En kartläggning av otrygga offentliga rum
- en kvalitativ fallstudie i del av Bro, Upplands-Bro kommun (Stockholms län)
...
Ulrica Flemström Kandidatarbete 15 hp Kandidatprogram i Fysisk Planering
Blekinge Tekniska Högskola 2021-05-27
...
Författare: Ulrica Flemström
Titel: En kartläggning av otrygga offentliga rum ...
Handledare: Ida Nilsson Examinator: Jimmie Andersén
Blekinge Tekniska högskola: Institution för fysisk planering Kurs: Kandidatarbete i Fysisk Planering FM1473
Nivå: C-uppsats
Utgivningsort: Karlskrona Omfattning: 15 hp
Förord
Denna kandidatuppsats utgör den avslutande kursen på kandidatprogrammet Fysisk planering (180 hp) på Blekinge Tekniska Högskola. Jag vill tacka min handledare Ida Nilsson för god vägledning och stöttning under arbetets gång, samt Ulla Haglund för sitt engagemang och sin tillgänglighet. Likaså vill jag tacka Upplands-Bro kommun för ett gott samarbete avseende trygghetsenkäten. Tack även till alla respondenter som deltog i trygghetsvandringen och som besvarade enkäten. Sist, men inte minst, vill jag tacka min fantastiska familj och vänner för mentalt stöd samt för korrekturläsning.
Ulrica Flemström Stockholm, 27 maj 2021
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Problemformulering ... 2
1.3 Syfte ... 3
1.4 Frågeställningar ... 3
1.5 Avgränsning ... 3
1.6 Begreppsförklaring ... 6
2. Kunskapsöversikt ... 8
2.1 Generell definition av trygghet ... 8
2.2 Offentliga rum ... 8
2.3 Offentliga rums utformningar ... 8
2.4 Ett fungerande stadsliv ... 9
2.5 Rädsla för brott ... 9
2.6 Miljökriminologi ... 9
2.7 Rädsla för brott i offentliga rum ... 9
3. Teoretisk ramverk ... 12
3.1 Hur kan ”otrygghetsproblem” förstås i planeringen? ... 12
3.2 Hur kan ”otrygghetsproblem” åtgärdas i planeringen? ... 13
3.3 Teoretiskt perspektiv ... 13
4. Metoder ... 18
4.1 Metoder för datainsamling ... 18
4.1.1 Trygghetsvandring ... 20
4.1.2 Trygghetsenkät ... 23
4.2 Metoder för analys ... 24
5. Resultat ... 26
5.1 Resultat för generell information om Bro ... 27
5.2 Resultaten för platserna 1-9 ... 28
5.3 Brottsplatskarta ... 56
5.4 Otrygghetskarta ... 57
5.5 Kombinerad karta ... 58
6. Analys ... 60
6.1 Sammanfattande analys ... 60
6.2 Brottsförebyggande åtgärder som behandlas i analysen ... 62
7. Slutdiskussion ... 66
7.1 Svar på frågeställningar ... 66
7.2 Slutsatser ... 67
7.3 Framtida studier ... 67
7.4 Övriga reflektioner ... 67
7.5 Metoddiskussion ... 68
8. Referenser ... 71
9. Bilagor ... 75
9.1 Bilaga 1 - Checklista ... 75
9.2 Bilaga 2 – Trygghetsenkät ... 76
9.3 Bilaga 3 – Frekvenstabell för enkätresultat... 88
Sammanfattning
Bro är en tätort som ligger i Upplands-Bro kommun, Stockholms län. Stockholmspolisen gjorde under år 2020 en trygghetsmätning för alla kommuner som räknas in i polisregion Stockholm. Mätningens resultat för Upplands-Bro kommun visar att många invånare känner en otrygghet gällande risken att utsättas för brott. Invånarna upplever att otrygghetskänslan är som högst i Bro. Uppsatsen avgränsas till att undersöka detta i nio offentliga rum i centrala Bro. Syftet är att undersöka om tidigare brottsutsatta offentliga rum i bebyggd miljö kan väcka upplevelser av otrygghet hos människor, trots deras ovetskap om att det är gamla brottsplatser. Om människorna upplever otrygghet, syftar uppsatsen till att undersöka vilka brottsförebyggande åtgärder som kan tillämpas i offentliga rums utformningar för att öka deras trygghetsupplevelser där. I uppsatsen namnges studenten som ”utredaren”.
Uppsatsens tillvägagångssätt tillämpar ett flertal olika metoder. En trygghetsenkät utgör uppsatsens huvudsakliga metod samtidigt som en trygghetsvandring (metodkombination) är den sekundära. Inledningsvis används platsanalyser som förstudier för att utföra ett flertal platsbesök i de nio offentliga rummen. (1) Det första platsbesöket görs för att lära känna platsernas befintliga förutsättningar och att skapa sig en helhetsbild. Under samma tillfälle fotograferas platserna i dagsljus. (2) Platsbesök nr 2 görs för att fotografera platserna i kvällsmörker. (3) Under det tredje platsbesöket utför utredaren en trygghetsvandring, där en fokusgrupp på åtta medlemmar (exklusive utredaren) bestående av lokalinvånare i Bro, bjuds in för intervjuer i fält.
Intentionen med detta är att ta del av deras upplevelser om platserna känns otrygga och om det finns behov av brottsförebyggande åtgärder för att uppnå ökad trygghet. (4) Platsbesök nr 4 görs för att i detalj studera platsernas rumsliga egenskaper utifrån att fokusgruppen pekar ut
”otrygghetsproblem” som är i störst behov av brottsförebyggande åtgärder för ökad trygghet. De brottsförebyggande åtgärderna i uppsatsen innefattar: (1) ökad skötsel av utomhusmiljön, klippa buskar och träd, (2) lagning av trasiga material, måla om, (3) borttagning av skadegörelse, klotter och skräp, (4) ökad belysning, (5) att öppna upp platsen, ta bort mörka utrymmen/gömställen, (6) öka uppsikten över platsen från byggnader eller genom direkt mänsklig uppsyn, (7) att lägga till elektriska
säkerhetssystem såsom
kameraövervakning/larm/portkod eller staket runt platsen. En trygghetsenkät görs med intentionen att nå ut till alla boende i tätorten Bro. Enkäten ställer
främst frågor om: (1) hur de upplever tryggheten på de nio platserna och (2) om platserna behöver ändras för ökad trygghet där, vilket skapar behov av brottsförebyggande åtgärder. Enkäten skickas ut i samarbete med Upplands-Bro kommuns Gata/Park/Trafik-avdelning och 247 lokalinvånare besvarar enkäten. Svarsfrekvensen motsvarar dock inte Bros samtliga tätortsinvånare, vilket utredaren är medveten om. För att inkludera samtliga lokalinvånare har utredaren inte efterfrågat biologiskt kön eller ålder i samtliga metoder. Således har utredaren bortsett från hur en eventuell svarsfördelning mellan kvinnor och män eller olika åldersgrupper kan se ut.
Svaren från trygghetsvandringen och enkäten analyseras genom kvalitativ innehållsanalys.
Metodernas resultat synliggörs i form av fotografier och diagram med tillhörande beskrivande text om de resultat med högst procenttal som uppfattas vara mest framstående. Därefter visualiseras resultaten i en otrygghetskarta, en form av värmekarta.
Otrygghetskartan jämförs med brottsplatskartan för att se om det finns samband mellan ”otrygga platser”
och ”tidigare brottsplatser” i en kombinerad karta. I analysen tolkas enkätresultatet genom uppsatsens teoretiska perspektiv och valideras mot trygghetsvandringens utfall. Utifrån analysen utläser utredaren vilka brottförebyggande åtgärder lokalinvånare pekar ut för att uppnå ökad trygghet på de ”otrygga platserna”. Därefter diskuteras resultaten och hur de uppfyller uppsatsens syfte och besvarar problemformuleringen samt frågeställningarna. Slutligen redovisas dragna slutsatser och rekommendationer för framtida studier.
Diagram, fotografier, illustrationer och kartor i uppsatsen har skapats av utredaren, om inget annat anges.
Nyckelord
Brottsförebyggande åtgärder, offentliga rums utformningar, rädsla för brott, tätorten Bro, Upplands-Bro kommun, upplevd otrygghet, ökad trygghet
Abstract
Bro is an urban area located in Upplands-Bro municipality, Stockholm County. In 2020, the Stockholm Police conducted a security survey for all municipalities included in the Stockholm police region. The results of the survey for Upplands-Bro municipality show that many residents feel insecure about the risk of being exposed to crime. The residents experience that the feeling of insecurity is at its highest in Bro. The thesis is limited to investigating this in nine public spaces in central Bro. The purpose is to investigate whether previously crime-prone public spaces in built-up environments can evoke experiences of insecurity in people, despite their unawareness that they are old crime scenes. If people experience insecurity, the thesis aims to investigate which crime prevention measures can be applied in the design of public spaces to increase their security experiences there. In the essay, the student is named as the "investigator".
The approach to the thesis applies several different methods. A safety survey is the thesis' main method, while a safety walk (method combination) is the secondary one. Initially, site analyzes are used as feasibility studies to carry out several site visits in the nine public spaces. (1) The first site visit is made to get to know the existing conditions of the sites and to create an overall picture. At the same time, the places are photographed in daylight. (2) Site visit no.
2 is made to photograph the sites in the evening darkness. (3) During the third site visit, the investigator conducts a safety walk, where a focus group of eight members (excluding the investigator) consisting of residents in Bro, is invited for interviews in the field. The intention with this is to take part in their experiences if the places feel unsafe and if there is a need for crime prevention measures to achieve increased security. (4) Site visit no. 4 is made to study in detail the spatial properties of the sites on the basis that the focus group has identified
“insecurity problems” that are most in need of crime prevention measures for increased security. The crime prevention measures in the thesis include: (1) increased care of the outdoor environment, cutting shrubs and trees, (2) repairing broken materials, repainting, (3) removal of damage, graffiti and
debris, (4) increased lighting, (5) to open up the site, remove dark spaces/hiding places, (6) increase the view of the site from buildings or through direct human supervision, (7) to add electrical safety systems such as camera surveillance/alarm/gate code or fences around the site. A safety survey is conducted with the intention of reaching out to all residents in the urban area of Bro. The survey mainly asks questions about: (1) how they experience security at the nine sites and (2) whether the sites need to be changed for increased security there, which creates a need for crime prevention measures.
The questionnaire is sent out in collaboration with Upplands-Bro municipality's Street / Park / Traffic department and 247 locals answer the questionnaire.
However, the response rate does not correspond to all of Bros' urban residents, which the investigator is aware of. To include all residents, the investigator has not requested biological sex or age in all methods. Thus, the investigator has disregarded what a possible distribution of answers between women and men or different age groups can look like.
The answers from the safety walk and the survey are analyzed through qualitative content analysis. The method results are made visible in the form of photographs and diagrams with accompanying descriptive text about the results with the highest percentage that are perceived to be most prominent.
The results are then visualized in an insecurity map, a form of heat map. The insecurity map is compared with the crime scene map to see if there is a connection between “unsafe places” and “previous crime scenes” in a combined map. In the analysis, the survey results are interpreted through the thesis' theoretical perspective and validated against the outcome of the safety walk. Based on the analysis, the investigator reads out what crime prevention measures residents point out to achieve increased security in the "unsafe places". Then the results are discussed and how they fulfill the purpose of the essay and answer the problem formulation and the questions. Finally, conclusions and recommendations for future studies are presented.
Diagrams, photographs, illustrations, and maps in the essay have been created by the investigator, unless otherwise stated.
Keywords
Crime prevention measures, fear of crime, increased security, perceived insecurity, public space designs, the urban area of Bro, Upplands-Bro municipality
1. Inledning
1
1. Inledning
I följande kapitel presenteras bakgrundshistoriken till uppsatsens problemformulering, syfte, frågeställningar, avgränsning och begreppsförklaring. Avgränsningen redogör hur uppsatsen begränsas både geografiskt, ämnesmässigt och teoretiskt. I begreppsförklaringen listas vanligt förekommande ord som används i studien.
1.1 Bakgrund
Frågan om hur den bebyggda miljöns offentliga rum kan påverka människors upplevelser av otrygghet är aktuell inom forskningsfältet fysisk planering. I och med min kandidatuppsats har jag tagit chansen att fördjupa mig i frågan. Jag benämns som ”utredaren”
i uppsatsen.
Forskningsfältet fysisk planering syftar till att reglera användningen av mark och vatten, vilket Sveriges kommuner är ansvariga för. Kommunerna bär även ansvar för att utveckla långsiktigt hållbara och trygga bebyggda miljöer i samhället (Myndigheten för samhällsbyggnad och beredskap 2019). Trygghet är ett centralt begrepp inom planering och kan förklaras på ett flertal olika sätt. I uppsatsen följs Boverkets begreppsdefinition: ”med Boverkets definition av trygghet som grund, kopplas den fysiska miljön så som möjliggörare att bidra till ökad trygghet, ihop med den grundläggande psykologiska mekanism som styr stressfaktorerna”
(Boverket 2019a). Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har gjort en nationell statistisk sammanställning över trygghet och säkerhet i Sverige år 2020 där ett flertal frågor ställdes. På frågan ”Hur ser du på hur tryggt och säkert du kan vistas utomhus på kvällar och nätter?” visar svarsstatistiken att Upplands-Bro kommun får betyget 4,4 på betygsskalan 1-10 där betyget 1 är
lägst och 10 högst (Sveriges Kommuner och Regioner 2021). Enligt Upplands-Bro kommun (2020) är upplevelsen av otrygghet inom kommunen högre än snittet i det polisdistrikt som den tillhör, Polisområde Stockholm nord. Trygghetsfrågan är prioriterad inom kommunen och upplevelsen av otrygghet är som störst i tätorten Bro (Upplands-Bro kommun 2020). Begreppsdefinitionen av ”upplevd otrygghet” är komplex och kan generellt förklaras som en rädsla för brott samt risken för att själv råka ut för kriminalitet. Upplevd otrygghet kan även definieras som människans egen oförmåga att hantera en riskfylld situation, samt hur den bebyggda miljöns rumsliga egenskaper karakteriserar en plats som osäker (Valera & Guàrdia 2014). I uppsatsen preciseras platser som offentliga rum. Offentliga rum definieras som utomhusmiljöer i städers (och tätorters) bebyggda miljöer. Det inkluderar gång- och cykelvägar, gångtunnlar, grönytor, torg samt andra ställen människor använder i sin vardag (Kaklauskas & Gudauskas 2016; Wikström &
Olsson 2012).
Brottsstatistiken i diagram nr 1 åskådliggör hur Upplands-Bro kommun förhåller sig till Region Stockholm och hela Sverige avseende brott mot liv och hälsa. I 3 kap. 1-6 §§ av Brottsbalken (SFS 1962:700) innefattar brott mot liv och hälsa ofta våldsbrott. Enligt samma lag kan våldsbrott inkludera misshandel, grov misshandel och mord, vilka är kriminella gärningar som leder till längre fängelsestraff eller livstid (SFS 1962:700).
2 Diagram nr 2 visar antalet utförda brott i Upplands-
Bro kommuns utomhusmiljö, i det här fallet offentliga rum, från och med 1 januari till 31 december år 2020. Brotten är en sammanslagning av utförda brott mot både kvinnor och män i alla åldrar.
Våldsbrotten avser misshandel, grov misshandel och rån. Brottsstatistiken över antalet inrapporterade brott kan påverkas av ett mörkertal, vilket utredaren är medveten om.
1.2 Problemformulering
Statistiken i diagrammen nr 1-2 kan till viss grad spegla brottsfrekvensen av anmälda specifika brottstyper i Upplands-Bro kommun under år 2020 (Brottsförebyggande rådet u.å.; Polisen 2021). Om det är allmänt känt att brott tidigare har begåtts i ett offentligt rum har människor ofta en benägenhet att sällan befinna sig på platsen. Delvis kan det bero på att det offentliga rummets utformning vägs in, när människor läser av en plats och tolkar hur pass trygg den är (Boverket 2019a). I de fall där risken för utsättning av brott fortfarande är hög och rädsla för kriminella handlingar blir ett problem, kan det få en del människor att undvika platsen samt beteckna den som ”otrygg” (Gehl 2011; Wikström & Olsson 2012).
Offentliga rum som kännetecknas av rädsla för brott och upplevd otrygghet, kan ha effekter på människors hälsa och välmående, såsom att deras beteenden förändras till exempel (Deniz 2016).
I uppsatsen tolkas lokalinvånares eventuella upplevda otrygghet utifrån rädsla för brott och risken att utsättas för kriminella gärningar. Uppsatsen ska undersöka om det finns samband mellan tidigare brottsutsatta offentliga rums utformningar och lokalinvånares eventuella upplevelser av otrygghet där, utan deras vetskap om att brott ägt rum där. Om lokalinvånarna upplever otrygghet görs bedömningen att det finns samband. Då ska uppsatsen klargöra vilka brottsförebyggande åtgärder lokalinvånarna pekar ut som planeringslösningar. Målet är att planeringslösningarna kan bidra till deras ökade trygghetsupplevelser. Det beror på att god gestaltning kan ha reducerande effekter på kriminalitet genom att möjliggöra tryggare platser och en förbättrad livskvalitet för många människor (Deniz 2016). De offentliga rummen i fråga ligger i en central del av tätorten Bro.
3
1.3 Syfte
Syftet är att undersöka om tidigare brottsutsatta offentliga rum i bebyggd miljö kan väcka upplevelser av otrygghet hos människor, trots deras ovetskap om att det är gamla brottsplatser. Om människorna upplever otrygghet där, syftar uppsatsen till att undersöka vilka brottsförebyggande åtgärder som kan tillämpas i de offentliga rummens utformningar för att öka deras trygghetsupplevelser där.
1.4 Frågeställningar
• Hur upplever människor tryggheten i tidigare brottsutsatta offentliga rum utifrån dessas utformningar?
• Hur kan människors upplevelser av trygghet i offentliga rum öka genom implementering av brottförebyggande åtgärder där?
1.5 Avgränsning
Geografiskt avgränsas uppsatsen till en central del av tätorten Bro som ligger i Upplands-Bro kommun (Stockholms län). Bro (punkt A i flygfotot) ligger cirka 3,5 mil nordväst om Stockholms centralstation (punkt B i flygfotot). Uppsatsen avgränsas till nio offentliga rum inom tätortens bebyggda miljö. De offentliga rummen har valts ut på grund av att brott tidigare har ägt rum där. Detta med undantag för andra möjliga ställen inom Bro som kan skapa otrygghetsupplevelser hos lokalinvånare utifrån inkomna svar från en trygghetsvandring och en trygghetsenkät. Sådana ställen kan komma att ligga utanför den geografiska avgränsningen.
Illustrationen är skapad av utredaren.
4 Ämnesmässigt begränsas uppsatsen till människors
otrygghetsupplevelser, rädslor för brott och risker för utsättning av kriminella gärningar, i anknytning till offentliga platsers utformningar och rumsliga egenskaper i bebyggd miljö. Ämnet inkluderar om människor uttrycker behov av ökad trygghet genom införandet av brottsförebyggande åtgärder. Om åtgärderna vidtas, behöver bakomliggande skäl till otrygghetsupplevelserna utredas. Av den anledningen belyses både upplevd otrygghet och behov av ökad trygghet, då begreppen är avhängiga av varandra. Främst beror det på att en av uppsatsens metoder, en checklista, har en poängskala som graderas mellan otrygghet och trygghet.
Uppsatsen beskriver om behovet av brottsförebyggande åtgärder finns och vilka dessa åtgärder i så fall är, men designar inget gestaltningsförslag på hur dessa åtgärder kan se ut eller appliceras på platserna.
Uppsatsen tar endast hänsyn till lokalinvånares potentiella upplevelser av otrygghet och ökad trygghet utifrån inkomna svar från en trygghetsenkät samt en trygghetsvandring. Uppsatsen berör inte om människors trygghets-/otrygghetsupplevelser påverkas av ekonomiska och sociala aspekter som arbetslöshet, bostadslöshet, segregation och socioekonomiskt utanförskap till exempel. Dock har
utredaren vetskap om att sådana aspekter kan ha en inverkan på ämnet.
Teoretiskt avgränsas uppsatsen till dess teoretiska ramverk, vilket inkluderar bakgrundsinformation om upplevd otrygghet, perspektivet brottsförebyggande genom miljödesign och brottsförebyggande åtgärder. Uppsatsen lägger inte fokus på perspektivets bärande egenskap ”aktivering av plats”, då utredaren bedömer att den inte utgör en tydlig rumslig egenskap i offentliga rums utformningar. Brottsförebyggande åtgärder preciseras i begreppsförklaringen och begränsas till de kriterier som listas i checklistan.
Styrande dokument eller gällande detalj- och översiktsplaner beaktas inte. Tidsmässigt begränsas arbetet till de 10 veckor som kandidatuppsatskursen pågår.
Ortofotot är lånat från Lantmäteriet (u.å.a) och omarbetat av utredaren. Streckad ljusrosa linje illustrerar uppsatsens geografiska avgränsning inom del av centrala Bro tätort. Vita linjer visar delområdena Råby och Finnsta inom centrala Bro.
5 Urval nr 1 – för uppsatsen
Tätorten Bro väljs ut på grund av att Stockholmspolisen år 2020 har gjort en trygghetsmätning där resultaten för Upplands-Bro kommun pekar på att Bro uppfattas som otryggast i kommunen (Upplands-Bro kommun 2020).
Avsikten med tätortsvalet är att klargöra hur det kommer sig att Upplands-Bro kommun statistiskt ligger högre än Sverigegenomsnittet gällande förekomst av ”brott mot liv och hälsa” under år 2020 per 100 000 invånare (se diagram nr 1 i bakgrundsavsnittet 1.1). Valet grundas även i att utredaren själv har varit bosatt i tätorten och har god
lokalkännedom därom.
Utredaren får tillgång till brottsstatistiskt underlag från Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) och polisen i Polisdistrikt nord, vilket Upplands-Bro kommun tillhör (Brottsförebyggande Rådet u.å.; Polisen 2021). Därigenom görs ett urval avseende de genomförda brott som beskrivs i uppsatsen. De genomförda brotten berör endast inrapporterade fall av brottstyperna misshandel, grov misshandel och rån. Brotten har ägt rum på de nio utvalda offentliga platserna inom den geografiska avgränsningen från
1 januari till 31 december år 2020. Uppsatsen belyser inte samtliga fall av dessa brottstyper. Istället görs ett urval bland de kriminella gärningarna beroende på deras omfattning. Annars blir det för många brott att gå igenom och redogöra för om alla dessa tas i beaktning. De genomförda brotten och deras bakomliggande orsaker till varför de ägt rum, utreds inte i detalj. Platsernas geografiska lägen markeras i kartan ovan.
De nio utvalda offentliga rummen är:
• Plats 1 – gård på Finnstastigen
• Plats 2 – utanför Broskolan
• Plats 3 – utanför Trygghetscenter
• Plats 4 – torg i Bro centrum
• Plats 5 – gångtunnel på Råbystigen
• Plats 6 – tvättstuga & förråd på Råbystigen
• Plats 7 – utanför Råbyskolan
• Plats 8 – bakom matbutik på Fågelvägen
• Plats 9 – gård på Fasanstigen
Kartan visar delområden inom Bro och de svarta symbolerna visar de nio platsernas geografiska lägen.
Kartan digitaliserad och omarbetad av: Ulrica Flemström, 2021-05-27.
Bakgrundskarta: GSD-Fastighetskartan vektor, skalintervall 1:5000 - 1:20 000 © Lantmäteriet (2020).
6
1.6 Begreppsförklaring
Bebyggd miljö – innebär en stads (även tätorts) byggnader, grönområden och infrastruktur (Kaklauskas & Gudauskas 2016).
Brottsförebyggande åtgärder – Innefattar åtgärderna: (1) ökad skötsel av utomhusmiljön, klippa buskar och träd, (2) lagning av trasiga material, måla om, (3) borttagning av skadegörelse, klotter och skräp, (4) ökad belysning, (5) att öppna upp platser, ta bort mörka utrymmen samt gömställen, (6) ökad uppsikt över platsen från byggnader eller genom direkt mänsklig uppsyn, (7) att lägga till elektriska säkerhetssystem som kameraövervakning/larm/portkod eller staket runt platsen.
CPTED – Är en förkortning för “crime prevention through envirionmental design” (Government of Western Australia u.å.). På svenska kan det översättas till ”brottsförebyggande genom miljödesign”.
Gestaltning – Uttrycket innebär att förverkliga en idé eller tanke genom att ge den form (Nationalencyklopedin u.å.). Gestaltning är ett helhetsbegrepp som innefattar bebyggda miljöers byggnader och landskap (Arkitektur- och designcentrum, Boverket, Riksantikvarieämbetet &
Statens konstråd 2013).
Kluster(analys) – Är en statistisk metod där angränsande eller liknande enheter delas in i grupper, så kallade kluster (Nationalencyklopedin u.å.).
Miljökriminologi – Förklaras som läran om brottslighet och risken för utsättning av brott på vissa platser. Benämningen handlar även om hur organiserad brottslighet kan anpassa kriminella gärningar efter de förutsättningar som den fysiska miljöns utformningar alstrar (Cozens 2011).
Offentliga rum – Offentliga rum utgörs av den bebyggda miljöns gator, grönutrymmen, trafikförbindelser och torg till exempel. Ytorna är ämnade för allmänheten (Wikström & Olsson 2012).
Plats – En plats är ett ställe där allmänheten vill arbeta, bo samt leva i både i nutid och framöver (Office of the Deputy Prime Minister 2005).
Rumsliga egenskaper – Beskrivs som olika materiella uttryck och fysiska objekt inom design.
Ett staket utgör ett exempel på rumslig egenskap, men kan även innefatta ljus, grönska, material och liknande (Berglund-Snodgrass 2016; Boverket 2020).
Stadsliv – Handlar om medborgares sätt att leva i en stad (Nationalencyklopedin u.å.).
Trygghet – Innebär att människor upplever en känsla av lugn och harmoni samt är fria från oro och hot som kommer utifrån (Nationalencyklopedin u.å.).
Tätorten Bro – Ligger i Upplands-Bro kommun och utgör en av två tätorter. Upplands-Bro ligger cirka 3,5 mil nordväst om Stockholms central.
Upplevd otrygghet – Kan förklaras som människans egen förmåga att hantera en riskfylld situation och hur den fysiska miljöns rumsliga egenskaper karakteriserar en plats som osäker (Valera &
Guàrdia 2014).
Utformning – Är på vilket sätt något teoretiskt kan anta en fysisk form (Nationalencyklopedin u.å.).
7
2. Kunskapsöversikt
8
2. Kunskapsöversikt
I följande kapitel presenteras tidigare forskning och kunskap inom uppsatsens ämnesval utifrån läst litteratur. Kunskapsöversiktens innehåll har sina utgångspunkter i uppsatsens problemformulering, syfte och frågeställningar, men begränsas med hänsyn till uppsatsens avgränsning.
Därigenom finns det forskning och kunskap inom ämnesvalet som kunskapsöversikten inte omnämner.
Kunskapsöversiktens litteraturinnehåll innefattar Carina Listerborns doktorsavhandling Trygg stad – diskurser om kvinnors rädsla i forskning, policyutveckling och lokal praktik.
Litteraturinnehållet baseras även på Lina Berglund- Snodgrass doktorsavhandling Demanding Certainty A Critical Examination of Swedish Spatial Planning for Safety. Likaså inkluderas Matthew Carmonas, Tim Heaths, Taner Ocs och Steve Tiesdells bok Public places - urban spaces: the dimensions of urban design.
Annan litteratur som används är Tomas Wikströms och Lina Olssons bok Stadens möjligheter: platser och stråk. Vidare refererar uppsatsen till Jane Jacobs böcker Den amerikanska storstadens liv och förfall samt The Death and Life of Great American Cities.
Även Jan Gehls samt Birgitte Svarres skrift How to study public life och Jan Gehls bok Life between buildings finns med. Vidare inkluderas den vetenskapliga artikeln Perceived security of women in relation to their path choice toward sustainable neighborhood in Santiago, Chile. Artikeln är skriven av Mohammad Paydar, Asal Kamani-Fard och Roya Etminani-Ghasrodashti. Likaså omnämns Paul Michael Cozens bok Urban Planning and Environmental Criminology: Towards a New Perspective for Safer Cities.
Slutligen innefattas Boverkets rapporter Plats för trygghet - Inspiration för stadsutveckling, Jämställdhet på dagordningen – Planera för ett tryggt och jämställt samhälle samt Brott, bebyggelse och planering.
2.1 Generell definition av trygghet
Boverkets (2010b) generella definition av ”trygghet”
innefattar demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Definitionen kan förutsätta att alla samhällsinvånare har lika tillgång till trygga gemensamma ytor där de kan röra sig fritt. Känslan av trygghet kan utgöra ett mänskligt behov och en av grundprinciperna till ”frihet”. I stora drag handlar
”frihet” om att samhällsinvånare kan följa sina egna viljor och har olika valmöjligheter (Berglund- Snodgrass 2016; Tryggare och Mänskligare Göteborg, Boverket & Brottsförebyggande rådet 2010). Jacobs (2004) beskriver att trygghet är ett grundläggande element för att en stad ska fungera.
2.2 Offentliga rum
Författarna Wikström och Olsson (2012) förklarar den offentliga miljön som städers gemensamma utrymmen. Fortsättningsvis beskriver Jacobs (2004) att städers gator utgör viktiga offentliga rum.
Förutom gator består dess gatunät delvis av gång- och cykelstråk samt passager i form av gångtunnlar.
Gatunätet möjliggör människors förflyttningar från punkt A till punkt B (Olsson & Wikström 2012).
Vanligtvis kan människor använda offentliga rum i olika hög utsträckning. Enligt Carmona et al. (2003) kan det bero på människors varierande attityder till platserna beroende på vad de fyller för funktioner och meningar i deras liv. Attityderna kan även påverkas av allmänhetens generella uppfattningar om platserna (Carmona et al. 2003). Människors användningar kan ofta vara tillfälliga, vilket kan göra dem svårbeskrivna. Användningarna kan likaså förändras över tid beroende på samhällsrelaterade händelser (Wikström & Olsson 2012; Carmona et al.
2003; Gehl & Svarre 2013). Ibland kan det bero på att platserna antar olika uttryck beroende på dag, tid på dygnet och årstid. Till exempel kan platserna myllra av människor en fredag under sommarmånaderna men ha stängda affärer en tisdag i november (Boverket 2010a; Wikström & Olsson 2012).
2.3 Offentliga rums utformningar
Arkitekten Gehl (2011) redogör att offentliga rum kan väcka människors intressen när rummens stadsmöbler (rumsliga egenskaper) fyller åtskilliga funktioner. Vidare kan stadsmöblernas positioner i förhållande till varandra påverka vilka intryck platserna ger. Intrycken kan influeras av de olika årstiderna till exempel. Bland annat kan det under högsäsong finnas behov av flera sittplatser på ett ställe, samtidigt som tomma sittplatser under lågsäsong kan skapa uppfattningen om att stället är övergivet (Gehl 2011). En annan rumslig egenskap är belysning som kan möjliggöra fria siktlinjer och frambringa överblick över hela platser så att gränserna kan utläsas. Goda ljusförhållanden kan främst underlätta i fotgängartäta områden där individers ansikten bör kunna identifieras, men även för att personer ska bli varse om pågående situationer i offentliga rum (Gehl 2011; Wikström & Olsson 2012). Andra rumsliga egenskaper är fasaders materialval och kulörer som kan påverka individers uppfattningar om platserna (Paydar, Kamani-Fard och Etminani-Ghasrodashti 2016; Gehl & Svarre 2013).
9
2.4 Ett fungerande stadsliv
Kritikern Jacobs (1961) understryker att ett fungerande stadsliv i offentliga rum bygger på fyra punkter. (1) Punkt ett handlar om ett jämnt flöde av närvarande människor. (2) Den andra punkten beskriver ett gatunät bestående av ett flertal stråk där kvarteren medför korta geografiska avstånd. (3) Punkt tre innefattar en variation av byggnadsåldrar och stilar. (4) Den fjärde punkten beskriver behovet av en hög koncentration på människor (Jacobs 1961). Ett fungerande stadsliv kan också påverkas av andra premisser. Exempelvis kan urskiljbara gränser mellan privata och offentliga ytor samt ”ögon på gatan” ha en inverkan på stadslivet. ”Ögon på gatan”
är en form av övervakning och innebär att bebyggelse riktas mot gatan så att enskilda individer i byggnaderna kan överblicka gatumiljön (Jacobs 1961).
Listerborn (2002) menar att individer kan hålla koll på varandra i gatumiljön för att kontrollera vad som sker. När flera människor befinner sig på samma plats, kan det frambringa en mänsklig närvaro och att kontrollen bibehålls. Fortsättningsvis kan det reducera brottsfrekvensen även om individer kanske inte har lust att ingripa om något händer. Om kontrollen däremot inte upprätthålls, tenderar en del individer att uppleva oroskänslor på grund av ökad brottsrisk (Listerborn 2002). Ibland kan gatumiljöer uppfattas som oförutsägbara och att de aldrig skulle vara det, kan beskrivas som en ej uppnåbar illusion.
Fortsatt utgör främlingar en naturlig del av stadslivet och individer bör kunna möta dessa till vardags så att de lär sig att hantera oförutsägbara situationer (Listerborn 2002).
2.5 Rädsla för brott
Rädsla är en känsla som generellt förknippas med en brottshändelse mellan gärningsman och offer samt ingår i forskningsområden som fysisk planering, kriminologi och psykologi (Listerborn 2002).
Känslan kan ha olika betydelser beroende på sammanhang och vilka personer som tillfrågas.
Enskilda personer kan associera känslan med olika saker med anledning till deras egna personliga upplevelser kopplat till rädsla. Ofta kan upplevd rädsla problematiseras när enskilda personer eller människor i grupp befinner sig i en livsfarlig situation (Listerborn 2002).
I slutet av 1960-talet började ämnet rädsla för brott att studeras genom enkätundersökningar till exempel. Ett flertal gånger uttryckte enkätrespondenterna upplevda känslor av rädsla för brott och behovet av brottsförebyggande åtgärder. I nutid kan människors brottsrädslor ofta
kännetecknas med hur städers bebyggda miljöer framställs där vissa platser har ett större problem med rädsla och otrygghet jämfört med andra (Listerborn 2002). Boverket (1998) skriver att det kan finnas en koppling mellan brottsutvecklingen i samhället och människors rädslor. Det kan exemplifieras genom att grova brott som misshandel och rån har blivit allt vanligare.
2.6 Miljökriminologi
Forskaren Cozens (2011) beskriver miljökriminologi som läran om brottslighet och risken för utsättning av brott. Miljökriminologins innebörd inkluderar hur organiserad brottslighet kan anpassa kriminella gärningar efter den bebyggda miljöns förutsättningar. Studier visar att brottsplatser inte väljs ut slumpmässigt till exempel. En del platser råkar ut för brott i högre utsträckning än andra, vilket kan alstra klusterformationer (Cozens 2011). När ett brott har begåtts är det viktigt att skapa förståelse kring varför det inträffat. Förståelsen kan utläsas som ett samspel mellan gärningsman, offer och brottsplats många gånger (Royo, Parikh & Belur 2020). Ibland ingår inte platsen för brottet som en del i fysisk planering som forskningsfält. Dock kan sådan information tillföra ytterligare kunskap inom planering, främst avseende gestaltning av tryggare offentliga rum. Kriminologins kunskaper och teorier kan till viss grad överlappa den fysiska planeringen (Cozens 2011). Stundtals kan en del kriminologer arbeta med kartografisk kunskap för att visualisera på vilka platser rädsla upplevs till exempel. Målet med sådana kartläggningar är att sammanlänka människors otrygghetsupplevelser med brottens geografiska lägen och spridning i samma områden (Listerborn 2002).
2.7 Rädsla för brott i offentliga rum
Enligt Jacobs (2004) krävs det inte särskilt många brott i den offentliga miljön för att personer ska bli rädda och karakterisera ställen som otrygga.
Fortsättningsvis beskriver Carmona et al. (2003) att rädsla kan få personer att avstå från att upprätthålla sig på vissa ställen. Folktomma, mörka och trånga utrymmen kan utgöra exempel på ”otrygga ställen”.
Vidare har människor en tendens att undvika ställen präglade av skadegörelse. Mörkrets infall kan också ha inverkan på att ställen uppfattas som otrygga (Boverket 1998; Carmona et al. 2003; Boverket 2010b; Berglund-Snodgrass 2016). Om människor har svårt att orientera sig på grund av att ett utrymme är oöverskådligt eller att miljön inte uppfattas som omhändertagen, kan det skapa grund för upplevd otrygghet (Jacobs 2004). Skribenterna Wikström och Olsson (2012) exemplifierar detta genom att
10 människor kan vara på sin vakt vid varje gatuhörn.
Om många personer känner liknande typer av rädsla och otrygghet kan det synliggöras genom att de sällan besöker ställena. I sin tur kan det göra ställena folktomma och att dessa inte uppfyller sina syften, vad det än må vara (Wikström & Olsson 2012;
Boverket 1998; Carmona et al. 2003). Samtidigt kan det få människor att vidta försiktighetsåtgärder för att inte utsätta sig för risker. Det kan innebära att de inte går ut ensamma under kvällstid eller inte vistas ute alls. På så vis kan upplevd rädsla och otrygghet förändra människors beteenden och begränsa deras möjligheter till en god livsstil (Berglund-Snodgrass 2016; Carmona et al. 2003; Boverket 2010b;
Berglund-Snodgrass 2016). Medias framställning av brotts omfattning och karaktär kan också ha inverkan på att människor inte vågar vistas på platser (Boverket 1998). Paydar, Kamani-Fard och Etminani-Ghasrodashti (2016) menar att förändringar i de offentliga rummens gestaltning ibland kan användas som planeringsverktyg för att minska brottsrädsla och otrygghet. Däremot skriver de att även andra faktorer kan ha inverkan på minskad rädsla.
11
3. Teoretiskt ramverk
12
3. Teoretisk ramverk
I följande kapitel presenteras de teoretiska utgångspunkter som utgör bakgrundsunderlag för uppsatsens teoretiska perspektiv.
Det teoretiska ramverket fungerar som uppsatsens
”glasögon” vilket data tolkas genom. Teorin sätter ramarna för uppsatsens fokus, vilket är hur ett fenomen beskrivs, definieras och tolkas. Fokus riktas därför på data som ger fördjupad kunskap inom fenomenet och på så vis filtreras övrig information bort (Fejes & Thornberg 2015). I uppsatsen består fenomenet av potentiella samband mellan tidigare brottsutsatta offentliga platsers utformningar och människors eventuella otrygghetsupplevelser där.
Dock är människorna ej medvetna om att brott tidigare har ägt rum där. Uppsatsens teoretiska utgångpunkter är:
• Planeringsproblem, så kallade
”otrygghetsproblem”
• Planeringsåtgärder, så kallade brottsförebyggande åtgärder
3.1 Hur kan ”otrygghetsproblem”
förstås i planeringen?
Rädsla som planeringsproblem, (”otrygghetsproblem”)
Forskaren Berglund-Snodgrass (2016) beskriver att ämnet fysisk planering kan förstås utifrån hur den utformas vid hantering av olika situationer. Ämnet kan ibland uppfattas som ett verktyg för att ta sig an frågor. Men att definiera vad planering kan göra eller inte, innebär en viss komplexitet. I det här fallet kan komplexiteten grundas i otydliga innebörder av att
”vara rädd” eller att ”inte vara rädd”. Komplexiteten bottnar även i att konkretisera hur planeringen kan
angripa rädsla som problematik (Berglund- Snodgrass 2016). Enligt Listerborn (2002) kan rädsla som problem uppfattas som abstrakt när dess bakomliggande orsaker inte är introducerade.
Däremot skriver hon att rädsla ibland kan definieras som en koppling mellan upplevd rädsla i ett rum och rädsla för ett rum. Rädsleupplevelser kan till exempel uppstå genom rykten om ett specifikt geografiskt område uppfattas som riskabelt. Vidare kan det bero på vad människor förknippar platserna med. Bland annat visar studier att människor kan ha olika rädsleupplevelser kopplat till ”rädsla för brott”
(Listerborn 2002; Berglund-Snodgrass 2016). Dock menar Paydar, Kamani-Fard och Etminani- Ghasrodashti (2016) att förekomsten av brott per automatik inte behöver stämma överens med den faktiska otryggheten. Det bekräftas delvis av Wikström och Olsson (2012) som berättar att rädsla ibland kan vara obefogad.
Enligt Berglund-Snodgrass (2016) kan enskilda individers rädsleupplevelser formuleras som planeringsproblem i många sammanhang. Dessa omnämns som ”otrygghetsproblem” i uppsatsen.
Fortsättningsvis beskriver Listerborn (2002) vikten av att diskutera utmaningarna inom planeringsproblem när de uppdagas. Främst beror det att kunna förklara och förstå utmaningarna utifrån deras omfattningar och samverkan med andra liknande ämnen. För tillfället kan det saknas indikatorer som mäter vad rädsla och upplevd otrygghet orsakas av. Det kan finnas behov av att göra det mätbart, som ett ytterligare kunskapskomplement inom planeringen (Paydar, Kamani-Fard & Etminani-Ghasrodashti 2016;
Wikström & Olsson 2012). I samband med sådana behov kan frågor uppkomma om vilka principer som finns respektive tillämpas för hur planeringen tar sig an rädslan som planeringsproblem. Ett av planeringens förhållningssätt är att individers egna otrygghetsupplevelser och erfarenheter kan användas som initialläge (Berglund-Snodgrass 2016).
Illustrationen är skapad av utredaren.
13
3.2 Hur kan ”otrygghetsproblem”
åtgärdas i planeringen?
Planeringsåtgärder genom brottsförebyggande arbete
När ett planeringsproblem uppmärksammas kan det finnas en förväntan på att den fysiska planeringen ska komma med lösningsförslag på hur problematiken ”åtgärdas”. I det här fallet finns det många exempel på att människors rädsleupplevelser kan minska som ett resultat av åtgärder genom planering (Berglund-Snodgrass 2016). Mer ingående berättar Listerborn (2002) att planeringsåtgärder mot problematiken bör väljas ut med omsorg. Framför allt behöver målsättningarna med åtgärderna vara tydliga. En allmän målsättning kan vara att bidra till ett mer demokratiskt, tryggt och öppet samhälle.
Samtidigt kan människors kunskap och tankar om problematiken innehålla förbättrings- och lösningsförslag, vilket i sin tur kan utveckla planeringsarbetet. Trots det behöver inte samtliga planeringsåtgärder vara giltiga för alla. Ibland kan det finnas motsatsförhållanden gällande planeringsåtgärder om de uppfattas som godtagbara för somliga, men inte för andra. I vissa fall kan det leda till konflikt (Listerborn 2002).
Ett exempel på planeringsåtgärder kan vara brottsförebyggande arbete. Intentionen med brottsförebyggande arbete är att förebygga och hindra till att brott äger rum. Polis och kommuner kan ofta inleda samarbeten avseende arbetet (Polisen 2018). Behovet av sådant arbete kan grundas i att rättsväsendet har utmaningar med att upprätthålla kontrollen över samhällsinvånare. Bristande kontroll kan skapa störningar i den bebyggda miljön, vars effekter kan leda till orsakad rädsla och otrygghet hos allmänheten. Utifrån dessa anledningar har diverse brottsförebyggande strategier tänkts ut och som många gånger bör tillämpas på en lokal nivå (Boverket 1998; Listerborn 2002; Paydar, Kamani- Fard & Etminani-Ghasrodashti 2016).
Arkitekter och planerare kopplas ofta in i brottsförebyggande arbete när det gäller trygghetsfrågor och utformningen av den bebyggda miljön. Till exempel har arkitekten Oscar Newman undersökt hur tryggare och säkrare miljöer kan skapas genom gestaltning (Listerborn 2002). Å ena sidan belyser Newman (1971) att arkitektur och planering inte endast bör ses som olika designstilar, vackra stadsmiljöer eller bekväma funktionaliteter.
Å andra sidan menar han att arkitektur och planering inte heller bör ses som en säkerhetsersättning till
exempelvis polisskydd. Däremot kan effekterna av arkitekturens och planeringens iblandning i trygghetsrelaterade sammanhang vara ett ämne att studera mer ingående. Främst kan det bero på att det kvarstår okänd information inom ämnet (Newman 1971).
En av de brottsförebyggande strategierna är situationell prevention. Strategin tillkom i början av 1980-talet och har delvis formats efter teorin
”defensible space”. I korta drag handlar ”defensible space” om att ett område kan uppfattas som säkrare när individer känner ett ansvar och ett ägandeskap över platsen (Listerborn 2002; Paydar, Kamani-Fard
& Etminani-Ghasrodashti 2016). Situationell prevention syftar däremot till att undersöka vilka förutsättningar som kan påverka att en person utför kriminella gärningar i den offentliga miljön. En av strategins utgångpunkter är att en person har valmöjligheten att begå ett brott eller inte. I Sverige har statliga myndigheter tagit del av strategin, som kan utgöra ett hjälpmedel för att lokalisera brottsplatser och vidtagande av fysiska åtgärder för ökad kontroll över kriminalitet (Listerborn 2002). I uppsatsen används situationell prevention som brottförebyggande arbete-strategi som bakgrundsunderlag till det teoretiska perspektivet.
Dock är det perspektivet som ger förslag på planeringsåtgärder i form av brottsförebyggande åtgärder.
3.3 Teoretiskt perspektiv
Brottsförebyggande genom miljödesign
Uppsatsens teoretiska perspektiv formas av teorin
”crime prevention through envirionmental design”
(CPTED). På svenska kan det översättas till
”brottsförebyggande genom miljödesign”. Teorin utvecklades av kriminologen Clarence Ray Jeffery i början av 1970-talet. Den syftar till att förebygga kriminalitet, att reducera brottsfrekvensen och att minska otryggheten genom god gestaltning i bebyggd miljö. I nutid används ofta teorin inom fysisk planering och kriminologi för att hitta lämpliga brottsförebyggande åtgärder (Listerborn 2002).
Dock har teorin mötts av kritik. Bland annat ifrågasätter Winter (2005) om den verkligen kan förebygga eller avskräcka människor från att begå brott. En del av kritiken grundas i att relationen mellan brott och bebyggd miljö är för komplicerad.
Enligt kritiken behöver relationen inkludera fler aspekter än vad den redan gör i dagsläget.
Relationens komplikationer kan bero på att en plats samhällsfunktion och omgivning behöver räknas in i
14 teorin. Synpunkterna (kritiken) bottnar även i att
teorins huvudsakliga strävan kan vara att nå resultat, men inte redogör med vilka mål och metoder resultaten nås. En del forskare efterfrågar konkreta bevis på att teorin faktiskt fungerar, så att den kan appliceras i politiska riktlinjer i högre grad än vad den redan gör (Winter 2005).
Perspektivets fem bärande egenskaper:
I uppsatsen används inte egenskapen ”aktivering av plats”. Utredaren granskar ”aktivering av plats” och bedömer att den inte utgör en tydlig rumslig egenskap applicerbar i offentliga rums utformningar.
Ibland kan de bärande egenskaperna nedan överlappa varandra. En del av de används i högre utsträckning än andra.
• Territorialitet syftar till att fysiskt hindra och skrämma bort obehöriga från en plats.
Egenskapen ska tydliggöra behöriga människors rätt till och ägandeskap av en plats. Ägandeskapet kan förtydligas med påtagliga fastighetslinjer och gränser som markerar privata samt offentliga ytor.
Gränserna kan förstärkas via ”symboliska hinder” som skyltning och ”fysiska hinder”
som grindar, murar, planteringar och plank (Conzenz et al. 2005; Boverket 2019b;
Hedayati Marzbali et al. 2012; Listerborn 2002).
• Övervakning innebär ökad uppsikt över en plats. Uppsikten kan möjliggöras genom att byggnader med solida fasader kompletteras med fönster till exempel. Människorna i byggnaderna har då chans att observera vad som sker utanför, vilket kan skapa ökad kontroll över den offentliga miljön. Ökad uppsikt kan medföra att obehöriga personer upplever risken att bli upptäckt som stor, vilket kan minska deras benägenhet att begå brott där. Övervakning kan tillämpas genom belysning, polis- och väktarnärvaro eller kameraövervakning. Grannsamverkan är också ett exempel på övervakning (Conzenz et al. 2005; Boverket 2019b).
• Tillträdeskontroll innebär att åtkomsten till byggnader och utrymmen kontrolleras genom design. Egenskapen reducerar åtkomsten genom varierande elektriska säkerhetssystem som lås och portkod till exempel (Conzenz et al. 2005; Boverket 2019b). Tillträdeskontrollen kan även begränsa åtkomsten genom ”fysiska barriärer” i form grindar eller ”symboliska barriärer” som varningsskyltar till exempel (Hedayati Marzbali et al. 2012).
• Försvårande av brottsgenomförande åstadkoms genom uppsättning av staket, larm eller andra insatser som förhindrar brott (Boverket 2019b).
• Image handlar om att sköta om den fysiska miljön så att den ser omhändertagen ut (Hedayati Marzbali et al. 2012). En god image kan upprätthållas genom att ta bort skräp, skadegörelse (klotter) och trasiga fasadmaterial. Platser vars exteriörer visar tecken på underhållsproblem kan öka deras sårbarhet för brott (Conzenz et al. 2005;
Boverket 2019b).
Illustrationen visar teorins fem (egentligen sex) bärande egenskaper och är gjord av utredaren. Inspiration till illustrationen har hämtats från Conzenz et al. (2005).
15 Brottsförebyggande åtgärder för ökad trygghet
Brottsförebyggande genom miljödesigns fem bärande egenskaper bryts ned till de brottsförebyggande åtgärderna nedan. Åtgärderna kan konkretiseras till fysiska objekt genom rumsliga egenskaper (Carmona et al. 2003).
• Skötsel av den yttre miljön, klippa buskar och träd (image, territorialitet):
Människor kan upptäcka om något oväntat händer när buskar och träd är upprensade samt medger transparens. Överlag kan välskötta yttre miljöer bidra till människors positiva uppfattningar (Berglund- Snodgrass 2016).
• Lagning av trasiga material, måla om (image, territorialitet): Åtgärden gäller ommålning eller lagning av trasiga material på byggnader och andra fysiska objekt.
Byggnader med underhållsbehov som inte repareras, kan medföra ett nedgånget intryck (Carmona et al. 2003; Berglund- Snodgrass 2016; Boverket 1998).
• Borttagning av skadegörelse, klotter, skräp (image, territorialitet):
Skadegörelse i form av graffitti, klotter och nedskräpning kan signalera att ingen bryr sig om eller är ansvarig för platsen.
Vandalism kan ofta associeras med en risk för utsättning av brott samt förorsaka otrygghetsupplevelser (Berglund- Snodgrass 2016; Boverket 1998).
Människor tenderar att undvika platser präglade av skadegörelse (Carmona et al.
2003).
• Ökad belysning (övervakning): God belysning kan medföra att människor känner igen sin omgivning och möjliggör identifiering av andra individer. Belysning kan ljusa upp mörka utrymmen och bör vara jämnt fördelad. Det handlar om att kunna se (personlig kontroll) och att vara synlig för andra (social kontroll). Belysningen får inte vara bländande eller skymmas av buskar och träd. Mörker och svag belysning kan ofta associeras med otrygghet, då människor kan ha svårt att orientera sig (Berglund-Snodgrass 2016, National Crime Prevention Council 2003; Boverket 1998).
• Öppning av platser och borttagning av mörka utrymmen samt gömställen (övervakning): Åtgärden handlar om borttagning av mörka ytor och att öppna upp platser för att kunna se. Det rör sig om att skapa överblick över platser och att möjliggöra långa siktlinjer genom
Illustrationen är skapad av utredaren och illustrerar vilka bärande egenskaper de brottsförebyggande åtgärderna sammanlänkas med.
16 landskapet. Till exempel kan det gälla att
överblicka gång- och cykelbanor eller byggnaders ingångar. Ibland kan ljusförhållanden underlätta siktmöjligheterna (Gehl 2011; Berglund- Snodgrass 2016; National Crime Prevention Council 2003; Boverket 1998).
Täta buskage och fysiska objekt kan bidra till att individer inte ser om någon gömmer sig där bakom. Samtidigt kan platser, som ej uppfattas som öppna, hindra eventuella flyktvägar. Ibland kan även rumsliga egenskaper i form av utskjutande objekt, vinklar och vrår blockera sikt eller flyktvägar (Berglund-Snodgrass 2016;
National Crime Prevention Council 2003).
• Uppsikten över platsen från byggnader eller genom direkt mänsklig uppsyn (övervakning): Att ”kunna se” och ”bli sedd” kan anses vara grundläggande förutsättningar för upplevd trygghet. ”Ögon på gatan” kan exemplifiera uppsikt över utomhusmiljön.
Om platser uppfattas som öde eller mörka, kan människor besöka dessa i lägre utsträckning. Således kan det skapa grund till ökad utsatthet för brott (Carmona et al.
2003; Berglund-Snodgrass 2016; National Crime Prevention Council 2003; Listerborn 2002).
• Elektriska säkerhetssystem som kameraövervakning/larm/portkod eller staket runt platsen (territorialitet, tillträdeskontroll, försvårande av brottsgenomförande): Åtgärden handlar om att stänga ute obehöriga till en specifik yta. Utestängningen kan ske genom implementering av fysiska hinder som staketuppsättning eller låsbara grindar.
Elektriska säkerhetssystem i form av larm, portkod och övervakning kan också fungera som hinder eller bidra till ökad kontroll (Berglund-Snodgrass 2016; Carmona et al.
2003).
17
4. Metod
18
4. Metoder
I följande kapitel redovisas de metoder som tillämpas för datainsamling och analys av samma data.
Uppsatsens metoder ges i följande:
• För datainsamling: metodkombination, platsanalys, trygghetsvandring (som är själva metodkombinationen) och trygghetsenkät.
• För analys: kvalitativ innehållsanalys och värmekartor.
Under respektive metods rubrik ”teoretiska utgångspunkt” omnämns objektet ”forskaren”, vilket är benämningen som återfinns i litteraturen för den person som utövar metoden. Under rubrikerna
”metodens tillvägagångssätt” beskrivs hur utredaren, som skriver uppsatsen, genomför metoden.
4.1 Metoder för datainsamling
Trygghetsenkäten utgör uppsatsens primära metod för datainsamling. Det beror på att enkäten når ut till samtliga boende i Bro och därav kan få en bättre spridning samt en högre svarsfrekvens i jämförelse med trygghetsvandringen. Därför utgör trygghetsvandringen uppsatsens sekundära metod för inhämtning av data.
Metodkombination
Uppsatsens metodkombination har inslag av kvalitativa metoder, där varje metod anses vara en bidragande komponent. Målet med metoden är att inhämta information genom metoder med olika ändamål, så att deras varierande styrkor och svagheter i samverkan kan frambringa en god helhetsbild. Uppsatsens metodkombination är en informanttriangulering där data från diverse informanter jämförs (Denscombe 2017; Denscombe 2016).
En nackdel med en metodkombination är att det saknas garantier för att metodernas utfall kommer att styrka varandra. Om metodernas utfall inte resulterar i ett entydigt svar, finns risken att en av de kan uppfattas som felaktig eller ifrågasättas. Det kan skapa grund för ytterligare forskning inom ämnet så att fyndens skillnader reds ut (Denscombe 2016).
Fördelaktigt med metoden är om identifierade fynd i metodernas skiftande utfall kan bekräfta varandra för att slutligen utmynna i ett sammantaget slutresultat.
Till följd av detta kan forskaren kontrollera resultaten och bekräfta dess validitet. En annan fördel är att en metodkombination kan ge uttömmande redogörelser för studerade fynd (Denscombe 2016)
Metodkombinationens sammansättning:
• Uppsatsens metodkombination är en trygghetsvandring där följande metoder används: checklista, fokusgrupp och ostrukturerade intervjuer. Kombinationens tillvägagångssätt beskrivs under rubriken
”4.1.1 Trygghetsvandring”.
Illustrationen är skapad av utredaren.
19 Platsanalys
Teoretisk utgångspunkt
En platsanalys är en kvalitativ metod vars mål är att forskaren ska lära känna platser samt fördjupa sin kunskap och förståelse för deras utformningar. Med hjälp av platsanalysen kan forskaren bli varse om den bebyggda miljöns befintliga brister, kvaliteter och utvecklingspotential (Boverket 2006). Metoden är vanligt förekommande när platsers behov av brottsförebyggande åtgärder ska lokaliseras.
Inom trygghets- och brottsförebyggande arbete, är intentionen med metoden att betrakta, beskriva och identifiera rumsliga egenskaper som kan medföra en förhöjd risk att kriminella handlingar sker på platsen.
Rumsliga egenskaper kan exempelvis innefatta ljus, grönska, olika material eller liknande (Boverket 2020). Förslagsvis går forskaren till fots när en platsanalys genomförs (Government of Western Australia u.å.).
En fördel med en platsanalys är att den kan uppmuntra till metodkombination för att beskriva den enskilda individens personliga uppfattningar och värderingar. Till metodens nackdel är att den kan ställa höga krav på forskaren. Kraven kan bestå i att forskaren, som utför platsanalysen, bör ha tillräcklig kunskap för att själv kunna identifiera platsens rumsliga egenskaper (Boverket 2006).
Metodens tillvägagångssätt
Metoden genomförs i form av platsbesök på de nio utvalda platserna. I uppsatsen används begreppen
”platsanalys” och ”platsbesök” synonymt. Utredaren genomför ett flertal platsbesök med olika avsikter:
• Platsbesök nr 1 genomförs den 19 april kl.
10:00-12:30. Under platsbesöket utvärderar utredaren platsernas förutsättningar utifrån en checklista som en form av förstudie.
Utredarens egna utvärderingar används endast för att beskriva de första intrycken av platserna och utgör inte dataunderlag till uppsatsens analys. Sedan fotograferas platserna i dagsljus.
• Platsbesök nr 2 görs den 19 april kl. 20:30- 22:30 för att fotografera platserna i kvällsmörker.
• Platsbesök nr 3 (den egna trygghetsvandringen) görs den 25 april kl.
19:30-21:15 tillsammans med lokalinvånare, där de studerar platserna utan utredarens inblandning.
Utredaren bedömer platsernas befintliga förutsättningar innan trygghetsvandringens deltagare gör desamma. Orsaken till detta är att utredaren inhämtar information om platserna i förväg. Detta för att utredaren inte spontant eller oförberett ska uttrycka några subjektiva värderingar som kan ha en inverkan på deltagarnas uppfattningar om platserna, vilket kan utgöra en etisk implikation. Deltagarna får inte ta del av utredarens platsbedömningar förrän
uppsatsens publicering.
• Platsbesök nr 4 genomförs den 11 maj kl.
13:00-15:30 för att fotografera de rumsliga egenskaper som enligt lokalinvånare utgör
”otrygghetsproblem” på respektive plats.
”Otrygghetsproblemen” är fysiska objekt, miljöer eller andra företeelser i den offentliga miljöns utformningar som uppfattas vara i behov av brottsförebyggande åtgärder.
20
4.1.1 Trygghetsvandring
Trygghetsvandringen är en metodkombination bestående av ett flertal metoder. Metoderna är: en checklista, en fokusgrupp och ostrukturerade intervjuer. Den utgör uppsatsens sekundära metod och syftar till att validera trygghetsenkätens resultat vid analys.
Teoretisk utgångpunkt
Avsikten med en kvalitativ trygghetsvandring är att få kunskap från lokalinvånare som arbetar, bor, går i skola eller på annat sätt är verksamma i ett område.
Information samlas in från lokalinvånare med hjälp av deras lokalkännedom, personliga erfarenheter och subjektiva värderingar.
Förhoppningen är att få tag i deltagare (lokalinvånare) till trygghetsvandringen som använder platserna till vardags. Vandringens deltagare bör bestå av både män och kvinnor i varierande åldrar (Tryggare och Mänskligare Göteborg, Boverket & Brottsförebyggande rådet 2010).
Enligt Berglund-Snodgrass (2016) kan det finnas ett behov av trygghetsvandringar för att säkerställa varför en plats till exempel uppfattas som otrygg eller undviks av människor. Under sådana vandringar kan rumsliga egenskaper, betraktade som
”otrygghetsproblem”, identifieras. Detta för att sedan hitta trygghetsskapande ”lösningar” (i det här fallet brottsförebyggande insatser) som åtgärdar problemen (Berglund-Snodgrass 2016).
Trygghetsvandringen startar på plats 1 och avslutas på plats 9.
Kartan digitaliserad och omarbetad av: Ulrica Flemström, 2021-05-27.
Bakgrundskarta: GSD-Fastighetskartan vektor, skalintervall 1:5000 - 1:20 000 © Lantmäteriet (2020).
