Den dolda källan i Varbergs fästning Hähnel, Märta
Fornvännen 61, 178-182
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1966_178
Ingår i: samla.raa.se
schliesslich eines schon fruher b e k a n n t e n , fragmentarischen Besemers aus Söder- k ö p i n g ( b e w a h r t im St. R a g n h i l d s Gilles M u s e u m , I n v . N r . 17, S ö d e r k ö p i n g , u n d abgebildet in Svenska T u r i s t f ö r e n i n g e n s Årsskrift 1951, S. 75), gibt es jetzt insge- samt T e i l e von sieben m i t t e l a l t e r l i c h e n Besemern in Schweden.
Die Holzbesemer aus späterer Zeit h a b e n gewöhnlich e i n e n kleinen geschnitzten o d e r gedrecbselten Knebel als Griff mit e i n e r durchgehenclen K a n a l r ö h r e liir d i e Schnuröse. Ein schwedischer P r a c h t b e s e m e r von 1670, A b b . 6-7, h a t e i n e n Griff, d e r mit seiner K e r b e u n d seinen tierkopfverzierten E n d e n auf verbluffende Weise zeigt, wie länge die m i t t e l a l t e r l i c h e n T r a d i t i o n e n in gewissen F"ällen weitergelebt h a b e n .
Cberselzl x>on Willy Schwabacher
Den dolda källan i Varbergs fästning
En fästning som icke i n o m sitt eget o m r ä d e h a d e en o u t t ö m l i g tillgång pä friskt dricksvatten var en ytterst sårbar a n l ä g g n i n g och i l ä n g d e n d ö m d till k a p i t u l a - tion h u r starkt försvaret än m å ha varit i a n d r a avseenden. D e t t a h a r m a n alltid vetat. F ä s t n i n g a r som fick sitt v a t t e n utifrån g e n o m en l e d n i n g g e n o m vallen (som Akershus)
1riskerade att fienden k u n d e d ä m m a u p p v a t t e n f l ö d e t Vallgra- varnas v a t t e n k u n d e förgiftas,
2och i n n e h å l l e t i r e g n v a t t e n r e s e r v o a r e r tog vid torrt väder förr eller senare slut. Särskilt b e k y m m e r s a m t var d e t i ä l d r e tid för k l i p p f ä s t n i n g a r . Att i n o m v a l l a r n a låta b r ä n n a b r u n n a r k u n d e ta å r a t a l .
3Hur löste man det svära vattenförsörjningsproblemet pä Varbergs fästning, när
det gamla slottet o m k r i n g sekelskiftet 1600 omgavs med en bastionerad fästning?
T i l l K ö p e n h a m n kom 1579 en tysk bergsman vid n a m n H a n s Giorwick v.
M a r i e n b e r g — troligen en sä kallad slagruteman — m e d sina gesäller och u p p g a v a t t h a n lörstod sig på bergsbruk och att h a n k u n d e o r d n a vattenförsörjningen i klippfästningar. Fredrik I I , d e n d å v a r a n d e d a n s k e k u n g e n , s ä n d e b e r g s m ä n n e n till Akershus, m e n efter en tids föga framgångsrikt a r b e t e m e d b e r g s b r u k e t vid Åkers kyrka, delades »berggesällerna» u p p i tre g r u p p e r fiir att b r ä n n a b r u n n a r pa Akershus, Bohus och Varbergs fästningar. O r d e r h ä r o m utfärdades den 18 februari 1581.
En u n d e r s ö k n i n g av t e r r ä n g e n i Varberg gav emellertid till resultat, a t t man skulle behöva hugga en 32 a l n a r d j u p b r u n n g e n o m k l i p p a n för att nå ned till vatten. Dä gesällerna ej ansåg sig k u n n a avverka m e r än en aln i m å n a d e n , av- stod m a n frän d e t t a projekt enligt brev av d e n 26 j u n i 1581.
1
C. S. Widerberg, Akershus fattning. Skrifter ulgilt av Det Norske Videnskaps-Akademi i Oslo II. Hist. Filos. Klasse 1932. No. 2, s. 181 ff.
- l u d e r det nordiska sjuärskriget (1563-1570), dä svenskarna innehade Varbergs fäst ning, skrev Johan III till befälhavaren Bo Grip, hur denne skulle förhälla sig, 0111 dans- karna angrep Varberg •antingen med undcrgräfiiing eller förgift i vattnet, som de utan tvifvel väl varde tillbjudandes». P. von Möller, bidrag lill Halland» historia (1874), s. 259.
:l
Gustaf Sledt, Bohus, Bidrag lill kännedom om Göteborg» ocli Bohusläns fornminnen
och historia. Femte bandets första häfte 1891, s. 77 f.
Smärre meddelanden 179
Nu fanns det pä borggärden pä Varbergs slott liksom pä Akershus och Bohus en gammal brunii eller kanske rättare sagt reservoar, som möjligen kan ha till- hört den äldsta borganläggningen. Om gesällerna arbetat på denna brunn är osäkert; de stannade högst fyra månader pä Varberg. 1 alla händelser var denna vattenreservoar pä 1600-talet otillräcklig, och vattnet blev i längden förorenat, dä nödvändig Ösning och rengöring måste ha varit ytterst besvärlig. Pä den tiden brukade mindre goda brunnar förfalla under fredstid. Man föredrog pä sina häll att hämta vatten utifrån, och detta kördes upp i tunnor och tömdes i stora kar av trä, vilka var lättare att hålla rena.
Brunnsanläggningen misslyckades ocksä pä Bohus. Av stort intresse i detta sammanhang är att man där ånyo gav sig i kast med brunnsbrännaiiclet 1616.
Man hade tydligen ingen annan utväg. Det tog tretton är och kostade 30000 dagsverken att med dåtidens metoder nä ett djup av 35 alnar. Och likväl blev resultatet ej tillfredsställande trots att man påträffade tvä källådror.
På Varberg återupptog man synbarligen inte under Christian IV:s regeringstid (1596-1648) det en gäng förkastade projektet att bränna en brunn genom berget.
Man fann en bättre lösning pä problemet tack vare terrängens beskaffenhet vid borgklippan. Man byggde en brunn utanför och placerade de nya fästningsver- ken sä att den blev tillgänglig inifrån. Strax öster om klippan i närheten av bastionen Vita munken fanns tydligen en kraftig källåder, det framgår indirekt av utförda mätningar. Där grävde man en brunn genom sanden och bläleran tills man nådde grundvattnet, för så vitt ett springvatten, en artesisk källa, ej redan dä fanns pä platsen. Brunnen gjordes omkring tvä meter djup. För att inom det avsevärt högre upp belägna fästningsområdet, omkring tio meter, kunna utnyttja vattnet frän den naturliga källan, byggde man i kallmur med grova grå- stenar en oregelbunden cylinder. Diametern torde högst vara fyra och en halv meter. Omkring denna väldiga brunn — hög som ett fyraväningshus i våra da- gar — lades därefter vallen. Ovanpå brunnen lade man ett tak, som kom att Utgöra golv i ett välvt rum med ingång endast frän fästningens insida. Genom en lucka i detta golv, som läg ett par decimeter över den omgivande markens nivå för att inget spillvatten skulle kunna tränga in, kunde man hämta upp vatten. Dä C. G. Brunius besökte Varberg pä 1830-talet var vattenståndet om- kring fem meter ovan brunnens bottennivå, vilket tyder pä ett kraftigt tryck i källan.
4Sådana källor kan leverera över tiotusen liter i timmen, om icke vattnets eget mottryck skapar jämvikt."' 1 alla händelser bör åtskilliga tusen liter ständigt ha funnits i brunnen under 1600-talet.
Den nya brunnen — senare kallad »Konung Carls källa» — var genom sin sinnrika konstruktion omöjlig att komma ät för fienden. Den var osynlig utifrån,
1
C. G. Brunius, Antiqvarisk och arkitektonisk resa genom Halland . . . 1838, (1839) s. 29:
»Man inkommer på östra sidan genom en läng valvöppning till en brunn, vilken vid 24 fots djup har 18 fots vatten. Denna kallas konung Garls källa och har klart och gott vatten.»
' Pä den S. k. Blekelyckan i Halmstad söder om C.algberget fanns en källa, som försåg
Halmstads befästning med vatten, och som vid senare mätning visade sig kunna ge 5600
kannor vatten i timmen med en temperatur av +7 och 9 grader. Föreningen Gamla
Halmstads årsbok 1925, s. 74.
dess v a t t e n k u n d e ej förgiftas eller ens förorenas av spillvatten frän fästningen, och d e n k u n d e ej sina. D e n h a r ä n i d a g — efter m e r än t r e h u n d r a är — rikligt m e d k l a r t och g o t t v a t t e n . D e n e n d a o l ä g e n h e t e n m e d e n s å d a n a n l ä g g n i n g t o r d e ha varit, a t t d e t troligen tog ganska l ä n g tid att u r d j u p e t h ä m t a u p p stora m ä n g d e r v a t t e n i hyttor. D e t t a mäste vara förklaringen till a t t m a n i freds- tid körde u p p vatten i t u n n o r frän en bäck u t a n f ö r fästningen. M e n m e d d e n n a g r u n d v a t t e n t i l l g å n g i n o m m u r a r n a k u n d e Varbergs fäste m e d l u g n motse och ut- h ä r d a en l ä n g b e l ä g r i n g .
6Sandklef h a r i sin u p p s a t s V a t t e n f ö r s ö r j n i n g e n pä Varbergs slott och fästning i F o r n v ä n n e n 1966/1 visat a t t h a n icke förstått d e n e n o r m a betydelse som d e n n a a n l ä g g n i n g måste ha haft. O m h a n s t u d e r a t d e n n ä r m a r e , h a d e h a n förmodligen ej u t l ä m n a t d e n helt i sitt a r b e t e Varbergs historia (196g).
7B r u n n e n o m n ä m n e s i d e t äldsta svenska i n v e n t a r i e t (1645),
8och d e n finns ocksä m a r k e r a d p ä d e n s a m t i d a färglagda k a r t a n , d ä r d e n är b e t e c k n a d m e d havets blå färg." Detta kan säkerligen tolkas så att svenskarna ansåg källan stå i särklass b l a n d fästningens b r u n n s a n l ä g g n i n g a r . Övriga b r u n n a r b a r pä k a r t a n sil lei b e t e c k n i n g e n 9. De är två till a n t a l e t : d e n g a m l a b o r g g ä r d s b r u n n e n som troligen aldrig n å d d e g r u n d v a t t n e t , och en b r u n n m e l l a n Smecljebastionen och M e l l a n p o r t e n strax n o r r o m K a t t e n . D e n n a s i s t n ä m n d a b r u n n o m n ä m n e s v a r k e n i Varbergs historia eller i u p p s a t s e n i F o r n v ä n n e n . Det var tydligen e n m i n d r e källa att d ö m a av n a m n e t »Bräuquell» pä J o h a n n e s Mejers k a r t a (1638). Där- e m o t h a r Sandklef lagt till e n b r u n n som ej fanns u n d e r dansk tid, d e n vid
»Carl X I : s stall». 1»
Sandklefs p å s t å e n d e a t t » K o n u n g Carls källa» e n d a s t skulle n ä ned till vall- gravens b o t t e n n i v ä är icke riktigt, d e n n ä r d j u p a r e . Eftersom b r u n n e n skyddats frän tillflöden u p p i f r å n , kan m a n naturligtvis ej karaktärisera d e n som en »upp- s a m l i n g s b r u n n för v a t t e n som i form av regn fallit m e l l a n m u r e n längs ovan n ä m n d a gata och k u r t i n m u r e n » . D e n n a n a t u r l i g a källa jämställer Sandklef sedan m e d d e n sä kallade » r u d d a m m e n » pä D a m m b a s t i o n e n , vilken v a r e n fiskdamm och återfinnes som »Fischdamm» pä Mejers k a r t a , u r s p r u n g l i g e n i n g a l u n d a e n reservoar avsedd för tvätt. D e t v i t t n a r o n e k l i g e n om b r i s t a n d e begreppsdistink-
0
På Örestens slott i Marks härad i Västergötland, anlagt omkring 1366, fanns ännu vid 1800-talets mitt, då av slottet endast kvarstod en ruin, »en brunn eller cistern, som all- lid häller vatten». C. G. Styffe, Skandinavien under unionstiden (1867) s. 108.
7
Då detta förbiseende påpekades i cn artikel i Hallands Nyheter (den 16 januari 1965), försvarade Sandlcf sig med att påstå att källan icke skulle ha funnits under dansk tid ulan tillkommit under 1700-talet.
8
Inventariet, som är daterat den 17 september 1645, är publicerat av Sven Granlund, Varbergs fästning 1645, Varbergs museums årsbok 1951, s. 5 tf., tillika med den sam- tidiga kartan och Johannes Mejers Kort över det danske Rige (1638). I detta kan man läsa: »Derhoos är een stoor, hvälfd obrukat kellare, item eet hvaltd till vatugratven sässom och een brunn strax der hoos i vallen.» (s. 14).
" Kartan finns i Krigsarkivet (Varberg No 50 I Planer, 1645).
"' Den byggnad som i våra dagar brukar kallas »Carl XI:s stall» finns omnämnd i In- ventariet 1645: »Ett nytt stall av steen.» Under dansk tid läg tyghuset vid borggården.
Detta framgår ej av Sandklefs uppsats.
Smärre meddelanden 181
tion och k u n s k a p i fästningens historia a t t s a m m a n f ö r a sä vitt skilda anlägg- n i n g a r som d e n gamla b o r g g ä r d s b r u n n e n , d e n n a t u r l i g a k ä l l a n , fiskdammen och bassängen i Vita m u n k e n u n d e r samma b e t e c k n i n g .
N å g r a nya r ö n beträffande fästningens v a t t e n f ö r s ö r j n i n g u n d e r d a n s k t 1600-tal i n n e h å l l e r Sandklefs u p p s a t s s å l u n d a ej m e n åtskilliga vilseledande uppgifter.
Det är också a n m ä r k n i n g s v ä r t att Sandklef förklarar d e t »helt naturligt» a t t fäst- n i n g e n för sin v a t t e n f ö r s ö r j n i n g skulle ha varit b e r o e n d e av tillförsel u t i f r å n . D e t är onekligen a t t u n d e r s k a t t a D a n m a r k s på d e n t i d e n främsta fästningsexper- ter. O m d e n m a n som i a n d r a s a m m a n h a n g prisas som ett geni, n e d e r l ä n d a r e n H a n s van Steenwinkel cl. ä., fäller Sandklef följande n e d s ä t t a n d e o m d ö m e : »För fästningens arkitekt var d e t självklart att m a n i en s å d a n n ö d s i t u a t i o n (dvs. be- lägring) fick tillgripa vallgravens vatten.»
Det u t r y m m e i Vita m u n k e n som Sandklef tolkat som en dricksvattenreservoar var i själva verket avsett för ett a n n a t ä n d a m å l .
H a n s van Steenwinkel fick aldrig u p p l e v a f u l l b o r d a n d e t av Varbergs fästning, h a n d o g 1601. M e n h a n h a d e säkerligen i s a m r å d m e d d e m ä n u r d e n m i l i t ä r a expertisen vilka varit i n e d e r l ä n d s k tjänst, k o n s t r u e r a t d e n »skabelon» som till en början låg till g r u n d för a r b e t e t p ä fästningen.
1 1Även o m k o n s t r u k t i o n e n av Vita m u n k e n s i n r e sä som d e n ter sig i d a g k a n h a utförts senare, t. ex. u n d e r d e n a n d r a byggnadsperioclen (1610-15), förefaller d e t likväl ganska troligt, a t t d e t är Steenwinkels i n t e n t i o n e r som förverkligats. M a n anser p å g o d a g r u n d e r att Steenwinkel, som j u själv s a k n a d e krigserfarenhet, k ä n t till fästningstcore- tikern D a n i e l Speckles (Specklins) a r b e t e A r c h i t e c t u r a v o n V e s t u n g e n (1589).
1- Detta verk ger synnerligen utförliga b e s k r i v n i n g a r icke b a r a o m h u r m a n k u n d e o r d n a vattenförsörjningen u t a n ocksä h u r m a n skulle u t f o r m a b a s t i o n e r n a lör att k u n n a göra utfall frän fästningar o m g i v n a av en v a t t e n g r a v .
Det valv till v a t t e n g r a v e n som omtalas i d e t äldsta svenska i n v e n t a r i e t b ö r karaktäriseras som en bassäng, ej som en »reservoar». Golvet h a r lagts i nivå m e d vallgravens b o t t e n , p å d e t a t t v a t t e n s t å n d e t alltid skulle vara d e t s a m m a i b å d a . Bassängen är ett r e k t a n g u l ä r t r u m m e d en l ä n g d av 10 m e t e r och e n b r e d d av 4
1/
2meter, och d e n stär i förbindelse m e d g r a v e n g e n o m ett portvalv, som är 5 m e t e r högt och 2 m e t e r b r e t t . I n n e i b a s t i o n e n l e d e r e n välvd s l u t t a n d e g ä n g , 2 m e t e r bred och 2
xI., m e t e r hög, ned till bassängen, och d e n m y n n a r u t o m k r i n g 3 m e t e r över bassängens b o t t e n . E n »reservoar» h a d e a l d r i g b e h ö v t e n fem m e t e r h ö g och tvä m e t e r bred p o r t för att s l ä p p a in v a t t e n .
11
Sten Maltesen Sehested, sedermera riksmarsk, var uppfostrad i Oraniernas skola. Han deltog vid slutet av 1588 i en kommission för att besiktiga fästningarna i Halmstad, Varberg och Bohus, Widerberg, a. a. s. 15. Han var lensmand på Bohus 1597 samtidigt som Sleenwinkel var stationerad där.
12
