Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.
Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.
01234567891011121314151617181920212223242526272829 CM
FLICKORNAS YRKESVAL
ANVISNINGAR I FRÅGA OM VISSA YRKEN OCH UTBILDNINGSVÄGAR
PÅ UPPDEAG AV STOCKHOLMS FOLKSKOLEDIREKTION UTARBETADE AV
EMILIA BROOMÉ
A.-B. HASSE W. TULLBERGS BOKTRYCKERI STOCKHOLM 1924
:'.v
J
- T-: .-''--r *
■
- ;
,
»& ■.-ij-··-:-'-
«fig
FLICKORNAS YRKESVAL
ANVISNINGAR I FRÅGA OM VISSA YRKEN OCH UTBILDNINGSVÄGAR
PÅ UPPDRAG AV STOCKHOLMS FOLKSKOLEDIREKTION UTARBETADE AV
EMILIA BROOMÉ
A.-B. HASSE W. TULLBERGS BOKTRYCKERI STOCKHOLM 1924
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Allmänna synpunkter ... B
Den första anställningen ... 10
Fabriksyrken ... 12
Skoindustri ... 14
Tobaksindustri ... 14
Textilindustri ... 15
Porslinsindustri ... 15
Bryggeri- och läskedrycksindustri ... 16
Hantverksyrken ... 16
Sömnadsyrket ... 17
Modistyrket ... 19
Damfrisering ... 20
Frisör- och barberaryrket ... 20
Konsthantverk ... 20
Vävnad och konstsömnad ... 21
Fotografyrket ... 22
Husligt arbete ... 22
Lantgöromål ... 25
Trädgårdsarbete ... 26
Hälso- och sjukvård, ... 26
Baderska ... 26
Sjuksköterska ... 27
Barnmorska ... 29
Barnavård ... 29
Lärarinneyrken ... 30
Småskollärarinna ... 31
Folkskollärarinna ... 31
Lärarinnor i praktiska ämnen ... 32
Af färsanställning ... 33
Anställning i allmän tjänst ... 36
Utbildningsvägar ... 38
Det betyder ofantligt mycket för en människas tillfredsställelse och för hennes möjligheter att slå sig fram i livet, att hon känner sig ha kommit på sin rätta plats, d. v. s. att hon fått en arbetsuppgift, där just hennes anlag och färdigheter komma väl till sin rätt. Känner man med sig, att man gör sin sak bra, är detta något, som kan skänka intresse åt det enklaste arbete. Däremot kan ett arbete, som i och för sig alls inte är tråkigt eller obehagligt, kännas tungt för en människa, som inte pas
sar för det och som därför tryckes av medvetandet, att här kommer hon aldrig att kunna åstadkomma något riktigt duktigt.
Det finns nog många, som i sitt arbete egentligen bara se medlet att skaffa sig uppehälle; bra mycket lyckligare är man, när man i sitt yrke också kan se en livsuppgift, som man både kan och vill full
göra väl. o
Det är förvånande, hur ofta yrkesvalet sker utan nagot grundligare övervägande, ja, hur det i många fall kommer att bero pa rena tillfällig heter. Det erbjuder sig måhända en anställningsmöjlighet på ett om
råde, som man — utan att närmare tänka sig in i saken — tycker kam vara ungefär lika bra som många andra; eller man bestämmer sig för att söka komma in på en arbetsplats, där en vän eller bekant med kanske helt olika anlag och förutsättningar funnit sig väl till rätta.
Visserligen är intet arbete så blottat på intresse, att man inte, om man försöker göra det bästa möjliga av det, kan finna en viss tillfreds
ställelse i det. Men nog bör man både för arbetets och främst för sin egen skull sträva att -så tidigt som möjligt komma in på en väg, där man har utsikt att få bästa användning för sin särskilda läggning och fal
lenhet.
När det gäller att efter förnuftiga grunder göra ett gott yrkesval, är det många omständigheter, man har att ta hänsyn till.
Valet blir visserligen jämförelsevis lätt för den, som har en mycket utpräglad lust och fallenhet för något yrke, som hon känner väl till — man kan tänka sig en flicka, som mest av allt tycker om små barn och som i hemmet fått tillfälle visa, att hon har ett särskilt gott handlag med mindre syskon, eller en flicka, vars mor är en skicklig modist och som tidigt visat lust och behändighet för moderns yrkesarbete. Men om — och det gäller väl de flesta — anlagen inte peka så bestämt åt något visst håll, då gäller det först och främst att skaffa sig en viss överblick över olika tänkbara yrken, att göra klart för sig, vad som inom vart och ett av dessa fordras för att kunna göra ett förstklassigt
4
eller åtminstone gott arbete, och att så jämföra dessa fordringar med sina egna förutsättningar, både de goda egenskaper man liar och de skröpligheter, kroppsliga eller andliga, som kunna utgöra nog så all
varsamma hinder i det ena yrket, men som just inte spela någon roll i ett annat.
Det är klart, att den, som har sinne för ordning och noggrannhet, som har sin fröjd i att göra något riktigt väl och vackert, passar bra för ett sådant yrke som linnesömnad av hög klass, medan hon inte skulle ha användning för dessa goda egenskaper och inte trivas med t. ex. enklare konfektionssömnad, där det lägges mera vikt på att ar
beta undan så fort -som möjligt än på ett noggrant detaljutförande. En kroppslig svaghet sådan som t. ex. anlag för plattfot har intet att be
tyda för en porslinsmålerska, en kontorist eller en småskollärarinna men kan göra arbetet olidligt i ett yrke, som fordrar ständigt stående, t. ex. strykning eller hårfrisering. Närsynthet betyder föga i ett yrke, där man med fördel använder glasögon, men kan vara mycket hinder
sam t. ex. för en kokerska, emedan imman från grytorna gör glasögon obrukbara.
Det finns naturligtvis yrken, för vilka särskilda kroppsliga eller andliga egenskaper inte spela någon större roll, men så finnes det också andra områden, där någon viss egenskap kan vara absolut oumbärlig eller där någon viss kroppslig svaghet kan bli fullkomligt ödesdiger.
Det var exempelvis insikten om detta, som ledde till att under världs
kriget var och en, som ville finna användning såsom flygare eller chaufför, först måste genomgå en hel rad olika prov för att utröna, om han var i besittning av alla härför erforderliga kroppsliga och andliga förutsättningar. Men även då det gäller t. ex. anställning av en telefo
nist, prövas den sökande ganska ingående på sådana egenskaper — god höi sel, snabb uppfattning, klar och tydlig stämma, goda nerver, förmåga av spänd uppmärksamhet — som man förstår äro nödvändiga i hennes yrke.
Da man skall söka bedöma lämplighet eller olämplighet för vissa vr- ken, är det första och lättaste att klargöra, vilka yrken som böra und
vikas, ifall vissa kroppsliga bristfälligheter äro för handen. Några exempel må anföras.
Den, som har klent hjärta, bör ej välja ett yrke, som är förbundet med jäkt (många fabriksarbeten) eller med muskelansträngning, t. ex.
trappgående (tidningsbild, springflicka) eller maskintrampning, utan söka sin utkomst genom något arbete, som utföres stillasittande och i mera lugn arbetstakt, t. ex. kontorsarbete, urmakeri, konstsömnad, bloms
terbindning. För klena lungor är intet mera olämpligt än arbete i hop
sjunken ställning (sömnad, skrivarbete) eller i yrken, som äro förenade med utveckling av damm, t. ex. mjöldamm i bagerier, bomullsdamm inom textilindustrien, pappersdamm vid bokbinderi och kartonnagearbete, me- talldamm inom metallindustrien.
En flicka med sned rygg passar knappast till barnsköterska, hon frestas så lätt att bära barnet på den ena armen; i allmänhet bör den, som har klen rygg och svag muskulatur, söka sig till yrken, som medge’ väx
lande kroppsställningar. Vid anlag för plattfot, kobenthet eller åderbrock
på benen måste man undvika långvarigt stående; man bör alltså inte bli hårfrisörska, ivätterska, strykerska, serveringsilicka eller butikbiträde, och man bör undvika stående fabriksyrken.
Den, som lider av blodbrist, mår inte bra av stillasittande inomhus men îar väl av rörelse i fria luften och av husligt arbete. För vissa yrken fordras ovillkorligen goda kroppskrafter; utan sådana reder man sig då
ligt t. ex. såsom sjuksköterska eller barnmorska eller i trädgårdsarbete.
En så pass obetydlig sak som handsvett kan vålla olägenhet inom yrken, där man har att göra med fint och ömtåligt material (modistyrket, finare sömnad för hand), ävenså i yrken som sjuksköterskans eller hår
frisörskans. Har man grova händer, utgör detta också ett hinder för arbete med sådant material, som lätt fastnar eller lätt går sönder, t. ex. vid spin
ning och knytning-inom textilindustrien eller vid vissa arbeten inom glöd- lampfabrikationen.
Har man fallenhet för reumatism, bör man undvika sådana yrken, där man utsätter sig för att bli våt eller för vistelse i kalla, dragiga lokaler, alltså inte bli tvätterska eller bryggeriarbeterska.
Sinnesorganens beskaffenhet är i många fall av stor betydelse. Så t. ex. krävas goda ögon för lärarinnor, linnesömmerskor, brodöser, ur
makare, typografer och maskinskriverskor, medan synens skärpa icke spelar någon roll vid sådana yrken som tvätt, trädgårdsarbete, servering, bakning, borstbinderi m. fl. I vissa fall ligger stor vikt på ett väl utveck
lat färgsinne; det är t. ex. fallet vid sortering av tobak liksom för mo
disten och för den,'som sysslar med textilt konsthantverk.
Svag hörsel är ett besvärligt hinder i alla yrken, där det gäller att stå i ständig beröring med allmänheten, alltså för en sjuksköterska, ett butikbiträde, en serveringsflicka; sådana yrken som en stenografs eller telefonists komma givetvis alldeles ur räkningen; och en lärarinnas ar
bete försvåras väsentligt, om hon hör illa. Är örat ömtåligt, bör det aktas för bullrande yrken (slamret i ett väveri t. ex.). För den, som har ett svagt eller ömtåligt hörselorgan, passar däremot sådant arbete, som man kan utföra för sig själv och som inte kräver mycket umgänge med ytter
världen: trädgårdsarbete, porslinsmåleri, mönsterteckning, bokbinderi m. m.
Bristfälligheter i lukt och smak få icke finnas hos dem, som syssla med matlagning eller med framställning av närings- och njutningsmedel.
Ett känsligt nervsystem påverkas ogynnsamt av yrken, som äro för
bundna mod nattvak (sjuk- och småbarnsvård, restaurangtjänst) eller fordra spänd uppmärksamhet (telefonist) eller minutiös teknik (linne
söm) eller äro förbundna med starka sinnesintryck (maskinslammer).
Likaså bör den, som är nervöst retlig, undvika sådant arbete, där påfrest
ningen tidvis ökas starkt, såsom fallet är vid åtskilliga säsongarbeten.
Det är naturligtvis inte bara sin fysiska utrustning, man måste taga hänsyn till, då det gäller att välja yrke; de andliga egenskaperna spela en minst lika viktig roll för yrkesvalet. Av stor betydelse är t. ex. en sådan sak som den, om man trivs med ett enformigt, ständigt sig upp
repande arbete eller om man pinas av brist på omväxling i arbetet. Män
niskorna äro i det fallet mycket olika, och yrkena äro det också. De flesta fabriksyrken karaktäriseras ju av att man oupphörligt får om och omigen
6
utföra samma detalj i det stora produktionsmaskineriet. När man har sökt utröna, hur detta inverkar på olika arbetare, har man funnit, att somliga inte alls betrakta enformigheten i arbetet såsom något besvärligt.
Det berättas t. ex. om en kvinna, som i 12 år dagen i ända inlindat glöd
lampor i omslagspapper och inpackat dem i askar och som lyckats upp
driva sin arbetsprestation ti,ll att behandla 13,000 lampor pr dag, att hon fann sitt arbete mycket intressant; hon befann sig i en ständig tävlan med sig själv i avseende på det antal askar, hon på en viss tid skulle hinna klara, och hon kunde på det sättet avvinna sitt arbete en spänning, som gjorde, att det inte ens föreföll henne enformigt. Hon hade tydligen en läggning, som passade alldeles utmärkt för fabriksarbete. Men det finns å andra sidan många, hos vilka just enformigheten i fabriksarbetet vållar stark olust; de skulle tydligen finna sig mycket bättre till rätta inom ett hantverk, där arbetet icke är så starkt specialiserat utan er
bjuder vida större möjligheter till omväxling.
Det är givet, att vissa andliga egenskaper äro av stort värde inom vissa yrken: ordning och noggrannhet inom vissa industrier, t. ex. to
baks- och textilindustrierna, inom många hantverk, t. ex. urmakarens, eller inom kontorsarbetet, smak och fantasi inom modist- och klädsömnads- yrket, konstnärliga anlag inom konsthantverket, renlighet inom närings- och njutningsmedelsindustrien samt vid arbetet i ett hem, tålamod och älskvärdhet för en försäljerska, rådighet och lugn för en barnmorska, snabbhet inom ett stort antal fabriksyrken, kärlek till naturen för en trädgårdsmästare o. s. v.
I vissa fall spelar själva sinnelaget en väsentlig roll. Lust att hjälpa och bistå sina medmänniskor är t. ex. en väsentlig egenskap för en sjuk
sköterska, medan kärlek till barn och ungdom är förutsättning för att bli en god barnsköterska eller lärarinna.
Har man någon specialbegåvning, är det önskvärt att denna vid yr
kesvalet kan komma till sin rätt. Anlag för teckning äro ju värdefulla i en hel del hantverksyrken, en tydlig och vacker stämma för telefonisten, lärarinnan och sjuksköterskan, gott språksinne för maskinskriverskan och stenografen. En särskild begåvning, som är synnerligen nyttig föl
en försäljerska eller en lärarinna, är vad man kallar psykologisk blick, d. v. s. förmåga att förstå sig på olika människor och bästa sättet att behandla dem. Psykologisk blick behövs också hos en arbetsförestån- derska.
För en var, som skall kunna fylla måttet i någon mera ledande ställ
ning, är det ävehså av stor vikt att äga vad man kallar auktoritet samt vidare organisationstalang och förmåga av initiativ.
En omständighet, som givetvis bör beaktas vid yrkesvalet, är om man har Övervägande läggning för praktiskt eller teoretiskt arbete. Det är klart, att den, som är utpräglat opraktisk och obehändig, inte bör välja nå
got yrke, där just den praktiska förmågan och händigheten äro givna förutsättningar för att kunna slå sig fram. Däremot är det inte så, att var och en, som har ”läshuvud” eller god intelligens, bör slå in på ett yrke av mera teoretisk läggning. Har man samtidigt praktiska anlag, vil
ket ju ofta är fallet, kan det vara lika lämpligt att låta dessa avgöra valet;
ex. inom hantverket eller det husliga arbetet.
Att det andliga arbetet i sina högre former bör skattas högt både på grund av sin betydelse för det stora hela och på grund av den utveckling, det ger åt den enskilda människans andliga krafter, skall icke förnekas.
Men det har länge funnits och finnes kanske ännu på många håll en viss benägenhet att i förhållande till sådant slags arbete, som huvudsakligen be
står i tämligen lätta skriv- och räkneuppgifter, underskatta sådana yrken, som medföra huvudsakligen praktiskt arbete, t. ex. sömmerskans eller ko
kerskans, ehuru dessa yrken ofta ställa vida större och mångsidigare krav på den, som där skall kunna prestera ett förstklassigt arbete. Föreställ
ningen, att de praktiska yrkena skulle vara mindre ”fina”, har nog mer och mer försvunnit, i samma mån som många av deras utövare ryckt fram till ledande ställningar i samhället; men den lever dock kvar hos många och föranleder måhända ofta nog ett yrkesval, som alls inte främjar det man syftar till, nämligen god förtjänst och tillfredsställelse i arbetet.
Att de praktiska yrkena åter börja komma till heders, synes bäst av tillslutningen till de praktiska påbyggnader på folkskolan, som vi fått i våra nya verkstads-, lärlings- och yrkesskolor. Genom den praktiska och teoretiska utbildning, som där gives, höjes både yrket och arbe
taren; och för den, som är duglig och energisk, ligger också vägen klar att genom praktik och fortsatta studier nå fram även till mera ledande ställningar.
Den, som har utpräglad lust och begåvning för studier, har tillfälle att fortsätta sin teoretiska utbildning genom övergång från folksko
lans sjätte klass till den kommunala mellanskolan (kostnadsfri) eller Grevesmiihlska samskolan (avgift, men åtskilliga friplatser), vilka båda föra fram till realskolexamen. Vägen kan sedan gå vidare genom det tilltänkta flickgymnasiet vid Kungsholms läroverk till studentexa
men. Man må emellertid inte tro — såsom ibland lär vara fallet — att man efter avlagd realskol- eller studentexamen är viss att vinna inträde på någon av de banor, till vilka en sådan examen oftast är endast det första steget på förberedelsens väg. Realskolexamen t. ex., som utgör det närmaste målet för en hel del flickor, som söka sig in i den kom
munala mellanskolan, ger i allmänhet icke en avslutad utbildning för någon viss bana. Vad den ger, är närmast kompetens att söka inträde vid vissa anstalter eller kurser för fortsatt utbildning. Men detta be
tyder ingalunda, att man kan vara viss att bli en av de utvalda bland de inträdessökande, vilka vanligen äro långt flera än elevplatserna. På vissa av de banor, till vilka man brukar syfta med realskolexamen, t. ex.
anställningar vid post eller telegraf, är överflödet på arbetskrafter för närvarande så stort, att man för de närmaste åren icke ens får räkna med att några kurser alls komma att anordnas för utbildning av postexpe- ditörer eller telegrafister. Den, som vill förbereda sig för kontorsbanan, gör i regel bäst i att välja den mest direkta utbildningsvägen genom högre folkskolan för handelsundervisning. Och de kunskaper utöver genom
gången folkskola, som erfordras för tillträde till specialutbildning för vissa arbetsuppgifter, t. ex. lärarinnans eller sjuksköterskans, kunna van-
8
ligen lika bra som genom realskolexamen förvärvas i högre folkskolan för kvinnlig utbildning, särskilt om man i de viktigaste ämnena genomgår en därtill ansluten fortsättningsklass. Den flicka, som väljer denna senare väg för fortsatta studier, har fördelen att samtidigt i större utsträckning än vad som förekommer i mellanskolan få tillfälle att fullkomna sina in
sikter i husliga värv.
Det är givetvis lyckligt att ha utpräglad begåvning och lust för ett visst yrke och att få följa den. Men irågan om yrkesvalet är tyvärr icke blott en fråga om vart håg och fallenhet peka. Det är ännu en sak, man måste ha klar för sig, innan man träffar val av anställning eller av bild- ningsväg för en framtida uppgift. Man måste söka skaffa sig en uppfatt
ning, huruvida det arbetsområde, man tänkt sig, har behov av ny arbets
kraft eller om utsikterna att där vinna anställning möjligen äro särdeles små, emedan yrket redan är överfyllt på grund av nedgående konjunk
turer eller allt för starkt tillopp av arbetssökande.
Vid en undersökning, som för en del år sedan gjordes bland folk
skolans gossar i Berlin, och vad de helst ville bli, visade det sig, att om
kring 6,000 önskade sig anställning inom metall- och maskinindustrien.
Då man för dessa gossar klargjorde, att endast omkring 1,500 lärlings- platser kunde besättas inom denna industri, blev det ju uppenbart, att en
dast en fjärdedel hade någon möjlighet att nå sina önskningars mål.
Det händer emellanåt, att det nästan blir en modesak, att vissa yrken utöva en särskild dragningskraft, medan andra framstå såsom mindre eftersträvansvärda. En typisk företeelse i vårt land är t. ex. den starka tillströmningen av kvinnlig ungdom till handelsyrket, särskilt till kontors
arbete av olika slag. Förmodligen beror detta åtminstone delvis på erfa
renheter från krigs- och kommissionstidernas undantagsförhållanden, som ännu leva kvar i minnet. Det uppstod då plötsligt en sådan efterfrågan på arbetskrafter för byrå- eller kontorsgöromål, att även rätt oskolade och oerfarna flickor lätt kunde få en väl avlönad anställning. Nu ha emel
lertid förhållandena så helt förändrats, att många äldre kontorister gå arbetslösa och att utsikterna alt finna ett levebröd på kontorsbanan ställa sig mörka, om man icke har stödet av synnerligen goda förstudier. Vi förstå av ett sådant exempel ur verkligheten, hur viktigt det är att ta hän
syn till arbetsmarknadens läge på olika områden, innan man fattar beslut om sin blivande levnadsbana.
Det finns arbeten, som vem som helst med god vilja kan utföra utan något slags utbildning. Dit-hör t. ex. arbetet som springflicka och en del handräcknings- och hjälparbeten; låt oss kalla dessa ”olärda” yrken. Det finns också arbeten, för vilka man behöver mycket ringa träning, emedan det man har att utföra består av några få enkla handgrepp, som oupphör
ligen upprepas och som utgöra en liten detalj i ett stort produktionsma
skinen; låt oss kalla ett sådant yrke för ”detaljyrke”. Slutligen finns det också vad vi, utan avseende på om arbetet är övervägande teoretiskt eller praktiskt, skulle kunna kalla facklärda” yrken, sådana där man måste genomgå en relativt lång lärotid för att vinna verklig yrkesskicklighet, d. v. s. kunskaper och färdigheter, som omfatta inte bara detaljer utan
facket i dess helhet. Dessa tre typer av yrken ha väsentligen skild ka
raktär, och man har allt skäl att klargöra detta för sig, när man träffar sitt val.
De olärda yrkena och detaljyrkena synas för många begärliga, därför att de genast, utan vidare förberedelse, erbjuda en arbetsförtjänst, som man först längre fram når upp till i de facklärda yrkena. Men den arbetsför
tjänst, man tidigt når inom ett olärt yrke, den mister man också lätt. För det arbete, som kan utföras av vem som helst utan föregående träning, finner man lätt en ersättare, och då tryckta tider föranleda inskränkning i arbetsstyrkan, är det främst den ”olärda” arbetaren, som drabbas av ar
betslöshet. Den tidigt vunna förtjänsten har också en sorglig benägenhet att hålla sig kvar på en nivå, som kunde vara bra nog för 15-åringen men ej alls räcker till för den vuxna arheterskan.
Om detaljyrkena gäller i avseende på risken för arbetslöshet, ehuru i något mindre grad, detsamma som om det olärda arbetet. Detaljarbetaren kan givetvis, då han jämt och ständigt sysslar med samma sak, uppdriva sin speciella färdighet mer och mer, göra sitt arbete snabbare och snab
bare och därigenom intill en viss ålder driva upp sin ackordsförtjänst.
Men med åren bli förutsättningarna för den snabba arbetstakten sämre, och då sjunker också förtjänsten.
De risker, för vilka den olärda eller endast detaljkunniga arbetaren är utsatt, drabba däremot i långt mindre grad den, som är verkligt facklärd, d.'v. s. fått en grundlig utbildning i sitt yrke. Den, som behärskar hela yrket, inte bara en detalj därav, är mycket mera mångsidigt användbar, och det gäller inom alla yrken att, hur än tiderna växla, den verkligt yrkes- skicklige alltid är eftersökt. Den skicklighet, som förvärvas inom ett fack- lärt yrke, hänger inte heller så nära samman med egenskaper, som för
svagas med åren. Med växande skicklighet och erfarenhet kan den yrkes- utbildade arbetaren också i regel påräkna en stigande inkomst av sitt arbete. Olägenheten att under lärotiden ha måst nöja sig med en jämfö
relsevis ringa veckopenning väger tydligen mycket lätt gent emot den större trygghet och den högre arbetsförtjänst, som uppnås och bibehålies av den på sitt område verkligt fackkunnige. Klok är därför den som — även där den dagliga gärningen är av speciell natur — söker förvärva sig kunskap i allt flera av sitt yrkes detaljer, klokast den, som — där det låter sig göra — använder sina ungdomsår till grundlig och gedigen utbildning i ett yrke, dit håg och fallenhet kalla.
Det må i detta sammanhang erinras om de möjligheter till praktisk utbildning, vilka erbjudas flickor i Stockholm inom kommunala skolor, som utgöra direkta påbyggnader på folkskolan.
A) Fortsättningsskolor för 1) husligt arbete, 2) sömnadsarbete, 3) handel, 4) hokbinderi.
B) Folkskolans högre avdelning (klass 8), 1) huslig linje, 2) han
delslinje.
C) Högre folkskolor för 1) kvinnlig utbildning, linje B (matlagning, sömnad, barnavård), 2) handelsundervisning.
D) Verkstads-, lärlings- och yrkesskolor för 1) sömmerskor (klädsöm-
nad), 2) hattmodister, 3) husligt arbete, 4) bokbindare, 5) urmakare, 6) guldsmeder, 7) tapetserare, 8) instrumentmakare, 9) möbelsnickare.
(Om samtliga dessa skolor, anmälningstider m. m. lämnas ingående upplysningar i en särskild skrift, som utdelas i folkskolorna.)
För frisöryrket och boktryckaryrket finnas enskilda kommunalunder - stödda yrkesskolor, som äro tillgängliga för både gossar och flickor.
Borgarskolan meddelar bl. a, handelsundervisning och Tekniska sko
lan undervisning på högre och lägre plan för konstindustriella yrken.
Se i övrigt förteckningarna över olika slags läroanstalter sid. 40—50.
Då det för en flicka gäller att välja utbildningsväg efter folkskolan, är det en sak, som bör hållas i sikte. För de flesta kvinnor är yrkes
arbetet utanför hemmet icke den enda arbetsuppgift, för vilken de behöva förbereda sig. En husmor i eget hem har — vare sig hon fortsätter sitt yrkesarbete eller ej — den största nytta och glädje av att vara väl kunnig i husligt arbete av olika slag; och även den ogifta kvinnan har i regel ett gott stöd av de kunskaper, hon besitter på detta område. Förtrogenhet med hemmets uppgifter är dessutom ej sällan ett stort plus till övrig ut
bildning, som erfordras för vissa kvinnliga yrken. Det är därför i regel en given fördel, när en flicka kan få tillfälle att utveckla och förkovra de kunskaper i hemsysslor, till vilka hon redan inom folkskolan fått lägga en grund. En del av de kommunala skolor, som stå till buds efter folk
skolan, ha också tagit hänsyn härtill. Och det finns också andra skolor för husmodersutbildning (se sid. 42—43), som äro mycket lämpliga för flic
kor, vilka önska använda något år före inträdet i förvärvsarbete till att skaffa sig goda insikter i sådana arbeten, som höra till uppgifterna inom ett hem.
Om det å ena sidan bör fasthållas, att flickor ha stor nytta av kun
nighet på det husliga området, så får man å andra sidan inte glömma, att det är lika viktigt för flickor som för gossar att ej taga det för lätt med utbildningen för yrket. Den uppfattningen gör sig emellanåt gällande både hos flickorna själva och hos deras föräldrar, att yrkesarbetet sna
rast är ett genomgångsstadium före den egentliga livsuppgiften i hemmet och att det därför inte är så noga med yrkesskickligheten. Det är givet, att en sådan tankegång är ödesdiger för de många kvinnor, vilka vare sig som ogifta eller gifta eller kanske såsom änkor ha ett bestående, stort intresse av god arbetsförtjänst i sitt yrkesarbete. Men även för dem, som med tiden lämna och ej heller nödgas återupptaga yrkesarbetet, är det av betydelse att inom detta söka göra sitt allra bästa. Allvaret inför upp
giften, strävan att nå så långt som möjligt, inom vilket arbetsområde det vara må, utvecklar och stärker en människas möjligheter att göra sig väl gällande även på andra områden. Det är därför, som den samvetsgranna, skickliga och framåtsträvande yrkeskvinnan ofta just under sitt yrkes
arbete förvärvar de rent mänskliga förutsättningar, som göra henne skickad att i det egna hemmet väl uppbära det krävande kallet såsom mor och husmor.
Den första anställningen.
Om man genomgått någon skola, som utbildar för ett visst yrke, är det ofta med skolans bistånd, man vinner sin första anställning. I andra
fall kan man lämpligen vända sig till den kommunala arbetsförmedlingen, som nyligen upprättat en särskild avdelning för att förmedla platser åt ungdomar, soin nyss lämnat folkskolan. Det är givet, att man redan vid den första anställningen helst söker komma in på den bana, där man hoppas kunna skapa sig en framtid. Många få börja som springflickor, men det är inte likgiltigt, om man som sådan får plats vid en syateljé, en bloms
teraffär eller ett större varuhus. Man bör alltid sikta mot framtiden.
Den, som t. ex. vill bli sömmerska, kan få en viss inblick i yrket, om hon uträttar sådana ärenden, som förekomma på en syateljé, och hon har därigenom stärkt sina utsikter att få bli lärling med tiden. Hon kan ytterligare förbättra dem genom att gå i fortsättningsskolan för söm
nadsarbete.
Att springa ärenden för en affär inom en bransch, där man inte tän
ker vinna fast fot, ger inte mycket för framtiden och bör väl närmast betraktas som en rent tillfällig utväg, tills något bättre kan yppa sig.
Betydligt fördelaktigare ställer det sig för de flickor, som vinna anställ
ning inom något större varuhus för att inom affären gå med bud från den ena avdelningen till den andra och utföra allehanda lättare hjälp
arbeten. Om de äro vakna och påpassliga, kunna de lära sig en hel del av arbetet och bli allt mera användbara samt slutligen avancera antin
gen till expediter eller till arbete på kontoret. Förutsättningarna härför kunna de stärka genom att gå i fortsättningsskolan för handel eller till
godogöra sig undervisningen i vissa kurser (t. ex. lärlingskursen) vid Borgarskolans handelslinje.
Inom en del fabriksyrken, t. ex. kartongfabriker, textilfabriker, tar man gärna in flickor redan vid 14-årsåldern, inom andra, t. ex. tobaksindu- strien, bryggeriindustrien, anställas de ej förrän i åldern 16—18 år.* 1) Det inträffar ofta, att de yrken, där minderåriga ej användas, höra till de bättre avlönade, så att det, om förhållandena så tillåta, kan för fram
tiden vara fördelaktigare att använda ett par år efter den egentliga folkskolans slut till att bygga på sin allmänbildning eller sina kunska
per i husliga värv än att omedelbart gå över till industriellt arbete.
Inom hantverket ställer det sig i viss mån olika på grund av den långa lärlingstiden. I yrken, där det finns verkstads- och lärlingsskolor, förkortar man vägen till full utbildning genom att besöka dessa. Man kan vinna inträde i de kommunala verkstads- och lärlingsskolorna med undervisning alla vardagar redan vid 14 år. Söker man i samband med yr- kesanställning tillträde till endagsundervisning vid lärlingsskola, skall man ha fyllt 15 år. Inom de flesta hantverksyrken ser man nog också gärna, att lärlingen innehar åtminstone denna ålder vid anställningen.
En god användning för det år, som kommer närmast efter det sjunde skolåret, är det i många fall att genomgå folkskolans högre avdelning (klass 8, husliga linjen). Skolarbetet omfattar där alla vardagar, och man
D Vid anställning inom företag, som sysselsätter 10 eller flera arbetare, skall den, som ej fyllt 18 år, avlämna en s. k. intygsbok, innehållande prästbetyg, intyg om avslutad skolgång samt friskbetyg. Intygsboken erhålles å pastors
expeditionen, där, om skolbetyg medföres, de båda förstnämnda intygen införas i boken. Har man ej förut friskbetyg, mindre än 1 år gammalt, får man hänvända sig till läkare för undersökning och inskrivning av resultatet i intygsboken.
fullgör på ett år hela fortsättningsskolplikten.1) En god väg för 14-åringar, som ha utpräglat intresse för husligt arbete, erbjuder den lägre kursen i Maria husmodersskola, där undervisning även meddelas i vissa allmänna ämnen. Den tvååriga kommunala fortsättningsskolan. med sitt ringa antal timmar i veckan passar bäst för dem, vilkas huvudsakliga arbete tages i anspråk av hemmet eller i något slags anställning. Naturligtvis kan man också samtidigt med fortsättningsskolan fullfölja sin utbildning på annat sätt, t. ex. i Borgarskolan eller Tekniska skolan.
En sak att tänka på för; den, som börjar sin bana inom yrkeslivet, är, att det icke går an att tappa kuraget vid de motigheter, som kunna möta i varje slags anställning. Den som vill slå sig fram, får inte ge tappt i första taget och tro, att man springer bort från svårigheterna genom att ständigt byta . arbetsgivare. -Naturligtvis är det av stor .vikt, särskilt då man vid unga är söker sin första anställning, att förvissa sig om att man kommer till en sådan arbetsgivare, hos vilken man kan påräkna god led
ning och ett visst personligt intresse. Men det är klart, att detta intresse behöver någon· tid för att väckas och.rotfastas; Och det är nog i de flesta fall så, att om man tänkt sig väl för, innan man slagit in på en bana eller antagit en plats, så står man sig bäst med ätt inte för lätt uppge den utan i stället söka vinna fäste-, och förtroende genom ett gott arbete.
:ib ;'lenfiS-:' 1 - ■ r:>i j'g :Ui av-inr , ... '
Fabriksyrken.
m* a- vi-joD'ii-.·; xn ' ;·.«! Ι·:Γ: ne ßjoni I)§ flesta arter av fabriksarbete, där kvinnor vinna anstäUping, höra till det slags .yrken, som här förut kallats ”detaljyrken”.-.Specialiseringen
;är inppr jejOij.fabrik vanligen driven mycket långt, pch därav följer med nödvändighet, att ■ arbetet blir föga omyäxlande. Till fabriksarbetet hör ..nästan...alltid ett visst ”apkordsjäkt”, då arbetsförtjänsten i så hög grad beror, på takten .i arbetet, samt en; viss svårighet att komma över från lägre till högre arbetsuppgifter, .yilket ju dar bort något av det,: som i främsta rirmmek gör ett arbete infressant. Fabtiksyrkena, äro dopk inte alla lika varandra. och ställa inte heller alla samma slags fordringar på
sina utövare.. 1 , ·
Det ar skäl att göra klart för sig, om en industri är mycket utsatt för växlingar i arbetstillgången under olika tider på. året. Så snart det gäller
• ett s. k. säsongyrke— vare sig det nu tillhör industri eller hantverk — måste man naturligtvis, när man bedömer lönevillkoren, räkna med de olägenheter, som alltid, så snart det är fråga om ackordsarbete uppstå vid minskad tillgång på arbete.
Användningen av kvinnlig arbetskraft inom industrien befinner sig i långsam stegring. · De senaste uppgifterna — från 1921 — visa, att antalet inom industrien i Sverige sysselsatta kvinnor då översteg 59,000; om detta antal också är mindre än under de föregående goda åren, visar det
1) Befrielse från fortsättningsskolplikt (helt eller delvis) kan efter ansökan vinnas genom deltagande även i annan undervisning, t. ex. i lärlingsskola eller husmodersskola.
sig, att den minskning av arbetsstyrkan, som inträdde med de dåliga ti
derna, drabbat männen hårdare än kvinnorna; dessa sénarë utgjorde år 1921 18 % av hela antalet emot 17 % under femårsperioden 1916—1920.
Bland industrier, där kvinnornas antal är större än männens, kunna näm
nas kartongfabriker, choklad- och karamellfabriker, konservfabriker, to- baksfabrikcr, gummivarufabriker samt hela textil- och beklädnadsindu
strien. Av dessa industrigrenar äro inte alla särskilt starkt företrädda i Stockholm. Tänker man bara på stockholmsförhållanden, finner man de flesta kvinnorna i sömnadsfabriker, tobaksfabriker och kartongfabriker samt tämligen många inom fabriker för elektriska apparater och ledningar, hatt- och mössfabriker, textilfabriker, skofabriker, tvål-, ljus- och parfym
fabriker, porslins- och kakelfabriker, bryggerier samt choklad- och kara
mellfabriker. Därmed är naturligtvis ej sagt, att utsikterna att få anställ
ning inte kunna vara fördelaktigare inom andra, i mindre skala här be
drivna fabriksyrken.
Då en helt ung flicka kommer in i en fabrik, brukar hon sysselsättas med en del, lättare göromål av växlande art för att sedan efter hand pla
ceras i något specialarbete, där hon anses passa och där det finns plats iför henne. Någon avlöning brukar hon erhålla redan som 'lärflicka·; då hon sedermera vunnit full skicklighet i ett detaljarbete, stiger hennes för
tjänst ej sällan vid;god;arbetstillgång upp till 40—50 kronen i. veckan.
Vid en fabrik finns det bland de olika detaljarbetena vanligen sådana, som äro niera, och sådana, som äro mindre krävande. Fastän de förra ge bättre förtjänst, händer det inte så sällan, att flickorna föredraga ett enklare och lättare arbetm Det gäller som regel, att — där både män och kvinnor arbeta inom samma fabrik — det är männen, som utföra det mera krävande och bättre betalda arbetet. Även finner man vanligen manliga verkmästare på sådana avdelningar, där arbetet utföres av kvinnor. Då det t. ex. inom våra väverier lär finnäs én enda kvinnlig verkmästare, beror detta sannolikt på att kvinnor icke bry sig om att förvärva den härför nödvändiga, för både kvinnor och män tillgängliga utbildningen.
Emellertid finns det också exempel på att duktiga kvinnor arbeta sig fram till föreståndarskap — man finner t. ex. inom skonåtlingen ofta nog kvinnliga arbetsledare — och sådant skulle kunna inträffa oftare, om det från kvinnornas sida nedladés mera intresse och energi på att skaffa sig kännedom om olika sidor av arbetet och att också förskaffa sig det högre mått av allmänbildning, som alltid är av största värde för var och en i ledande ställning.
Att den jämförelsevis korta dagliga arbetstiden ger det industriella arbetet en särskild lockelse, är påtagligt. Sedan 8-timmarsdagen numera tillämpas inom industrien, kunna arbeterskorna finna många tillfällen att på fritiden fullfölja intressen av olika slag. Därigenom motväges i viss mån den förslöande inverkan, som eljest lätt blir följden av ett till stor del mekaniskt och i oändlighet upprepat detaljarbete. Vill man inrikta sig på att stiga i graderna, kan man numera också i regel få tid och till
fälle att skaffa sig den bättre utbildning, man då har bruk för.
De olägenheter för hälsan, som tidigare varit förbundna med åtskil
liga industriella yrken, ha till stor del undanröjts genom verkningarna av
vår arbetarskyddslagstiftning.1) Vi ha ju numera bl. a. en på de kvinn
liga arbetarnas förhållanden särskilt inriktad kvinnlig yrkesinspektion, som åstadkommit många framsteg, och i åtskilliga större företag har man dessutom på senare år anställt kvinnliga personalkonsulenter med uppgift att tillgodose de kvinnliga arbetarnas behov och intressen.
Det gäller om de industriella yrkena, liksom om andra yrken, att man bör taga reda på arbetets art och övriga förhållanden, innan man ger sig in i dem. Här kunna endast lämnas vissa upplysningar om några få så
dana yrken.
Skoindustri.
Inom skofabrikationen råder stark specialisering. Omväxling i ar
betet kan dock beredas genom materialets och modellernas olika beskaf
fenhet. Av de olika arbeten, för vilka kvinnor användas, torde nåtlingen vara mest eftersökt. Den unga arbetskraften intages vid 14—15 års ålder.
Arbetet är ej utpräglat säsongarbete, men arbetstillgången varierar dock i någon mån vid olika tider på året. Det arbetas på ackord, och vid upp
driven färdighet och god tillgång på arbete kommer t. ex. en nåtlerska upp till god förtjänst (50 kronor per vecka eller mera). Det förekommer ingen oavlönad lärotid. För närvarande normal tillgång på arbete och arbetskraft.
Skomakeri drives även som hantverk, och skickliga nåtlerskor finna även där användning.
Tobaksindustri.
Inom tobaksindustrin har man på senare tid alltmer övergått från handarbete till maskinarbete, varigenom behovet av arbetskraft mins
kats, så att utsikter till nyanställning icke torde yppas under de närmaste åren.
För arbetet fordras god hälsa, särskilt goda nerver; dessutom krä- ves ordningssinne, vakenhet och påpasslighet samt fingerfärdighet; för sorteringsarbete äro goda ögon (väl utvecklat färgsinne) en nödvändig förutsättning.
Arbetet är enformigt, utföres sittande. Man har ansett en viss fara för tobaksförgiftning vara förbunden med yrket, men denna risk före
ligger numera knappast.
Inom tobaksindustrin äro arbetsförhållandena synnerligen välord
nade; möjligheter finnas för deltagande i utbildningskurser, som avse icke blott yrket utan även arbeterskans personliga intressen; kvinnliga personalkonsulenter ha att sörja för åtgärder, som avse arbeterskornas nytta och trevnad. Inträdesåldern ej lägre än 16 år. Arbetsförtjänsten får anses god.
1) Det är av vikt för arbeterskan att känna till bestämmelserna i arbetar
skyddslagen, nattarbetslagen, 8-timmarslagen och bagerilagen, vilka finnas till
gängliga i alla fabrikslokaler.
Textilindustri.
Inom textilindustrin förekomma tre skilda branscher: spinnerier, väverier och trikåfabriker, och inom var och en av dessa finnes det åter
igen en hel del specialiteter. Ofta äro alla branscherna förenade i ett enda företag. I avseende på arbetets art och förutsättningar skilja de sig rätt väsentligt.
I ett spinneri, där man kan komma in direkt från folkskolan, börjar man som ”skiftflicka” och avancerar sedan, om man har gott ”handlag”, till spinnerska. Arbetet utföres stående och gående och fordrar god syn samt noggrannhet och påpasslighet. Flertalet spinnmaskiner äro låga och tvinga spinnerskan att gå mycket böjd. Arbetet är i regel ej tungt.
För att bli antagen till väverska bör man ha nått 18-årsåldern; dess
förinnan kan man ha fått utföra andra arbeten såsom spolning, varpning eller andra göromål, som förekomma i en textilfabrik. En väverska bör ej vara för kort till växten, emedan hon då har svårt att sträcka sig över stolarna. Hon behöver god syn, händighet och ordningssinne. Och det är särskilt viktigt, att hon har förmåga att koncentrera sin uppmärksamhet och snabbt gripa in, när någon av de fina trådarna brister. Ett särskilt obehag vållar det starka och oavlåtliga slamret i en vävsal; för den, som har goda nerver och icke lider av någon ömtålighet i hörselorga
net, spelar detta dock efter någon tids vana i regel mindre roll. Gemen
samt för spinnerier och väverier är — särskilt vid bomullsfabriker — dammet, som gör arbetet olämpligt för dem, som ha ömtålig hals eller klena lungor, samt den varma, fuktiga luften i arbetssalarna, som särskilt om sommaren blir pressande.
Spinning och vävning höra till de mera kvalificerade fabriksyrkena och erbjuda en hel del intresse. Särskilt inom vävningen kan man i mån av växande skicklighet komma över till mera krävande och väl avlönat arbete; allra förmånligast ställd i avseende på arbetsförtjänst är en ”lager
ska”. En skicklig väverska är alltid eftersökt.
Vad trikåfabrikationen angår, har man alt skilja mellan väveri och syeri. I det senare, där man redan vid 14-årsåldern kan få börja som
”passflicka” eller ”diversearbeterska”, har arbetet samma karaktär som sömnad i allmänhet, alltså ett nätt, stillasittande arbete utan damm och slammer. I väveriavdelningen äro förhållandena ganska lika dem i ett annat väveri, ehuru det här icke förekommer något generande buller och arbetet är vida mindre ansträngande.
Medan arbetstillgången brukar vara ganska jämn inom textilindustrien i övrigt, har trikåfabrikationen mera karaktär av säsongarbete. Till
gången på arbetskraft synes också där vara mera riklig än inom spinnerier och väverier. I de västra delarna av Sverige, dit många textilfabriker äro förlagda, råder under normala föi-hållanden ofta brist på kvinnlig ar
betskraft.
Porslinsindustri.
Åtskilliga arbeten utföras av kvinnor, t. ex. formning, gjutning, mål
ning. Av dessa är målningen mest eftersökt såsom ett nätt och föga an-
strängande arbete. För enklare målning fordras ej särskilda anlag. God smak och fallenhet för teckning krävas för den finare målningen, som emellertid sysselsätter endast ett fåtal, särskilt i tryckta tider, då lyxvaror röna ringa efterfrågan. Yrket rekryteras mest ur familjer, som redan äro sysselsatta inom denna industri.
Yrket läres inom fabriken. För finare målning fordras gärna kurs vid Tekniska skolan. Full yrkesskicklighet uppnås vanligen efter ett par år. Arbetet utföres på ackord, och förtjänsten varierar efter de olika sla
gen av arbete. Vissa arbeten kräva stående ställning, andra utföras sit
tande. Arbetet inom porslinsindustrin kan medföra vissa risker för lun
gorna — genom inandning av vasst porslinsdamm — samt för blyförgift
ning. I våra, porslinsfabriker finnas dock numera moderna skyddsanord
ningar, genom vilka dessa risker i hög grad minskas, om blott arbetarna själva äro försiktiga.
Bryggeri- ocli läskedrycksindustri.
Inom detta slags industri är det tappning, sköljning, etikettering och lådpackning, som utföres av kvinnor. Då man numera använder maski
ner till allt, är arbetet ej längre att anse som tungt. Det kräver knappast andra förutsättningar än en kroppskonstitution, som ej är känslig för vistelse i kalla, dragiga lokaler eller för möjligheten att få gå med våta fötter; den, som är ömtålig för förkylning eller har fallenhet för reuma
tism, passar ej i yrket. God syn kräves vid. sköljningen, då det gäller att svara för att icke smuts eller korksmulor finnas i flaskorna. Arbetet utföres stående.
Ehuru arbetet icke i och för sig erbjuder något större intresse, är yrket dock eftersökt, tack vare de förmåner, som en bland kvinnor säll
synt stark organisation tillförsäkrat arbeterskorna. Avlöningen är god, därtill komma fördelaktiga bestämmelser i avseende på sjukdom, semester och pension. Ingen intages i yrket före fyllda 18 år; innan man får fastare anställning, går man 3 månader som extra och avlönas då med timpenning.
Hantverksyrken.
Medan fabriksarbetet representerar stordriften, den i en massa de
taljarbeten uppdelade massproduktionen, så sker produktionen inom hant
verket i mindre skala och inriktar sig mindre på den stora allmänhetens behov än på de enskilda människornas säregna krav. Inom hantverket förekommer visserligen också en viss uppdelning av arbetsuppgifterna, men det är likväl oftast så, att hantverkaren behärskar hela yrket och är i stånd att ensam åstadkomma den färdiga arbetsprodukten. Hant
verket har alla det ”facklärda” yrkesarbetets särdrag. Det räcker där inte bara med en mekaniskt uppdriven specialfärdighet; det kräves trä
gen möda, innan man når fram till full yrkesskicklighet. Hantverket tar i anspråk hela människan : intelligens, smak, fantasi, praktisk blick, hän
dighet och anpassningsförmåga; den ena uppgiften är inte den andra lik,
utan det fordras ständigt ny eftertanke, nya praktiska tag. Det är detta, som gör hantverket så omväxlande och intressant; det är också detta, som sporrar den duglige till ständigt nya framsteg, som utvecklar och ger arbetsglädje. Den som strävar till självständighet i arbetet, den som dröm
mer om att en gång bli ”sin egen”, den finner ofta inom hantverket de bästa förutsättningarna för att nå sitt mål.
Erfarenheten visar, att de som spått undergång åt hantverket, därför att mycket av vad som förr framställdes hantverksmässigt numera också fabriceras inom industrin, saknat blick för att hantverk och industri kunna trivas vid sidan av varandra. Genom masstillverkningen i fabri
kerna ha en hel del varor gjorts lättare tillgängliga för den stora allmän
heten. Men delta utesluter ej efterfrågan på varor, som bära en mera per
sonlig prägel och äro mera direkt avpassade efter vissa särskilda förut
sättningar, och det är just sådana varor, som framställas inom hantverket.
Dessutom finns det ju åtskilliga hantverksyrken, där det inte alls före
kommer eller kan förekomma någon konkurrens med industrin.
Inom hantverket finns det rent manliga och rent kvinnliga yrken, men också en del yrken, som kunna idkas av både kvinnor och män.
Inom det kvinnliga hantverket intages av ålder främsta platsen av Sömnadsyrket.
Detta yrke omfattar en hel del var för sig skilda branscher: linnesöm
nad, klädningssömnad, dräkt- och kappsömnad (damskrädderi), väst- och byxsömnad, pälssömnad, mössömnad m. m., och inom de olika branscherna finnas återigen specialområden, vilka dock, där yrket drives hantverksmäs
sigt och på ett högre plan, var för sig ha karaktären av ”facklärda” yrken.
Verkligt ”detaljarbete” med långt driven specialisering förekommer emel
lertid vid tillverkningen av konfektionsvaror å syfabriker. Man kan alltså just inom sömnadsyrket iakttaga skillnaden mellan fabriksarbetet med dess uppdrivna snabbhet i utförandet av någon liten detalj och hantver
ket, där var och en har tillfälle att nedlägga personlig smak och omsorg på något, som — även om det icke utgör det fullständiga arbetsre
sultatet — dock under ens händer växer fram till ett helt för sig och har sin särskilda prägel. En arbeterska på en syfabrik står nog ofta ganska rådlös inför uppgiften att tillverka ett fullt färdigt plagg;
hon gör därför klokt, om hon söker placering på olika slags detaljarbeten, så att hon på det viset förvärvar sig mera mångsidiga kunskaper i yrket.
Vissa sömnadsyrken ha en utpräglad säsongkaraktär, t. ex. dam
skrädderiet och pälssömnaden; i något mindre mån är detta fallet även med väst- och byxsömnaden samt klädningssömnaden. Inom mössöm- naden och linnesömnaden är arbetet mera jämnt året om. Arbetet be
talas vanligen pr styck, och förtjänsten blir då givetvis störst under den bråda tiden, när det är fullt upp med arbete. I ateljéer, som äro för
bundna med de större varuhusen, söker man emellertid under den döda säsongen, då beställningsarbetet tryter, bereda stämmen av skickliga ar- beterskor sysselsättning och förtjänst genom lagerarbete.
Om man jämför veckoförtjänsten inom olika branscher, varierar den givetvis med de olika arbeterskornas skicklighet och träning; räknar
18
man med genomsnittet, limier man, att damskrädderiet, väst- och byxsöm- naden samt mössömnaden betala sig bäst; närmast i förtjänst kommer pälssömmerskan och en specialist (inom damskrädderiet), presserskan;
något lägre ner på skalan finner man en annan specialist, brodösen (hen
nes förtjänst varierar dock ganska mycket allt efter olika moderiktnin
gar) ; och därefter komma klädningssömnaden med specialyrkena kjol
sömnad och livsömnad samt linnesömnaden, inom vilken skjortsömnad ut
gör en särskild gren.
De olika sömnadsyrkena kräva alla ordningssinne, händighet och god syn. För linnesömmerskan spelar noggrannhet i detaljerna den största rollen, medan klädningssömmerskan och brodösen i hög grad behöva smak, fantasi och stilkänsla. Konfektionsarbeterskan måste vara i be
sittning av vad man kallar ”flyhänthet”. Presserskans arbete är tungt och kräver goda kroppskrafter. Ju mera arbetet utföres för hand (t. ex.
broderi och garneringsarbete), desto mindre fordrar det av muskelstyrka.
Då sömnad fordrar stillasittande och ofta frestar till hopsjunken ställ
ning, är yrket mindre lämpligt för dem, som äro blodfattiga eller ha klent bröst. Inom mösstillverkningen förekommer putsning med cyan- kalium, vilket kan medföra skadliga verkningar för hälsan.
Inom sömnadsyrket — åtminstone klädsömnad och linnesömnad — är det vanligt, att även de ledande befattningarna innehavas av kvinnor.
En klädsömmerska kan t. ex. avancera, till uppsätterska (225—250 kronor pr månad) och proverska (300—350 kronor pr månad) och i bästa fall bli föreståndarinna eller innehavare av egen ateljé.
Det finns också en annan väg att tillgodogöra sig sina kunskaper i klädsömnad, nämligen genom sömnad i hemmen. Det är få yrkesidkare, som äro så efterfrågade och uppskattade som en riktigt skicklig hem- sömmerska, som förstår både att sy nytt och att tillgodogöra äldre ma
terial, som under hennes konstförfarna händer finner ny och tilltalande användning. När hon skaffat sig en kundkrets, är hon nästan säker på att ständigt vara upptagen och har en god dagsförtjänst utöver det fria kosthållet i familjerna.
Det finns ett annat slags ”hemsömmerskor”, de som i eget hem utföra särskilt enklare men även finare linnesömnad åt större eller mindre affärer; dessa ha vanligen mycket lägre betalning än ateljésömmerskor.
Undantag från den dåligt betalda hemsömnaden gör väst- och byxsöm- nad, som till stor del utföres av yrkesarbeterskor i deras eget hem. Ut
bildningen inom denna sömnadsbransch försiggår vanligen också hos sådana hemarbeterskor, mera sällan på något skrädderi.
Vad för övrigt utbildningen i yrket beträffar, är det för närvarande i Stockholm väl sörjt för denna inom klädsömnadsyrket. En flicka, som i skolan visat fallenhet och lust för att sy, kan bli antagen som elev vid Stockholms stads verkstads- och lärlingsskolor för klädsömnad, där hon under två år får praktisk och teoretisk undervisning i yrket. För den, som omedelbart efter folkskolan lyckas få anställning som elev på någon syateljé, finnes möjlighet att begagna sig av lärlingsskolans undervisning en dag i veckan för att därigenom fortare gå framåt i sitt yrke. Likaså kan man efter att ha varit ute i yrket någon tid få särskild övning och fortsatt specialundervisning i olika slags aftonkurser (se sid. 40).
Några av de flickor, som fått sin första utbildning i den kommunala sömnadsskolan, ha sedan efter några års arbete å syateljé — de ha of
tast lätt för att få anställning med god förtjänst — genomgått den högre kursen för utbildning av arbetsledare och yrkeslärarinnor i sömnad i Fredrika-Bremer-Förbundets sömnadsskola (se sid. 40) och sedermera återkommit till sin gamla skola som skickliga yrkeslärarinnor i stadens tjänst. Ett annat slags påbyggnad i yrkesutbildningen får man genom att bli elev i Stockholms tillskärarakademi, som utbildar tillskärare på sömnadens olika områden. Dessa ha i allmänhet väl betalt, en tillskä- rerska i en kappsömnadsateljé t. ex. omkring 400 kronor i månaden.
Sömnadsyrket har under senare år haft att uthärda konkurrens med konfektionsvaror, som i stor mängd kunnat till billigt pris införas från utlandet. Den nedgång i beställningsarbetet, som förorsakats härav, gör sig emellertid nu mindre kännbar, och man har god anledning att hoppas på bättre tider för detta yrke, där de förbrukade varorna ju ständigt be
höva ersättas av nya. Här liksom nästan överallt gäller det, att den, som är väl kunnig i sitt fack, lätt finner och bibehåller sin anställning, medan det är den outbildade arbetskraften, som drabbas av de dåliga tidernas besvärligheter. Den största efterfrågan på arbeterskor synes f. n. råda inom mösstillverkningen, väst- och byxsömnaden samt pälssömnaden; i det sistnämnda yrket är det kvinnlig arbetskraft, som användes för hop- syning av skinnen, ett ganska fordrande sömnadsarbete.
Kläd- och linnesömnaden ha utom övriga trevliga sidor den fördelen, att den skicklighet, man förvärvat i sömnad, också kommer till god nytta i det egna hemmet. Även den som icke vill utbilda sig till yrkessöm- merska har stor nytta av att lära sig sådan sömnad, som ingår i en god utbildning för hemmets uppgifter. Sömnad för hemmets behov kan läras i vissa kommunala skolor (se sid. 40) samt i åtskilliga skolor, som avse utbildning i olika grenar av husmoderlig verksamhet (se sid. 42—44).
Modistyrket
står nära sömnadsyrket. I kanske ännu högre grad än inom sömnads
yrket erfordras det här att kunna göra ett nätt och smakfullt arbete, att ha sinne för form och färg och att ha sin lust i att få skapa det, som är vackert. Det fordras också fina och smidiga fingrar, som icke heller få sakna en viss styrka. Modistyrkets avigsida är dess utpräglade ka
raktär av säsongarbete: endast några månader höst och vår kan man räkna på att ha fullt upp med arbete. Det är därför brukligt att under säsongen anställa extra säsongarbeterskor och att under den övriga tiden hålla endast en fåtalig fast personal. I de stora modehusen finnas ju åt
skilliga möjligheter att utanför säsongen använda modister för en del fi
nare småarbeten. För en modist är det emellertid — liksom i andra ut
präglade säsongyrken — mycket värdefullt att kunna även något annat, att ha vad man kallar ett ”komplementyrke” att tillgripa under den döda sä
songen; hon kan t. ex. också utbilda sig till brodös.
Inom modistyrket utgår avlöningen pr vecka eller månad. Från elev når man först fram till att bli förarbeterska med en lön upp till 175 kronor i månaden, blir sedan andra modist och slutligen första modist eller kan-
