Störs – från långhus till länga och skjul. En byggnadskategori i utveckling

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Gunvor Gustafson

Title Störs – från långhus till länga och skjul.

Issue 45

Year of Publication 2003

Pages 37–52

ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

Störs ^- från långhus till länga och skjul

En byggnadskategori ⁱ utveckling

av Gunvor

Gustafson

Deflesta arbetsmoment ^som hördesammanmed det äldrejordbrukssamhälletäridag borta eller full¬

ständigt förändrade. Därmed harävende byggna¬

dersomhörde sammanmed dessasysslor föränd¬

rats,förfallit eller försvunnit.

En tradition från bondesamhället, som fortfa¬

rande är äkta och levande, är djurhållningen och ystningen vid våra kvarvarande fäbodar. Arbetet medmjölkdjuren utövas i stort settunder samma

förutsättningar ^som i föregående århundraden,

oftautanelektricitet, rinnande^vattenellerenskör¬

barvägfram till fäboden.Djurenstallaside gamla fähusen, uppbundnamotlångväggarnaikorta bås¬

platser.Dethänderännuattkor ochgettermjölkas

för hand ochattmjölken kyls ikällan eller bäcken.

Denostsomskalllagras, läggsⁱden svala källaren

eller boden och fårsammabakteriekultursomtidi¬

gare. Dricks- och diskvattnet hämtas i en öppen källa ellerbrunn, ystning,matlagning ochuppvärm¬

ningavdiskvatten sker oftastöveröppeneld eller påvedspis.Störredelenavarbetsmomenten utförs fortfarande på ^samma sätt som tidigare. I dessa

moment används de gamla byggnaderna fähus, bostuga och kokhus.

Dagens fäbodliv motsvarar inte den gängse romantiska bilden^avsmå, grå,kurande byggnader

uteiskogen, koskällor och gladagettersomskuttar omkring på^stenar,sprakande eldariöppna spisar.

Allt detta finns, men mest handlar det om hårt arbete från tidig morgon tills man stupar i säng,

trött ikroppen,mennöjdi sinnet.Undersenareår har också^{en annan}orosmugitsig in, värre änbort¬

sprungna djur, juverinflammationeroch sviktande lönsamhet.Männenundrar:närskallvifå höravåra kvinnorsjunga ifäxetigen?'

Fäbodbruket är hårt trängt av myndigheternas regelverk och författningar rörande miljö-, djur-

och smittskydd. Gödselhantering, båsplatsernas

storlek ochlängd, pastörisering, mjölkkvoter,rov-

djursfrågor, mulbetesrätt och hägnadstvång och

framför allt moderna hygienkrav i livsmedelsför- ordningarna krockar med det traditionella fäbod-

bruket."' Och hur skallkulturmiljön utformas?

I Gävleborgs län pågår ett arbete för att hitta smidigavägarattsamordna de aktuellakraven för livsmedelstillverkning med den traditionsbundna ystningen, som ofta sker under mycket enkla för¬

hållanden. Fäbodbrukarna och konsumenterna skall kunna känna sigsäkra på den produkt som

säljs. I dettaarbete ärbland andraveterinärer på

olika nivå, Gävleborgs fäbodförening med sina fäbodbrukare, Hälsinglands museumochFänssty- relsens kulturmiljö- ochlantbruksenheter engage¬

rade. Förhoppningenärattdet skallgåatt tafram

en prototyp för ettkokhus som uppfyller hygien¬

kraven, som passar in i miljön och som inte är alltfördyrt för fäbodbrukaren attskaffa.Manhar

även hållitystningskurser och tagit ostprover för

att kontinuerligt höja kunskapen hos både myn¬

digheter och fäbodbrukareoch förattkunnafölja,

kontrollera och säkerställaystningsprocessenfrån utfodring, mjölkning, ystning, förvaring och lag¬

ringfram till försäljning.

Som ettled idetta arbete har degamlastörsen (kokhusen)dokumenterats, samtidigtsomnågraav de sentida kokhusensomännuanvändsiystnings¬

processenharmättsupp.Iintervjuerharmanföljt ystningsgångenoch där lagt särskild vikt vid hygien¬

rutiner och överföringen avkunskap från genera¬

tiontillgeneration.5Ettandralikaviktigt syfte med

dokumentationenavstörsen ärattsamlakunskap

om enbyggnadstyp,somhotasattbli utrotaditakt

medattfäbodstraditionerna förändras.

Vad är ett störs?

Störset ärenbyggnadsomåtminstonefrån medel¬

tiden funnits vid våragårdar ochsomanväntssom

kök,grovkök,ystningsrum,sovplats^osv.beroende påivilkenmiljö ochivilken tid manbefinnersig.

Ordet ”störs”"* med flera lokalavarianterkommer från stekarhus, somfinns belagtifornsvenskatex¬

ter och dåi betydelsenkök, köksbyggnad. Det är endast iDalarnasom samma typ avbyggnad kal¬

laseldhus,iövrigadelar^avfäbodområdet används

olika dialektala formeravstekarhus.

Påfäbodarna harettstörs använtssomarbetsut¬

rymme för förädling av fäbodens mjölk, för yst- ning, smörtillverkning, mesekok och disk. Störset

har på sina håll använts som sovplats långt fram

itiden. Dethar haft olika storlek och utformning,

från enklakokstäder,överfristående eldhus till fint

inreddarum ipraktiskt ordnade längor.*

Attföljastörsetsutvecklingärattfölja^enständig förändringsprocess i byggnadens utformning och placering. Förloppetär sammanflätat med utveck¬

lingen av andra angränsande funktioner, såsom köket, fäbodjäntornas vistelse- och sovutrymmen

samt gästutrymmena. Det är som en föränderlig

amöba somväxer,minskar, som frigörs eller före¬

nasmed andra _utrymmeniarbetslivet påfäbodar¬

na. Bitvis är processenotydligoch man lockas till antaganden, men särskilt under i8oo-talet och det tidiga 1900-taletkan^man tydligarese, hur föränd¬

ringarna i byggnaderna följer förändringar i den

agrara inriktningen elleri det omgivande samhäl¬

let.

Utan

fäbodar, inga storslagna hälsingegårdar

IsödraNorrland, där områdena försädesodlingär begränsade och sädesodlingi sig ärettosäkert före¬

tag, varjordbruketidetäldre agrarsamhället främst

inriktat på boskapsskötsel. Åkermarken och där¬

medbyarnafannsideklimatmässigt bästa lägena, längssjöaroch dalgångar.Ide vidaomgivande och högre belägna skogsmarkernakunde djuren gödas

undersommarensbete, härfanns ocksåmyraroch

f

FIGUR I.KokhuspåNyvalleniHassela.

andra rika vinterfodermarker. Kornaslaktationspe-

riod varkortareänidag och dess topp förlagd till

sommaren, då markernas rikedom kunde utnytt¬

jas.'’ Mjölken dracks sällan färsk, den förädlades

till produktersom varhållbaraävenundervintern då kor och getter stod i sin. En mängd olika ost- ochmeseproduktertillverkades på fäboden under

sommarenoch fördes hem till gårdenförattkon¬

sumeras undervintern. Mjölken från sommarens

grönskaomvandlades till behändiga och lättförva-

rade koncentratavprotein,kalk ochvitaminer.Ett optimerat markutnyttjande anpassat till de natur¬

geografiska förutsättningarna hade skapats.

Kvinnliga arbetsområden

Olika lösningar på arbetsorganisationen förekom på fäbodarna, ibland vistades hela familjer där,

men oftast var det kvinnor som ensamma skötte

ruljansen. Eäbodarnavar dåkvinnornas domäner,

här fickmanorganiseraoch utföra allt arbete själv,

helt under_egetansvar.Männensrollvarbegränsad

till attvid buföringen hjälpa till med transporten

upptill fäboden,seöverochrepareragärdsgårdar, hugga ved ^m.m.samthämta ned de färdiga mjölk¬

produkterna till byn.Även^{om man}vid hemgården

hade en någorlunda jämbördig arbetsfördelning

med skilda ansvarsområden för man och kvinna,

varkvinnanrättsligt ochävenpraktiskt underställd

mannen. På fäboden fick kvinnan friare spelrum,

dettavarhennes exklusiva verksamhetsfält. Fäbod¬

arbetet innebar å andra sidan en tyngre ansvars- bördaioch medattkvinnorna vid fäbodarnaägde

en ekonomisk nyckelposition. Mjölkprodukterna utgjorde en stor del av kosthållningen, till ^var¬

dags och till fest. Devarkontentan avhela mjölk- djurshållningen, kärnan iden valda jordbruksstra- tegien.

Kokhuset, fäbodens hjärta

Mjölkproduktionen med dess olika sysslorär det

centralai fäbodens arbetsliv.Anordningen föryst-

ningen är hjärtat i denna miljö. Hur och var yst- ningen har utförts har varierat under olika tider och utformats olika från plats till plats.Varianter finns på landskapsnivå, på fäbodområdesnivå, på

sockennivå och ända ned till de enskilda fäbodstäl¬

lena. Ystningenkräverintestorainrättningar isig,

en eldstad av något slag med ett enkelt tak över elden räcker tillsammans med goda rutiner, rent

vatten och ^rena redskap för att skapa en fullgod produkt.Eldstaden kanvaraallt frånenringavste¬

narpåmarken tilletttäckt kokhus, enöppen spis

ienvanlig bostuga ellerenfunktionellt avgränsad del iavancerade sammanbyggnader.

Detfinnsintemångakokhus bevaradeiHälsing¬

land.^ Dagens kokhus är oftast uppförda i senare tid som halvöppna, mindre byggnader under pul- pettak. Inredningen kan bestå av en rostfri disk¬

bänk, enkokgryta föruppvärmningavdiskvatten,

envedspis och några träbänkar. Pånågrahåll sker självaystningen, dåvasslan ochostmassanskiljsåt underlöpning ochuppvärmning, istugans öppna spiseller vedspis, medan den ångande och tidskrä¬

vande mesekokningen avvasslan oftast sker ute i detta enklare kokhus.

Eldhus och stekarhus i Norden

Störsen har funnits länge och i olika former över hela Norden. Vissa forskare vill föra störsens

ursprungned till de nordiska järnålderslånghusen,

som inrymde flera funktioner, till exempel fähus, stall, foderlada och eldhus.* ”Eldhuset” hade en

eldstad mitt på golvet och fungerade som både kök ochboningsrum eller ”stuga”. Man^menar,att stuganvarettavde förstautrymmensombrötsut

ur längan och uppfördes som fristående, då den

nyatimringstekniken infördes under ^senare delen

avjärnåldern. Några av eldhusets funktioner flyt¬

tade med ut till den timrade stugan. I långhusets

eldhus fortsattemanattanvända denöppnaelden, ärilen, tillattbaka, brygga och koka.Närdet gamla långhuset förföll och det ^var dags att förnya eld¬

huset, vardetinte längre nödvändigt medett hus

i^sammastorlek, då fleraavdess funktionerredan flyttatsuttill småhus. Detnya eldhuset uppfördes

därför mindre och nu i timmer. I och med att

det ^var i detta hus ^som den öppna elden, ärilen,

fortsatte attanvändas, följde benämningen eldhus

eller stekarahus med.’ I den _nya, timrade stugan hade man däremot en hörnspis med någon form

avskorsten ellerenugn (jfreng. stove och stuga).

Senarekanvise,attdennauppdelningistörs(med äril) och bostuga (med hörnspis) flera hundraår

senareuppträderpåfäbodarnaiOvanåkersocken.

Timringstekniken brötupp järnålderns längortill

enskilda byggnader under slutetavjärnåldern och det månghussystem, som sägs känneteckna norra delenavlandet,uppstod. Emellertidärkunskapen

om dessa samband ännu till stora delar otillräck¬

lig-

Under medeltiden är denna funktionsuppdel¬

ning i enskilda byggnader tydlig. I Norge (liksom på Island) ansågs från ”sagatiden” ända in i sen tidtrehus förutom uthusenvaranödvändiga på^en gård;stugan,eldhusetoch boden.Istuganvistades

manunder dagen,sov omnatten och därlagades

ocksåmaten.Ieldhuset bakademanbröd ochtvät¬

tade kläder, värmdevatten till djuren, bryggde öl

och kokadelångkok och festmat.Undersommaren

flyttade familjen oftaut i eldhuset, där ^man även lagade mat ochåt.‘°

1700-tal

Under medeltid återfanns störsenvid hemgårdar¬

na, därefter verkar de ha försvunnit från hemgår¬

den. Bryggstugan övertog så småningom störsets rollsom grovkökoch blev dåsamtidigten avplat-

sernaför sommarboendet.På vissahållilandet och isärskildamiljöer kundestörsen emellertid finnas

kvar hemmavid fram tilllyoo-talet.^ På gårdar med skogsfinskt ursprung fanns de under 1700-talets början,'^menkan där ha samband med rökugnens begränsadeanvändningsområde och dåanväntstill

enklare och slabbigare kökssysslor ^som långkok

och diskning.Detfinns uppgifterfrånDalarnaatt eldhusen fanns kvar vidnågrahemgårdarfram till

förra sekletsbörjan.'^

Det är troligt attstörset åtminstone vid medel¬

tidens slut bör ha funnits på både bodland och fäbodar, eftersom detärensåcentral byggnad för mjölkhushållningen. Från 1700-talet finns tydliga beskrivningaravstörspåfäbodar, där de vid denna

tid kundevarafäbodens enda husförmänniskorna,

somköks-,ystnings-och boningsrum. OlovJ.Bro¬

mangeri sinGlysisvallurenbeskrivningavförhål¬

landenavidr730-talet: ”Emedan häråorten, snart sagt,intetbondahemfinnes,^somicke måstehafwa

fäboställeneller muhlbete ifrånbohlbyn... somliga närmare, somliga fiärmare, 2 el. 4. mihlar ifrån byn; somlige pået ställe, andre på 2, någre på3.

hwarföre fähusen, miölkboden, ochstyrsetbyggas måste; såatenbonde,förenakomåstehafwa2el.

3.båsar...tyärnödigtattther på fäbodarne hafwa nödig hus, dock allenast sommarhus,intetwarma för boskapen; men kiällare och skuggrika bodar

förmiölken;utiStyrseneller husenför fägäntorne

kunnamångaboutiet rum,hälstnäreldstadenär

mituti,ochgålfwet bara jorden, lafwar eller giällar

å2.el._3.sidor, widwäggenaattligga på;Sådanhus byggas eftervars ochens förmögenhet..

Beskrivningenav störset hos samtida författare

kanmerlikna deeldhus,som finnsitexDalarna,

än de bevaradestörsen i södraHälsingland. Pehr Schissler,prästson från Järvsö, beskriver fäbodens byggnader vid mitten ^av 1700-talet...”Then 3:die

Gården kallas Fäbolandsgården och är liggande

ifrån Hemmans-gården ofta hela ³ mil till skogs.

Här hålles wälintetenegentelig Gård, men dock

thenödigaste hus, somStörs hwilketär gjortsom

enLadamed gråstens Spishällmitt uti, utanSkår-

stenmedethålpåtaket,^samtFähus, Hölador, Käl¬

lareoch Härbre.”'5

Även från senare tid finns från norra Hälsing¬

land beskrivningar av sådana, ordinära ”eldhus”

med rökutgång genom taket, bland annat från

Los.'^

Det

enrummiga störset

Sigurd Erixon, som under de första årtiondena

av 1900-talet ägnade sig åt omfattande smdier

avdetnordsvenska byggnadsbeståndet, reste runt i bygderna under den tid, då de flesta ^av våra gamla byggnadstyperfannskvar och användesisin ursprungligafunktion. Vid denna tidvareldhusens utbredningbegränsad tillövreDalarna, Härjedalen

ochJämtland. Enstaka eldhus kunde ännu hittas

i Medelpad, men han konstaterade att i Gästrik¬

land,Ångermanland och Hälsingland^varde ”helt

borta”.'^Glädjandenogfinns detrotsallt bevarade

iensärskildvariant iHälsinglandiOvanåkersock¬

en, där kallade ”stöss”,'* och i en förkrymt form på fäbodarna iJärbo socken i Gästrikland under

FIGUR 2.Längslångsidorna går smala lavar, därmankundesitta,sova eller förvara redskap.

Laven ärca 35-38cmbred (bildent. v.).

FIGUR3.Gluggför ljusinsläpp och rökregleringpåvardera långväggen(bilden t. h.).

FIGUR4.Tvåexempelpåden enklaste formenavstörs,

som är en eldhusliknande byggnad med gavelingång,

mitthärd ^utan skorsten, jordgolv och rökspringor i gavelröstena.

Ol-Ob, Våsbofäbodart.v.och Rottbes,Loftsbo fäbodar, t.h.. Ovanåker,skala 1:200.

FIGUR5. (nedan) Störs vid Rottbes, Loftsbo fäbodar.

Utvändigt liknar byggnaden en vanlig, rundtimrad lada, men den ärinredd som ett störs. Detta ärden äldsta typen avstörs, som äröppen upp till taknock och har rökhål ellerrökspringor vid gavelröstena,sotiga väggar,lavar längsväggarna,två åsarför kittelupphäng- ningen ochen numeraförsvunnenöppenhärdmittpå jordgolvet. Bakom störsetligger själva bostugan. Stör¬

setochbostuganäravgränsadefrån fähusfållan (kyan)

genom enstenmur, menstårnärafähusetsåmaninte fårsålångtattbära mjölken.

« £

FIGUR6.(nedan)Störset iRottbes vallhargavelingång.

Lavarnaskymtarnereihörnet ochupptill de långsmala springorna, där röken letarsig ut. På de två åsarna i huvudhöjdhängdeman uppgrytanöverelden.

FIGUR7.(nederst)EttstyrsiJärbo,enförkrymptformav detgamla stekarhuset. Härden äruppbyggdavnatur¬

stenarochi röstetfinnsöppningenförrökutgången.

benämningen ”styrs”. Järbos till ^synes enkla, ved-

bodsliknande skjul i brädklädd resvirkeskonstruk-

tion visarsiginnehålla miniatyrformeravjärnålder¬

långhusens eldpall ^avgråsten placerade direkt på jordgolvet, starkt nedsotadeinnerväggar och rök¬

gluggarigavelröstena.'^

I Järbo liknar byggnaden mest ett kokskjul,

medan den”urform”^avstörs^somfinnsiOvanåker är^{en mer}eldhusliknande byggnad. Det är dären

knuttimrad,fristående, enrummig byggnad under

sadeltak och med ingångienagaveln, somibland

har en utstickande svale. Eldstaden, ^utan rökhuv ellerskorsten,ligger direkt på jordgolvetibyggna¬

dens mitt.“ Runt två eller ^{tre av} väggarna löper

britsar eller lavar, där man tidigare sov, vistades

och förvarade kokkärl. På långsidorna finns två

smågluggar,för ljusinsläpp och för^attreglera rök¬

utgången. Byggnaden är öppen upp till taknock

och invändigt starkt nedsotad, då röken från den öppna eldstaden letar sig upp mottaket och går

utgenomlångsmalaspringorigavelröstena.^'Det

ärjustdenna detaljsom skiljerstörsen från eldhu¬

sen i Dalarna, där röken i stället går ut genom

öppningarellerspringorvid ”taknocken”. Byggna¬

densanvändningsområdenärannarsdesamma.En

annankaraktäristiskdetalj på störsen ärtvåparal¬

lellaåsar ihuvudhöjd längs med byggnadensmitt, ivilkamanhängdeuppjärngrytanovanför elden.“

Trotsattsådanastörsuppfördes ända framibörjan

av1900-talet,gerbyggnadenettmycket ålderdom¬

ligt intryck.Detärsomattkastasbakåtitidennär

man öppnardengistnadörren och går in idessa sotiga byggnader med inristade svårtolkade med¬

delanden från människor som levde i en tillvaro

som intelängre finns.

Marginalisering och förändring

av störsens roll

Enrummiga byggnader med gavelingång är som

byggnadstyp mycket ålderdomliga. Sigurd Erixon

menar, att byggnader med ålderdomlig funktion

ävenbehållerenålderdomlig form och då särskilt byggnader utanför gårdsplanen.j jordbruk med

extensivkaraktär, där flera resursplatser nyttjades,

finns många byggnader med denna form, såsom slåtterkojor, fiskebodar ochstörs/eldhus.

Att samma hustyp med bibehållen form kunde genomgåförändringar bådeiantal funktioner och

i placering inom engårds olika resursplatser kan

ändå iakttas vid studiet avstörsen. Förändringar¬

na av funktionerna skedde successivt och är del¬

vis parallella med utflyttningen till allt avlägsnare resursplatser. Eventuellt kan^enutveckling ha skett,

somärlikartadpåsåväl hemgård^somvid de olika fäbodplatserna, men med en tidsmässig förskjut¬

ning julängre bortmanbefinnersigfrån gårdscent-

rum. Från början fungerade störset/stekarhuset

eller eldhusetpåhemgårdensomkokhus.Sålänge

detvarinrymt ilånghusen användes detocksåsom sovutrymme och vardagsstuga. Någon gång strax före eller under medeltiden övertog stugan först

rollensomvistelseplats under dagen,som (vinter-) sovplats och så småningom ocksåsomkök.Samti¬

digt blevstörsetalltmer ettystnings-och grovkök.

Samma förändringar kan anas även påfäbodarna

men med några hundra års förskjutning framåt i tiden. En trolig kräftgång vad gäller störsen och

eldhusen kan således vara, att de försvann först vid hemgården, därefter vid bodlandet eller hem¬

fäboden och sist vid fäboden eller långfäboden.

Antaletanvändningsområdenförstörsen,som sov¬

utrymme,vistelseplats ochkök, förändradessamti¬

digt.

Relativtsentbyttemanutde gamlastörsenmot bekvämare_stugorpåfäbodarna bådeiHälsingland

ochidenärliggande landskapen.^'* De flesta bostu¬

gor vid hälsingefäbodarna är av ungt datum och huvudsakligen uppförda under 1800-talet. De tidi¬

gaste stugornafrån slutetav1700-talet kan havarit avsedda förgäster och även för fästfolk och hus¬

bondfolk,menabsolutinteför bojäntornaattsova i.Denkvarlevande sedenattstugrummetsfintupp¬

bäddade säng var närmast tabu att använda för¬

utom vid mycket sällsynta tillfällen, kan ha sitt

ursprungidenna utveckling.

Sammansättning i längor

DetvarvanligtattmaniHälsinglands olika bebyg¬

gelsemiljöer, på hemgård, bodland och fäbod,satte

sammanbyggnadskropparmed angränsande funk¬

tioner tilllängor. På fäbodarnaiOvanåker socken

harman,huvudsakligen under1800-talet,samman¬

fogat det fristående störsetmed andra utrymmen

som hade praktisk närhet till ystningen, funktio¬

nellt ochspatialt.Enny,praktisk byggnadskategori

kansägasha uppstått,somhär kallas ”störslängor”.

källarkuile

FIGUR7.Detenklastörsett.h. medgavelingång harställts

sammantill^enlänga.Överjordkällarent.v.hartidigare

stått en vedbod. I mitten finns ett sammanbindande lider, varifrånbåde jordkällare ochstörsrumnås.I vin¬

kel tilllänganstårenbostuga.Laroms,Räkabofäbodar.

Ovanåker, skala 1:200.

gavel till vedbod

FIGUR 8. Här har samma byggnader som i Laroms, Räkaho ställtssammantillenlänga, beståendeavfrån

vänsterettstörsrum,ettlidersamten vedbod medkäl¬

lare under.Härhar emellertidstörsrummetförsettsmed inredning, det villsägabortaärden öppnaärilenmitt påjordgolvetochrökutgångenigavlarna. Iställethar

man satt in en hörnspis med skorsten, lagt in golv

ochfåttinnertak. Störsrummetfårdärigenomsamma

utformningsomsjälvabostugan.Haga iVåsbo fäbodar.

Ovanåker, skala 1:200.

Envanlig kombinationavutrymmenilängornaär,

att själva störsrummet i ena änden av längan via

ettlider(svale)förenas med^enkällare underjord

ochenvedbod^ovanjordiandraänden. Detmesta somhörde till ystningsarbetet nåddes inomnågra

stegsavstånd.

Ide enklaste ochtroligen äldsta längornaärdet gamla, eldhusliknande störset med jordgolv, mitt¬

härd, lavarmmhopställt med lider, källare, vedbod

eller _stuga till en länga. Timringen kan då ^vara

enklare och i rundtimmer. I de ”senare” längorna

med inreddastörsrum,har^mandäremottättimrat, bilattimmer.

De ”inredda”

längorna

Störsrummet i längorna förseddes efterhand med innertak, murad hörnspis med skorsten och lagt trägolv. Störsrummet blir då förvillande likt stug-

rummetibostugan,sompå Ovanåkersfäbodar lig¬

gerintill störslängan.Bostugan,uppdeladi”stuga”

medöppen spisoch uppbäddadsängochettenk¬

lare, oinrettsovutrymmeför boajäntorna, varfort¬

farande helt skild från det särskildaarbetsutrymme

förystningensom skapats i störsen.^^

Deinreddalängorna beståravistort settsamma utrymmensomde enkla, oinreddalängorna.Läng¬

an kan även nu utgöras av störsrum, ettsamman¬

bindande lider samt i andra änden vedbod med källare under. Fler_utrymmenkan också länkastill.

Idesenastbyggda ellersenastinredda längorna (vi

kan då befinnaossvid förra sekelskiftet ellerbörjan

av 1900-talet) har inredningen ett samband med

separatorns ochjärnspisens inträde.^® De handve¬

vade separatorer som fanns tillgängliga ihandeln

från tidenrunt1890gjorde mjölkhanteringen effek¬

tivare, bådepåhem- och mejerinivå.Separeringen

avgrädde,som tidigare skettivida mjölktråg och tagitflera dagarianspråk, förkortadesnutillnågon

timme. Mjölkhanteringen blevdärmedmerhygie¬

nisk. Separatorn ficksin givnaplats istörslängans lider, därmansåsmåningom också kundesätta in

enzinkdiskbänkochden handvevade smörkärnan.

Nu slabbade ^man inte likamycket och jordgolvet

kunde även i lidret ersättas med ^ett löst trägolv,

ibland med restskivor av mönstrade korkmattor

ovanpå.

Ävenommanilängan kan urskiljaettäldrestörs,

som tidigare stått fritt, förefaller de olika delarna

FIGUR9.Haga iVåsbofäbodar,sammastörslängasompåplanritningen(fig. 8J. Vedbod med underlig¬

gandekällare liggeröverst isluttningen,i mittendet sammanbindande lidret och nederst det inredda

störsrummet.

i deninreddalängan ha ställts samman samtidigt.

Man har medvetet strävat efter att ge längan en

enhetlig yttre form, under ett gemensamt tak i

sammahöjd och med byggnadskroppariliknande

bredd.

När störsrummet harinretts med innertak och

golv ochöppenhörnspis, verkar detsom ombojän¬

tanssovplats harflyttatsuturdettarum.Dettaför¬

utsätterattmanhaft andra_utrymmendär hon kun¬

nat sova. Sovplatsen kunde dåfinnas i en mycket

enkel bod eller_utrymme intill bostugans smgrum

(det med öppen spis) eller i ett lika enkelt rum vid störsrummetsgavel.Manförvånarsig över, att

bojäntan sällanharsovit idetrumdär denöppna spisenfanns, och inteheller ibostugans ^stugrum.

I stället har hon sovit i en väggfast säng i dessa simplautrymmen, som visserligen hade brädgolv,

menokläddatimmerväggar,öppetupptill taknock

ochutan eldstad.

FIGUR10.Ettexempelpåhur det enklastörsetmedgave¬

lingång utvecklatsfinns vid Hillströms,Torpetsfäbodar.

I och medattgolvhärden och lavarna försvunnit och

ersatts av innertak, golv och hörnspis, flyttar bojän¬

tan uturstörsrummet. Hennes sovplats blirhär i en

gavelkammare, där det idag finns spår av väggfasta sängar. Kammaren har golv, men saknar innertak.

SKALA 1:200.

FIGUR II.En avdelängsta störslängorna(ca zomlång) finnspå Gräsbofäbodar.Bostugant.v.

medsinförstugaoch kammare ingårhärilängan, mendenpraktisktordnadeystningsavdelningen

t.h. medlider,störsrum, sovkammaresamtvedbodärhelt skiltfrån bostugan. Frånlidretnår

man bådejordkällaren, där mjölkengräddsattesochostenförvaradesoch själva störsrummet.

Genomen lucka mellan vedboden och sovkammarenkundevedenlangas vidare tillstörsrummets öppna spis. Enbitbortanförlängan finns^enliten ”eldsta” underpulpettak medöppen härd för värmningavdiskvattenm.m.

skala: i;zoo.

Inredda störsrum i breda

huskroppar

Från 1870-talet finns några exempel på att störs¬

rummetflyttatin iden på modet vanliga breda hus¬

kroppen antingen iett husavkorsplanstyp, elleri sexrumsdeladebyggnader.Fäbodenligger dåpåett ställe med relativtmycket mark, och hela fäboden

gerintryckavettbodland ellerettnybyggelämpat

för _permanentbosättning. Trots attfunktionerna störsrum, stugrum, sovkammare har bakats in i

samma hus, hålls de fortfarande skilda åt, vilket markeras av att stuga och störsrum inte kan nås

annat än_{genom en} förstuga.Vid ”Passla”iNäver¬

berget med bred, sexdelad huskropp, har funktio¬

nernafrånjärnålderslånghusenåteruppstått. Störs¬

rummet i mitten nås endast från förstugan och flankerasavstuga och kammare påenagavelsidan

och stall med foderbod påden andra.

Tre eldar

Placeringenavystningsfunktionen harisentid tagit olikariktningarilandskapet.På någrahåll kanyst- ningenha flyttatsintillstugansöppna spiseller till

den enkla kokstaden utomhus. Fleraav störsläng¬

ornaochstörsen iOvanåker fortsatteattanvändas

långt framitiden, någraändaframtill andra världs¬

kriget.Detvarfrämst de bönder,somhade relativt lite mark i hembyn, men bra mark vid fäboden,

som användesinafäbodar ochstörslängst.

På Ovanåkersfäbodarna kunde ^man ha tre eld¬

städer,en ibostugans öppna hörnspis, eni störs¬

rummet och en utomhus i ”eldsta’n”. Eldstan

var ett enkelt litet skjul eller halvöppen kokstad

underpulpettak föruppvärmningavdiskvatten och

ibland förmesekokning.Detärdennakokstadsom

uppfördes senast påfäbodarna, ^som på de flesta

hållövertagitstörsetsroll och ibland ävenbenäm¬

ningenpådet egentligastörset.Detärdennasista länk i störsets kräftgång som finns bevarade på någraavdagens fäbodar iövrigadelaravlandska¬

pet.

Dateringar och utvecklingsgång

Kanske det går att i Sigurd Erixons anda utläsa

urdokumentationenöverbyggnadstypenstörsatt det faktiskt finnsenutvecklingskedjaibyggnadens

FIGUR 12.Treeldarpåfäboden (Skomakra, Våsbo).Denförstaär i störsrummetsöppna spis, avseddförystningochmatlagning.Denandraär istugan, använd^avgästerochhusbondfolk.

Dentredje eldenärutomhus,enenkel ”eldsta" föruppvärmningavdiskvatten, diskning och mesekokning. Vippbrunnen ligger påbekvämtavståndbakom eldstaden. Självaeldstaden är

under trälockettillvänster.

FIGUR13.En upp¬

delningavolika

typeravstörs, från de enkla till

demer samman¬

sattaochför¬

modligensenare typerna.

oinrett störs

friståendestörs medgavei- ingång,jordgolv medmitt¬

härd,rökutgångi gavlarna, lavar ochsidogluggar

inrett störs

störs medhörnspis medskorsten,innertak, golv ochfönster, gavelingång

oinreddstörslänga ^inreddstörslänga

Varianterpå inredda störs:

störsrum sovkammare

(Passla, Näverberget)

foderbod störsrum sovkammare

utformning. Byggnadstypen går i Ovanåkers sock¬

en från en fristående byggnad med gavelingång, lavar, eldstad på jordgolv i byggnadens mitt och rökutgång i gavelspetsarna,via olika sammansätt¬

ningar i längor till ett inrett störsrum med golv,

innertak ochöppen spis.Deoinredda längornaär

somtypäldreändeinredda.Detinreddastörsrum¬

met finns antingen i längor eller som en del av ett korsplanshus eller i ännu större och bredare komplexi salsplan.^^ Det äremellertid intesäkert

att typologin följer strikta kronologiska mönster.

Säkertärdäremot, attallaformeravdestörssom är bevarade, förekommer parallellti tid. Ett störs

avden äldsta, enrummigatypen kan ha uppförts

under sammatid, eller till och med senare än de

mestutvecklade och intrikatatyperna.^*

Kronologinär osäkereftersom dendrodatering-

ar saknas. Inristade årtal på timmerväggarna blir vägledande för åtminstone det senast tänkbara uppförandeåret.

Varför

längor?

Varförfogademan sammanolikafunktioneriläng¬

or?Vardet enbart förattskapapraktiska enheter,

där alla arbetsmoment, tillbehör och nödvändig utrustning fanns lättillgängliga och samordnades?

Störslängornavar praktiskt sammansatta enheter,

avseddaför kvinnliga arbetsuppgifter ochett ren¬

odlat kvinnligt arbetsområdehade skapats. Hade mjölkning och osttillverkning fåttökad betydelsei jordbruksekonomin?

Eller kanjustdessa längor, ^somtycksvaravanli¬

gastfrån mitten till slutetavi8oo-talet, ävenvara

enföljd avandrafaktorerijordbruket vidhemgår¬

den? Detfanns vid denna tid^enstarkjordhunger,

ett stort behovatt maximera sina odlingsmarker.

Det fick som följd, att även fäbodar som under

flera århundraden endasthaft små öppnakalvha¬

gareller mycket begränsadeängsmarker, ^nu, med

förbättrade jordbruksredskap och dikningsmeto- der, odlades upp. Alltsom gick attplöjaupp och

såhavre, korn ellerpotatis påanvändes. Till och

med_{myrar, som}angränsadetill fäbodarna, redovi¬

sades i det senare lagaskiftesmaterialet som åker

eller svaljord. Detta kan ha inneburitatt männen började vistas mer på fäbodarna för att kunna

sköta odlingarna och att det därför fanns anled¬

ningattavgränsadessa kvinnligaarbetssfärer. Efter

slutet av första världskriget har odlingsmaximum

passerats,och desenastuppodlademarkerna,som

var avdålig kvalitet,övergavs. Storaomställningar

skeddenusamtidigt,sommedfördeattinga störs¬

längorlängre uppfördes.

Vad hände

samtidigt i samhället?

Under 1870-talet och de kommande årtiondena

skeddestoraförändringarijordbruket. Ekonomin

somframtill dennatidistort settbaseratspåsjälv¬

hushållning, där det mesta tillverkats och produ¬

cerats inom gården, övergick allt mer till en pen¬

ninghushållning. Särskildatjänsterkunde köpasnu närgården också kunde säljamerprodukter.Smör

från fäbodarna i Ovanåker såldes på marknaden,

främst till Stockholmoch vidsekelskiftet₁₉₀₀ till

Söderhamn. Under sommaren kunde bonden få extrainkomster _genom direktförsäljning av mjölk

frånfäboden till demångakarlar,som om somma¬

renhöggkolvediskogen. Dennaförsäljning pågick länge, påsinahåll till mittenavförra seklet.

Genomden_agrararevolutionensökade produk¬

tion utan motsvarande sänkning av produktivite¬

ten, kunde den ökande befolkningen behålla en

någorlundajämnoch drägliglevnadsnivå. Allt fler

arbetade utanförjordbruket,arbetsdelningen och

densocialasplittringen ökade. Städernasomfram

till denna tid varit tämligen små, växte. Mindre

samhällenuppstod kring deblomstrande sågverks-

och trävaruindustrierna. Kring de småprotoindu-

striella centravid vattendragen med linförädling, vattensågar, kvarnar och verkstäder uppstod en växandemarknad,som gavböndernaisödraNorr¬

land möjligheter till försäljning av jordbrukspro¬

dukter. Detta medförde en uppryckning av jord¬

bruketlängs norrlandskusten.

Genomindustrialiseringen och den ökade spe¬

cialiseringenökadeävenefterfrågan påarbetskraft,

varvid lönerna _steg. Det var svårt för jordbruket

att slåss om arbetskraften, därför gynnades de

små familjejordbruken, där allt arbete utfördes

av familjemedlemmarna. När inkomsterna ökade

för gemene man, förändrades också kosthållet.

Mankunde alltmerövergåfrån debasalalivsmed¬

len_gryn och potatistill kött ochmjölkprodukter.

Redan från mitten av 1800-talet ökade smörpri¬

sernaoch_genomkonkurrensen från USAavbillig spannmål, som med förbättrade transportsystem

kunde forslas hit, sänktes de svenska spannmåls¬

priserna under slutet av förra seklet. Detta var

någotsomgynnade den redanexisterandeföretags¬

strukturen isödraNorrland, därmindrejordbruk ochfamiljejordbruk inriktade på mjölkproduktion

och animalieproduktion redan dominerade. Man behövde inte anpassa jordbruksproduktionen till

tendensernai detomgivande samhället, förutsätt¬

ningarna fanns redan där.

Det var under denna tid, andra halvan av

i8oo-talet, som verksamheten vid fäbodarna var som intensivast. All mark som överhuvudtaget

kunde brukaskringdenärmastbelägna fäbodarna

nyttjades, djurantaletvar som högst,skogsbetes-

markerna var maximalt utnyttjade, verksamheten sjöd. Detvar också vid denna tid som störsläng¬

orna uppfördes, kanske kan ^man säga att de var

en sorts föregångare i miniatyr på gårdsnivå till mejerierna.

Men, snart och mycket snabbt, började fäbo¬

darnaspelautsin roll.De faktorer^{som man} bru¬

kar räkna som betydelsefulla ärbland ^annatmin¬

dre behovavskogsbetesmarker, dåväxelbruketgav utrymmeförbetesmarker vidhemgården,samtde

framväxandemejerierna.Förskjutningenav ansvars¬

fördelning och arbetsområden inom jordbrukse-

FiGUR14.Årtalet1861 harsparats utnärman

putsademuren till den öppna spisen istörs¬

rummetiHaga iVåsbo fäbodar. Dettaär den äldstafunnadate¬

ringentillett”inrett”

störsmedgolv,

innertak ochöppen spis med murstock.