1
Vi ta´re på örat
En intervjustudie om folkmusiklärares tolkningar av begreppet gehör.
Let’s play it by ear
A interview study of folk music teachers rendering of the term by-ear learning.
Ronja Grafström
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Institutionen för konstnärliga studier
Musiklärarprogrammet, inriktning gymnasieskolan
Självständigt arbete 2 – Musiklärare, avancerad nivå, MUAL15, 15 hp Handledare: Ronny Lindeborg
Examinerande lärare: Tomas Saar Examinator: Ragnhild Sandberg-Jurström Examinationsdatum: 2020-06-12
2
Sammanfattning
Syftet med denna studie är att utreda vilka kunskaper och färdigheter olika lärare i folkmusik tolkar tillhör begreppet gehör och i detta belysa hur de själva använder sitt gehör i eget musicerande samt i sin undervisning. Tidigare forskning visar att gehör kan betraktas från många olika vinklar; både som metod eller strategi i undervisning och inlärning, som ämne i olika skolformer och som medfödda eller förvärvade kunskaper och färdigheter.
Semistrukturerade intervjuer har använts för att insamla data som sedan analyserats tematiskt.
Resultatet visar att lärarna delar uppfattningen om att en musiker som lyckas sammanföra musikteoretiska och genrespecifika kunskaper med speltekniska färdigheter i det egna spelet och i musicerande med andra har ett gott gehör. I detta är medvetenhet, reflektion och kommunikation viktiga parametrar. Diskussionen behandlar de viktiga gehörsmässiga kunskaper och färdigheter som informanterna presenterat. Detta i relation till olika
skolformers undervisning och hur den sociala kontexten runt den svenska folkmusiken skapar värde i mötet mellan människor och musik.
Nyckelord: gehör, kvalitativ intervjustudie, hermeneutik, gehörsmusik, spela på gehör, gehörspraxis, folkmusik, gehörstradering, memorera musik.
Abstract
The main goal with this study is to get closer to an understanding for what knowledge and skills that different teachers in Swedish folk music reads in to the word by-ear learning and/or oral skills as well as to shine a light upon how they use their own oral skills when playing music and when teaching. Earlier studies show that oral skills can be looked upon from different angles; both as a method or strategy in education or learning, as a subject in different forms of schools and as inherited or acquired skills and knowledge. Semi structured
interviews has been used to collect data that has been analyzed thematically. The results of the study show that the teachers share the opinion that a musician who successfully is able to combine knowledge of music theory and genre specifics with instrumental technical abilities when playing solo and with others has well developed oral skills. Self awareness, reflection and communication are key elements in this process. In the discussion of the study the different knowledge and skills presented by the teachers are put in relation with how
differents schools in Sweden structure their teaching of oral skills. The chapter also discusses how the social context surrounding Swedish folk music creates value in the correlation between people and music.
Keywords: by-ear learning, qualitative interview study, hermeneutics, oral transmission, oral skills, folk music, memorizing music
3 Innehållsförteckning
FÖRORD 5
1 INLEDNING 6
1.1 JAG ANVÄNDE BARA ÖRONEN 6
1.2 EN MÄNSKLIG FÄRDIGHET ELLER ETT FÖRVÄRVAT AKADEMISKT SPRÅK? 6
1.3 ARBETETS DISPOSITION 7
2 OMRÅDESORIENTERING 8
2.1 PERSPEKTIV PÅ GEHÖR 8
2.1.1 Definition av gehör och anknutna begrepp 8
2.1.2 Hur beskrivs gehöret? 10
2.1.3 Hur beskrivs gehörsmusik? 11
2.2 TIDIGARE FORSKNINGSSTUDIER 11
2.2.1 Forskning om gehör som metod vid lyssning och spel 12
2.2.2 Gehörsundervisning, didaktik och metodik 13
2.2.3 Sociala effekter av gehörsspel som praxis 14
2.2.4 Forskning om gehörsspel och noter; i kontrast eller samverkan? 15
2.3 PROBLEMFORMULERING, SYFTE OCH FORSKNINGSFRÅGOR 16
3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER 17
3.1 VETENSKAPS- OCH KUNSKAPSTEORETISKA PERSPEKTIV 17
3.2 ETT HERMENEUTISKT PERSPEKTIV 18
4 METOD 20
4.1 METODOLOGISKA UTGÅNGSPUNKTER 20
4.1.1 Kvalitativ forskningsansats 20
4.1.2 Semistrukturerad intervju som forskningsmetod 20
4.1.3 Tematisk analys 22
4.2 DESIGN AV STUDIEN 23
4.2.1 Urval av intervjupersoner 23
4.2.2 Etiska överväganden 23
4.2.3 Datainsamling 24
4.2.4 Genomförande 24
4.2.5 Bearbetning och analys 25
4.2.6 Giltighet och tillförlitlighet 25
5 RESULTAT 26
5.1 STUDIENS INTERVJUPERSONER 26
5.2 BESKRIVNING AV GEHÖR 26
5.2.1 Melodi 28
5.2.2 Rytm 29
5.2.3 Harmoni 29
5.2.4 Kanaler 30
5.2.5 Musikteori 30
5.2.6 Genrespecifikt gehör 32
5.2.7 Samspel 32
5.2.8 Användning av färdigheter och kunskaper 33
5.3 EGEN GEHÖRSANVÄNDNING HOS INFORMANTERNA 34
5.3.1 I eget musicerande och instudering 34
5.3.2 I undervisning 35
5.4 FÖRVÄNTNINGAR PÅ ELEVERS GEHÖR 35
5.4.1 Undervisning i instrument 36
5.4.2 Undervisning i gehör och musikteori 36
5.5 SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER 37
4
6 DISKUSSION 38
6.1 RESULTATDISKUSSION 38
6.1.1 Färdigheter och kunskaper kopplade till gehör 38
6.1.2 Inbördes hierarki mellan kanaler för perception? 39
6.1.3 Ett etablerat musikteoretiskt vokabulär 39
6.1.4 Folkmusik som en helhet 40
6.2 METODDISKUSSION 41
6.2.1 Ett digitalt tillvägagångssätt 41
6.2.2 Objektivitet och hermeneutisk tolkning 42
6.2.3 Studiens inverkan på mig som intervjuledare, lärare och person 43
6.3 ARBETETS BETYDELSE 43
6.4 FORTSATT FORSKNING 44
REFERENSER 45
BILAGOR
BILAGA 1: INTERVJUFRÅGOR 47
BILAGA 2: SAMTYCKESBLANKETT 48
5
Förord
Ett stort tack till mina kaffekokande, paustagande och motivationsgivande favoritmänniskor Evelina Höglund och Timmy Gasslander som varit vid min sida genom detta arbete, både på eget initiativ och högst ofrivilligt.
Tack till alla er intervjupersoner som ställt upp och deltagit i denna studie, trots att den tog plats mitt i ombokningskaoset under rådande pandemi.
Tack också till min handledare Ronny Lindeborg för ypperlig rådgivning under processens gång.
6
1 Inledning
I detta kapitel presenteras gehör utifrån min relation till gehörsmusik. Detta följs av en kort beskrivning av hur användandet av begreppet gehör kan medföra vissa problem, vilket sedan kopplas till generella antaganden om gehörsmusik och gehörsspel.
1.1 Jag använde bara öronen
När jag var liten kom det en man på besök till mitt dagis med jämna mellanrum. Han hette Lasse, hade en gitarr med sig och sjöng roliga, sorgliga, allvarliga och lekfulla sånger med oss barn. För mig var det de bästa dagarna i livet. Jag fick sitta där på min kaninformade
fasttejpade namnlapp, lyssna på honom sjunga och kort därefter sjunga med i samma sång;
utan tvekan och med varje ton sprudlande av livslust. Det var väl ingen konst! Jag använde bara öronen! Några år senare började jag i kulturskolans flickkör och fick sjunga sånger på språk jag aldrig tidigare hört, med olika stämmor och uppträda på konserter. Det var väl ingen konst! Jag använde bara öronen! Ytterligare några år senare började jag spela gitarr hemma i flickrummet. Jag tragglade med att lära mig grepp för olika ackord, fick skavsår på fingrarna av de hårda strängarna men fick spelet så småningom att flyta på. Jag slog på “Girl next door”
med Saving Jane och försökte härma de ackord jag hörde komma från mina grå Biltema- högtalare men plötsligt gick det inte att härma. Jag förstod inte hur jag skulle kunna lyssna.
Jag hörde inte. Jag kunde inte. Mina öron räckte inte till.
Visst, det kan ha varit så att mina instrumenttekniska färdigheter hindrade mig från att förstå hur jag skulle kunna härma de ackord som spelades på inspelningen och, jag kanske inte förstod det då men jag hade hela mitt liv övat upp mitt melodiska gehör; inte mitt harmoniska.
När jag reflekterade över denna upptäckt började jag fråga de musiker jag hade runt om mig;
Hur lyssnar du på ackord? Hur gör du när du lär dig vad gitarren spelar? Hur ser det ut i ditt huvud när du lär dig en låt? Responsen på dessa frågor gav mycket få svar och om möjligt ännu fler frågor; det ledde absolut inte fram till några framsteg i mitt amatörmässiga
gitarrspel. I förlängningen ledde istället mitt lilla gitarr-äventyr fram till en upptäckt: det finns många fler sätt att se på gehör än vad jag hade kunnat föreställa mig. Som blivande lärare i folkmusik och musikteori ligger detta till grund för en nyfikenhet kring andra lärares tolkning av begreppet. Vilka kunskaper och färdigheter tolkar lärare i folkmusik in i begreppet gehör?
Finns det någonting gemensamt i deras bild av ett gott gehör och hur beskriver de sitt eget och sina elevers?
1.2 En mänsklig färdighet eller ett förvärvat akademiskt språk?
Musik har sedan 1500-talet varit ett ämne som funnits med i den svenska skolan och därav varit någonting som alla människor i Sverige stött på och behövt utveckla sina färdigheter i. I kunskapskraven för ämnet musik i grundskolan ser vi hur ett fungerande deltagande i musik i grupp, musikskapande, reflektioner och kopplingar mellan musik och samhälle ligger i fokus.
En av de få anvisningar till hur detta ska ske finner vi i formuleringen: “...genom att lyssna och uppmärksamma vad som sker i musicerandet.” (Skolverket, 2020, s. 157). Detta skulle kunna vara en öppning för verksamma lärare att själva välja tillvägagångssätt i sin
undervisning men frånvaron av metodiska direktiv kan också tolkas belysa
gehörsmusicerandets outtalade och självklara närvaro. Eleverna förväntas kunna lyssna och uppmärksamma men vad innebär detta i verkligheten? Ska de kunna kategorisera de auditiva upptäckter som de gör med hjälp av korrekta teoretiska termer? Ska de kunna reagera och anpassa sig efter vad som sker i musicerandet? Räcker det med att de lyssnar eller finns det skillnader mellan att lyssna och att höra? Det finns oändligt många svar på detta och jag är
7 intresserad av att undersöka hur olika lärare i folkmusik ser på sitt och sina elevers gehör, både i det egna musicerande och i undervisning. Gehör kan ses som en färdighet bestående av olika delar och jag vill utreda hur sammansättningen av dessa delar uttrycks av olika lärare i folkmusik. Mitt mål är inte att hitta rätt tolkning av begreppet gehör utan snarare visa hur brett området är och öppna upp för diskussion runt det vardagliga, speciella, specifika och alltäckande ämnesområde som gehör är.
Inom traditionell musik behandlar vi ofta begreppet gehör som någonting självklart;
någonting vi använder för att instudera, memorera och föra musiken vidare men vad är det egentligen vi syftar på när vi slänger oss med begreppet? Hur mycket av begreppets reella innebörd är underförstådd och i så fall; hur många olika tolkningar av innebörden bör det inte finnas? Merparten av världens musik är och har varit gehörsmusik (Lilliestam, 1995).
Musiken har “... skapats, spelats, spridits och lagrats i minnet” (s.1), oavsett var i världen musiken i sig har existerat. Hur kommer det sig att människor världen runt använder sitt gehör för att spela musik men när vi samlas i samma replokal har vi helt skilda uppfattningar och förväntningar på vad gehörstradering, spel, musik och instudering reellt innebär?
Inlärning inom svensk folkmusik har nästa uteslutande skett från människa till människa, utan knussel eller noter. “Melodierna var det dock aldrig aktuellt att notera eftersom sångarna sällan kunde noter och melodin hade man ändå i huvudet.” (Gunnarsson, 2007, s. 14). Vad menas egentligen med detta? Är det verkligen så enkelt som det låter och hur förklaras vad som faktiskt händer i musikerns huvud när denne inledningsvis lärde sig denna låt? Vad försiggår i utförarens sinne under själva uppspelet? Hur skulle musikern själv beskriva det?
För mig som sångare har det alltid varit naturligt att lyssna på en förlaga för att sedan återge den efter bästa förmåga. Spårar vi detta beteende längre är det på detta vis som små barn lär sig sina första ord. De tittar, lyssnar, härmar och utvecklas men vad är det vi faktisk upplever och tolkar in i den akademiska benämningen och avgränsningen av denna process?
1.3 Arbetets disposition
I inledningskapitlet beskrivs min relation till gehör kopplat till allmänna uppfattningar och frågeställningar. I kapitel två presenteras ämnesspecifika begrepp och information ur böcker som berör gehöret. Vidare lyfts tidigare forskning om gehör ur avhandlingar, examensarbeten och artiklar och därefter presenteras studiens syfte och forskningsfrågor. I studiens tredje kapitel beskrivs interpretativism, induktiv teori, socialkonstruktionism och det hermeneutiska perspektivet som studien tar avstamp i. Kapitel fyra presenterar och motiverar studiens kvalitativa forskningsansats, val av semistrukturerad intervju som metod, tematisk analys och övergripande design. I kapitel fem redogörs för studiens insamlade data genom att presentera analysens resultat i relation till informanternas syn på färdigheter och kunskaper kopplade till gehör i sitt eget musicerande, i sin roll som lärare och hos sina elever. Avslutningsvis
diskuteras färdigheter och kunskaper som informanterna tolkar tillhör ett gott gehör kopplat till musikteoretiska förkunskaper, socialt mervärde och kommunikation i. Kapitel sex innehåller även en diskussion av studiens metodologiska val, beskrivning av arbetets betydelse och förslag på vidare forskning inom området gehör, metodik och folkmusik.
8
2 Områdesorientering
I detta kapitel presenteras först för studien centrala begrepp och deras innebörd. Detta följs av en presentation av litteratur och tidigare forskning om gehör och gehörsmusik. Vissa artiklar och avhandlingar återkommer under flera huvudrubriker då resultaten i dessa delats upp under denna studies relevanta ämnesområden. Avslutningsvis presenteras studiens syfte och
forskningsfrågor.
2.1 Perspektiv på gehör
Gehörsspel finns enbart i ringa grad beskrivet inom musikforskningen (Lilliestam, 1995).
Detta innebär att de forskare som är intresserade av ämnet ofta behöver vända sig till andra discipliner för att hitta användbara teorier och begrepp. Frånvaron av existerande litteratur kan upplevas märklig då merparten av all musik som existerar är gehörsmusik. Musikvetaren Lars Lilliestam (1995) menar att denna frånvaro bottnar i att gehörsmusik i stor utsträckning befinner sig utanför etablerade akademiska traditioner och därför inte blivit uppmärksammad i pedagogiska eller vetenskapliga sammanhang i lika stor grad som noterad västerländsk konstmusik. Gehörsmusikens frånvaro i akademiska kretsar går dock att ifrågasätta då till och med det allra första steget för att kunna spela, oavsett genretillhörighet eller spelteknisk nivå sker på gehör; att stämma sitt instrument. Ett citat som fångar vikten av gehörsspel i samband med förståelse för andra ämnen kopplade till musik finner vi i musiketnologen Bruno Nettls uttalande: “Until we know how oral transmission works, we won’t know what music history is all about” (Nettl, 1981, s. 144). Gehörsspel och gehörsmusik kan i detta uppfattas som den metod som kan ge svar på många andra frågor än hur musiker kan utveckla färdigheten för att bli bättre eller snabbare på att lära sig nya låtar.
2.1.1 Definition av gehör och anknutna begrepp
En vanlig definition av gehöret har musikforskaren Ingemar Bengtsson formulerat: “Gehör kallas förmågan att med blotta örat korrekt uppfatta en bestämd musikalisk struktur (en melodi, ett rytmiskt mönster en ackordföljd m.m.) och kunna ådagalägga detta på ett konkret sätt” (Bengtsson, 1976, s. 82). Dock finns det många termer som används för att beskriva gehöret, dess användningsområden och musik knutet till det.
I denna studie används flera olika begrepp som alla rör gehöret och användandet av det. Ordet
“gehör” har sitt ursprung i tyskan och betyder lyssna, härma och uppmärksamma. I Sohlmans musiklexikon delas definitionen av begreppet gehör i två kategorier: “typ ett” och “typ två”
(Bengtsson, 1976). Gehör av typ ett beskrivs motsvara en “gehörstradition”: en genre eller en folkgrupps tradition av att musicera och instudera musik genom att lyssna och reproducera observerat material. Denna kategori av gehör benämns ibland med begreppen “musicerande på gehör” och “gehörsspel”: uppspel och inlärning av musik utan förekomsten av notering.
Traditionen eller metoden är dominerande inom folk-, jazz-, blues- och populärmusik och ställer mycket få, om inga, krav på de musicerandes musikteoretiska kunskaper. I praktiken kan spel på gehör förekomma utan någon som helst anknytning till traditionell musiklära eller aktiv analys av musik. Gehörsspel kan också definieras som att: “oppfatte en musikalisk frase for deretter å synge den for så til slutt å overføre den til instrumentet.” (Christensen, 2017, s.
9) vilket skiljer sig från utantill-spel då musiker memorerat låtar från noter till den grad att de går att framföra utan papper. Musiker kan möta gehörsmusicerande via några olika kanaler;
en levande förebild, genom en traditionsinspelning och via ett fonogram med en nu levande musiker (Gunnarsson, 2007).
9 Andra begrepp som Lilliestam (1995) presenterar för samma företeelse är “muntlig-” eller
“gehörstraderad musik”: musik som lärs in utan noter. I vissa sammanhang kan detta även benämnas med begreppet “plankning”, vilket syftar på inlärning och nedteckning av musik från en inspelning (Johansson, 2002). Begreppen “vertikal” och “horisontell” gehörstradering presenteras av folksångerskan och läraren Ulrika Gunnarsson (2007). I vertikal tradering sker utbytet av musik mellan en äldre generation och en yngre och i horisontell tradering delas låtarna mellan jämnåriga. “Synkron” och “diakron” gehörstradering skulle kunna ersätta Gunnarssons begrepp för att mer direkt beskriva de aktuella tidsaspekterna i denna form av instudering. Tätt knutet till detta finns begreppet “gehörsmusik”, vilket beskrivs vara all musik som framförs och skapas utan användandet av visuella hjälpmedel (Lilliestam, 1995).
Gehör av typ två likställs med “gehörslära”: kopplingen mellan musikteoretiskt korrekta begrepp på klingande företeelser och ett aktivt lyssnande (Bengtsson, 1976). Här krävs det att musiker har en kunskapsbank av accepterade system för musikalisk analys och kan använda dessa i spel eller vid analys. Färdigheten skapar möjlighet att snabbt förstå strukturer och mönster i musik och kan förenkla gehörsspel både i musikantens bekanta och obekanta genrers. Spel på gehör kan ibland tolkas innehålla denna analyserande och medvetna process.
Musikers förmåga till “inre föreställning” (Nyström, 1996, s. 11) av hur musik ska låta och framföras kan i sig definieras som gehör. Detta kopplas direkt till avkodning av noter och hur musiker kan spela upp noterad musik i sitt inre hörande genom att använda sitt gehör
(Nyström, 1996).
I vissa fall lyfts “improvisation” som en del av gehörsspel men i många aspekter skiljer sig improviserad musik från både gehörsmusik och gehörstraderad musik. Improviserad musik centreras kring solistiska och ständigt föränderliga framföranden av icke noterad musik som befinner sig inom ramen för den aktuella låtens modus eller skala. Teoretiskt kan
improviserad musik betraktas ingå i gehörsmusik av typ två då det krävs en teoretisk
förståelse av musikens struktur för att kunna genomföra en fungerande improvisation. Denna förståelse behöver inte nödvändigtvis vara uttalad och musiker kan ha olika grad av
medvetenhet och möjlighet till reflektion kring varför det som de spelar passar in i det musikaliska sammanhanget. Dock är improviserad musik just improviserad och instuderas inte på samma sätt som gehörstraderad musik.
Kunskap och färdighet är begrepp som används i hela denna studie för att beskriva olika beteenden i arbete med gehör. Kunskap beskrivs vara den information som människan
insamlat och satt i relation med tidigare erfarenheter (Hanken & Johansen, 2018). Färdigheter presenteras som praktiska handlingar människan kan utföra (Hanken & Johansen, 2018). Det är svårt att dra en absolut linje där kunskapen slutar och färdigheten börjar då praktiskt utförande ofta bygger på teoretisk kunskap och kunskap i sin tur insamlas och förstås utifrån tidigare erfarenheter. Denna översiktliga beskrivning av begreppen utgör grunden för hur kunskap och färdighet används i denna studie.
Många begrepp som rör gehöret är svåra att direkt överföra till en internationell målgrupp då vissa ord tappar sin beskrivande karaktär och andra får en helt ny innebörd. De begrepp som används som synonymer till svenskans gehör är oftast “by-ear”, “by-ear learning”, “oral skills”, “oral transmission” och “ear training”. I de flesta av dessa begrepp flätas en
utvecklande aktivitet samman med användandet av örat, förutom i termerna oral skills och oral transmission där innebörden istället centreras runt orala färdigheter eller oral överföring av material. Dessa begrepp kan även tolkas omfatta kommunikativa färdigheter.
10 2.1.2 Hur beskrivs gehöret?
Gehörslära delas med fördel in i fyra underrubriker; “melodi”, “rytm”, “harmoni” och
“lyssning”. Melodi beskrivs som en följd av organiserade toner av olika tonhöjd, rytm
förklaras som en periodisk variation av anslag som ofta är relaterat till en puls och harmoni är flera toner i samklang (Blix & Bergby, m.fl. 2016). Detta fångar hur många lärare i gehörs- och musiklära strukturerar sin undervisning och visar hur gehörsträning ofta genomförs.
Vidare ringar underrubrikerna in hur gehöret ofta betraktas; som en helhet bestående av delar.
Den kategori som sticker ut är lyssning då den inte direkt går att koppla till en beståndsdel av musik. Underrubriken är dock relevant då analys av klingande material kopplat till vedertagen musikteori medräknas (Blix & Bergby, m.fl. 2016).
Gehör kopplas ofta till minnesträning och därmed även till allmänt vedertagna teorier för inlärning, perception och kognition. Människan kan använda fyra huvudsakliga kanaler för instudering och memorering via gehöret; “det auditiva”, “det visuella”, “det kinestetiska eller taktila” och “det verbala” (Lilliestam, 1995; Gunnarsson, 2007). Dessa sinnen representerar inte enbart minnesstrategier utan även människans olika kanaler för perception. Detta ringar in vad forskning om gehör ofta centreras kring; hur kan vi använda gehöret för att memorera musik? Det auditiva minnet innebär att en representation av en låt eller en melodi kan hittas i minnet och sedan återskapas på ett instrument. Det visuella minnet beskriver istället boxar av melodiska, harmoniska eller rytmiska sekvenser och strukturer snarare än en inre bild av låtens noter. Olika instrumentalister kan erinra sig hur dessa mönster ser ut på sina respektive instrument och därigenom återskapa den melodi som de har memorerat. Ett kinestetiskt, motoriskt eller taktilt minne innebär att musiker minns låtar genom den fysiska upplevelsen kopplat till instrumentet. Rörelser blir direkt kopplade till låten och genom dessa kan musiker återskapa melodier. Det verbala minnet beskrivs kunna skapa kopplingar mellan ord och musik. Etablerade teoretiska begrepp som funktionsanalys eller solmisation kan användas i detta men orden kan även skräddarsys för att passa individuella behov av minnesstöd. Det kan till exempel innebära att musikutövare döper olika musikaliska teman till representerande namn vilket leder till att upprepande av namnet frambringar minnet av melodin (Lilliestam, 1995). Till detta kan det teoretiska eller analytiska minnet tillfogas där musiker minns låtar för att de analyserat musikens teoretiska innehåll och kan erinra sig detta för att minnas låten.
En sammanvägning av dessa strategier för memorering och underkategorier av gehöret kan sammanfattas i en människas “total gehörskapacitet”; en summa av gehörets olika delar i samverkan.
“Absolut gehör” är ett begrepp och en förmåga som ofta lyfts i samband med studier av både gehörslära och individers totala gehörskapacitet. Absolut gehör är någonting som en
människa kan ha men också någonting som kan tränas upp (Helgesson, 2003). Diskussioner om hur stor roll gener och övning har i detta florerar frekvent i både forskning och
pedagogiska tidskrifter. Definitionen av absolut gehör varierar men de flesta skribenter som behandlar ämnet är överens om att det handlar om förmågan att kunna identifiera exakt frekvens av en ton utan någon klingande förlaga eller referenspunkt. Relativt gehör kan tolkas som ett tillfälligt absolut gehör. En musiker med ett vältränat relativt gehör har kunskap, förståelse och färdighet att utifrån en klingande referenspunkt känna igen, analysera och musicera utifrån relationer mellan toner inom en viss skala eller modus. Detta är en metod som många gehörsmusiker använder i sitt spel (Helgesson, 2003).
En vanlig uppfattning är att musicerande och musikskapande inte kan ske utan noter, vilket inte stämmer överens med verkligheten (Lilliestam, 1995). Denna uppfattning är dock relativt ny i jämförelse med musik i sig och är tätt kopplad till institutionaliseringen av musik samt en
11 inbördes hierarki mellan musik i olika samhällsklasser. Det tog betydligt längre tid för
folkmusik och populärmusik att tas upp i akademiska kretsar än vad det tog för den västerländska konstmusiken vilket medför att relationen mellan noter och musik var en självklarhet i dessa kretsar. Detta påverkar gemene persons uppfattning om att musik är starkt knutet till noter. Det finns en parallell mellan hur barn lär sig tala innan de lär sig skriva eller läsa och relationen mellan gehörsmusik och noterad musik. En musiker som behärskar både noter och gehör kan jämföras med en person med goda tal-, läs- och skrivkunskaper. Text ger oftast inga instruktioner om hur den förväntas uttalas när den läses men en människa med dessa kunskaper kan utan problem omvandla de skrivna orden till levande tal. På samma sätt är en notbild enbart en representation av den musik som kan gestaltas utifrån den (Lilliestam, 1995).
2.1.3 Hur beskrivs gehörsmusik?
Merparten av världens totala musik är gehörsmusik; musik som komponerats, instuderats och spelats utan användning av noter eller andra visuella hjälpmedel (Lilliestam, 1995). Detta har i vissa fall skett i samband med olika regioners tekniska utveckling men även hört samman med gehörsmusikaliska genrers utförandepraxis. Gehörsmusik har ofta behandlats som konst av lägre status än noterad musik. Notskriften har spelat huvudrollen i den västerländska konstmusikens utveckling vilket har medfört att forskning om musik nästan uteslutande har behandlat just notbunden konstmusik (Lilliestam, 1995).
En av de genrer som är och har varit starkt anknuten till gehöret är den svenska folkmusiken.
Gehöret beskrivs vara grundpelaren som folkmusiken i Sverige vilar på (Gunnarsson, 2007).
Musiketnologerna Lundberg och Ternhag (2005) fastställer att folkmusik kan betraktas som motsatsen till konstmusik. Folkmusik i Sverige beskrivs bestå av musik från fäbodarna, samisk musik, andra minoritetsgruppers musik, olika typer av visor samt spelmansmusik.
Svenska folkmusikaliska stycken består ofta av en till tre olika delar som i spel vanligtvis upprepas i kronologisk ordning. Olika melodiskt strukturella och rytmiska dialekter går att urskilja i musik från olika landskap. Fiolen har traditionellt varit det vanligaste instrumentet inom svensk spelmansmusik, vilket har lett till att majoriteten av låtarna som existerar och som skrivs befinner sig i tonarter som är bekväma på fiol.
Gehörsmusik tenderar att vara mer innehållsrik än noterad musik när det kommer till parametrar som sväng, klang, mikrotonalitet, stråkmönster och geografiskt typiska rytmiska variationsmöjligheter (Gunnarsson, 2007). Detta går att tolka som att notskrift inte visar på många av de faktorer som inneboende existerar i gehörsmusik. Gehörsmusikens parallellitet med det vardagliga livet har bidragit till dess fortsatta överlevnad. Stora insatser gjordes under 1800- och 1900-talet för att notera folkmusik i Sverige men Lilliestam (1995) förtydligar att de nedteckningar som gjordes fokuserade på låtarna i sig och bevarandet av dessa, inte
musikernas tänkande och erinrande av eller i musiken. Studier om komposition, improvisation och inlärning inom gehörsmusik existerar knappt i större utsträckning än som små inslag i olika biografier (Lilliestam, 1995).
2.2 Tidigare forskningsstudier
Tidigare forskning om gehör behandlar i första hand olika metoder för gehörsspel, dess effektivitet samt huruvida gehörsträning bidrar till musikers tekniska utveckling. För att definiera vad olika forskare menar med begreppet gehör används vetenskapliga beteckningar och gängse accepterade underrubriker som rytm, melodi och harmonik; ofta direkt kopplat till diktat och mätningar av informantgruppens utveckling efter eller under studien. Elektroniska mätverktyg eller andra digitala hjälpmedel används ofta i dessa studier och visar olika
12 hjärncentrans aktivitetsnivåer. Vidare finns studier kring vilka metoder musiker kan använda för att förbättra sitt gehör, forskning om vilka delar av hjärnan som aktiveras vid instudering via gehöret samt oändliga mängder rapporter som debatterar huruvida digitala verktyg kan användas för att utveckla barn i olika åldrars medvetna musiklyssnande, identifierande och utövande.
2.2.1 Forskning om gehör som metod vid lyssning och spel
Olika infallsvinklar på hur gehöret kan användas presenteras i Johanssons (2002) studie. Efter en undersökning av gitarrister och basisters strategier för instudering på gehör fastläggs att gehöret kan delas in i flera olika underkategorier. Det framkommer att musikerna som deltog i studien observerades rikta eller fokusera sitt gehör på specifika delar av musiken de tog del av. Dessa avgränsningar agerade sedan stöttepelare i det fortsatta musicerandet. De
underkategorier som användes vid aktiv lyssning på musik var harmoniskt gehör utifrån förväntade formler och kadenser, lyssnande efter instrument-typiska idiom, lyssnande på baslinjer som stöd för harmonisk rimlighetsanalys och lyssnande på melodin och dess inbyggda harmonik samt förväntade fortsättning. I spel av obekant material observerades musikerna använda några olika strategier för att aktivt delta i musiken utan att sticka ut i ljudbilden. Dessa strategier var ackordspel eller små melodiska fraser, spel av baslinjen och försök till att bygga ackord utifrån den samt spel genom “instant learning” (Johansson, 2002, s. 215). Den sistnämnda strategin behandlar hur musiker väljer vad som borde spelas utifrån tidigare erfarenheter av liknande tonmaterial och förväntade klingande händelseförlopp.
Analysen sker snabbt i musikers huvud under aktivt spel och innebär att musiker provar olika lösningar samt bekräftar eller försakar sitt val av rytmer och toner i varje ny repetition av olika delar av musiken. Detta kan resultera i att musiker inte lyssnar lika uppmärksamt till musiken utan istället förlitar sig på att detta direkta analyssätt kommer leda fram till rätt lösning, vilket kan leda till att musikaliska ingredienser som inte överensstämmer med den ursprungliga ljudkällan spelas och väljs. I Johanssons (2002) studies underkategorier av gehör och strategier för gehörsspel berikas förförståelsen för hur olika musiker använder sitt gehör.
Studien presenterar även begrepp som är aktuella för denna studies resultatsanalys.
Parametern “inre hörande” presenteras som en del i gehörsmusicerande (Pacheco-Costa, 2019). Detta sätter ord på musikers inre upplevelse av spel och instudering med gehör som metod. Detta behandlas i Pacheco-Costas studie som både är kvalitativ och kvantitativ; data samlas in genom observationer, enkäter och intervjuer och studiens huvudsyfte är att utreda vad som sker när gehörsspel introduceras i en miljö där det inte förekommer naturligt.
Forskningen centreras kring tre instrumentallärare och av dem utvalda elever. I studien framkommer att resultat, tolkningar och åsikter kring nya metoder kan variera stort, även när de personer som deltar i studien enbart är tre till antalet. Detta ger inblick i vilken kvantitet av material som denna studie, med dubbelt så många planerade intervjuer, kan komma att
generera. Studien bidrar även med ett nytt och användbart begrepp kopplat till gehör: inre hörande.
Gymnasieelevers tolkning och användande av gehör studeras av Johansson (2013). I resultatet framkommer att parametrar som dynamik, klang och spelsätt också kan medräknas som en del av gehöret. Genom kvalitativa intervjuer utreder forskaren hur informanterna lyssnar,
analyserar och spelar musik med hjälp av sitt gehör, vilket leder fram till slutsatsen att gehöret kan tolkas som en helhetsförmåga uppbyggd av aktivt lyssnande, strategier för analys och motoriska färdigheter på relevanta redskap för musikalisk reproduktion. Detta bidrar med ännu ett lager av analysunderlag för tolkning av denna studies insamlade material.
13 Termen “vandrande pitch” som en motsats till “stadigvarande pitch” eller “grundtonskänsla”
presenteras i Sven Ahlbäcks (2004) omfattande avhandling om melodisk kognition (Ahlbäck, 2004, s. 46). Detta beskrivs genom att lyfta hur människor kan framföra en melodi där
grundtonen hela tiden anpassas efter instrumentets begränsningar eller bekvämlighet. Detta kan ske mer eller mindre medvetet och innebär att det melodiskt linjära mönstret följs men inte anpassas efter en stadigvarande grundton. Ahlbäck (2004) beskriver hur detta är accepterat att göra vid transponering av hela låtar och framhåller komplexiteten i att människan ofta känner igen samma melodi om den framförs i två olika tonarter, trots de elementära och strukturella skillnader som uppkommer till följd av en transponering.
2.2.2 Gehörsundervisning, didaktik och metodik
Hur musiklärare väljer och använder innehåll för gehörsundervisning i gymnasieskolan undersöks i Zimmerman Nilssons (2009) avhandling. Avhandlingen tangerar flera punkter som är intressanta för denna studie. Videodokumentation av lektioner och semistrukturerade intervjuer med undervisande lärare utgjorde grunden för studiens informationsinsamling. Det insamlade materialet jämfördes och analyserades inbördes för att utreda hur lärarnas tankar och reflektioner om sin undervisning överensstämde med den faktiska undervisningen. En liknande studie finner vi i Birgestrand Jönssons (2019) arbete om lärares användning av gehörs och musikteoretiska moment i gymnasial individuell sångundervisning. Studien använder kvalitativa intervjuer som metod för datainsamling och utreder huruvida det finns återkommande mönster i hur sånglärare använder gehörsövningar i sin undervisning.
I resultatet presenterar Zimmerman Nilsson (2009) de fysiska ramfaktorer som finns runt undervisningen och belyser vilka hjälpmedel undervisande lärare använder för att instruera, förklara och musicera. Resultatet lyfter hur lärarna i studien vill främja elevernas reflektion och helhetsuppfattning av musik. Den gehörsundervisning som observerades tenderar att behandla test-liknande övningar och inte verkliga musikexempel. Det går att ifrågasätta om lärare medvetet skiljer på gehörsträning och musicerande, förhoppningsvis kan denna studie leda till insikt om detta. Birgestrand Jönsson (2019) berör hur detta även existerar bland de sånglärare som innefattas av hennes studie. Resultatet visar hur lärarna upplever att eleverna är i behov av undervisning i gehör och teori för att etablera ett språk kring de system de använder vid instudering och musicerande. Författarens resultat visar även att lärarna använder gehör och teori i sin undervisning utan att reflektera över det eller vara medvetna om det. Även i Borgström Källéns (2014) doktorsavhandling finner vi samma tema då en av lärarna i studien uttrycker att hen förväntar sig att elever i kursen improvisation ska kunna omsätta teoretiska instruktioner till klingande musik på sina respektive instrument men ofta är detta inte genomförbart då eleverna saknar kopplingen mellan musikteoretiskt språk och musikutövande. Vidare presenterar Zimmerman Nilsson (2009) en av informanternas personliga mål med gehörsundervisning; att lära eleverna att “både lyssna vertikalt och horisontellt” (s. 85). Läraren i fråga är gitarrist och citatet ger en inblick i hur det går att sätta ord på den subjektiva process som gehörsmusicerande är. Detta kan tolkas som ett exempel på de musikteoretiska hjälpmedel som Birgestrand Jönsson (2019) menar att informanterna i hennes studie vill utveckla hos sina elever; en begreppsbank och ett ordförråd som möjliggör kommunikation och reflektion i samband med musikaliska aktiviteter.
14 2.2.3 Sociala effekter av gehörsspel som praxis
Parametrar för gehörsspel och tradering inom folkmusikgenren presenteras i artikel
“Manifesta och latenta ideologier om lärande inom svensk spelmansrörelse på 1920-talet”
(Brändström, Liljas & Wachenfeldt, 2012). Informationen som undersökningen bygger på hämtas ur tidskriften “Hembygden” från år 1923 till 1927. Artikeln gör nedslag i en tidsepok då folkmusiken genomgick en strukturell social förändring i och med uppkomsten av flertalet studiecirklar, föreningar och stiftelser som centrerades runt den svenska folkmusiken. I resultatet presenteras att gehörstradering inom en släkt ansågs vara höjden av finkultur. Att en låt gått i arv i flera generationer av musiker inom samma släkt innebar medförd status för både musikerna och låten i fråga. Begreppet “spelmanssläkt” används för att beskriva detta och kan knytas samman med förväntningar och krav på personer inom släktets spelförmåga (Brändström, Liljas & Wachenfeldt, 2012). Vidare beskrivs hur musiker lärde sig låtar genom att inledningsvis lyssna på en spelman som uppförde dem för att sedan gradvis delta i de låtar som de lyckats uppfatta och överföra till sitt instrument. Detta skedde ofta inför publik och den som önskade lära sig låtar av en viss spelman följde helt enkelt efter sin läromästare på dennes uppspel vid bröllop, danser och liknande. Efter detta kunde musikern tillåtas att spela med i de enklare låtarna. Notkunnighet bland spelmännen var sporadisk och spridd. Attityden mot formell musikundervisning var negativt laddad och ansågs omöjliggöra spel men äkta känsla, sväng och anknytning till traditionen. Skolade musiker beskrevs som fabricerade och indrillade i teknisk exercis till skillnad från de gehörsmusicerande lärlingar som lyckats tillägna sig sin läromästarens teknik och spelsätt genom observation och reproduktion
(Brändström, Liljas & Wachenfeldt, 2012). Artikelns resultat öppnar för diskussion; Är detta fortfarande ett relevant förhållningssätt bland dagens folkmusiker? Värderas ett oskolat gehör högre än ett akademiskt förvärvat eller reflekterar dagens lärare i folkmusik inte över detta?
Vilka samband som finns mellan kön och instrument, genre och musikalisk bakgrund och hur kön konstrueras, genuskonstruktioner motverkas eller understöds hos elever på estetiska gymnasieprogrammet utreds i Borgström Källéns (2014) avhandling. Efter en pilotstudie bestående av fältstudier och intervjuer på ett högstadium med musikklass genomfördes huvudstudien med samma metodiska val på flera olika gymnasieskolor med estetisk musiklinje. Resultatet visar olika instrumentgruppers koppling till kön och genus. Olika instrumentgrupper i studien presenteras och används i olika sammanhang. Eleverna i studien framhåller att ackordinstrument har en fördelaktig position jämfört med vokalister under jam.
De beskriver hur sång sällan passar in i jammen och att det oftast resulterar i att gitarr, bas, piano och trumset är de instrument som deltar i dessa spontana speltillfällen. De framhåller även att då “slipper man köra nån låt utan kan träna på instrumenten” (Borgström Källén, 2014, s. 143). Det finns mycket få, om inga studier som behandlar hur jam ser ut inom den svenska folkmusiken. Begreppet används i förbifarten som metod för bearbetning av
kompositioner (Kunze, 2014) och som dragplåster i annonser som folkmusikevenemang men någon ingående beskrivning eller tolkning av processen går inte att hitta. Det går att anta att folkmusikaliska jam har en direkt koppling till folkmusikers användning av sitt gehör då jag utav egna erfarenheter kan redogöra för att det rör sig om improvisation till gehörsmusik.
Förhoppningsvis ger denna studie en inblick i hur lärare i folkmusik approprierar sitt gehör vid jam vilket i förlängningen kan ge en djupare insikt i hur gehör i sig kan tolkas och betraktas.
Musiklärares förhållningssätt till improvisation presenteras i Larssons (2019)
doktorsavhandling genom fyra olika studier med respektive resultat. Artikel två av dessa utreder tre musiklärares förhållningssätt till och uppfattningar av improvisation i sin
undervisning genom kvalitativa intervjuer. Under intervjuerna upptogs ljud samt anteckningar
15 som tematiskt analyserades och visade att lärarna främst kopplade improvisation till jazz- och bluesmusik samt att de i viss grad säger sig inkludera improvisation i sin egen
klassrumsundervisning. Informanterna i studien kategoriserar inte alltid improviserande som just improvisation utan benämner det istället som uppvärmning, gestaltning eller lek.
Resultatet i artikel två visar att kommunikation och socialt utbyte är en central del av improvisation, vilket leder till både känsla av samhörighet och motivation till fortsatt spel.
Larssons (2019) resultat är relevant för denna studie då gehörsmusik och spel på gehör ofta sker vid informella speltillfällen där några kan låten som spelas, andra försöker lära sig låten medan den spelas och många improviserar ackompanjemang och andrastämmor till låten.
Improvisation kan komma att bli en central del av denna studies resultat då dessa informella spelträffar utgör en vital del av många folkmusikers källa till spelglädje och motivation.
2.2.4 Forskning om gehörsspel och noter; i kontrast eller samverkan?
Klingande musik och noter samverkar sällan i den grad som notbundna musiker framhärdar.
Detta tydliggörs i Ahlbäcks (2004) studie då hans många exemplifierande notbilder visar hur klingande musik noteras av ett automatiserat digitalt notationsprogram. Programmet gör försök att återspegla den klingande musiken men noterna blir för komplexa för att reellt kunna användas. Dessa notbilder visar ständigt variationer och mängder av små nyanser i rytm och tonhöjd som framkommer i instrumentalspel men vanligtvis inte väsentliggörs i notskrift. En annan studie som tangerar ämnet är Bresins (2000) doktorsavhandling. Studien centreras kring framställning av en programvara som verklighetstroget kan återskapa pianospel med alla de detaljer som utgör skillnaden mellan datorfabricerad musik och, i brist på bättre uttryck, levande musik. I avhandlingens resultat presenteras att:
According to the results of formal evaluation tests with expert listeners the quality of performances generated by the ANN (Artificial Neural Network) model was musically quite acceptable (Bresin, 2000, s. 20).
Av detta går att utläsa att prestationen av programmet var acceptabelt men inte likvärdigt instrumentspel av en människa. Det som programmet i första hand misslyckades med att återskapa var en levande musikers frasering och artikulation, vilket tyder på att dessa komponenter är en del av de detaljer som musiker insamlar med sin totala gehörskapacitet.
I experiment två av Ahlbäcks (2004) studie får en försöksgrupp på 20 studenter delta i ett lyssningstest där en melodi spelas upp av ett MIDI piano utan speciell underdelning eller gruppering av noter. Melodin presenteras sedan med varierande grupperingar och
underliggande metrik och deltagarna uppmanas markera det alternativ som de tydligast känner igen eller upplever korrekt. Exemplen var enbart tillgängliga för experimentets deltagare i form av lyssningsexempel då Ahlbäck (2004) menar att notskrift tillför ett ytterligare lager av tolkningsmöjlighet. Noter är enbart en representation av klingande material och kan inte förväntas återspegla den detaljrikhet som levande musik innehåller (Ahlbäck, 2004). Resultatet av detta experiment visar att en och samma melodi kan upplevas mer eller mindre naturlig eller korrekt beroende på vem lyssnaren är samt vilka erfarenheter och musikaliska vanor denne tidigare har etablerat. Vidare beskriver Ahlbäck (2004) hur detta även överensstämmer med melodiska fraser. Små sekvenser inom musik har en tendens att upprepas i låtar från samma genre eller region, vilket i förlängningen underlättar både instudering och memorering för musiker aktiva inom området.
16 Förhållandet mellan noter och gehörsmusik behandlas även av Borgström Källén (2014), då som en metod som uppmärksammats parallellt med studiens huvudfokus på kön och genus kopplat till musikundervisning i gymnasiet. Inledningsvis preciserar författaren att begreppet kön ämnar beskriva någonting vi är; vår biologiska könstillhörighet och termen genus representerar någonting vi gör; ett medvetet eller omedvetet ständigt pågående val av handlingar och uttryck som definierar vilka människor är kopplat till social kontext. I resultatet presenteras hur de noter och strukturskisser som lärarna delade ut i de olika
ensemblerna inte används. Eleverna instuderar istället materialet genom att lyssna, prova sig fram och härma med hjälp av sitt gehör. I detta visar författaren hur sekundära
informationskällor såsom Youtube, Spotify och iTunes spelar in i vad och hur eleverna musicerar då olika förebilders musikaliska handlingar och ställningstaganden vägs in i gehörsprocessen. Mycket mer än det klingande materialet hämtas från dessa förebilder vilket innebär att sociala strukturer och attityder för eller mot olika musikaliska beteenden kan läras in via gehöret.
Borgström Källén (2014) ringar in elever och lärares syn på och attityd mot gehörsspel och noter i samband med skolans renässansensemble. Resultatet visar att genretillhörighet och notkunskaper eller avsaknad av dem korrelerar och att notläsning är ett tydligt långsiktigt mål i dagens gymnasieskola. Exempel ur fältanteckningar belyser hur de elever som inte förmår spela sin stämma utifrån notskrift få extra hjälp av läraren som förevisar den musikaliska insatsen med sin röst, vilket eleverna sedan härmar. Här används gehöret som en enklare och mer självklar väg till ett förbestämt klingande resultat, vilket går att härleda till människans medfödda färdighet att uppmärksamma och sedan härma. Noterna agerar snarare ett hinder vid inlärning för dessa elever än de instruktioner eller minneshjälp som de är tänkta att vara.
2.3 Problemformulering, syfte och forskningsfrågor Jag ämnar undersöka hur olika lärare i folkmusik definierar och tolkar det mångtydiga begreppet gehör. Intervjupersonerna är lärare inom genren folkmusik då det är en genre som har haft och fortfarande har en klar och tydlig anknytning till musicerande på gehör. Jag vill utreda vilka färdigheter och kunskaper dessa lärare associerar till begreppet och i detta vidga förståelsen för vad gehör kan vara. För att nå ett mångfacetterat resultat inom studiens
genrespecifikation intervjuas lärare som spelar olika instrument, undervisar i olika skolformer och har olika lång arbetslivserfarenhet. Detta för att fånga olika infallsvinklar och synsätt på gehör samt utreda om det finns någon gemensam grund i tolkningen av begreppet som de intervjuade lärarna delar. I förlängningen kan detta även utreda om dessa lärare har en gemensam uppfattning om vad ett gott gehör är och klarlägga vad detta praktiskt innebär.
Min förhoppning är att denna studie ska kunna bidra till lärares ämnesdidaktiska val, elevers vidgande av sin förståelsehorisont samt öka verksamma musikers nyfikenhet på sitt eget och andras gehör.
Syftet med denna studie är att utreda hur olika lärare i folkmusik tolkar begreppet gehör och klargöra vilka färdigheter och kunskaper de associerar till begreppet i sitt eget musicerande, i sin roll som lärare och hos sina elever.
1. Vilka färdigheter och kunskaper tolkar olika lärare i folkmusik in i begreppet gehör?
2. Hur beskriver olika lärare i folkmusik att de använder sitt gehör i musicerande och i undervisning?
3. Finns det gemensamma uppfattningar bland lärare i folkmusik om vad som är ett gott gehör?
17
3 Teoretiska utgångspunkter
I detta kapitel belyses studiens teoretiska utgångspunkter. Inledningsvis presenteras
interpretativismen, sedan konstruktionism och efter det induktiv teori. Kapitlet avslutas med information om samt motivation till valet av hermeneutisk teori som en ytterligare teoretisk utgångspunkt för denna studie.
3.1 Vetenskaps- och kunskapsteoretiska perspektiv Denna forskningsstudie har genomförts med en interpretativistisk utgångspunkt då den centreras kring förståelsen och tolkningen av den verklighet som undersöks. Studien har strävat efter att fånga informanternas subjektiva verklighet och tolka insamlade observationer.
En interpretativistisk syn utgår från tolkning och förståelse för skillnader mellan människor och deras respektive erfarenheter och omständigheter (Bryman, 2018).
Det interpretativistiska synsättet har utvecklats i samband med kritiska synpunkter på naturvetenskapens knappa utrymme för sociokulturella och tankemässiga förutsättningar (Bryman, 2018). Informanterna i en interpretativistisk studie möts som individer med tidigare erfarenheter, tillhörighet i olika sociala strukturer och som personer med olika tankevärldar, vilket vägs samman för att närma sig en förståelse för människan beteende snarare än en bestämd förklaring av det. Vikten i interpretativistisk forskning bör sträva efter att ligga på en tolkande förståelse av sociala handlingar (Bryman, 2018). Tolkning inom interpretativistisk forskning beskrivs som dubbeltydig i den bemärkelse att forskningsresultaten i sig tolkas av skribenten för att sedan tolkas en andra gång, då ofta för att kunna sättas in i redan etablerade vetenskapliga mönster eller för att formulera nya generella teorier. Vidare tillkommer ännu en nivå av tolkning då skribentens resultat även måste tolkas genom användning av de begrepp och termer som finns runt det valda ämnesområdet (Bryman, 2018). För denna saks skull är det relevant att i denna studie både presentera och förklara de gehörsbegrepp som idag finns.
Detta för att sträva efter tydlighet och för att visa hur de olika begreppen används för att beskriva gehöret från olika infallsvinklar.
Socialkonstruktionismen är tätt sammanflätat med detta i och med sitt ifrågasättande av på förhand angivna enheter. Det ringar även in det obestämbara i vår kunskap och vår sociala verklighet. Teorin utgår från att sociala företeelser och deras mening ständigt konstrueras och rekonstrueras (Bryman 2018), vilket passar väl samman med valt forskningsområde då studien gör nedslag i några individers upplevelse av problemområdet.
Socialkonstruktionismen utgår från att uttalade regler enbart utgör en del av de faktorer som människor till vardags förhåller sig till. Tysta överenskommelser revideras och förnyas ständigt. Verkligheten blir med detta synsätt ständigt på väg mot nästa version, vilket innebär att några av utgångspunkterna för mänskligt samspel är förgivettagna och andra ständigt förhandlingsbara (Bryman, 2018). I detta trycker Bryman (2018) på att konstruktionismen inte bör tas för långt utan framhåller att vissa parametrar är och bör vara grundläggande; som en referensram runt ett föränderligt innehåll.
Inom konstruktionismen är det människorna i sig som med sitt agerande förändrar,
konstruerar och reviderar sin verklighet med olika grad av medvetenhet. Efter deltagande i denna studie är det därför möjligt att intervjupersonerna ser på sin verklighet med nya ögon och kan komma att förändra sitt beteende efter att medvetandegjort sin syn på och sitt användande av gehör. Detta kan leda till både positiva och negativa konsekvenser och förhoppningsvis leder studien sekundärt till ytterligare medvetenhet och utveckling. Min roll under intervjuerna är en konstruerad verklighet som är ny för den sociala kontexten. Till flera
18 av informanterna finns redan en etablerad lärare och elev-relation och vår konstruktion av dessa nya roller kan komma att påverka situationens sociala regelverk. Språkbruk, gestik och generella grad av professionalitet kan komma att påverkas.
Induktiv teori passar denna forskningsstudie väl då analys av studiens resultat har lett fram till en generaliserad förståelse utifrån studiens forskningsfrågor. Bryman (2018) beskriver ett induktivt angreppssätt som forskning där analys av observationer och forskningsresultat leder fram till bildningen av en teori eller en hypotes. Användandet av begreppet teori i detta sammanhang behöver dock granskas då induktiv forskning ibland inte strävar efter att formulera en specifik teori. Istället kan induktiv forskning ha för avsikt att leda till
“insiktsfulla empiriska generaliseringar” (Bryman, 2018, s. 50) och i detta bidra till en djupare förståelse av undersökt ämnesområde. Detta är relevant för denna studie då syftet inte är att formulera en teori kring hur lärare i folkmusik definierar begreppet gehör utan istället redogöra för hur många olika tolkningar av begreppet och dess anknutna färdigheter, kunskaper och användningsområden som ryms inom ramen för studien.
3.2 Ett hermeneutiskt perspektiv
Ett hermeneutiskt perspektiv presenteras som en ingång vid analys av kvalitativa intervjuer (Kvale & Brinkmann, 2014). Ordet hermeneutik har sitt ursprung i den grekiska guden Hermes som beskrivs ha haft tunga arbetsbördor, bland annat att agera budbärare mellan gudarna och de dödliga; en metafor som passar väl in i hermeneutikens strävan efter att genom tolkning av andras situationer och beteenden komma fram till en större förståelse (Ödman, 2007). Den tidiga hermeneutiken centrerades kring tolkning av text men har utvecklats till en mer allmän tolkning av både skrivna och uttalade ord, beteenden och situationer. Hermeneutiken erkänner att människan aldrig kan kliva utanför sig själv och sin egen förståelsehorisont i tolkning som innefattar andra människor. “Hur vi tolkar och förstår betingas alltid av att vi är historiska varelser” (Ödman, 2007, s. 15) vilket leder till att
hermeneutiska tolkningar alltid kommer avspegla forskaren till viss grad.
Vetande definierar hermeneutiken som ett fenomen bortom vedertagna synonymer som se till, erfara, känna och förstå. Teorin lyfter att vetande har en stark koppling till förflutna insikter,
“förståelse som skett till motsats till förståelser som sker.” (Ödman, 2007, s. 31). Samtidigt har vetandet relevans i presens och sammanvägt innebär därför vetande förståelser som människan har gjort och fortfarande gör. På grund av denna tolkning bör hermeneutisk forskning genomföras av forskare som redan har erfarenheter och förståelse för
forskningsområdet då detta ligger till grund för att komma till förståelse och ny vetskap (Ödman, 2007).
Förståelsehorisont är ett av hermeneutikens centrala begrepp. Förståelsehorisonten förändras och omskapas ständigt och består av människans hittills insamlade vetande. Många
situationer, ting och beteenden i det vardagliga livet betraktas genom människors
förförståelse; tolkningar som blixtsnabbt skett för att förse människan med de verktyg den behöver för att fungera i sin samtid (Ödman, 2007). Hermeneutisk tolkning delas ofta in i tre olika funktioner med tre olika huvudmål: för att säga någonting i tal eller skrift, för att
förklara någonting eller för att översätta någonting (Ödman, 2007). Detta görs genom att tolka tecken; visuella eller auditiva företeelser som människan möter. När olika människor tolkar samma tecken går det att förutspå att de kommer att göra olika tolkningar på grund av deras tidigare erfarenheter och individuella förståelsehorisont. Tolkningsprocessen tillskriver mening till olika tecken och ordet som är centralt i ett hermeneutiskt språkbruk då det ringar
19 in att tolkning av ett tecken har skett som någonting och inte att tolkningen i sig framhärdar att den är den enda sanna tolkningen (Ödman, 2007).
Den hermeneutiska cirkeln eller spiralen är ett annat centralt begrepp inom hermeneutiken.
Begreppet agerar metafor för hur den hermeneutiska teorin ser på kunskap, tolkning,
förståelse och vetande som en ständig process mellan förförståelse och förståelse som bygger på varandra (Ödman, 2007). Detta kan jämföras med ett pussel där varje del sätts i samband med helheten för att kunna tolkas och placeras på rätt plats. Metaforen brister dock då ett pussel blir färdigt medan hermeneutiken ser på människans utveckling av förståelsehorisonten som oändlig inom människans livstid och inte färdig inom ramen för olika ämnesområden eller avdelningar. Den hermeneutiska cirkeln kan bli ond och benämnas som en sluten cirkel där fördomsfullt tänkande genomsyrar personen i frågas förståelsehorisont (Ödman, 2007).
Gränsen mellan fördomsfullhet och teorier om grupper baserade på tidigare förförståelse kan vara svår att definiera och för denna studie är det viktigt att jag som forskare rannsakar åsikter och tolkningar för att nå ett utvecklande och fördomsfritt resultat. Det hermeneutiska
perspektivet har bidragit till studiens diskussionskapitel likväl som resultatanalys och möjliggjort en djupare tolkning av både sagda och skrivna ord.
Hur en intervju kan genomföras, tolkas och analyseras ur ett hermeneutiskt perspektiv exemplifieras av Ödman (2007). I detta tolkar författaren språkbruket som informanterna använde vid intervjutillfällena, både i fråga om ordval, tonläge och energinivå. Dessa faktorer spelar in i författarens tolkning av de sagda orden och dess inneboende mening. Ödman (2007) är sedan noggrann med att utreda vilka samband som finns mellan olika allmänna berättelser ur informanternas liv och deras olika ställningstaganden i specifika frågor; hur hänger delarna ihop och skapar en representation av helheten? Detta ger insikt i hur
intervjufrågor om informanternas uppväxt och utbildningsbakgrund kan skapa en förförståelse att tolka deras svar på mer specifika frågor utifrån.
20
4 Metod
Här presenteras en kvalitativ forskningsansats, semistrukturerad individuell intervju och tematisk analys som metodologiska utgångspunkter. Efter det följer redogörelse för design av studien där kriterier för urval av intervjupersoner klargörs och bearbetning samt
tillvägagångssätt för genomförande och analys av resultat presenteras. Kapitlet avslutas med en beskrivning av studiens giltighet och tillförlitlighet.
4.1 Metodologiska utgångspunkter
Denna studie vilar på tre metodologiska utgångspunkter. Forskningsansatsen i studien har varit kvalitativ då syftet med intervjuerna var att få inblick i hur informanterna beskriver sin syn på, sitt arbete med och sin tolkning av gehör. I linje med detta valdes semistrukturerad intervju som forskningsmetod då förhoppningen var att informanterna utifrån vissa fasta frågor och teman skulle ha gott om erfarenheter och reflektioner att bidra med. En
semistrukturerad intervju ger utrymme för informanternas egna associationer samtidigt som de stadigvarande frågorna ger intervjuerna riktning och möjliggör att forskningsfrågorna besvaras. Analysen av det insamlade materialet genomfördes tematiskt.
4.1.1 Kvalitativ forskningsansats
Kvalitativ forskning presenteras som en forskningsstrategi som ger utrymme för generering av teorier, individuell uppfattning och konstruktionsförmåga, social verklighet och
föränderlighet (Bryman, 2018). Målet med denna studie var att komma närmare en förståelse för informanternas beskrivning av sin sociala verklighet vilket har lett till valet av en
kvalitativ forskningsansats. Fokus inom kvalitativ forskning ligger på ord snarare än siffror men vissa forskare väljer ändå att sammanföra mätningar av kvantiteter med en kvalitativ forskningsansats. Denna studie genererade inte några hårda data i form av siffror utan samlade in beskrivningar och berättelser. Det pågår en debatt om huruvida det finns något reellt värde i att skilja på kvalitativ och kvantitativ forskning och om de olika
forskningsstrategierna går att använda i symbios eller om de rentav strider mot varandras inneboende syften och förhållningssätt. I detta menar Bryman (2018) att definitionen av vad kvalitativ forskning är inte kan bottna i vad kvantitativ forskning inte är utan istället bör baseras på en sammanvägning av forskningsmetod, ontologiska ställningstaganden och val av vetenskapsteoretiska utgångspunkter.
De viktigaste ingredienserna som kvalitativa undersökningar innefattar sammanfattar Bryman (2018) i några huvudområden. Dessa är förekomsten av generella forskningsfrågor, val av relevanta platser och informanter, insamling av relevanta data, tolkning av data, begreppsligt och teoretiskt arbete och formulering av forskningsrapporten. I alla dessa punkter lägger Bryman (2018) vikt vid att arbetet bör genomsyras av försök till faktiskt förståelse för informanternas perspektiv och verklighet. Denna studie har strävat efter att förhålla sig till dessa viktiga riktlinjer.
4.1.2 Semistrukturerad intervju som forskningsmetod
Semistrukturerad, individuell intervju som forskningsmetod är både välbeprövad och
varierbar till det oändliga (Kvale & Brinkmann, 2014). Den kvalitativa intervjun passar denna studie då syftet var att ringa in informanternas tolkning av gehör utifrån deras personliga erfarenheter och möjlighet att beskriva dessa. Ett annat alternativ som valdes bort i designen av denna studie var möjligheten att genomföra intervjuer i fokusgrupper. Forskningsmetoden hade kunnat innebära en dynamisk och intressant miljö där intervjupersonerna i interaktion med andra kunnat komma fram till gemensamma och differentierande beröringspunkter i
21 fråga om gehör. Fokusgrupp valdes inte som metod eftersom lärare i folkmusik generellt är geografiskt spridda och ofta arbetar både som lärare och musiker. Att hitta ett tillfälle där alla intervjupersoner hade möjlighet att träffas upplevdes som mycket svårt och bidrog till att studien genomfördes med individuella intervjuer. En annan anledning till detta val var varje persons möjlighet att i sin takt svara på frågor och diskutera teman. I en grupp kan ibland vissa personer ta mer plats än andra och syftet med denna studie var att få tolkningar och berättelser från flera olika lärare, inte enbart de som lyckas göra sin röst och åsikt hörd i grupp.
Konkret är en intervju inte höljd i mystik utan beskrivs som ett samtal med struktur och syfte (Bryman, 2018). Semistrukturerad individuell intervju bör dock särskiljas från kvalitativa intervjuer med fast struktur och istället menar Bryman (2018) att den semistrukturerade intervjun centreras kring några i förval utvalda teman för att sedan få följa och föras av den intervjuades olika infall, allt för att få en bild av dennes tolkning av temat. Denna form av grundfrågor, fria associationer och följdfrågor passade denna forskningsdesign väl. Strukturen i metoden skapade möjlighet att välja var hållpunkterna i samtalet var och i vilken ordning de skulle presenteras. Detta kan ses som en fördel då ämnet gehör kan vara personligt och något ovant eller obekvämt att prata om. I utformningen av intervjufrågorna representerade studiens forskningsfrågor huvudteman som intervjufrågorna formades utifrån, se Bilaga 1. Utifrån studiens hermeneutiska perspektiv utformades även grundläggande frågor om informanternas bakgrund för möjlighet till kausal hermeneutisk meningstolkning. Frågorna fick även en inbördes ordning och delades upp mellan viktiga frågor, mindre viktiga frågor och frågor som kunde få vara med beroende på hur mycket tid som fanns kvar att tillgå. I och med den
semistrukturerade intervjun kunde samtalets tidslinje planeras att inledas med mindre laddade frågor för att senare, i harmoni med den intervjuades uppvisade trygghet i situationen, ledas in i informantens tolkning av sitt eget gehör.
Personliga intervjuer är en effektiv forskningsmetod även om de sker online (Bryman, 2018).
Det är möjligt att etablera tillit och ett välfungerande klimat för intervjuer även om deltagarna inte möts i samma fysiska rum utan använder ett digitalt forum som mötesplats. Digitala intervjuer kan dock komma att kräva större tydlighet av intervjuaren om vikten av informanternas deltagande då den tekniska förskjutningen kan upplevas medföra en
degradering av intervjuns giltighet och värde (Bryman, 2018). Det kan finnas ett mervärde i att på förhand skicka intervjuns frågor till informanter som intervjuas online då det
effektiviserar intervjun och ofta genererar mer genomtänkta svar (Bryman, 2018). I denna studie presenterades inga intervjufrågor i förhand, varken inför de intervjuer som planerades ta plats i person eller inför de som genomfördes på en digital plattform. Detta för att nå informanternas ofiltrerade och spontana svar snarare än uttänkta utlägg som kan konstrueras och påverkas av inlärda rätt och fel när frågorna ges på förhand.
Flera intressanta aspekter på hur en intervju kan planeras, genomföras och analyseras presenteras i Erikssons (2019) studie “Låtkurser som sociala mötesplatser och tillfälle för lärande”. Författaren visar bredden en studie kan nå genom att den valda forskningsdesignen inte enbart utgår från ett tillvägagångssätt för att insamla material. Studiens huvudsyfte är att ge en bild av lärare och kursdeltagares upplevelse av låtkurser samt utreda vilken betydelse dessa kurser har för deltagarnas vidare musikintresse. Detta genomfördes via fältstudier, video-dokumenterade intervjuer, e-postkorrespondens och enkäter, både individuellt och i grupp. Författaren delar in studien i tre delar där olika fokusområden undersöks och
sammanför sedan dessa i en övergripande slutdiskussion. Studien inspirerade mig till att vilja arbeta flexibelt i denna studie och vara öppen för att information och data kan tillhandahållas
