Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
Upplevelser hos patienter med bröstcancer mellan diagnos och operation
En litteraturstudie med kvalitativ ansats
Författare: Handledare:
Jenny Larsson David Stenlund Amanda Englund Navarro
Examensarbete, 15 hp Examinator:
Sjuksköterskeprogrammet, 180 hp Cecilia Arving
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor och miljoner
diagnostiseras varje år världen över. Det är en dramatisk händelse i en kvinnas liv att drabbas och behandlingen består ofta av strålbehandling, cytostatika och kirurgi. Att behöva
kirurgiskt avlägsna hela eller delar av ett bröst kan innebära många tankar och känslor.
Syfte: Syftet med denna studie är att belysa hur patienter med bröstcancer upplever tiden mellan diagnos och operation.
Metod: Detta är en litteraturstudie baserad på 11 kvalitativa vetenskapliga artiklar vilka insamlades via PubMed, CINAHL samt PsycInfo. Samtliga studier kvalitetsgranskades med Statens Beredning för Medicinsk och Social Utvärdering (SBU:s) utarbetade granskningsmall samt analyserades med hjälp av Lundman & Graneheims metod för dataanalys.
Resultat: Efter genomförd resultatanalys upptäcktes flera aspekter av upplevelser som var kopplade till att diagnostiseras med bröstcancer och vänta på operation. Patienternas upplevelser kunde delas in i fem kategorier med tillhörande subkategorier, dessa var;
Upplevelser av psykisk belastning, Upplevelser av förändrad kropp- och självbild, Upplevelser kopplat till nära relationer, Att hantera situationen samt Upplevelser av sjukvården och sjuksköterskans roll.
Slutsats: Till största del identifierades negativa känslor under tiden mellan diagnos till operation, men även en del positiva insikter. Med tanke på resultatet i denna studie föreligger det ett behov hos denna patientgrupp av en etablerad kontakt och ett stöd från sjukvården under just denna tid, dock bör detta utgå från den unika patientens behov.
Nyckelord: Patient, bröstcancer, upplevelse, operation, preoperativt
ABSTRACT
Background: Breast cancer is the most common form of cancer in women and millions are diagnosed each year worldwide. It is a dramatic event in a woman's life to be affected and the treatment often consists of radiation therapy, chemotherapy and surgery. Having to surgically remove all or part of a breast can implicate many thoughts and feelings.
Aim: The purpose of this study is to investigate how patients with breast cancer experience the time between diagnosis and surgery.
Method: This is a literature study based on 11 qualitative scientific articles which were collected via PubMed, CINAHL and PsycInfo. All studies were quality audited with Statens Beredning för Medicinsk och Social Utvärdering (SBU:s) prepared review template and analyzed using Lundman & Graneheim's method for data analysis.
Result: After performing results analysis, several aspects of experiences were discovered that were linked to being diagnosed with breast cancer and waiting for surgery. The patients' experiences could be divided into five categories with associated subcategories, these were;
Experiences of mental stress, Experiences of changed body and self-image, Experiences linked to close relationships, Dealing with the situation and Experiences of healthcare and the role of the nurse.
Conclusion: Broadly, negative emotions were identified in the period between diagnosis and surgery, but also some positive insights. Given the results of this study, there is a need for established contact and support from healthcare during this particular time for this patient group, however, this should be based on the unique patient's needs.
Keywords: Patient, breast cancer, experience, surgery, preoperative
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INTRODUKTION ... 1
Cancerprevalens i Sverige och Globalt ... 1
Bröstcancer ... 1
Behandling ... 2
Att drabbas av bröstcancer ... 3
Sjuksköterskans roll ... 4
Teoretisk referensram ... 4
Livsvärld ... 5
Det vårdande samtalet ... 5
Vårdlidande ... 5
Problemformulering ... 6
Syfte ... 6
METOD ... 6
Design ... 6
Sökstrategi ... 7
Bearbetning och analys ... 7
Kvalitetsanalys ... 7
Resultatanalys ... 8
Forskningsetiska överväganden ... 9
RESULTAT ... 9
Upplevelser av psykisk belastning ... 10
Ångest och ovisshet ... 10
Rädsla ... 11
Väntetiden ... 12
Existentiella frågor ... 12
Upplevelse av kropp- och självbild ... 13
Upplevelser kopplat till nära relationer ... 14
Familj och nära vänner ... 14
Skuld ... 14
Stöd ... 15
Att hantera situationen ... 15
Styrka ... 15
Acceptans ... 16
Distans ... 16
Religion ... 17
Upplevelse av sjukvården och sjuksköterskans roll ... 17
Tilltro på sjukvården ... 17
Information ... 17
Kommunikation ... 18
DISKUSSION ... 19
Resultatdiskussion ... 20
Upplevelser av psykisk belastning ... 20
Upplevelse av kropp- och självbild ... 21
Upplevelser kopplat till nära relationer ... 23
Att hantera situationen ... 24
Sjukvården och sjuksköterskans roll ... 24
Metoddiskussion ... 26
Slutsats ... 28
Självständighetsdeklaration ... 28
REFERENSER ... 29
Bilaga 1. Sökresultat för vetenskapliga studier ... 34
Bilaga 2. Översiktstabell av resultatartiklar ... 35
INTRODUKTION
Cancerincidensen och dödligheten i cancer ökar snabbt i världen. Globalt är cancer den vanligaste eller näst vanligaste dödsorsaken för personer under 70 år i 112 av 183 länder som undersöktes i en studie från World Health Organisation (WHO) 2021 (Bray. et al., 2021).
Cancerprevalens i Sverige och Globalt
År 2018 drabbades sammanlagt 63 305 personer av cancer i Sverige. Av dessa individer var 29 391 kvinnor och 33 914 män. Hos kvinnor är den vanligaste cancerformen bröstcancer, som står för 30% av alla konstaterade cancerfall. För män är prostatacancer den allra vanligaste cancertypen som även den utgör 30% av cancerfallen. Därefter är hudcancer den näst förekommande cancerformen hos både kvinnor och män. År 2018 avled totalt 22 521 personer till följd av cancer (Cancerfonden, 2020).
I en studie från 2020 som undersökte cancerstatistik globalt visades liknande resultat, där den största andelen diagnostiserade cancerfall utgjordes av bröstcancer. År 2020 diagnostiserades 2,3 miljoner nya fall av bröstcancer i världen, vilket utgjorde 11,7 % av den totala andelen diagnostiserade cancerfall det året. Den näst vanligaste cancerformen som diagnostiserades år 2020 var lungcancer (11,4 %) följt av kolorektalcancer (10,0 %), prostatacancer (7,3 %) och magcancer (5,6%) (Bray. et al., 2021).
Bröstcancer
Vid bröstcancer börjar cellerna i bröstets vävnader att dela sig okontrollerat vilket bildar bröstcancertumörer (Bruun Lorentsen & Grov, 2011). De allra flesta typer av bröstcancer utgår från ett epitel i bröstkörtelvävnaden som ligger i den tubulo-duktala-lobulära enheten.
Två klasser av tumörer som finns är invasiva tumörer och in-situ-tumörer. En mycket liten andel (1%) drabbas av phyllodestumörer. Cancer in situ är ofta mycket mindre elakartad och har en god prognos. Invasiva bröstcancrar kan vara svårare att detektera vid mammografier vilket gör att det kan ta längre tid att diagnostisera, vilket kan försämra prognosen.
Riskfaktorer för att drabbas är bland annat tidig menarke och sen menopaus, p-piller, alkohol, övervikt hos postmenopausala kvinnor och joniserande strålning. Det finns specifika riktlinjer för diagnostiseringen av bröstcancer, som kallas trippeldiagnostik. I trippeldiagnostiken ingår klinisk undersökning av bröstet, mammografi och ultraljud som är två typer av
bilddiagnostik, samt finnålsbiopsi eller grovnålsbiopsi (Bruun Lorentsen & Grov, 2011).
Bröstcancer diagnostiseras till allra största del (60-70%) vid mammografiscreening.
Patienterna är i de flesta fallen symtomlösa vid upptäckten, annars är en knöl i bröstet det vanligaste symtomet för diagnostisering (Bergh & Emdin, 2008).
Behandling
De vanligaste typerna av behandling för bröstcancer är strålbehandling, cytostatika och kirurgi (Socialstyrelsen, 2018). Vid strålbehandling skadas cellernas arvsmassa (DNA), vilket hämmar celldelning och leder till celldöd. Metoden kan användas både för ytliga och mer djupt sittande tumörer. Dock är inte strålbehandlingen begränsad till enbart cancerceller, utan hämmar även celldelning och orsakar celldöd hos friska celler. Strålningsbehandlingen kombineras ofta med cytostatikabehandling och kirurgi (Bruun Lorentsen & Grov, 2011).
Behandling med cytostatika fungerar på ett mycket liknande sätt, där cytostatikan hämmar celldelning genom att påverka mitosfasen eller DNA-syntesen. Utmärkande för cytostatikan är att den har störst verkan mot celler som delar sig, vilket innebär att den framförallt skadar tumörer, men också andra vävnadstyper där cellerna delar sig ofta. Det är på grund av detta som exempelvis håravfall eller benmärgsdepression är vanligt förekommande biverkningar (Bruun Lorentsen & Grov, 2011).
Vårdtagarna kan även få endokrin behandling mot sin bröstcancer. Denna behandlingstyp används för patienter som har tumörer med östrogen- eller progesteronreceptorer.
Behandlingen går ut på att receptorerna blockeras med hjälp av ett antiöstrogen. När receptorerna blockeras upphör östrogenet att stimulera cancercellerna (Bruun Lorentsen &
Grov, 2011).
I Sverige upptäcks årligen cirka 9000 fall av bröstcancer och ungefär 50% behöver genomgå det kirurgiska ingreppet mastektomi. Det är en kirurgisk åtgärd där både bröstkörteln,
bröstvävnaden samt lymfkörtlar axillärt avlägsnas, om det bedöms finnas en risk för
spridning. Vid tidigare radikala mastektomier opererades även bröstmuskulaturen bort, men detta går att undvika idag (Järhult, Offenbartl & Andersson., 2019).
Bröstcancer kan även avlägsnas genom att delar av bröstkörtelvävnaden opereras bort. Detta kallas då partiell mastektomi eller sektorresektion. Denna typ av kirurgi kan användas vid
tumörer upp till 4 cm och utförs ofta i en kombination med strålbehandling av den resterande bröstvävnaden. Numera opereras majoriteten av svenskar med bröstbevarande kirurgi.
Tidigare trodde man att den bröstbevarande kirurgin skulle innebära minskad oro och ångest för patienterna efter operationen, men det har visat sig inte ha så stor gynnsam effekt som förväntat (Ingvar, 2012).
Cancerbehandling i form av cytostatika och kirurgi kan även framkalla ångest hos patienter med bröstcancer. En studie av Hashemi och medarbetare (2020) undersökte prevalensen av ångest hos denna patientgrupp vilket visade att en av tre patienter lider av någon form av ångest i relation till sin bröstcancer. Studien visade även att från 2015 har det skett en ökning av ångest bland patienter med bröstcancer på ca 9%.
Att drabbas av bröstcancer
En cancerdiagnos innebär ett psykiskt trauma för patienten som utlöser samma stressreaktion som förekommer vid olyckor och katastrofer. Patienten drabbas av en krisreaktion med olika faser, där chockfasen kommer först, sedan reaktionsfasen och slutligen nyorienteringsfasen.
Den drabbade kan gå fram och tillbaka mellan faserna och dess längder kan variera (Bruun Lorentsen & Grov, 2011).
För en kvinna som drabbas av bröstcancer kan den psykiska påverkan innebära flera aspekter, inte endast en osäkerhet kring sjukdom och död utan även en problematik kring kvinnans kvinnlighet och utseende. Bröstcancern påverkar inte endast den drabbade kvinnan utan även hennes relationer samt funktioner i vardagslivet. Brösten betraktas även som en viktig del av en kvinnas sexuella identitet och förlusten av ett bröst påverkar då kvinnans upplevelse av att vara kvinna. Känslor av att känna sig stympad eller att man är mindre värd kan uppkomma, dock brukar de flesta uppleva att önskan att bli frisk är starkare än förlusten av bröstet (Bruun Lorentsen & Grov, 2011).
Enligt Bruun Lorentsen & Grov (2011) varierar sättet att bearbeta diagnosen samt förbereda sig inför operation mellan patienterna men att dela med sig av känslorna kan underlätta processen. Samtal och stöd kan gynna processen för att kunna gå vidare i eller underlätta faserna vid krisreaktioner samt acceptansen gentemot kroppsförändringen. Det psykiska stödet är viktigt för den drabbade både från personliga relationer men även professionella.
Anhöriga kan även de uppleva en krisreaktion i samband med sjukdomen och behöver även få stöd.
Sjuksköterskans roll
Svensk sjuksköterskeförening (2017) definierar att sjuksköterskans roll vid möte med patienter innebär ett omvårdnadsansvar i partnerskap med patient och närstående där
värdighet och integritet ska bibehållas. Enligt personcentrerad vård ska patient och närstående bli bemötta som unika individer med egna behov, förväntningar och värderingar. Vårdmötet utgår från patientens perspektiv där sjuksköterskan ska kunna ge förutsättningar för att patienten ska kunna prioritera och ta beslut gällande vården. Sjuksköterskan besitter även omvårdnadsansvaret som innebär bedömning, planering och utvärdering av omvårdnaden i kontinuerlig kontakt med patienten. Patientens hela hälsosituation ska främjas och bekräftas genom empati och ett gott bemötande. Patientlidande ska aktivt undvikas (Svensk
sjuksköterskeförening, 2017).
För att kunna bedriva en personcentrerad vård är informationsdelning avgörande. I den svenska Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) beskrivs det att patienter ska ges
upplysning gällande sitt hälsotillstånd och om aktuella behandlingsmetoder. Det innebär att det ligger ett ansvar hos sjuksköterskor som hälso- och sjukvårdspersonal att informera samt besvara frågor som patienterna har. Informationen behöver även kunna anpassas efter individen för att den ska bli förståelig och därmed göra patienten delaktig i vården.
Enligt den statliga utredningen En nationell cancerstrategi för framtiden (SOU 2009:11) bör varje patient med bröstcancer ha tillgång till en kontaktsjuksköterska, detta för att erbjuda stöd och inge trygghet under hela sjukdomsförloppet. Kontaktsjuksköterskan är en specifik utdelad sjuksköterska som ska vara tillgänglig och erbjuda stöd till patienten kontinuerligt.
Detta främjar möjligheten att sjuksköterskan i delaktighet med patienten får en helhetsbild av hens livssituation och därefter kan ge en individanpassad omvårdnad.
Teoretisk referensram
Denna studie grundar sig på vårdvetenskapen, vilket innefattar kunskaper om människan i relation till hälsa, vårdande samt lidande. En helhetssyn på människan som blivit en patient samt hur vårdare kan lindra samt skapa goda förutsättningar för hälsa (Ekebergh, 2015).
Utifrån vårdvetenskapen har tre centrala teoretiska begrepp valts ut baserat på studiens syfte vilket ligger som teoretisk utgångspunkt i för denna litteraturöversikt. Begreppet Livsvärld kan kopplas till den unika patienten och dess subjektiva upplevelse vilket denna studie undersöker. Det vårdande samtalet kan förknippas med sjukvårdens ansvar gällande stöd och information samt hur patienternas behov av hur detta ser ut. Vårdlidande som begrepp berör det eventuella lidande patienter upplever under denna tid och hur lidande kan manifesteras samt åtgärdas. Begreppen definieras nedan och kommer diskuteras vidare i denna studie.
Livsvärld
Enligt Ekebergh (2015) beskrivs livsvärlden som den verklighet eller värld som varje individ skapar genom erfarenheter och upplevelser. Livsvärlden är unik för var och en då alla har sitt eget sätt att förstå samt tolka omvärlden. Det finns dock även likheter i människors
livsvärldar, vilket skapar ett sammanhang och gemenskap. Detta begrepp är till stor betydelse för arbetet inom vården gällande mötet med patienter, där vi ständigt möter unika individer med olika typer av erfarenheter och bakgrunder. Att i vården ha ett livsvärldsperspektiv, det vill säga att vårdpersonal är öppen och följsam gentemot patientens livsvärld, är direkt nödvändigt för att utföra en god vård för respektive patient.
Det vårdande samtalet
Ekebergh & Dahlberg (2015) beskriver: “Det vårdande samtalets syfte är att inge kraft och möjligheter att växa mot hälsa” Något som kännetecknar det vårdande samtalet är
medvetenheten om att samtalet bör vara anpassat för patienten och hens livsvärld.
Sjuksköterskan ansvarar för samtalets utveckling samt bör ha en öppen, reflekterande samt välkomnande hållning. Det krävs ett engagemang samt intresse för patientens berättelser, så att denne känner sig bekräftad, respekterad och betydelsefull. Detta vårdande samtal leder även till en förstärkt tillit och förtroende mellan patient och sjuksköterska. Tidigare forskning har visat att patienter upplever sjuksköterskor som vänliga samt omsorgsfulla, men att de ofta använder ett språkbruk samt facktermer de inte känner till. Där framkommer vikten av att anpassa samtalet till individens livsvärld, vad hen känner till och inte (Ekebergh & Dahlberg, 2015).
Vårdlidande
Vårdlidande är det som uppstår när en patients lidande ökar istället för att lindras i och med mötet med hälso- och sjukvården. Enligt Arman (2015) beskrevs begreppet första gången
1994 och har fått stor uppmärksamhet som en relativt ny upptäckt inom vårdvetenskapen, då det är vården själv som bidrar till skada. Vårdlidande framför allt aspekterna där vi kan förorsaka kränkning av patientens värdighet, fördömelse, maktutövning eller utebliven vård.
Detta kan innebära ett illa fungerande bemötande där patienten känner sig kränkt, att
patienten inte blir betrodd eller långa väntetider. Första steget för vården till att kunna lindra lidande är att motverka förekomst av vårdlidande (Arman, 2015).
Problemformulering
Det är hälso- och sjukvårdens uppgift att bemöta samt försöka lindra patienternas ohälsa, ge stöttning där det behövs under sjukdomsförloppet, arbeta preventivt för att upptäcka eventuell ohälsa samt sätta in passande åtgärder (Svensk sjuksköterskeförening, 2017).
Författarna till denna studie besitter tidigare erfarenheter av arbete på en pre- och
postoperativ vårdavdelning och utifrån det väcktes tankegången kring hur patienter upplever just denna tid. Rädsla, oro, brist på information och stöd under denna väntan kunde
identifieras av författarna och därav kom intresset för att undersöka vidare. Vården är i ett ständigt förbättringsarbete där patienters upplevelser är av stor vikt för att kunna bidra till en mer välfungerande sjukvård.
Syfte
Syftet med denna studie är att belysa hur patienter med bröstcancer upplever tiden mellan diagnos och operation.
METOD
Design
Uppsatsen är en litteraturstudie med en deskriptiv design. Valet grundades på studiens kvalitativa ansats som baserats på artiklar vilka undersöker patienter med bröstcancers
upplevelser av tiden mellan diagnos och operation. En litteraturstudie ämnar att kartlägga den befintliga forskning och kunskap som finns kring ett specifikt område och den kvalitativa ansatsen bidrar till att få en djupare förståelse för patienternas subjektiva upplevelser (Forsberg & Wengström, 2016).
Sökstrategi
Urvalsgruppen som studerades var patienter med en bröstcancerdiagnos som har eller ska genomföra behandling i form av kirurgi. Artiklarnas information innefattade tidsintervallet från att patienterna fått sin diagnos eller påbörjat cancerbehandling och befinner sig i väntan på en kirurgisk behandling.
Inklusionskriterierna för de artiklar som ingår i denna studie innefattar vårdvetenskapliga originalartiklar som blivit publicerade inom de senaste elva åren samt att de är skrivna på engelska eller svenska. Både kvinnor och män inkluderas. Artiklarnas design kommer innefatta kvalitativa studier, som intervjustudier. De ska även vara etiskt granskade och godkända samt Peer reviewed. Exklusionskriterierna innefattar artiklar om patienter under 18 år. Sammanställning av valda artiklar presenteras i bilaga 2.
De databaser som använts till detta arbete är CINAHL, PsycInfo samt Pubmed. CINAHL och PsycInfo har ett brett utbud av data inom omvårdnadsforskning och via Pubmed kan man finna en mängd vetenskapliga originalartiklar (Forsberg & Wengström, 2016). Författarna utförde sökningar baserat på 10- 15 sökord där de flesta termer tagits fram via svensk MeSH.
Sökorden som användes var ”Breast cancer”, ”Breast neoplasm”, ”Breast tumor”, ”Waiting”,
”Before”, ”Awaiting”, “Experience”, “Feelings”, “Emotions”,“Perspective”, “Preoperative”,
“Impact”, “Preoperative Period”, ”Surgery”, ”Mastectomy”, “Adaptation”, “Psychological”,
“Psychosocial Factors”, “Patient Attitudes”, “Qualitative” och “Interview”. Sökningarna gav mellan 50-200 utfall. Därefter valdes ett antal relevanta titlar ut som granskades mot studiens syfte. Slutligen gjordes ett ytterligare urval där abstract lästes och de studier som ej besvarade syfte sållades bort. Sökresultaten redovisas i bilaga 1.
Bearbetning och analys
Kvalitetsanalys
Till arbetets kvalitetsanalys användes en mall utformad av Statens Beredning för Medicinsk och Social Utvärdering (SBU) (2014). Mallen var utformad för kvalitetsgranskning av studier med en kvalitativ forskningsmetodik, specifikt för patientupplevelser. Mallen bestod av fem olika delar innehållande följdfrågor där svarsalternativen “ja”, “nej”, “oklart” samt “ej tillämpligt” fanns. Totalt innefattades 21 frågor och kvaliteten samt risk för bias i artiklarna
värderades efter ett poängsystem som baserades på svarsalternativen. Svaret “ja”
motsvarande 1 poäng medan resterande svar gav 0 poäng. Artiklar som klassades ha hög kvalitet behövde minst 17–21 poäng, artiklar av medelhög kvalitet omfattade 12–16 poäng och artiklar av låg kvalitet hade poäng mellan 0-11. Efter att ha granskat artiklarnas kvalité ökade förståelsen för innehållet och 11 artiklar av hög eller medelhög kvalitet kunde sparas, medan 1 artikel med låg kvalitet föll bort. Poängsystem vid kvalitativ forskningsmetodik ger en indikation på artiklarnas kvalité, dock ansågs artiklar med medelhög kvalitet fortfarande ha hög relevans och betydelse för studiens resultat.
Resultatanalys
Resultatanalysen genomfördes i form av en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats där fokus ligger på att beskriva variationer genom att identifiera likheter och skillnader i textinnehållet. Med induktiv ansats menas att det har skett en förutsättningslös analys av de valda texterna där författarna till denna studie intar en objektiv ställning men där kontext har betydelse. Med inspiration från Lundman & Hällgren-Graneheim (2008) har det kvalitativa innehållet analyserats genom att författarna läst alla artiklar noggrant för att skapa en bild av deras innehåll. Författarna har granskat artiklarnas resultat och delat upp texterna i domäner som svarar mot syftet och ur domänerna togs meningsbärande enheter ut vilka sedan
översattes från engelska till svenska. Dessa meningsbärande enheter kondenserades och abstraherades, och utifrån detta skapades koder som sedan sammanställdes i kategorier och subkategorier. Genom denna metod kunde samtliga data benas ut och sammanställas på ett tydligt och kategoriserande vis (se tabell 1). Författarna har under hela arbetsprocessen verifierat sina ställningstaganden samt diskuterat och varit överens under alla steg inom resultatanalysen (Lundman & Hällgren-Graneheim (2008).
Tabell 1. Exempel ur dataanalysen enligt Lundman & Hällgren-Graneheim
Meningsbärande
enhet Kondenserad
meningsenhet Kod Subkategori Kategori
Rädslan för hur det här kommer att gå är rätt unik. Jag kan inte få några svar. Dessa känslor gör mig utmattad.
Rädsla för det ovissa, får inga svar, utmattande
Rädsla för ovisshet
Rädsla Upplevelser av psykisk belastning
Det som betyder mest är att ha min familj omkring mig, även om vi inte är tillsammans hela tiden, bara att veta att de finns tillgängliga
Att ha familj omkring är
viktigast. Vetskapen att de finns där.
Anhöriga som stöd
Anhöriga Upplevelser kopplat till nära relationer
Forskningsetiska överväganden
Enligt Polit & Beck (2004) ska författare till litteraturstudier försöka bibehålla en objektiv hållning genom hela arbetsprocessen och ej låta förförståelse och förutfattade meningar påverka studiens resultat. Resultatet från denna studie kommer baseras på vetenskapliga artiklar, vilka även ska vara etiskt granskade samt godkända. Det innebär att litteraturen och studierna är granskade av en etisk kommitté som kontrollerar hur författarna förhåller sig till etiska principer som exempelvis samtycke, men även deras tillvägagångssätt. De etiska principerna är grundade i Helsingforsdeklarationen och framtogs 1964 av The World Medical Association (WMA) som en sammanställning av etiska regler gällande vetenskapliga studier som involverar människor (Polit & Beck, 2004).
RESULTAT
Resultatet av denna litteraturgenomgång baserades på elva vetenskapliga studier där samtliga innefattade en kvalitativ metodik. Studierna genomfördes i Norge, Danmark, Tyskland, Schweiz, Brasilien och Iran. Samtliga studier använde sig av intervjuer som datainsamling, där majoriteten var semistrukturerade. En studie använde sig av både intervjuer och
fokusgrupper. Fyra av studierna använde sig av bekvämlighetsurval och resterande sju använde ändamålsenligt urval som urvalsmetod. Efter utförd resultatanalys av studierna
skapades fem kategorier och fjorton subkategorier som redovisas i en översiktstabell nedan (tabell 2).
Tabell 2. Sammanställning av kategorier och subkategorier efter resultatanalys
Kategorier Subkategorier
Upplevelser av psykisk belastning ● Ångest och ovisshet
● Rädsla
● Väntan
● Existentiella frågor Upplevelser av förändrad kropp- och
självbild
Upplevelser kopplat till nära relationer ● Familj och nära vänner
● Skuld
● Stöd
Att hantera situationen ● Styrka
● Acceptans
● Distans
● Religion Upplevelser av sjukvården och
sjuksköterskans roll
● Tilltro på sjukvården
● Information
● Kommunikation
Upplevelser av psykisk belastning
Ångest och ovisshet
Att diagnostiseras med bröstcancer gav patienterna många olika känsloreaktioner. För många patienter kom känslorna i vågor och var svåra att kontrollera eller förutspå. Ångest och oro som uppkom i samband med diagnosen hade även en negativ inverkan på sömnen, vilket även påverkade deras mående under dagen (Drageset et al., 2011). I studien utförd av Jørgensen och medarbetare (2015) var vårdtagarnas ångest främst relaterad till oro för återfall, döden, det okända, att utföra nya tester, att bli utskriven, att förlora sin anställning, att förlora sitt bröst, att förlora tilliten till sjukvården och att tappa kontrollen. Enligt Alves och medarbetare (2010) var ångest den allra vanligaste känslan före operation.
Ångest inför den ovissa framtiden var också vanligt förekommande (Drageset et al., 2011;
Drageset et al., 2010; Jørgensen et al., 2015; Remmers et al., 2010; Piot‐Ziegler et al., 2010;
Hajian et al., 2017; Mehrabi et al., 2016).
Många vårdtagare upplevde ångest kopplat till ovisshet om hur de skulle känna inför sin nya förändrade kropp (Piot‐Ziegler et al., 2010; Hajian et al., 2017). De visste inte om de skulle kunna acceptera sin kropp efter ingreppet (Piot‐Ziegler et al., 2010). Enligt Drageset och medarbetare (2011) var det vanligt att patienterna upplevde mycket ångest kopplat till ovissheten kring vilken form av behandling de skulle få efter operationen, samt hur detta skulle påverka deras liv framöver. I studien utförd av Remmers och medarbetare (2010) uttryckte också vårdtagarna oro för att inte veta om de skulle behöva opereras igen.
Patienterna beskrev vikten av att veta vad som skulle ske och hur detta lugnade dem
(Drageset et al., 2010). I studien utförd av Piot‐Ziegler och medarbetare (2010) beskrev flera vårdtagare att deras diagnos kändes som ett hot inte bara för dem, utan även för deras döttrar, vilket gav dem mycket ångest.
“How will I react tomorrow when I’ll wake up, now I have two breasts, tomorrow I’ll have only one, shall I accept that?”
(Piot-Ziegler et al., 2010. s. 490)
Rädsla
Många deltagare upplevde rädsla för att bli sövda inför operationen (Drageset et al., 2011;
Remmers et al., 2010; Alves et al., 2010). Enligt Drageset och medarbetare 2011 och Remmers och medarbetare upplevde många patienter osäkerhet och rädsla för att vakna upp under ingreppet, må illa samt för hur ärret skulle se ut. Deltagare i studien av Alves och medarbetare var också rädda för att uppleva postoperativ smärta samt att inte längre känna igen sin kropp efter operationen.
Flera bröstcancerpatienter beskrev att de upplevde störst rädsla för att drabbas av metastaser eller återfall (Drageset et al., 2011; Jørgensen et al., 2015; Mehrabi et al., 2016). I studien som utfördes av Jørgensen och medarbetare menade man att specifikt vårdtagare med egna barn uttryckte generellt större rädsla för återfall än andra.
Vissa av deltagarna i studien av Drageset och medarbetare (2011) kände rädsla inför att förlora sitt eller sina bröst, medan andra kände en lättnad gentemot detta då de blev en försäkran om att cancern var helt borta.
I flera studier presenterades resultat som talade för att deltagarna kände rädsla för att vara en börda (Drageset et al., 2011; Jørgensen et al., 2015; Remmers et al., 2010; Alves et al., 2010).
Enligt Drageset och medarbetare och Alves och medarbetare (2010) var flera patienter exempelvis rädda för att vara osjälvständiga och beroende av andras hjälp efter operationen.
Flera bröstcancerpatienter beskrev också en rädsla för att bli en börda för sina familjer (Remmers et al., 2010; Alves et al., 2010).
Väntetiden
Flera patienter upplevde tiden mellan diagnos och operation som mycket påfrestande (Drageset et al., 2010; Jørgensen et al., 2015). I studien av Drageset och medarbetare framgick det att vårdtagarna upplevde väntetiden som lång, svår att genomlida och hopplös.
De presenterades också att patienter med uttalad dödsångest reagerade mest negativt på väntetiden. I studien av Jørgensen och medarbetare (2015) framkom det att patienter med bröstcancer tyckte att väntetiden var den värsta delen av behandlingen.
“I couldn't pull myself together. I just sat there every day, just always looking in the mail box for a letter. It is the worst thing that I have ever experienced.”
(Jørgensen et al., 2015. s. 617)
Andra menade dock att väntetiden gav utrymme till förberedelse och acceptans (Drageset et al., 2011; Zøylner et al., 2019) I studien av Drageset och medarbetare (2011) belyste flera kvinnor hur de under denna tid hann förbereda sig på vad de skulle genomgå, att de fick tid till att vila och reflektera över sin situation.
Existentiella frågor
Många patienter upplevde en känsla av orättvisa och besvikelse kopplat till att de drabbades av bröstcancer (Piot‐Ziegler et al., 2010; Hajian et al., 2017). I studien av Piot‐Ziegler och medarbetare upplevde kvinnorna att deras kropp som de hade vårdat så väl svek dem. Enligt Hajian och medarbetare var det vanligt att vårdtagarna sökte orsaker till varför de fått
Hajian och medarbetare (2017) menade att de kände sig mer ensamma efter att de fått sin bröstcancerdiagnos. Andra patienter uppgav att de inte längre trivdes med att vara ensamma och att det var svårt att hantera ofrivillig ensamhet (Drageset et al., 2012).
Upplevelse av kropp- och självbild
Det förekom oro bland deltagarna, en viss oro inför hur de själva skulle uppfatta den nya kroppen, hur den kommer se ut och kännas efter ingreppet (Drageset et al., 2010; Piot-Ziegler et al., 2010). Dock nämns det i studien av Drageset och medarbetare (2011) även en oro över hur deras partners eller andra kommer uppleva den nya förändrade kroppen. Negativa tankar gällande deras framtida kroppar framträdde även i två av studierna där patienterna uttryckte att de inte skulle känna sig attraktiva och att de kommer bli defekta (Jørgensen et al., 2015;
Alves et al., 2010). Piot‐Ziegler och medarbetare (2010) beskrev även vårdtagarnas känslor av ovisshet kopplade till nära relationer och mastektomi, där en patient beskrev att hon kände att hennes mastektomerade kropp skulle innebära en nackdel när det kom till att hitta en partner.
I studierna av Jørgensen och medarbetare (2015) och Hajian och medarbetare (2017) beskrev patienterna förlusten av bröstet som att bli en annan person. Det framkom även en rädsla över hur rollen som mamma och hemmafru skulle påverkas, och om en kunde bli mamma och amma efter operationen (Jørgensen et al., 2015).
I flertalet artiklar framkom det dock att det inte var ett svårt val att genomföra operationen, då att överleva i relation till att förlora ett bröst vägde tyngre (Alves et al., 2010; Hajian et al., 2017; Fouladi et al., 2013). Hälsan upplevdes viktigare än det yttre.
“When one loses her health, it doesn’t matter how beautiful she is. I mean when you are patient, you won’t care about appearance” (Fouladi et al., 2013. s. 2081)
Flera deltagare i studien av Piot-Ziegler och medarbetare (2010) uttryckte sorg och
tacksamhet gentemot deras nuvarande kroppar. Efter att ha fått diagnosen bröstcancer såg de på sin kropp med andra ögon, och kände att de inte uppskattat den nog när den väl var frisk. I samma studie uttryckte två deltagare att de var mindre oroade inför mastektomin på grund av deras höga ålder. I studien av Hajian och medarbetare (2017) upplevde några patienter skuld
över deras tidigare ohälsosamma levnadsvanor och att de inte sökt tidigare för att undersöka brösten.
Upplevelser kopplat till nära relationer
Familj och nära vänner
Flera deltagare upplevde att under tiden i väntan på operation var familj och nära vänner viktigt att ha nära och att detta var det bästa stödet (Drageset et al., 2011; Drageset et al., 2012; Mehrabi et al., 2016). I studien av Drageset och medarbetare (2012) upplevde deltagarna att de kände sig stärkta runt sin familj och att flera relationer växte under denna period. Vissa kvinnor upplevde mer oro för deras anhöriga än för dem själva (Remmers et al., 2010) och i studien av Drageset och medarbetare (2012) uttryckte en deltagare att familjen är i behov av ett typ av stöd och hon själv ett typ av stöd. Flertalet studier visade att kvinnorna upplevde rädsla och oro inför att deras intima och/eller sexuella relationer skulle påverkas negativt av operationen (Piot-Ziegler et al., 2010; Jørgensen et al., 2015; Alves et al., 2010;
Mehrabi et al., (2016).
Skuld
Diagnosen bröstcancer skapade för många deltagare en känsla av skuld gentemot anhöriga.
Många upplevde sig själva som en börda och tog ansvar för andras sorg och smärta (Drageset et al., 2011; Drageset et al., 2012; Jørgensen et al., 2015; Piot-Ziegler et al., 2010; Hajian et al., 2017).
“I feel that I need to cry but I can’t break down and not support my children”
(Drageset et al., 2011. s 1945)
Enligt några deltagare var det värsta med att bli sjuk att de anhöriga hade en jobbig tid och de kände även en skuld gentemot sina döttrar som eventuellt i framtiden får bröstcancer
(Remmers et al., 2010). I studierna av Drageset och medarbetare (2011) och Piot-Ziegler och medarbetare (2010) förekom det deltagare som valde att undanhålla diagnosen och/eller information kring sjukdomen för att skydda andra. Några av kvinnorna upplevde även att de behövde vara starka och inte visa sig svaga inför andra, att andra var i större behov av stöd än de själva (Drageset et al., 2011).
Stöd
I studien av Fouladi och medarbetare (2013) upplevde några kvinnor att det var viktigt att få stöd av nära och kära inför operationen. De behövde uppmuntran att operationen är rätt beslut och att det kommer göra gott. Det var viktigt för flertalet kvinnor att få kunna uttrycka alla möjliga känslor, få visa sig svag, vara självisk och bli lyssnade på under denna tid. Att få stöd oavsett humör (Drageset et al., 2012; Jørgensen et al., 2015). Enligt Drageset och
medarbetare (2010) var stöd från vänner positivt och fick några av deltagarna att tänka på annat, vilket underlättade perioden.
Dock kunde stödet från familj och vänner upplevas som överväldigande, skrämmande och krävande. Några deltagare upplevde det svårt att ta emot stöd, de ville inte ha medlidande utan ville behandlas som personen före diagnosen (Drageset et al,. 2012; Mehrabi et al., 2016; Drageset et al., 2010).
Att hantera situationen
Styrka
En bröstcancerdiagnos och följande väntan på operation innebar olika upplevelser för samtliga studiers deltagare och därmed olika sätt att hantera denna tid. Gemensamt för flertalet studier var att de beskrev att kvinnorna kunde hitta styrka och en mening med
diagnosen. De upplevde att livet blev viktigare, att det var en lärdom samt att de kunde känna uppskattning inför saker och ting (Drageset et al., 2011; Drageset et al., 2010; Piot-Ziegler et al., 2010; Hajian et al., 2017).
Enligt Drageset och medarbetare (2012) blev de stärkta av vetskapen att de var älskade, respekterade och att nära och kära tänkte på dem. I två av studierna blev deltagarna stärkta av att andra befunnit sig i värre situationer och att andra har överlevt bröstcancer tidigare
(Drageset et al., 2011; Hajian et al., 2017). I studien av Drageset och medarbetare (2010) upplevde flera kvinnor att roliga aktiviteter, god kosthållning och motion underlättade väntan.
Det upplevdes positivt att försöka förbättra förutsättningarna för tillfrisknande. Att kunna använda humor gav även deltagarna styrka under denna tidsperiod (Drageset et al., 2010;
Piot-Ziegler et al., 2010).
Personligheten visade sig även spela en roll för hur tiden upplevdes, där egenskaper som att vara tolerant, anpassningsbar, hoppfull och optimistisk hade en positiv inverkan (Drageset et al., 2010; Hajian et al., 2017; Fouladi et al., 2013).
Acceptans
I studien som utfördes av Drageset och medarbetare (2011) upplevde patienter som precis fått sin bröstcancerdiagnos svårigheter med att förstå att de var sjuka då de själva ansåg sig vara friska. Många kunde själva inte känna cancerknölar eller symtom. Även Drageset och medarbetare (2012) tog upp denna aspekt, där vårdtagarna reagerade med chock och
emotionell avdomning när de fick beskedet om bröstcancer. Somliga patienter kunde inte ta beskedet på allvar och förstod först efter en tid innebörden av cancerdiagnosen (Fouladi et al., 2013).
Att acceptera situationen upplevde flera deltagare var positivt för att kunna hantera och gå vidare. Valet att genomföra operationen var för dem oundvikligt och det var något som bara behövde göras (Piot-Ziegler et al., 2010; Alves et al., 2010; Hajian et al., 2017; Fouladi et al., 2013). I studien av Alves och medarbetare (2010) upplevdes diagnosen som en chock men efter att ha accepterat situation kunde de uppleva lugn. Några deltagare upplevde en viss acceptans efter att ha förberett sig på det värsta, att cancern har spritt sig och är obotbar (Drageset et al., 2010).
Distans
Gemensamt för flertalet studier var att några av kvinnorna inte ville fokusera på sjukdomen.
Deltagarna försökte hindra påträngande tankar och funderingar samt undvika att tala om sjukdomen med vänner och familj (Drageset et al., 2012; Drageset et al., 2010; Piot-Ziegler et al., 2010; Alves et al., 2010; Hajian et al., 2017).
‘‘They mustn’t focus upon that when they phone me. It’s not what I want to talk about.’’
(Drageset et al., 2012. s. 44)
I studien av Hajian och medarbetare (2017) försökte några deltagare skapa fokus på annat än sjukdomen, i form av till exempel matlagning, tv-tittande eller att sova. Vissa deltagare upplevde att fortsätta sitt arbete som vanligt var en positiv distraktion, även om det var under tuffare omständigheter (Drageset et al., 2010; Hajian et al., 2017). I två av studierna förekom
det deltagare som vägrade acceptera sjukdomen och därmed inte ville genomföra operationen (Hajian et al., 2017; Fouladi et al., 2013). Enligt Hajian och medarbetare (2017) isolerade sig några deltagare för att undvika ytterligare information om sjukdomen.
Religion
Religion visade sig för vissa patienter vara en styrka och ett stöd i väntan på operation. Tron på Gud och att det är Gud som avgör utfallet för sjukdomen kunde hjälpa dem att acceptera diagnosen (Hajian et al., 2017; Mehrabi et al., 2016; Fouladi et al., 2013). I studien av Remmers och medarbetare (2010) och Hajian och medarbetare (2017) upplevde några deltagare frid av att besöka kapellet och att träffa en präst som bad för dem innan
operationen. I studien av Drageset och medarbetare (2012) upplevdes vetskapen om att andra bad för en positivt.
Upplevelse av sjukvården och sjuksköterskans roll
Tilltro på sjukvården
I flera studier upplevde deltagarna stor tilltro för sina vårdgivare och tillit till deras expertis och kompetens (Drageset et al., 2012; Drageset et al., 2010; Hajian et al., 2017; Zøylner et al., 2018). Patienterna kände att det fanns sjukvårdspersonal som tog dem på allvar och gjorde allt för att hjälpa dem, vilken för dem utgjorde ett viktigt stödsystem (Drageset et al., 2012).
Information
Många vårdtagare uttryckte att information var av mycket stor betydelse under tiden mellan diagnos och operation (Drageset et al., 2012; Drageset et al., 2010; Zøylner et al., 2018;
Fouladi et al., 2013). Flera deltagare i studien av Drageset och medarbetare (2012) tyckte att vårdgivarna erbjöd dem lagom med information och förklaringar. I studien av Drageset och medarbetare (2010) ville flera patienter få all information som fanns och använde sig gärna av alla de resurser som fanns att nyttja. I andra fall upplevde deltagare att för mycket information tillhandagavs för snabbt av sjukvårdspersonalen vilket blev överväldigande (Drageset et al., 2010; Jørgensen et al., 2015; Zøylner et al., 2018).
“Information is important for me, but I don’t want to receive it all at once”.
(Drageset et al., 2010. s.152)
I fyra studier beskrev patienter att de inte fått tillräckligt med information gällande ingrepp och behandlingsmetoder (Alves et al., 2010; Hajian et al., 2017; Zøylner et al., 2018; Fouladi et al., 2013). I studien av Alves och medarbetare (2010) var det flera patienter som inte visste vad för typ av ingrepp de skulle genomgå, vad ingreppet kallades eller hur det skulle utföras.
Enligt Fouladi och medarbetare (2013) kände vissa deltagare behov av att söka mer information på internet och rådfråga anhöriga om alternativa behandlingsmetoder.
Kommunikation
I två studier beskrev patienterna att de kände att det var viktigt att kommunikationen mellan dem och vården var väl etablerad (Drageset et al., 2011; Drageset et al., 2012). Exempelvis beskrev Drageset och medarbetare (2011) att somliga deltagare var oroliga för att glömmas bort, andra upplevde också att de störde om de kontaktade sjukhuset. Många kände därför att det hade varit bra om sjukvården var de som tog initiativ till regelbunden kontakt och
information (Drageset et al., 2012).
“A telephone call would have ‘opened up’ into something you really needed but hadn’t managed to do anything about. You don’t have the ability to fight; you’re at somebody else’s mercy.”
(Drageset et al., 2012. s. 44)
Några patienter upplevde ett tillgängligt stöd från sjukvården under tiden i väntan på operationen (Drageset et al., 2012; Mehrabi et al., 2016). Enligt Drageset och medarbetare (2012) uttryckte en patient att informationen från sjukvården var viktig men fyllde även funktionen av att ha någon att prata med.
När det kom till kommunikation beskrev flera deltagare även vikten av att känna att man fick sina frågor besvarade av sjukvårdspersonalen (Drageset et al., 2012; Jørgensen et al., 2015;
Remmers et al., 2010). I studien av Remmers och medarbetare (2010) beskrev patienterna att det var viktigt att känna uppmuntran till att ställa frågor samt att inga frågor upplevdes som opassande. Drageset och medarbetare (2012) menade också att vårdtagarna behövde känna att det fanns tid till frågor och att de inte blev avbrutna.
Enligt Drageset och medarbetare (2012) och Jørgensen och medarbetare (2015) uppskattade patienterna kontinuitet bland vårdpersonalen, vilket upplevdes underlätta kommunikationen.
Det upplevdes även hos vissa patienter lättare att anförtro sig till någon utomstående som vårdpersonal före anhöriga (Drageset et al., 2012). I tre studier beskrev patienterna att det var viktigt att sjukvårdspersonalen även var emotionellt involverad i deras vård (Jørgensen et al., 2015; Remmers et al., 2015; Zøylner et al., 2018). I studien av Jørgensen och medarbetare (2015) uttryckte vårdtagarna att de fick all praktisk information om operationen utan något fokus på den emotionella aspekten.
“Patients do not only expect professional, technically correct behaviour from nurses. Nurses should bring their feelings and personal sides into the relationship with the patients as well.”
(Remmers et al., 2015. s.14)
Det uppstod även svårigheter gällande kommunikationen mellan patient och kirurgen. Några av patienterna uppfattade inte informationen kirurgen lämnade och de upplevde även att inte vara en del av diskussionen och beslutet gällande vald behandlingsmetod (Alves et al., 2010;
Zøylner et al., 2019).
Flera patienter uttryckte ett behov av en personcentrerad vård. I studierna av Jørgensen och medarbetare (2015) och Remmers och medarbetare (2010) uppskattade patienterna när sjukvårdspersonal behandlade dem som en person och inte patient. Det upplevdes även positivt när sjuksköterskan kunde distrahera och stötta genom samtal, humor och glädje.
I studien av Jørgensen och medarbetare (2015) framkom det att patienterna upplevde det viktigt att vårdpersonalen kände till dem och deras historia. En patient upplevde
sjuksköterskan som ett stort stöd då sjuksköterskan ställde frågor som patienten själv inte kunde uttrycka men ville få besvarade.
DISKUSSION
Denna litteraturstudie utgick från syftet att undersöka hur patienter som diagnostiserats med bröstcancer upplevde tiden mellan diagnos och operation. Ur resultatet framträdde negativa upplevelser kopplat till patientens kropp- och självbild, ovisshet kring diagnosen och
framtiden, väntetiden, känslan av skuld samt nära relationer. Positiva upplevelser framkom ur
stöd från sjukvård och familj, religion och synen på livet. Totalt fem kategorier med tillhörande subkategorier identifierades efter genomförd analys. Dessa var: upplevelser av psykisk belastning, upplevelser av kropp- och självbild, upplevelser kopplat till nära relationer, att hantera situationen och upplevelser av sjukvården och sjuksköterskans roll.
Resultatdiskussion
Upplevelser av psykisk belastning
En bröstcancerdiagnos är mycket starkt kopplad till ångest och oro och detta var den vanligaste känsloreaktioner hos dem som drabbades (Drageset et al., 2011; Drageset et al., 2010; Jørgensen et al., 2015; Remmers et al., 2010; Piot‐Ziegler et al., 2010; Hajian et al., 2017; Mehrabi et al., 2016). Jørgensen och medarbetare (2015) beskrev att ångesten främst var kopplad till döden, att tappa kontrollen, den förändrade kroppen och påverkan på livet efter diagnosen.
I en annan litteraturöversikt som undersökte kvinnors upplevelser av ångest innan
bröstcancer-biopsi framkom liknande resultat där deltagarna i studierna kände stor ångest kopplat till ingreppet som de skulle genomgå, ovissheten kring om de hade bröstcancer eller ej samt ångest kopplat till väntan och bristande information från sjukvårdspersonal (Lauro- Grotto et al., 2019). Även om studien av Lauro-Grotto och medarbetare (2019) syftar till att undersöka en annan tidsperiod av vårdförloppet så kan man se flera likheter i resultatet, som skulle kunna stärka trovärdigheten för resultatet för denna studie. Denna studies resultat presenterades likt Lauro-Grotto och medarbetare (2019) väntetiden, ovissheten och
operationen som faktorer som gav upphov till ångest och oro hos deltagarna (Drageset et al., 2010; Jørgensen et al., 2015).
Förekomst av ångest bland deltagarna kan även kopplas ihop med studien av Hashemi och medarbetare (2019) vilket påvisade att prevalensen för ångest hos denna patientgrupp visade sig vara att en av tre patienter lider av ångest i relation till sin bröstcancer.
Flera negativa känslor och existentiella tankar besvärade patienterna under denna tidsperiod.
Rädslor, känslor av ensamhet, skuld, orättvisa och besvikelse. Dessa känsloreaktioner kan förklaras som en naturlig del av den krisreaktion vilket bröstcancern kan innebära för
Den emotionella aspekten av patienternas upplevelser blir viktig att koppla till det
vårdvetenskapliga begreppet “livsvärld”. Patienterna i studierna upplever många individuella känslor baserat på kultur, religion, bakgrund och kontext, vilket också speglas och belyses i begreppet livsvärld. Enligt begreppet skapar varje enskild individ sin livsvärld utifrån sina egna erfarenheter och upplevelser och sättet att tolka världen beskrivs som mycket
individualiserat (Ekebergh, 2015). Det är därav av stor vikt för vårdpersonal att se patienten framför dem, ta reda på vilka erfarenheter patienterna har av sammanhanget samt vilka eventuella rädslor eller funderingar som finns och besvara dessa.
I flertalet studier beskrevs känslorna som uppkom i samband med diagnos och
operationsbesked vara kopplade till många varierande faktorer beroende på individ. Enligt Piot‐Ziegler och medarbetare (2010) menades det till exempel att mödrar var mer benägna till att känna rädsla för återfall samt att diagnosen var ett hot, inte bara för dem utan även för deras döttrar. I två studier belyser många av vårdtagarna med partner ångest inför hur de och deras partner skulle komma att se på kroppen efter mastektomin (Piot‐Ziegler et al., 2010;
Hajian et al., 2017). Dessa två exempel skulle kunna stärka teorin om livsvärlden och att erfarenhet och bakgrund spelar en stor roll i hur individer upplever olika situationer, som i detta fall där kvinnor med olika bakgrund upplever olika känslor kopplat till att få sin bröstcancerdiagnos.
Tiden mellan diagnos och operationen upplevdes för många patienter som mycket
påfrestande, lång, svår att genomlida och hopplös (Drageset et al., 2010; Jørgensen et al., 2015). Att leva i väntan och ovisshet leder enligt Arman (2015) till en osäkerhet hos
patienterna, detta minskar känslan av delaktighet och möjligheten till att påverka vården samt försvårar kommunikationen. Denna upplevelse kan beskrivas som vårdlidande då patienterna uteblir ett stöd de uttrycker ett starkt behov av, vilket sjukvården måste bemöta samt sätta in passande åtgärder för att lindra.
Upplevelse av kropp- och självbild
En stor del av resultatet för denna studie berörde deltagarnas upplevelser av en förändrad kropp- och självbild (Alves et al., 2010; Drageset et al., 2010; Drageset et al., 2011; Fouladi et al., 2013; Hajian et al., 2017; Jørgensen et al., 2015; Piot-Ziegler et al., 2010) Det första dimensionen av kroppsbilden berörde hur deltagarna själva tänkte att de skulle känna inför
sin mastektomerade kropp, den andra dimensionen handlade om hur de tänkte att
omgivningen skulle reagera. Denna aspekt presenterades i flera studier (Drageset et al., 2010;
Piot-Ziegler et al., 2010).
Enligt Bruun Lorentsen & Grov (2011) så betraktades kvinnans bröst även som en viktig del av en hennes sexuella identitet och förlusten av ett bröst kunde därför påverka kvinnans upplevelse av att vara kvinna. Författarna till denna studie anser att dagens samhälle bygger på patriarkala strukturer där skillnader mellan män och kvinnor fortfarande existerar. Dessa maktstrukturer gör sig exempelvis synliga i sexualiseringen av den kvinnliga kroppen och inte minst de starka skönhetsidealen som genomsyrar medier och plattformar idag. Denna aspekt kan definitivt ha spelat en roll i hur kvinnorna i studien uppfattar sin egen kropp- och självbild. Deltagare i studien av Drageset och medarbetare (2011) och Alves och medarbetare (2010) uttryckte att de trodde att de skulle känna sig missbildade eller defekta efter
mastektomin. I studien av Drageset och medarbetare (2010) uttryckte även deltagare oro för vad partners och andra i omgivningen skulle tycka om den mastektomerade kroppen och en deltagare uttryckte rädsla för att inte längre vara älskad efter ingreppet. Dessa starka citat anser författarna ger ett tydligt exempel på hur normer och ideal får kvinnor att basera sitt självvärde på hur de själva och andra ser på deras kroppar.
I introduktionen av denna studie presenterades information om att den största delen svenskar som opereras för bröstcancer får bröstbevarande kirurgi. Detta trodde man skulle leda till minskad oro och ångest för patienterna, men sådan blev inte fallet. Mängden oro och ångest förblev den samma hos patienterna trots att de fick behålla sina bröst (Ingvar, 2012). Denna synpunkt blir intressant och kan förmodligen förklaras av att själv- och kroppsbilden förändras hos patienterna, oavsett om de genomgår mastektomi eller ej.
Lyckligtvis presenterades också en acceptans och tacksamhet hos deltagare relaterat till den mastektomerade kroppen, samt en uppfattning om att det i slutändan var viktigast att behålla hälsan framför sina bröst (Alves et al., 2010; Hajian et al., 2017; Fouladi et al., 2013).
Det upptäcktes även en ökad oro och rädsla bland de deltagare som hade barn eller i en framtid ville ha det. Borttagandet av ett bröst verkade påverka mer än kvinnans självbild då funktionen att amma sitt barn påverkas, vilket skapade tankar kring modersrollen och
hos kvinnor med döttrar att bröstcancern var hot mot dem båda och att i en framtid deras döttrar får det (Piot‐Ziegler et al., 2010).
Upplevelser kopplat till nära relationer
Gällande patienternas upplevelser kopplat till deras nära relationer kom författarna till denna studie fram till att det var vanligt förekommande att kvinnorna inkluderade andra i deras sjukdomsbild. Även om en del kvinnor upplevde att familj och nära vänner var ett viktigt och behövligt stöd (Drageset et al., 2011; Drageset et al., 2012; Mehrabi et al., 2016), förekom det till större del flera negativa och påfrestande aspekter av relationerna. Kvinnorna upplevde oro och skuld inför partner och övrig familj, rädsla inför hur den intima/sexuella relationen skulle påverkas efter operationen samt känslan av att vara en börda och behovet av att visa sig stark inför andra (Drageset et al., 2011; Remmers et al., 2010; Mehrabi et al., 2016; Drageset et al., 2012; Alves et al., 2010; Jørgensen et al., 2015; Piot-Ziegler et al., 2010; Hajian et al., 2017).
Detta resultat jämfördes med en studie av Walsh och medarbetare (2010) för att hitta eventuella likheter eller skillnader, där syftet innefattar mäns upplevelse av att genomgå prostatektomi. I studiens resultatet förekom inga liknande tankar relaterat till nära relationer.
Männen i studien upplevde mest oro och rädsla inför erektil dysfunktion, urininkontinens, att cancern spridit sig eller cancerrecidiv. Detta påvisar en skillnad i samhället hos män och kvinnor gällande hur relationer påverkar dem.
Resultatet kring behovet av stöd från anhöriga varierade där deltagarna ur studien av Drageset och medarbetare (2011) uttryckte att de behövde vara starka inför familj och
anhöriga samt att de var i ett större behov av stöd än dem själva. Medan ett behov av stöd och att det kunde vara positivt hittades i studien av Fouladi och medarbetare (2013).
Utifrån resultaten verkar det finnas ett behov av stöd från anhöriga, men att det förekommer ett mönster bland patienter där mer uppmärksamhet riktats mot andras välmående än deras egna. I dessa fall kan det vara relevant för sjuksköterskor och övrig personal att vara lyhörda för stöttning och tillgänglighet för både patienter och dess anhöriga. Sjuksköterskans roll innebär ett omvårdnadsansvar i partnerskap med både patienter och närstående, vilket kan innebära ett behov av vårdande samtal där bägge parter får stöd att hantera den rådande situationen (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Det vårdande samtalet bör utforma sig efter patientens och närståendes behov och önskemål där sjuksköterskan har en öppen och reflekterande hållning. Bägge parter ska få sina känslor och tankar bekräftade samt
