Utvärdering av
Nyborg Familjebehandling och Skola
”Det har blivit lite bättre men de kan inte göra allting för en, lite får man lösa själv. De kan ju inte alltid finnas där.” (Citat barn på Nyborg)
Oktober 2004
Elisabeth Beijer, FoU i Väst/GR
Utvärdering av
Nyborg Familjebehandling och Skola
”Det har blivit lite bättre men de kan inte göra allting för en, lite får man lösa själv. De kan ju inte alltid finnas där.” (Citat barn på Nyborg)
Elisabeth Beijer, FoU i Väst/GR
Nyborg Familjebehandling och Skola
© FoU i Väst
Första upplagan februari 2005
Layout: Infogruppen GR
Innehåll
1. En titt in på Nyborg ... 7
2. Kort om Nyborg ... 9
3. Utvärderingens syfte, innehåll och tillvägagångssätt, en sammanfattning... 10
4. Framväxten av en ny verksamhet ... 12
5. Barnen och familjerna ... 15
6. Verksamhetens innehåll ... 20
7. Vägen in ... 36
8. Vägen ut ... 38
9. Hur går det för barnen och familjerna? ... 40
10. Upplevelsen av att gå på Nyborg ... 44
11. Förutsättningar för arbetet ... 46
12. Samarbete/samverkan ... 50
13. Dokumentation och ansvar ... 61
14. Blir det billigare? ... 62
15. Egenutvärdering ... 64
16. Sammanfattning och diskussion ... 65
17. Referenser ... 70
Bilaga 1. Underlag till ekonomiska beräkningar ... 72
Bilaga 2. Utvärderingens syfte,
innehåll och tillvägagångssätt ... 75
G ula Nyborg, det ena av två Nyborghus, ser ut som jag tänker mig Villa Villerkul- la. Det är ett vackert gammalt hus med vinklar, vrår och snickarglädje. Färgen på huset är varmt smörgul och huset ser nymålat ut. Huset är beläget på tio minuters promenadavstånd från cen- trum i Stenungsund. Jag är inbjuden att delta i dagens bestyr för barn och medarbetare.
Dagen startar i klassrummet hos en av barngrup- perna. Ett stort gemensamt bord i mitten och bar- nens bänkar utplacerade i avskilda hörn. Fem killar och en tjej kommer in. Barnen hälsar på mig och undrar nyfiket vem jag är. Det är kallt ute, vinterns kallaste dag, men inne hos oss är det varmt och mysigt. Dagen startar med klassisk musik och levande ljus, pratet är lågmält. Vem har namnsdag idag? Hur kallt är det ute? Ett av barnen saknas – varför kommer han inte? De två lärarna, en fritids- pedagog, barnen och jag äter mackor och fil.
Familjebehandlaren kommer in och tar en kopp kaffe. Vi småpratar med varandra. Morgonrutinen är likadan varje dag, berättar lärarna. Varje dag ska börja bra, det är viktigt.
Vi går iväg på gympa med några av barnen. Gym- pan sker i en annan skola och är viktig inte bara för den fysiska träningen. Gympa innebär ofta svårig- heter i skolan, förklarar fritidspedagogen. Man ska klara mycket, byta om, duscha, följa regler och sam- spela med andra barn. Hur som helst har alla roligt.
En av killarna fixar inte ett av träningspassen, detta var en jättebarnslig lek. Men han kommer tillbaka och får mycket beröm för det. På vägen hem från gympan är det stojigt och killarna fäktas med pin-
nar. Lugn, de klarar det, säger fritidspedagogen, de måste kunna det också. Fritidspedagogen är kon- taktperson för en av killarna, de känner varandra särskilt väl och de pratar om vad de ska göra under nästa kontakttid – baka chokladbollar kanske, och snacka.
Vad har de andra barnen gjort under tiden och har den saknade killen dykt upp ännu? Lärarna har haft möjlighet att arbeta i lugn och ro med ett par av barnen – ett barn görs det en läs- och skrivutred- ning på och det andra får individuellt stöd i matte för att få träning i att klara de lektioner hon har i sin hemskola. Ett av barnen har varit hos psyko- logen.
Den saknade har inte kommit, man har pratat med pappan, morgonrutinerna har inte fungerat.
Nu är det dags för gemensam lunch. Då anslu- ter sig fler vuxna - chefen för Nyborg, psykologen och familjebehandlaren.
Efter rast fortsätter barnen med sina skolupp- gifter, man sitter i sina hörnor och har nära kontakt med pedagogerna. Två barn jobbar vid datorer. En lärare sitter med armen om ett av barnen. De har huvudena tätt ihop, mumlar lågmält tillsammans som vore det böneramsor, det visar sig vara matte.
Killen får en guldstjärna av läraren för att han gjort arbetet så bra. Har man guldstjärnor fortfarande?
frågar jag. Jamen det är väl självklart, svarar lära- ren.
En av killarna, cirka 10 år, visar mig ett foto av en flicka. ”Jag var ihop med henne. Men det var förut.”
När skoldagen börjar ta slut blir det plötsligt
1. En titt in på Nyborg
oro i rummet. En stol far genom luften. Fattar du inte att det är farligt, säger en av lärarna tyst och tar killen i famnen. De sitter på en stol och killen spratt- lar vilt. Läraren pratar lugnt och lågmält med honom. Ingen i rummet verkar reagera särskilt på händelsen. Efter en kort stund slipper killen loss och slinker iväg till busshållplatsen. Fritidspedagogen går efter och när han kommer tillbaka får vi veta att han fick en kram.
Arbetsdagen avslutas med behandlingskonferens.
Då är alla på Nyborg som arbetar med den här barn- gruppen med. Man diskuterar den sociala, pedago- giska och psykologiska utvecklingen för varje barn.
Ett ”pussel” läggs för att förstå hur man ska lägga upp det fortsatta arbetet med barnet och föräldrar- na. ”Den saknade” diskuteras. Man vet att han egentligen vill börja på sin hemskola. Man beslutar att kalla till ett så kallat nätverksmöte där alla vux- na på Nyborg som arbetar med familjen, barnet själv och föräldrarna kan diskutera situationen. Psyko- logen påminner om att hon först måste få tillfälle att prata med barnet om vad hon kommer att ta upp på det gemensamma mötet. Familjebehandla- ren har fått föräldrarnas uppdrag att höra med so- cialtjänsten i Stenungsund om avlastning. Lärarna kommer att ringa hemskolan. Föräldrarna behöver barnpassning för de yngre barnen i familjen för att i lugn och ro kunna delta i mötet, en av fritidspeda- gogerna lovar att ställa upp som barnvakt.
När dagen på Nyborg är slut är jag det också.
Jag har fått ett Pokemonkort av ett av barnen att sätta upp på mitt arbetsrum i Göteborg. Vad tomt och tyst det kommer att kännas på kontoret efter denna dag så full av intryck, tänker jag.
Elisabeth Beijer
2. Kort om Nyborg
” Nyborg familjebehandling och skola” (i fortsätt- ningen benämnd Nyborg) är en behandlingsenhet med skola i Stenungsund. Verksamheten är avsedd för en målgrupp barn i åldern 6-15 år och deras familjer.
Gemensamt för barnen är störda kamrat- och vuxen- relationer. Ungefär hälften av barnen har eller har haft neuropsykiatriska diagnoser som till exempel ADHD
1. Sedan starten 1997 har 45 barn och familjer haft stöd från Nyborg. Idag är 20 barn och familjer inskrivna.
13 av barnen är i åldrar under 12 år och går i någon av de två barngrupperna i det hus som heter Gula Ny- borg. Sju av barnen är i åldern 12-15 år och går på Röda Nyborg. De båda husen är äldre skolhus och är belägna på ett par hundra meters avstånd från varan- dra nära centrum i Stenungsund. Barnen bor hemma, några barn bor i familjehem. Som regel är barnet och familjen inskrivna under två till tre år.
Verksamheten drivs gemensamt av tre aktörer vid två huvudmän; barnpsykiatrin inom Västra Götalands- regionen samt individ- och familjeomsorgen (IFO) och skolan i Stenungsunds kommun. Uppdraget till barn- psykiatrin och IFO att driva verksamheten vid Nyborg ges av 4 S. 4 S är ett projekt i Stenungsund, ett så kallat SOCSAM-försök, vilket innebär att man med stöd av en särskild lagstiftning prövar politisk och finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjuk- vård samt socialtjänst. Projektet leds av ett beställar- förbund som har det ekonomiska ansvaret för primär- vård, utflyttad länssjukvård (till exempel barnpsykia- trins öppenvård), IFO samt den del av försäkrings- kassornas verksamhet som rör sjukpenning. Skolan i Stenungsund är frivillig samarbetspartner för Nyborg i förhållande till 4 S. Skolan står för mer än halva kost- naden för verksamheten.
Vid Nyborg får barnet undervisning i en anpassad studiegång med fokus på kärnämnena matte, svenska
och engelska. Skolundervisningen ges i liten grupp med sex – sju barn och med en individuellt upplagd under- visning. Barnet får också träning och behandling i var- dagssituationer med hjälp av fritidspedagoger och social- pedagoger. Psykologer arbetar med bedömningar och individuell barnterapi. Familjebehandlare (socionomer) ger enskilt eller tillsammans med socialpedagogerna föräldrabehandling. En grundtanke med verksamheten är att insatserna utformas i nära kontakt med föräld- rarna och i samarbete mellan de olika professionerna.
Till Nyborg finns knutet en ledningsgrupp med che- fer från de tre aktörerna. Ledningsgruppen beslutar i övergripande frågor samt om vilka barn och familjer som ska skrivas in.
Psykologerna och några av socialpedagogerna är anställda av Västra Götalandsregionen, övriga med- arbetare och chefen för Nyborg av Stenungsunds kom- mun och sorterar organisatoriskt under IFO. Cirka 17 personer är anställda vid Nyborg.
1 Attention Deficit Hyperactive Disorder. Huvudsymtomen vid ADHD är uppmärksamhetssvårigheter, impulsivitet och överaktivitet (Socialstyrelsen 2002).
3. Utvärderingens syfte, innehåll och tillvägagångssätt, en sammanfattning
En mer utförlig redovisning av hur utvärderingen genomförts finns i bilaga 2.
U tvärderingen genomförs på uppdrag av 4 S. Jag som utvärderar är anställd som samordnare vid FoU i Väst vid Göteborgsregionens kommunalförbund.
Jag är socionom med erfarenhet från praktiskt socialt arbete framför allt inom IFO. Jag har också många års vana vid utvecklingsarbete med fokus på kvalitetsfrågor från socialtjänsten i Göteborgs stad och vid FoU i Väst.
Handledare för att ge vetenskapligt stöd i utvärdering- en har varit Staffan Höjer, docent vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs Universitet.
Det finns flera skäl till att den här utvärderingen genomförs. Ett av skälen är omvärldens intresse för Nyborg. Verksamheten lyfts i olika sammanhang fram som ett gott exempel på att man förmår möta barn med komplexa problem där det behövs olika kompetenser som samverkar för barnets bästa. I ”Samverkan.nu”
nämns Nyborg som exempel på professionellt nätverk för barn och ungdomar med särskilda behov (Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet 2002:2).
Flera utredningar pekar på problem som gäller sam- arbete mellan socialtjänst och barnpsykiatri, bland an- nat i den så kallade VästBus-utredningen (Västra Göta- landsregionen och Västkom 2003). Samtidigt har det på senare tid funnits ett stort tryck och intresse i landets kommuner att finna former för så kallade hemmaplans- lösningar, vilket ofta innebär att kommunen själv byg- ger upp behandlingsverksamhet som alternativ till köpta insatser från andra vårdgivare. Målet har varit att finna kvalitativt goda och ekonomiska alternativ för barn och ungdomar. Kommunerna saknar ofta möjligheter till behandlingsenheter med barnpsykiatrisk kompetens och skolhem för barn med neuropsykiatriska diagnoser. Det är mot denna bakgrund inte svårt att förstå att Nyborg väcker intresse som en verksamhet som kanske förmått överbrygga svårigheterna mellan olika aktörer och som hittat en form för hemmaplanslösning med skola och barnpsykiatrisk kompetens. Göteborgs-Posten skriver i
en artikel 2004-02-12 om Stenungsund där inget barn faller mellan stolarna tack vare bra samarbete, gemen- sam ekonomi och delat ansvar (G-P 2004). Studiebesöken på Nyborg och föreläsningarna om verksamheten avlöser varandra. Från Stenungsunds kommuns sida har omvärldens uppmärksamhet lett till ett intresse av att verksamheten blir belyst och värderad i en extern, obe- roende utvärdering.
Verksamheten är också resursmässigt en stor sats- ning från flera aktörer. Beställaren har därför bedömt det som viktigt att få insyn och klarhet i värdet av in- satserna för de barn och föräldrar som får hjälpen.
Nyborg och samverkansformen runt verksamheten har nu funnits så pass länge att man hittat en någorlun- da stabil form. Med tesen om nyttan av ständiga för- bättringar vill de samverkande aktörerna genom utvär- deringen få ett underlag för fortsatt utveckling. Med utvärderingen som grund vill chef och medarbetare också finna fortsatt goda former för kontinuerlig egen- utvärdering.
Utvärderingen utgår från följande frågeställningar, som har fastställts i en utvärderingsplan:
Vad är Nyborg?
Hur går det för barnen och familjerna?
Vilken betydelse har samverkan?
Blir det billigare?
Vedung har uttryckt olika syften för utvärdering som kontroll, lärande eller legitimering av verksamheten (Vedung 1998). Utvärderingen av Nyborg stämmer för samtliga syften.
Tillvägagångssättet har varit en kombination av deltagande observationer, intervjuer, genomgång av dokument och kvantitativa sammanställningar.
Deltagande observationer har skett genom att jag
deltagit vissa hela dagar i verksamheten och följt var-
dagens olika situationer samt att jag medverkat på någ-
ra arbetsplatsträffar, behandlingskonferenser och led-
ningsgruppsmöten.
Intervjuerna inleddes med intervjuer med nyckel- personer för olika intressenter vid Beställarförbundet 4 S, barnpsykiatrin, skolan, socialtjänsten och Nyborg.
Jag intervjuade också inledningsvis ett par av de perso- ner som var initiativtagare till verksamheten; chefen för barnpsykiatrin i Stenungsund, den tidigare chefen för IFO:s barn- och ungdomsarbete och kommunens skolpsykolog.
Därefter intervjuades samtliga medarbetare vid Nyborg. Dessa intervjuer gjordes på Nyborg med en till tre, oftast två, medarbetare i sänder. Medarbetarna var grupperade utifrån yrkestillhörigheter; de två psyko- logerna för sig, de två familjebehandlarna/socionomer- na för sig och så vidare.
Vidare har intervjuer genomförts med medarbetare och chefer för de tre aktörerna barnpsykiatri, skola och IFO. För barnpsykiatrin träffade jag samtliga kurato- rer, psykologer och chefen för mottagningen i Stenungs- und i en gruppintervju. För IFO mötte jag de social- sekreterare som arbetar med barn- och ungdomsären- den och deras chef i en gruppintervju. När det gäller skolan gjorde jag en gruppintervju med ett urval med- arbetare från de olika rektorsområdena i Stenungsund.
Samtliga rektorsområden var representerade och yrkes- grupperna var kurator, specialpedagoger, hörselpeda- gog, lärare och rektor. Jag träffade därefter chefen för enheten för barn och unga vid IFO och områdeschefen för skolan i södra Stenungsund var för sig för vissa kompletterande frågor.
Intervjuer med chefen för Nyborg har skett konti- nuerligt under utvärderingsarbetet.
Jag har också genomfört intervjuer med barn och föräldrar. Ett urval utifrån de 45 barn som varit in- skrivna från start till idag gjordes med ambitionen att få en så god spridning som möjligt. Faktorer som be- aktades för urvalet var kön, ålder, tid på Nyborg, om behandlingen pågår eller är avslutad, vilken barngrupp man tillhör, familjesituation samt om placeringen lett vidare till skola eller annat. Tio familjer valdes ut och nio tackade ja till att delta. I sju av de nio familjerna har jag haft någon form av kontakt med barnet. Totalt har information lämnats från 20 personer i de 9 famil- jerna.
Intervjuerna har varit utformade med öppna frågor i temaområden, som anknyter till de fyra huvudfrågor- na i utvärderingen. De intervjuade har kunnat komma med egna tankar om sådant jag inte frågat men som de intervjuade ansett vara viktigt för utvärderingen. Fler- talet intervjuer har skett med bandupptagning och där- efter skrivits ut ordagrant.
En genomgång av verksamhetsdokument från star-
ten 1997 har skett. Det har handlat om underlag för beslut om start eller utökning av verksamheten, verk- samhetsbeskrivningar och verksamhetsberättelser. En granskning av formerna för individdokumentationen vid Nyborg har gjorts.
En beräkning av kostnader för Nyborg och för olika alternativ till Nyborg har genomförts av Malin Olsson vid Göteborgsregionens kommunalförbund i samarbe- te med ekonomer i Stenungsunds kommun.
Vissa uppgifter om barnen har sammanställts uti- från data om barnen som medarbetare vid Nyborg tagit fram. Uppgifterna har varit avidentifierade.
Läsanvisning
Utvärderingen har genomförts under läsåret 2003/2004 och där det i rapporten står ”nu” eller ”idag” avses det läsåret. Där det i rapporten står ”yngre barn” eller ”äldre barn” menas att rapporten följer uppdelningen av barn i åldrar, barn 6-11 år i huset Gula Nyborg och barn 12- 15 år på Röda Nyborg. I citat har ”han” eller ”hon”
genomgående ersatts av ”barnet”, för att minska ris-
ken att kunna identifiera enskilda personer.
4. Framväxten av en ny verksamhet
V
i fick en lysande idé. Skulle vi inte kunna göra något ihop? Jo, sa alla. Och så satte vi oss framför datorn och skrev. Det tog inte mer än en och en halv timme att skriva ihop det som sedan blev Nyborg och som vi alla var helt överens om – skolan, barnpsykiatrin, socialtjänsten. Vi var rörande överens. Vi tyckte att det var viktigt. Jätteviktigt.Barn mår inte bra av att bo på institution, att skiljas från sina föräldrar. Föräldrar måste också få hjälp för att kunna vara i fas med sitt barn. Och så hade vi några barn i våra huvuden på ömse håll som vi tänkte att ett Nyborg skulle passa ut- märkt för.
Så berättar två av initiativtagarna; chefen för den barn- psykiatriska öppenvårdsmottagningen (BUP) i Stenungs- und och den tidigare områdeschefen för barn- och ung- domsarbetet inom IFO, om hur Nyborg utvecklades från idé till verklighet under år 1997. Det blev en snabb process i ett samarbete mellan cheferna för barnpsyki- atrin, IFO och skolan i Stenungsund. Idén växte fram ur en diskussion om hur man gemensamt skulle lösa svårigheter med utåtagerande barn på högstadiet. Che- ferna kände varandra genom en samverkansgrupp med flera aktörer runt barn i riskzonen, ”BIZ-gruppen”, som hade som uppdrag från Beställarförbundet 4 S att sam- verka för barns bästa. Skolan ingår inte i 4 S men hade bjudits in särskilt eftersom gruppen såg skolan som en så viktig samarbetspartner. Det fanns vid detta tillfälle möjligheter att söka särskilda skatteutjämningspengar.
Det visade sig sedan att det inte beviljades några såda- na särskilda pengar men då hade tanken redan slagit rot. Från olika håll hade man sett att vissa barn skulle må väl av en lösning med sammanhållna insatser från barnpsykiatri, skola och IFO. Skolan var olycklig över att inte kunna lösa vissa problem och IFO såg att det fanns möjlighet att ta hem ett barn som vistades på institution.
Skolpsykologen i Stenungsund, som också deltog i BIZ-gruppen, bekräftar bilden:
Vi spanade mycket efter idéer om allt möjligt, inte bara sånt här. Då kom det upp att det fanns ett barn ute på ett behand- lingshem som skulle hem. Som absolut inte kunde gå i en vanlig skola. Då hade man fått sätta dit någon och då ryker ju en halv miljon fort. Och sedan hade jag ett barn som abso-
lut inte klarade av att gå i skola. Det var så struligt. Så där måste vi göra en placering. Dessa två barn är upphovet till Nyborg.
BUP-chefen och områdeschefen berättar vidare att för- slaget föll i god jord hos Stenungsunds kommun och hos 4 S och att besluten fattades snabbt. Barnpsykiatrin fick extra pengar från 4 S för att kunna delta. IFO fick avstå från extra pengar och skulle arbeta in kostnaden i budgeten på tre års sikt. Skolan medverkade frivilligt och såg ekonomi i lösningen från början eftersom kost- naden för Nyborg skulle kunna bli lägre än särskilda stödinsatser för barnen inom skolans ram. BUP-chefen tror inte att denna gemensamma lösning skulle ha varit möjlig utan de särskilda resurserna till barnpsykiatrin från 4 S. En annan förutsättning var att barnpsykiatrin fanns i Stenungsund. Fram till 1996 hade man funnits i Kungälv med en gemensam mottagning för Kungälv – Stenungsund. Alla dessa förutsättningar – närheten mel- lan aktörerna i lokalsamhället, 4 S:s önskemål att åstad- komma goda samverkanslösningar, extra resurser för barnpsykiatrin, möjligheten att åstadkomma bättre eko- nomi, politiker som insåg behovet och inte minst att det fanns en upparbetad kontakt mellan personer i le- dande ställning från olika aktörer runt barn och som trodde på samma saker – bidrog till att verksamheten kunde starta. ”Och det är lite av Stenungsund tycker jag”, säger skolpsykologen. Processen från tanke till handling gick på ett halvår. De första barnen började i augusti 1997 och Nyborg startade som en treårig för- söksverksamhet.
I ett dokument med förslag att Nyborg ska inrättas,
daterat april 1997, beskrivs verksamheten som en hel-
dagsverksamhet inrättad gemensamt av barnpsykiatrin,
skolan, fritidsverksamheten och socialtjänsten. I denna
skulle barnets pedagogiska, psykologiska och sociala
miljö integreras med undervisning, miljöterapi, psyko-
terapeutiskt arbete individuellt och familjevis samt fri-
tidsverksamhet. Som skäl angavs ett ökande antal ung-
domar med störda vuxen- och kamratrelationer med
bristande anpassning i skolan. Man skriver vidare att
”det saknas en skolform som ger dessa ungdomar möj- lighet att tillägna sig nödiga kunskaper.”
Grundtankar om verksamheten
BUP-chefen och områdeschefen har formulerat följande tankar om vad som skulle vara grunden i verksamheten:
Nyborg skulle bäras upp av hållbara strukturer, inte vara ett tillfälligt projekt och inte heller vara beroende av eldsjälar. Därför skapades en ledningsgrupp med chefer från de tre aktörerna, var och en med mandat att fatta beslut. Nyborg skulle vara en verksamhet sam- skapad och samdriven av de tre aktörerna på lika vill- kor och med gemensamt ansvar. ”Vi ville inte att det skulle bli nåt som blev bra om det råkade bli det, vi hade klara tankar och klara mandat för vad det skulle vara”, säger BUP-chefen. Men olikheterna utifrån olika yrkeskompetenser skulle kvarstå. Medarbetarna och föreståndaren rekryterades med anställningar hos res- pektive aktör.
Ledningsgruppen träffades ofta till att börja med – en gång varje vecka. För att ett barn och familj skulle bli antagen skulle en bedömning ha gjorts av var och en av de olika aktörerna. Sedan skulle ledningsgrup- pen avgöra gemensamt om det skulle bli en inskriv- ning. IFO fick dock ”sista ordet” om man skulle råka vara oense.
En viktig tanke var att insatser från olika yrkes- kategorier skulle kunna samordnas. En erfarenhet sedan tidigare var att aktörer från olika håll inte alltid kände till varandra, ibland till och med motverkade man var- andra. Detta ville man ändra på genom en samlad led- ningsgrupp, gemensamma behandlingskonferenser för all personal samt en sammanhållande föreståndare/chef för verksamheten.
Från början handlade verksamheten om barn i ål- dern 12-15 år (årskurs 6 till 8). Fem kriterier uttalades;
barn med störda vuxen- och kamratrelationer, familjer- na skulle vilja och kunna delta, familjerna skulle be- härska svenska, barnen vara normalbegåvade och det skulle inte handla om autism hos barnet. De barn man tänkte för denna insats var barn med särskilt stora be- hov av vuxentid, struktur, individuellt utformad behand- ling, social träning, hjälp att relatera till andra män- niskor och också att inte bli så utsatta som de ofta bli- vit i en vanlig skola. Barnet och familjen skulle kunna delta i regelbundna familjesamtal och ha en utveck- lingskapacitet.
Familjerna betraktades som oerhört viktiga för att insatserna skulle lyckas. Även om föräldrarna levde
åtskilda skulle man arbeta för att få ett samarbete om barnet till stånd. Det var också viktigt att föräldrarna skulle få känna sig stolta över sitt barn. BUP-chefen och områdeschefen uppfattade att det ofta var fråga om föräldrar som blivit kallade till skolan och social- kontoret titt som tätt för något barnet ställt till med, att det fanns en ständig oro från föräldrarnas sida och att de sällan fick höra något positivt. Det kunde vara så att föräldern inte orkade arbeta på grund av alla be- kymmer med barnet.
Förhållningssättet skulle utgå från förtroende och tillit, tydlighet och konsekvens samt förutsägbarhet.
Förväntningar
Vad hoppades då BUP-chefen, områdeschefen och skol- psykologen 1997?
En förhoppning var att barnet skulle få miljötera- peutisk behandling, vilket BUP-chefen säger att man inte kan erbjuda inom barnpsykiatrisk öppenvård. Det kunde till exempel handla om sådan social träning som att äta frukost varje dag tillsammans med andra och på så sätt träna sitt samspel med barn och vuxna. En förväntan var också att barnen skulle kunna bli avlas- tade det negativa de upplevt i skolan. Barn behöver känna att de lyckas, att de duger och att de blir sedda.
En annan förhoppning var att föräldrarna skulle få sådan hjälp att de inte blev utslitna i onödan, att de skulle kunna orka. Det var angeläget att kunna ta till- vara den positiva föräldrakraften, det räcker inte med att behandla barnen. Därför var det viktigt att det fanns familjeterapeuter i verksamheten. Skolpsykologen för- klarar:
För jag tycker genom åren, jag har haft kontakt med många liknande institutioner och för de ungarna blev det alltid för lite kontakt med föräldrar. De kom ifrån sina kamrater, kun- de inte spela i samma fotbollslag osv. Det var den stora nack- delen. Och institutionerna talade ofta om att de hade bra kontakt med föräldrar, men när jag testade det lite mer så var det att man kanske hade telefonkontakt en gång i veckan.
Kanske en gång om året att man hade ett större möte. Då var ju inte familjen involverad i nåt familjearbete på nåt sätt.
Genom Nyborg hoppades man kunna skapa och för- stärka positiva spiraler för barnet och föräldrarna.
Att det inte alltid skulle bli så lätt att arbeta i en gemensam verksamhet med olika yrkesbakgrunder, kultur, löne- och anställningsförhållanden och yrkes- språk insåg man från början. Att vara föreståndare/
chef kunde också bli problematiskt. Från början var
föreståndartjänsten bara halvtid, den andra halvan inne-
höll familjebehandling. Just att man förutsåg vissa pro-
blem var skälet till att ledningsgruppen skulle ha täta
träffar med öppna kanaler från beslutsfattarna till dem som utförde jobbet.
Omfattning och struktur
Nyborg startade med två barn. De två kom samtidigt med personalen i augusti 1997 till det hus som kom att benämnas Röda Nyborg. Barnantalet ökade successivt under det första läsåret. Inför höstterminen 1998 fatta- des det ett beslut av Stenungsunds kommun och Bestäl- larförbundet 4 S att ta emot totalt 14 barn i en verk- samhet som också skulle kunna rikta sig till barn 6-11 år. I samband med detta tillkom ett närbeläget äldre skolhus, benämnt Gula Nyborg. Efterfrågan på platser har under åren överstigit tillgången och under 2001 skrevs det fram ytterligare ett förslag om att utöka verk- samheten. Från år 2002 finns 20 platser för barn och familjer. Det är idag fler yngre än äldre barn vid Ny- borg, 13 av de 20 barnen är idag inskrivna i någon av de två barngrupperna för yngre barn 6-11 år, på Gula Nyborg.
Ledningsgruppen består från april 2004 av andra personer från de tre samverkande aktörerna än de som deltog från början. Konstellationen är dock densam- ma: chefen för den lokala barnpsykiatriska öppenvårds- mottagningen, en av områdescheferna från skolan och chefen för enheten för barn och unga inom IFO samt chefen för Nyborg. Skolornas gemensamma skol- psykolog har varit med från starten och medverkar i bedömningar av vilka nya barn som ska tas emot.
Föreståndaren/chefen är densamma sedan grundandet och är numera chef på heltid. I syfte att skapa en ge- mensam bas för sitt uppdrag genomgick medarbetarna inledningsvis en systemteoretisk utbildning tillsammans.
Skolan i Stenungsund hade vid starten och fram till 2004 det ekonomiska ansvaret för Nyborg men där- efter har det övergått till IFO. Skälet var att ansvar och befogenheter skulle höra samman. Skolpersonalen vid Nyborg har tidigare hört till skolan i Stenungsund men är sedan 2004 under samma organisation som övrig kommunanställd personal vid Nyborg (chefen, familje- behandlarna och fritidspedagogerna) vilket innebär att man sorterar under IFO. Psykologer och socialpedago- ger har hela tiden varit anställda av barnpsykiatrin inom Västra Götalandsregionen. Medarbetarantalet vid Nyborg har ökat. Från att från början ha bestått av 7 personer finns det idag 17-18 anställda, uttryckt i helårs- arbetare är det 16,75 tjänster. Verksamhetens kostna- der har självfallet också ökat – från en kalkyl för 1997/
98 på 1,9 mkr (exklusive overheadkostnader) till en
totalkostnad om 8,5 mkr (inklusive overheadkostnader)
för år 2003.
5. Barnen och familjerna
Statistik
Totalt antal barn från start 1997 t.o.m. läsåret 2003/2004
45 st Kön
5 flickor 40 pojkar
Antal inskrivna barn läsåret 2003/2004 20
varav 13 i åldern 6-11 år varav 7 i åldern 12-15 år Ålder när man började på Nyborg
6 år: 1 barn 7 år: 1 barn 8 år: 6 barn 9 år: 6 barn 10 år: 7 barn 11 år: 4 barn 12 år: 8 barn 13 år: 6 barn 14 år: 6 barn
Tid på Nyborg (Här redovisas de 25 barn som avslutat insatsen före läsåret 2003/2004)
½ läsår: 1 barn 1 läsår: 4 barn 1 ½ läsår: 3 barn 2 läsår: 10 barn 2 ½ läsår: 1 barn 3 läsår: 4 barn 3 ½ läsår: 1 barn 4 ½ läsår: 1 barn
Vem eller vilka barnet bor med
Båda biologiska föräldrarna: 15 barn
Växelboende hos biologiska föräldrar: 9 barn Biologisk förälder och styvförälder: 10 barn Ensamstående förälder: 7 barn
Familjehem: 4 barn
Kommentarer till statistiken
Antal inskrivna barn läsåret 2003/2004:
20 barn får sin skola på Nyborg vilket är färre än 1 procent av samtliga grundskolebarn i Stenungsund. I Stenungsunds kommun finns det 3 300 barn i grund- skoleåldern. (Årsredovisning 2003 Stenungsunds kom- mun).
Ålder när man började på Nyborg:
Numera är det fler yngre barn som skrivs in. Antalet platser för yngre barn utökades från år 2002. Idag är 13 barn yngre än 12 år och 7 barn 12-15 år.
Tid på Nyborg:
Behandlingstiden varierar från ½ läsår till 4½ läsår.
Oftast är det fråga om en behandlingstid på ett par år.
Chefen för Nyborg förklarar att det för de barn och familjer som haft kortare behandlingstid har handlat om att barnet flyttat till annan kommun eller att be- handlingen inte behövts längre samt i ett fall att behandlingen avbröts då Nyborg inte bedömdes vara rätt insats.
Barnet bor med:
30 procent av barnen bor tillsammans med sina båda biologiska föräldrar. 20 procent av barnen bor växel- boende hos sina föräldrar. Detta kan jämföras med sta- tistik för år 2002 där 72 procent av alla barn 0-17 år i Sverige bor tillsammans med sina båda ursprungliga föräldrar. 70 procent av barnen vid Nyborg har alltså upplevt en separation mellan föräldrarna eller att för- äldrarna aldrig bott ihop. Detta kan jämföras med statistiken för alla barn i Sverige där 30 procent av alla barn 1999 hade föräldrar som separerat eller som aldrig bott ihop (SCB 2003:1.2).
Bakom statistiken för barnen och familjerna döljer sig
många olika varianter på familjekonstellationer och hur
kontakten med föräldrarna ser ut. För åtminstone sju
av barnen är en av föräldrarna helt frånvarande på
grund av att mamman är avliden, pappan okänd eller
att mamman eller pappan är frånvarande av annan
orsak. Fyra av barnen bor i familjehem.
Kriterier för Nyborg
Som framgår av avsnittet Framväxten av en ny verksam- het uttalades det från början kriterier för vilka barn och familjer som skulle kunna erbjudas Nyborg. Dessa var:
Barn med störda vuxen- och kamratrelationer Familjerna skulle vilja och kunna delta Familjerna skulle behärska svenska
Barnen skulle vara normalbegåvade, det vill säga inte i behov av särskola
Det skulle inte handla om autism hos barnet.
Barn med störda vuxen- och kamratrelationer
Så här svarar ett barn på frågan om vem som passar på Nyborg, vem Nyborg är bäst för:
Jag har liksom - vad heter det när man är sån där – när man inte riktigt kan få lugn och ro – vad heter det – hjälp mig. När man är så där bråkig. … Det heter nånting i alla fall. Jag kan inte koncentrera mig. Jag kan inte vara i för stor grupp. Jag kan bli väldigt sur, bli arg och så. Nyborg är en fantastisk skola, där ska alla barn börja tycker jag.
Chefen för Nyborg uppskattar att cirka hälften av bar- nen har eller har haft neuropsykiatriska diagnoser. Vid intervjuerna med föräldrar och barn bekräftas detta.
Föräldrar har berättat om en eller flera diagnoser som tvångssyndrom, trotssyndrom, ADHD, Tourettes syn- drom, autistiska drag eller DAMP
2. I intervjuerna har jag inte särskilt frågat om det finns någon diagnos, det har nämnts av föräldrarna och i flera fall av barnen själva som en kommentar när de ombetts berätta om hur situationen var när Nyborg aktualiserades.
Föräldrarna och barnen beskriver barnens problem som till exempel att de hade koncentrationssvårigheter, svårt att sitta stilla, lätt att komma i bråk med andra, affektutbrott, skolk och/eller svårt med kompisar. Man nämner också problem med mobbning, självdestrukti- vitet, depression, fobier, svårigheter att komma igång,
förvirring och/eller brist på självförtroende. Föräldrar- na uttrycker att det fanns en stor oro för barnet. Flera beskriver också relationsproblem i hemmet.
Föräldrarna beskriver den situation de och barnet befann sig i när Nyborg kom på tal som mycket pro- blematisk, framför allt utifrån situationen i skolan.
Några röster från föräldraintervjuerna:
Jag tänkte varje dag att jag undrar vad de ska säga i skolan idag, hur det går, för det var bara klagomål.
Jag hade samtal ett par gånger om dan. Jag var så trött på det så jag kunde kräkas, jag tänkte att det här är inte sant.
Att mitt barn kan göra så mycket. Och hade de vikarie, her- regud vad jag fick höra.
Vi såg problemen tidigt, redan i förskolan. Många möten med förskollärarna. Rasterna var ett bekymmer. Det är svårt som förälder, alla dyker på en. Så fort man kom till skolan fick man höra att nu har barnet gjort det och det. Så är det också i idrotten, barnet älskar idrott men blir mobbat. Jag blir det också – av de andra föräldrarna. Det är påfrestande att vara förälder.
Ytterligare en förälder berättar att hon gick i bered- skap varje dag och fick åka från jobbet med kort varsel när de ringde från skolan.
Flera föräldrar skildrar också en allmänt ohållbar situation i klassen och att barnet lätt blev syndabock så fort något hände. Uppfattningen hos flertalet av föräld- rarna är att skolan hade stora problem att ta hand om barnet. Åtminstone fyra av barnen har tidigare haft assistent i skolan, eller ”assistent på assistent” (citat från en förälder). Ett av barnen satt enligt vad föräld- ern beskriver den sista tiden i skolan i ett mörkt rum utan fönster ensam med en anställd. I en av familjerna anser man att det fungerade med assistent i den vanli- ga skolan och man förstår inte varför barnet behövde flyttas till Nyborg, man blev övertalad till detta. För en av föräldrarna och för barnet är det en besvikelse att ingen förstod att grundproblemet handlade om dys- lexi, vilket har konstaterats i efterhand.
Chefen för Nyborg säger så här:
2 Autismspektrumstörningar karaktäriseras av nedsatt förmåga till ömsesidig social interaktion samt verbal och icke-verbal kommunika- tion. Begränsade repetetiva och stereotypa mönster i beteenden, intressen och aktiviteter är typiska. Det är också vanligt med samtidig förekomst av neuropsykiatriska diagnoser som ADHD, DAMP och Tourettes syndrom. Många barn med fullt utvecklad autism har också en utvecklingsstörning. Begreppet DAMP användes tidigare synonymt med ADHD. Man betraktar idag DAMP som en undergrupp till ADHD. DAMP definieras idag som ett funktionshinder som består av en kombination av ADHD och motoriska svårigheter av betydande grad (Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet 2003). För barn med trotssyndrom är det vanligt med olika kognitiva problem som förutom intellektuella och språkliga svårigheter också berör förmågan att tolka social information, till exempel att förstå vad sociala signaler betyder. Dessa barn kan tidigt vara krävande för sina föräldrar och det finns risk för otrygg anknytning (Socialstyrelsen 2002).
Vid Tourettes syndrom förekommer tics det vill säga ofrivilliga rörelser och plötsligt påkommande ljud. För att diagnosen skall ställas ska barnet ha haft tics under minst ett år och symtomen i betydande grad påverkartvardagsfungerandet. Det är vanligt att barn med Tourettes syndrom även har koncentrationssvårigheter, ökad aktivitetsgrad och impulsivitet, det vill säga symtom som kan ingå i tillståndet ADHD.
En tvångsmässighet i beteendet kan förekomma hos vissa barn (Vårdguide Stockholm).
Det är barn med störda vuxen- och kamratrelationer och det tycker jag blir tydligt ju längre tiden går. Det är det som är den sammanhållande problematiken. Den beskrivningen ger en bredd i problematiken. Barnen har olika sorts svårigheter, de som kommer hit. Då är det allt från väldigt introverta som kommer oftast då från BUP, som har svårare relationer i fa- miljen med sig, som inte har synts så mycket i skolan. … Renodlade neurologiska svårigheter är det inte, det arbetar vi inte med. Där ska grundskolan gå in… Det är barn som har neurologiska svårigheter med psykosociala pålagor, som vi- sar sig när de umgås med andra och det syns ju tydligt här.
Det finns massor av sådana historier verkligen. Många av barnen har inga stora inlärningssvårigheter utan lär sig när de är öppna för det. Några barn har varit skolvägrare.
I intervjuerna med medarbetare inom barnpsykiatri, skola och IFO har det funnits en medvetenhet om vilka barn Nyborg arbetar med. Skolan uttrycker det som att det handlar om relationsproblem, att samspelet inte fungerar med andra, att barnen inte fungerar i grupp, att det finns en egen problematik ofta med neuropsyki- atriska inslag samt att det ofta handlar om utagerande pojkar. Barnpsykiatrin lyfter fram att det är barn där det inte räcker med de vanliga insatserna: ”När vi job- bar bara på BUP och dessutom barnet har det stökigt i skolan så når vi inte fram för det händer för mycket i vardagen under tiden mellan våra besök. Och vi ser inte den miljön.” IFO säger att det handlar om barn med en samlad problematik, inte bara problem med skolgången, att det handlar om sociala problem och relationer samtidigt med skolproblem. Man skulle stäl- la sig oerhört tveksam till att flytta ett barn till Nyborg som fungerar i skolan.
Familjerna ska vilja och kunna delta
En insats på Nyborg bygger på att det är föräldrarna som ansöker och att föräldrarna därmed är införstådda med vad insatsen innebär. I en verksamhetsbeskrivning från 2002 står det så här: ”Nyborg kräver ett nära sam- arbete med familjen och ställer därmed höga krav på dess medverkan. Familjens vilja och förmåga till för- ändring är en förutsättning för barnets möjlighet till en positiv utveckling... Målet med verksamheten är att barnet får fungerande vuxen- och kamratrelationer, att familjens livssituation förändras på ett positivt sätt och bidrar till ett för barnet tillfredsställande socialt delta- gande.”
Det har enligt chefen för Nyborg hänt att samtliga aktörer tydligt sett att ett barn skulle haft stor nytta av insatsen men att föräldrarna eller en av föräldrarna sagt nej. Då blir det inget. ”Jättebra, men inte för mitt barn”, har en förälder sagt. Föräldrarna ges alltid möjlighet att inledningsvis göra ett studiebesök.
Att föräldrar ska kunna delta är också ett krav. I
intervjuerna har detta också uttryckts som förmåga el- ler kapacitet att kunna tillgodogöra sig behandlingen.
Chefen för Nyborg har gett exempel på att det inte all- tid finns sådan förmåga när det handlar om ett pågåen- de missbruk hos föräldrarna. Men trots det har man haft familjer med sådana problem. Däremot går grän- sen för vad man kan gå in och arbeta med där, förkla- rar hon. Man försöker stödja föräldrarna så att de blir medvetna om att se sitt missbruk och söka vidare stöd.
I intervjuerna med medarbetarna inom barnpsyki- atrin och skolan togs frågan om föräldrarnas förmåga att delta upp. Medarbetarna vid barnpsykiatrin bekräf- tar att det är viktigt att undersöka föräldrarnas förmå- ga i samband med den inledande bedömningen. Det kan handla om att föräldrarna är så utmattade att det inte är möjligt med Nyborg även om barnet säkert mått bra av det. En del föräldrar ser inte heller sin egen del i problematiken runt barnet eller att deras förhållnings- sätt skulle kunna hjälpa barnet, då är det inte heller rätt. Från barnpsykiatrins sida är man tveksam till att det är IFO:s uppgift att göra bedömningen av föräld- rarnas förmåga i samband med bedömningen av om Nyborg är en lämplig insats. Det är enligt medarbetar- na vid barnpsykiatrin en skillnad mellan att göra en psykosocial bedömning och en bedömning av hur man kan tillgodogöra sig behandling.
Medarbetarna inom skolan funderade i intervjun över begreppet förmåga och kommenterade det med
”Alla föräldrar har väl någon slags utvecklingspotenti- al även om vägen kan vara krokig.” Men man har samtidigt respekt och förståelse för att det är viktigt att föräldrarna har en vilja att samarbeta. Just att kunna involvera familjerna så som man gör på Nyborg värde- sätts av skolorna, det har man inte möjlighet till inom skolans ramar. Man har också goda erfarenheter av att föräldrarna utvecklats till att bli aktiva samarbetspart- ners i förhållande till skolan. ”Det är så föräldrar ska vara. Det behöver de här barnen.”, säger en av medar- betarna inom skolan.
Medarbetarna inom IFO säger i intervjun att fa- miljens vilja är avgörande. Chefen för enheten för barn och unga inom IFO kommenterar också barnpsykia- trins synpunkt, om vem som bör göra bedömningen av förmågan, med att man bör kunna göra en sådan be- dömning från båda håll, både inom IFO och vid barn- psykiatrin.
Chefen för Nyborg menar också att det är oerhört
viktigt att skolan i Stenungsund kan ta hand om alla
barn med behov av stöd, till exempel där föräldrarna
tackar nej eller inte kan medverka i behandlingen. I en
rapport från konsultföretaget KPMG (KPMG 2003)
redovisas en granskning av hur Stenungsund arbetar med elever i behov av särskilt stöd inom grundskolan.
KPMG anser sig ha mött en hög medvetenhet om skolans ansvar för elever med svårigheter. Av vad som framkommit i granskningen bedömer KPMG att skolor- na i Stenungsund kommit en god bit på väg gällande rutiner och strukturer för att upptäcka och klarlägga elevers svårigheter.
Familjerna ska behärska svenska
Bakgrunden till kriteriet att familjen ska behärska svens- ka är att det tidigare fanns en flyktingförläggning i kommunen med många familjer med stora behov. Led- ningsgruppen trodde att det skulle kunna bli övermäk- tigt att klara verksamheten om behandlingsarbetet skulle ske med hjälp av tolk.
Nyborg har haft ett par engelsktalande barn och föräldrar. Inget barn har enligt chefen för Nyborg före- slagits och sedan exkluderats av denna orsak. Chefen för Nyborg tror att kriteriet i första hand har funnits för att familjearbetet ska fungera, men den hårdaste gränsdragningen är ändå föräldrarnas motivation.
I intervjuerna med medarbetare på Nyborg och hos de tre aktörerna ges olika synpunkter på detta med att familjerna ska behärska svenska; att det kan vara svårt om man inte når varandra med språket, att man inte känt till kriteriet eller att det inte skulle vara något bekymmer att arbeta med familjer med annat språk.
Någon av de intervjuade funderade över om invand- rarbarn, men också andra barn där det finns många behov, överhuvudtaget skulle tas emot. Det finns också synpunkter om att kriteriet är överspelat utifrån att det behov av avgränsningar som fanns vid starten inte kvar- står. En synpunkt från någon är att det kanske snarare handlar om att en familj behöver vara integrerad i sam- hället för att kunna tillgodogöra sig en öppenvårdskont- akt; om familjen inte är integrerad, varken barn eller föräldrar pratar svenska och barnet går i särskild klass för det, kan det vara för mycket att arbeta med på en gång. 8 procent av invånarna i Stenungsund är utrikes födda. Detta är en lägre andel än riksgenomsnittet som är 12 procent.
Barnen ska vara normalbegåvade, det vill säga inte i behov av särskola, och det ska inte vara fråga om autism
Skälet att man inte tar emot barn med utvecklad autism är att det krävs för mycket enskild undervisning och arbete för att verksamheten med sina resurser ska klara det. Det kan också finnas en utvecklingsstörning hos
barn med autism.
I verkligheten har man tagit emot ett barn som vi- sat sig ha behov av särskola och ett annat barn som senare fick diagnosen autism. Tiden på Nyborg var ändå värdefull, enligt chefen för Nyborg, för att detta skulle komma fram. Enligt chefen för Nyborg är det svårt att från början avgöra vem som passar och inte. Man har tagit emot barn som man kanske egentligen inte skulle, och det har visat sig gå bra. Man har tagit emot barn som uppfyller alla kriterier och det har inte funnits någon garanti att det skulle gå bra ändå.
Riskfaktorer
Med riskfaktorer menas faktorer som kan medföra risker för barns hälsa eller utveckling. Riskbedömningar in- begriper faktorer utifrån individen, familjen, kamra- terna, skolan, närområdet eller samhället.
Beteendestörningar hos barn och unga beskrivs i många olika forskningssammanhang som riskfaktorer för ogynnsam utveckling. Att det finns anledning att särskilt uppmärksamma barn med utagerande beteen- de bekräftas av Stattin och Magnusson. Barn mellan nio och tolv år (så kallade early starters) som debute- rar i utagerande beteende bör enligt dem särskilt upp- märksammas. Deras prognos är sämre än de som sena- re visar utagerande beteende. Det är fem gånger troli- gare att pojkar som är aggressiva i åtta-nio-årsåldern begår stölder i tolv-tretton-årsåldern (Stattin och Mag- nusson i Malmquist och Nilsson 2004).
Socialstyrelsen skriver också i sin kunskapsöversikt om ADHD att ADHD är en riskfaktor för uppkomst av missbruksproblem. Uppföljningsstudier av barn med ADHD har visat att fler än förväntat har missbruks- problem i unga vuxenår. Detta talar för tidiga insatser när sådana problem visar sig (Socialstyrelsen 2002).
Kadesjö framhåller att barn och ungdomar som förut- om ADHD har en svag begåvning har dubbla svårig- heter. De har mycket stora problem med att klara sko- lans krav och att få godkända betyg från grundskolan.
Dessa barn är kraftigt överrepresenterade bland ung- domar i kriminalvården. De är i behov av genomtänkt stöd med en undervisning anpassad till deras förutsätt- ningar under hela sin skoltid (Kadesjö 2004).
Andréassen hänvisar till en metaanalys av Simourd
och Andrews 1994 där man funnit att de riskfaktorer
som starkast förutsåg kriminalitet var den unges tem-
perament, om den unge var impulsiv och missbrukade
droger, om det förekom skolproblem och skolk, om för-
äldra–barnrelationerna var dåliga, om det fanns anti-
sociala vänner eller attityder och om det fanns en brist
på empati (Andréassen 2003).
Lagerberg och Sundelin skriver i sin bok ”Risk och prognos i socialt arbete med barn” om uppförande- störningar som vanligt problem när barn löper risk att utvecklas ogynnsamt. Det kan vara fråga om aggressi- vitet, antisocialitet, skolsvårigheter av både beteende- och prestationsmässigt slag, missbruk och kriminalitet.
Riskfaktorer för uppförandestörningar är (med hänvis- ning till Robbins 1991) att det är pojkar, att det förekom- mer ett tidigt beteende med hyperaktivitet, besvärligt temperament, frånvaro av stark anknytning till vuxna, låg intelligens, dålig koordination och motorik, utveck- lingsförseningar och skolmisslyckanden. Det finns vetenskapligt stöd för att barn som senare begår brott ofta varit avvisade av kamrater och klassats som mer aggressiva av sina lärare (Lagerberg och Sundelin 2003).
Sundell menar att tidig debut i antisocialt beteende är en allvarlig indikator för kommande problem. Sär- skilt skolan har stora möjligheter att uppmärksamma aggressivitet, kamratproblem, skolk och hur föräldrar- na fungerar i föräldrarollen ifråga om tillsyn/kontroll och intresse för barnet. Skolan har därigenom störst potential att tidigt förebygga en negativ utveckling.
Sundell menar vidare att det är familjen som är den viktigaste skyddsfaktorn (Sundell 2004). Sundell gör följande sammanfattning av riskfaktorer utifrån indi- vid, familj och skola:
Riskfaktorer individen Pojke
Tidig debut i antisocialt beteende Positiv till droger
Bråkig, aggressiv
”Sensation seeking”
Bristande kunskap om drogrisker Biologisk disposition
Riskfaktorer familjen Bristande tillsyn
Bristande intresse för barnen Bristande anknytning Allvarliga konflikter
Föräldrar positiva till droger Sexuella eller fysiska övergrepp Ekonomiska problem
Riskfaktorer skola
Bristande intresse för skolan Dåliga betyg
Skolk
Dåligt skolklimat
Lagerlöf och Sundelin beskriver även att förekomsten av psykiska problem hos barnet är riskfaktorer. Ned- stämdhet och depression hos barn är en tidig markör för återkommande depressiva problem. Tidig debutålder är förenad med längre sjukdomsperioder, försämrad funktionsförmåga och glesare förekomst av familje- bildning (Lagerberg och Sundelin 2003).
Det är samtidigt i detta sammanhang viktigt att ta till sig vad bland andra Sarnecki säger: ”Det är inte möjligt att utifrån uppgifter om en individs tidigare liv förutse hur barnet kommer att lyckas senare i livet. Vad vi kan göra är att tala om hur stor sannolikheten är för olika grupper av människor att utvecklas olika.” (Hag- löf med flera 1998 s.29). Detta är vad Lagerberg och Sundelin menar med ”prediktion”, vilket innebär förut- sägelser på gruppnivå, till skillnad från ”prognos” (La- gerberg och Sundelin 2003).
Utvärderarens kommentarer
Forskning bekräftar att det finns all anledning att tidigt uppmärksamma barn med beteendeproblem. Det är betydelsefullt att kunna rikta skyddande insatser som motverkar riskerna. I intervjuerna med föräldrarna och barnen på Nyborg beskrivs sådana problem som, oav- sett om det finns en diagnos hos barnet eller inte, inne- bär förhöjda risker för att barnet ska få problem även senare i livet. För flera av de familjer som intervjuats har det innan Nyborg kommit ifråga gjorts försök att avhjälpa problemen genom insatser som till exempel assistent i skolan, men det har varit otillräckligt.
Verksamheten är uppbyggd så att föräldrarna med-
verkar i behandlingen. De ska både vilja och ha för-
måga till detta. Jag har undrat om kravet på att föräld-
rar ska ha förmåga att medverka utestänger familjer
som har en svår livssituation för övrigt. I intervjuerna
med föräldrarna har det emellertid framkommit att flera
har haft en besvärlig situation på många sätt. Jag har
fått uppfattningen att kriteriet fått praktisk tillämpning
framför allt när insatser vid Nyborg skulle kunnat bli
mer belastande än hjälpande eftersom problemen varit
alltför stora vid tillfället. Kriteriet att familjen ska be-
härska svenska verkar inte ha inneburit något verkligt
hinder eftersom inget barn eller familj nekats Nyborg
av det skälet. Eftersom detta kriterium på alla sätt mist
sitt berättigande kan det strykas.
6. Verksamhetens innehåll
I en verksamhetsbeskrivning från år 2002 (Nyborg 2002) uttrycks målet för verksamheten så här:
· att barnet får fungerande vuxen- och kamratrelatio- ner
· att familjens livssituation förändras på ett positivt sätt och bidrar till ett för barnet tillfredsställande socialt deltagande
· att barnets utveckling förändras så att det kan återgå till sin ordinarie hemmiljö
· att barnet senast årskurs nio återvänder till sin hem- skola och avslutar sin skolgång enligt läroplanen.
Nyborg arbetar, enligt samma dokument, för att nå dessa mål genom att erbjuda
· Familjebehandling
· Skolundervisning
· Psykoterapeutiska samtal
· Miljöterapi
· Ett väl utvecklat samarbete intressenterna emellan.
I en tidigare verksamhetsbeskrivning (Nyborg 2001) finns mer detaljerade beskrivningar av vad de olika personalkategorierna ska göra och vilka metoder som används. Här skrivs också att ”Nyborg är psykosoci- alt, pedagogiskt och miljöterapeutiskt inriktat vilket innebär en mängd olika metoder. Vi använder oss av både ett psykodynamiskt och systemteoretiskt betrak- telsesätt.” Kommunikation och helhetssyn beskrivs i samma dokument som grundläggande för verksamhe- ten på följande sätt:
Kommunikation
Samtalet är en av många centrala metoder i arbetet med barn, ungdomar och vuxna vilket syftar till att utveckla språ- ket. Samtal är ett kommunikationsmedel som används för att öka förståelsen hur familjen, barnet och personalen tänker samt förmedla hur andra tänker. Det är i gruppen och i sam- talen som deltagaren erbjuds möjligheten att utveckla sina sociala färdigheter och sin förmåga att kommunicera. Minst lika viktigt är det att ge andra utrymme, det vill säga att lära sig att lyssna.
Helhetssyn
Helhetssynen innebär, att vi som personal tar hänsyn till att barnet lever i olika gruppsammansättningar av människor.
Dessa grupper påverkar varandra och det bildas nya, när man möter andra människor. Barnet kan fungera mycket oli- ka beroende på när, var och hur situationen utspelas. Vi beto- nar vikten av att de vuxna i de olika grupperna runt barnet kan samarbeta. Det är av stor vikt att vi som personal kan visa respekt för föräldrarna, då det är de som är experter på sina barn. Barnet identifierar sig med sin familj och lojalite- ten finns hos dem. Metoden att arbeta i nära samarbete med familj och elev är funktionell och utvecklande. Vi håller ett gemensamt förhållningssätt och är flexibla i metodarbetet på grund av olika kompetenser i personalgruppen.
En redogörelse för verksamhetens innehåll samt syn- punkter på verksamheten ges här uppdelat på respekti- ve del; familjebehandling, skolundervisning etc. var för sig samt avslutningsvis några aspekter som rör helhe- ten.
Familjebehandling
Familjebehandling i verksamhetsdokumenten
Så här var det tänkt när verksamheten startade 1997:
”Socionomen ansvarar i samråd med psykologen för behandlingsarbetet, leder familjesamtalen, leder/deltar i grupparbetet, arbetar vid behov med insatser i den unges hem, ansvarar för dokumentation, är förestånda- re” (Nyborg 1997).
I verksamhetsbeskrivningen från 2001 beskrivs att familjeterapeutiskt arbete innebär regelbundna samtal där föräldrarna har möjlighet att tala om sina egna funderingar kring den uppkomna livssituationen, vilka insatser som krävs av dem själva, av andra inkluderat Nyborg, för att en förändring ska kunna ske (Nyborg 2001).
Idag är två socionomer anställda som ansvariga
för familjebehandlingsarbetet. De benämns här ”famil-
jebehandlare”. Ofta sker familjebehandlingen i ett sam-
arbete mellan familjebehandlare och socialpedagoger.
Familjebehandlarna om familjebehandlingen
”Där vi har familjen med oss går det bra. Bättre. De ska må bra här som föräldrar, och trivas.” (Citat familjebehandlare)
Utgångspunkten för familjebehandlarna är ett sys- temiskt tänkande, bland annat med synsättet att hur föräldrarna har det påverkar barnet och hur barnet har det påverkar föräldrarna. Familjebehandlingens fokus är barnet och dess uppväxtvillkor och välbefinnande.
Föräldrarna känner barnet bäst och familjebehandla- rna ser det som viktigt att få ett samarbete med föräld- rarna som präglas av respekt, tillit och förtroende.
Familjebehandlingen utgörs främst av samtal med föräldraparet. Samtalen ger möjlighet till kommunika- tion, att bli lyssnad på samt att bearbeta händelser.
Uppdraget för behandlingen kommer från föräldrarna och utgår från det föräldrarna vill förändra. Familje- behandlarnas erfarenhet är att samtalen från början ofta handlar om barnet men efter hand allt mer rör relatio- nen mellan föräldrarna. När det är separerade föräld- rar gäller samtalen oftare föräldraskapet i sig, det är där man har en gemensam arena. Familjens psykosoci- ala situation är också väsentlig. En förälder kan till exempel ha bekymmer med arbete och ekonomi och familjebehandlaren kan då samarbeta med IFO för att finna goda lösningar, om föräldrarna så önskar.
Det ingår i konceptet att alla föräldrar deltar. Man träffas regelbundet, oftast i ett samtalsrum på Gula el- ler Röda Nyborg. Att få till stånd ett samarbete med familjen upplever de båda familjebehandlarna som nyckeln till barnets utveckling. Det kan ibland vara svårt för föräldrarna att förstå att de ska medverka, initiativet till Nyborg har ju ofta kommit från skolan, och man vet kanske inte riktigt vad Nyborg innebär.
Verksamma metoder och förhållningssätt i familj- earbetet beskrivs av familjebehandlarna bland annat som att kunna lyssna och stötta. Det är viktigt att hela tiden försäkra sig om att man har föräldrarnas man- dat.
Familjebehandlarna arbetar inte metodbundet för- utom att familjeterapi är som en metod; att följa pro- cessen och kommunikationen samt att lyfta samtalen från en innehållsnivå till en annan med hjälp av vissa tekniker. Att till exempel arbeta lösningsfokuserat är fullt möjligt, men familjebehandlarna kan använda oli- ka metoder.
Det som kommer fram under familjebehandlingen går inte vidare till övriga medarbetare på Nyborg utan anledning. Familjebehandlarna sållar och tar upp det
de bedömer vara viktigt för helheten. Om ett förhål- lande för barnet behandlas på behandlingskonferensen tar man inte heller automatiskt omgående upp detta i samtalen med föräldrarna. Ett exempel skulle kunna vara att lärarna tar upp på behandlingskonferensen att föräldrarna verkar ha svårt att sätta gränser för bar- net. Det är en fråga från familj till familj, från situa- tion till situation och beroende på uppdraget föräldrar- na gett familjebehandlarna, när denna situation tas upp. När den tas upp i föräldrasamtalen kan familjebe- handlarna arbeta med den konkret och pedagogiskt för att komma beteendet hos föräldrar och barn in på livet, till exempel: Hur gör föräldern när barnet ska iväg på morgonen? Vad säger man? Vad händer då?
Ett nytt arbetssätt håller på att utvecklas, så kalla- de nätverksmöten. Det innebär att barnet, föräldrarna, alla runt barnet på Nyborg och ibland också personal från hemskolan deltar för avstämningar av läget. Det- ta arbetssätt håller framför allt på att utvecklas på Röda Nyborg, alltså för de äldre barnen. Vid Röda Nyborg är det familjebehandlaren som håller i nätverksmöte- na.
Föräldrar till barn på Nyborg möts gemensamt i samband med sommar- och julavslutningar.
Föräldrarna om familjebehandlingen
Föräldrarna beskriver vad familjebehandlarna har gjort för att hjälpa till. Det kan handla om den egna situa- tionen; att få prata av sig, ”de frågar alltid hur jag mår och hur det gått den senaste veckan” och att lösa prak- tiska problem. De kan gälla problematik runt barnet;
hur man kan göra som förälder, hur man bearbetar konflikter och om regler för barnet. Det kan också vara samtal om relationerna i familjen och mellan föräld- rarna; ”vad som varit bra mellan oss och barnet”, om
”att vi föräldrar ska kunna hålla sams”. Ett föräldra- par säger: ”Vi har diskuterat i princip allting.” En av föräldrarna betonar särskilt att familjebehandlaren frå- gar efter hennes tillåtelse innan något görs och att det känns mycket bra. En familj berättar att familjebehand- laren har försökt få extra stöd för familjen från kom- munen, ”socionomen gjorde sådant som kanske inte ingick egentligen”. Ett par av föräldrarna säger att det familjebehandlaren tagit upp var lite för privat eller känsligt. En förälder anser idag några år efter att bar- net slutat att fokus på Nyborg kanske var lite ensidigt åt relationshållet. En av föräldrarna berättar under in- tervjun att det tog tid att förstå att samtalen skulle hand- la om föräldern själv.
Flera föräldrar har spontant tagit upp att det hade
varit bra att få träffa andra föräldrar. En av föräldrar- na har erfarenhet av föräldrautbildning på annat håll och tyckte att det var värdefullt. Ett par av föräldrarna tänker att man förmodligen har mycket gemensamt med andra föräldrar och att det är påfrestande att vara för- älder till barn med stora behov. Två föräldraröster:
Jag pratade med en annan mamma och hon sa samma sak, det är lite synd, man vet ingenting. Vi har inga telefonnum- mer om man nån gång vill köpa en liten blomma eller så. … Det är lite synd … för man stärks av att se att andra har samma problem eller att man inte är ensam.
Vi skulle haft mer kontakt med föräldrar i samma situation, saknade detta. Tror att det hade hjälpt.
Några föräldrar är samtidigt lite osäkra på sådan för- äldrakontakt.
Skolan, barnpsykiatrin och IFO om familjebehandlingen
I intervjun med medarbetarna från de olika skolorna i Stenungsund framhölls att man värdesätter Nyborgs arbete med föräldrarna, man har inte möjlighet att arbeta så inom skolans ramar. Två citat från medarbe- tarna belyser detta:
Sedan tror jag att de byggt upp en kontakt, att föräldrarna blivit lite stärkta i att vara föräldrar, att de kan ställa krav på skolan, det här vill vi för det är bra för vårt barn, och det är jättebra. För sådana föräldrar är det som de här barnen behö- ver.
Familjen har fått hjälp för då kan det bli en bättre insats. Vi kan ju ändå bara göra en viss del. Den andra delen kvarstår.
Vi kan inte arbeta med familjen som de kan. Där är den stora vinsten. Vi hade aldrig kommit dit med två barn om de inte fått hjälp från Nyborg, de relationsproblemen klarar inte vi på skolan. …. Det räcker inte att arbeta med barnen, de här speciella barnen på Nyborg måste ha den hjälpen, vi når inte dit i skolan. Vi har inte den tiden och den möjligheten.
Medarbetare och chefer vid barnpsykiatrin lyfter fram frågan om vad familjeterapi innebär, vilket belyses av följande citat:
Jag har i mitt huvud en bild av vad familjeterapi är. Familje- terapi är för familjen, inte för paret. Även om jag har föräld- rar och fyra syskon i samtal och psykologen har barnet så händer det att vi kan gå ut och in så. Förändring gäller ju syskonen också. Så jag skjuter liksom med hela familjen i en process. Och det var jag övertygad om att man gjorde på Nyborg.
