Lärande och samhälle
Skolutveckling och ledarskap
Examensarbete
15 högskolepoäng, avancerad nivå
Specialpedagogers och arbetsterapeuters uppfattningar om sina uppdrag i skolan
Perceptions of special educators and occupational therapists about their assignments in school
Ulla Ekeberg
Specialpedagogexamen 90 hp Slutseminarium 2020-08-27
Examinator: Birgitta Lansheim Handledare: Marie Jedemark
2
Tack
Tusen tack till er specialpedagoger och arbetsterapeuter som delade med er av era erfarenheter kunskap och uppfattningar om det värdefulla arbetet ni gör för de elever ni möter. Utan er medverkan hade denna studie aldrig varit möjlig.
Tusen tack till Marie för ovärderlig handledning. Ditt alltid goda humör och peppning när jag var på väg att ge upp har bidragit till färdigställandet.
Tusen tack Roland, min livskamrat sedan 30 år tillbaka, för att du stötta mig och givit mig den tid jag behövt för att komma fram till målet.
Förord
”Specialpedagogers och arbetsterapeuters uppfattningar om sina uppdrag i skolan”. Varför denna rubrik? Som specialpedagog, vårdlärare och arbetsterapeut vill jag försöka bidra med förtydligande till varför arbetsterapi kan förstärka och komplettera specialpedagogens uppdrag i skolans vardag för alla elever och bli en självklar aktör i elevhälsoteamet.
Som kliniskt verksam arbetsterapeut sedan 1980-talet har jag upplevt en stor förändring både vad det gäller roll, arbetsuppgifter, utökade arbetsfält och inte minst den vetenskapliga utvecklingen inom arbetsterapi. Synen på en arbetsterapeut har förändrats från att ha varit den som aktiverade inneliggande patienter på sjukhus till att vara den profession som har aktivitet och delaktighet i vardagens olika miljöer i fokus. Genom att få vardagen att fungera utifrån vad
”klienten” vill, behöver och förväntas utföra, försöker arbetsterapeuten finna lösningar på upplevda aktivitetsproblem. Arbetsterapeutens roll är att vara problemlösare. I detta ser jag likhet med specialpedagogens.
3
Sammanfattning/Abstract
Ekeberg, Ulla (2020). Specialpedagoger och arbetsterapeuter uppfattningar om sina uppdrag i skolan. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.
Förväntat kunskapsbidrag
Arbetsterapeuter är en ny yrkesgrupp inom skolan i Sverige, men internationellt sett är gruppen väl etablerad sedan länge. Varför är det så? På flera platser i landet arbetar specialpedagoger och arbetsterapeuter tillsammans för att göra skillnad för elever och få dem att lyckas i sina studier. Vad är skillnaden respektive likheten i specialpedagogers och arbetsterapeuters uppdrag i skolan? Det finns oklarheter och det är det jag vill beskriva utifrån att har intervjuat de båda yrkeskategorierna tillsammans om hur de uppfattar sina uppdrag. Genom att jämföra deras uppfattningar kan det bli tydligt om vad som förenar och vad som skiljer professionerna åt och på vilket sätt de förstärker varandra så att en ökad förståelse för arbetsterapeuters kompetens i skolan kan komplettera elevhälsan med ytterligare perspektiv för att alla elever ska lyckas i sina studier.
Syfte och frågeställningar
Synliggöra skillnader och likheter mellan hur specialpedagoger och arbetsterapeuter uppfattar sina uppdrag och yrkesspecifika kompetens de har och använder i skolan för att skapa förutsättningar för elevers lärande och måluppfyllelse i en inkluderande skola.
Frågeställning
1. Hur uppfattar specialpedagogen respektive arbetsterapeuten sina respektive uppdrag i skolan?
2. Vad uppfattar specialpedagoger respektive arbetsterapeuter är skillnaden respektive likheten mellan sina och varandras yrkesspecifika kompetens så som utbildning, yrkeserfarenheter, teoretiska referensramar, synsätt och perspektiv, samt kartläggningsinstrument och metoder.
3. Hur uppfattar specialpedagoger och arbetsterapeuter att de berikar varandra genom sitt samarbete?
4
4. Hur uppfattar specialpedagoger och arbetsterapeuter att de kan bidra till elevernas måluppfyllelse i skolan?
Teori
Denna kvalitativa studies resultat bygger på beskrivning och berättande från specialpedagoger och arbetsterapeuter som arbetar tillsammans. Studien är inspirerad av den kvalitativa empiriska forskningsansatsen fenomenografi som utgår ifrån ett bestämt sätt att se människan i världen, det vill säga beskrivningar av hur människor uppfattar avgränsade delar av, fenomen, i sin omvärld. Att uppfatta innebär enligt Uljens (1989) att skapa mening.
När det gäller teoretiska perspektiv inom specialpedagogik är det omöjligt att endast utgå från ett, menar Jakobsson och Nilsson (2019). Det beror på att specialpedagogiken hämtar teorier från flera områden; pedagogik, medicin, psykologi, sociologi och filosofi. Det relationella perspektivet dominerar för informanterna men andra perspektiv kan även skönjas därför beskrivs även andra perspektiv så som det kategoriska, kompensatoriska och kritiska perspektivet men också dilemmaperspektivet och det salutogena perspektivet samt inkludering.
Eftersom tre av arbetsterapeuterna uttryckligen berättar att deras grundutbildning bygger på den teoretiska modellen The Model of Human Occupation (MOHO) beskrivs även denna (Kielhofner, 2012). Indirekt berättar arbetsterapeuterna även att de använder sig av modellen P-E-O i sitt kliniska tänkande och handlande. P E O står för Person – Environment – Occupation, och modellen illustrerar samspelet individ, miljö och aktivitet.
Läggs de specialpedagogiska perspektiven tillsammans med PEO-modellen utvidgas perspektiven med aktivitetsdimensionen, det vill säga utförandet av en uppgift eller handling, då lärmiljön planeras för att möta alla elevers olikheter på olika nivåer.
Metod
Som metod valdes fokusgruppintervju med fem specialpedagoger och fem arbetsterapeuter som arbetar inom olika utbildningsverksamheter, från förskola upp till vuxenutbildning på gymnasienivå, inklusive särskola inom både grundskolan och gymnasiet, samt resursskola på gymnasienivå. De intervjuade har fått berätta om sitt arbete inom den skolverksamhet de är anställda inom. Informanterna har bland annat fått beskriva skillnader respektive likheter i sina uppdrag och yrkesroller.
5
Resultat
Specialpedagogerna och arbetsterapeuterna som intervjuats berättar att de kan se samma utmaningar hos elever men har olika förklaringar till varför och olika förslag på åtgärder som kompenserar eller eliminerar hinder som existerar i lärmiljön. I samverkande former konsulterar och diskuterar de med varandra även när de inte arbetar med samma elevärenden. Annat exempel då yrkesprofessionerna berikar varandra är när en av dem gjort kartläggning kan den andra ta vid, det vill säga gå in med insatser. Det finns ett ömsesidigt förhållande i detta och därför kompletterar och berikar de varandra i sitt arbete. Specialpedagogen är specialiserad på pedagogik och specialpedagogik och kan och förstår skolan. Skolan är en ny yrkesarena för arbetsterapeuterna. De har medicinsk kompetens med fokus på att skapa förutsättningar för aktivitet och delaktighet och har ett helhetsperspektiv över hela dygnet i alla de miljöer eleven eller eleverna befinner sig. Det skiljer sig från specialpedagogerna som har skoldagen och elevgruppens lärande i fokus där förutsättningarna finns utifrån hur miljön anpassas, så att eleverna kan gå vidare till nästa kunskapsnivå och steg i livet. Specialpedagogens fokus ligger till övervägande del på gruppnivå medans arbetsterapeuterna på individnivå. Då de båda yrkesgrupperna arbetar tillsammans med ett gemensamt uppdrag ligger fokus på gruppnivå.
Uppdrag på organisationsnivå är det endast en av specialpedagogerna som uttrycker.
Specialpedagogiska implikationer
Den relevans studien har är att få ökad förståelse för specialpedagogers och arbetsterapeuters arbetsinsatser i skolan och hur de tillsammans kan göra skillnad i skolan på alla nivåer, individ- , grupp- och organisationsnivå. Genom samverkan arbetar de med hälsofrämjande och förebyggande insatser. Tillsammans kan yrkesgrupperna bidra med utökad helhetssyn där även påverkansfaktorer utanför skoldagen tas i beaktande i större utsträckning.
Nyckelord
Arbetsterapi, occupational therapist, school, specialpedagogik, special educators.
6
Innehållsförteckning
INLEDNING ... 8
SPECIALPEDAGOGEN OCH ARBETSTERAPEUTEN ... 8
BAKGRUND ... 10
SPECIALPEDAGOG I SKOLAN ... 10
ARBETSTERAPEUT I SKOLAN ... 10
ELEVHÄLSAN ... 11
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 12
CENTRAL BEGREPP ... 13
TIDIGARE FORSKNING ... 13
HÄLSOFRÄMJANDE OCH FÖREBYGGANDE ARBETE ... 13
Inkludering... 13
Arbetsterapi i skolan ... 15
SPECIALPEDAGOGIK OCH ARBETSTERAPI ... 18
TEORETISK FÖRANKRING ... 19
FENOMENOGRAFI ... 19
SPECIALPEDAGOGISKA TEORETISKA PERSPEKTIV... 21
METOD ... 23
URVALSGRUPP... 24
GENOMFÖRANDE ... 25
BEARBETNING OCH ANALYS... 25
TROVÄRDIGHET OCH GILTIGHET ... 26
ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 27
RESULTAT OCH ANALYS ... 27
UPPDRAGEN ... 27
Specialpedagogernas uppfattning om sina uppdrag ... 29
Arbetsterapeuternas uppfattning om sina uppdrag ... 30
Gemensam uppfattning om uppdragen ... 31
Sammanfattande analys ... 32
ATT GÖRA SIG TILLGÄNGLIG FÖR UPPDRAG ... 32
Sammanfattande analys ... 34
YRKESSPECIFIK KOMPETENS FÖR GENOMFÖRANDET AV UPPDRAGEN ... 34
Utbildning och yrkeserfarenhet ... 34
7
Yrkesteoretiska perspektiv och modeller ... 35
Kartläggningar, instrument och sekretessnivå ... 36
Hjälpmedel ... 37
VAD SAMVERKAN BIDRAR MED ... 38
BIDRAG TILL HÖGRE MÅLUPPFYLLELSE ... 39
DISKUSSION ... 40
RESULTATDISKUSSION ... 40
SPECIALPEDAGOGISKA IMPLIKATIONER ... 43
METODDISKUSSION ... 44
FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING ... 46
REFERENSER ... 47
BILAGA 1... 51
BILAGA 2... 52
8
Inledning
Specialpedagogen och arbetsterapeuten
Specialpedagogen och arbetsterapeuten strävar efter att identifiera hinder eller utmaningar som upplevs av individer i den miljön de befinner sig. Detta för att finna lösningar för ökad självständighet, aktivitetsförmåga, delaktighet och hälsa. Det är inget ensamarbete utan kräver samarbete mellan både elever, närstående och olika professioner som kan bidra med olika infallsvinklar.
I min studie vill jag bidra med forskning som kan ge förtydligande till varför arbetsterapeuten bör bli en yrkeskategori som förstärker elevhälsan och bidrar med att möjliggöra högre grad av inkludering av alla elever för att uppnå en skola för alla. Där elever når kunskapsmålen. Inkludering handlar, enligt Nilholm (2020), inte om placering av elever utan det gäller att se helheten. Att kunna matcha undervisningssituationer utifrån elevers olika förutsättningar. Jakobsson och Nilsson (2019, s. 38) skriver att inkludering är att ”alla ingår i samma helhet från början”. Det skriver även Persson (2019) och utvecklar det genom att hävda att för att eleverna ska känna meningsfullhet krävs att deras aktivitet och delaktighet räknas som resurs i det gemensamma.
Min uppfattning är att det finns en otydlighet vad det gäller specialpedagogers och arbetsterapeuters uppdrag i skolan. Informanterna i min studie bekräfta detta och menar att ledare på organisationsnivå kan sakna insyn och viss kunskap om vad en specialpedagog respektive en arbetsterapeut kan bidra med och vet inte alltid skillnaderna mellan professionernas utbildning, kompetensområde och uppdrag.
Som specialpedagog finns det många perspektiv att reflektera kring och arbeta utifrån.
Med väl utvecklad relationskompetens i yrkesutövandet vill en god och respektfull relation skapas med elever i den miljön de befinner sig och arbetar i. Med det relationella perspektivet som redskap i sina tankar och i handling beaktas eleven på olika nivåer, individ-, grupp- och organisationsnivå i relation till lärmiljön (Jakobsson & Nilsson, 2019). Genom det relationella perspektivet söks orsaker till elevers utmaningar i lärmiljön (Lindqvist, 2017). Lärmiljön beskriver Skolverket (2019, s. 104) som ”hela den miljö och det sammanhang som barn och unga befinner sig under en dag i förskolan eller skolan och som skapas av verksamheten”. I skolans lärmiljö finns många faktorer att ta hänsyn till, den fysiska miljön såväl som den pedagogiska och sociala. I den sociala miljön ingår alla de personer som samspelar i olika skolaktiviteter under skoldagen.
9
Arbetsterapeuter har ett holistiskt synsätt vilket svara väl mot specialpedagogens där man behöver identifiera på vilken nivå insatser ska inriktas; på organisationen, gruppen eller individen. Att även ta alla dygnets timmar i beaktande är viktigt, men på vilket sätt man gör det är inte självklart för de båda yrkesgrupperna. På vilket sätt beskrivs i resultatet.
Internationellt sett, till exempel i England, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland, är arbetsterapi en naturlig del i skolans verksamhet. Arbetsterapeuternas världsorganisation, WFOT, World Federation of Occupational Therapy, har tagit ställning till vad de anser gälla kring arbetsterapins bidrag till att främja inkludering i skolans praktik för barn och ungdomar.
Organisationen har samlat sina åsikter i ett officiellt dokument. Sammanfattningsvis anser de arbetsterapeuter kunna, genom sitt sätt att se på människan i relation till den miljö och de aktiviteter som utförs, stödja inkluderande utbildning på individ-, grupp- och organisationsnivå. Arbetsterapeut i skolans verksamhet kan, i samverkande former, möjliggöra aktivitet och reducera hinder för delaktighet. WFOT (2016) hävdar att det inte enbart gäller för de elever som är i behov av extra anpassningar och särskilt stöd, utan för alla (World Federation of Occupational Therapy [WFOT], 2016).
2014 publicerades en artikel i e-tidningen ”Skolvärlden” (2020) att arbetsterapeuter borde ingå i elevhälsan. Några år senare, 2017, lades en motion fram i riksdagen med rubriken Arbetsterapeuter i elevhälsan i skolan, 2017/18:2505. I den ville man lyfta fram att arbetsterapeuter är en profession som i hög utsträckning skulle kunna förstärka elevhälsan (Åsebol, 2017).
På Riksförbundets Attentions hemsida har det publicerats en artikel skriven av Nina Norén, med rubriken ”Fördelar med arbetsterapeuter i skolan” (Riksförbundet Attention, Norén, 2020). I artikeln framgår det att arbetsterapeuterna tycker det är viktigt att ta reda på hur eleven mår och hur livet är utanför skolans vardag, att ta hela dygnet i beaktandet. Det helhetsperspektivet upplever de inte alltid finns i den vanliga elevhälsan. Arbetsterapeuterna berättar att de stöttar elever i planering av tex läxläsning, men har även möjlighet att prova ut hjälpmedel.
Arbetsterapeutens kunskap om aktivitet och delaktighet i relation till miljön kan vara en viktig resurs för att elev ska uppnå målen i skolan och förstärka de specialpedagogiska insatserna.
Som yrkesverksam specialpedagog, och inom kort utexaminerad, samt arbetsterapeut och vårdlärare, har jag flera perspektiv med mig i min ”ryggsäck”. Dem vill jag använda för att förtydliga på vilka sätt specialpedagogik och arbetsterapi kan särskiljas men också förenas för
10
att gemensamt bidra med hälsofrämjande och förebyggande insatser i skolan med fokus på inkludering, aktivitet och delaktighet.
Bakgrund
Specialpedagog i skolan
I enlighet med examensordningen för specialpedagoger ingår det bland annat i yrkesrollen att ansvara för att identifiera och kartlägga möjligheter och hinder i lärmiljöer för elever där undervisning sker (Examensordningen, SFS 2017:1111). Att vara en kvalificerad samtalspartner i pedagogiska frågor samt vara involverad i och leda utveckling av skolan och det specialpedagogiska arbetet, ingår också (Socialstyrelsen, 2016). Specialpedagogen ska ha rollen som att vara den som ”lyfter blicken” och intar ett övergripande perspektiv. Det ingår i rollen att vara den som analyserar faktorer som kan påverka lärandet i de miljöer där eleverna befinner sig i skolan, men också att analysera det förhållningssätt som råder i skolans praktik, samt identifiera styrkor och svårigheter hos elever. Analysen ska leda fram till förståelse för vilka styrkor och utmaningar elever har. Detta för att kunna utforma lärmiljön innan behov av extra anpassningar och särskilt stöd uppstår. Specialpedagogen förväntas vara den som medverkar till, deltar och samverkar med skolpersonalen för att med gemensamma krafter möta behoven som uppstår i lärmiljöerna (Lindqvist, 2017).
Arbetsterapeut i skolan
Arbetsterapeuter i skolan är inte en självklarhet i Sverige. Det finns idag ett 30-tal legitimerade arbetsterapeuter som är anställda inom olika skolverksamheter. Inom professionens ansvarsområden finns att möjliggöra aktivitet och delaktighet i vardagens alla aktiviteter och miljöer, så som exempelvis för elever i skolan. Dygnets alla timmar tas i beaktande. Enligt Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF), (Socialstyrelsen, 2020) definieras aktivitet som ”en persons genomförande av en uppgift eller handling” och delaktighet som ”en persons engagemang i en livssituation”. En barn- och ungdomsversion av ICF finns också, ICF-CY (Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionhinder och hälsa – barn- och ungdomsversionen), som inbegriper åldersspannet nyfödd till 18 år. Hälsa är ett grundläggande begrepp i ICF och ICF-CY, likväl som faktorer som påverkar hälsa så som aktivitet och delaktighet. Livsområde, som i ICF beskrivs under delaktighet, är ”Lärande och att tillämpa kunskap”, vilket ingår i skolans
11
uppdrag, det vill säga att arbeta med lärande, tänkande och problemlösning (Socialstyrelsen, 2020, Jakobsson & Nilsson, 2020). Persson (2019) lyfter också upp ICF och dess hälsoperspektiv i relation till skolan. För att förstå elever med utmaningar behövs förståelse för omgivningens betydelse för elevernas upplevelse av välbefinnande. Omgivningen utgörs både av det fysiskt materiella men också de personer elever samspelar med under skoldagen.
Därtill kommer möjligheten till aktivitet och delaktighet i skolans kontext, det vill säga i lärmiljön.
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter publicerade 2018 en kunskapsöversikt över den samlade nordiska forskningen, som bedrivits mellan 2000 – våren 2018, kring skola och barn relaterat till arbetsterapi. Kunskapsöversikten bygger på 38 vetenskapliga artiklar. Det som framkom var att de studier som genomförts fram för allt belyser aktivitet och delaktighet i skolan utifrån elevernas perspektiv (Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter [FSA], 2018). Ingen forskning visade på arbetsterapeuters uppdrag i relation till specialpedagogers.
Elevhälsan
Enligt 25 § i skollagen (SL, SFS 2010:800) står det skrivet att elevhälsan ska arbeta med förebyggande och hälsofrämjande insatser. Det innebär att dess mål är att stärka elevers fysiska, psykiska och sociala välbefinnande genom medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Det i sin tur kräver interventioner som att identifiera områden i skolan som utgör risker för att utmaningar uppstår (SL, SFS 2010:800 & Lindqvist, 2017).
För att minimera riskerna för att elever hamnar i skolsvårigheter krävs förebyggande arbete genom identifiering av riskfaktorer. Dessa analyseras för att användas i förbättringsarbete och för att få fram faktorer som anses skyddande (Lindqvist, 2017).
Enlig skollagen 25 § (SL, SFS 2010:800) ska det inom elevhälsan finnas tillgång till medicinsk, psykologisk, psykosocial och specialpedagogisk kompetens. Yrkeskategorierna som är specificerade är skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator, däremot inte vilken yrkeskategori som avses när det gäller den eller de personer som innehar specialpedagogisk kompetens och ansvarar för specialpedagogiska insatser kring elever. Därmed är det inte självklart att det är specialpedagog och eller speciallärare som har option på den rollen även om det oftast är de yrkesprofessionerna som ingår i elevhälsan.
Vad menas då med specialpedagogisk kompetens? Hylander och Guvå (2017) skriver att specialpedagogik är en del av pedagogiken och numera ses som ett prövande och vidareutvecklande av flera olika pedagogiska teorier. Det innefattas av beteende- och medicinsk vetenskap, samt språkvetenskap. Utifrån dessa vetenskaper fås fördjupade
12
pedagogiska kunskaper i relation till lärande så att insatser och åtgärder för elever kan vila på vetenskaplig grund med evidens. Specialpedagogisk kompetens innebär att ha förståelse för att elevers olikheter, oavsett diagnos eller inte, påverkar grupp, klass, individ, samt planering och genomförande av undervisning (Persson, 2019).
I Socialstyrelsens och Skolverkets publikation ”Vägledning för elevhälsan” (2017) står det att läsa att den eller de som innehar specialpedagogisk kompetens ska kunna stötta elev som bedöms ha svårigheter i skolan och skapa möjligheter för lärande utifrån elevens förutsättningar kopplat till den lärmiljön eleven befinner sig.
Kan arbetsterapeut också vara den yrkeskategori som har specialpedagogisk kompetensen? I grundutbildningen, på kandidatnivå, studerar arbetsterapeuten bland annat medicinsk vetenskap så som människans uppbyggnad och funktion, olika sjukdomstillstånd, psykologi, sociologi, men fram för allt aktivitetsvetenskap. Aktivitetsvetenskap innebär bland annat att människan studeras i relation till aktiviteter hen gör i sin vardag, samt hur möjligheter att utföra aktiviteterna påverkar individens hälsa och delaktighet.
Detta kan jämföras med specialpedagogens utbildning där en grundläggande pedagogisk examen som grundskolelärare, ämneslärare, yrkeslärare, förskollärare eller motsvarande med äldre examen först behöver uppnås för att bli antagen till programmet. Utöver det krävs att läraren varit yrkesverksam i minst tre år inom sitt utbildningsområde innan behörighet till specialpedagogprogrammet kan erhållas. Utbildningen är på avancerad nivå.
Syfte och frågeställningar
Synliggöra skillnader och likheter mellan hur specialpedagoger och arbetsterapeuter uppfattar sina uppdrag och yrkesspecifika kompetens de har och använder i skolan för att skapa förutsättningar för elevers lärande och måluppfyllelse i en inkluderande skola.
Frågeställning
1. Hur uppfattar specialpedagogen respektive arbetsterapeuten sina respektive uppdrag i skolan?
2. Vad uppfattar specialpedagoger respektive arbetsterapeuter är skillnaden respektive likheten mellan sina och varandras yrkesspecifika kompetens så som utbildning, yrkeserfarenheter, teoretiska referensramar, synsätt och perspektiv, samt kartläggningsinstrument och metoder.
13
3. Hur uppfattar specialpedagoger och arbetsterapeuter att de berikar varandra genom sitt samarbete?
4. Hur uppfattar specialpedagoger och arbetsterapeuter att de kan bidra till elevernas måluppfyllelse i skolan?
Central begrepp
• ”Aktivitet”: Genomförandet av en uppgift eller handling
• ”Delaktighet”: En persons engagemang i en livssituation
• ”Inkludering”: elever är pedagogiskt och socialt delaktiga i gemensam lärmiljö oavsett individuella förmågor
• ”Klient”: Begrepp som används inom arbetsterapi. Vem klienten är beror på vem eller vilka insatserna är riktade mot. Utifrån skolperspektiv kan det vara insatser på olika nivåer, individ, grupp och eller organisation.
• ”Yrkesspecifik kompetens”: utbildning, yrkeserfarenheter, teoretiska referensramar, synsätt och perspektiv, samt kartläggningsinstrument och metoder, som är specifika för specialpedagoger respektive arbetsterapeuter.
Tidigare forskning
I föreliggande studie har en forskningsdesign som är inspirerad av fenomenografi använts samt specialpedagogiska teorier och en arbetsterapeutisk modell.
Hälsofrämjande och förebyggande arbete
Inkludering
Inkludering i skolans värld kan beskrivas som att elever är socialt och pedagogiskt delaktiga samt planerade inom ramen för den vanliga undervisningen oavsett deras fysiska, intellektuella, sociala, emotionella, språkliga förmågor (Lindqvist, 2017). Med andra ord, att alla elever ingår i samma helhet (Jakobsson & Nilsson, 2019). Om inkludering ska uppnås för alla elever menar Nilholm (2020) att hela undervisningssituationen behöver förändras och anpassas för den variation som ses hos den grupp elever läraren står inför.
14
Utbildningsåtgärderna med förslag till inkludering är områden som behandlas inom skolväsenden runt om i världen. I tex USA utgör arbetsterapeuter en naturlig del av personalen i skolans arbete med inkludering medans i Europa är det ett framväxande arbetsområde (Echsel, Price, Josephsson & Schulze, 2019 & Kaelin, Ray-Kaeser, Moioli, Kocher Stalder, Santinelli, Echsel & Schulze, 2019). Studier från Brasilien och Schweiz (Pires da Fonseca et al., 2018 & Echsel et al., 2019) hade som syfte att få kunskap om arbetsterapeutiska erfarenheter och insatser i skolans inkluderingsprocess. I en studie från Schweiz (Kaelin et al., 2019) ville man få förståelse för arbetsterapeutens bidrag till inkluderande undervisning. Studiernas resultat visar att gott tvärvetenskapligt samarbete mellan paramedicinare och pedagoger i skolan är nyckelfaktorer för lyckosamt inkluderingsarbete.
Att bygga relationer för att förstå utmaningarna i skolan och lärarnas livsvärld är väsentligt.
Likaså att samarbetet mellan hem och skola fungerar väl, vilket stämmer väl överens med innehållet i styrdokument där det i läroplanen står att ”Skolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. Arbetet måste därför ske i samarbete med hemmen” (Skolverket, 2019, s. 7). I skollagen kap 3, 3§, står det skrivet att ”Vårdnadshavare för ett barn i förskolan samt eleven och elevens vårdnadshavare i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, special-skolan, sameskolan, fritidshemmet, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska fortlöpande informeras om barnets eller elevens utveckling” (SL, SFS 2010:800). Det kräver samarbete med vårdnadshavare.
Utifrån hur hälso- och sjukvården och skolan i Brasilien och Schweiz är organiserade arbeta arbetsterapeuter oftast på konsultbasis gentemot skolan och gentemot elever med funktionsnedsättning. Studierna visar dock att utifrån inkluderingsperspektivet görs insatser bäst i den miljö eleven befinner sig i och därmed skapas de bästa förutsättningarna om arbetsterapeuten är organiserad i skolan (Pires da Fonseca et al., 2018 & Echsel et al., 2019).
Echsel et al. (2019) skriver att genom att lyssna nogsamt på lärare och få kunskap om deras fackspråk kan arbetsterapeuten åstadkomma djupare förståelse för skolan som arena. Pires da Fonseca et al. (2018) lyfter fram behovet av kunskap om de utmaningar som finns i skolans uppdrag behövs för att arbetsterapeuter ska kunna föreslå evidensbaserade åtgärder. Som arbetsterapeut behöver du förbereda dig för de utmaningar och krav som existerar i skolans värld och miljö. Fler studier och forskning behövs inom området av arbetsterapi och skolans inkluderande praktik menar Pires da Fonseca et al. (2018), Echsel et al. (2019) och Kaelin et al. (2019).
15 Arbetsterapi i skolan
Det kan noteras ett ökat intresse bland arbetsterapeutstudenter i Sverige att arbeta i skolan då det skrivits många examensarbeten på kandidatnivå som lyfter fram arbetsterapi i skolan på olika sätt. Anledningen kan vara att skolan är en ny yrkesarena för arbetsterapeuter i Sverige och att flera forskningsprojekt med anknytning till skolan, på olika nivåer bedrivits och bedrivs. Med andra ord ett utvecklingsområde inom arbetsterapi. Dessutom driver fackförbundet Sveriges Arbetsterapeuter frågan.
Mellan 2013 – juni 2020 har det skrivits fler än tio stycken kandidatuppsatser på olika lärosäten runtom i Sverige. Examensarbetenas metoder har varierat; litteraturgenomgångar, intervjuer och enkätundersökning. Sammantaget har alla en strävan att bidra med kunskap med målet att arbetsterapeutisk kompetens är användbar i skolans olika verksamheter och resultaten visar att elevers uppfattning om arbetsterapi i skolan är hög och att arbetsterapeutiska insatser är till nytta. Arbetsterapeutiskt arbete i skolan utgår från elevers behov och förutsättningar och interventioner riktas mot ökad aktivitetsförmåga och delaktighet. Arbetsterapeuter arbetar med individuella insatser. Arbetsterapi i skolan kan förbättra elevers svårigheter med handstil, koncentrationsförmågan och utmanande beteende.
Det finns många arbetsterapeutiska interventioner för barn med autismspektrumtillstånd som kan bidra till förutsättningar att klara skolan. Införandet av samspelsmodell för elever med autism kan påverka delaktigheten i socialt samspel i skolan.
Arbetsterapi i skolan kan främja elevers delaktighet, lärande, sociala färdigheter, sensoriska svårigheter genom olika strategier. Arbetsterapeutiska insatser i skolan för barn som fötts med avsaknad av del av arm kan främja delaktighet.
Arbetsterapeutens kompetens kan komplettera specialpedagogens och speciallärarens kring elever med ADHD. Arbetsterapi i skolan har betydelse för alla elever inte enbart de med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. För att det ska vara möjligt krävs samarbete mellan professioner, ökad kunskap och förståelse i skolan för barn med funktionsnedsättningar.
Arbetsterapeutisk intervention genom utprovning och uppföljning av hjälpmedel för elever med ADHD visar att elevernas uppmärksamhetsförmåga ökar och hyperaktiviteten minskar.
Arbetsterapeuters aktivitets- och klientcentrerad helhetssyn kompletterar elevhälsan 1.
1 Johannesson & Karlsson, 2013, Pettersson & Solback, 2015, Nilsson & Wihlborg, 2016, Dahl, & Widestrand, 2016, Strömberg & Volt, 2016, Johansson & Lundbäck, 2016, Karlsson & Lundblad, 2018, Pettersson & Larsson, 2019, Lindén & Lundgren, 2019, Björn & Öster, 2019, Eklund & Wadsten, 2019, Schöbel & Ströhm, 2020, Nielsen, 2020, Bolin & Westerlund, 2020.
16
En av kandidatuppsatserna väcker nyfikenhet för denna studie. Uppsatsens rubrik lyder:
Specialpedagogik och arbetsterapi i samverkan (Johansson & Lundbäck, 2016). Studien bygger på svar från en webbenkät. Sammanlagt 38 studerande vid specialpedagogprogrammet vid tre universitet i Sverige besvarade frågor om sina kunskaper om arbetsterapeutiska insatser för elever i behov av särskilt stöd. Resultatet visade att specialpedagogstudenterna hade viss kunskap eller ingen alls om arbetsterapeutisk kompetens.
En magisteruppsats har skrivits med rubriken Arbetsterapeutisk kompetens i skolan - En kvalitativ intervjustudie om arbetsterapeuters upplevelse av deras kompetens i skolan (Gullberg, 2019). Gullberg (2019) intervjuade sex arbetsterapeuter som ansåg att deras kompetens främjade delaktighet för elever i skolans kontext. Arbetsterapeuternas helhetssyn och elevcentrerade arbetssätt borgade för det. Arbetsterapeuterna ansåg också att samarbete i team var viktig för helhetssynen kring elevens möjlighet till delaktighet.
Avhandlingar har även skrivits bland annat av Munkholm (2010). Hennes avhandlings syfte var att utvärdera reliabilitet och validitet hos bedömningsinstrumentet Skol-AMPS (School Version of the Assessment of Motor and Process Skills). Skol-AMPS är ett evidensbaserat internationellt standardiserat bedömningsinstrument som bygger på observation av elev i klassrumssituationer. Det kan användas av arbetsterapeuter för att bedöma en elevs förmåga att utföra skoluppgifter som hen vill och behöver kunna utföra i undervisningssituationer. Den information som framkommer av observationerna utgör underlag för eventuella interventioner. Interventionerna planeras tillsammans med personal.
Munkholm (2010) kom fram till att instrumentet har god reliabilitet och validitet då det används för att bedöma hur väl elever utför skoluppgifter. I Munkholms studie (2010) framkom att om barn med lindriga funktionsnedsättningar bedömdes med Skol-AMPS kunde interventioner planeras som gav effekt för att eleverna skulle kunna utföra skolaktiviteter på ett effektivare sätt.
I länder utanför Europa har arbetsterapeuter sedan länge varit en del av skolans verksamhet. I en amerikansk studie från 1988 (Bloom, 1988), beskrivs utmaningar som arbetsterapeuter och lärare mötte i skolan. Professionernas olika livsvärldar kolliderade vilket kunde förklaras med att individerna inte förstod varandra. Lärarna saknade kunskap om arbetsterapeutisk kompetens och arbetsterapeuterna hade inte kunskap om lärares formella uppdrag (Bloom, 1988).
På arbetsterapeututbildningen vid Linköpings universitet bedrivs ett forskningsprojekt där den kanadensiska evidens- och skolbaserade metoden Partnering for Change, P4C, prövas i
17
skolor i Sverige. Modellen utgår ifrån Universal Design for Learning och förutsätter att arbetsterapeut och lärare arbetar kollaborativt (Sveriges Arbetsterapeuter, 2019).
Under de senaste 15 åren har också olika projekt bedrivits i Sverige kring arbetsterapeutisk kompetens i skolans olika verksamheter.
Mellan 2006 – 2010 bedrev Umeå kommun ett projekt ”Arbetsterapi i skolan” (ATiS), (Carlblom & Nordström, 2010), där elevhälsoteamen i tre kommundelar utökades med arbetsterapeut. Resultatet visade att arbetsterapeutiska insatser, i början av projektet, gjordes på individnivå, men i slutskedet även på grupp- och organisationsnivå. Vid utvärderingar med föräldrar och rektorer under projektets gång framkom att arbetsterapeuternas vidgade perspektiv, aktivitetsutförande under hela dygnet i alla miljöer, kompletterar skolans övriga yrkeskategorier som har skoldagen i fokus. Rektorer svarade att framledes kommer det finnas stort behov av arbetsterapeutisk kompetens i skolan eftersom yrkesprofessionen ser eleven från en annan synvinkel än andra professioner, det vill säga hur elevens utförande av skolaktiviteter påverkas av miljön, den kontext, individen befinner sig i. Skolaktiviteterna är många som exempelvis skriva, läsa, tala, komma ihåg, göra läxor och prov med fler.
2011 fick Hjälpmedelsinstitutet ansvar för det 3-åriga projektet ”Teknikstöd i skolan”. På tre orter, i Halmstad, Kalmar och Växjö, kompletterades elevhälsan med arbetsterapeuter och tekniker. Gymnasieelever med kognitiva utmaningar fick arbetsterapeutiskt och tekniskt stöd i skolan. Projektresultatet visade att elevens motivation och måluppfyllelse ökade även om insatserna bedömdes vara små. Teknikstöd medförde att elever upplevde att deras studieresultat förbättrades och de kunde hantera utmanande studiesituationer på ett bättre sätt.
Det noterades också att eleverna inte var hemma från skolan i lika stor utsträckning. Insatserna visade sig ha samhällsekonomisk nytta samt att de skolplacerade arbetsterapeuternas kompetens och insatser kompletterade elevhälsans (Dahlin & Lagerkrans, 2013).
I Östergötland har mellan 2010 – 2019 tre olika projekt genomfört som går under samlingsnamnet Koll-projekten; Koll på Läget, Mera koll och Samma koll. De har alla haft arbetsterapeut knutna till sig. Projektet Koll på läget resulterade i ett arbetssätt som underlättar övergången från studieliv till vuxenliv för elever i gymnasiesärskolan med lindrig intellektuell funktionsnedsättning. De som ledde projektet var specialpedagog och arbetsterapeut. I projektet Mera koll var fokus samverkan för att öka förutsättningarna för elever med diagnostiserad autisms närvaro och delaktighet, samt utformandet av en utvecklingsplan för tiden efter gymnasiet. Projektledare för projektet var en pedagog. Arbetsterapeut ingick i styrgruppen. I det tredje projektet Samma koll var det fokus på barn. Identifiering gjordes av de barn och ungdomar som bedömdes vara i riskzonen för att hamna i ett utanförskap om de
18
inte klarade skolan. Modell och rutiner för samverkan byggdes upp och implementerades i de olika verksamheter som ingick i projektet. Förebyggande arbete med andra ord. I projektgrupperna ingick arbetsterapeut, socionom och psykolog (Samordningsförbunden Östergötland, 2020).
Specialpedagogik och arbetsterapi
Men vad är arbetsterapi och vad gör en arbetsterapeut? I sin grundutbildning utbildas arbetsterapeuten i att bedöma en individs möjligheten till aktivitet i vardagen utifrån omgivande faktorer eller tvärtom att analysera miljöaspekter utifrån individ eller individers förutsättningar. Det vill säga genomförande av en uppgift eller handling från början till slut.
Begränsningar i människors förmåga att vara aktiva, att utföra aktiviteter, påverkar hälsa och delaktighet. Det är samspelet mellan människa, miljö och aktivitet arbetsterapeuten har fokus på.
Specialpedagogiskt perspektiv, som det relationella, kan enligt Nilholm (2016) ses som ett synsätt alternativt en teori. Fokus ligger på samspelet mellan elev och miljö på olika nivåer, grupp-, skol- och samhällsnivå (Jakobsson & Nilsson, 2019).
En arbetsterapeutisk teoretisk modell, PEO-modellen, Person – Environment – Occupation, illustrerar samspelet individ, miljö och aktivitet. En persons faktiska aktivitetsutförandet (occupational performance) är resultatet av samspelet mellan faktorerna (Law et. al. 1996). Vid en analys av respektive del kan bedömning göras huruvida det råder balans eller inte, om intervention gentemot en eller flera av delarna är nödvändiga för elevens möjlighet att utföra aktivitet som hen vill, behöver och eller förväntas utföra i och utanför skolan.
Figur 1. Figuren visar PEO-modellen (Law et. al. 1996).
19
Om jämförelse görs mellan det relationella perspektivet och det arbetsterapeutiska så tillför PEO-modellen en parameter genom att inbegripa den aktivitet eleven utför i den miljö hen befinner sig i.
Teoretisk förankring
Fenomenografi
Studien är inspirerad av den kvalitativa empiriska forskningsansatsen fenomenografi som utgår ifrån ett bestämt sätt att se människan i världen, det vill säga beskrivning av hur människor uppfattar avgränsade delar av fenomen i sin omvärld. Uppfattning är, enligt Alexanderson (2009, s. 117) ”vilket innehåll människan ger åt relationen mellan sig själv och något i omvärlden”. Fenomenografins fokus ligger i att beskriva fenomen på det sätt individer uppfattar dem. Individer uppfattar inte fenomen på samma sätt, även om samsyn kring själva fenomenet finns. Därför betraktas individer, inom fenomenografin, som bärare av information om hur variationen av uppfattningar av samma fenomen kan uppfattas. (Marton & Booth, 2000).
Marton och Booth (2000) skriver att fenomenografi varken är en teori eller en metod utan menar istället att det är ett sätt, en ansats, att hantera forskningsfrågor som är väsentliga för lärande och förståelse i en pedagogisk miljö. Marton och Booth (2000) lyfter fram att fenomenografins syfte och mål är att beskriva variationer i sätt att uppfatta olika saker, fenomen, i livsvärlden. Det handlar om att beskriva fenomen som andra personer uppfattar dem och utifrån uppfattningarna beskriva variationerna i hur personerna uppfattar samma fenomen. Det vill säga variationerna i att uppfatta specifika fenomen i sin vardag på ett särskilt sätt (Marton & Booth, 2000). Stukát (2014) skriver att genom att använda fenomenografin som ansats är det innebörden av de uppfattningar människor har om fenomen som ska identifieras och analyseras, inte förklaringar till uppfattningarna.
Att urskilja och bestämma sig för vilka uppfattningar som framkommer i intervjumaterialet kräver förförståelse men också ett ansvar att lämna sig själv utanför. Då tillförlitlighet, validitet, vill uppnås, gäller ett etiskt förhållningssätt. Vilket innebär att beskrivna uppfattningar är tolkade och analyserade på ett sanningsenligt sätt. Detta för att ett trovärdigt, kvalitativt resultat ska uppnås.
I studien har det övergripande fenomenet uppdraget i skolan valts. I uppdraget erfar och upplever informanterna flera olika aspekter. De uppfattar olika delar i sitt uppdrag.
20
Aspekterna, de olika uppfattningarna, bildar beskrivningskategorier vilka utgör utfallsrummet.
Anledningen till vald forskningsansats är att syftet med studien är att beskriva och skapa mening i hur specialpedagoger och arbetsterapeuter uppfattar olika aspekter av sitt uppdrag, det vill säga sin arbetsvardag i skolan.
Att uppfatta innebär enligt Uljens (1989) att skapa mening. Uljens (1989) skriver att innehållet i en uppfattning är vadet till vilket tanken är riktade och huret i uppfattningen är åt vilket håll tanken är riktad. Marton och Booth (2000) menar att inom fenomenografin ligger intresset på vad som upplevs, uppfattas, men hur fenomenet uppfattas är det centrala.
Med andra ord, för att resonera om till exempel en händelse, ett fenomen, behövs en uppfattning om den. Vad- och hur- aspekterna är beroende av varandra och påverkar agerandet och hur en yrkesgrupp tar sig an sina uppdrag. Det kräver också att i egenskap av intervjuare ha kunskap, förförståelse för det som ska beforskas. Vilket uppnås då ansvarig för studien har examina och yrkeserfarenhet som både arbetsterapeut och specialpedagog.
Under intervjuerna har informanterna fått berätta om sitt arbete inom den skolverksamhet de är anställda. De har bland annat beskrivit skillnader och likheter i sina arbetsuppgifter och yrkesroller.
I egenskap av undersökare har ett tolkande angreppsätt behövt intas, det vill säga vad finns det för skillnaderna respektive likheter mellan specialpedagogens respektive arbetsterapeutens uppfattningar av sina uppdrag och sin yrkesspecifika kompetens. Bryman (2013) skriver att inta ett tolkande synsätt kan innebära att komma fram till ett förvånande resultat genom att undersökaren intar ett utifrånperspektiv.
Framkommen information är i resultatet beskriven, analyserad och tolkad för att förstå specialpedagoger och arbetsterapeuters uppfattningar av sin arbetsinsats bidrag till att skapa en inkluderande skola. Det är informanternas erfarenheter som studeras, beforskas. Marton (2000) skriver att uppfatta verkligheten kan betraktas ur två olika perspektiv. Han benämner de som första och andra ordningens perspektiv. Intas det första perspektivet, ses, tolkas och beskrivs verkligheten som den är faktamässigt. Intas det andra perspektivet beskrivs människors uppfattningar om sin verklighet, det vill säga subjektiva uppfattningar. Inom fenomenografin ligger fokus på andra ordningens perspektiv.
Informanternas uppfattning om sitt uppdrag beskrivs genom deras berättande och det är variationen i det som beskrivs som fenomenografin är intresserad av. Genom att vara inspirerad av fenomenografi som ansats förutsätter jag att fenomen kan ha olika innebörd för respektive yrkesprofession och respektive informant. Inom fenomenografin avses vanligtvis
21
att informanterna i någon mening refererar till samma företeelse, samma fenomen, det vill säga tänker på samma sak, då de ger uttryck för sin erfarna uppfattning (Uljens, 1989).
Fenomenografin är emellertid intresserad av variationer i uppfattningar. Med inspiration från fenomenografisk ansats är utgångspunkten hur informanterna uppfattar en företeelse eller en aspekt av sin vardag i skolan. Företeelser beskrivs utifrån hur informanterna upplever dem (Alexandersson, 1994).
Hur yrkesprofessionerna uppfattar sina egna men också varandras uppdrag, hur dessa uppfattningar varierar, vad i uppdragen som uppfattas som olika respektive lika samt hur tas de olika professionerna tillvara, är några frågor som speglas i resultatet.
Specialpedagogiska teoretiska perspektiv
När det gäller teoretiska perspektiv och referensramar inom specialpedagogik är det omöjligt att endast utgå från ett, menar Jakobsson och Nilsson (2019). Det beror på att specialpedagogiken hämtar teorier från flera områden; pedagogik, medicin, psykologi, sociologi och filosofi.
Det relationella perspektivet där fokus ligger på hur miljön påverkar eleven, är det väsentligast att ta i beaktande eftersom förändringar i lärmiljön förutsätts påverkar elevens möjligheter att nå mål för utbildningen (Persson, 2019). Det finns dock faktorer som utmanar det relationella perspektivet där andra perspektiv kan behöva intas och legitimeras.
Kategoriskt perspektiv innebär att en elevs skolsvårigheter söks i hen själv, så som nedsatta individuella förmågor och eller utmanande hemförhållanden (Persson, 2019). Nilholm (2020) ger en annan vinkling och benämner detta perspektiv det kompensatoriska perspektivet. Vilket innebär att specialpedagogiken får till uppgift att kompensera för det som uppfattas som problem eller brister hos elever. Nilholm (2020) utvecklar det vidare genom att ifrågasätta det kompensatoriska perspektivet genom ett kritiskt perspektiv. Vilket innebär skolans utmaningar att möta och anpassa för den variation av elever som existerar och orsaker till skolsvårigheter bör sökas utanför eleven.
Riktas blicken mot skolans uppdrag där olikheter och variation ska stödjas och ses som resurser och där alla elever samtidigt ska nå samma mål för utbildning uppstår dilemman.
Dilemman uppstår när olikheter ger olika förutsättningar för att klara målen skriver Persson (2019). Nilholm (2020) stödjer detsamma och menar att det är ett grundläggande dilemma att samtidigt som eleverna ska ta till sig gemensamma kunskaper och värderingar ska elevernas olikheter hanteras. Nilhom (2020) skriver att genom att inta dilemmaperspektivet står man inför ställningstaganden som egentligen inte har någon självklar lösning. Oavsett vilket
22
perspektiv som intas i mötet med eleven så får det olika konsekvenser. Elever i svårigheter behöver identifieras för att kunna stödjas samtidigt ska de inte utpekas eller särskiljas.
Diagnostisering eller inte är till exempel ett dilemma. En diagnos kan vara kategoriserande och stigmatiserande men den kan också utgöra förklaringar till utmaningar i skolan och därmed bli stöd i att anpassa lärmiljön för att uppnå inkludering. Det handlar om bemötande och förhållningssätt, att se elevens styrkor och resurser, det vill säga att inta ett salutogent perspektiv. Fokus ligger på elevens friskfaktorer och användandet av dessa ses som resurser och kan bidra med att eleven överbygger sina skolsvårigheter och hälsa främjas (Antonovsky, 2005).
Beaktas det relationella perspektivet där eleven och den miljö eller kontext hen befinner sig på grupp-, skol- och samhällsnivå i relation till den arbetsterapeutiska modellen PEO så tillförs aktivitetsperspektivet. Skolaktiviteten som eleven faktiskt utför i den lärmiljö hen befinner sig,
Den arbetsterapeutiska teoretiska modellen ”The Model of Human Occupation” (MOHO) är en systemteoretisk modell. Den speglar relationen mellan människa och miljö, utifrån aktivitetsperspektiv. Modellen vill förklara hur aktivitet motiveras, det vill säga vad är det som får människor, oavsett ålder, att vara aktiva. Samt hur människors dagliga aktiviteter struktureras och anpassas till förändringar som sker genom livet, men också hur olika levnadsförhållanden och begränsningar som kan uppkomma genom olika sjukdomstillstånd påverkar förmågan att utföra olika aktiviteter. Modellen utgör stöd för arbetsterapeuter i sin kliniska gärning. Modellen fokuserar på aktivitet och delaktighet, och är klientcentrerad, holistisk och evidensbaserad. Modellen består av fyra olika komponenter: Miljö, Viljekraft, Vanebildning, Utförandekapacitet. Miljön utgöras av den fysiska såväl som den sociala. Med Viljekraft menas uppfattningen om sin egen förmåga samt värderingar och intressen.
Vanebildning utgörs av roller och vanor man har, och införskaffar sig, genom livet, vilka både utvecklas och kan förändras. Med Utförandekapacitet menas personers subjektiva upplevelser av sin förmåga samt objektiv analys på utförandet av arbetsterapeut (Kielhofner, 2012).
I den här studien kommer resultatet att analyseras utifrån vilka specialpedagogiska teoretiska perspektiv som blir synliga i informationen från informanterna. Genom att utnyttja dessa och den arbetsterapeutiska modellen PEO analyseras resultatet vidare för att ett kvalitativ trovärdigt resultat ska uppnås.
23
Metod
Som metod för föreliggande studie valdes fokusgruppintervju med specialpedagoger och arbetsterapeuter som arbetar tillsammans i skolan och ingår i elevhälsoteam.
Kvalitativa intervju valdes för att få kunskap om specialpedagogers och arbetsterapeuters erfarenheter av sina uppdrag i skolan. Kvale och Brinkmann (2014) skriver att intervjua i forskningssyfte är ett sätt att producera kunskap, vilket skapas genom frågor och svar i en social kontext. Dock kräver det ett etiskt förhållningssätt som att följa regler och etiska koder.
Asymmetrisk maktrelation förekommer eftersom intervjuaren, tillika den som är ansvarig för studien, styr agendan, det vill säga är den som inleder och avslutar intervjun (Kvale &
Brinkmann, 2014).
Att som intervjuare även vara medveten om intervjuareffekten, om sin roll som intervjuare, är också viktigt. Det ställer krav på intervjuaren så att inte informanterna påverkas, medvetet eller omedvetet. Det förutsätter att intervjuaren lyssnar aktivt, är uppmärksam och koncentrerad under intervjun och är medveten om sitt eget kroppsspråk så att sanningsenlig information kan uttryckas. Intervju som tillförlitlig metod avgörs också av hur skicklig intervjuaren är i att ställa följdfrågor för att utveckla svar och få fram så mycken värdefull information som möjligt utifrån syftet (Kvale & Brinkmann, 2014, Stukát, 2014).
Stukát (2014) menar att valet av metod ska styras av den problemställning som ska beforskas. Metodvalet kräver därför nogsam reflektion eftersom målet är att få fram ett resultat som är sanningsenligt.
Riktas blicken åt syftet för studien, där kunskap vill fås fram för hur specialpedagoger och arbetsterapeuter uppfattar sina respektive uppdrag i skolan, bedömdes att intervju i par vore den mest tillförlitliga källan. Detta eftersom informanterna under intervjun kunde lyssnade på varandra och då även dementera, bekräfta eller förtydliga det kollegan berättade och beskrev kring det egna och den andres uppdrag men också de gemensamma uppdragen. Validiteten kan dock äventyras genom att paren påverkar varandra på olika sätt. Uppstår konsensus i deras uppfattningar kan utfallsrummet ifrågasättas då uppfattningarnas variation kan gå förlorad.
Grupptryckseffekt kan också uppstå vilken ansvarig för studien behöver vara observant på.
Om informanterna påverkar varandra så att gemensamma uppfattningar kommer till dager kan det resultera i att uppfattningen egentligen inte uppfattas av någon. Intervju i par kan även innebära att känslig information undanhålls (Stukát, 2014).
Kvale och Brinkmann (2014) skriver att i fokusgruppsintervjuer vill en varierande samling synpunkter, så som olika uppfattningar, fås fram kring det som är i fokus. De (Kvale
24
& Brinkmann, 2014) menar också att fokusgruppsintervju lämpar sig väl för nya områden och anser att interaktionen mellan de intervjuade kan ge rikare information än då personer intervjuas individuellt. Målet för gruppintervju är att få fram olika uppfattningar kring en fråga (Kvale & Brinkmann, 2014).
Att under intervjun vara vaksam över vem som kommer mest till tals, vem som tar det största talutrymmet, behöver intervjuaren vara observant på och rikta frågorna direkt till den som bedömts inte fått tillräckligt med talutrymme. Detta för att synliggöra variationen i uppfattningar om sitt uppdrag.
Semistrukturerad intervju användes, vilket innebär att samtal baseras på i förväg formulerade frågor utifrån syftet men som följs upp med följdfrågor för att informanterna ska kunna utveckla sina uppfattningar (Dalen, 2015).
Urvalsgrupp
Då antalet arbetsterapeuter anställda i svenska skolor är begränsat till ett 30-tal gjordes en förfrågan via Facebook-gruppen Arbetsterapeuter i skolan om deltagande i studien. Kriteriet var att de skulle arbeta tillsammans med specialpedagog och att de accepterade att bli intervjuade tillsammans. Att via Facebook ställa frågan om deltagande i studien var effektivt.
Snabb respons erhölls, men då underlaget inte var tillräckligt efter första inlägget kunde nytt inlägg med ny förfrågan göras till samma målgrupp. Det blev ett slags snöbollsurval som Stukát (2014) utrycker det. Alternativet kunde ha varit att ta kontakt med fackförbundet Sveriges Arbetsterapeuter och be om kontaktuppgifter ur deras medlemsregister. Det skulle emellertid ha tagit längre tid och det är inte säkert att urvalsgruppens minsta antal skulle ha uppnåtts. Stukát (2014) menar att eftersom fenomenografi som metod är tidskrävande blir antalet informanter begränsade. Undersökningsgruppens antal bör dock vara så pass stor att ett representativ urval uppnås. Med tanke på den arbetsinsats i form av tid som en kvalitativ intervjustudie kräver och målet att i analysarbetet få fram ny kunskap skriver Stukát (2014) att antalet personer som ska ingå i studien är svårt att ange. I samråd med handledare för föreliggande studie bedömdes att antalet informanter skulle uppgå till minst fyra par, åtta personer.
Ingen tidigare studie har genomförts i Sverige där verksamma specialpedagoger och arbetsterapeuter som arbetar tillsammans fått komma till tals för att få vetskap om deras erfarenheter kring sina uppdrag i skolan. Fem par, tio personer, samtyckte till deltagande. De representerade olika skolformer, från förskola till vuxenutbildning på gymnasienivå, inklusive resursskola på gymnasienivå. Tre av skolorna hade även ansvar för elever på särskolenivå.
25
Alla informanter är erfarna inom sina respektive yrkesprofessioner. Pedagogerna har totalt arbetat mellan 10–36 år i skolans värld varav mellan 5–15 år som specialpedagoger.
Arbetsterapeuterna har mellan 12–34 års erfarenhet varav mellan 8 mån–5 års erfarenhet från att ha varit verksamma i skolan.
Genomförande
Intervjuerna har genomförts via den digitala kommunikationstjänsten Zoom. Både bild och ljud på de intervjuade och intervjuaren fanns med. Intervjusituationen efterliknades därmed i möjligaste mån ett tre-parts-samtalet som skulle ägt rum ansikte mot ansikte. Tillgång till tillförlitlig teknik och Internetuppkoppling var avgörande för genomförandet.
Under en av intervjuerna befann sig alla tre parter på olika platser. Under de fyra övriga intervjuerna befann sig informanterna på samma plats med gemensam dator. Det kritiska under intervjuerna var att höra och uppfattar vad informanterna sa. Intervjuerna spelades in både i Zoom och med diktafon. Bröts kommunikationen eller att ljudet, av olika anledningar, försvann fick informanterna repetera vad de sagt. Att då ha två alternativa inspelningsalternativ säkerställde att all information sparades. Längden på intervjuerna har varierat från 58 minuter upp till 79 minuter.
Intervjuguide, missivbrev och samtyckesblankett hade skickats till informanterna via mail innan intervjun för att ge möjlighet till förberedelse, var god se bilaga 1 och 2.
Semistrukturerad intervju genomfördes i par, en specialpedagog och en arbetsterapeut.
Under intervjun ställdes följdfrågor för att få fram så fullständig information som möjligt.
Efter intervjuerna gjordes transkribering. Intervjuerna skrevs ner ord för ord. Texten har därefter lästs igenom ett flertal gånger för att identifiera beskrivningskategorier (Kvale &
Brinkmann, 2014). Därefter har bearbetning och analys följt.
Bearbetning och analys
Dahlgren och Johansson (2015) beskriver en modell i sju steg för analys av en fenomenografisk studie. Den har använts. Det första steget var att bekanta sig med det transkriberade intervjumaterialet som i föreliggande studie resulterat i sammanlagt 60 sidor. I det andra steget påbörjades analysen genom att texten lästes igenom för att identifiera variationer i informanternas uppfattningar om sina respektive uppdrag och yrkesspecifika kompetens. I steg tre gjordes jämförelser, likheter såväl som skillnader i informanternas uppfattningar. Steg fyra innebar att skillnader och likheter i uppfattningar grupperades, kategoriseras. I steg fem gällde det att finna essensen, det som utgör den utmärkande likheten
26
i uppfattningarna i de olika kategorierna. I steg sex i analysen namngavs kategorierna. I det sista steget sju gjordes jämförelser mellan uppfattningarna för att bedöma om någon eller några rymdes inom fler än en kategori. Beskrivningskategorierna som framkom utgör det så kallade utfallsrummet.
Slutligen analyserades informanternas uppfattningar och sammanfattades i löpande text med citat från intervjuerna som stärker uppfattningarna, vilket finns att läsa under rubriken Resultat och Analys.
Trovärdighet och giltighet
Studiens trovärdighet och giltighet, validitet, speglas ur de teoretiska perspektiven och de begrepp som används utifrån studiens syfte. Genom vald metod framkommer information som mynnar ut i kunskap om hur specialpedagoger och arbetsterapeuter uppfattar sina uppdrag i skolan. Avsedd metod bidrar därmed till att syftet med studien uppnås i enlighet med vad Kvale och Brinkmann (2014) skriver.
Genomförandet av studien beskrivs tydligt. Syfte och frågeställningar är besvarade och framkommer under resultatet med efterföljande analys. Metod och resultat diskuteras under separata rubriker.
Stukát (2014) menar att för att kunna bedöma studiens trovärdighet och giltighet behövs kännedom om hur informanterna valts ut. Att utnyttja Facebook och ställa frågan om deltagande i studien i den slutna gruppen Arbetsterapeuter i skolan medför att de som anmälde sitt intresse för deltagande också var motiverade till att bidra med sina erfarenheter och kunskap. Som ansvarig för studien finns dock en osäkerhet kring hur många som läste de två inläggen och uppropen. De som anmälde intresse är de som deltog i studien.
Under studiens gång har tillförlitlighet och giltighet beaktat genom att följa Kvale och Brinkmans (2014) etiska anvisningar. Utskriften och analysen av informanternas berättande har använts, tolkat och analyserat på ett sanningsenligt sätt så att kunskapen verifieras och hög vetenskaplig kvalitet uppnås. Resultatet som uppnås ska vara representativ och korrekt presenterat (Kvale & Brinkmann, 2014).
27
Etiska överväganden
Under arbetet har hänsyn tagits till forskningsrådets forskningsetiska principer;
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Bryman, 2011). Efter att kontakt etablerats, innan intervju, skickades intervjuguide till arbetsterapeut som fick utgöra länken till specialpedagogen. Intervjuguiden skickades via mail för att de presumtiva informanterna skulle kunna ta ställning till deltagande eller inte. Samtidigt skickades samtyckesblankett för underskrift och information om studiens syfte, samt svarskuvert, via post, till arbetsterapeuts arbetsplats. I samtyckesblanketten framgår det att medverkan är frivillig och att möjligheten att avbryta finns utan konsekvenser. Deltagarnas konfidentialitet försäkras. Informanterna är avidentifierade och anonyma i det färdiga arbetet.
Informationen som framkommer kommer endast att användas i denna studie och förstöras efter examination. Inspelning av intervjuerna gjordes via Zoom och via diktafon.
Informanterna var spridda över landet och med tanke på de rådande omständigheterna i landet och världen med Coronapandemin, omöjliggjordes fysiska möten.
Resultat och Analys
Uppdragen
En av frågorna som ställdes till informanterna var att berätta om hur de uppfattar sina uppdrag i skolan. Informationen som framkom visar att beroende på skolform, utbildningsinstans, antal elever och deras ålder, samt organisatoriska skillnader skiljer sig uppdragen åt för specialpedagoger och arbetsterapeuter. De har alla uppdrag som de ansvarar för självständigt, men de har även uppdrag de gör tillsammans dock inte inom ungdomsgymnasiet där de i stort sett aldrig är inblandade i samma ärenden. Det som framkommer dock är att alla specialpedagoger och arbetsterapeuter konsulterar och diskuterar med varandra kring de ärende de är involverade i.
Det informantpar som arbetar inom vuxenutbildning har ett tydligt styrt uppdrag som är omfattande då de arbetar med uppdrag gentemot fler än 10 aktörer med ca 3500 elever.
Uppdraget innebär att informanterna är ”en kugge i hjulet” att bidra med att skapa samsyn och likvärdighet bland de olika aktörerna så att elever når målen för utbildningen utifrån sina olika förutsättningar.
28
Ett annat informantpar berättar att deras chef uttalade att deras uppdrag var att arbeta tillsammans, inte var och en för sig. … Ni två ska ut i klasser och handleda och förbättra undervisningen. Ni gör det tillsammans… Det uppfattade informantparet att det varit en framgångsfaktor för dem i arbetet. Det kan tolkas som att chefen intaget relationellt perspektiv då hen såg möjlighet till utveckling av sin verksamhet genom att skapa förutsättningar för eleverna då specialpedagog och arbetsterapeut gemensamt har uppdrag gentemot lärmiljön.
Vilket enligt Lindqvist (2017) är att orsaker till elevers utmaningar bäst är att finna i lärmiljön.
Informantparet som arbetar inom ungdomsgymnasiet uppfattar att deras chef har stor tilltro till dem. De har frihet att med sin specialpedagogiska kompetens använda de metoder de har till hands för att hjälpa eleverna. Enligt Persson (2019) innebär specialpedagogiska kompetensen att det finns förståelse för att hänsyn behöver tas till elevers varierande förutsättningar och förmågor. Informantparet uttrycker det då de säger att de har tydligt elevfokus och arbetar med att få med sig lärarna för att skapa förändring för eleverna. Min tolkning är att de har det relationella perspektivet i fokus.
Uppdraget i resursklassen på gymnasiet innebär att specialpedagogen och arbetsterapeuten arbetar med ett begränsat antal elever. Ett tydligt avgränsat uppdrag där elever med problematisk skolgång får stöttning av specialpedagog och arbetsterapeut. I specialpedagogens uppdrag ingår även specialläraruppgifter. Arbetsterapeuten arbetar inte med själva lärandet utan med att få elever att komma till och vara i skolan. Detta kan tolkas som att inta både kategoriskt och kritiskt perspektiv men då lärmiljön i skolan inte fungerar behöver kartläggning och insatser riktas mot individen och den miljö som finns utanför skolan.
Detta för att kunna anpassa och kompensera, inta kompensatoriskt perspektiv, för det som uppfattas som utmaningar hos elever. Vilket Nilholm (2020) ifrågasätter och menar att orsaker till skolsvårigheter ska sökas utanför eleven. Det i sin tur svarar väl med arbetsterapeuters förhållnings- och helhetssyn där helhetsperspektiv över hela dygnet är en självklarhet för arbetsterapeuter. Det ingår i det kliniska resonemanget att ha ett holistiskt förhållningssätt där alla de miljöer individer lever och är aktiva inom i sin vardag tas i beaktande. Detta beskrivs vidare under rubriken Yrkesspecifik kompetens för genomförandet av uppdragen eftersom perspektivet utgör en av grunderna i arbetsterapeuternas yrkesutövande.
Specialpedagogerna och arbetsterapeuterna uppfattar att det ingår många arbetsuppgifter i deras uppdrag. Vissa är olika andra lika. De kan variera i omfattning och hur man tar sig an dem. Uppdragen uppfattas inrikta sig på olika, men alla nivåer, individ, grupp och organisation. De varierar beroende på om det är uppdrag för specialpedagogen eller arbetsterapeuten eller de båda yrkesgrupperna tillsammans.
29
Följande arbetsområden nämndes under intervjuerna: elevhälsoteamarbete, skolutveckling, göra observationer och kartläggningar, specialläraruppdrag, hjälpmedelsfrågor, åtgärdsprogram, mottagningsgruppen för grundsärskolan, fysiska miljön.
Specialpedagogernas uppfattning om sina uppdrag
Specialpedagogernas uppfattningar om sina uppdrag är att det viktigaste arbetet är gentemot lärarna. En uttrycker … det bästa är ju när man träffar elev och lärare det är då man kan nå lite framgång med anpassningar och mycket pedagogiskt …
En av specialpedagogerna upplever dilemman när hen har fått uppdrag av lärare att observera en elev i klassrummet. Det medför att hen ifrågasätter uppdraget och intar kritiskt perspektiv … ibland är det svårt att bestämma sig vad man ska titta på, individnivå, eller ska jag titta på lektionsuppläggsprocesserna, det är ju där det brister hos eleven och då måste jag titta på läraren … Tolkning av detta uttalande blir att specialpedagogen tänker utifrån relationellt perspektiv och blir kritisk till uppdraget och uppfattar att läraren har ett kategoriskt perspektiv (Persson, 2019). Vidare analys av detta blir att kartläggning och analys av både lärare, undervisningssituation och elevens förmågor och förutsättningar kan krävas för att lärmiljön ska kunna utformas på bästa sätt för eleven. Vilket innebär kartläggning på alla nivåer, så väl som på individ, grupp och organisation det vill säga inta relationellt perspektiv som Jakobsson och Nilsson (2019) skriver.
Specialpedagogerna har ett tydligt skolfokus och helhetsperspektiv över skoldagen, men även fokus på kunskap och lärande så att eleverna, kan gå vidare … med nästa steg i livet. Det de vill. De vill utbilda sig till yrken … som en av specialpedagogerna uttryckte sig.
Specialpedagogerna har alla erfarenhet av att ha varit ansvariga lärare för en grupp eller klass och att arbeta utifrån skolans styrdokument. De har erfarenhet och förståelse för lärarens uppdrag och ansvaret för en elevgrupp vilket ofta är ett ensamarbete. En uttrycker … Jag har kanske en mer allmän övergripande koll på gruppnivå. En annan säger … jag arbetar för att underlätta för mig själv och försöker involvera lärarna så på något sätt arbetar jag för att jag inte ska behövas för att få in specialpedagogiken i undervisningen. Det tolkar jag som att hen vill arbeta med differentiering och inkludering av alla i elevgruppen.
En annan specialpedagog uppfattar sitt uppdrag gentemot lärarna som att … man måste upp med det på gruppnivå för att få det att fungera och för att lärarna ska orka idag.
Min tolkning är att detta också handlar om att differentiera undervisningen, kunna möta den variation som finns hos elever i hela gruppen, både styrkor och förmågor, så att inkludering för alla kan uppnås. Det handlar med andra ord om att inta och arbeta utifrån
