Behåll lugnet och Preppa tillsammans: Från individuell till gemensam krisberedskap

Behåll lugnet och Preppa tillsammans

– Från individuell till gemensam krisberedskap

John Gabrielsson

Dokumenttyp: Sociologi C, självständigt arbete Huvudområde: Sociologi

Högskolepoäng: 15

Termin/år: Vårterminen 2020 Handledare: Mikael Linnell Examinator: Jörgen Sparf Kurskod/registreringsnummer:

Utbildningsprogram: Risk- och Krishanteringsprogrammet

Abstract

This paper investigates how the Swedish study circle and network “Preppa tillsammans” uses and enables its members to build community resilience. To be able to understand and analyze this, the theory of social capital has been used. The data gathering was done through six semi- structured qualitative interviews as well a poster that has been made and distributed by the network. Prepping as well as household preparedness has traditionally been enabled through individual actions. This study found that Preppa tillsammans facilitates in a switch from an individual crisis preparedness to be more of a community-based preparedness. This study also found that Preppa tillsammans enables to build and communicate community resilience with the help of its network. Preppa tillsammans are also working as an arena for learning more about crisis management, as well as being a platform to relieve stress and thus building better health.

Key words: Preppa tillsammans, Arbetarnas bildningsförbund, Community resilience, Socialt kapital, Prepping, Krisberedskap

Innehållsförteckning

1. Inledning 1

1.1 Problemformulering 2

1.2 Syfte och frågeställning 3

2. Bakgrund 3

2.1 Prepping 3

2.2 Preppa tillsammans 4

2.4 Resiliens och community resilience 5

3. Tidigare forskning 7

3.1 Resiliens 7

3.2 Community resilience 7

3.3 Socialt kapital 8

4. Teori 9

4.1 Socialt kapital 9

4.3 Bonding, Bridging och Linking socialt kapital 11

5. Metod 12

5.1 Val av metod och vetenskaplig positionering 12

5.2 Insamling av Empiri 12

5.3 Urval och avgränsningar 13

5.4 Transkribering och Analysmetod 13

5.5 Studiens tillförlitlighet 14

5.6 Etiska överväganden 15

6. Analys och Resultat 16

6.1 Förberedelser - individuellt och gemensamt 16

6.2 Gemenskap och samarbete 18

6.3 Tillit och lugn 21

6.4 Framtiden 23

7. Diskussion 24

7.1 Slutsatser 26

7.2 Förslag till fortsatt forskning 26

8. Referenslista 28

8.1 Intervjuer 33

9. Bilagor 34

Bilaga 1. Affisch 34

Bilaga 2. Intervjuguide 36

Bilaga 3. Informerat samtyckesformulär 39

1. Inledning

När en kris eller katastrof inträffar så finns det ofta en stor vilja från allmänheten till att hjälpa till i olika insatser. Exempelvis i skogsbranden i Västermanland 2014, Skogsbränderna under sommaren 2018 och inte minst nu under den globala coronapandemin (Dahlin 2020, Eriksson 2020, López 2018). Den sociologiska forskningen har länge behandlat hur

människor arbetar tillsammans för att hantera och återhämta sig från kriser och katastrofer (se Quarantelli & Dynes 1977). Kriser och katastrofer har tendenser att föda flera olika

hjälpinitiativ. Ett exempel på detta är Hyresgästföreningens pågående initiativ under den pågående coronapandemin som heter Goda grannar. Här efterfrågas hjälp av de personer som är medlemmar som kan och vill hjälpas åt för att hantera den pågående pandemin i hyreshus och deras närområde (godagrannar.nu 2020). Ett annat exempel är de olika initiativ som finns runtom i Sverige för att 3D-printa delar till skyddsvisir för att stärka upp olika

vårdinrättningar (Larsson 2020a, Lundegårdh 2020). Det är oftast helt vanliga personer som är initiativtagarna till många av dessa hjälpinsatser. Kendra och Wachtendorf (2016) ger en träffande bild av den vanliga människans betydelse genom följande citat.

“In many disasters, events that seem larger than life are dealt with and managed, mostly, if not always most visibly, by the actions of ordinary people, extending their knowledge, skills, and resources to address small elements of a big, perhaps

catastrophic, problem.” (Kendra & Wachtendorf 2016: 4)

Dessa personer kallas ofta för spontanfrivilliga och är många gånger på plats före räddningstjänst eller andra officiella aktörer (Danielsson et al. 2013: 34). Detta kan

exempelvis vara grannar eller andra som befinner sig i närområdet (Geijer 2018: 89). Det är troligt att mena på att många av de hjälpiniativ som har startat under coronapandemin kommer att avvecklas när krisen är över. Ett initiativ som har funnits innan och har varit verksam under krisen samt med stor sannolikhet även kommer vara det efter, är “Preppa tillsammans”. Preppa tillsammans är ett studiecirkelprojekt och nätverk som drivs av Arbetarnas bildningsförbund (Hädanefter: ABF). Preppa tillsammans finns till för att

medlemmarna ska kunna förbereda sig i grupp för att hantera större samhällsstörningar i sitt lokalområde (se avsnitt 2.2 för längre förklaring). Detta kallas för community resilience på engelska (Pfefferbaum et al. 2005, refererad i Norris et al. 2008: 129). Detta begrepp saknar en direkt översättning till svenska, men jag kommer att återkomma och fördjupa diskussionen om community resilience i bakgrundsavsnittet (se avsnitt 2.4). Genom att Preppa tillsammans använder sig av de resurser som finns i nätverket så kan medlemmarna nå mål som inte hade varit möjligt eller svårare att nå individuellt. Den gemenskap som byggs upp på detta vis skapar vad man inom den samhällsvetenskapliga läran kallar för socialt kapital. Socialt kapital i det här fallet beskriver hur användandet av kontakter och nätverk möjliggör förmågan att inneha ett kontaktnät som sedan kan vara förmånliga för både en själv men också för hela gruppen för att exempelvis klara av en samhällsstörning. Socialt kapital kommer att förklaras mer ingående i bakgrundsavsnittet (se avsnitt 3.3). Om vi ser till endast

företeelsen av Prepping så kan det kort summeras med att självständigt inneha och förbereda en beredskap för att bättre klara av olika samhällsstörningar, exempelvis som strömavbrott, stormar och olyckor. Det hanterar ofta en beredskap som innefattar stora omvälvande kriser som exempelvis krigsfara och terrordåd (Sootch00 2011). Preppa tillsammans skiljer sig från detta individualistiska tänkande och lyfter preppandet till att tillsammans i en gemenskap förbereda sig inför olika kriser och katastrofer.

Informationen som utkommer angående krisberedskap i Sverige framförs ofta genom olika kampanjer och informationssatsningar för enskilda hushåll. Exempelvis 72-timmar som finns till för att öka allmänhetens reflektionsförmåga kring att hantera samhällsstörningar

(Andersson 2016). Kritik har riktats till sådana kampanjer då det kan vara svårt att förmedla budskapet och att personer faktiskt tar ett aktivt beslut att förbereda sig genom att endast läsa sig till informationen (Riksdagen 2015: 31). Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (Hädanefter: MSB) framhäver ändå att informationskampanjer som dessa tjänar ett visst syfte. Det framhålls dock att framtida kampanjer bör utöka informationen för

handlingstagande och krishanteringsförmåga som sträcker sig utanför den individuella beredskapen (Riksdagen 2015: 31-32). Det finns olika initiativ för att öka allmänhetens krisberedskapsförmåga i form av föreläsningar. Exempel på detta är Svenska Lottakårens satsning som heter “Sköt dig själv”, detta är en föreläsning på sex timmar om hur enskilda hushåll ska få en bättre hemberedskap (Svenskalottakaren.se 2020). Liknande finns

Försvarsutbildarnas tre timmarsföreläsningar som heter “För din säkerhet” även den syftar till att enskilda hushåll ska klara kriser som exempelvis längre strömavbrott

(forsvarsutbildarna.se 2020). Ytterligare utför Civilförsvarsförbundet sin 1-2 timmarsföreläsning som heter “Din trygghet” som behandlar hemberedskap och

grundläggande förstahjälpen (Civil.se 2020). Med detta sagt så möjliggör Preppa tillsammans en annan mötesplats där det regelbundet sker träffar. Deltagarna får här prova på och lära sig saker tillsammans för att skapa en gemensam krisberedskap i lokalsamhället. Detta som ett komplement till den hushållsbundna hemberedskapen. Det finns med detta olika fokus på krisberedskap, dock verkar det som att ett skifte håller på att ske från individuell- till

lokalområdesgemensam krisberedskap. Inte minst genom Preppa tillsammans, men detta går också att skönjas från MSB håll, som genom 2020 års krisberedskapsvecka fokuserade på gemenskap och ömsesidig hjälp, genom detta ville MSB förmedla på att hjälpas åt

tillsammans så går det att hantera en kris på ett mer effektivt sätt (MSB.se 2020).

1.1 Problemformulering

Prepping och hemberedskap ses ofta som en individuell eller hushållsbunden företeelse. Det handlar många gånger om att se till sig själv eller att sin familj har de resurser som behövs för att klara sig genom en kris. Det finns rekommendationer och till viss del en plikthänvisning om att varje medborgare i Sverige ska inneha en beredskap, så att deras hushåll klarar sig själva i minst 72 timmar eller upp till en vecka. Detta kan ofta vara otillräckligt vid en längre kris, exempelvis i utdragna kriser som Coronapandemin. Det finns dock tendenser som tyder på att ett visst skifte eller rörelse håller på att ske i denna fråga. Från en individuell eller

hushållsbunden hemberedskap till att nu börja vara en mer lokalsamhällig och gemensam beredskapsföreteelse. Ett exempel är 2020 års krisberedskapsvecka där temat var “När det behövs som mest, hjälps vi åt som bäst”. Ett syfte med 2020 års tema var att skapa en känsla av gemenskap och visa på att genom att arbeta tillsammans så går det att hantera och

förbereda sig inför kriser mer effektivt (MSB.se 2020). Ett annat exempel på detta skifte är nätverket Preppa tillsammans som fokuserar på att bygga en gemensam beredskap i

lokalområden inför olika kriser. Denna utvidgning av prepping och hemberedskap kan då förklaras genom resiliens, kanske mer så via så kallade community resilience (se avsnitt 2.4).

1.2 Syfte och frågeställning

Studiens syfte är att bidra med kunskap och insikt om hur Preppa tillsammans skapar och upprätthåller så kallad Community resilience, speciellt i relation till socialt kapital både före, under och efter en kris. Detta för att stärka samhällsskyddet och bidra till det civila försvaret av Sverige. Då det verkar ske en viss utvidgning eller förändring från individuell till

gemensam eller lokalsamhällig krisberedskap så kommer detta också att undersökas.

● Hur arbetar Preppa tillsammans med socialt kapital för att skapa community resilience?

2. Bakgrund

Detta avsnitt ligger som grund för att läsaren ska kunna få en god förståelse för studien.

Därför presenterar detta avsnitt bakgrundsdelar som anses viktiga för att denna förståelse ska kunna skapas.

2.1 Prepping

Då Prepping och Preppa tillsammans skiljer sig kring tillvägagångssättet så vill jag här ge en inledning i hur Prepping har sett ut och hur det kan se ut för att senare presentera Preppa tillsammans.

Stawreberg (2017: 11) skriver att ordet Prepping kommer från USA och uppkom i slutet av Vietnamkriget, men att det i Sverige har kommit att bli populärt först i början av 2000-talet.

Då i form av så kallad Survivalism. Mills (2019: 2-4) skriver att just Survivalism skulle pågå starkt enda fram till 1990-talet då främst bland olika grupper i utkanten av samhället, dock under 00-talet och senare på 10-talet har survivalismen transformerats till prepping där mer vardagliga människor förbereder sig inför olika kriser och katastrofer. Mills (2019: 2-3) menar på att USA är det enda land i världen där prepping är spritt över hela landet, exempelvis där det finns event och konvent där folk samlas just för att prata och diskutera prepping. Med detta sagt så menar Mills (Ibid.) på att det absolut finns en preppingkultur i

andra länder men då väldigt utspritt. Det finns olika sätt att definiera Prepping på, i denna studie så kommer jag använda mig av Mills (2019) förklaring.

“Prepping is a coordinated set of activities undertaken by those preparing to

independently survive periods of social collapse: medium- to long-term scenarios in which food is not available to buy, electricity and water supply chains are interrupted, and many people may be dead or dying.” (Mills 2019: 1)

Preppingkulturen i USA fick en stark uppgång under Barrack Obamas två presidentperioder (Mills 2019: 1). Ytterligare så har programmet “Doomsday Preppers” som gick på Tv- kanalen National Geographic Channel mellan åren 2012-2014 ökat intresset för prepping.

Programmet fokuserade på hur så kallade Preppers förbereder sig inför olika

samhällsstörningar (Fetterman et al. 2019: 506). Det finns flertalet personer på internet som profilerar sig som preppers. SensiblePrepper (också känd som Sootch00), City Prepping och Canadian Prepper, är ett fåtal, men de är alla Youtube-profiler som har en stark ställning inom prepperkulturen (de har alla fler än 300,000 följare på sina kanaler). Sammanfattat så försöker dessa profiler förklara för sina tittare om vad som kan göras för att hantera olika risker, hot och kriser. Ett stort fokus hos dessa personer tenderar att vara på utrustning i form av vapen, knivar, bärsystem och där förberedelser endast görs för sitt egna hushåll och självförsörjande. En definition av ordet Prepping får vi genom Youtube-profilen Sootch00 (2011). “Prepping is preparing for your family and trying to be more self-reliant. Really, to be honest with you self reliance is really the key” Prepping skiljer sig starkt från kortare tids beredskap som kallas för hemberedskap, prepping handlar om att inneha en beredskap för att klara längre kriser, hemberedskap handlar om att klara kortare strömavbrott eller stormar (Sootch00, 2011, Mills 2019: 2).

2.2 Preppa tillsammans

Preppa tillsammans är en studiecirkel och nätverk som drivs av ABF. Preppa tillsammans startade 2018. Den satsning som ABF gör på prepping är att lägga fokus på gemenskap och att tillsammans kunna förbereda sig inför men även hantera kriser och dess efterdyningar på ett effektivare sätt om endast en individuell krisberedskap hade skapats. Så här beskriver Preppa tillsammans hemsida initiativet.

“Grundtanken med vår organisering är att vi hellre möter en krissituation tillsammans och förberedda än ensamma och utan större beredskap. Vi vill alltså komplettera hushållens hemberedskap och myndigheternas krisberedskap på ett lokalt och gemensamt plan. Det är ett sätt att öka tryggheten och skapa gemenskap i våra bostadsområden.” (Preppatillsammans.se 2020)

Ytterligare så beskriver ABF Preppa tillsammans att den bygger på att genom att känna sina grannar och kan på så sätt skapa nätverk och förberedelser tillsammans så ökar det chanserna att klara av kriser (abf.se 2020). Preppa tillsammans syfte är att bygga det som i USA kallas

för community resilience (IP1). Då Preppa tillsammans har stöd av studieförbundet ABF så är detta initiativ mer eller mindre en unik organisering i Sverige, dock finns det liknande

organiseringar i exempelvis USA. Ett av dessa är “The Neighbourhood Empowerment Network” som finns i San Francisco. Detta nätverk fokuserar på att gemensamt förbereda lokalområden inför olika kriser och katastrofer (Aldrich och Meyer 2014: 263).

Preppa tillsammanssatsningen som drivs av ABF bygger på fyra delar.

1. Boken om hemberedskap

Ger en bra grund att stå på, förklarar vad hemberedskap är och hur samhällets

krishanteringssystem fungerar men även vilka åtgärder vi bör ta för att klara oss i en kris.

2. Manual “Preppa tillsammans!”

Hanterar hur personer kommer igång med att diskutera och hantera krisberedskap tillsammans.

3. Podd: “Beredsam”

En podd som tar upp tankar kring krisberedskap och exempelvis odling och att preppa med barn.

4. Studiehandledning: “Så hanterar vi coronapandemin. Tillsammans!”

Detta är det nyaste tillägget som hanterar hur det tillsammans går att hantera coronapandemin.

För närvarande finns Preppa tillsammans i Stockholm (Skarpnäck, Hägersten och

Vallentuna), Örebro och Östersund (preppatillsammans.se). Dock planeras det nya grupper i Sverige. ABF har fått ekonomiska medel från MSB att under perioden 2020-2024 skapa ytterligare Preppa tillsammansgrupper i södra Sverige.

2.4 Resiliens och community resilience

Då både resiliens och community resilience är centrala begrepp i studien så kommer jag i detta avsnitt att förklara vad dessa begrepp innebär. Detta är för att läsaren ska få en förståelse för hur dessa begrepp används i studien.

Resiliens

Det finns flera olika sätt att definiera resiliens på (Kolmodin 2019: 7). Det kan definieras som att “misslyckas fint” samtidigt menar andra på att det innebär att det finns en kapacitet att under eller strax efter en kris kunna återgå till normalläge (Birkland 2010: 107). Jag har valt att använda mig av nedanstående definition i denna studie.

“The ability of a system, community or society exposed to hazards to resist, absorb, accommodate to and recover from the effects of a hazard in a timely and efficient manner, including through the preservation and restoration of its essential basic structures and functions” (UNISDR 2015: 9).

Begreppet resiliens är latin och kommer från ordet “resilire” som betyder studsa tillbaka.

Ordet består av re = tillbaka och salire = hoppa (MSB 2013: 8). Trots att ordet resiliens saknar ett helt motsvarande begrepp på svenska, så anses ordet “motståndskraft” vara en godtagbar men ändå inte helt korrekt översättning (Bergström 2016: 6, Kendra &

Wachtendorf 2003: 41-42). Resiliens beror starkt på vetskapen kring miljön som personer befinner sig i. De kan antingen förstå tillräckligt mycket om en fara för att designa ett säkert system som skyddar dem mot skador. Eller så kan de vara så pass välinformerad om miljön och om de risker som finns där att de kan återfå sitt normaltillstånd när en extraordinär händelse sker. Dock kräver sådana situationer att de inblandade klarar av att improvisera (Kendra & Wachtendorf 2016: 37).

Community resilience

Detta begrepp används mycket i USA. En anledning till detta kan vara att då mycket av forskningen som finns om detta grundar sig i USA som land, där forskningen fokuserar på inhemska katastrofer. Exempelvis 11 septemberattackerna år 2001, men även naturkatastrofer som stormen Katrina år 2005. Närheten till katastroferna har spelat stor roll (Kolmodin 2019:

7). Norris et al. (2008: 129) har skapat övergripande tabell över olika definitioner av ordet resiliens och community resilience. Jag har valt att använda mig av nedanstående definition från tabellen.

“The ability of community members to take meaningful, deliberate, collective action to remedy the impact of a problem, including the ability to interpret the environment, intervene, and move on” (Pfefferbaum et al. 2005, refererad i Norris et al. 2008: 129)

Begreppet Community resilience kan beskrivas som ett samhälles förmåga att stå emot och återhämta sig efter en svår händelse. Detta genom att kunna absorbera störningar men samtidigt inneha möjligheterna till att upprätthålla tidigare förmågor (Chandra 2011: XIII, Pfefferbaum et al. 2015: 104). En intressant del i förståelsen av Community resilience kommer från Sherrieb et al. (2009: 245) som skriver att community resilience tar oss bortom planeringsstadiet och bygger därigenom styrkor i lokalsamhället som faciliterar i ett mer resilient samhälle både innan, under och efter en kris. Community resilience har oftast starka kopplingar till organisationer, grupper och individer där det länkar samman varandra genom gemenskaper som skapas tillsammans i lokalsamhället för att hantera påfrestningar

(Rodriguez et al. (2018: 92-93). Detta förklaras också av Kendra och Wachtendorf (2003: 48) som skriver att ett resilient lokalsamhälle möjliggör att individer fokuserar och förbättrar sin förmåga till att agera i kris. Det är genom användandet av nätverk och förmågan att vara förberedd samt möjligheten till att använda dessa resurser när det behövs som skapar en effektiv krishantering (Ibid.). För att community resilience ska kunna byggas på ett effektivt sätt så rekommenderar FEMA (2018: 6) att ett Bottom-up perspektiv bör användas, där befolkningen är de som skapar och håller i olika projekt. Detta då det är svårt att engagera allmänheten i handlingstaganden när ett Top-down perspektiv används i beredskapsarbeten.

3. Tidigare forskning

3.1 Resiliens

Forskningen som finns inom disaster resilience kommer främst från USA. Kendra och

Wachtendorf (2003: 45-46) skriver om att genom samverkan med andra så skapas en förmåga att hantera kriser. Trots att begreppet resiliens sällan används i Sverige så tål det att sägas att det används i andra former. Detta då det öppnar upp vägar och hanteringsmöjligheter genom att aktörer samarbetar så skapas en förmåga till att snabbt och effektivt kunna åberopa existerande resurser och nätverk för en effektiv beredskap och krishantering (Bodland &

Granberg 2018: 13).

3.2 Community resilience

Att mäta community resilience är i många fall svårt då det finns många olika faktorer som spelar in. Chandra (2011: 9-10) menar på för att möjliggöra byggandet och stärkandet av community resilience så framhålls åtta så kallade spakar (levers) som ska kunna användas för att bygga community resilience i ett lokalsamhälle. Chandra lägger fokus på hälsoaspekterna för byggandet av community resilience. Ytterligare framhåller Chandra (2011: 17-18) att community resilience måste inkludera andra kulturer och försök till att implementera dessa i byggandet av community resilience. Detta kan göras genom att olika samhällsaktörer

samarbetar för att stärka förmågan till att inkludera grupper som skiljer sig kulturellt från huvudgruppen.

Liknande Chandra (2011) så beskriver Cutter (2010, 2011) community resilience i flera delar.

Forskning undersöker indikatorer i vad det är som skapar community resilience (Cutter 2010, Cutter 2014). Cutter (2010: 9-10) kommer från disaster sociologin där hon har framarbetat en lista för att konstruera disaster resilience med ett antal subkomponenter. Cutter delar in detta i social resiliens, ekonomisk resiliens, institutionell resiliens, infrastrukturell resiliens och community capital (Ibid.). Den subkomponent som kommer att användas i denna studie är den som Cutter (2010: 9) har namngett community capital, eller som ofta namnges socialt kapital. Cutter (2010: 9-10) delar in community capital i place attachment (Känslan att

tillhöra något), Citizen participation (Engagemanget i exempelvis grupper och organisationer) och Sense of community (vilja att förbättra sitt lokalområde).

Sherrieb et al. (2009: 243-244) menar på att en stärkt community resilience också bidrar till en förmåga att hantera kriser mer effektivt.

Forskningen som finns i Sverige angående community resilience är i dagsläget relativt liten, detta beror på flera olika faktorer. En faktor i detta kan vara att det är ett begrepp som inte fått stort genomslag i Sverige. Generellt sett är begreppet kopplat till naturkatastrofer vid

forskning av internationell art. Den internationella forskningen visar dock på att socialt kapital i form av olika samhällsgemenskaper bidrar till att en god community resilience

skapas och upprätthålls (Bodland & Granberg 2018: 6). Kolmodin (2019: 9) menar på att begreppet skapar en svårtolkad och till viss del “luddighet” detta då det finns problem i att förmedla budskapet från ett top-down perspektiv. Kolmodin (2019: 9-10) skriver också att både orden community och resilience, men även när de slås ihop har blivit någon form av ett

“Buzz-word” där det i många fall endast ses som något positivt med få eller inga negativa effekter. Något som inte är fallet, exempelvis så missas ofta personer med en annan bakgrund än svensk att inkluderas (Ibid.). Kolmodin (2019: 10) framhåller också att community

resilience har fått kritik då begreppet många gånger används okritiskt, därför är det viktigt att framhålla att community resilience både har positiva och negativa sidor.

3.3 Socialt kapital

I denna underrubrik så finns det kopplingar mellan både resiliens och socialt kapital. Detta då jag beskriver relevanta kopplingar mellan dessa två.

Aldrich och Meyer (2014: 261-262) framhåller att socialt kapital ofta ses med positiva egenskaper på skapandet av ett mer resilient samhälle, dock innehar det även vissa negativa delar, dessa är exempelvis att en kontrollerande grupp utesluter en annan grupp. Aldrich och Meyer (2014: 262) menar således att det är viktigt att beslutsfattare och de som vill bygga ett resilient samhälle med socialt kapital förstår att socialt kapital också innehar en “mörk sida”.

Genom att bygga en gemenskap i lokalsamhället så kan både individer och grupper ta del av en stärkt resiliens för att kunna motstå kriser. Straub et al. (2020: 106) skriver att den

forskning som gjorts inom socialt kapital i kris var näst intill frånvarande fram till slutet av 1990 talet, det är först de senaste två decennierna som socialt kapital har använts för att förstå hur relationer kan användas före, under och efter en kris. Straub et al. (2020: 107) skriver att socialt kapital har applicerats relativt liberalt inom krisforskning, där det oftast fokuserar på relationer mellan formella och informella grupper och institutioner. Straub et al. (Ibid.) menar även på att den forskning som tidigare har utförts på socialt kapital i kris för skapandet av ett resilient samhälle nästan uteslutande fokuserar på under- och efterfasen av kriser och väldigt lite på förfasen, det vill säga förberedelser inför en kris. Forskning som finns inom socialt kapital för att skapa en community resiliens är alltså starkt underrepresenterade, beslutsfattare lägger stora resurser på fysiska attiraljer och infrastruktur för att hantera en kris (Aldrich och Meyer 2014: 263, Pfefferbaum et al. (2015: 107). Om än dessa delar är viktiga så är en stark gemenskap inom lokalsamhället än viktigare för att förbereda sig inför och på ett effektivt sätt kunna hantera en kris och efter krisen kunna återgå till ett normalläge eller vad Kendra och Wachtendorf (2003: 41) framhåller som förmågan att studsa tillbaka (Bounce-back).

Aldrich och Meyer (2014: 258) skriver att de forskningsmetoderna som har använts för inhämtningen av det empiriska materialet för socialt kapital i en kris ser olika ut, vissa har använt sig av observationer eller intervjuer eller enkäter. Aldrich och Meyer (Ibid.) menar dock på att då den befintliga forskningen är relativt spridd inom olika områden så krävs det ytterligare forskning i hur socialt kapital förhåller sig till andra former av kapital och hur just det sociala kapitalet bidrar till att en god community resilience skapas. Straub et al. (2020:

107-108) menar på att tidigare forskning kring socialt kapital har till stor del utförts genom kvantitativa metoder och lagt ner allt för lite resurser på att förstå det sociala kapitalets förmåga att bygga katastrofgemenskaper samt att kartlägga sårbarheter före en kris. Den tidigare forskningen inom socialt kapital i kris har således fokuserat på under- och efterfasen av en kris, här är oftast då naturkatastrofer starkt överrepresenterade som studieobjekt (Straub et al. 2020: 107). Sett till forskning som rör både resiliens och community resilience så har de kritiserats för att de båda är oprecisa och att de inte finns en enig definition om vad de

betyder (Norris et al. 2008: 127-128, 129).

4. Teori

I detta avsnitt så kommer jag att förklara vilken teori som används i denna studie och hur det förhåller sig till studien.

4.1 Socialt kapital

"The theory of social capital is, at heart, most straightforward. Its central thesis can be summed up in two words: Relationship matters (Field 2004: 1).

Det finns olika sätt att se på socialt kapital och vad det används till. I denna studie så kommer det att definieras på det vis som Putnam (1996) beskriver socialt kapital. "By "social capital"

I mean features of social life- networks, norms, and trust- that enables participants to act together more effectively to pursue shared objectives (Putnam 1996: 56).

Idén om socialt kapital har sina rötter i antiken. Det skulle dock inte vara förrän slutet av 1900-talet som det skulle få ett starkt fäste (Giddens 2009: 817). Historien om socialt kapital som begrepp myntades för första gången av den amerikanska delstatsinspektören för West Virginias landsbygdsskolor, Lyda Hanifan år 1916. Detta när hen försökte rusta upp ett antal skolor så saknades det inte enbart ekonomiska och politiska medel, utan även ett

engagemange hos befolkningen (Rønning & Starrin 2011: 25). Genom att låta skapa en gemenskap bland befolkningen där de kunde känna sympati, gemenskap, samarbete samt en medkänsla för varandra så myntade Hanifan begreppet socialt kapital. Alltså när människor känner förtroende till varandra och börjar samarbeta (Aldrich & Meyer 2014: 3, Putnam 2000: 18-19). Straub et al. (2020: 106) skriver att socialt kapital skapades för att förstå hur individer och grupper får tillgång till andra kapital, som exempelvis ekonomiskt kapital. Så här beskriver Putnam socialt kapital i relation till grannar.

“Om han får kontakt med sin granne och de båda sedan får kontakt med andra grannar ackumuleras det sociala kapitalet, vilket kan komma att omedelbart tillfredsställa hans sociala behov och ge upphov till en samhällskraft som räcker för att i betydande mån förbättra levnadsförhållandena i hela det samhälle där han bor” (Putnam 2000: 19)

Robert Putnam populariserade begreppet socialt kapital i sin artikel “Bowling Alone” som senare även skulle bli till en bok. I både artikeln och boken så fokuserar Putnam på hur socialt kapital har en förmåga att generera fördelar i grupp som inte går att skapa som ensam individ (Aldrich & Meyer 2014: 3-4, Giddens 2009: 817-818).

Genom att skapa kontakter och upprätthålla dom så kan individer med hjälp av andra individer uppnå mål som de annars inte skulle kunna nå. Detta sociala agerande och kontaktskapade kan således ses som ett slags kapital (Field: 2004: 1). Socialt kapital kan definieras som att det innehar ekonomiska, sociologiska och politiska aspekter inom sig.

Abercrombie (2006: 66) skriver att socialt kapital kan användas i liknande form som ekonomiskt kapital. Med detta i åtanke så bär detta också delvis grunden till det sociala kapitalets namn, det vill säga både till de sociala men även de ekonomiska och politiska aspekterna som finns inom det Sociala kapitalets teoriområde (Szreter: 2000: 57). Field (2004: 139) förklarar socialt kapital så här: "Social capital can be termed capital so far it gives rise to resources that can be deployed in order to enable actors - both individuals and groups - to pursue their goals more effectively than they could without it". Putnam (2001:

121-122) menar på att det sociala kapitalet har stark anknytning till att nätverk har förmågan att skapa samhörighet, detta då personer arbetar tillsammans för att uppnå ett gemensamt mål.

Ytterligare så innebär den goda gärningen i att hjälpa någon annan något mycket

beundransvärt, dock ingår detta inte i någon definition av det sociala kapitalet, men det är en viktig del inom det Altruistiska tankesättet som förknippas med det sociala kapitalet (Ibid.)

De personer som potentiellt har förutsättningarna till att använda socialt kapital är de som befinner sig i grupper, exempelvis grannsällskap, idrottslag eller politiska partier (Szreter:

2000: 57-58). Socialt kapital måste förstås genom relationer, detta då det endast går att använda dess resurser om det finns en stark gemenskap bland medlemmarna, hela gruppen måste dela samma värderingar (Szreter 2000: 139). Ytterligare skrivet Szreter (2000: 57) att socialt kapital grundar sig starkt i gruppen och dess förmåga att kunna kommunicera med varandra och finna en gemenskap, således går det inte att attribuera detta till en enda individ.

Field (2004: 139) menar på att Socialt kapital bidrar till det socialteoretiska fältet genom att det lägger vikt i relationer och värderingar för att förklara strukturer och beteenden.

Ytterligare så bidrar Socialt kapital med att nya insikter skapas. Detta genom att fokusera på exempelvis familjen, granngemenskap och frivilliggrupper. Straub et al. (2020: 106) skriver att socialt kapital finns till för att möjliggöra så individers och institutionella aktörer kan utbyta resurser samt skapa stabila relationer för att klara av påfrestningar som de inte skulle kunna klara av på egen hand.

Bodland och Granberg (2018: 6) menar på att socialt kapital består av två delar, den första delen är informell anknytning exempelvis genom olika sociala roller som ledare eller följare men även hur personerna upplever och mottar stöd från samhället. Den andra delen är formell anknytning, det vill säga en känsla av samhörighet till en grupp eller plats för att på så vis kunna känna en trygghet. Bodland och Granberg (ibid.) menar således att huvuddelen i dessa två delar är att individer använder och tar del utav resurser i sociala nätverk för att kunna ge något i gengäld för att på så vis kunna få något i gengäld. Socialt kapital i dess sammanhang

med community resilience kan förstås genom att det engagerar medlemmar och dess vilja samt förmåga till att bidra med olika förmågor för att säkerställa att samhällets

måluppfyllelse fortskrider och faktiskt kan nås på ett adekvat sätt (Pfefferbaum et al. (2015:

106).

Socialt kapital har använts av exempelvis Bourdieu, Coleman och Putnam. Bourdieu använder socialt kapital för att visa på hur eliten i samhället använde sina kontakter för att utöka sin makt (Schuller et al. 2000: 8). Bourdieu ser inte socialt kapital som något som kan reduceras ner till varken enbart ekonomi eller kultur, snarare så är det en mix mellan de två som genom samspelet möjliggör socialt kapital (Schuller et al. 2000: 5). Bourdieu (1985:

248-249) skriver att socialt kapital är det aggregat av resurser som länkar ihop nätverk för att samarbete ska vara möjligt. För Coleman var socialt kapital ett verktyg för att förstå

relationen mellan utbildning och social ojämställdhet (Ibid.). Coleman menar att socialt kapital beror till stor del på situationen. Ett socialt kapital som fungerar i en situation behöver nödvändigtvis inte vara applicerbart i en annan. Coleman menar även på att socialt kapital kan vara skadligt i vissa fall om det appliceras för snabbt (Schuller et al. 2000: 7). Putnam är den person som ofta framförs som den person som populariserade socialt kapital (Rønning &

Starrin 2011: 25, Schuller et al. 2000: 8). Putnams fokus på det sociala kapitalet kan delas in i tre delar. Hans första verk heter: Making democracy work. I detta verk undersökte han de regionala administrativa skillnaderna mellan södra och norra Italiens regionala regeringar. I hans andra verk så fokuserade han på USA där han undersökte det dalande antalet personer som engagerade sig i olika föreningar, titeln på detta verk är: Bowling alone. Putnams tredje och sista del som heter "Who killed Civic America?", där han undersöker vad orsaken till ett förminskat socialt kapital i USA beror på (Rønning & Starrin 2011: 25, Schuller et al. 2000:

8-9).

4.3 Bonding, Bridging och Linking socialt kapital

Trots att Bourdieu, Coleman och Putnam alla har skrivit om socialt kapital så menar Field (2004: 40-41) att de har utvecklat olika vägar inom användandet av socialt kapital. Aldrich och Meyer (2015: 258-259) skriver att forskningen mellan dessa tre personer inom socialt kapital och skapandet av ett resilient samhället har utmynnat i tre delar. Dessa tre delar är:

Bonding-, Bridging- och Linking socialt kapital. Aldrich och Meyer (2015: 258) skriver att Bonding beskriver individer som är starkt sammanlänkade, exempelvis familj eller vänner vilket resulterar i starka band inom en specifik grupp eller nätverk. Bonding karaktäriserar sig genom en hög grad av gemenskap inom resurser eller attityd. Bridging beskrivs som bekanta eller individer som inte har en stark tillhörighet till gruppen, detta kan exempelvis vara klass eller etnisk tillhörighet (Ibid.). Den tredje och sista är Linking, detta sociala kapital länkar ihop vanliga människor med makthavare eller gruppen (Aldrich & Meyer: 2015: 259).

5. Metod

För att läsaren ska få en förståelse för hur studien har utförts så kommer jag i detta avsnitt att presenteras de metoder som har använts.

5.1 Val av metod och vetenskaplig positionering

För att uppnå syftet och svara på studiens frågeställning så föll valet på en kvalitativ metod.

Detta med stöd från Ahrne och Svensson (2015: 12) som menar på att en sådan metod är att föredra om forskaren vill veta ingående i hur personer upplever världen. Majoriteten av datainsamlingen gjordes via intervjuer, detta med stöd från Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015: 36) som skriver att intervjuer är fördelaktigt då det skapar goda förhållanden till att samla in intervjupersonens upplevelser och känslor. En affisch som har skapats av personer inom nätverket (se bilaga 1) har också använts som analysmaterial. Ytterligare så har referensdata inhämtats genom hemsidor (abf.se 2020, preppatillsammans.se 2020) som är affilierad med Preppa tillsammans. Detta bidrar till att visa på hur Preppa tillsammans arbetar för att skapa förståelse för studiecirkeln och nätverket men också vad de gör för att hantera coronapandemin. Valet av forskningsdesign för inhämtningen av datan låg i lämpligheten.

Valet stod mella en ansatserna i fenomenologi och fallstudie. I en fenomenologisk ansats så ligger vikten i analysen av meningar och förklaringar av självaste essensen av ett fenomen. I en fallstudie så ligger vikten i beskrivningen av fallet och dess teman (Creswell & Poth 2017:

105). Då valet av vilken metod som skulle användas låg i lämpligheten så valdes en

fenomenologisk ansats. Eftersom majoriteten av analysen sker genom intervjuer men också genom affischen så ansågs en fenomenologisk ansats vara det bästa av de två, både sett till studiens syfte och frågeställning. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver fenomenologi så här.

“Generellt är fenomenologi i kvalitativa studier en term som pekar på ett intresse av att förstå sociala fenomen utifrån aktörernas egna perspektiv och beskriva världen som den upplevs av dem enligt antagandet att den relevanta verkligheten är vad människor uppfattar att den är” (Kvale & Brinkmann 2014: 44).

Fenomenologin möjliggör alltså att få en inblick i hur personer upplever en specifik del.

Ytterligare skapar fenomenologin också förmåga att förstå hur sociala interaktioner sker (Denscombe 2018: 187).

5.2 Insamling av Empiri

Insamlingen av datamaterialet har skett genom sex semistrukturerade intervjuer med

medlemmar från två olika grupper i nätverket Preppa tillsammans. tre av de sex intervjuerna skedde via telefon samt tre gjordes via E-mail. Tre av de intervjuade har mer av en ledarroll i grupperna. Intervjuerna som gjordes via telefon tog cirka en timme att utföra.

Valet gjordes att spela in telefonintervjuerna. Detta var av praktiska skäl för att få

möjligheten att fokusera på vad som sades i intervjuerna. På så vis förenklades möjligheten till att ställa följdfrågor. Detta är något som rekommenderas av Bryman (2018: 577-578) som skriver att det är att föredra att spela in intervjuerna, detta eftersom det kan uppstå en

distraktion i att försöka hinna med att anteckna det som sägs. Intervjumetoden som valdes var semistrukturerad. Frågorna besvarades i relativ kronologisk ordning, några av de intervjuade svarade på flera frågor samtidigt eller återgick till en tidigare fråga. Detta är i stil med vad Bryman (2018: 563) rekommenderar. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015: 38) skriver att det finns fördelar med semistrukturerade intervjuer. Ett exempel är att det går att anpassa frågorna under intervjun. Detta menar även Alvehus (2013: 83) som skriver att

semistrukturerade intervjuer möjliggör att intervjun kan struktureras bättre.

5.3 Urval och avgränsningar

Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015: 40) skriver att det är viktigt att väl utvalda personer intervjuas för att materialet ska inneha en bra substans att utföra analys på. Det får inte vara slumpen som styr de svar som inhämtas. Avgränsningen i studien gjordes till nätverket Preppa tillsammans. Valet föll på detta nätverk då det har existerat innan coronapandemin och därigenom möjliggjort byggandet av community resilience. Respondenterna hittades genom så kallat Snöbollsurval. Detta innebar att jag rådfrågade min första intervjuperson om hen visste om någon annan person som ville ge sin syn på studieobjektet. Detta görs då till en mättnad är nådd (Alvehus 2013: 72, Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015: 41). Då tre av de sex intervjuerna skedde via E-mail så medförde detta både möjligheter och utmaningar. De positiva delarna med E-mailintervjuer är att de inte kräver stor tidsåtgång att transkribera då den redan är gjord (Mehno 2006: 1285, 1288). Ytterligare möjliggör det att flera

intervjupersoner kan bli intervjuad samtidigt. Dock kan sådana intervjuer vara utmanande. Ett exempel är att det kan ta tid att få svar från intervjupersonerna (Mehno 2006: 1288). I mitt fall så uppfattade jag inga problem med E-mailintervjuerna. En av de största skillnaderna med fysiskintervju och en E-mailintervju är att vid en fysisk- eller telefonintervju möjliggörs det att på direkten framföra följdfrågor samt att det går att höra på tonfallet hos den

intervjuade, vilket också spelar in i analysen av materialet. Detta är inte fallet vid en E- mailintervju (Mehno 2006: 1288). I mitt fall så gick det snabbt att få svar på följdfrågor och förtydliganden.

5.4 Transkribering och Analysmetod

Transkribering kan ske på flera olika sätt, dock innebär det att intervjuerna skrivs ner så att det lätt går att överskåda intervjumaterialet (Eriksson-Zetterquist och Ahrne: 2015: 51).

Forskaren kan själv välja att skriva ner eller låta en maskin göra detta. Att spela in och transkribera materialet själv rekommenderas dock av Eriksson-Zetterquist och Ahrne (ibid.) genom att forskaren får större tillgång till att lära känna materialet. Ytterligare så kan materialtolkningen underlättas då forskaren får en utökad förmåga att tolka och förstå det som sägs. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (Ibid.) menar på att det går att låta en extern aktör

transkribera materialet men menar samtidigt på att detta oftast är dyrt och att det innebär risker då personen kan missuppfatta kontexten, hänvisningen görs att forskaren själv bör göra transkriberingen dock kan detta ta tid. För min del så valde jag att transkribera materialet själv direkt efter att intervjun var utförd. Omän detta var en tidskrävande uppgift så innebar det att jag fick större kontroll över det analytiska arbetet, detta då jag hade ett starkt minne av intervjun. Efter transkriberingen var gjord så skrevs intervjuerna ut och lästes igenom noga.

Detta för att bilda mig en helhetssyn av materialet. Efter detta var avklarat så plockades intressanta meningar ut för att senare undersöka och hitta teman som var framträdande i innehållet av intervjuerna. De teman som identifierades var: Förberedelser - individuellt och gemensamt. Gemenskap och samarbete. Tillit och lugn samt Framtiden. Efter detta så undersöktes dessa teman om de hade någon betydelse för studiens syfte och frågeställning.

Efter detta så sammanställdes datan tillsammans med den utvalda litteraturen. Detta upplägg motsvarar den analysmetod och process för meningskoncentrering som beskrivs av Kvale och Brinkmann (2014: 245-247). Meningskoncentrering innebär att forskaren kategoriserar intervjupersonernas svar. Detta för att kunna få en större överblick om vad som sägs där det går att identifiera teman som anses centrala (ibid.). I denna studie så kommer resultatet från intervjuerna att redovisas genom ett antal urval av citat som valts ut för att försöka visa på hur intervjupersonerna upplever och beskriver sina upplevelser. För att genomföra detta så kommer citat att knytas an till det teoretiska ramverket, samt tidigare forskning som presenterats tidigare.

5.5 Studiens tillförlitlighet

När det kommer till tillförlitlighet i studier så talas det ofta om reliabilitet och validitet, dock används dessa ofta inom kvantitativa studier (Bryman 2008: 351). I en kvalitativ studie så används ofta istället tillförlitligheten (Bryman 2008: 352-353). Detta innehar fyra delar:

Trovärdighet, vilket innebär att forskaren använder sig av de metoder och regler som finns för att säkerställa att studien rapporterar verkligheten (Bryman 2008: 354-455).

Överförbarhet, detta innebär hur väl överförbara data och resultat är på en annan miljö, detta då det i kvalitativa studier så framhålls det en önskan om att förstå något på djupet. I en kvantitativ studie så förbehålls en önskan om att förstå bredden i något (Bryman 2008: 355).

Den tredje delen i en tillförlitlig studie är Pålitlighet. Detta är motsvarigheten till reliabilitet och innebär att det måste finns adekvat dokumentation av forskningsprocessen (Ibid.). Den sista delen i detta är Möjligheten att styrka och konfirmera. Detta innebär att studien inte ska vara vinklad av författaren (Ibid.). Sett till Trovärdigheten i denna studie så har jag låtit intervjupersonerna förtydligat sina svar om det fanns oklarheter kring deras intervjuer. Inom Överförbarhet så har jag använt mig av de utsagor som intervjupersonerna har gett för att försöka måla en så tydlig och rättvisande bild som möjligt för att svara på studiens

frågeställning och syfte. För Pålitlighetens skull har jag försökt att skapa en god redogörelse för min forskningsprocess. För den sista delen, det vill säga Möjligheten att styrka och konfirmera så har jag valt att utesluta Östersundsgruppen. Varför just denna grupp har uteslutits är av etiska skäl och framkommer i avsnitt 5.6.

5.6 Etiska överväganden

God forskningssed innebär att intervjupersonerna samt det inhämtade materialet hanteras på ett etiskt, säkert och respektfullt sätt (Vetenskapsrådet 2017: 12-13). För att skydda

intervjupersonernas identiteter så långt det går men även inneha en substans så har jag valt bort att nämna de intervjuade vid namn. Intervjupersonerna benämns istället som IP1, IP2, IP3, IP4, IP5 och IP6, som är förkortning för Intervjuperson 1-6.

Materialet tillhörande studien ska förvaras på ett sätt så obehöriga inte får tillträde till materialet (Vetenskapsrådet 2017: 27, 39). I mitt försök till att säkerställa detta så fördes det digitala materialet (exempelvis ljudfiler, transkriberingar och informerade samtycken) över på ett krypterat USB-minne. Detta USB-minne har under studiens gång förvarats i ett SSF 3492 säkerhetsklassat skåp. Annat fysiskt material tillhörande studien, exempelvis

transkriberingar som skrivits ut förvarades också i detta skåp. SSF 3492 klassificerade

säkerhetsskåp innehar en godkänd klassificering av Rikspolisstyrelsen för förvaring av objekt som bedöms vara av synnerligen känslig art. Exempelvis vapen, dokument samt teknisk utrustning som exempelvis lagringsmedier (Prosafe 2020).

Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015: 50) skriver att ett samtycke till medverkan och inspelning måste ske innan en intervju börjar. Samtycke om medverkan samt inspelning skedde genom skriftligt medgivande genom ett så kallat Informerat samtyckesavtal. Innan intervjun påbörjades så ställdes frågan om det gick bra att spela in. Möjligheten för

intervjupersonerna att ställa frågor om studien erbjöds i slutet av varje intervju. Detta är då i stil med vad Vetenskapsrådet (2017: 27) rekommenderar.

Då jag är kursansvarig för den Preppa tillsammans-grupp som finns i Östersund så fanns det etiska aspekter som var tvungen att beaktas. Jag gjorde valet att endast välja mina

intervjupersoner från grupper nere i södra Sverige. Detta då det kan ses som viss bias eller att jag kan utöva påtryckningar i min roll som kursansvarig mot mina kursdeltagare. Detta kallas för Maktasymmetri. Detta innebär att jag som intervjuare (och i detta fall också kursansvarig) har en viss makt som kan leda till att intervjupersonen undanhåller svar om hen känner att jag har all makt, detta kan till och med leda till att intervjupersoner avbryta sin medverkan. Detta kallas för motkontroll (Kvale 2009: 49). För att minska maktasymetrin och möjliggöra att intervjupersonerna inte undanhöll information så gjorde jag något som kallas för undantag, detta innebär att forskaren väljer ut intervjupersoner där båda parter är mer jämbördig (Ibid.).

För att säkerställa detta så valde jag därför att inte intervjua någon från Östersundsgruppen, utan endast personer från grupper nere i södra Sverige. Ytterligare i ett försök att skydda mina intervjupersoner och att deras identitet inte skulle kunna härledas till en särskild grupp så gjordes valet att intervjua medlemmar från olika Preppa tillsammansgrupper. Detta minskar ytterligare risken för att jag röjer någons identitet.

Då situationen ser ut som den gör rörande coronapandemin så fanns det etiska och säkerhetsmässiga skäl som beaktades i hur och vart intervjuerna skulle äga rum. Genom

Folkhälsomyndighetens rekommendationer om att avstå från icke nödvändiga resor

(Svenberg & Olsson 2020) för att undvika att potentiellt smitta andra eller bli smittad så togs beslutet att göra distansintervjuer. Tanken fanns på att utföra intervjuerna i fysisk form. Detta då även kroppsspråk kan spela in i intervjumaterialet. Dock med hänsyn till den pågående coronapandemin så var detta en stor faktor som spelade in i säkerheten. Både för mina intervjupersoner och mig själv, men även sett till övriga individer. Jag valde därför att utföra mina intervjuer på distans. Tankar fanns på att använda ett videokonferensverktyg,

exempelvis Zoom. Dock framkom det att flera videokonferensverktyg hade säkerhetsbrister som kunde utnytjas (CERT.se 2020, fhs.se 2020). Med detta i åtanke så gjordes valet att inte utföra några videokonferenser. Istället så har intervjuerna utförts via mobiltelefon. Där det inte kunde genomföras så genomfördes dessa istället via E-mail.

6. Analys och Resultat

I detta avsnitt så behandlas analysen och resultatet som har utförts på det insamlade datamaterialet. Genom analys av intervjutranskriptionerna har jag identifierat fyra teman i byggandet av community resilience inom Preppa tillsammans. Dessa identifierade teman visar också på att ett skifte eller utvidgning av krisberedskapen håller på att ske. 1.

Förberedelser - individuellt och gemensamt, 2. Gemenskap och samarbete, 3. Tillit och lugn samt 4. framtid. Jag har valt att presentera studiens analys och resultat i sammanslagen form (Rennstam & Wästerfors 2015: 21). Det betyder att jag först presenterar ett påstående, sedan ger belägg för att sedan presentera min tolkning.

6.1 Förberedelser - individuellt och gemensamt

Att utföra förberedelser är viktigt för att kunna inneha förmågan till att klara sig vid en kris.

Detta kan göras på flera olika sätt. Dock innehåller de oftast att utföra förberedelser som tillgodoser de fem grundbehoven, det vill säga vatten, värme, mat, sömn och information (Civilförsvarsförbundet 2017: 6, MSB 2018: 10-11). Detta har både historiskt och

traditionellt sett gjorts individuellt. Dock har ett skifte i detta börjat skönjas. Detta går exempelvis att se i vad Civilförsvarsförbundet (2017: 7) skriver om att de bästa

krisberedskapsförberedelserna görs tillsammans med sina grannar. Genom att förbereda sig tillsammans med personer i sitt närområde så kan både den individuella och lokalområdets krishanteringsförmåga stärkas. Detta då det går att använda sig av olika resurser i form av nätverk och kontakter som också innehar materialistiska resurser (Ibid.). Ytterligare så kan detta skifte noteras i 2020 års krisberedskapsvecka där MSB:s budskap var att sluta upp i gemenskaper så att kriser kan hanteras mer effektivt (MSB.se 2020). Flera av

intervjupersonerna lyfter att meningen med Preppa tillsammans är till för att tillsammans förbereda lokalområdet som de bor i inför olika kriser, vilket också ökar den individuella hemberedskapen Så här säger några intervjupersoner om detta.“Jag tänker att det bästa är att börja bygga beredskap i redan existerande och nära sammanhang, grannar som redan är grannar, föreningar som redan är förenade osv.” (IP5)

“Mat och ett individuellt preppande är ju en viktig del i förberedelserna. Men jag skulle säga att det absolut viktigaste är gemenskapen, det är något som många glömmer bort. Det är att preppa med sina grannar som skapar en bra grund att stå på.

Lär känna dem och börja förbereda inför en eller flera kriser tillsammans.” (IP1)

Ytterligare så säger en annan intervjuperson så här angående förberedelser. “Vi vill ju skapa en så kallad katastrofgemenskap redan innan en kris har inträffat. Därför är det viktigt att vi ser till våra individuella förberedelser, men också att vi använder oss av gemenskaper och varandras kunskaper och kunnande, på så vis kan vi lära av varandra” (IP2). En annan intervjuperson säger så här. “Jag är inte så inriktad på kriser eller just prepping, men det är ju alltid bra att göra saker tillsammans. Det finns så mycket vinster i att göra det.” (IP6).

En av intervjupersonerna skiljer sig med sitt svar från de andra genom att mena på att då Preppa tillsammans är ett bra initiativ så menar hen på att beredskap först och främst är en individuell angelägenhet. “Även om jag gillar det här med att Preppa tillsammans, så tror jag att var och en måste och faktisk kommer att se till sig själv först när det blir ett så kallat riktigt “SHTF-scenario.¹. Vi kan inte enbart förlita oss på att våra grannar kan eller ens vill hjälpa oss i vissa kriser. Om saker blir värre än Corona, exempelvis stor matbrist så tror jag tyvärr att vi kan komma få en helt annan situation i de hjälpiniativ som finns nu” (IP4).

Det sociala kapitalets kärna är användandet av nätverk och kontakter för att säkerställa att det går att skapa en trygghet eller att uppnå mål tillsammans (Aldrich & Meyer 2014: 3, Putnam 2000: 18-19). I Preppa tillsammans fall verkar det vara att uppnå en gemensam krisberedskap i lokalområdet där de kan planera och agera inför kriser och hot. Detta är då liknande vad Sherrieb et al. (2009: 245) menar på att community resilience tar oss bortom planeringsstadiet för kriser, vilket i sig bygger en stärkt gemenskap i lokalområdet som faciliterar i ett mer resilient samhälle där resurser kan användas när de behövs.

Det som IP2 pratar om att Preppa tillsammans vill skapa en katastrofgemenskap redan innan krisen har inträffat kan med fördel förstås med vad Aldrich och Meyer (2014: 258) skriver om Bonding (skapande av band), där personer som har starkt liknande tankesätt eller värderingar så möjliggör ett starkt band som kan skapa en bättre förmåga att klara av svåra händelser, stödet ligger alltså i form av sociala eller fysiska kontakter. Preppa tillsammans möjliggör även stärkandet av community resilience genom att de skapar en grogrund för nya tankar och idéer genom att de diskuterar och förbereder sig inför kriser tillsammans. Det verkar faktiskt som att de gör det som Sherrieb et al. (2009: 245) framhåller, alltså att skapa planer bortom katastrofen för att skapa en god community resilience. Inom detta så går det också att se Bourdieus (1985: 248-249) syn på socialt kapital, det vill säga att det sociala kapitalet är den motor (aggregate) för de resurser som finns i nätverk och hur dessa resurser kan nyttjas när de behövs. Båda en individuell och gemensam beredskap har sina fördelar.

1 SHTF = Shit hits the fan. Denna term används främst inom prepperkulturen för att beskriva en händelse eller scenario där stora omvälvande kriser sker. Detta kan vara personliga kriser, men vanligtvis när den nämns så syftar det till krig eller samhällelig kollaps, alltså stora utdragna samhällsstörningar.

IP1 och IP5 lägger stort fokus på gemenskapen och att utöka redan existerande grupper. Detta är något som inte riktigt verkar delas av IP4 som skiljer sig från övriga svar. Därför följer här en kort tolkning. En gemensam beredskap möjliggör förmågor att hjälpas åt i kris och kunna diskutera olika scenarion och ideér kring vad beredskap är och vad som kan göras för att bli mer resilient. Dock kan det finnas risker att det utvecklas en “ja-sägarkultur” där

medlemmarna håller med om åtgärder och uttalanden, detta för att det kommer från en eller flera personer som uppfattas som mer kunnig i området. På andra sidan har vi individuell krisberedskap, den möjliggör att individuella hushåll kan nischa in sig mer till kriser som upplevs som sannolika att inträffa för det hushållet. Detta kan dock skapa en hemmablindhet där det blir för nischat där hushållet potentiellt blir isolerat. Både i sitt handlingssätt och tankesätt. Båda sätten medför positiva och negativa delar. Dock det som gör Preppa tillsammans till en unik organisering inom den svenska prepper-communityn är att fokuset ligger på att göra förberedelserna tillsammans. Då MSB i 2020 års krisberedskapsvecka verkar ha tagit steget bort från den individuella krisberedskapen till att nu börja se nyttan av att tillsammans hantera och förbereda sig inför kriser och hot så vill jag mena på att en viss rörelse eller utvidgning av beredskapsåtgärder håller på att ske i den svenska

krisberedskapen. Preppa tillsammans kan här agera facilitator i att community resilience byggs i krisens alla faser, där personer i lokalområdet kan bli engagerad och hjälpa till att förbereda sitt lokalområde inför kriser. Sett till budskapet från 2020 års krisberedskapsvecka, alltså “När det behövs som mest, hjälps vi åt som bäst” kan även detta appliceras på Preppa tillsammans då organiseringen bidrar till att öka förmågan till att andra blir intresserad av att engagera sig i lokalområdet, både i kris- och normalläge.

6.2 Gemenskap och samarbete

Att människan är ett socialt djur som föredrar att samarbeta är välkänt, både i kris och normalläge (MacGillivray och Walker 2000: 210, Kendra och Wachtendorf 2003: 46-47, (Hjalmarsson 2004, Hedlund 2020). Genom samarbete så går det att uppnå mål som vi då inte skulle kunna nå på egen hand. Att gemenskapen i Preppa tillsammans och dess förmåga att inom och utanför gruppen kunna hantera och bidra till varandras välmående och

beredskapsförmågor redan före en kris är något som alla intervjupersonerna framhåller som något mycket viktigt. Många intervjupersoner menar på att detta är självaste tanken med Preppa tillsammans. IP2 menar på att Preppa tillsammans är ett koncept för hur

medlemmarna tillsammans kan agera i olika krissituationer. En stor del i deras organisering är att de gemensamt förbereder sig innan en kris har inträffat. IP1 menar också på att organiseringen bidrar till att vardagen fungerar bättre då mötena också kan fungera som en kanal för att träffa likasinnade personer. Detta är något som också framförs av IP3.

“Jag hade suttit hemma och gjort det som en kan göra själv såsom fixa vattendunkar, matförråd och att säkra den närmaste kretsen. Så att gå med i Preppa tillsammans var det nästa naturliga steg för att vidga mina sociala kontakter med människor som är intresserade av prepping.” (IP3)

IP6 säger att staten förväntar sig till viss del att privatpersoner ska klara sig själv, därför menar hen på att Preppa tillsammans bidrar genom att engagera personer att både skapa en egen hemberedskap men också att fungera som en plattform att diskutera olika

beredskapsämnen. Förmågan att hjälpas åt att bygga en krisberedskap verkar var en central del i varför personer söker sig till Preppa tillsammans. De tolkningar som går att utröna från detta är att Preppa tillsammans använder sig av nätverket och gemenskapen i gruppen för möjliggörandet att skapa starka band inom gruppen. Sett till teorin socialt kapital så är det tillvägagångssätt som Preppa tillsammans använder sig av för att förbereda sig inför kriser positivt. Detta eftersom de använder sig av nätverk och kontakter för att nå sina mål. Som det går att läsa så menar IP3 på att hen hade gjort flera förberedelser innan men saknade just en gemenskap att dela sitt intresse med. En intressant del i detta är också att detta tyder på att det verkar ske en förändring eller utvidgning av hemberedskapen för att istället endast inkludera ett hushåll så börjar det nu ske ett skifte mot att inkludera flera hushåll i ett lokalområde.

Preppa tillsammans möjliggör alltså en plattform, inte endast för prepping men också för utbytande av tankar och ideér. Min tolkning som görs i detta är att Preppa tillsammans också möjliggör att öka det psykiskt och fysiskt välmående hos deltagarna i kriser, exempelvis som coronapandemin. Något som också verkar stärkas av IP2 som menar på att en av syftet med Preppa tillsammans är just att öka välmåendet hos deltagarna. Jag vill mena på att Bonding-, Bridging- och Linking social capital är framstående här, alltså att Preppa tillsammans

agerande bidrar till att starka band skapas mellan medlemmar, men också personer utanför gruppen (Field: 2003: 42). Ytterligare så görs tolkningen att Chandras (2011: 10) åtta spakar finns i verket här, om än i bakgrunden. Detta genom att Preppa tillsammans möjliggör en mötesplats där det finns personer som har ett gemensamt intresse där det finns utrymme för att ventilera tankar och ideér samt bidra med något konstruktivt så bidrar detta teoretiskt sett till att den psykiska och fysiska hälsan vidmakthålls eller förbättras vilket i sig möjliggör att community resilience byggs.

Olika kulturer möts och interagerar dagligen med varandra. Vi lever i ett så kallat mångkulturellt samhälle. Skapandet av resiliens ser olika ut i olika grupper och kulturer.

Skapandet av community resilience och ett mer resilient samhälle står genom detta inför utmaningar. Grupper kan ha olika syn eller förmåga till att bygga resiliens mot kriser och katastrofer (Olofsson & Rashid 2011: 35). Det här är något som framförs som något särskilt viktigt hos en av intervjupersonerna.

“Vi är en rätt homogen grupp, vi har ju inte så många med annan etnisk bakgrund än svensk i gruppen, men vi har ett visst samarbete med en grupp som försöker aktivera nyanlända ungdomar med hjälp av friluftsaktiviteter. Tyvärr så har vi inte riktigt ännu fått med någon som känner att de vill fortsätta. [...] Det är en utmaning då vi vill inkludera så många vi kan i Preppa tillsammans.” (IP 2).

Kolmodin (2019: 9) framhäver att community resilience inte enbart är något positivt då det ibland tenderar att missa vissa grupper som har en annan bakgrund än majoriteten. Vad Kolmodin (ibid.) verkar menar på är att om det endast finns ett fokus på att community resiliens har en positiv utgång så finns det risker för att enskilda individer kan uppfattas som

att de inte är kapabla till att hantera sin egen säkerhet. Att det kan vara problematiskt om en grupp är för homogen framförs även av Bodland och Granberg (2018: 9) som menar på att grupper med kulturella skillnader ofta glöms bort i planeringsstadiet av kriser. Med detta sagt så finns det problematiska delar även här, liknande som både Kolmodin (2019) samt Bodland och Granberg (2018) tar upp i sina texter angående community resilience så tar Field (2003:

71, 74-75) upp att det finns problematik rörande det sociala kapitalet genom att det ibland kan användas till att utesluta vissa grupper eller förhöja andra, detta beroende på exempelvis socioekonomisk tillhörighet. IP2 säger så här angående detta.

“Jag tror att det skulle vara en styrka om vi hade fler medlemmar med annan

bakgrund än svensk, dels tror jag att det skulle vara inkluderande för dessa personer, men sen tror jag också att vi skulle kunna lära oss mycket om hur de har förberett och klarat sig genom olika kriser. [...] Jag tror att det är viktigt att Preppa tillsammans speglar det samhälle som vi lever i då vi genom det får en större förståelse för samhället och därigenom en bättre förmåga till att förbereda oss och hantera kriser både individuellt och tillsammans” (IP4).

IP3 och IP6 säger båda att Preppa tillsammans har utfört olika event där exempelvis nyanlända och andra grupper har fått medverkat och provat på att bygga saker. Ytterligare säger IP1 att flera Preppa tillsammansgrupper har varit i kontakt med kommunala

säkerhetssamordnare för att försöka skapa ett samarbete inom beredskapsfrågor. Att Preppa tillsammans möjliggör byggandet av en community resilience genom att de försöker bygga kontakter över till andra organisationer och inkludera så många som möjligt i denna process kan hänföras till vad Field (2003: 42) skriver om bridging och linking. Alltså att det skapas samarbeten eller dialoger med andra aktörer och grupper som står utanför gruppen för att komma varandra närmare. Aldrich och Meyer (2018: 260) skriver att ett socialt kapital som använder sig av Bridging metoden möjliggör att skapa relationer och ett utökat resursnätverk som kan användas för att hjälpa till i krisens alla faser. Ytterligare sett till forskningen så framgår det tydligt att byggandet av en community resilience möjliggörs genom skapandet av nätverk och utökande av dessa, alltså genom bridging socialt kapital. Straub et al. (2020: 111) menar liknande, genom att utöka sitt nätverk så att de innefattar en gemenskap där det finns samarbeten med exempelvis kommunala aktörer så stärker detta tilliten, sociala band men bidrar även till en stärkt krishanteringsförmåga. Att detta är fallet kan vi också se genom vad Bodland och Granberg (2018: 9-10) som framhåller att ett samarbete mellan civilsamhället och kommuner är en viktig del i att trygga samhällets förmåga till att skapa en god hantering av krisberedskapen och byggandet av en community resilience i Sverige.

Field (2003: 134) skriver att den rollen som statsrepresentanter bör ha i skapandet och användandet av socialt kapital endast bör vara en kanal till invånarna att komma igång, detta genom att statsrepresentanten bidrar med exempelvis råd och mötesplatser eller liknande. Här menar Bodland och Granberg (2018: 10-11) på att allmänheten kan vara en resurs. Främst som “armar och ben”, alltså att frigöra resurser, exempelvis för räddningstjänst eller för kommunen genom att allmänheten exempelvis används genom att handla, eller utföra uppgifter som inte kräver expertkunnanden. Detta är också något som Kendra och