Birgittapenningar
Rasmusson, Nils Ludvig
Fornvännen 1942(37), s. 399-408 : ill.
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1942_399 Ingår i: samla.raa.se
BIRGITTAPENNINGAR
AV
N I L S L U D V I G R A S M U S S O N
Bland den b r o k i g a m ä n g d av ofta lokalt skiftande b r u k och sedvänjor, som i så hög g r a d ä r o u t m ä r k a n d e för den ka- tolska k y r k a n både i g å n g e n och n u v a r a n d e tid, m ä r k e s an- vändandet av s. k. Weihemiinzen, d. v. s. egentligen vigda
»mynt» eller s n a r a r e små medaljer.1 I Sverige h a n u m i s m a t i k e r n a (Berch och följande) kallat dem r a d b a n d s p e n n i n g a r på g r u n d av bruket att fästa dem vid r o s e n k r a n s e n (däremot ä r det ej tillåtet att
1 Här nedan lämnade allmänna uppgifter äro baserade på följande litteratur: P. S c b e v e n, Die Weihemiinze in der Gegenwart, Jahrb. d.
Num. Ver. zu Dresden 1911 (tr. 1912), s. 65 ff. G u s t a v S c h ö t t l e , Geld und Miinze im Volksaberglauben, Archiv. f. Kulturgeschichte XI (1914) s. 347. G. S c h r e i b e r , Strukturwandol der Wallfalirt i den av honom utg. Walllahrt und Vofkstum (1934) särskilt kap. 3 s. 21—62 (Im Barock). Forschungen zur Volkskunde 16/17. A. B l a n c h e t (& C.
A. D i e u d o n n é ) , Manuel de num. franc. III (1930) s. 139 ff. A.
F o r g e a i s , Coll. de plombs historias trouvés dans la Seine II (1863) a 25, 26, 35 (dat. 1415), 39 ff. F. B e r i n g e r , Die Ablässo, ihr Wesen und Gebrauch I, 14:e uppl. 1915, s. 427, 432 ff. K. R o l l , Die Medaillen- Stompelsammlung dee Benediktiner^Stiftos St. Peter in Salzburg, Mitt.
d. Ges. f. Salzburger Landoskunde LIV, 1914, s. 167—262 med utmärkt bibliografi s. 166 ff. T h . E s s e r , Zur Arcbaeologie der Paternoster- Schnur, Compto rendu du quatriéme congr. scientif. intcrnat. des catbo- liques å Fribourg 1897, (tr. 1896) Sect. I s. 360. Om ett radband från mitten av 1600-talet med ett tiotal vidhängande medaljer se M. J. R o u y e r , Un rosaire lorrain au XVIIe siöcle, Mém. de la Soc. d'arch lorraine, I I Ie
sér. IX (1881) s. 154 ff. En av dessa medaljer (nr 1) bar en viss likhet med Kristus- och Mariabilderna å nr 6 och 3 nedan. — II. C o r n e l l har i Festskrift tillägnad Yrjö Hirn den 7 december 1930 s. 75—84 be- handlat ett hithörande ämne >Benediktskorsets föreställningsvärld*. Om tidigare studier av denne och i dotta ämne se a. a. s. 84 not 2. Till apote- kare Bernströra, Göteborg, sora för studium utlånat flera hithörande pen- ningar ur sin samling ber jag att få rikta ett vördsamt tack.
4 0 0 N I L S L U D V I G R A S M U S S O N
ersätta radbandskulorna med medaljer). Denna användning är dock med säkerhet sekundär. Att bruket hade höga förebilder eller i varje fall följdes även på högsta ort ser man dock av att påven under 1600- och 1700-talen skänkt bort dyrbara paternosterband med medaljer vidhängande, ehuru ej av samma sort som dem vi syssla med. Ur- sprunget torde utan tvekan kunna sökas i de medeltida pilgrimsmär- kena, vilka äro kända allt sedan äldre medeltid och varav svenska från Vadstena med Birgittas bild äro funna i de nordiska länderna (Birgittautställningen 1918, förteckning red. av I. C o l l i j n och A.
L i n d b l o m s. 109, f. C. R. a f U g g l a s , Lödöse, 1931, s. 612).
Redan under 1100-talet förekomma sådana märken i tvåsidig, medalj- liknande form. Riktigt uppsving synas de i denna utformning först ha fått under motreformationens dagar, då de långväga pilgrimsfär- derna minskade och i hög grad ersattes med vallfarter till någon eller några av de talrika, hemorten mera närbelägna platser runt omkring i de katolska länderna — där undergörande kultbilder fått en vid- sträcktare eller mera begränsad ryktbarhet. Likaväl som vid medel- tidens berömda vallfartsorter fanns här ett behov av föremål, som den fromma pilgrimen kunde föra med sig hem som bevis på ooh minne av utförd vallfart. Dessa föremål fingo numera i allmänhet samma form, som användes i andra sammanhang i minnesbeva- rande och hugfästande syfte, d. v. s. medaljens. Under slutet av 1600- lalet uppnådde denna medaljart tack vare den i Salzburg verksamme Paul Seel (1642—95) en högperiod i konstnärligt avseende, som väl i sin mån bidrog till dess vidare utbredning och popularisering. Ett viktigare steg i samma riktning var naturligtvis, då de kyrkliga myn- digheterna — i noggrant bestämda former fr. o. m. Benedikt XIII
(1724—30) — började ge dylika föremål, som icke fingo vara av bräckligt material, en vigning (eller egentligen välsignelse), som gjorde innehav av dem till ett bland villkoren för viss avlat, dock gällande endast för den, som först fått penningen. Den helgd, som vigningen gav, uppfattades helt naturligt även som lika med förmåga att ge skydd. De blevo alltså ofta betraktade som amuletter och buros som sådana. Utom vid kläderna, under ett tidigt stadium vid huvud- bonaden, fästes de, som redan nämnts, vid radbanden. Öglor behöv- des även för sådana penningar, som fungerade som ett slags med- lerasmärken i religiösa broderskapseamraanslulningar, vilka under motreformationen även de fingo ett nytt uppsving. För en icke-kato-
7i I R G 1 T T A P E N N I N G A R 401
lik ä r det svårt att få klarhet i den senare utvecklingen på detta om- råde. Det ä r emellertid uppenbart, att sedan g a n s k a länge tillbaka vem som h e l s t på v a l l f a r t s o r t e r och ä v e n i k a t o l s k a b u t i k e r a n n o r - städes k a n få köpa helgonpenningar. S å d a n a exemplar ha tydligen ej fått invigning. T u r i s t - och s a m l a r i n t r e s s e n ha alltså satt sitt tyd- liga m ä r k e på försäljningen av dessa devotionalia. Sålunda före- kommer det s t o r a specificerade kataloger över olika firmors lager av helgonmedaljer o. d. Men av s a m m a medaljer, som på detta sätt fritt säljas, utdelas genom p r ä s t e r s k a p e t s ä r s k i l t välsignade exemplar till k y r k a n s medlemmar. Det finns även »avlatspenningar» utan v a l l f a r t s k a r a k t ä r . H e l g o n m e d a l j e r med v a n l i g a motiv som K r i s t u s ' , M a r i a s och m e r a k ä n d a helgons bilder och u t a n lokalbeteckning ä r o naturligtvis väl lämpade för ett s å d a n t ändamål.
I vad m å n k u n n a n u de p e n n i n g a r , som b ä r a den heliga Birgittas bild och n a m n och varav vi tack vare C. R. Berchs,2 B r o r Emil Hilde- b r a n d s ,3 B. E . H y c k e r t s , V. E. L i l i e n b e r g s4 samt Axel W a h l s t e d t s5
f o r s k n i n g a r k ä n n a ett trettiotal, bestämmas till sitt u r s p r u n g och ä n d a m å l ? I vissa fall k a n frågan k l a r t b e s v a r a s . E n p e n n i n g (Pl.
I l l : 19) — f. ö. den enda h i t h ö r a n d e med s ä k e r å r s d a t e r i n g0 (1907),—
ä r utgiven till det engelska b i r g i t t i n s k a Syonklostrets ( u r s p . i Middle- sex v. om London, n u m e r a vid Chudleigh i Devon) 500-års minne, vilket kloster 1861 å t e r u p p r ä t t a d e s i E n g l a n d efter att sedan 1539 som e x p a t r i e r a t h a haft sitt h e m v i s t på skilda håll i N e d e r l ä n d e r n a , F r a n k r i k e och P o r t u g a l . E n g e l s k ä r f. ö. en till stilen mycket mo- dern,' s p e t s o v a l p e n n i n g (fig. 1), t y d l i g e n u t g i v e n vid n å g o t »böne-
1 C. R. H e r c b, Svenska herrars och fruers skådc-ponningar I—-II (1777) s. 23 f. Pl. I, d e n s . Beskrifning öfwer swenska mynt etc. (1773) s. 363 f.
:' Minnespenningar öfver enskilda svenska män och qvinnor (1860).
4 Minnespenningar öfver enskilda svenska män och kvinnor I—II (1905
—1915, Numismatiska meddelanden XVII).
1 D:o andra och tredje följden. (Numismatiska Meddelanden XXIV och XXIX).
' H y c k e r t , a. a. II s. 333 nr 19. — J. d o L a g e r b e r g , A swedish catholic inemory in England, Ara. Journ. of num. XLIII, 1908—09 s. 15.
Carl R. af Ugglas har påpekat för mig, att denna medaljs Birgitta går tillbaka på en förut i Rom befintlig, nu till Amerika exporterad, bild av helgonet, som blivit populär genom att den avbildats i H a m m c r i c fa s Hirgittabiografi.
2C — Fornvännen 1,012.
402 N I L S L U D V I G R A S M U S S O N
Lig. 1. Modern engelsk Birgittapenning (nr 20).
Modemer engliKher Btrgtttaptenolg,
korståg» ( r o s a r y c r u s a d e ) . E n s t ö r r e g r u p p p e n n i n g a r7 ä r knuten till det mest k ä n d a t y s k a birgittinerklostret, det b a y e r s k a i Alto- miinster, tillhörande denna orden s e d a n 1497 och även det ä n n u bestå- ende och bekant som vallfartsort.8 P r ä g l i n g a r n a h ä r i f r å n (pl. I I : 13;
pl. I I I 14—17, 22), väl alla t y s k a till u r s p r u n g e t , ä r o lätt i g e n k ä n n - liga, då klostrets g r u n d a r e och s k y d d s p a t r o n , den helige biskop Alto (av i r l ä n d s k t u r s p r u n g , v e r k s a m som m i s s i o n ä r i B a y e r n omkr. 750) ä r avbildad eller n ä m n d på dem.9 Den framstående belgiske nuuiis-
7 H y c k e r t I, s. 6 f. nr 13—17, W a b 1 s t e d t I, s. 3, nr 22. — Num reringen på planscherna och i texten är identisk med den fortlöpande numreringen i Hyckert-Lilienberg och Wahlstedt. p;tt undanlag utgör nr 23, vilken, sedan den (se nedan) måste utgå som »svensk» Birgittapenning, erhållit avvikande numrering (fig. 2). För nr 20 so fig. 1!
8 R. K r i s s , VolkskundlicKes aus altbayrischen Gnadenstätten (1930) s. 366.
" En viss tidsbestämning av ett par av den erhålles genom B e i e r- l e i n s studier i Oberbayer. Arch., där Pl. 111:15 publiceras i del XVII (1S57, Pl. I 38 oeh s. 47) och Pl. 111:17 i del XXXVIII (1879 s. 104 f.).
Hen senare av dem är signerad Drentwott, vilket angiver en känd gra- vörfirma ursprungligen verksam i Augsburg 1845—1860, sedan i Niirn- berg. För en av dessa Birgitta-Altnpenningar (H. 15) kan emellertid en ännu tidigare terminus ante quem erhållas genom att den före- kommer i den troligen senast omkr. 1810 av D. N e s c h e r uppgjorda
I! I H G I T T A P E N N I N G A R
Pl. I. Birgittapenningar. 1—5: Löre 1700-talets mitt. 6: Löre 1700-talets slut.
N I L S L I D V I G R A S M U S S O N
Birgittapenningar. 7: Före 1700-talets slut. 8: Före l70XMalets mitt.
9: Löre omkring 1800. 10; Före 1700-talets mitt. 11: Från Oroppa, Piemontc. Före omkring 1800. 13: Från Altomönster, Bayern. Löre omkring 1800.
B l R f , I T T A 1' E N N I N G A «
15
17 19 21
Å
Pl. III. Birgittapenningar. 14—17 och 22: Lrän Altomunster i Bayern. De Ire förra möjligen frän 1800-talets hörjan, de två senare säkerligen frau dess slut (ur 17 före 1879). 19: Engelsk (Syonklostret) från 1907.
JV I L S L V D V I f, II A S M i • S S O N
Pl IV. Birgittapenningar. 21—25: Trollgen frau 1700-taleL 26—28: Möjligen från 1600-talet. Iran Péruwelz, Halnaut, Belgien. 29—30: Moderna.
Möjligen tillverkade i Wesel, Westfalen (nr :i() signerad S. J.).
B I H G I T T A P E N N I N G A II 41)3
Fig. 2. Förut till den svenska Birgitta förd penning, som sannolikt åsyftar hennes irländska namne.
F r t i h e r auf die schwedische B i r g i t t a bezogencr P t e n n i g , d e r a b e r wahrscheinlich a u t ihren irländischen N a m e n hinzielt.
malikern A. de Witte publicerade 1906 tre Birgittapenningar (pl.
IV: L'6—28)10, alla från en liten belgisk ort, Péruwelz i Hainaut. De ha där utgivits av ett, som det förefaller föga känt, 1783 upplöst bir- gittinerkloster, åt vars munkar uppdragits omvårdnaden av det lilla kapell, som uppförts där åt en undergörande, i en ek befintlig Maria- bild, på barockmanér klädd i styv, broderad klädnad. Denna Maria kallades Notre Dame de Bon Secours. Att döma av likartade, date- rade belgiska radbandpenningar äro de från Péruwelz sannolikt från mitten av 1600-talet.11 Här är det uppenbarligen fråga om verk- liga vallfartspenningar. En vallfartspenning är tydligen även den av Hyckert under nr 11 beskrivna lilla medaljen, där Guds-modersbil- den å åtsidan genom omskriften S. MARIA. DI OROPP. karakteri- seras som en känd kultbild i en liten norditaliensk ort, Oroppa, i Piemonte nära Biella mellan Turin och Milano. Tyvärr har det ej varit mig möjligt att få en bekräftelse på vad penningen låter en för- moda: att det svenska helgonet är patrona för kyrkan i Oroppa. Pen- ningen inringas kronologiskt genom dess förekomst hos Nescher.12
Beskrifning öfwer . . . skådepenningar II (handskr. K. B.). Nescher hade även Pl. II: 13, som ej var känd av Beierlein och som även den sålunda avgränsas i tiden. — F. ö. kan framhållas att Pl. IV: 29 och 30 äro ganska moderna och enl. uppgift tillverkade i Wesel i Westfalen (N. M. XXIX).
Nr 30 har t. o. m. en, t. v. otydd, signatur S. J. (gravörsignum?).
1(1 Trois médailles de Notre-Dame de Bon-Secours å Péruwelz. Rev.
beige de num. 1906 s. 276—281. W a h 1 s t e d t, a. a. II, nr 26—28.
11 V. T o u r n e u r , och E. Dom, Les médailles de Notre-Dame de Bonne Volonté å Duffel, Rev. beige de numismatique 1924, s. 56 1. och pl. II.
" En av Wahlstedt under nr 23 uppförd medalj (se ovan fig. 2) torde ej
404 N I L S L U D V I G R A S M U S S O N
Lättförklarligt ä r att B i r g i t t a s bild på medaljerna k o m b i n e r a t s med dotterns (pl. 1 1 : 7 — 9 ; pl. 111:21), den heliga K a t a r i n a , över vilken f. ö. även en s ä r s k i l d , engelsk p e n n i n g finnes. Emellertid vet man t y v ä r r ej, v a r denna kombination haft sin hemort. O k u n n i g a ä r o vi även om o r s a k e n till att en B i r g i t t a p e n n i n g (pl. I V : 25) som revers fått en bild av den helige F i l i p av Neri ( f 1595).
E f t e r d e n n a g e n o m g å n g k v a r s t å r som s y n e s en hel del av B i r g i t t a - p e n n i n g a r n a u t a n ortsbestämning. Det k a n emellertid vara av vikt att h ä r å t e r g i v a v i s s a a n d r a h a n d s u p p g i f t e r . S å l u n d a meddelar B e r c h1 3
(och väl efter honom N e s c h e r ) , att de a v honom k ä n d a B i r g i t t a p e n - n i n g a r n a ä r o italienska. H i l d e b r a n d t a l a r om Italien och T y s k l a n d som u r s p r u n g s l ä n d e r , medan H y c k e r t i stället framhåller Belgien.
Allt t y v ä r r u t a n n ä r m a r e motivering. W a h l s t e d t u p p g e r för tvenne icke genom inskrift ortsbestämda medaljer, att de slagits i Belgien, r e s p . u n d e r 1600-talet [ s a n n o l i k t f r å n H a i n a u t (pl. I V : 24)] och 1700- talet (pl. I V : 25). Det enda bevis för denna uppfattning, som framgår av de av honom meddelade uppgifterna, ä r att båda finnas i K. Mynt- kabinettet i Bruxelles, en omständighet som j u dock ej k a n b e t r a k t a s som avgörande. Wahlstedt s a m m a n s t ä l l e r f. ö. n r 24 med n r 1 och m e n a r att de möjligen ä r o v e r k av samma k o n s t n ä r . Men då o r i g i - nalexemplar av n r 24 ej föreligga i Sverige, ä r det s v å r t att bilda
hänföra sig till vär Birgitta utan till hennes irländska namne. På bilden synes en liggande kvinnlig figur mod krona och i exerguen synes ett par primitiva hus. Nu är det ju så att ej S. Birgitta av Vadstena men väl det likniimnda helgonet från Irland framställes med krona. Den senare är i bildframställningen ofta åtföljd av ett hus eller en lada (F. v. Sales Doyé, Heilige und Selige I, 1929, s. 148).
1:1 Han Upptar i sina hithörande verk sju av dem (Pl. 1:1—5; pl. I I : 8, 10), varigenom dessa i varje fall få en summarisk tidsbestämning ante quem, som emellertid ytterligare kan avgränsas bakåt genom att tvenne redovisas bland Kungl. Myntkabinettets nyförvärv 1747 (Pl. I I : 8 och förmodligen Pl. I: 5 ev. 2) ooh tre bland det som tillförts samlingen 1707 (Pl. Ii 1, 3 och 4) medan de återstående troligen ha förvärvats 1751 (alltså Pl. I I : 10 ooh pl. I: 2 ev. 5). Nescher beskriver även Pl. I: 6;
Pl. I I : 7, 9 och 11. Om de tvenne första (samböriga gonom att samma stamp använts för Birgittnmotiven) meddelar han den i varje fall krono- logiskt intressanta uppgiften, att han fått dem 1797 från Danzig. Huru- vida ursprungsnotisen kanske har ett ytterligare värde som ev. tydande på härkomst från denna stad med dess kända Birgittincrkloster, vågar jag oj avgöra.
Bl Ii G ITT A P E N N I N G A R 405
s i g en m e n i n g h ä r o m . D e t s a m m a g ä l l e r W a h l s t e d t s sammanställ- n i n g av n r 25 med n r 4, 5 och 8.
Ser m a n slutligen på den ikonografiska behandlingen av Birgitta på dessa p e n n i n g a r , finner m a n att flera motiv följts, vilket emeller- tid ej leder till n ä r m a r e bestämning vare sig i lokalt eller kronolo- giskt avseende. Gemensamt för den övervägande delen av dem är, att
P i r g i t t a , som f. ö. allt som oftast o e g e n t l i g t n o g å t e r g i v e s med Bir- g i t t a k r o n a n med do fem s å r e n , v e r k a r f r a m s t ä l l d såsom j u s t mot- t a g a n d e en u p p e n b a r e l s e . I v i s s a fall s y n e s man ha a v s e t t att till- k ä n n a g e den h e l i g e A n d e i en d u v a s g e s t a l t eller ett s k e n som förmedlare av r e v e l a t i o n e n . Man k a n i ö v r i g t u p p d e l a B i r g i t t a - f r a m s t ä l l n i n g a r n a på p e n n i n g a r n a i följande g r u p p e r :
1) Birgitta s k r i v a n d e vid ett bord eller en pulpet, Birgittaikono- grafiens huvudmotiv k ä n t sedan slutet av 1300-talet,14 med ett k r u - cifix mer eller mindre i b a k g r u n d e n (pl. 1: 4—6; pl. I I : 7—9, 12—13;
pl. I I I : 14—16, 2 1 ; pl. I V : 25, 29—30).
2) Birgitta i bön inför ett krucifix (pl. 1:1—3; pl. 1 1 : 1 1 ; pl.
I V : 26), k n ä b ö j a n d e u t o m å pl. I V : 26. D e n n a f r a m s t ä l l n i n g å s y f t a r en h ä n d e l s e u n d e r h e l g o n e t s f ö r s t a Romtid, då hon u n d e r bön i k y r k a n San P a o l o fuori le m u r a fick h ö r a krucifixet där tala.1 5
D e n n a berättelse ä r ej k ä n d förrän från slutet av 1400-talet, varför j u även det ikonografiska motivet måste v a r a relativt ungt.
3) B i r g i t t a m o t t a g a n d e en u p p e n b a r e l s e genom ett ljussken (pl. I I : 10). D e n n a form för avbildning av helgonet ä r den äldsta k ä n d a .1 0
4) Birgitta framvänd hållande ett b i r g i t t i n e r k o r s1 7 eller en bok (pl. I I I : 17, 22) e l l e r med p e n n a och p i l g r i m s s t a v (pl. I V : 28).
5) Birgitta sidvänd u t a n attribut men mottagande uppenbarelse genom (pl. I V : 27) ett s k e n eller en duva — å de Wittes tecknade bild ser m a n en duva, men en gipsavgjutning av penningen s t y r k e r icke en s å d a n uppfattning — varifrån en pil u t g å r mot helgonets bröst.1 8
14 A. L i n d b l o m , Don heliga Birgitta. Bildverk i skulptur och måleri (1918) s. 22 f.
15 L i n d b l o m , a. a. s. 40
18 L i n d b l o m , a. a. s. 11.
" L i n d b l o m , a. a. s. 12; C o l l i j n , Iconographia Birgittina typo- grapbica (1915—1918) pl. I, III, XIX.
18 Man kunde här möjligen tänka sig en anspelning på en i liturgien före- kommande ordlok Sagitta-Birgitta. T o n i S c h m i d , Birgitta och hennes
4 0 6 N I L S L U D V I G R A S M U S S O N
Om man efter denna summariska översikt av åtsidornas bildmotiv söker att bilda sig en uppfattning även om frånsidornas framställ- ningar, skall man i viss mening stöta på samma svårigheter, som då det gällde att med hjälp av bilderna och inskrifterna fastställa pen- ningamas lokala ursprung. Hade man känt dessa, skulle reversbil- derna kanske lika lätt kunnat förklaras som de med den helige Alto, Altomiinsters ena skyddspatron, eller de med Mariabilderna från Oroppa och Péruwelz (se härom ovan).
Emellertid finns det en mera allmängiltig förklaring till en hel grupp av reversbilderna, nämligen de som ha anknytning till den heliga familjen i dess trenne generationer: Anna och Joakim, Maria och Josef samt Jesus. Birgitta tänkte sig nämligen sin ordensstif- telse som en fullföljare av den heliga familjens liv.19 I den till reve- lationerna knutna Sermo angelicus har uppmärksamheten koncent- rerats kring Maria och hennes närmaste, och högläsning därur var påbjuden i birgittinerklostren med vissa stycken för vissa vecko- dagar, ett påbud som ännu iakttages. Mot denna bakgrund är före- komsten av reverserna med Anna och Joakim (pl. 1:4), Anna un- dervisande Maria (pl. 11:12) och Josef och Jesus (pl. IV: 24) syn- nerligen lättförståelig. Ännu mera har Maria och hennes son, Birgit- tas brudgum, stått i förgrunden, efter vilka många av ordensklostren resp. själva orden uppkallats. Härom minna frånsidorna till medal- jerna pl. I: 2, 3 och 6. Inskriften å frånsidan till pl. 1:1 är enligt vad kyrkoherde Wehner, Stockholm, som även i övrigt haft vänlig- heten att ge mig råd och anvisningar i fråga om den katolska kyr- kans bruk på detta område, välvilligt meddelat, tagen ur långfredags- ritualen i missale romanum, där den hör till de då sjungna s. k.
improperierna, Jesus' klagan över hans folks otacksamhet. Kände uppenbarelser (1940) s. 26. Friherre C. R. af Ugglas har påpekat för mig en intressant parallell till pilen i Berninis grupp Den heliga Toresas extas.
19 Se härom T o n i S c h m i d , a. a. Kap. 3. Imitatio Marie, passim, sär- skilt s. 93 f., och 111 f. s a m m e förf., Den heliga familjen i revolation och liturgi. Ett bidrag till kännedomen om birgittinsk tankevärld och birgittinskt inflytande. Samlaren Ny följd 14 (1933) s. 107—121. — På pen- ningen med Anna och Joakim framställas de vända mot varandra under ett ljussken. Det är väl att förmoda, att härmed avsetts att framställa Marias obefläokade avlelse, en dogm, som under Birgittas tid ännu var ett dis- kuterat problem. Jfr Revolat VI, 55.
B I R G I T T A P E N N I N G A R 407
man h i t h ö r a n d e p e n n i n g a r s lokala u r s p r u n g , skulle man m å h ä n d a finna n å g o n motsvarighet mellan det och h u r m a n i olika bir- gittinska k r e t s a r fäst sig vid olika medlemmar av den heliga släkten.
Ä v e n för M a r i a Magdalena, som i en v a c k e r bild — flera av Bir- g i t t a p e n n i n g a r n a å pl. I h a ett h ö g k l a s s i g t u t f ö r a n d e — f r a m s t ä l l e s å en av r e v e r s e r n a (pl. 5), h a r B i r g i t t a k ä n t en s ä r s k i l d b e u n d r a n .2 0
" T o n i S c h m i d , Birgitta etc, s. 142; i Birgittalegenden (Legender från Sveriges medeltid 1917, s. 252) säges Maria Magdalena och Birgitta ha varit så lika, att man knappast kunnat skilja dem åt. I ansökan 1393 om stadfästelse på Birgittinerklostret i Danzig bogäres att få helga dot åt Birgitta och Magdalena; R. S t a c lin i k. St. Birgitten Danzig, 1940, s. 21 f. — Tillägg: Enligt vad kyrkoherde Webner framhållit för mig är in- skriften till nr 10 tagen ur den medeltida bönen >Anima Christi>.
4118 N I L S I . U D V I G li A S M t ' S S O N
Z U S A M M E N F A S S U N G
NILS LUDVIG RASMUSSON: Weihemiinzen auf die heilige Birgitta.
Verf. priift, nach einer allgemeinen Cbarakteristik der Weihemiinzen, bei der er dio Schwierigkeit bcrvorhebt, vollc Klarheit uber dio allgemcinc An- wendung dieser Clogcnstandskategorio in moderner Zoit ra gcwinnen, die verschiedenen kleinen >Medaillcn>, dio in Bild öder Schrift an dio heilige Birgitta ankniiplon. Er sucht ferner zu verwerten, was die Angaben iiber ihre Zeitstellung und lokalon Ursprung ergoben (s. hierzu dio Bildunter- schriften). Besonders hat es sich im allgemeinen sebwer gezeigt, Klarheit tiber das Ursprungsland zu erhalten; aber auch eino cbronologiscbc Aufteil- ung war im einzelnen durchzufuhren schwierig. Verf. untersucht auch die Birgitta-Bilder auf den Medaillen in ikonographischer Hinsicht sowie die Bildmotivo der Rtickseiten, die eine Beziehung zu der Beschäftigung der Bir- gitta-Kloster während der Andachtsstunden mit den verschiedenen Mit- gliedern der heiligen Familie aufweisen.
T a f . I—IV g i b t W e i h e m i i n z e n a u f d i o h e i l i g e B i r - g i t t a w i e d e r .
Taf. I. 1—5: Vor dor Mitte des 18. Jhs. 6: Vor dom Ende des 18. Jhs.
Taf. II. 7: Vor dom Ende des 18. Jhs. 8: Vor der Mitte des 18. Jhs. 9:
Vor etwa 1800. 10: Vor der Mitte des 18. Jhs. 11: Aus Oroppa, Pie- mont, vor etwa 1800. 13: Aus Altomiinster. Bayern, vor etwa 1800.
Taf. III. 14—17 und 22: Von Altomiinster, Bayern. Die drei ersten viel- leicht aus dom Anfang des 19. Jhs., die zwei letzteren sicher aus dessen Ende (nr. 17 vor 1879). 19: Englisoh (Syonkloster), 1907.
Taf. IV: 24—25: Vermutlich aus dem 18. Jh. 26—28: Vielleicht aus dem 17. Jh. aus Péruwelz, Hainaut, Belgien. 29—30: Modern, möglicherweise in Wosel (Rheinland) hergestellt (nr. 30 signiert S. ,1.).
