheten till balans mellan arbetsbelastning och
återhämtning är hur väl bemannad enheten är med operationssjuksköterskor och hur dessa resurser fördelas. Osäkerhet kring bemanningen skapar en oro i arbetslaget och genererar stress. När bemanningen upplevs otillräcklig kan inte arbetet på sal ske med samma fokus då situationen kan kräva att operationssjuksköterskan stöttar upp den övriga verksamheten i högre grad. Extraresurser, som till exempel någon som tar hand om disken eller fyller på material efter operationen, underlättar arbetet och gör det lättare att hinna med.
6.1.3 Att vara förberedd
Upplevelsen av att vara väl förberedd beskrivs som betydelsefull för arbetstillfredsställelsen. Gemensamma träffpunkter så som morgonmöte,
avstämningar under dagen eller efter avslutat operationsprogram ses som viktiga tillfällen att planera dagen och ta del av information som underlättar arbetet. Att få tid, till exempelvis att bekanta sig med ett nytt instrument eller att i god tid få information om dagens upplägg och därigenom möjlighet att ta del av
kombination med en väl ifylld operationsanmälan, bidrar detta till ett enklare förberedelsearbete, mindre krångel intraoperativt och ökad grad av
arbetstillfredsställelse.
”…när man inte har fått den informationen som man vill ha kan ju också leda till att man upplever det sämre. Ja det är ju väldigt många olika delar, att man inte, om man ska ha ett instrumentarie, då har man inte hunnit att se det innan, man bara får det, kan vara en sådan sak” Informant 5
Koordinatorns betydelse framträder här som viktig då information om
dagsplaneringen ska delges. Detta då risk finns att operationssjuksköterskan glöms bort då hen står sterilklädd och att kommunikationen framför allt sker med
anestesisjuksköterskan.
6.1.4 Arbetstider och möjlighet till ledighet
Arbetstider och möjligheten att kunna ta ut ledighet beskrivs som viktigt för arbetstillfredsställelsen. Arbetstiderna avgör exempelvis hur väl arbetet går att kombinera med livet i övrigt. I förhållande till andra sjuksköterskeyrken upplevs en tillfredsställelse med att ha färre helgpass. Frustration uttrycks dock över den begränsade möjligheten att styra sin arbetsgrad, det vill säga möjlighet att “gå ned i tid” då upplevd arbetsbelastning och kraven på produktion beskrivs inverka negativt på mående och arbetstillfredsställelse.
“när vi bedriver den verksamheten vi gör så har vi hela tiden press att producera mer så att styra arbetstider, att kanske vilja gå ner i tid, det fungerar ju tyvärr inte, utan det är, man försöker ju se över det men man får nog, arbetstider är svårt att ändra på men det är ju också viktigt för att personal ska må bra” Informant 12
Att den inarbetade kompensationstiden kan tas ut som tid och då
operationssjuksköterskan själv önskar det, framhålls också som viktigt. Ledighet ses således som viktigare än ekonomisk ersättning för arbetstillfredsställelse.
6.2 Goda arbetsrelationer och välfungerande samarbete
Med begränsad patientkontakt blir andra relationer, uppskattningen och feedback från dessa, än viktigare för arbetstillfredsställelsen. Operationssjuksköterskan arbetar med flera olika yrkeskategorier och personkemin, teammedlemmarna emellan, beskrivs avgörande för hur väl samarbetet fungerar och till vilken grad arbetstillfredsställelse upplevs.
6.2.1 Kollegor, teamarbete och personkemi
Upplevelser av gemenskap, sammanhållning och att “vara en i gänget” beskrivs bidra till arbetstillfredsställelse. Gemenskapen med kollegorna beskrivs kunna väga upp för problem som upplevs i arbetsmiljön.
”Jag har oftast en bra känsla i magen när jag går hem och det beror på att jag har fantastiska kollegor” Informant 2
Hur väl teamarbetet fungerar beskrivs ha stor påverkan på
sammansättning stor betydelse. Aspekter som bristande personkemi eller någons “dåliga humör” beskrivs innebära en krävande situation.
”…det som är känsligt med vårt jobb är ju om man jobbar med nån eller på nåt sätt som man inte trivs med för man är ju väldigt låst vid sin situation, man kan ju liksom, säg att man skulle jobba med en man kanske inte klaffar med då så ska man ändå stå där i några timmar så man måste ju ändå få det att funka” Informant 2.
Operatören utmärker sig som den i teamet som har störst påverkan på
operationssjuksköterskans arbetstillfredsställelse. Vilket humör denne har sätter stämningen på salen och hur “krånglig” eller “smidig” hen är utgör
förutsättningarna för arbetet. Operationssjuksköterskan arbetar allra helst med en operatör hen är van vid.
Vid optimalt fungerande teamarbete upplevs en samhörighet i teamet, där alla jobbar mot samma mål och vet vad de ska göra. Detta uppstår oftast då medlemmarna känner varandra väl och upplever vad som beskrivs som
“personkemi”. Samarbetet fungerar då så väl att talat språk inte alltid är nödvändigt. I dessa lägen beskrivs hur upplevelser av flyt eller flow kan uppnås i arbetet, erfarenheter som framhålls vara mycket tillfredställande.
“Man bara känner det att, alla vet precis vad man ska göra och man behöver inte säga någonting. Jag behöver inte säga till den undersköterskan eller den som passar på salen, vad hon eller han ska göra, hon bara gör det. Jag gör mina grejor och liksom vi bara jobbar på och så ja, det tycker jag är väldigt kul” Informant 3
Att känna varandra väl beskrivs också fungera som en trygghet och bidrar till att skapa en prestigelös, och tillåtande stämning. Även om kommunikation knappt behövs då arbetet fungerar som allra bäst är ett öppet klimat viktigt där
operationssjuksköterskan inte upplever sig hindrad att framföra synpunkter och ställa frågor då osäkerhet uppstår. Operationssjuksköterskor emellan upplever en trygghet i att ha varandra i närheten även om arbetet till stor del innebär att stå inne på sal och inte se varandra så mycket. Det upplevs positivt att alltid kunna fråga kollegorna och att de är villiga att hjälpa samt har förståelse, då alla är i samma situation och medvetna om svårigheten i att hålla sig uppdaterad inom alla områden. Sammanhållningen inom operationssjuksköterskegruppen upplevs dock svårare att uppnå än för övriga yrkeskategorier, då inte samma möjligheter ges att bli avlöst och ta raster gemensamt. Kommunikation och förståelse yrkeskategorier emellan betonas också för att undvika frustration och “slitningar”, till exempel då situationer uppstår där en kategori behöver vänta in en annan.
6.2.2 Att vara värderad och känna sig betydelsefull
Att uppleva sin roll som värderad och betydelsefull, samt erfara att arbetet faktiskt gör skillnad är viktigt för operationssjuksköterskans arbetstillfredsställelse.
”Det är väldigt svårt att visa glädjen i ditt jobb, eller att förklara det, att du är jätteviktig, jag känner ju efter en dag att jag fyller en funktion, en jätteviktig funktion.” Informant 12
instrumentera och assistera. Operationssjuksköterskan ser sig också ha en viktig roll att utstråla lugn i teamet vilket också skapar ett lugn runt patienten. Som allra starkast upplevs arbetstillfredsställelsen då operationssjuksköterskan lyckas hjälpa patienten och får se ett gott resultat.
”Att operationen blir bra, det är jätteviktigt för patienten, då mår jag också bra då får jag en enorm tillfredställelse” Informant 6
Samtidigt kan viss grad av tillfredsställelse uppnås av att känna att arbetet utförts enligt bästa förmåga, trots att önskat resultat för patienten inte uppnåtts. Även om operationssjuksköterskan ser sin roll som att vara där för patienten är den egna tillfredsställelsen i arbetet viktig. Att i arbetet få beröm och positiv feedback av kollegor beskrivs viktigt för arbetstillfredsställelsen, upplevs glädjande och skapar välmående.
“... kan man ju nästan längta tillbaka till jobbet bara för att få, många läkare är snälla, de tackar för att man har hjälpt dem, för att man kanske var bra på någonting och så här, och det ger ju, då blir du ju glad, alltså i det här yrket så kan du ju få positiv feedback för vad du gör, och då blir gladare som
människa. Jag behöver det här jobbet för att må bra helt enkelt” Informant 7
Vetskapen om betydelsen av att visa sin uppskattning gentemot kollegor gör också att operationssjuksköterskan själv är frikostig med detta vilket upplevs skapa en bättre arbetsmiljö. Upplevelser av bristande uppskattning och värdering när det handlar om lön beskrivs leda till en bitterhet, särskilt då man anser sig till exempel ta extra ansvar utan att det visar sig vid lönesättning i förhållande till andra kollegor. 6.2.3 Att arbeta tillsammans för patienten
Synen på hur mycket patientkontakt som krävs för att uppleva arbetstillfredsställelse varierar. En optimal situation kan till exempel innebära att få tillfälle att möta patienten både före och efter operationen, ett scenario som operationssjuksköterskan då själv anstränger sig för att få möjlighet till.
”Jobbet blir roligare när man har möjlighet, att göra de här samtalen, men jag har kollegor som inte tycker det är roligt. Så att det är väldigt olika. Jag tror att väldigt många operationssköterskor som är äldre som jag med, att de ser jobbet mer instrumentmässigt, att man står där. Jag ser det lite vidare, jag har alltid tyckt det varit mycket roligare när man kan få lite mer kontakt” Informant 5
Samtidigt värderas det vilsamma i möjligheten att få lov att fokusera på en patient i taget då jämförelsen med exempelvis en vårdavdelning görs. Upplevelsen av att “arbeta tillsammans för patienten” beskrivs också på sätt och vis ersätta den mer direkta patientkontakten. Ett kortare möte på operationssalen innan operation där operationssjuksköterskan presenterar sig och att efter operationen få chans att säga “hej då” beskrivssom fullt tillräcklig för att nå arbetstillfredsställelse.
6.2.4 En chef som är nära
och tar förslag på allvar gör att operationssjuksköterskan känner en trygghet att själva söka stöd och hjälp hos chefen.
”...chefen som jag hade när jag började hon hade ju varit med från början och hon hade ju liksom full koll på verksamhet och vad alla gjorde och liksom, narkossköterska kontra operationssköterska och så. Hon hade varit chef väldigt länge så att jag, jag fick ett jättebra stöd för det var väldigt viktigt för mig i och med att jag var så osäker i början och hon var otroligt bra stöd” Informant 3
Upplevelser av att chefen litar på operationssjuksköterskans kompetens, att få rörelseutrymme för att agera självständigt och slippa detaljstyras beskrivs viktig för arbetstillfredsställelsen.
6.3 Att finna trygghet i ett stimulerande och utmanande arbete
Operationssjuksköterskan ser sitt yrke som intressant och spännande. Variation i arbetsuppgifter och framsteg inom operationssjukvården ger utvecklingsmöjligheter och stimulans. Kraven på bred och aktuell kunskap kan dock samtidigt utgöra ett hot mot arbetstillfredsställelsen.
6.3.1 Att ha erfarenhet och kompetens
Arbetstillfredsställelsen ökar med erfarenhet och upplevelse av kompetens. Som ny i yrket ligger mycket fokus på upptagenhet kring den egna rollen och att hantera upplevelser av osäkerhet. Särskilt det första året eller åren beskrivs som utmanande. Att inte få tillräcklig introduktion/inskolning och att försättas i situationer en inte upplever sig rustad för känns ”jobbigt”, skapar osäkerhet och påverkar
arbetstillfredsställelsen negativt. Det stora antalet olika operationer och skillnader i tillvägagångssätt beroende på operatör ställer höga krav på bred och uppdaterad kunskap. Möjlighet att fokusera inom ett område, eller på vissa ingrepp, ses som en möjlighet att ge operationssjuksköterskan en känsla av trygghet utifrån kompetens och erfarenhet. Arbetstillfredsställelsen i arbetet på sal utgörs av att kunna “ligga steget före”, exempelvis att redan ha det instrument som operatören önskar i handen när hen lyfter blicken för att be om det. Arbetet beskrivs få ett flyt när
operationssjuksköterskan är van vid och behärskar det hen gör.
”Med erfarenheten så känner man sig lugn i alla faser där, även om nån säger skynda på så vet jag att den här tiden tar det för mig, jag har min tid, det är lugnt liksom” Informant 10
Med erfarenhet beskrivs också en minskad upplevelse av stress som annars skulle ge negativ påverkan på arbetstillfredsställelsen.
6.3.2 Att utmanas, lösa problem och utvecklas
Operationssjukvården är under ständig utveckling vilket gör att
operationssjuksköterskan ofta ställs inför nya situationer och aldrig stagnerar. Nya operationsmetoder och material ger en känsla av att ständigt utvecklas i sin yrkesroll, vilket beskrivs relatera till arbetstillfredsställelse. Att i nya situationer, eller vid förändringar under operationens gång, hitta lösningar på problem ger tillfredsställelse i arbetet.
instrument, hela tiden, så det är ett spännande jobb, man hinner inte tröttna på det...” Informant 4
Samtidigt som utmaningar och att lösa problem framförallt framhålls som positivt relaterat till arbetstillfredsställelse uttrycks också en “förändringströtthet”, att “inte orka utmanas hela tiden”. Utmaningarnas positiva effekt på arbetstillfredsställelsen kopplas till förmågan att “hänga med”. Att i allt för stor utsträckning ställas inför utmaningar jämförs med att vara ny i yrket, en uttröttande situation som minskar arbetstillfredsställelsen.
6.3.3 Variationen i yrket
Yrket innebär, i stor utsträckning, variation, både från den ena dagen till den andra, men även under ett och samma arbetspass. Att möta olika patienter, göra olika ingrepp, kunna växla mellan arbete på sal och i korridor eller att ha ansvarsområden beskrivs relatera till arbetstillfredsställelse.
”sen själv så gör jag ju så mycket, jag är både koordinator, funktionsansvarig, operationssjuksköterska, öppnar på uppvaken på mornarna, gör lite utav varje så att, det gör att jag trivs jättebra” Informant 10
Arbetet på akutsal eller jourtjänstgöring ses som positiva tillfällen utifrån variation av olika ingrepp och allvarlighetsgrad. Även att arbeta med flera olika kollegor beskrivs positivt. Variationen innebär dock även att stundtals göra ingrepp som upplevs mindre intressanta och roliga, samt att vissa sidouppgifter känns som resursslöseri.
7 Diskussion
7.1 Metoddiskussion
I föreliggande studie beskrivs operationssjuksköterskans upplevelse av
arbetstillfredsställelse genom kvalitativ metod. Eftersom fenomenet bedömdes vara begränsat utforskat med operationssjuksköterskan i fokus motiverades en kvalitativ metod av strävan att beskriva fenomenet utifrån den unika roll som innehas av operationssjuksköterskan. Genom induktiv ansats kunde dessa upplevelser studeras och beskrivas så förutsättningslöst som möjligt (Priebe & Landström, 2017). Överförbarheten påverkas i denna studie av antalet deltagande
operationsavdelningar. Informanter från totalt tre olika operationsavdelningar deltog i studien. Även om inte överförbarheten nödvändigtvis ökar proportionerligt med antalet deltagande enheter (Malterud, 2014), upplevdes det faktum att flera
operationsavdelningar deltog, öka bredden och djupet på den data som erhölls vilket därmed stärker överförbarheten. Enheterna skilde sig exempelvis åt vad gäller arbetstider, ledarskap, lokaler och bemanning och berättelser om varierande upplevelser av arbetstillfredsställelse genererades.
lojala mot verksamheten och hade en mer positiv bild av den. Det faktum att en del av informanterna också kommer att bli framtida kollegor till författarna av denna studie kan också tänkas påverka i samma riktning. Informanterna upplevdes dock kunna tala fritt om både positiva och negativa uppfattningar rörande
arbetssituationen.
Tillgänglighetsurvalet genererade en god spridning i ålder och yrkeserfarenhet vilket ökar överförbarheten, dock kunde inte könsvariation uppnås. Åtminstone en manlig operationssjuksköterska arbetade på en av de deltagande
operationsavdelningarna. Det är möjligt att än mer variationsrika berättelser erhållits om även manliga operationssjuksköterskor hade intervjuats (Henricson & Billhult, 2017). Även om tillgänglighetsurval är vanligt och ses som lämpligt i en uppsats finns risken att urvalet blir skevt och inte är representativt (Kristensson, 2014). Risken har i denna studie minskats genom att flera enheter deltog.
Intervjuguidens tillförlitlighet stärktes då den testades i provintervjuer, varefter det transkriberade materialet granskades av författarna och synpunkter inhämtades från handledaren till studien. Att intervjuguiden justerades kan ses som en svaghet då även data från provintervjuerna inkluderades i studien, materialet bedömdes trots detta svara på syftet. Alla intervjuer transkriberades av samma författare som genomfört dem för att minska risken att data misstolkades (Malterud, 2014). Efter provintervjuerna kunde intervjutekniken utvärderas och i diskussion mellan författarna var uppfattningen att följdfrågor mer frekvent borde ställas för att nå rikare och mer detaljerade beskrivningar av fenomenet. Detta försökte sedan eftersträvas.
Åtta intervjuer genomfördes alla samma dag vilket inte gav möjlighet att lyssna igenom materialet innan nästa intervju, vilket eventuellt hade givit kunskap om lämpliga följdfrågor att ställa vid nästa intervju (Polit & Beck, 2012).
Trovärdigheten stärks dock av att intervjuteknik diskuterades mellan intervjuerna i syfte att hela tiden förbättra den. I en intervjustudie blir forskaren det viktigaste forskningsverktyget och kvaliteten på det som produceras är beroende av dennes färdigheter, känslighet och kunskaper (Kvale & Brinkmann, 2014). Eftersom författarna till denna studie saknade tidigare erfarenhet av att genomföra intervjuer kan detta tänkas ha påverkat datainsamlingen, exempelvis som nämnts ovan att ytterligare fördjupande frågor möjligtvis kunde genererat rikare data rörande fenomenet. Trots dialog mellan författarna och utvärdering mellan intervjuerna kan det dessutom tänkas att förbättringsmöjligheter fanns i intervjusituationen som författarna själva inte insåg.
Under analysarbetet användes Elo och Kyngäs (2008) sammanställning av litteratur där stegen i den kvalitativa innehållsanalysen tydligt beskrivs. Då författarna till föreliggande studie saknade tidigare erfarenhet av textanalys utgjorde tydligheten och framhållandet av att metoden, noggrant använd och redovisad, inte ställer samma krav på filosofisk skolning så som exempelvis fenomenologiska eller hermeneutiska analyser gör, argument för valet av innehållsanalys (Kristensson, 2014).
Om istället en kvantitativ ansats hade valts för att undersöka
operationssjuksköterskors arbetstillfredsställelse hade ett etablerat formulär, exempelvis Attractive Work Questionaire som i Björn et al. (2015) kunnat användas. En jämförelse kunde då ha gjorts exempelvis om det fanns någon signifikant skillnad mellan operationssjuksköterskors svar versus den tidigare undersökta gruppen där även annan perioperativ personal inkluderats. Med detta förfarande hade dock möjligheten till bredd, djup och nya oväntade vinklar eller insikter tydligt begränsats.
Den kvalitativa innehållsanalysens olika steg beskrivs och exempel på hur meningsenheter har bearbetats presenteras i tabellform, vilket ökar studiens
bekräftelsebarhet (Mårtensson & Fridlund, 2017). Det är samtidigt svårt att beskriva alla avvägningar som har gjorts i detalj. Trovärdigheten i analysprocessen stärks av den dialog som förts mellan författarna kring hur data sorterats och kodats, samt att handledaren till studien har tagit del av materialet och gett vägledning (Graneheim & Lundman, 2004).Trovärdigheten stärks också då överrensstämmelsen mellan generiska kategorier och subkategorier studerats av utomstående person
(Mårtensson & Fridlund, 2017). Användandet av citat i resultatredovisningen ökar också analysens trovärdighet då läsaren lättare kan bedöma likheter och skillnader mellan kategorier (Graneheim & Lundman, 2004).
Förförståelse ger i bästa fall näring och styrka till ett projekt (Malterud, 2014), och var i detta fall vad som motiverade till att studera fenomenet. En studie färgas alltid av författarnas förförståelse oavsett om det eftersträvas eller ej (Yin, 2013), frågan är inte varför forskaren påverkar processen, utan hur (Malterud, 2014). Genom att ha redogjort för bakgrund, och enskilt samt gemensamt reflekterat över vilken betydelse förförståelsen kan ha haft under forskningsprocessen, ökar studiens pålitlighet. Detta ger läsaren större möjlighet att avgöra om slutsatser kan hänvisas till studieobjektet eller om det snarare är kopplat till författarnas subjektivitet (Priebe & Landström, 2017). Pålitlighet och bekräftelsebarhet stärks även genom att teknik för ljudupptagning, vem som intervjuat och hur transkribering genomförts har beskrivits (Mårtensson & Fridlund, 2017). I det här fallet önskade författarna, efter verksamhetsförlagdutbildning på operationsavdelning, bättre förstå varför det är så svårt att rekrytera specialistsjuksköterskor till operation då den gemensamma upplevelsen var att operationssjuksköterskorna på praktikavdelningen trivdes väl med sitt yrke. Det är möjligt att denna utgångspunkt har haft betydelse för resultatet då författarna möjligtvis i högre grad förväntat sig positiva beskrivningar av
arbetstillfredsställelse.
beskriva vad som är viktigt för individers upplevelser av hälsa, motståndskraft och välbefinnande, aspekter som bedömdes ligga nära konstruktet
arbetstillfredsställelse. I kvantitativa studier har dock sambandets styrka setts variera (Strümpfer & De Bruin, 2009).
Det faktum att informanterna rekryterades av vårdenhetschefen kan ge bilden av att deltagandet inte var helt igenom frivilligt. Detta är en svaghet även om
informanterna upplevdes villiga att dela med sig av sina erfarenheter. I
informations- och samtyckesformuläret framgick dock att deltagandet var frivilligt och kunde avbrytas när som helst. Detta lästes igenom och signerades före intervjun och informanterna gavs möjlighet att ställa frågor innan ljudupptagningen inleddes. Deltagandet bedömdes inte utgöra några risker för informanterna, en uppfattning som kvarstod även efter datainsamling. Av hänsyn till konfidentialiteten hanterades allt material på ett sådant sätt att ingen utomstående kunde ta del av det och
resultatet har presenterats utan att det kan härledas till en enskild individ eller ett specifikt sjukhus.
7.2 Resultatdiskussion
Som svarande mot syftet att beskriva operationssjuksköterskans upplevelse av arbetstillfredsställelse genererades följande generiska kategorier: Att finna trygghet i ett stimulerande och utmanande arbete, Förutsättningar i en unik och krävande miljö samt Goda arbetsrelationer och välfungerande samarbete. Huvudfynden kan här sammanfattas som vikten av att operationssjuksköterskan, i den krävande och unika miljö hen arbetar i, ges förutsättningar att uppleva att hen gör en kompetent och betydelsefull insats i ett välfungerande samarbete. Balans måste råda mellan arbetsbelastning, återhämtning, utmaning och trygghet så att patientsäkerhet kan upprätthållas. Genomgående sågs i föreliggande studie en hög överensstämmelse med tidigare forskning som behandlat sjuksköterskans arbetstillfredsställelse generellt, exempelvis Lu et al. (2011) och den perioperativa sjuksköterskans arbetstillfredsställelse specifikt, exempelvis Björn et al. (2015), som presenterats i studiens bakgrund.
7.2.1 Att finna trygghet i ett stimulerande och utmanande arbete Generellt beskrevs en hög grad av tillfredställelse med arbetet som operationssjuksköterska, framförallt av operationssjuksköterskor med mer erfarenhet i yrket. Upplevelsen av att yrket blev mer spännande med en ökad förståelse och kompetens rapporterades, samt att erfarenhet gav en ökad grad av och chans till delaktighet och minskad upplevelse av osäkerhet och stress. Att erfarenhet och kompetens har betydelse för den perioperativa sjuksköterskans
arbetstillfredsställelse har tidigare setts i Arakelian, Rudolfsson och Runesson-Broberg (2019). Här sågs att personlig stabilitet, genom erfarenhet och kunnighet inom det egna området, ökade den perioperativa sjuksköterskans vilja att stanna i yrket. Att ha erfarenhet och kompetens sågs också bidra till en respekt bland kollegor och en känsla av att ha en röst som togs på allvar.
av mindre betydelse än andra yrkeskategorier. Att liknande resultat inte framkommer i föreliggande studie kan tänkas ha med skillnader mellan olika sjukhus och avdelningar att göra. Att informanterna generellt beskrev en hög grad av arbetstillfredsställelse kan tänkas ha fått dem att framhålla framför allt positiva erfarenheter.
Att patientsäkerheten ökar då patienter vårdas av personal med högre
utbildningsnivå och längre yrkeserfarenhet är väl känt (Socialstyrelsen, 2018). Den minskade stressen till följd av den tryggande erfarenhet och kompetens som informanterna beskrev kan också tänkas ha positiva effekter inte bara på upplevelsen av arbetstillfredsställelse utan också för patientsäkerheten, detta då stress ökar risken för misstag i patientarbetet (Arnetz, Lewalski, Arnetz, Breejen & Przyklenk, 2017).
Då vikten av att få uppleva sig kompetent och skicklig och att få lov att växa i rollen som operationssjuksköterska framhålls för arbetstillfredsställelsen framstår det vara avgörande att chef/ledning förstår innebörden av detta för att kunna agera
långsiktigt hållbart i en pressad organisation där höga krav på ”produktion” föreligger. Att tid och resurser finns avsatt exempelvis för att ge nya
operationssjuksköterskor tillräcklig introduktion/inskolning och handledning framstår vara av stor betydelse i föreliggande studie där särskilt de första året/åren beskrivs som “tuffa” där informanter beskrev tankar på att “hoppa av” och lämna yrket. För att möta detta behov kan ett system med mentorskap för nyutbildade operationssjuksköterskor kunna ha stort värde. Exempelvis har detta kunnat ses i Freeling, Parker och Breaden (2017). Även operationssjuksköterskor med mer erfarenhet behöver chans till kontinuerlig vidareutbildning och tillräckligt med ”luft i systemet” för att kunna ”förbereda sig” och bekanta sig med ny teknik och
instrument för att bibehålla arbetstillfredsställelse. 7.2.2 Förutsättningar i en unik och krävande miljö
I föreliggande studie beskrevs hur effekter av bemanningsproblem och brist på resurser negativt påverkade upplevelsen av arbetstillfredsställelse. Minskade möjligheter att hinna med, förlorat fokus i arbetet, och oro i arbetslaget beskrevs som konsekvenser när operationssjuksköterskan samtidigt behöver stötta den övriga verksamheten och oro uttrycktes för äventyrad patientsäkerhet. Ingvarsdottir och Halldorsdottir (2018) fann liknande upplevelser till följd av underbemanning. De långa operationsköerna ställde samtidigt krav på än högre tempo och effektivitet som tillsammans med ständiga störningar och distraktioner i arbetet ansågs utgöra ett hot mot patientsäkerheten. I Steelman och Cullen (2011) sågs konkreta effekter av hur patientsäkerheten allvarligt äventyrades av bristande fokus och tidspress på operationssalen då dessa faktorer identifierats som vanliga orsaker exempelvis till att material oavsiktligt lämnas kvar i patienten.
I föreliggande studie framkom också att operationssjuksköterskans känsla av att vara förberedd var viktig såväl för arbetstillfredsställelsen som för upplevelsen av att bedriva säker vård, två faktorer som beskrevs växelverka, vilket också har setts i Sandelin et al. (2019). Vidare påvisade Sandelin et al. att en välfungerande
