Bemötande på särskilt boende för äldre: – Relationer, Arbetsrutiner, Självbestämmande -

Bemötande på särskilt boende för äldre

– Relationer, Arbetsrutiner, Självbestämmande –

Författare:

Ann-Charlotte Gustafsson Handledare:

Lars Sörnsen

Examinator: Norma Montesino Mikael Sandgren

Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete Postadress: 351 95 Växjö, George Luckligs väg 8 Telefon: 0470-708 000, Telefax: 0470-363 10

Min granne Lise-Lott tillägnar jag ett stort tack för att ha korrekturläst min uppsats. Ett stort tack till mina arbetskamrater som gjort det möjligt att ta ledigt när jag har behövt det.

Växjö 2008

Ann-Charlotte Gustafsson

Utbildningsprogram Examensarbete, 15 hp

Socionomexamen Växjö Universitet

Handledare Lars Sörnsen, doktorand, Växjö Universitet

Examinator Norma Montesino

Växjö universitet

Nyckelord Särskilt boende, äldre, relationer, självbestämmande

Sammanfattning

Uppsatsen syftade på att ge en bild av hur personalen arbetade och bemötte de äldre som bodde på ett särskilt boende. Intresset för bemötande väcktes när jag under min praktik som enhetschef kom i nära kontakt med en Lex Sarah anmälan. Jag ville undersöka om de äldre hade möjligheter att påverka sin vardag eller om de måste rätta sig efter hur personalen styrdes av rutinarbetet, samt att se hur de äldre blev bemötta på det särskilda boendet. När en person behöver bo på ett särskilt boende, är de trots vad socialtjänstlagen säger, i en beroende ställning till personalen som sköter om dem. För att uppnå mitt syfte blev valet av metod att göra en öppen observationsstudie. Resultatet blev analyserat utifrån mina teorier, som var symbolisk interaktionism, organisation samt till relevant litteratur. Huvudresultatet var min observationsstudie på ett särskilt boende för äldre som hade behov att få hjälp att klara sin vardag. Frågeställningen var: Hur arbetar personalen? Kan den äldre påverka sin vardag? och Styr rutiner/schema arbetet med den äldre? Min observation visade på hur personalen på det särskilda boendet arbetade och bemötte den äldre, samt att vissa delar i vardagen kan den äldre bestämma över. Rutiner och schema styr det mesta av vad som sker under dagen.

Problemformulering 2

Syfte/frågeställning 2

Uppsatsens disposition 2

II Centrala begrepp 3

Äldre 3

Särskilt boende 3

Lex Sarah 4

III Teorier 5

Symbolisk interaktionism 5

Relation och Bemötande 7

Självbestämmande/ Paternalism 7

Organisation/Institutioner 8

IV Litteraturgenomgång och tidigare forskning 10

V Metod 13

Val av metod 13

Tillvägagångssätt 14

Urval 15

Bortfall 15

Etiska övervägande 16

Validitet och reliabilitet 16

Kontaktmannaskap 19

Observation 20

VII Analys 27

VIII Diskussion 32

Syftet, metod och frågeställning 32

Resultatet 32

Validitet 34

Reliabiliteten 34

Referenslista 35

Bilaga 1 – Brevet till personalen

I. Inledning

I kapitel 1 vill jag ge er som läsare en bakgrund till att varför jag valde att få en förståelse för hur personal på ett särskilt boende arbetar, bemöter och tillgodose deras individuella behov. Därefter kommer problemformulering, syfte, frågeställning och hur jag lagt upp min uppsats.

I Statens Offentliga Utredning (SOU) 1997:170 talas det om målet sett ur den äldres perspektiv, de har rätt till att känna trygghet, känna förtroende till de personer som ger omsorg och att de fortfarande kan var stolta över att vara gamla.

Under min praktik som enhetschef på ett särskilt boende blev en personal anmäld av anhöriga till den berörda äldre för dåligt bemötande. Det var så allvarligt att det blev en Lex Sarah anmälan. Under utredningens gång visade det sig att detta inte var första gången utan att det hade pågått en längre tid i omsorgsarbetet med den äldre. Personen talade kränkande och nedvärderande till och om den äldre. Anmälan ledde till att undersköterskan avstängdes från sitt arbete. Med bakgrund av denna händelse kom mitt intresse av att studera hur personal bemöter de äldre och hur deras relationer ser ut. Valet blev ett särskilda boenden för äldre på en mindre ort.

Vanvård på särskilt boende för äldre fick särskild uppmärksamhet 1997 då undersköterskan Sarah Wägnert anmälde ett privat sjukhem i Solna, där hon då arbetade. Detta innebar att det både inom och utanför äldreomsorgen skapades stora debatter. Anmälan ledde till att

Socialtjänstlagen (SoL) 1999 införde en skyldighetsparagraf SoL 14:2§ som innebär att alla som arbetar inom äldre- och handikappomsorgen, ska anmäla missförhållanden. Lagen fick namnet Lex Sarah efter Sarah Wägnert (Lindstedt 2004).

Slutsats

Tidigare forskare i ämnet bemötande talar om hur det är. Olika författare och artikelskrivare skriver om hur bemötandet bör vara och hur det är. Socialtjänstlagen (SoL) är en ramlag som talar om hur bemötandet bör vara i omsorgen av de äldre i kommunen.

Socialstyrelsen (2002) 4 år efter Lex Sarah trätt ikraft redovisade socialstyrelsen att 80 % av alla anmälningar i landet var på särskilda boenden. Anmälningar som redovisades var brister i omsorgen, fysiska, psykiska, sexuella övergrepp och brister i bemötandet (a.a.).

Problemformulering

Utifrån det som stått i tidningarna och det som jag nämnde i inledningen om anmälningar inom äldreomsorgen, vill jag se om det verkligen är så att bemötandet mot de äldre på särskilt boende är så illa att det kan leda till en Lex Sarah anmälan. Mitt intresse är att se om rutiner, resurser och personligt engagemang är likställt med den äldres behov och önskemål eller om vanvården är så vanligt förekommande.

Syfte/Frågeställningar

Mitt syfte med observationen är att förstå hur personalen, uppträder mot den äldre och på vilket vis personalen låter den äldre själv få styra över sin vardag på ett särskilt boende.

Utifrån studiens syfte har jag kommit fram till följande frågeställningar:

1. Hur arbetar personalen med den äldre?

2. Hur kan den äldre påverka sin vardag?

3. Styr rutiner/schema arbetet med den äldre?

Uppsatsens disposition

I de kommande kapitlen kommer jag att ta upp centrala begrepp för att förstå vad min uppsats kommer att handla om. Tidigare forskning om hur det är att arbeta i äldreomsorgen och relationen mellan personal och de äldre. Därefter kommer mina teoretiska ansatser och vilket metodval jag gjort och varför. Sedan kommer resultatet som följs av en analys och diskussion.

II. Centrala begrepp

Detta kapitel vill jag ge en förståelse för de begrepp jag valt att använda mig av.

Äldre

De som benämns som äldre i min undersökning är de som har fått beviljat ett särskilt boende enligt SoL 4:1§. I min uppsats gäller det att de äldre är 65 år och äldre, som inte kan

tillgodose sitt behov på annat sätt.

Särskilt boende

SoL 4:1 § beskriver vilka som har rätt att söka bistånd, när individen inte kan tillgodose sig sina behov själv eller med hjälp från annan verksamhet. Biståndet kan vara att söka hemtjänst eller särskilda boenden på grund av funktionshinder, ålder eller liknade orsaker som gör att samhällets insatser är nödvändiga för individens fortsatta livsföring. Behov är ett begrepp som bara individen själv kan delge handläggarna och behoven upplevs olika av individerna och varje fall måste därför prövas var för sig.

Vidare i SoL står det att socialtjänstens mål är att se till att den enskilde själv har rätt att bestämma över sin egen situation.

Insatserna som ges skall bygga på respekt för individens självbestämmande och normalisering.

Kommunen ska verka för att individerna ska kunna bo kvar i den egna bostaden så långt det är möjligt. I det egna hemmet kan kommunen tillhandahålla olika hjälpmedel för att

underlätta livsföringen och erbjuda hemtjänst. När det inte längre är möjligt att bo kvar hemma ska kommunen se till att det finns boende som är anpassade efter förhållandena som efterfrågas (Nordström & Thunved 2003).

Lex Sarah

När Sarah gjorde sin anmälan, trodde hon att det redan fanns en lag för missförhållande inom vården. För henne var det helt naturligt att hjälpa de vårdtagare som inte själva kan göra sin röst hörd. Att lagen sedan skulle göra mirakel inom vården tror hon inte, det finns säkert ett stort mörkertal när det gäller vanvård, tror hon.

Sarah kommenterar även att lagen är svår att förstå, många av de anställda som arbetar inom äldreomsorgen, vet inte hur de ska gå tillväga med anmälningarna. Sarah tycker att det klart ska framgå i lagen att anmälaren inte riskera att bli uppsagd, utan att de får den hjälp och stöd de behöver (Lindstedt 2004).

I januari 1999 skrevs det in en ny paragraf i SoL som kallas ”Lex Sarah”. SoL 14:2 § är en skyldighetslag och innebär att alla som arbetar eller befinner sig i vård och omsorg, om såväl äldre, som funktionshindrade är skyldiga att anmäla missförhållande eller allvarliga brister i omvårdnaden till socialnämnden (Nordström & Thunved 2003).

I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd förklaras det vad allvarliga missförhållande är. Det kan vara att nypas, slå eller ta i någon hårt vilka är exempel på fysiskt övergrepp.

Hota, bestraffa, skrämmas eller kränkning är psykiska övergrepp. Stöld, förskingra eller utpressa någon är ekonomiska övergrepp. Brister i omsorgen kan vara att inte sköta

munhygien och tänder, den personliga hygienen eller att inte ge någon mat. Även att inte ge de behövande den tillsyn som skall ges är en brist i omsorgen (Kierkegaard 2004).

III. Teorier

Kapitel 3 visar vilka teorier som blev valet för att analysera det som studerats.

De teorier som jag valt har alla en gemensam nämnare. De handlar på något vis om hur människor förhåller sig till varandra och hur olika faktorer påverkar hur vi bemöter olika individer. För att förstå det jag studerar anser jag att de teorier jag beskriver kommer att bli användbara i analysen.

Symbolisk interaktionism

Georg Herbert Mead (1863-1931) var en av förgrundsgestalterna när det gäller symbolisk interaktionism. Han menar att språket tillsammans med symbolerna spelar en stor roll i hur individen förhåller sig till andra individer i sin omgivning (Giddens 1998).

Våra handlingar och vårt beteende är symboliska, det kan vara våra gester, hur individen tänker eller hur individen rör sig. Alla dessa ting tillsammans är symboliska. Interaktionen i sin tur är hur individen agerar i möten med andra människor, individernas samspel med en eller flera individer i grupper, där det sker ett ömsesidigt samspel. Enligt den symboliska interaktionismen är individen en varelse som vidarebefordrar symboler och genom detta samspel med andra kan individen bli medvetna om sitt egna jag och sitt medvetande (Angelöw & Jonsson 2000).

För att sociala processer ska vara genomförbara, förutses ett samarbete mellan de medvetna individerna i samhället. Att sympatisera med andra individer förutsätter att vi får respons från den andre. Som exempelvis om en person ska hjälpa en annan, spelar egen erfarenhet in för att förstå hur den andre kan uppleva sin situation. Mead menar att en institution är

interaktionen mellan människor i alla sammanhang (Mead 1976).

Goffman (1983) gjorde en observationer på en total institution där han studerade interaktionen mellan personal och intagna, för att visa på hur de agerar i olika situationer i den miljön som de befinner sig i. En total institution, för Goffman, är slutna inrättningar där det egna och gemensamma rummet finns i en och samma byggnad och interaktionen är mer styrd utefter verksamhetens normer.

För det första utförs alla aspekter av liv på samma plats och under en och samma auktoritet.

För det andra pågår varje fas av medlemmens dagliga aktiviteter i omedelbart sällskap med en massa andra människor som alla behandlas på samma sätt och tvungna att göra samma sak tillsammans. För det tredje är alla faser i de dagliga göromålen noggrant planerade, så att en aktivitet övergår i en annan, i förväg planerad aktivitet; hela raden av aktiviteter påtvingas ovanifrån genom ett system av klart formella regler och officiella skrivelser . Slutligen samordnas de olika påtvingade aktiviteterna enligt en enda plan, utformad för att uppfylla institutionens officiella målsättningar. (Goffman 1983:15)

Slutsats

Både Mead och Goffman beskriver institutioner och samspel mellan människor. Där

institution kan dels vara fängelse men också en vårdinrättning. Samspelet mellan personal och klienter skiljer sig markant mellan de olika ytterligheterna men ändå finns vissa drag som liknar varandra. Mead tittar på hur människor med gemensamma symboler interagera med varandra på ett mänskligt sätt (t.ex. hälsa när man träffas, hålla upp en dörr) som visar på att man har delade erfarenheter. Men inom samspelet kan det finnas obalans där vårdaren har makt att bestämma delar av den andres handlingsmöjligheter. Detta återfinns även hos Goffman där han betonar hur den totala institutionen påverkar handlingssituationen och interaktionen mellan människorna. Här finns en obalans i makten mellan personal och vårdtagare. Personalen är där för att hjälpa, vårdtagaren får ta emot den hjälp som ges, vilket ofta blir att vårdtagaren befinner sig i underläge gentemot personalen. Då tid och resurser, endast möjliggör den dagliga livsföringen och ger sällan utrymme till att bara vara

närvarande. En annan typ av obalans som förekommer på t.ex. fängelser är där personalen strikt styr över de intagnas handlingsutrymme.

Relation och Bemötande

Bengtsson (2005) talar i sin bok om att all omsorg och vårdarbete är beroende av att skapa goda relationer, ge sig tid att lyssna och professionellt kunna bemöta individer på ett

tillfredställande sätt. Personal har ett ansvar i bemötandet med individen som är beroende av hjälpen, samtidigt som yrket har sina rutiner och regler. Till följd av detta ändras ofta behoven hos individen som inte har dessa rutiner och regler. Det som de äldre är i behov av är att känna närhet, rättighet att få sina behov tillgodosedda. Samtidigt som de äldre ska kunna känna trygghet och lita på att deras individuella behov blir tillfredställda. Denna konflikt medför ofta att individens behov ändras.

Självbestämmande/ Paternalism

I det grundläggande bemötandet finns krav på att den enskilde visas respekt för självbestämmande, trygghet, värdighet och integritet Kierkegaard (2004).

Att lära sig hur den äldre vill ha det kan förebygga en trygg och trevlig dag för alla

inblandade. Det kan vara så enkelt som att veta hur och när den äldre vill ha sitt kaffe. Det kan också vara att få en duschning så odramatisk som det bara går (SOU 1997:52)

Självbestämmande i Nordstedts svenska ordbok (2003) förklaras som rätt att bestämma över sig själv.

Stark (1990) menar att självbestämmande är att de äldre ska få ordentlig information om vilka insatser som finns, så att den äldre har en chans att välja det som kan passa bäst i förhållandet till den hjälp som den äldre ansöker om.

Socialstyrelsen (2003) säger att när den äldre söker bistånd ska han/hon själv bestämma vilka som ska vara med, om den sökande har svårigheter att förmedla sina önskemål. Allt som har med personen att göra ska göras i samförstånd mellan parterna. Att själv få bestämma hur de vill ha det, stärker möjligheterna till ett självständigt liv.

Blennberger (2000) menar att integritet betyder värdighet och är sammankopplat med självbestämmande och frihet, alltså rätten till att själv bestämma över mitt liv. Detta kan innebära att personalen ska möta den äldre med respekt, ett begrepp som kan jämställas med att visa hänsyn till den de tar hand om och jämlikt bemötande i omsorgen.

Gråbacka (1993) talar om baksidan av vad lagen säger. Hon menar att när man är beroende av någon annan så får den hjälpbehövande rätta sig efter när hemtjänsten kommer. Det kan vara att inte få bestämma när man vill stiga upp, lägga sig eller när man får städat. Det kan vara så att den äldre lyssnar på något intressant på radion, just då kommer hemtjänsten och sätter igång dammsugaren. Hur mycket går det som hjälpbehövande att styra över sig själv då?

Starrin (2000) skriver att paternalismisk syn innebär att de enskilda individerna inte själv äger förmåga att kunna ta de beslut som är rätt för dem. Beslutandet överlämnas till expertis som genom sin profession har beslutandemakten. Synsättet bygger på uppfattningar om

överlägsenhet där någon annan tvingas att underordna sig. Vid en första anblick kan det, enligt Starrin, tyckas som att den som förtrycker gör detta i all välmening och för att ge skydd åt den förtryckte individen. Vilket kan liknas med att personalen gör det de tycker är bäst för individen de sköter om.

Starrin & Jönsson (2000) förklarar paternalism som att behandla vuxna som barn eller att personen skulle ha barnlika egenskaper. Vilket är iögonfallande när det handlar om att se på äldre och handikappade.

Organisation/Institutioner

Relationer och bemötande ska inom ett organisatoriskt vis vara tillfredställande. Hansson (2001) och Bakka, Fivelsdal & Lindqvist (2001) talar om att organisationer ser olika ut beroende på hur de är utformade. Alla organisationer har strukturer, kulturer och processer som är beroende av varandra. Min uppsats kommer att inrikta sig på hur kulturen avgör hur bemötandet på särskilt boende ser ut. Kultur kan vara hur sammanhållningen är mellan personalen. Finns det skillnader mellan generationerna då det gäller personalen? Finns det motsättningar när det gäller att förändra rutiner och gamla vanor? Kulturen kan ha med hur schemana ser ut, finns det personal som täcker behoven? Är byggnadens utformande så den är ändamålsenligt? Gör rutinerna att det finns någon flexibilitet för de äldre och personalen att styra över? Är reglerna för styrande för att kunna tillgodose vad de äldre och personalen strävar efter?

Generellt sett förknippas ofta organisation med privata företag som har ett mål, att de ska gå med vinst. Institution förknippas med de offentliga myndigheterna där de har offentliga målen ska uppfylla som står skrivna i socialtjänstlagens mål:

1§ Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas - ekonomiska och sociala trygghet

- jämlikhet i levnadsvillkor - aktiva deltagande i samhällslivet.

Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.

Verksamheten skall bygga på respekt för människorna s självbestämmanderätt och integritet (Nya sociallagarna 16:2 s.29)

Slutsats

Både privata företag och offentliga myndigheter är organisationer med likvärdiga uppbyggnader, men strävar efter olika mål. I den organisation jag tittar på finns där en struktur kontra aktörer/individer som bildar den institution jag observerat. Struktur och

personer har med sina roller i ett ramverk ett visst utrymme för att denna institution ska kunna fungera utifrån de mål som är framtagna.

I min analys använder jag mig av Meads och Goffmans teorier som ser på bemötande från ett interaktioniskt perspektiv. Där lyfter de fram hur man som professionell hanterar

interaktionen för att hjälpa individen i dens utveckling och ökar individens välbefinnande.

Begrepp som självbestämmande och paternalism anknyter till dessa två aspekter och ställer frågan hur socialarbetare strukturerar interaktionen med vårdtagaren. Backar jag tillbaka ett steg ser jag att det finns en maktobalans mellan personal och vårdtagare, vårdtagaren är mer eller mindre beroende av personalen som ingriper i vårdtagarens liv.

IV. Litteraturgenomgång och tidigare forskning

Kapitel 4 presentation av den litteratur som gjordes för att kunna analysera mitt arbete.

Silvia Kivi (2004:17) sjuksköterska vid Stiftelsen Stora Sköndal i södra Stockholm skriver i en artikel i vårdfacket om hur äldre upplever omsorgen, hur deras behov i livets slutskede tillgodoses. Hon funderade över hur sällan personal reflekterar över vad de äldre verkligen säger. Den äldre ska ha rätt att bestämma över sig själv. Hon kom fram till att yngre tror sig veta vad den äldre vill, men den äldre har en helt annan uppfattning. De vill ha en meningsfull tillvaro, ha ett inflytande på vad som ska ske och behålla sitt människovärde genom att själva få bestämma i sitt boende och sin vardag.

När den äldre flyttar, förklarar en del äldre att de saknade sina ägodelar, andra är nöjda med sina fotografier. Men att bestämma över sig själv var viktigt, bara för att de flyttat till ett nytt boende betyder det inte att de äldre inte klarar av att bestämma över sig själva längre. Befann de sig i ett stort behov av vård, ville de ändå känna ett oberoende i sitt beroende, att få ha ett eget livsrum. Att behöva flytta in på institutioner som särskilt boende kändes för en del som kränkande. Silvia menar att det finns mycket att studera omkring hur äldre upplever sin tillvaro (a.a).

Wreder (2005) kom fram i sin avhandling att kommunpolitiker som bestämmer över hur den kommunala verksamheten ska se ut, befinner sig långt ifrån den verklighet som bedrivs av personalen. Personalen i avhandlingen var sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden som alla på sitt sätt värnade om sin egen yrkesroll i omsorgen. Att vara gammal är detsamma som att det är synd om individen, som har tappat alla sina tidigare roller. Sjukdomar och andra funktionshinder framträder markant. Men ur ett annat sett att se på äldre är att de har livserfarenhet, ett stort kunskapsförråd och de funktioner de har kvar ska tillvaratas.

Den äldre är i underläge genom att ansöka om hjälp, när de inte längre klarar sig själv. När de blivit beviljade och flyttar till en institution, ska de följa de rutiner och regler som finns där.

Vilka i sin tur är en del av kulturen som råder på det särskilda boendet. De äldre förväntas rätta sig efter den kultur som finns för att vardagen ska fungera, för både de äldre och

personalen på boendet. Forskaren ser i avhandlingen utifrån tre perspektiv vilka är, organisationsperspektiv, omsorgsperspektiv och individperspektiv.

Szebehely (1995) skriver i sin avhandling om hur det är att arbeta inom vården. Hon gjorde sin undersökning i hemtjänsten. Den första hemtjänstgruppen i hennes bok arbetar dels traditionsenligt i de äldres hem och har sina fasta äldre de har hand om. Den andra

hemtjänstgruppen arbetar i ett servicehus med många lägenheter. Dessa äldre är i behov av att få hjälp dagligen. Den tredje gruppen hon tittade på var självstyrande smågruppsdistrikt 10 biträden i tre grupper där varje grupp har hand om 20 -25 äldre dessa har inte hjälp dagligen.

Över lag tycker de äldre att de som sköter om dem har alltför bråttom. De äldre saknar det där lilla samtalet utan att den som hjälper dem sköter sina sysslor under tiden de är där.

Vårdbiträdena tycker de har för lite tid och känner sig stressade. Det mesta går på rutin. För att arbetet ska fungera finns det scheman som styr när, var och hur den äldre ska få sin hjälp.

Wikström (2005) skriver bland annat om hur äldre som har hemhjälp tycker att det är svårt att be om något speciellt, hemtjänstpersonalen har inte tid och är ofta stressade när de kommer.

En del äldre får vänta när hemtjänsten kommer för sent. Någon äldre i undersökningen sparade på disk för att få hemtjänsten att stanna lite längre, den äldre vill prata lite också.

Vissa känner sig ensamma och hemtjänsten är den enda kontakt de äldre har. Författaren tar upp vikten av att arbeta utefter kontaktmannaskap, men det finns delade meningar från personalen och de äldre. Personalen tycker att det kan vara bra om de ska bygga upp en bra relation mellan den äldre och kontaktpersonen. Vissa av de äldre tycker det är bra med

kontinuitet, de vet vilken som kommer, men de kan inte välja vem som skall vara kontaktman.

I undersökningen kom det även fram att de flesta äldre var nöjda med hjälpen de fick från hemtjänsten. Men det fanns även kritik från de äldre, där de menar att de inte kan påverka sina hjälpinsatser. Hon tar även upp att de som arbetar inom socialtjänsten har ett stort ansvar, alla som är i en beroendeställning befinner sig i underläge och som personal har du makt över den som behöver din hjälp.

Jacobson (1996) skriver i sin avhandling om att en av hennes intervjupersoner en gång bad om att hemtjänsten skull handla åt henne. Personen ville ha standard mjölk och smör, men personalen handlade istället lätt mjölk och ett fettsnålt smör för att enligt personalen var det

nyttigare för henne. Personen som handlade hade varit på en kurs om mat. Så hon tyckte hon visste bättre, på kursen hade de tagit upp att personer som sitter i rullstol lätt blir överviktiga.

Hon tyckte sig ”veta bättre” än vårdtagaren.

Ahnlund (2008) skriver i sin avhandling om personal som arbetar inom särskilt boende, hemtjänst och handikappomsorgen. Personalen inom särskilt boende ansåg sig, arbeta utifrån när och hur insatserna skulle göras. Uppgiften för denna grupp var att hjälpa de äldre med vardagsrutiner som de inte längre kunde göra själva. Personalen upplever ofta stress och att känna att de inte räcker till för de äldre. Detta tyckte inte personalen i handikappomsorgen som ett problem. Författarens syfte med sin avhandling var att se på relationen mellan utbildning och arbetsmiljö. Hon säger vidare att arbetsmiljön tas upp av forskare inom äldreomsorgen som ett problem. Centrala begrepp inom äldreomsorgen är att tidsbrist gör att den personliga kontakten i arbetet har blivit mindre. Vilket personalen menar att inte ha tid för att möjliggöra ett bra arbete med de äldre. Men samtidigt anser personalen att de har ett fritt arbete genom att själva planera sin dag i gruppen och att de har ett omväxlande arbete vad det gäller deras arbetsuppgifter där de får den sociala kontakten med sina äldre.

Slutsats

Av den tidigare forskning jag kommit i kontakt med, beskrivs mycket från hemtjänsten, inte ett sådan särskilt boende som jag har gjort min observation på. Men likheter finns så jag har fått användning av dessa böcker ändå, vad gäller självbestämmande, goda relationer och arbetsrutiner.

Med mitt särskilda boende finns det en annan närhet till omsorgstagarna än vad som finns när de bor kvar i de egna hemmen och har hemtjänst. Personalen finns på plats hela dygnet. Går de äldre ut ur sina rum finns det personal där.

V. Metod

I kapitel 5 redogör jag för mina metodval

Val av metod

Den kvantitativa och den kvalitativa är två olika metoder som kan användas för en arbetsplats undersökning. Den kvantitativa metoden är inte flexibel i sin struktur av observation eller frågeformulär (Holme & Solvang 1997). Den lämpar sig dock bra om man varit ute efter att generalisera sitt material. Målet med studien är inte att kunna återge en generell bild över hur det kan vara, utan mer på hur just den personalen arbetar på det särskilda boendet som valdes för arbetet. Intervjuer eller enkäter är en av många metoder som kan användas, men rädslan för att svaren inte skulle ge en lika rättvis bild, som en observation är överhängande.

Den kvalitativa metoden bygger på att man måste sätta sig in i situationer för att förstå dem.

En kvalitativ observation där ens egen roll blir ”lärling”, lämpar sig därför mycket bra för denna typ av arbete. Genom en kvalitativ observation har man möjlighet att ställa

frågor/samtala med både boende och personal under observationen. Det underlättar även undersökningen av de olika rollerna ur en neutral synvinkel. Nackdelar kan vara att personalen ger fel information, observatörens egen erfarenhet och att tolka informationen rättvist.

För att uppnå syftet med uppsatsen valdes en kvalitativ ansats, för att förstå hur personalen samtalar och arbetar med de äldre på ett särskilt boende och att uppnå syftet med uppsatsen utfördes en observationsstudie. Valet av metod är för att, som forskare, få närhet till det som studeras.

Holme & Solvang (1997) beskriver att den kvalitativa metoden syftar till att ge en beskrivning av helheten i sitt sammanhang.

Genom att observera kan man se och lyssna på samtalen mellan personal och äldre, samt att se om personalens arbetsrutiner gör att de äldre kan påverka sin vardag. På så vis kan bemötandet mellan personal och äldre på ett särskilt boende studeras mer nära.

Enligt (Patel 2002) är en kvalitativ observation bra när det gäller att få information som berör människors beteende och situationer i sin naturliga miljö, vilket passar mitt syfte.

Därför valdes kvalitativ metod framför den kvantitativa metoden.

Tillvägagångssätt

Jag ringde upp enhetschefen på det särskilt boende som blev mitt val. Talade om att min C- uppsats skulle skrivas och att mitt intresse var att göra en observation, för att se hur

personalen bemöter de äldre som bor där. Mitt intresse är att se hur de äldre kan påverka sin vardag och om deras integritet bevaras. Hon tyckte det lät intressant, men tyckte att jag skulle skriva ett brev till personalen och förklara på samma sätt till dem, vilket jag gjorde.

Personalen tyckte även de att det lät intressant och hälsade mig välkommen.

May (2001) skriver om svårigheterna med att observera det normala i en miljö som något främmande. Det svåra är att bli accepterad som observatör i deras sociala miljö. Detta märktes vid mitt första besök. De visste inte riktigt hur de skulle bemöta mig, jag var främling i deras tillvaro. Lösningen blev att som observatör följa en ur personalgruppen. När vi besökte de äldre talade vi om vem och varför jag var där. Min närvaro väckte lika mycket intresse som rädsla för att bli synade.

Kvale (1997) skriver att man genom deltagande observation få viktig information genom att fråga under tiden man studera beteenden. Holme & Solvang (1997) beskriver att

observationer kan ske både som öppen och dold. Skillnaden är att i öppna observationer vet deltagarna om vad forskaren gör. Risken med denna typ av undersökning är att klara av forskarrollen och inte bli en av gruppen. Accepteras observatören av gruppen kan forskaren fritt röra sig och ställa frågor i en öppen observation.

Slutsats

Svårigheterna med en observation visade sig när studien började, det blev jobbigt för mig och personalen till en början. Att komma in som en främmande människa och följa med

personalen när de skötte om de äldre. Men vi kom överens om att jag skulle gå med

personalen in på de äldres rum presenterar mig och tala om att jag bara skulle vara med för att se hur personalen arbetar och finnas lite vid sidan om.

Urval

Kvale (1997) menar att urvalet och metoder för urval grundar sig på uppsatsens syfte. Mitt val är att få en förståelse för hur personalen bemöter de äldre, som de har hand om och om den äldre kan förmedla hur de vill ha det. Och blir förstådda på ett bra sätt. För det första uteslöts min egen kommun för att kunna var objektiv i min forskning. Kvale (1997) betonar att det är viktigt att informera om syftet och få ett samtycke.

Holme & Solvang (1997) menar att en kvalitativ studie inte har som syfte att göra en statisk eller representativ studie, men visst har det inverkan om valet blir en eller flera boenden. Det tänkta boendet ska ge en bättre kunskap om hur bemötandet på det specifika boendet är. Mitt val är att observera personalen på ett särskilt boende för att på så vis få förståelse för vad som påverkar ett bra bemötande till de äldre som är beroende av personalen.

Med tanke på tiden vi har till förfogande och att denna studie kan bli genomförbar togs kontakt med grannkommunen. Vid min första kontakt med enhetschefen blev min förklaring till vad som skulle studeras positivt mottaget. Varav att denna arbetsplats valdes ut. Boendet har 24 boende och 19 anställda.

Bortfall

I Holm & Solvang (1997) betonar vikten av att bortfallet bör begränsas eftersom det har inverkan på underlaget som tas fram i studien. Några bortfall i denna studie ses som obefintlig eftersom det är en personalgrupp och inte enstaka individer som ska observeras. Boendet med de äldre är där det ska och de boendena är även de på plats. Där fanns dock en äldre som jag inte fick följa med in till, enligt personalen har han levt ensam hela sitt liv och värnade om sin integritet. Så jag fick inte vara med när han fick sin hjälp på morgonen. Men att få delta hos 23 av 24 äldre som är boende på det särskilda boendet anser jag vara ett mindre problem för mitt resultat. Författarna menar att om det blir något bortfall är det en fördel om man vet något om den personen. Jag fick information om den äldre som inte ville delta och det respekterar jag eftersom det är i deras hem jag gör undersökningen .

Etiska övervägande

Forskningsetiken är en viktig enligt Wallén (1996). Författaren menar att den personliga integriteten inte får skadas eller utlämnas. Min observationsplats kommer inte att kunna identifieras så den skadar varken person eller arbetsplats, vilket heller inte är mitt syfte.

Kvale (1997) menar att under hela forskningsprocessen ställs krav på forskaren vad det gäller etiken. En av aspekterna belyser avidentifiering av plats eller de som berörs. Det mer

specifika syftet som var att studera personalen undanhölls för personalen eftersom jag ville få en så rättvis bild av deras arbete som möjligt (a.a).

Jag valde att endast delge personalen att intresset ligger på att observera hur de arbetar med de äldre där. Fördelarna med detta var att min studie över hur de bemöter de äldre skulle bli så naturligt som möjligt och att personalen inte skulle känna sig övervakade. Nackdelarna med att personalen inte hade kännedom av min egentliga observation ansåg jag var få, eftersom det egentligen bara hade framkommit om något allvarligt avvikande i bemötandet hade

framkommit. Viktigt är även att tala om från början att arbetsplatsen inte kommer att kunna identifieras. Mitt val blev att hitta på nya namn på de två enheterna som studerades.

Validitet och reliabilitet

Enligt Holme, Solvang (1997) är den kvalitativa metoden lämpad då forskaren i första hand vill förstå människors subjektiva upplevelser, exempelvis känslor och värderingar, för att kunna relatera dem till större sammanhang. Vidare skriver författarna att reliabiliteten av forskningen är uppnådd då forskningsarbetet är genomfört och kan upprepas utan att resultatet av forskningen förändras eller påverkas. Författarna menar att den kvantitativa metoden förutsätter att beskriva och förklara försökspersoner som objekt, där enbart den mätbara informationen, är av värde för forskaren. Man menar att flera forskare med samma material att utgå ifrån, får fram samma resultat. Validiteten i arbetet som observatör påverkas av hur de som observeras delger forskaren information, som de tror forskaren vill ha. En observation är inte naturlig situation för en personalgrupp. De kan skärpa till sig när det finns en forskare på arbetsplatsen.

Esaiasson, P m.fl.( 2006) förklarar validitet med tre definitioner, som ofta används synonymt.

För det första stämmer teori och undersökningen överens, för det andra är den konsekvent och

för det tredje håller man sig inom undersökningens ramar. God reliabilitet är om det som undersökts inte har för stort bortfall eller att man inte har använt fel metod. Med andra ord att undersökningen blir trovärdig och kan upprepas

May, (2001) skriver att om forskaren preciserat sin forskning såsom forskaren har uppgivit och avgränsat det som skall mätas, så kan validitet avgöras på arbetet.

Slutsats

Min uppsats handlar om att få en förståelse för hur personalen bemöter de äldre på särskilt boende. Genom den öppna observationen har jag tänkt mig att samtidigt som jag är med när de arbetar med de äldre även kunna ställa frågor om något känns oklart. Under tiden

observationen pågår skall jag även tala med, såväl personal som de äldre och på så vis få fram mitt resultat. Detta kommer att bli min egen tolkning, vilket gör att om någon annan gör samma studie kommer de att få ett annorlunda resultat än mitt. Observationen var svårt till en början, både personalen och jag var ovana vid situationen. Att bli studerad i sitt arbete är en obekväm situation. Men efter några timmar tänkte personalen inte längre på att jag gick och kom.

Andra svårigheter med en observation är att få ner upplevelser på pappret. Direkt efter hemkomsten skrev jag ner stödord från händelserna jag upplevde under observationen och på så vis fick jag ner sammanhangen.

VI. Resultat

Kapitel 6 börjar med att beskriva hur det särskilda boendet ser ut, för att ge en bild av hur boendet och personalen är sammansatt och personalens

rutiner. Följt av observationen där jag har valt att föra ihop alla tillfällena jag var på det skärskilda boendet för att lättare kunna få svar på de frågor jag vill få besvarande med studien

– Den fysiska miljön

De äldre bor i en del av byggnad som är sammanbyggt med skolan, som har verksamhet från förskolan och upptill femte klass. I byggnadens mitt finns det ett bibliotek och ett storkök som ger service till de äldre och skolbarnen.

Varje lägenhet består av två rum med toalett/dusch och ett kök. De har ett gemensamt matrum och ett allrum med TV och stereo. Där finns också ett kök där personalen lagar frukost och förbereder de äldres måltider som kommer från storköket. Avdelningen har ett akvarium i allrummet som är uppskattat av de äldre som bor där, en av boendena sa att det är rogivande att titta på.

Avdelningen har en tvättstuga där personalen tvättar de äldres kläder och all annan tvätt som tillhör boendet.

Där finns en lägenhet med två rum och kök som delas av personalen, sjuksköterska, fotvård och hårvård.

Den ena avdelning har två enkel rum med toalett, varav ett är bebott i nuläget.

Boende har en katt som är mycket uppskattad bland pensionärerna. Katten är lekfull och springer omkring överallt och ger sällskap för de äldre.

– Personal

Personalen på Solen (påhittat namn) består av åtta undersköterskor och vårdbiträden. Samt en lönebidragsarbetare, som arbetar fyra timmar/dag på vardagarna.

Personalen på Månen (påhittat namn)består av åtta undersköterskor och vårdbiträden, det finns en lönebidragsarbetare som arbetar fyra timmar, men denne har även schemalagd tid.

Båda avdelningarna arbetar med kontaktmannaskap, men personalen har kommit olika långt i denna form att arbeta.

– Kontaktmannaskap

Innebörden av kontaktmannaskap är att se till att den boende får sina behov tillgodosedda och det ska ge en bättre omvårdnad och ett bättre engagemang från personalen. De anhöriga känner trygghet i att ha kontakt med personal som har kunskap om deras nära och kära.

Personalen ansvarar för ett visst antal boende, vilket går ut på att kontaktmannen är med och håller i ankomstsamtalet när någon flyttar in. Om det sker någon förändring med den som flyttar in ska det dokumenteras och på så vis finns det aktuell information om de boende.

Kontaktmannen ska se till att det som den boende själv kan göra, skall bibehållas.

Arbetsplanen som upprättas styrs av beslut utifrån: Socialtjänstlagen (SoL), Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) den boende, närstående, sjuksköterska, rehabiliteringspersonal och enhetschef. Denna plan ska hållas aktuell.

Är de närstående i behov av kontakt med boendet och sin anhörig ska de veta vilken de kan vända sig till.

De beslut som fattas gemensamt ska verkställas, det kan vara beslut om städ, promenader eller annan aktivitet.

Kontaktmannen har ansvar för att de boende har fickpengar, kläder och hygienartiklar. Finns det behov av att göra olika inköp ska kontaktmannen först fråga de närstående, kan inte de göra inköpen får kontaktmannen handla men då helst tillsammans med den boende.

Samma gäller för de besök som är inom den offentliga sektorn, såsom tandläkare, besök hos läkare/ sjuksköterska, fotvård och frisör. De som är närstående till den boende tillfrågas alltid först om de har möjlighet att följa med och om dessa inte kan får personalen följa med.

Att kontinuiteten är viktig för en bra relation mellan vårdare och vårdtagare tar Wikström (2005) upp i sin bok

Observationen

Bemötandet från personalen var lite avvaktande till en början eftersom det var en ny situation för dem att ha mig där. Undersköterskan som jag följde var trevlig mot de boende och hade god kunskap om hur de ville ha det. Hon berättade att de på vardagarna var fyra stycken. Två ansvarade för köket och tvätten, de andra två tog hand om de äldre. Men på morgonen

hjälptes alla åt.

Solen (påhittat namn) Personalen som har hand om köket, har några utvalda äldre som de ansvarar för att de kommer upp och att de får den hjälp de behöver på morgonen fram till frukosten.

Personalen knackade på dörren innan de gick in. Ibland fick de svar och ibland inte. Men de sa att det gör vi alltid, för att på så vis tala om att vi är på väg in. Jag följde med in till en äldre som de tvättade i sängen denna dag. En gång i veckan duschar han och då sker det efter frukosten. Denna äldre har mycket värk i hela kroppen. Personalen arbetade mycket försiktigt och talade lågmält med den äldre, som verkade tacksam för den milda behandlingen.

Frukosten till denna äldre serverades sedan på sängen. Personalen sa han äter bättre då och att medicinen ska få verka. Senare framåt förmiddagen kunde personalen ta upp den äldre med lyft, som är ett hjälpmedel när någon har funktionshinder och förhindra att personalen får arbetsskador.

En annan man skulle ha hjälp med att stiga upp. Hon knackade på varav mannen sa: - Stig in!

Hon hälsade god morgon, han satt redan på sängkanten och väntade på henne. Jag

presenterade mig, mannen hälsade mig välkommen. Kläderna han skulle ha på sig fanns på en stol, de hade lagts fram kvällen innan. Hon tog med sig kläderna tillsammans med mannen och de gick till toaletten. Väl inne på toaletten fick mannen hjälp med att tvätta sig och att få på kläderna. De två talade om väder och vind i en behaglig och lugn ton. Jag befann mig utanför och lyssnade. När han var färdig, gick vi ut i det gemensamma allrummet.

Därefter gick vi vidare till en annan äldre som skulle ha hjälp med att duscha. Även då befann jag mig utanför men hörde tydligt genom dörren hur de samspråkade glatt om hur det var förr.

De kunde tala om anhöriga och personalen visste vilka de var och när de varit där och hälsat på. Personalen talade om att denna äldre var ibland svår att duscha, men idag gick det bra.

Knack, knack på dörren: - Kom in, fick vi till svar. Denna äldre behövde endast hjälp med att byta blöjan, tvättade underlivet och få på sig stumporna. Sedan klarade den äldre sig själv med resten av morgonbestyren.

Där fanns fler äldre men de klarade det mesta själva. De behöver bara hjälp när det gäller att duscha och få fram rena kläder.

Nu har det hunnit bli dags för frukost de som kunde gick och satte sig på sina bestämda platser. Antingen har de själva valt sin plats eller har personalen styrt upp var de ska sitta. Jag undrade varför och fick till svar att vissa äldre inte alltid var så vänliga mot varandra och då passade det bättre om de satt med någon annan. Till frukosten var det två av männen jag saknade, så jag frågade varför inte de satt med i köket.

Svaret jag fick var att en av männen alltid åt sin frukost på rummet för han led av värk och brukade inte vara i form för att komma upp förrän framåt förmiddagen. Han åt bättre om han fick sin mat på sängen. Den andre mannen var innan han kom till boendet en man som levt ensam och ville inte alltid vara tillsammans med de övriga. Han hade också svårt för att svälja vilket gjorde att han kunde hosta upp maten över bordet som varken var trevligt för honom eller de övriga. Men ibland satt även han i matsalen men vid ett eget bord med ryggen åt de andra.

Ett av borden var till för de äldre som inte riktigt kunde ta sin mat själv, utan var i behov av hjälp och stöttning. Här matades de som inte kunde äta själva, men de var med i gemenskapen runt bordet. Samtalen vid borden var gemytliga. De äldre var mycket omtänksamma mot varandra och skickade maten emellan sig för alla skulle få. Ibland tog personalen över. De berättade att en del av de äldre var dementa och kunde inte sluta äta av maten. De har ingen mättnads känsla som är en del av sjukdomen. Dementa har dålig orientering i nuet, de tror ofta att de är barn och att deras föräldrar lever. Denna sjukdom medför att personalen bör känna till mycket om hur det var förr i den äldres liv.

Vid det andra bordet där de själva kunde ta var det dukat med det som fanns till buds denna morgon. Där fanns olika sorters köttpålägg, marmelad och ost. De äldre fick själva välja om de ville ha gröt, flingor eller filmjölk. Smörgåsarna bredde de själva och de olika påläggen skickade de emellan sig. Där fanns kaffe och te i kannor som de tog när de ville. Det fanns även olika sorters kalla drycker.

Vid detta bord var det lite tystare just den här dagen, sa personalen. För den mannen som åkte till Växjö bruka få igång de andra äldre, på både gott och ont sa de. Han kunde enligt

personalen vara rätt elak i sina kommentarer till de övriga som bodde där. Men för det mesta var han trevlig. Alla satt kvar tills det att alla var klara med sin frukost. Några satt kvar och pratade efter.

Efter det att frukosten för de boende var klart och disken undanplockad var det tid för personalens frukost.

Vi gick till personalrummet där båda avdelningarnas personal samlades. Samtalet i

personalrummet kretsade kring julen som stod för dörren. Efter personalen ätit frukost var det dags för att städa, göra klart på rummen om det fanns något som inte var gjort. När de var inne på rummen samtalade personalen mycket med den äldre som bor på rummet. De i personalen som har hand om köket och tvätten ordnade med detta. Personalen tvättar alla textilier som fanns, inget skickades iväg till någon tvättinrättning, så det var alltid mycket tvätt.

Halv elva ville de äldre ha kaffe som skulle serveras vid TV- soffan. Detta var de mycket noga med. Skulle personalen ha missat lite på tiden var där en man som satte på

kaffebryggaren, för kaffe skulle de ha. De äldre såg till att även jag skulle ta kaffe och sitta ner hos dem.

På Solen var de flesta mycket sociala och tyckte om att samlas och prata med varandra. Vissa är förvisso lite glömska med det märktes inte alltid. Den ända kvinna på denna avdelning trivdes bra, hon var ju uppvaktad av männen på denna avdelning. Avdelning förändrades hela tiden eftersom de äldre är rörliga och förflyttar sig själva, de kom och gick mellan det egna rummet och de gemensamma utrymmena. En del tittade på TV, andra lyssnade på musik, någon läste tidningen eller bara var i de gemensamma utrymmena. En gick ut på promenad och hälsade på en granne som bodde i närheten av boendet, som mannen kände och umgicks med innan han flyttade in på det särskilda boendet.

Kontaktpersonen hade här också tid för att göra något med den äldre som hade egna önskemål om något speciellt som exempel promenader, handla i affären och så vidare . Läkarbesök som är planerade ordnades antingen inom kontaktmannens arbetstid eller bytte de tid personalen emellan. Allt för att den boende skulle känna sig trygg genom att ha sin kontaktman som

känner den äldre väl. En man som fått hjälp av en i personalgruppen, kom ut från sitt rum och hälsade på mig och undrade vad jag gjorde där. Jag svarade att jag var där för att studera bemötandet. Vilket han tyckte lät intressant, men tyvärr var han på väg med sin kontaktman till ett läkarbesök i Växjö. Han lyckönskade mig och sa hej.

Mellan måltiderna sköter de som har köket tvätten och ser till att varor till boendet beställs från storköket enligt förutbestämt schema.

Rutiner styr till en viss del och de äldre känner att de ibland kan vara i underläge personalen har mycket att göra.

Där fanns en farbror som fick hjälp med att klippa naglarna, vilket han var så tacksam för.

Han hade avvaktat en tid på att fråga om hjälp och jag frågade varför. – Svaret jag fick var att han tyckte att personalen hade så mycket att göra och att han inte ville besvära. Han och jag pratade en del. Han var stundom med i nuet, men talade om gamla ting som när han växte upp. Enligt honom har tyvärr hans anhöriga en bit att köra och det kostar så mycket nu för tiden att köra bil, men han trivdes bra, sa han. Han ville veta mycket om mig var jag bodde och vad för bil jag har kostnader för bensin och så. Kanske han bara ville hålla mig kvar en stund för att han kände sig lite ensam.

Distriktssköterskan kom, personalen och hon samlades i personalrummet. De gick var

fjortonde dag tillsammans igenom de äldres journaler för denna avdelning. Var det något som var förändrat diskuterades detta. Hon frågade en del om det var mediciner som inte fungerade som de skulle. Fanns det något problem med någon av de äldre, talade de om det. Kunde hon ändra på något i behandlingen själv gjorde hon det. I annat fall tog hon kontakt med läkare och återkom senare med vad som skulle göras eller om ordinationerna förändrats.

En dag i veckan har de båda avdelningarna gemensam gymnastik denna leds av en i personalgruppen och deltagandet var stort. De äldre som deltog gjorde rörelserna efter sin egen förmåga.

En dag i veckan kommer det en dam utifrån, som inte tillhörde personalgruppen. Hon samlade de äldre som bor på de båda avdelningarna för en gemensam samvaro. Det var olika teman,

till exempel om hur det var förr. Av de äldre som bor på hemmet var hon mycket uppskattad och de lyssnade och kunde själva fylla i av egna erfarenheter om hur det var för dem.

Personalen på Månen arbetade på samma vis som personalen på Solen men ändå på ett annorlunda sätt. Jag som observatör blev även på denna avdelning bra bemött och omhändertagen av personalen.

Atmosfären på denna avdelning speglar en god harmoni i personalgruppen . De äldre som ville ha sovmorgon fick gärna ha detta. Atmosfären här var mycket lugnare och tystare. Vilket kan bero på att de äldre var skröpligare men klara i huvudet. Personalen verkar där vara mera självständiga och var och en skötte sina uppgifter utan att lägga sig i vad de andra gjorde. De yngre som arbetade här var tystlåtna och de gjorde det de skulle. Fanns det behov av att vara två personer hjälptes de åt när en äldre behövde det.

Omkring klockan 10.00 och 11.30 på vardagarna fanns det tid för den personal som arbetade med de äldre de var kontaktperson till. Det kunde vara att ta en promenad, skriva julkort, handla, städa eller bara umgås.

En undersköterska som jag gick med skulle städa hos sin äldre. När detta skedde låg den äldre i sängen och pratade med henne. När undersköterskan var klar med städet, gick hon åter in för att skriva julkort som de inköpt vid ett annat tillfälle. De hade en lugn och fin stund

tillsammans.

Jag följde även här en av personalen första timmarna. Var med inne på rummen men höll mig ändå lite i bakgrunden. Även på denna avdelning knackade personalen alltid på de äldres dörr innan de gick in.

Personalen som jag gick med var mycket omtänksamma när de gick in till de boende. De knackade på och tände endast små lampor och talade med låg röst för att se om de var vakna.

En av de boende som vi gick in till talade om, att hon inte somnade förrän tre på natten och de båda kom överens om att då fick hon vila vidare, men att personalen skulle komma in vid klockan nio istället. Vi tassade ut igen och meddelade resten av personalgruppen detta för att inte någon annan i gruppen skulle gå in och väcka henne igen. Nästa som skulle ha hjälp fick de var två för att ta upp. Denne äldre kunde inte gå, därför använde de en lyft som hjälpmedel

vid förflyttningar. Det hade tidigare varit en personal inne och hjälp den äldre med tvättning och påklädning.

Nästa äldre skulle ha hjälp med att duscha. Här fick jag inte följa med. – Varför undrade jag?

Personalen förklarade att den äldre inte var så social och hade svårt för att lära känna nya människor. Det tar tid innan den äldre får förtroende för andra. Den äldre har alltid levt ensam och värnar om sin integritet. Gick det in personal den äldre aldrig sett tidigare svarade denne inte på tilltal, låg bara tyst och tittade. Vid detta tillfälle stod jag utanför och hörde bara att den äldre svarade endast på tilltal ingen konversation pågick dem emellan. Men det var så den äldre ville ha det.

En av damerna som skulle ha hjälp med att komma till toaletten för att tvätta sig, berättade gärna för personalen om hennes besök, hon haft dagen innan. Stämning mellan dem var glad och trevlig. Hon berättade för mig att hon bott där fem år och trivdes bra. Där fanns några damer till som hon kunde prata med och de hade en del gemensamma intressen. Men ibland längtade hon efter sitt riktiga hem som hon hade innan, där hon kunde äta, sova, dricka kaffe när hon själv ville. Men att hon förstod att för att hemmet hon bodde på nu skulle fungera, måste det finnas tider för måltiderna som skulle serveras och andra rutiner för att personalen skulle hinna med sina uppgifter. Hon var tacksam för att hon kunde reda sig själv rätt så bra.

Jag stannade upp i allrummet, personalen jag följde fick telefon. Jag pratade med en dam som satt och väntade på frukosten. Damen var den ända rullstolsburna på avdelningen och

tillhörde en av de morgonpigga som var uppe tidigt.

Katten på avdelningen sprang runt henne och hon sken som en sol. Hon hade själv en katt i knäet (leksakskatt) men den var riktig för henne. Den klappade och pratade hon med.

Frukosten på Månen intogs även den i den gemensamma matsalen. Där fanns tre bord, ett där de två männen på avdelningen satt. Den friskaste tog hand om den andre, vilket underlättade för personalen. Han sa: - Vi två får ju hålla ihop mot tjejerna ”Ha Ha”. Vid ett annat bord satt de två äldre damerna som behövde lite stöttning och hjälp vid måltiden. Vid det tredje satt de piggaste fyra kvinnorna. De talade om hur natten varit och vad som skulle ske under dagen.

De hade lärt känna varandra sen de kom till boendet och trivdes bra tillsammans.

De två övriga äter för det mesta på sitt rum för att de har själva valt att de vill ha det så. En av damerna ville gå ut för det var så fint väder. Det går bra vid halv elva sa personalen till den äldre damen då hon frågade. Damen blev så tacksam för att någon kunde gå ut med henne.

Under tiden kontaktmännen hade hand som sina äldre. Ansvarade personalen som har köksturen för svarande på larmen (om någon av de äldre behöver hjälp trycker de på en klocka och signalen går ut till telefonen som personalen bär på). Det kan vara att hjälpa en äldre att lägga sig/stiga upp. Gå på toaletten eller att bädda någon säng som blivit kvar.

Tvättmaskinen som ska tömmas och fyllas på med ny tvätt. Ren tvätt som ska tumlas eller tvätt som skall strykas. Det kan också vara att lägga in kläder i de äldres garderober. Den gemensamma tvätten (lakan, handdukar, dukar etc.) som ska läggas in i förråden. Beställning av mat från storköket till boendet skulle göras.

På avdelningen hade de haft pysselkväll med de äldre som hade varit trevligt, de hade gjort tomtar och en av de som bor här hade virkat mössor, någon annan målat tomtarna, någon hade satt på skägget. Tanterna visade mig vad de gjort och männen flikade in att även de hade hjälp till, varav skratt uppstod. De var så stolta över det de hade åstadkommit ihop. De äldre

berättade att de i höstas hade haft kräftfest, då den som ville snaps till maten, vilket var uppskattat. Personalen hade då dukat med kräftlampor, festliga dukar och hattar hade de också. Hela personalgruppen var med på festen.

VII. Analys

Här analyserar jag vissa delar ur resultatet med litteraturen och teorier som jag utgått ifrån.

I och med vårdtagarnas boendesituation, där gemensamma utrymmena är under samma tak som det egna boendet, betraktas det enligt Goffman (1983) som en total institution. Generellt kan man inte använda denna teori fullt ut när det gäller formen av socialt arbete som särskilt boende ser ut inom äldreomsorgen. Många aspekter såsom att de boende har tillgång att själva välja om de vill vara delaktiga i de gemensamma aktiviteterna och att vistas i de

gemensamma utrymmarna eller att vistats i sin privata del av boendet. Den privata delen av boendet skall så långt som det är möjligt likna det egna hemmet. Personalen är där för de äldres skull medan Goffmans (1983) syn på den totala institutionen var styrande personal osjälvständighet och central toppstyrning (a.a.).

I särskilt boende har personalen fria tyglar inom ramen för den kommunala verksamheten att tillgodose de äldres särskilda behov som de är beviljade enligt SoL 4:1 §. Detta omfattar dels regelverket för den dagliga omvårdnaden som till exempel att stiga upp, tvättas, måltider, städning men också att se den äldre som den individ den är och se till att de kan få en liten guldkant i vardagen. Ur den symboliska interaktionismen teorin visar Mead (1976) på vikten av symbolismen mellan personal och äldre i samspelet av det dagliga bemötandet. Författaren menar att alla sammanhang kan ses som en institution (a.a.)

Hur arbetar personalen med de äldre?

Respekt genomsyrades i personalens agerande gentemot den äldre. De knackade alltid på dörren innan de gick in till någon. Frågade hur de mådde och talade om att de skulle hjälpa den äldre, att till exempel komma upp till frukost. De samtalade med de äldre på ett

respektfullt sätt. Detta beskriver Kierkegaard (2004:4, s.6-7) författaren menar att den äldre ska visas respekt för integritet och värdighet.

När det gäller måltiden så har personalen sett till att de som kan, tar sin mat som dukats fram på bordet. På detta sätt tar inte personalen över och brer smörgåsar eller lägger upp mat till de

äldre. De kan välja själva vad de vill ha av utbudet som finns för dagen. Som beskrivs i SOU (1997:52) om självbestämmanderätt. På avdelningen för dementa, fick personalen hjälpa till eftersom sjukdomen medför att en del inte känner någon mättnadskänsla och kan därför vara en fara för sig själv

I min observationsgrupp var de flesta medelålders kvinnor med undantag av ett fåtal yngre tjejer. Kivi (2004:17) skriver att hon kom fram till att yngre vårdpersonal tror sig veta hur den äldre vill ha sin vardag, medan den äldre personalgruppen har en annan uppfattning, som mer överensstämmer med den äldre vårdnadstagaren. I min observation fanns inte detta för att gruppen dominerades av medelålders vårdpersonal med stor erfarenhet att arbeta med äldre.

De yngre arbetade mer i det tysta men ändå visades respekt gentemot den äldre. Samtalen mellan dem var fåordiga, men den äldre fick den hjälp som de behövde. Som Mead (1976) beskriver att den egna erfarenheten har stor betydelse för hur man arbeta med den äldre. De yngre har inte den livserfarenhet som den äldre personalen, de yngre har inte införskaffat sig de allmänna gemensamma symbolerna som generationsklyftor medför (a.a.).

Viss konflikt kan då uppstå t.ex. när den äldre vårdnadstagaren säger mina naglar är långa, då förstår den äldre personalen att den äldre vill ha naglarna klippta. Medan den yngre inte förstår undermeningen för att den äldre inte rakt ut säger klipp mina naglar för de är långa.

Personalen som observerades hade stor kännedom om de äldre som bodde där. Vilket kom fram i olika situationer när de hjälpe den boende. De pratade med varandra om vad som hänt eller vad som kommer att hända under dagen.

En av grupperna styrdes mer av gamla rutiner för när saker och ting ska bli gjorda. Om någon hade önskemål att få gå en promenad helt oväntat var det inte alltid OK utan vissplanering krävdes och fick vänta tills det passade in i rutinerna. Att få sova lite länge kunde vara OK.

Men det fanns schema på när det skulle bli städat hos vem, när och av vem. Denna grupp var i början av det nya med kontaktmannaskapet.

Personalens arbetssätt är snarlikt det som Goffman (1983) skriver om hur det på en total institution fungerar (a.a.).

Arbetssättet på ett boende är inte lika strikt som ett fängelse men det finns tendenser till att äldre har bara en liten del i vardagen som de kan bestämma över. Det kan handla om att inte vilja stiga upp, frukost kan serveras på sängen. Inte vilja umgås de kan stanna inne på sina rum. Men ändå är det inte som i fängelse där den intagnes rörelsefrihet är totalt styrd av

personal och inlåsning. I särskilt boende är dörrarna öppna för den som kan och vill gå ut själv.

Generellt sett vill nog personalen kunna tillgodose de äldres önskemål och behov men schema, rutiner och resurser begränsar personalens spontanitet och möjlighet att se detaljer i de äldres specifika önskemål.

Kan den äldre påverka sin vardag?

Under observationen framkom det att den äldre i viss utsträckning kunde påverka sin vardag.

Dock styrdes den indirekt av personalens schema och mån av tid. Där personalen försökte med viss övertalning att få den äldre att följa med i rutinerna och dagliga schemat över vad som skulle hända under dagen. Vid ett tillfälle jag var där ville en av de äldre sova lite längre, för att hon sovit dåligt under natten. Personalen respekterade det och de kom överens om att hon skulle få hjälp lite senare. Några ville äta inne på rummen - vilket de fick. Någon ville gå ut på promenad - det skulle gå, men vid halv elva tiden. Dagens kontaktperson hade då tid att följa med. Goffman (1983) tar upp detta i sin observation på den totala institutionen, där han menar att sociala inrättningar är där det egna och gemensamma utrymmena finns i samma byggnad. Där alla aktiviteter följs åt för att personalen ska hinna med det som skall göras (a.a.).

De äldre formas i en rutin och regelverk som har begränsade möjligheter till spontana

önskemål. Vill någon ta en promenad eller ut och handla och behöver ha personal med, får det ske på deras kontaktmannatid. Spontanitet i detta exempel kommer dock av sig lite eftersom det inte kan ske när den äldre vill och har lust.

Vid ett annat tillfälle var det en äldre som inte ville duscha. De lyckades efter viss lirkning och övertalning duscha honom ändå, trots den äldres uppfattning om att dusch den dagen inte var så viktig för honom. Här kom dagens rutin i konflikt med den äldres syn på vikten av att duscha just vid detta tillfälle, bara för att det var dennes dag för dusch.

Starrin (2000) förklarar att paternalism kan vara att av välmenighet utföra ett moment i den dagliga rutinen, som kan verka förtryckande mot den enskilde individen (a.a.).

Styr rutiner/schema arbetet med den äldre?

Wrede (2005) skriver om när man som äldre fått beviljat särskilt boende befinner de sig i underläge. De får rätta sig efter de rutiner och regler som finns inom boendet. Detta för att, som hon säger, vardagen ska fungera för personalen och de äldre som bor där.

På boendet som jag observerade fann även jag att rutiner och regler var styrande. De äldre fick stiga upp mellan 7-9, med viss marginal. Frukost, lunch och middag serverades på bestämda tider. Städningen skedde mellan 11.30–13 och under denna tid fanns utrymme för promenader eller om de äldre ville något speciellt i mån av kontaktmannens närvaro och tid.

Wrede (2005) menar också att den äldre i viss utsträckning får rätta sig efter dagens rutiner/schema.

Vid ett tillfälle under observationen fick en man sina naglar klippta, då kom det fram att han hade tyckt att personalen alltid har så bråttom och han vill inte vara till besvär. Just detta belyser Szebehely (1995) i sin avhandling där hon skriver om hur de äldre upplever att personalen skyndar mellan vårdtagarna. I vår tids stressade tillvaro kan det uppstå

missförstånd mellan de äldre och personalen när det gäller tid för den personliga omsorgen och den äldres förmåga till att våga be om hjälp och vara till, vad de tror, besvär.

Författare som Gråbacka (1993) skriver att som äldre kan man inte längre bestämma över sig själv, till exempel när man vill stiga upp eller när man ska äta. När hjälpen kommer får de ta emot den, för sen finns inte tid.

För att förklara vad särskilt boende har gemensamt med Goffmans totala institutions teori . Har jag valt att skriva om detta citat:

För det första utförs alla aspekter av liv på samma plats och under en och samma auktoritet.

För det andra pågår varje fas av medlemmens dagliga aktiviteter i omedelbart sällskap med en massa andra människor som alla behandlas på samma sätt och tvungna att göra samma sak tillsammans. För det tredje är alla faser i de dagliga göromålen noggrant planerade, så att en aktivitet övergår i en annan, i förväg planerad aktivitet; hela raden av aktiviteter påtvingas ovanifrån genom ett system av klart formella regler och officiella skrivelser . Slutligen samordnas de olika påtvingade aktiviteterna enligt en enda plan, utformad för att uppfylla institutionens officiella målsättningar. (Goffman 1983:15)

På det skärskilda boendet som observerades utfördes alla aspekter av liv på samma plats och under samma myndighet. Varje fas av de boendes dagliga aktivitet ske i sällskap med de andra som bor där. Men att alla behandlas på samma sätt och tvingas att göra samma sak tillsammans stämmer inte på detta särskilda boende som observerades. Alla faser i de dagliga göromålen är noggrant planerade, så att en aktivitet övergår i en annan, i förväg planerad aktivitet. Detta överensstämmer till viss mån då den äldre kan gå in på sitt rum om den inte vill delta i till exempel gemensam gymnastik eller samtalsstund.

I motsats till Goffmans totala institution som är en del av citatet där han skriver att alla aktiviteter är påtvingade ovanifrån stämmer inte i observationen på det särskilda boendet.

Eftersom denna institution styrs utefter socialtjänstlagens mål. Som är att främja individens önskemål.

Resultatet av observationen var att till stor del så styr rutinerna över de äldre. Under morgonen får de hjälp med att komma upp. Det var att få hjälp med tvättning, påklädning eller dusch. Frukost serverades klockan nio i det gemensamma köket. Därefter var det

kontaktmannens tid, de äldre fick då hjälp med städning av rummen. I viss mån kunde de göra något tillsammans.

VIII. Diskussion

Här kommer jag att diskutera/reflektera över mitt syfte, metodval, frågeställning och mitt resultat.

Syfte, metod och frågeställning

Eftersom mitt syfte var att få förståelse för hur personal på särskilt boende bemöter och arbetar med de äldre valde jag att göra en observation. Alltså använder jag den kvalitativa metoden för att jag skulle kunna se relationer mellan personer i sin naturliga miljö. En kvantitativ metod hade inte gynnat mitt syfte då svaren på intervjuer eller enkäter inte visar samspelet mellan människor och att det inte heller gått att generalisera materialet. Samt att intervjuer och enkäter troligen skulle ge svar som de personerna tror att jag är ute efter. Min frågeställning anser jag blivit besvarade, utefter som jag tolkat den information som delgivits mig, under observationen. Personalen som jag observerade bemötte de äldre på ett bra och trevligt sätt. Personalen där kände de äldre som bodde där och de hade bra kontakt med anhöriga. Visst styr rutiner vardagen för de äldre men samtidigt måste de finnas annars skulle det inte fungera. Viss påverkan har de äldre på det särskilda boendet som studerades men som det är i verkligheten blir ting gjorda när tiden finns.

Resultat

Jag gjorde mina observationer under fyra förmiddagar och gick med fyra olika personer.

Tyvärr kunde jag inte vid observationstillfället följa personalen på andra tidpunkter för på eftermiddagen fram till kvällen tog jag hand om min syster som var svårt sjuk. Kanske hade det kommit fram något annat att observera på eftermiddag och kväll. Men enligt min egen erfarenhet, som undersköterska inom äldreomsorgen, är förmiddagarna den tid som det mesta händer.

Att göra denna observation var både givande och trevlig. Den satte stora krav på mig som forskare. När jag följde med fyra olika personaler vid de fyra olika tillfällena, försökte jag att bara flyta med. Frågor jag undrade över tog jag upp senare, för att inte bryta den relationen som fanns mellan personal och de äldre i deras bemötande, som jag studerade. Mötena mellan