SASKIA MOQUIST OCH FREDRIKA ÖRTEGREN
GRAVALLVARLIGT ELLER DÖDSKUL?
EN SEMIOTISK TEXTANALYS AV FYRA SVENSKA TRUE
CRIME-PODCASTPROGRAM
SASKIA MOQUIST OCH FREDRIKA
ÖRTEGRENGRAVALLVARLIGT ELLER
DÖDSKUL?
EN SEMIOTISK TEXTANALYS AV FYRA SVENSKA TRUE
CRIME-PODCASTPROGRAM
KK429A Examensarbete 2019
Medie- och Kommunikationsvetenskap Examinator: Margareta Melin
Handledare: Emil Stjernholm
Konst, Kultur och Kommunikation (K3) Malmö universitet
Abstract
I denna studie har vi undersökt hur manliga och kvinnliga innehållsproducenter av fyra svenska true crime-podcastprogram har representerat gärningsperson, offer och deras anhöriga. I studien
undersöktes också hur producenterna uttryckt personliga åsikter och hur de använt sig av musik. Att kritiskt granska producenterna är relevant eftersom tidigare studier har visat att de har ett stort inflytande på både samhället och sina lyssnare. Genom en semiotisk textanalys studerades innehållet i podcastprogrammen utifrån teorierna kunskapssociologi, genus och representation. Resultatet visar att manliga och kvinnliga innehållsproducenter representerade de involverade i mordfallen på liknande sätt men att det finns skillnader i hur manliga och kvinnliga innehållsproducenter uttryckt personliga åsikter. I de studerade podcastprogrammen har vi också identifierat två underkategorier i true crime-genren, ”pratprogram” och ”dokumentär”.
______________________________________________________________________ In this study, we have examined how male and female content producers of four Swedish true crime podcasts have represented perpetrators, victims and their relatives. The study also examined how producers expressed personal opinions and how they used music. A critical review of these producers is relevant because previous studies have shown they have a great influence on both society and their listeners. The content of the podcasts was studied based on the theories of Sociology of Knowledge, Gender and Representation, using a Semiotic Text Analysis. The results show that male and female content producers represented those involved in the true crime cases in similar ways, but that there are differences in how male and female content producers expressed personal opinions. We have also identified two subcategories in the true crime genre, namely "Talk Show" and "Documentary".
Rubrik: Gravallvarligt eller dödskul? En semiotisk textanalys av fyra svenska true crime-podcastprogram
Författare: Saskia Moquist och Fredrika Örtegren
Nivå: Examensarbete i Medie- och kommunikationsvetenskap, 15 hp Institution: Konst, kultur och kommunikation (K3)
Fakultet: Kultur och samhälle Lärosäte: Malmö universitet Handledare: Emil Stjernholm Examinator: Margareta Melin Termin och år: Vårterminen 2019
Sökord: Podcasts, innehållsproducent, true crime, genus, representation Keywords: Podcasts, content producer, true crime, gender, representation
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 5
1.1. Disposition ... 5
2. Syfte och frågeställningar ... 6
3. Kontextualisering ... 7
3.1. Nya medier och true crime... 7
4. Forskningsöversikt ... 8
4.1. Podcast som medium ... 8
4.2. True crime ... 8
4.2.1. True crime-podcastprogram och producenter ... 8
4.2.2. True crime-podcastprogram och konsumenter ... 9
4.3. Producenter och genus ... 9
4.3.1. Genusrepresentation inom true crime ... 10
4.4. Musikanvändning i medieinnehåll ... 11
5. Teoretiskt perspektiv... 13
5.1. Socialkonstruktivism ... 13
5.1.1. Kunskapssociologi ... 13
5.2. Genus och Butlers performativitetsteori ... 14
5.3. Representation ... 15
5.3.1. Semiotisk representation ... 15
6. Metod och material ... 17
6.1. Hermeneutik... 17 6.2. Textanalys ... 17 6.3. Semiotisk analys ... 18 6.4. Genomförande ... 18 6.5. Urval ... 19 6.6. Etiska ställningstaganden ... 20 6.7. Validitet ... 20
7. Resultat och analys ... 22
7.1. Resultat och analys av den kodade datainsamlingen ... 22
7.1.1. Podcastprogram producerade av kvinnliga innehållsproducenter ... 22
7.1.2. Podcastprogram producerade av manliga innehållsproducenter... 24
7.2. Analys av samtliga podcastprogram utifrån den kodade datainsamlingen ... 25
7.3. Resultat och analys av det empiriska materialet i sin helhet ... 26
7.3.3. Analys av En mörk historia ... 31
7.3.4. Analys av Rättegångspodden ... 33
7.4. Analys av samtliga podcastprogram ... 35
8. Sammanfattning och slutdiskussion ... 39
8.1. Sammanfattning ... 39
8.2. Slutdiskussion Fredrika Örtegren ... 40
8.3. Slutdiskussion Saskia Moquist ... 42
1. Inledning
Idag är vi vana vid att konsumera ljud var vi än befinner oss. Nya teknologier ger oss möjlighet att konsumera så mycket ljud vi önskar (Bull & Back, 2003: 8). Genom våra mobiltelefoner och med hörlurar kan vi alltid stänga ute världen och istället bestämma vad just vi vill lyssna på, allt från musik till podcasts och white noise. I vårt fall är det mestadels podcast och i synnerhet true crime-podcasts som fyller våra hörlurar med ljud. Vi
fascineras av att försöka förstå en gärningsperson och vad som driver hen, lider med offer och anhöriga, och dras in i de spännande historierna. I podcastprogrammen kan vi ta del av klassiska mordhistorier från nya perspektiv, gällande allt från rättsprocess till beskrivning av gärningspersoner. Vi är inte ensamma om att lockas till detta något makabra ämne. Just nu fylls både traditionella och nya medier med serier, filmer och podcasts inom genren som lockar miljontals tittare och lyssnare världen över, till exempel tv-serien Making a murderer, boken I’ll Be Gone in the Dark och podcastprogrammet Serial. I Sverige har verkliga fall uppmärksammats i bland annat podcastprogrammet Spår och dokumentärserien
Arbogafallet. Men vad är det egentligen som lockar så många till så hemska berättelser? Ester Pollack menar att berättelser om verkliga fall alltid har fascinerat människor (Hibombo, 2019). Studier visar att 70 procent av true crime-konsumenterna är kvinnor (Boling & Hull, 2018: 99) och anledningarna till att lyssna skiljer sig åt från konsument till konsument. Många kvinnor lyssnar på berättelserna som ett sätt att förbereda sig ifall de själva skulle hamna i en hotfull situation. För kvinnliga innehållsproducenter inom true crime-genren kan det bli ett sätt för dem att själva ta kontroll över hur berättelser om mord och våldtäkt porträtteras (Gustafsson, 2019: 17). McClung och Johnson (2010: 88f) pekar istället på att kvinnor lyssnar på true crime-innehållet som en social aspekt, för att kunna diskutera det med vänner. Vi är själva konsumenter av svensk true crime-podcast vilket har gett upphov till frågor om producenter och hur de representerar de involverade personerna i
mordfallen. Vi kommer att jämföra fyra svenska true crime-podcastprogram och undersöka om innehållet de skapar skiljer sig åt beroende på om de är skapade av manliga eller
kvinnliga innehållsproducenter.
1.1. Disposition
Inledningsvis presenterar vi vårt syfte och våra frågeställningar som utgör grunden för vår studie. Efter detta kommer vi att redogöra för kontextualiseringen som gör att vi kan placera studien och dess relevans i ett större sammanhang. Vidare kommer vi att diskutera tidigare forskning i vår litteraturöversikt för att positionera vår studie på fältet. Sedan presenterar vi våra valda teoretiska perspektiv som kommer utgöra vårt teoretiska ramverk för att ge oss större förståelse för det empiriska materialet. Vidare introducerar vi vår valda metod som vi anser är relevant för att studera och analysera texterna. Vi redogör också för studiens urval och diskuterar validitet och etiska ställningstaganden. Utöver detta
presenterar vi också hur vi genomfört studien. Det efterföljande avsnittet är resultat och analys där vi tar avstamp i tidigare avsnitt samt redovisar och analyserar vårt resultat i förhållande till tidigare forskning, våra valda teorier och metod. Avslutningsvis sammanfattar vi studiens huvudsakliga resultat samt genomför varsin individuell slutdiskussion.
2. Syfte och frågeställningar
Tidigare forskning har bland annat visat att det finns skillnader i hur brottslingar
representeras i media, till exempel beroende på kön (e.g. Berrington & Honkatukia, 2010; Collins, 2014; Easteal et al., 2015). Vi vill i vår studie undersöka ifall dessa representationer skiljer sig åt beroende på om det är en manlig eller kvinnlig innehållsproducent. Studier har även visat att musik har en stor inverkan på berättelsen för att skapa känslor och bygga strukturer (Cohen, 2010: 2). Därför har vi valt att även ta hänsyn till hur producenterna valt att använda musik i sitt innehåll. Innehållsproducenter av true crime-podcastprogram har visat sig ha ett stort inflytande i samhället (Hancock & McMurtry, 2018: 82), vilket vi kommer redogöra mer för i vår kontextualisering. Därför menar vi att det är viktigt att kritiskt granska hur dessa producenter representerar personer i podcastavsnitten. Då genren bygger på verkliga händelser blir det intressant att studera innehållet utifrån begreppen kunskapssociologi, genus och representation.
Syftet med studien är att undersöka innehållet i Sveriges två mest lyssnade true crime-podcastprogram från 2018 producerade av kvinnor, Mordpodden och Mord mot Mord, och Sveriges två mest lyssnade true crime-podcastprogram producerade av män,
Rättegångspodden och En mörk historia. Vi vill undersöka hur dessa skiljer sig åt
innehållsmässigt med fokus på hur producenterna använder språkliga formuleringar och musik. Nedan följer studiens frågeställningar:
• Hur uttrycker manliga och kvinnliga innehållsproducenter av true
crime-podcastprogram personliga åsikter?
• Hur representerar manliga och kvinnliga innehållsproducenter av true
crime-podcastprogram gärningspersoner, offer och anhöriga?
• Vilken effekt skapar musik i true crime-podcastprogram producerade av kvinnliga
3. Kontextualisering
I detta avsnitt redogör vi för de nya mediernas inverkan på samhället i stort. Vidare kommer vi att ta upp true crime som genre och true crime-podcasten Serial som ett
exempel på hur true crime och podcastprogram kan vara samhällsförändrande. Genom vår kontextualisering menar vi att vi kan placera vår studie och dess relevans i en större
samhällelig kontext.
3.1. Nya medier och true crime
Nya medier spelar en allt större roll i vårt samhälle och blir också viktiga för samhällets individer (Lievrouw & Livingstone, 2006: 2ff). Forskning på nya medier har kommit att bli viktig i och med att majoriteten av människor i vårt samhälle använder sig av olika medium, som datorer och mobiltelefoner, dagligen (ibid). Lievrouw och Livingstone (2006: 6) menar att nya medier delvis kan bidra till att skapa alternativa lösningar på samhällsproblem men kan samtidigt utnyttjas av olika aktörer att sprida sin vilja och påverka andra. Podcasten är ett exempel på de nya medier som fått allt mer uppmärksamhet från både forskare och av användare. Podcasten som medium skapar nya möjligheter att sprida olika typer av innehåll (ibid). Mediet ger också producenten nya möjligheter att skapa ljud eftersom traditionella regler inte behöver följas (Llinares et al., 2018: 2ff).
Enligt Boling och Hull (2018: 92f) konvergerade podcast med true crime när det amerikanska podcastprogrammet Serial släpptes 2014. Serial är ett program producerad av Sarah Koenig som under sin första säsong undersöker en person som är dömd för ett mord och om personen eventuellt blivit oskyldigt dömd. Koenig har kommit att bli en pionjär inom true crime i podcast och podcastprogrammet har också studerats av forskare utifrån flera olika perspektiv (e.g. Boling & Hull, 2018; Doane, McCormick & Sorce, 2017; Hancock & McMurtry, 2018). Podcast har en frånvaro av bild och andra visuella inslag och Ora (2018: 110) menar att bland annat Serial har gjort att vårt visuella beroende för att förstå saker i vissa avseenden har reducerats (ibid).
I podcastprogram får vi tillgång till information och nyheter på andra sätt nu än vad vi gjorde förr (Ora, 2018: 110). Genom att tillvarata podcastmediets funktioner, som
mobilitet, etablerade Serial en ny berättarstil (Hancock & McMurtry, 2018: 83), som vi idag kan känna igen i svenska true crime-podcastprogram. Serials första säsong blev mycket uppmärksammad och lyfte stora frågor om rättsystemets trovärdighet, samhällsstrukturer och möjligheten att ta oskyldigt dömdas berättelse på allvar (Buozis, 2017: 257). Ora (2018: 110) menar att Koenig har problematiserat begreppen kunskap och representation genom att använda sin berättarstil. Den berättelseform Koenig skapat har väckt intresse och skapat ett stort engagemang hos lyssnarna (Doane, McCormick & Sorce, 2017: 2f). Serials första säsong har till och med lett till en beviljad omprövning för den dömda personen, mycket tack vare uppmärksamheten som podcastprogrammet fått via sina mer än 40 miljoner lyssnare (Hancock & McMurtry, 2018: 82). Eftersom podcasten har visat sig ha möjlighet att påverka samhället (ibid), menar vi att det är intressant att studera podcastprogrammens producenter. Det har visat sig att true crime-podcastprogram, som exempelvis Serial, har kunnat påverka stora samhällsinstitutioner och är därför ett intressant ämne att undersöka.
4. Forskningsöversikt
I detta avsnitt avser vi att positionera vår studie på fältet genom att presentera tidigare forskning på ämnet. Forskningsöversikten ger också oss och läsaren förståelse för kontexten. Vi inleder med att redogöra för podcasten som medium, därefter kommer vi diskutera tidigare forskning om true crime som genre. Vi kommer också att gå in på
tidigare forskning på genus och producenter samt genus och representation. Avslutningsvis redogör vi för tidigare forskning på musikens betydelse för berättelser.
4.1. Podcast som medium
Podcasten är ett medium som bygger på att innehållsproducenter kan sända ut sitt innehåll i ett RSS-flöde (Bottomley, 2015: 164). Då podcasten är digital och inte behöver kosta stora summor att producera och inte kräver stor kunskap underlättar även mediet för
producenter att skapa och sprida innehåll. Innehållet i podcastprogram behöver inte följa samma censur som traditionella medier har gjort (Berry, 2006: 144ff). Lindell och Jansson (2018: 2) menar att det finns en risk med att utesluta traditionella ramverk, till exempel censur, för att producera olika varianter av medieinnehåll. Det kan bli svårt för
konsumenterna att skilja mellan verklighet och fiktion på grund av det brus som uppstår (Lindell & Jansson, 2018: 2; cf. Williams, 1976). Berry (2006: 146) menar att podcasten erbjuder en form av horisontell media där producenterna är konsumenter och
konsumenterna producenter. Vi menar att detta gör podcasten som medium intressant att studera då det ger fler producenter möjlighet att skapa innehåll.
4.2. True crime
True crime är en icke-fiktiv genre där författaren skildrar verkliga brott och handlingarna av riktiga personer. Tidigare studier (e.g. Berrington & Honkatukia, 2010; Durham, Elrod & Kinkade, 1995; Cavender, Bond-Maupin, & Jurik, 1999; Razlogova, 2006) har visat att medierapporteringen om verkliga brott till stor del bidragit till en snedvriden bild av verkligheten och verkliga fall. För att väcka intresset hos konsumenter följer de flesta true crime-berättelser en narrativ form (ibid). McWilliam och Bickle (2017: 77f) menar att faktorer och funktioner i podcast-teknologin kan användas för att förstärka känslorna hos konsumenter. De starka känslorna kan också skapa en gemensamhet kring ämnet som gör att fler känner sympati för och närhet till berättelsens karaktärer (ibid).
4.2.1. True crime-podcastprogram och producenter
Enligt Boling och Hull (2018: 92f) konvergerade mediet podcast och genren true crime när podcastprogrammet Serial kom under 2014. Sarah Koenig, skaparen och producenten bakom det prisbelönta amerikanska podcastprogrammet har genom att tillvarata funktioner som de digitala medierna tillhandahåller skapat ett stort engagemang hos
podcastprogrammets lyssnare (Doane, McCormick & Sorce, 2017: 2f). Podcast som medium kan utmana samhällsstrukturerna ytterligare genom att tillåta fler personer att få sina röster hörda och genom att återberätta historier från annars tystade samhällsgrupper (Buozis, 2017: 257). Podcastprogrammet Serial har bidragit till att utmana och ifrågasätta synen på objektivitet och institutionella maktstrukturer. Genom att inkludera den
anklagades berättelse och kritiskt granska rättsväsendet har Serial bidragit till en nyansering av samhällsstrukturerna (ibid). Ytterligare två exempel på hur podcastprogram haft en
central roll för att problematisera samhällsstrukturer är The Teacher’s Pet och Spår (Wolfson, 2018). The Teacher’s Pet, ett australiensiskt podcastprogram om Lynette Dawson som försvann 1982, har resulterat i en ökning av polisinsatser för att finna Dawsons kropp. Det svenska podcastprogrammet Spår uppvisade nya bevis om fallet om Roger Lindberg som attackerades och dödades år 2004. Podcastprogrammet ledde till en ny rättegång och mannen som ursprungligen dömdes för mordet, Kaj Linna, frisläpptes (ibid).
Tidigare forskning visar att producenter av true crime-podcastprogram har haft en stor inverkan på rättsliga institutioner i samhället (e.g. Wolfson, 2018; Buozis, 2017), därför anser vi att innehållet i true crime-podcastprogram är relevant att studera.
4.2.2. True crime-podcastprogram och konsumenter
I vår studie fokuserar vi på producenten av och innehållet i true crime-podcastprogram. Samtidigt menar vi att det är viktigt att ta del av tidigare forskning om konsumenter av podcastprogram, då det är dessa som producenten skapar innehåll för. Boling och Hull (2018: 99) diskuterar hur fenomenet med true crime-podcastprogram blir till ett sätt att föra samman underhållning och nyheter. De menar också att konsumenterna av true crime-genren till största del tar del av den via podcasts, 63 procent. På andra plats kommer TV:n med 15 procent. Vi menar därför att podcast och true crime är intressant att studera eftersom podcasten är det dominerande mediet i true genren. True
podcastprogram har en dominerande kvinnlig lyssnarskara, hela 73 procent av true crime-podcastlyssnare är kvinnor, till skillnad från podcastprogram generellt där 54 procent av lyssnarna är män (ibid). Kvinnor är mer intresserade av true crime-genren än män och en förklaring till detta kan vara att kvinnor föredrar att ta del av medieinnehåll med kvinnliga huvudkaraktärer, i detta fallet offer (Boling & Hull, 2018: 103; cf. Vicary & Fraley, 2010). Kvinnor upplever också att de kan använda sig av diskussionerna i innehållet för sin egen överlevnad (ibid).
Forskningen visar tendenser på att både manliga och kvinnliga lyssnare får känslan av att själva medverka i brottsutredningar vilket ökar spänningen och intresset för
medieinnehållet (Boling & Hull, 2018: 106). McClung och Johnson (2010: 87f) har studerat den generella podcastlyssnaren och dess motivationer att lyssna på podcast. I motsats till Boling och Hulls (2018) forskning menar McClung och Johnson (2010: 91) att
podcastkonsumenten lyssnar på podcastprogram eftersom det är roligt och underhållande. Ytterligare faktorer är sociala aspekter, podcastkonsumenten vill kunna prata med sina vänner om podcastprogram och tipsa om dem (ibid). Vi känner igen oss i dessa
motivationer till att lyssna på true crime-podcastprogram, både för sociala aspekter och underhållning. Detta är också en av anledningarna till att vi valt att studera ämnet.
4.3. Producenter och genus
True crime som genre kan på många sätt liknas vid journalistik. Till exempel tog Serials producent på sig en journalistisk roll genom att samla in och bearbeta material för att skapa innehåll i podcastformat (Ora 2018: 107f). Då det finns begränsat med tidigare studier på podcastproducenter och genus, och eftersom det finns likheter mellan podcastproducenter och journalister anser vi att det är relevant att istället utgå från tidigare studier på
journalister. Inom journalistik och genus är två vanligt förekommande begrepp hårda och mjuka nyheter (e.g Melin-Higgins, 2003; Djerf-Pierre, 2003; North 2016). Historiskt sett har det funnits en tydlig uppdelning av ämnesområden, där kvinnor fått producera det som ansetts mindre viktigt och mer känsloförankrat, kallat mjuka nyheter, medan män producerat
mer sakliga, hårda nyheter, där de hårda nyheterna värderas som viktigare och med högre status än mjuka nyheter (ibid). Volčič (2008) studerar också skillnader i innehåll mellan manliga och kvinnliga journalister. Volčič (2008: 15) menar likt Djerf-Pierre (2003: 48) och North (2016: 358) att kvinnliga journalister ofta blir tilldelade ämnen utifrån tidigare erfarenheter eller utifrån stereotypt kvinnligt innehåll. Vidare diskuterar Volčič (2008: 9) hur kvinnliga journalister, mer än manliga, jobbar närmre de personer de skriver om och skapar nära relationer till dessa. I och med att kvinnor har blivit en större målgrupp har mjuka nyheter ökat i värde och blivit mer eftertraktade (Volčič, 2008: 9). Vi menar att det blir intressant att studera om könsuppdelningen av mjuka och hårda nyheter mellan manliga och kvinnliga producenter går att identifiera även i de studerade
podcastprogrammen eller om de nya medierna skapat andra genusstrukturer.
Melin-Higgins (2003: 59ff, 62f) har identifierat fyra taktiker som kvinnliga journalister använder för att säkerställa sina platser inom det maskulina journalistiska fältet. “En av tjejerna” innebär att kvinnor istället för att acceptera hegemonin arbetar för att höja statusen på de feminint kodade områdena. “En av grabbarna” innebär att kvinnor iklär sig manliga attribut för att bli accepterade på fältet och på så sätt utmanar rådande
genuspräglade normer. Kvinnor som tar på sig rollen som en typisk kvinnlig journalist och inte utmanar strukturer använder en taktik som Melin-Higgins (ibid) kallar för “att spela på sin kvinnlighet”. Den fjärde taktiken är “att fly redaktionerna” och används av kvinnor för att kunna stanna kvar inom fältet men utanför redaktionernas strukturer (ibid). Djerf-Pierre (2003: 46) nämner i sin tur tre strategier kvinnliga journalister använder sig av; den
konkurrerande som kan liknas vid bland annat Melin-Higgins (2003: 62f) “en av
grabbarna”, den specialiserande som kan liknas vid “en av tjejerna” och den utvidgande som gör det möjligt att hitta nya öppningar på det journalistiska fältet (Djerf-Pierre, 2003: 46). Användningen av olika taktiker blir en intressant aspekt i vår studie för att identifiera olika förhållningssätt hos podcastproducenterna i hur de producerar sitt innehåll.
Djerf-Pierre (2003: 81f) menar att journalistik likt andra områden i samhället är präglat av genus men skapandet av mening och implementeringen av genus varierar mellan olika medier och över tid. Löfgren Nilsson (2010: 9) kommer i sin studie fram till att
förväntningarna på manliga och kvinnliga journalister ser olika ut beroende på deras könstillhörighet. Maskulinitet förknippas med att vara aktiv, pålitlig och bestämd medan femininitet förknippas med att vara passiv, opålitlig och osäker (ibid).
4.3.1. Genusrepresentation inom true crime
Det har framkommit en tydlig skillnad i hur kvinnliga och manliga brottslingar beskrivits i nyhetsrapporteringar (e.g. Skilbrei, 2012; Berrington & Honkatukia, 2010; Collins, 2014; Easteal et al., 2015; Cavender, Bond-Maupin & Jurik, 1999). I de flesta fall har de kvinnliga brottslingarna beskrivits utifrån stereotypa karaktärsdrag, som exempelvis utifrån utseende och känslor (ibid). Collins (2014: 308) menar att de egenskaper som är knutna till kvinnliga brottslingar inte bara tilldelas av medierna och att medierna inte heller skapar kvinnornas egenskaper, utan att egenskaperna är något som finns djupt rotat i samhället. Cavender, Bond-Maupin och Jurik (1999: 660) menar dock att även om medierna reproducerar genusstrukturerna bidrar de också till att kvinnor får större plats i offentligheten och blir en del av det offentliga samtalet när det rapporteras om dem. Även om all rapportering inte är bra rapportering blir mer uteslutna samhällsgrupper ändå synliga i medierapporteringen vilket alltså också kan bidra till att utmana strukturerna (ibid).
Easteal, Bartels, Nelson och Holland (2015: 39f) har i sin studie på nyhetsartiklar i tidningar identifierat två ord som kvinnliga mördare oftast beskrivs med, galen (mad) och
ond (bad). Berrington och Honkatukia (2010: 50) har i en liknande studie identifierat ytterligare en beskrivning, förutom galen och ond, nämligen olyckligt fall (sad case). De kvinnliga brottslingarna beskrivs som galna eller onda för att distansera dem från normen av en kvinna (Easteal et al., 2015: 39f; Berrington & Honkatukia, 2010: 50). Easteal et al. (2015: 39f) konkretiserar detta och förklarar hur den stereotypa bilden av en kvinna och femininitet står i direkt motsats till att begå brott och hemska gärningar. Därför blir det lättare att förstå att medierna använder de ord och beskrivningar de gör av, i det här fallet, kvinnliga förövare (ibid). Collins (2014: 305f) har också gjort en innehållsanalys på
nyhetstidningar men har i motsats till Easteal et al. (2015) och Berrington och Honkatukia (2010) kommit fram till att det snarare är män som beskrivs som galna och instabila. Kvinnor beskrivs istället som sexualiserade objekt och mindre våldsamma (Collins, 2014: 305f). Kvinnans brott beskrivs ofta som olyckligt och utom kontroll (ibid). Vi kan inte bortse från den tidigare forskning som gjorts på ämnet men ställer oss försiktiga till materialet då resultaten skiljer sig så pass mycket åt.
Tidigare forskning (e.g. Skilbrei, 2012; Easteal et al., 2015; Collins, 2014; Berrington & Honkatukia, 2010) fokuserar främst på innehållet i true crime-media och har bortsett från innehållsproducenterna. Forskningen visar också att det är stor skillnad på hur manliga och kvinnliga mördare representeras i media (ibid).
4.4. Musikanvändning i medieinnehåll
Musik har en inneboende styrka att konstruera drama eftersom den besitter emotionell kraft (Hand & Traynor, 2011: 50), vilket vi anser blir relevant att utgå från. Musiken blir även intressant i vår studie kopplat till det McWilliam och Bickles (2017, 77f) diskuterar om hur podcastmediets teknologier kan användas för att förstärka känslor. Cochrane (2013: 3) beskriver att tidigare studier om musikens påverkan har fokuserat på tre huvudsakliga användningsområden: användning av musik för att skapa exalterande känslor, för att få lyssnare att relatera till känslor och för att uttrycka egna känslor som producent. Förutom att skapa känslor beskriver Cristell (1994) som nämns av Hand och Trynor (2011: 50) ytterligare tre funktioner som han menar att musik har för radiodrama. Den första är musik som länk till exempel en jingel eller en signaturmelodi. Denna musik används för att
representera radioprogrammet eller för att skapa skiljelinjer mellan olika scener. Den andra är musik som ljudeffekt och den tredje är indexikal- eller verklighetsmusik, som till skillnad från ljudeffekter stämmer överens med hur musiken skulle låta i den verkliga världen (ibid).
Juslin och Laukka (2003: 770) menar att det alltid finns en önskan och även en förväntan av att musikanvändning ska uttrycka känslor på ett övertygande sätt. Vidare identifierar Juslin och Laukka (ibid) två komponenter som ofta betraktas som effektiva verktyg för emotionell kommunikation: icke-verbala aspekter av talat språk och musik. Dessa komponenter har nära relation till varandra för att tillsammans generera budskap (ibid). Wingstedt, Brändström och Berg (2010: 1f) studerar visuellt medieinnehåll och diskuterar hur de nya mediernas multifunktioner gör att producenter kan skapa sitt innehåll på olika sätt, både visuellt, verbalt och musikalt. Likt Juslin och Laukka (2003: 770) menar Wingstedt, Brändström och Berg (2010: 1f) att de olika komponenterna påverkar varandra ömsesidigt och behöver sprida liknande budskap för att skapa samstämmighet. Trots att Wingstedt, Brändström och Berg (2010) har studerat musikens betydelse för visuellt innehåll menar vi att deras diskussion om att de olika komponenterna påverkar varandra även går att applicera på podcastinnehåll. Vi tror att diskussionen om hur det talade språket och ljudinslagen influerar varandra kan vara värdefull att använda i vår analys. Vi menar
vidare att det är viktigt att studera det talade språket och musiken i förhållande till varandra för att på bästa sätt förstå textens mening.
Utifrån tidigare studier på ämnet anser vi att det är viktigt att rikta blicken mot innehållsproducenterna för att undersöka om de bekräftar det stereotypa innehållet i true crime-media som vi sett i tidigare studier. Tidigare studier har endast fokuserat på själva innehållet, vi ser därför att vår studie kommer att fylla en forskningslucka inom fältet genom att jämföra manliga och kvinnliga producenter med innehållet i deras true crime-podcastprogram.
5. Teoretiskt perspektiv
I följande avsnitt kommer vi att redogöra för valda teoretiska perspektiv; socialkonstruktivism och kunskapssociologi, genus och Butlers performativitetsteori samt representation och semiotisk representation. Teorierna blir relevanta i förhållande till varandra eftersom att de kan hjälpa oss att förstå hur mening skapas genom pågående samhällsprocesser. De olika teorierna kommer även hjälpa oss att positionera vår studie inom det medie- och
kommunikationsvetenskapliga forskningsfältet och tydligare sammankoppla empiri med analys.
5.1. Socialkonstruktivism
Den kontext vi lever i kan förstås som att den utgår från historiska, kulturella och sociala samband (Berger & Luckmann, 1966/1998: 31). Enligt sociologerna Peter L. Berger och Thomas Luckmann (ibid) bör den socialt konstruerade verkligheten studeras kritiskt. Konstruktionerna som upprätthåller världen utgår från människors tankar och handlingar, dessa reproduceras och bekräftas även genom dem (ibid). Detta synsätt på hur samhälleliga strukturer blir socialt reproducerade blir intressant i vår studie då vi vill ta reda på om producenterna bekräftar eller går emot den sociala ordningen som även visat sig i tidigare studier. Berger och Luckmann (1966/1998: 33ff) menar att vår verklighet är en
strukturerad verklighet, dess företeelser är baserade på mönster som är oberoende av tolkarens egen uppfattning. Olika företeelser är olika accepterade bland de som lever i kontexten för dem (ibid).
5.1.1. Kunskapssociologi
Berger och Luckmann (1966/1998: 10) introducerar sin teori kunskapssociologi i boken Kunskapssociologi – hur individen uppfattar och formar sin sociala verklighet. Genom att vara en del av en samhällelig kontext kan tolkaren utifrån kunskapssociologin förstå den socialt konstruerade verkligheten (Berger & Luckmann, 1966/1998: 217). Kunskapssociologin måste också förstås som en pågående process. Uppfattningen av verkligheten måste fortsätta problematiseras genom att undersöka samhället som skapats och som fortsätter skapas av människor (ibid). Kunskapssociologi bygger på begreppen objektivering,
institutionalisering och legitimering (Berger & Luckmann, 1966/1998: 213). Objektivering innebär att uttryck och känslor hos människor konstruerar symboliska betydelser i mänsklig aktivitet, till exempel ansiktsuttryck, fysiska objekt i en viss kontext och andra mänskliga uttryckssätt (Berger & Luckmann, 1966/1998: 48). Dessa symboler är tydligast i en
situation ansikte mot ansikte i och med att exempelvis tonläge och ansiktsuttryck kan tolkas i det sammanhang det uttrycks i (Berger & Luckmann, 1966/1998: 48). Men symbolerna kan också skapa förståelse för känslan eller uttrycket utanför en ansikte mot ansikte-situation. Genom vår studie vill vi försöka förstå de eventuella symboler som används och genereras i de studerade podcastprogrammen. Vi vill undersöka om det går att identifiera känslouttryck i podcastprogrammen som endast bygger på ljud och talat språk, även om tolkningen sker utanför en ansikte mot ansikte-situation.
Institutionalisering syftar till en föränderlig process varigenom betydelse konstrueras och rekonstrueras (Berger & Luckmann, 1966/1998: 64f). Vissa betydelser kan föras över från generation till generation och är också en förutsättning för att förändra betydelser. Genom att förstå kontexterna i sin kultur och miljö skapas också en möjlighet att själv förändra betydelserna, då det mänskliga är socialt och kulturellt föränderligt (ibid).
Legitimering är en process som bäst beskrivs som en ”andra ordningens” objektivering av betydelse (Berger & Luckmann, 1966/1998: 111ff). Funktionen av legitimering är att göra de objektiveringar som förs vidare genom institutionalisering tillgängliga för den nya kontexten så att det blir subjektivt relevant. Legitimeringen handlar inte bara om värderingar utan innebär också alltid kunskap. Människor som är en del av den institutionella processen behöver först ha kunskap om ordningen och om olika roller som bestämmer över vilka handlingar som är rätt eller fel inom en viss kontext.
Legitimering förklarar alltså inte bara för människor varför de ska utföra en viss handling men inte en annan, utan låter dem också veta varför ordningen ser ut som den gör (ibid). Legitimeringen kan förklara varför könsattribut förs vidare genom handlingar i
generationer. Vi menar att Berger och Luckmanns (1966/1998: 213) tre begrepp är viktiga för att vi ska kunna förhålla oss kritiskt till de manliga och kvinnliga
innehållsproducenterna och deras innehåll. Begreppen är också relevanta för att vi som tolkare ska kunna förhålla oss kritiskt till våra egna tidigare erfarenheter och kontexter.
5.2. Genus och Butlers performativitetsteori
Genusteoretikern Judith Butler (1999: 55) problematiserar distinktionen mellan det
biologiska könet och socialt konstruerade genusroller och attribut. Hon menar att både kön och genus är kulturellt konstruerade och motsätter sig tanken om att genus och kön alltid står i förhållande till varandra (Butler, 1999: 56). Butlers (1999: 119f) genusperspektiv utgår från att genusattribut är performativa och inte expressiva. Hon menar att genus inte är en fast identitet utan att genus hela tiden skapas genom upprepade handlingar. Genom dessa upprepade handlingarna kan normen för genusstrukturerna ändras, de är alltså inte beständiga (ibid). Vi menar att dessa diskussioner kan liknas vid Berger och Luckmanns (1966/1988: 217) beskrivningar av att verkligheten är socialt konstruerad. Utifrån ett performativt genusperspektiv skiljer sig handlingar och attribut från förutbestämda strukturer och förhållningssätt eftersom genus skapas konstant i nya handlingar (Butler, 1999: 119f). Vi utgår från ett performativt genusperspektiv för att undersöka om producenterna skapar nya genusroller eller behåller gamla strukturer i skapandet av sina podcastprogram. Butler (1999: 229) menar att det är handlingar som skapar genus och att det i sin tur även skapar möjligheter att, genom egna upprepade handlingar, förändra strukturer. Gränserna som konstrueras mellan kön och genus utgår från en hierarkisk kulturell diskurs som baseras på binära strukturer (Butler, 1999: 59). Språket har alltså vissa restriktioner som begränsar möjligheter inom genusområdet (ibid). Vi menar att detta kan kopplas samman till det som nämns av Berger och Luckmann (1966/1998: 111f) som legitimering, för att förstå binära strukturer måste vi bära med oss en viss kunskap om hur vi ska agera. Utifrån detta synsätt menar vi att vi kan undersöka ifall det finns inslag i textmaterialet där innehållsproducenterna, genom sina handlingar, eventuellt upprätthåller eller utmanar genusstrukturer.
Butler (1999: 59) menar att det inte finns någon skillnad mellan kön och genus då båda är lika kulturellt konstruerade. Könet kan sägas vara genuspräglad redan från början vilket innebär att det inte är relevant att definiera genus som en kulturell tolkning av könet
(Butler, 1999: 56f). Genus behöver istället förstås som en pågående produktionsprocess där könet formas och får sin innebörd (ibid). Det finns därför en anledning att anta att det existerar en språklig begränsning för uppfattningen av vad som formar
produktionsprocessen (Butler, 1999: 58).
Butler (1999: 216) använder uttrycket genusparodi som innebär att tänja på gränserna mellan kön och genus. Genusparodier bortser från de grundläggande genusidentiteter som den hegemoniska kulturen värnar om och skapar genom detta en öppenhet för nya
betydelser om sammanhang (ibid). Vi ser Butlers (ibid) genusparodier som en variant av Berger och Luckmanns (1966/1998: 64f) institutionalisering som syftar till att människor själva kan förändra betydelser då de är socialt och kulturellt föränderliga. Butler (1999: 218) menar även att när normen för de binära strukturerna inte följs av människor blir
individerna bestraffade av andra i samhället. För att visa att vi inte förutsätter att manliga innehållsproducenter skapar stereotypt manligt innehåll och kvinnliga innehållsproducenter skapar stereotypt kvinnligt innehåll menar vi att begreppet genusparodi kan vara särskilt användbar i vår analys.
5.3. Representation
Språket är ett medium genom vilken vi skapar förståelse, där mening produceras och delas (Hall, 2013: xvii). I språket använder vi olika symboler och tecken som representerar våra idéer, känslor och koncept. Därför, menar kulturteoretikern och sociologen Stuart Hall (ibid), är representation genom språk centralt för den meningsskapande processen.
Hall (2013: 1) redogör vidare hur det finns tre olika varianter av representationsteori - den reflekterande som utgår från att språket speglar ett objekt, en person eller en händelse som redan har en mening. Mening är alltså inte en social konstruktion (ibid). Den andra varianten kallar han för den avsiktliga som används för att studera om språket uttrycker det som sändaren avser att uttrycka (ibid). Till sist nämner han den konstruktionistiska, som handlar om att studera ifall mening konstrueras i eller genom språk (ibid). Vi menar att den konstruktionistiska representationsteorin på många sätt liknar både hur Butler (1999) menar att betydelsen av kön och genus skapas genom handlingar och även beskrivningen av hur mening skapas utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv som nämns av Berger och Luckmann (1966/1998).
De tre olika perspektiven på representation blir intressant att ta avstamp i för att kritiskt granska hur text både kan produceras och konsumeras olika beroende på individuella aspekter. Genom analys vill vi titta närmare på hur producenterna bakom podcastens innehåll eventuellt konstruerar mening genom representation.
5.3.1. Semiotisk representation
Den konstruktionistiska representationsteorin innebär att vi ger mening till saker genom sättet vi representerar dem, orden vi använder om dem, historierna vi berättar om dem och känslor vi associerar till dem (Hall, 2013: 11). Sättet vi klassificerar och konceptualiserar lägger också grunden för hur vi värderar saker (ibid). Mening konstrueras när vi legitimerar idéer, känslor och koncept i vardagliga praktiker tillsammans med andra (Hall, 2013: 7f). Den mening som konstrueras kan bara delas i vår gemensamma förståelse och i tillgången till ett gemensamt språk. Inom samma kultur bär vi på gemensamma konceptkartor som gör att vi har möjlighet att tolka mening på liknande sätt (ibid). Tecken och symboler i språket representerar koncept, idéer och känslor på ett sådant sätt att personer inom samma förståelseram kan läsa, avkoda och tolka meningskonstruktionen på liknande sätt som avsändaren (Hall, 2013: 10f). Även inom samma kulturer kan sättet att tolka mening skilja sig åt (ibid). Eftersom vi studerar podcastprogram som produceras i samma sociala och kulturella kontext som vår, menar vi att vi på många sätt delar samma konceptkartor och kultur som de studerade innehållsproducenterna. Därför tror vi att vi kommer kunna tolka det studerade materialet på liknande sätt som innehållsproducenterna vill att vi ska avläsa det. Vi anser också att vi som tolkare delar på ännu fler förståelseramar än mellan
oss och producenterna. Till exempel är vi båda universitetsstudenter, jämnåriga och delar liknande tidigare erfarenheter. Detta blir också relevant att förhålla sig till i vår analys.
Hall (2013: 16) nämner lingvisten Ferdinand de Saussures och hur hans diskussioner kring semiotik kan kopplas till den konstruktionistiska representationsteorin eftersom Saussure också menar att språk är ett system av tecken. Saussure, som nämns i Hall (ibid), analyserar hur tecknet kan delas upp i ytterligare två element, det betecknade (signifier) och det betecknande (signified). Det betecknade refererar till formen, själva ordet, bilden eller fotot och det betecknande till idéen eller konceptet som skapas i våra tankar i samband med att formen blir associerad (ibid). De båda begreppen är nödvändiga för att skapa mening, men det är i relationen mellan dem och i förhållande till vår kultur och våra lingvistiska koder som representation upprätthålls (ibid). Ett tecken är inte isolerat från andra, utan är delar av ett större teckensystem och där de olika tecknen är definierade i relation till varandra (Hall, 2013: 16). Relationen mellan det betecknade och det betecknande är inte permanent utan ändras i samband med att mening förändras som ett resultat av historiska skiftningar av kulturen de befinner sig i (Hall, 2013: 17). Det leder till att tolkningen av text och sättet vi klassificerar tecken utvecklas och skapar nya meningar av världen vi lever i (ibid).
6. Metod och material
I detta avsnitt kommer vi att presentera vår valda metod som vi anser är relevant för att studera och analysera det empiriska materialet. Vi kommer börja med att redogöra för hermeneutiken som en grundpelare för att bättre förstå den tolkande forskningstraditionen. Därefter kommer vi också beskriva textanalys i stort och vår valda metod, semiotisk textanalys. Vidare redogör vi för hur vår studie kommer att tillämpas utifrån vald metod, vilket urval vi kommer att utgå ifrån och varför, samt diskutera vår studies validitet och etiska
ställningstaganden.
6.1. Hermeneutik
Jensen och Rosengren (1990: 209, 230) förklarar hur tolkande forskningstraditioner har sitt ursprung i hermeneutiken. Utifrån sociala och psykoanalytiska metoder kan forskaren kritiskt granska kulturer som processer för meningsproduktion (ibid). Att utgå från
tolkande forskningstraditioner menar vi samverkar med teorierna kunskapssociologi, genus och semiotisk representation eftersom dessa handlar om att studera sociala konstruktioner som pågående processer. Hermeneutiken som teoretisk grund gör att forskaren antar ett holistiskt perspektiv på socialt liv för att identifiera meningsskapandets roll och för att orientera socialt agerande (ibid). Att studera texter utifrån hermeneutiken innebär att vara en aktiv läsare i tillgängliggörandet av mening (Gripsrud, 1999: 170). Forskaren försöker förstå texter djupare och måste vara medveten om att hens historiska, kulturella och sociala förutsättningar kommer ha betydelse i tolkningen (Gripsrud, 1999: 176).
6.2. Textanalys
Eftersom vi har studerat redan befintliga texter i form av podcastavsnitt har vi använt oss av kvalitativ textanalys. Given (2008: 2) beskriver hur textanalys används för att närmare kunna studera innehållet och meningskonstruktionen av olika texter, den kan även användas för att analysera textens struktur och diskurs (ibid). Med hjälp av textanalys kan det empiriska materialet omkonstrueras för att synliggöra hur texter agerar, i vilken kontext de producerats, sätten som mening är skapat på och vad meningskonstruktionen innebär i en specifik situation (ibid). Genom att utgå från kvalitativ textanalys har vi kunnat studera det empiriska materialet närmre. Vi menar att det i sin tur hjälpt oss att besvara studiens syfte och frågeställningar.
Enligt Svenning (2003: 160) behöver all analys kodas, även i kvalitativa textanalyser. Vidare diskuterar Svenning (ibid) att kodningen sker för att strukturera texten utifrån olika identifierade teman och kan sedan ligga till grund för en djupare tolkning. Vi har därför valt att koda det empiriska materialet utifrån fyra teman som vi identifierat; gärningsperson, offer, anhöriga och personliga åsikter. Vi menar att vi genom att koda datan kunde samla in materialet i stort och kategorisera det. Resultaten av det kodade materialet har hjälpt oss att reflektera både över respektive podcastprogram för sig men har också varit hjälpsam för att övergripande kunna jämföra programmen med varandra. Kodningen hjälpte oss också i den djupare analysen av texten där vi kunde placera resultaten i ett större sammanhang och analysera podcastprogrammens likheter och skillnader.
Genom textanalys kunde vi ta reda på hur texter verkar inom olika kontexter, hur de producerats och hur den meningsskapande processen ser ut. Vi har utgått från kvalitativ semiotisk analys för att dels kategorisera och även djupare analysera det empiriska materialet. De olika tolkningsnivåerna, som vi redogör mer för nedan, har kompletterat varandra och
bidragit till att vi kommit fram till resultat och analyserat materialet på ett sätt som hjälpt oss att besvara vårt syfte och våra frågeställningar.
6.3. Semiotisk analys
Vår studie har utgått från semiotiken som metodologiskt ramverk. Vi kommer redogöra för litteraturforskaren Roland Barthes och hans begrepp och resonemang om semiotiken (e.g Bignell, 2002; Gripsrud, 1999). Semiotiken handlar om att studera olika tecken i samhället där tecken kan variera mellan visuellt, skriven text och ljud (Bignell, 2002: 5f). Det mest grundläggande att studera inom semiotik är det lingvistiska systemet eftersom språk är det mest fundamentala mediet för mänsklig kommunikation (ibid). Eftersom vi studerade talat språk anser vi att semiotisk analys varit relevant för att studera vårt empiriska material. I det lingvistiska systemet blir tecken organiserade i olika grupper som kallas koder, dessa gör att tecken förstås olika beroende på kontext (Bignell, 2002: 5). Semiotisk analys kan även variera som ett resultat av historiska, sociala och kulturella förutsättningar mellan människor (Bignell, 2002: 10).
Bignell (2002: 16) beskriver tre nyckelbegrepp som myntats av Barthes och som bygger på Saussures teorier om semiotik som vi tidigare nämnt i det teoretiska avsnittet.
Begreppen som används inom semiotisk forskning för att förstå de olika tolkningsnivåerna är konnotation, denotation och myt (ibid). Denotation är den första nivån som står för den direkta betydelsen av tecken (Gripsrud, 1999: 140; Bignell, 2002: 16). Att denotera ett tecken innebär alltså att sätta en etikett på det (Bignell, 2002: 16). Konnotation är den indirekta betydelsen av tecken (Gripsrud, 1999: 140). Konnotation innebär att, genom tolkning, associera tecken med en egen förståelse (Bignell, 2002: 16). I vår analys utgick vi från denotation och konnotation för att kategorisera och analysera det empiriska materialet. Vi menar att det var relevant att analysera materialet utifrån olika tolkningsnivåer för att få en djupare förståelse för innehållet i podcastprogrammet.
Genom att föra samman tecken med deras konnotationer formas ett visst meddelande, en myt (Bignell, 2002: 16). En myt är ett sätt att tänka på människor, produkter, platser eller idéer som är strukturerade att sända ut ett särskilt meddelande till mottagaren av en text inom detta system. Språksystemet består av bokstäver och ord som kan kombineras på olika sätt för att skapa mening (ibid). Vi har valt att använda diskussionerna om myt för att undersöka ifall innehållet i podcastprogrammen bekräftar de myter som tidigare studier har identifierat. I studien har vi även undersökt om podcastproducenterna skapat nya myter genom sättet de representerar gärningsperson, offer och anhöriga, eller om de stämmer överens med myterna från tidigare forskning. Vi menar också att begreppet myt varit extra användbart för att studera förhållandet mellan det talade språket och olika ljudinslag.
Vi har upptäckt att semiotisk analys till stor del används i analyser av skriven text och bildanalys. Vi har även sett att definitionen av semiotik utvecklats och blivit intressant för att studera alla typer av uttrycksformer, som skriven text, bild och ljud. Eftersom semiotisk analys fokuserar på olika tecken i språk menar vi att semiotisk metod varit relevant för att studera även talade texter och annat ljudmaterial, som musik.
6.4. Genomförande
I vår studie har vi använt Barthes tolkningsnivåer då vi menar att dessa kunde hjälpa oss att ge en djupare förståelse för texterna. Även om Barthes blivit mest känd för sina studier i bildanalys menar vi att tolkningsnivåerna gick lika bra att applicera på studier av
studerade materialet går hand i hand med den tolkande analysen. Studien inleddes med att vi lyssnade igenom de utvalda podcastavsnitten för att få en helhetsbild, sedan
transkriberades avsnitten. Efter transkriberingen identifierade vi tre vanligt förekommande teman; “gärningsperson”, “offer” och “anhöriga”. Utöver dessa identifierade vi också temat “personliga åsikter” då vi fann skillnader i hur dessa uttrycktes. Därför ville vi också studera de personliga åsikterna närmre. När vi identifierat våra valda teman läste vi båda två igenom de transkriberade materialen och markerade varje gång vi uppfattade att temana förekom. Markeringarna låg sedan till grund för att räkna antal ord som respektive tema utgjorde i texterna. När vi båda två markerat och räknat orden strukturerade vi upp resultaten i cirkeldiagram för att få en tydligare överblick och lättare kunna jämföra innehållen i de olika podcastprogrammen. Struktureringen av innehållet menar vi har redogjort för den denotativa tolkningsnivån av vår studie, diagrammen består alltså av det faktiska innehållet i textmaterialet. Struktureringen innebär att sätta etiketter och identifiera kategorier (Svenning, 2003: 160). I cirkeldiagrammen har vi redovisat procentuella
skillnader mellan de teman vi identifierade i samtliga podcastavsnitt. Utöver att kodningen kunde besvara delar av studiens syfte och frågeställningar låg den också till grund för den mer tolkande analysen som vi genomfört på texterna.
För att djupare analysera det empiriska materialet har vi, genom tolkning, adderat konnotation och myt till vår analys. Genom konnotationen har vi associerat de
identifierade temana med vår egen förståelse. Utöver de identifierade temana adderade vi också “musik” till vår analys eftersom tidigare forskning (Cohen, 2010: 2) visat att musik haft stor inverkan för att skapa känslor och bygga strukturer i berättelser. Musiken bidrog också till de konnotationer vi gjorde och därför ansåg vi att det var nödvändigt att
inkludera i tolkningen. Eftersom musiken påverkade våra tolkningar blev vi intresserade av att studera om producenterna använt sig av musik på ett mer eller mindre medvetet sätt.
Vi har med grund i den insamlade datan från kodningen också utgått från studiens syfte och frågeställningar. Under analysen har vi hela tiden burit med oss dessa som
referensram. Utifrån syftet och frågeställningarna har vi identifierat och plockat ut citat och ljudinslag från texterna, som specifika ord, meningar eller ljudeffekter. De identifierade citaten och ljudinslagen menar vi hjälpte oss att analysera texten utifrån den semiotiska analysen, både denotativt och konnotativt.
6.5. Urval
I vår studie har vi valt att studera de två mest lyssnade svenska true
podcastprogrammen som producerats av män och de två mest lyssnade svenska true crime-podcastprogrammen som producerats av kvinnor; Rättegångspodden, En mörk historia,
Mordpodden och Mord mot Mord. Materialet har valts ut från Poddtoppens sammanställning av de podcastprogrammen som legat längst på den svenska podcast-topplistan under 2018 (Poddtoppen, 2018). Vi valde att utgå från sammanställningen av 2018 års mest lyssnade podcastprogram eftersom det är den senast publicerade fullständiga lista över producerade podcastavsnitt under ett helt år. Antalet lyssningar och nedladdningar som gör att
podcastprogrammen legat högt på den svenska Poddtoppen utgår endast från iTunes och inte samtliga podcastspelare i Sverige (Poddtoppen, 2018). Därför kan urvalet skilja sig från hur det hade sett ut om vi hade haft tillgång till samtliga podcastspelares topplistor.
Vi valde de avsnitt som publicerats först respektive sist under 2018 i de utvalda podcastprogrammen; ”Ed Kemper & Carolin Stenvall” och ”Julaftonsmassakern i Covina” från Mord mot Mord, ”Falunmassakern” och ”Allhelgonamordet” från Mordpodden, ”Fallet Tova Moberg” och ”Hedersmordet i Gävle” från Rättegångspodden samt ”Försvinnandet i
innehöll ibland flera avsnitt gällande samma mordfall. Vi valde då att endast använda ett av avsnitten och har därför inte haft möjlighet att redogöra för helhetsbilden av den berättade historien. Detta gjorde vi dels på grund av tids- och resursbrist, mordfallen kunde ibland sträcka sig över fyra till fem timmar i flera avsnitt, och dels för att få en jämlik mängd insamlat material från de olika podcastprogrammen. Vid ett tillfälle tog vi beslut om att bortse från de två först publicerade avsnitten under 2018 eftersom de var så kallade
”Specialavsnitt” (En mörk historia, 2018) som hänvisar till tidigare avsnitt och därför skulle förstås utifrån en annan kontext. Vi utgick från podcastavsnitt med så stor skillnad som möjligt i publiceringstillfälle för att säkerställa en högre validitet. På så sätt kunde vi
identifiera om det skett förändringar i hur producenterna skapat sitt innehåll och ta hänsyn till dem i vår analys.
Vi är medvetna om att det finns fler svenska true crime-podcastprogram och att vår analys hade kunnat se annorlunda ut om vi utgått från fler eller andra podcastprogram. Eftersom vårt urval var begränsat till åtta avsnitt visste vi också att resultatet inte blev lika generellt som om vi utgått från podcastprogrammens samtliga avsnitt. Vi menar ändå att vår studie kan ge en indikation på hur producenterna av svenska true
crime-podcastprogram genom representation i sina podcastavsnitt bekräftar eller dementerar genusstrukturer i samhället.
6.6. Etiska ställningstaganden
Det empiriska materialet vi har undersökt har utgått från offentliga texter skapade av producenter som valt att publicera materialet i podcastspelare öppet för alla att lyssna på. Vi har haft diskussioner kring etiken i vår studie och menar att eftersom podcastavsnitten är publicerade i offentliga kanaler finns en möjlighet för både undersökare och
privatpersoner att analysera och tolka materialet. Under processen har vi också regelbundet redovisat de avväganden och resultat vi har kommit fram till. Innehållet i de studerade texterna kan på grund av ämnet true crime vara känsligt både för vanliga lyssnare men också för de människor som personligen drabbats av fallen som producenterna redogör för. För att inte påverka reliabiliteten och validiteten har vi valt att inte censurera materialet utan har tagit avstamp i de förhållningssätt och avväganden som producenterna av
podcastprogrammen har gjort. Vi menar att den valda metoden och analysen av offentliga texter gjort att vi inte har behövt ta några större etiska ställningstaganden.
6.7. Validitet
Validitet handlar om ifall man har undersökt det som studien ämnar att undersöka (Lindstedt, 2017: 116). Valet att genomföra en kvalitativ textanalys anser vi var en bra metod för att besvara våra frågeställningar och därmed menar vi att validiteten ökade. Den metod vi valde är tolkande och vi är medvetna om att analysen präglades av våra tidigare erfarenheter. Lindstedt (2017: 16) menar att vi måste fråga oss ifall resultaten kommer stämma överens med verkligheten. Vår studie redogör inte för samtliga podcastavsnitt i de studerade podcastprogrammen, däremot menar vi att våra resultat kan ge en indikation på hur innehållet skiljer sig åt i podcastprogram skapade av manliga och kvinnliga producenter inom true crime-genren i Sverige. Eftersom vi har varit två personer som utfört
sammanställningen av den kodade datan menar vi att tillförlitligheten i vår studie ökat. Vi menar att vi redogjort för hur vi sammanställt den kodade datan på ett tydligt och
strukturerat sätt. Därför anser vi att en annan undersökare hade kunnat koda texten och fått liknande resultat som vi. Däremot menar vi att våra tolkningar av det empiriska materialet i stort varit subjektiva och att andra tolkare hade kunnat analysera det empiriska
materialet på ett annat sätt. Därför hade analysen kunnat skilja sig åt beroende på vem som tolkar.
7. Resultat och analys
I det här avsnittet ämnar vi presentera resultat och analys av det empiriska materialet. Vi kommer att analysera resultaten med hjälp av våra teoretiska ramverk och metodval för att på bästa sätt kunna besvara studiens syfte och frågeställningar. Studiens resultat kommer att presenteras i två delar: den första som är baserad på materialet från kodningen och den andra som analyserar materialet i sin helhet. Resultat delas med fördel upp i två delar då vi menar att varje del för sig kan innehålla värdefull mening för att besvara studiens
frågeställningar. Vi vill poängtera att även om resultaten presenteras i olika delar används de för att komplettera varandra.
7.1. Resultat och analys av den kodade datainsamlingen
Nedan redogör vi för resultatet som baserats på materialet från kodningen och analyserar dessa. Vi har sammanställt hur ofta respektive tema; gärningsperson, offer, anhöriga och personliga åsiket, förekommer i de åtta valda avsnitten från de fyra podcastprogrammen. I analysen jämförde vi hur stor procentuell plats de fyra temana fick i de studerade
podcastprogrammen Mord mot mord, Mordpodden, Rättegångspodden och En mörk historia. För att undvika att göra generaliseringar och tvinga in podcastprogrammen producerade av kvinnor i en ram och manliga i en annan beslutade vi att jämföra resultaten mellan respektive podcast-kategori med varandra, innan det slutgiltiga resultatet presenterades i den kvalitativa analysen.
7.1.1. Podcastprogram producerade av kvinnliga innehållsproducenter
Figur 2 – Den procentuella skillnaden mellan temana i Mordpodden. I figur 1 presenteras resultatet av de identifierade temana i de två podcastavsnitten från Mord mot mord. Vi kunde se att det mest förekommande temat var ”personliga åsikter” med 61,8 procent. Temat som nämndes mest sällan var ”anhöriga” med 2,6 procent. Temat ”offer” hade 11,1 procent och temat ”gärningsperson” 24,5 procent. I figur två presenteras resultatet från Mordpodden där det vanligaste temat var ”gärningsperson” med 40,7 procent, sedan ”anhöriga” med 24,3 procent. ”Personliga åsikter” hade i Mordpodden 20,4 procent och det tema som nämndes mest sällan var ”offer” på 14,6 procent.
7.1.2. Podcastprogram producerade av manliga innehållsproducenter
Figur 3 – Den procentuella skillnaden mellan temana i En mörk historia.
I figur 3 där siffrorna från En mörk historia presenteras var den största delen av de insamlade resultaten ”gärningsperson” med 46,1 procent. ”Anhöriga” och ”offer” hade ungefär lika stora delar, där ”anhöriga” stod för 23,4 procent och ”offer” 24,7 procent. Den minsta andelen var ”personliga åsikter” på 5,8 procent. I figur 4 presenteras resultaten från Rättegångspoddens och där var det mest representerade temat ”offer” på 41,6
procent, sedan ”gärningsperson” på 36,6 procent. ”Anhörigas” representation motsvarade 20 procent av podcastavsnitten och ”personliga åsikter” 1,7 procent.
7.2. Analys av samtliga podcastprogram utifrån den kodade datainsamlingen
Vi påbörjar den gemensamma analysen med att redogöra för resultaten gällande personliga åsikter, sedan gärningsperson, följt av offer och till sist anhöriga. Våra resultat visar att det finns en könsskillnad mellan hur ofta producenterna nämner personliga åsikter.
Podcastprogrammen som producerades av kvinnor använde sig till stor del av personliga åsikter i avsnitten medan de manliga producenterna yttrade personliga åsikter väldigt sällan. Detta menar vi skulle kunna kopplas till den tidigare forskningen om män som sakliga och kvinnor som mer personliga (e.g. North, 2016). Historiskt sett har kvinnliga
innehållsproducenter varit mer inriktade än sina manliga kollegor på att skapa nära relationer med materialet de jobbar med. Kvinnliga producenter har arbetat mer med att samtala med de involverade i deras texter för att kunna berätta om dem på ett mer
personligt och trovärdigt sätt (Volčič, 2008: 9). Våra resultat kan antyda att könsstrukturer fortfarande är närvarande bland innehållsproducenter.
Gärningspersonerna fick störst utrymme av de involverade i fallen i nästan alla podcastprogram, förutom i Rättegångspodden där de fick näst störst plats. Vi menar att detta inte är förvånande då true crime-genren handlar om berättelser om verkliga brottsfall där gärningspersonen har en central roll. Trots att även offer har en central roll i verkliga brottsfall kunde vi utmärka procentuella skillnader mellan hur ofta offren nämndes i de manligt producerade podcastprogrammen i jämförelse med de kvinnligt producerade programmen. I En mörk historia och Rättegångspodden fick offren stor plats i berättelserna. Till skillnad från de manligt producerade podcastprogrammen nämndes offren sällan i Mord mot mord och i Mordpodden. Det vi däremot reagerade på var skillnaden i hur stor plats anhöriga fick i de olika programmen. Mord mot mot skiljer sig tydligt från de övriga programmen, producenterna bakom Mord mot mord har knappt nämnt anhöriga i sina avsnitt. Till skillnad från Volčič (2008: 9) som menar att kvinnor arbetar mer än män med att skapa relationer med de involverade i texterna visar våra resultat istället att det podcastprogram som representerar anhöriga minst är skapat av kvinnor. Vi tolkar bortprioriteringen av anhöriga som att producenterna inte skapat lika nära relationer till de involverade i fallen.
Våra resultat utifrån den kodade insamlingen visar på olika skillnader mellan de studerade podcastprogrammen. Vi har funnit både skillnader och likheter i hur
producenterna representerar de involverade i fallen och har identifierat att det finns en könsskillnad i hur manliga och kvinnliga producenter använder sig av personliga åsikter. Dessa skillnader och likheter kommer vi analysera vidare i delavsnittet “resultat och analys av det empiriska materialet i sin helhet”.
7.3. Resultat och analys av det empiriska materialet i sin helhet
I denna del av analysen kommer vi redogöra ytterligare för de olika podcastprogrammen utifrån de fyra identifierade temana. Vi kommer även reflektera över och analysera podcastproducenternas musikanvänding. Vi inleder analysen med att diskutera och reflektera över varje podcastprogram var för sig, för att sedan genomföra en gemensam analys över alla studerade podcastprogram och ställa dessa mot varandra. Avslutningsvis redogör vi för vår slutsats och hur väl vi kunnat besvara våra frågeställningar. De olika podcastprogrammen tar olika stor del i analysen. Detta beror på att vissa podcastprogram eller podcastavsnitt har involverat fler intressanta delar i relation till våra frågeställningar. 7.3.1. Analys av Mord mot mord
I vår analys börjar vi med att redogöra för de personliga åsikterna i Mord mot mord. Egna förstärkningsord och ett i övrigt starkt språk angående gärningspersonen, offret och anhöriga var vanligt förekommande i de studerade podcastavsnitten. Exempelvis när producenten, vad vi tolkade som skämtsamt, beskrev gärningspersonens relation till sin pappa:
Karin (producent): Hans pappa som han är så jävla kåt på.
Mord mot mord, ”Ed Kemper & Carolin Stenvall”, 2018. Vi tolkade detta som att vi fick se mycket av innehållsproducenternas personligheter. Innehållet i podcastavsnitten var inte censurerat från dem själva som personer och hur vi misstänker att de vanligtvis uttrycker sig. Med utgång i exempelvis Norths (2016: 358) resonemang om skillnaden mellan manligt och kvinnligt producerat innehåll, där kvinnliga producenter framförallt producerat mjuka nyheter, anser vi att innehållsproducenterna skiljer sig från de drag som har lyfts fram om kvinnliga producenter historiskt. Vi har valt att sammanföra våra teorier och använder ordet kontext som ett gemensamt begrepp för Halls (2013: 7f) begrepp ”konceptkartor”, Butlers (1999: 59) ”diskurs” och Berger och Luckmanns (1966/1998: 217) ”verklighet”. Vissa uttryck som producenterna för Mord mot mord valt att använda menar vi har mer manliga än kvinnliga konnotationer. Detta anser vi beror på att vi är uppvuxna i en kulturell kontext där män generellt tagit större plats och haft möjlighet att uttrycka sig som de vill till skillnad från kvinnor, i synnerhet i offentliga och mediala sammanhang. Butler (1999: 119f) menar däremot att nya handlingar gör att stereotypa genusroller kan problematiseras och bli mer nyanserade. Genom att
producenterna använt begrepp och uttryck som inte tolkas som stereotypt kvinnliga kan producenterna förändra bilden av vad en kvinnlig innehållsproducent kan vara. Därmed menar vi att Mord mot mord kan ses utöva en genusparodi.
Innehållsproducenterna i Mord mot mord involverade ibland sig själva i berättelsen. Detta kom till uttryck genom att de jämförde sig själva eller personer i deras närhet med personer i true crime-fallen, talade om individerna i fallens liv utifrån sina egna kontexter och att de talade direkt till berättelsens karaktärer. Detta exemplifieras nedan:
Karin (producent): Det är tråkigt att man identifierar sig mer med honom, än med han som inte pallar ringa 86 samtal.
Producenten menar att hon identifierar sig mer med gärningspersonen eftersom han var handlingskraftig snarare än en lat polis. Detta kan vi relatera till Volčič (2008: 9) och det hon nämner om att kvinnliga producenter skapar närmre relationer till personerna de berättar om. Genom att själv identifiera sig med gärningspersonen och distansera sig från polisen menar vi att producenten närmar sig karaktärerna i berättelsen på ett
relationsskapande sätt. En annan kategori som vi identifierade var att
innehållsproducenterna drog egna slutsatser om true crime-fallen. Stundtals uppfattade vi producenterna som partiska och att de spekulerade angående olika situationer i berättelsen. Ett exempel på detta var när en av producenterna berättade om en av gärningspersonernas mamma och uttrycker att hon förmodligen bor i en villaförort, vilket presenteras i citatet nedan:
Karin (producent): Sen bär han halshuggna kroppar in till sin mammas hus. Också det, hur fan kan ingen se någonting liksom? Är inte det så jävla jävla stört?
Anna (producent): Joo, men jag tänker såhär på natten? Och liksom tänk typ, hans mamma bor säkert i nån villaförort.
Mord mot mord, ”Ed Kemper & Carolin Stenvall”, 2018. Våra konnotationer av en villaförort i denna kontext var till en sliten stadsdel där det främst bor arbetarklass med lägre inkomster snarare än med stora, vita villor och välklippta gräsmattor. Dessa konnotationer hjälpte oss att skapa en myt om individerna i true crime-fallen. Varken vi eller producenten vet om gärningspersonens mamma bodde i en
villaförort då producenten själv drog den slutsatsen. Trots att vi förstod att det var producentens egna spekulationer och förmodligen inte en avsiktlig representation bestod ändå den konnoterade bilden genom hela berättelsen.
Den fjärde kategorin vi identifierat inom ”personliga åsikter” var att
innehållsproducenterna ofta svävade iväg från det faktiska ämnet. Under tiden de berättade om olika true crime-fall drog de likheter mellan fallen, ofta obetydliga detaljer, och deras egna kulturella kontext som sedan låg till grund för en diskussion bortom fallet. Ett
exempel på hur producenterna involverade sin egen kulturella kontext var när de refererade till olika populärkulturella profiler, som Leif GW Persson och makarna Jenny och Niklas Strömstedt. Dessa utsvävningar tycker vi satte en tydlig prägel på podcastprogrammet. På grund av att de förde mycket dialoger mellan varandra om annat än true crime-fallen upplevde vi deras podcastprogram som lättsamt, personligt och underhållande, men mindre objektivt och trovärdigt, vilket stämmer överens med opålitligheten Löfgren Nilsson (2010: 9) nämner som ett feminint utryckssätt. Denna upplevelse tror vi berodde mycket på att vi, på flera sätt, delar samma sociala och kulturella kontext som innehållsproducenterna.
I Mord mot mord fick gärningspersonen 24,5 procent av utrymmet, ungefär dubbelt så mycket som offer och anhöriga fick tillsammans. Innehållsproducenterna beskrev
gärningspersonen på två sätt. Dels beskrev de hens uppväxt, karaktärsdrag, arbetssituation och relationer, dels förde gärningspersonen handlingen framåt. Sätten de beskrev
gärningspersonerna på konnoterade vi som att de till viss del utgick från stereotypa
strukturer som var hämtade från populärkulturella sammanhang i vår kontext. Till exempel förvånades producenterna över hur ”vanlig” en av gärningspersonerna var, han följde inte alls mönstren för vad producenterna ansåg var ”traditionella mördartendenser”.
