Kapitel 1: Hej Hej jag heter Agnes och jag är en tjej på 10 år. Jag går på en skola som

Kapitel 1: Hej

Hej

På Göteborgs djurakademi går även min bästa kompis Emmy. Emmy är 10 år och har ganska långt blont hår. Hon är lite kortare än jag men är ändå ganska lång och har blåa ögon.

På skolan finns många bra lärare, men vaktmästaren ger mig rysningar för han brukar slå djuren och han säger aldrig hej eller god morgon medan Tim alltid säger hej. Tim är 4:ans engelska och svensklärare.

När jag vaknar hör jag att Dixie skäller.

Jag går ner till köket och märker att Dixie inte har någon mat. Då går jag till skafferiet och hämtar 2 dl hundmat

därefter häller jag upp en skål yoghurt till mig själv.

När Emmy kommer börjar vi mata och

ge vatten till kaninerna. Emmy och jag är mer som syskon. Jag har känt henne hela mitt liv och vi bor grannar och vi har en kanin- uppfödning.

För tillfället har vi 5 hanar, 10 honor och 30 kaninungar.

Jag har grisar, hönor, hundar en katt och hästar. Emmy har en hund och hästar.

När vi börja gå mot skolan mötte vi Tim. Idag har han på sig jeans och en svart T-shirt. Jag, Emmy och Tim tar sällskap med varandra till skolan.

När vi kommit fram till skola ser jag och Emmy en konstig dörr. Dörren var brun det var en stor dörr, den var nästan lite läskig. Jag frågar Tim men han vet inte vart den leder.

Kapitel 2: Brevet

Dagen där på skulle jag och Emmy leka. Vi brukar leka nästan varige dag. När vi var på vägg att gå hem såg vi den där konstiga dörren igen.

Vi gick närmare dörren och framför oss låg ett blått brev. Jag tog upp brevet. Det var så många frågor kring det, vem har lämnat ett brev vid en konstig dörr som antagligen bara leder till en källare.

Vi öppnade brevet och läste det många gånger. Det var ett brev ett brev från den ”magiska dörren”

Hej!

För tre år sedan såg jag och min kompis den magiska dörren då vi bara trodde det var en dörr som ledde till en källare.

Men när vi öppnade dörren gick vi in och stängde dörren och sedan dess har vi varit fast här i det magiska landet. Det åskar och regnar hela tiden. På natten brukar vi vakna av

ett fruktansvärt ljud. De är en jättestor varg som antagligen väger säkert ett ton. Nu vill vi att du ska hitta

den magiska nyckeln och öppna dörren. Vi vet inte vart den är Men vi tror att skolans vaktmästare har något att göra med nyckeln eller vet vart den är. Men tänk på att

enhörningar är riktigt farliga.

Med vänlig hälsning//Ellen och Nathalie.

Kapitel:3 Nycklarna

Nästa dag struntade jag i att borsta tänderna och att mata kaninerna jag struntade till och med att vänta på Emmy.

Jag gick raka väggen till skolan men med en snabb omväg till den

magiska dörren. Ja nu visste jag faktiskt att det var en magisk dörr. Jag kunde bara inte förstå vad som hände på andra sidan dörren. En varg på ett ton. Bara regn och åska. Och att vaktmästaren har något att göra med en konstig dörr och att han är vår vaktmästare.

På mattelektionen koncentrerade jag mig inte alls i matteboken utan på dörren. Då tänkte jag på att ”vaktmästaren” kanske stängde dörren och att han har nyckeln. Jag måste berätta för Emmy.

På rasten gick jag till Emmy och sa jag tror att vaktmästaren har nyckeln.

Julia och Clara stod bredvid Emmy. Dem undrade vad jag svamlade om.

Jag frågade Emmy om vi kunde prata enskilt.

Hon följde med. Emmy jag tror att vaktmästaren har nyckeln till dörren och att han låste in dem. Emmy svarade inte. Emmy vad är det. Du väntade inte på mig i morse och du matade inte kaninerna.

Just ja jag glömde vilken tur att du kollade du matade väll dem. Ja men det var för sent för Grånos, Maximus och Felix dem var döda Agnes för att du glömde mata dem.

Jag såg Emmy gråta det var nog andra gången hon grät nu och när hennes föra hund Bamse dog.

Efter en stund var Emmy inte arg längre hon var mer ledsen. Vi tänkte att vi måste hitta nyckeln idag för idag var vaktmästaren hos djuren. Då sprang vi till djuren.

Vaktmästaren satt och läste tidnigen så det var enkelt att gå in och ta hans nycklar. I samma ögonblick jag hade nyckeln såg han Emmy och

skrek vad gör du här? Jag har rast. Förlåt jag ville bara kola hur Bruno mår. Bruno är Emmys hund. Okej men stick här ifrån nu sa han med väldigt hög röst. Till slut kom jag ut och det var i sista sekund som vi slutade för idag. Nu var klockan halv tre och det var dags att möta den stora vargen alltså nu var det dags att släppa ut Ellen och Nathalie.

När vi stod vid dörren kände jag så många känslor.

Jag var nervös tänk om det inte är rätt nyckel och att vaktmästaren inte har nyckeln. Jag var rädd jag menar skulle inte du vara rädd för en varg på 1000 kg. jag var glad tänk om vi får ut dem.

Det här var ett så spännande äventyr.

Jag tog upp nycklarna ur fickan och tog den största nyckeln och tåg in den i nyckel hålet men det var fel nyckel. Så jag provade med den nästan lite trasiga nyckeln och det var den rätta.

Jag står här och vaktar dörren så ingen kommer in sa Emmy med

darrande röst. Okej sa jag svagt till Emmy. Jag tyckte att hon var väldigt feg som inte våga.

Vist jag var också väldigt rädd men jag vågar ju i alla fall gå in. Jag vred om nyckeln och gick in.

Kapitel 4: En annan värld

Medan jag sa kom nu det är inte så farligt hörde jag att någon kom det lät som vaktmästaren som skrek var är mina nycklar och smällde igen dörren.

Nu kände jag mig väldigt rädd tänk om jag också blev fast här inne med en gigantisk varg. Jag satte mig ner vi en stor ek jag kunde inte hålla tårarna inne längre.

Efter en stund kände jag en konstig lukt eller det luktade som stallet hemma hos pappa. Då vände jag mig om och såg ett stall. Jag blev genast mycket gladare och mådde mycket bättre.

Men när jag gick till stallet såg jag bara tomma boxar och inga djur. Eller om spindlar räknas så fanns det gott om dem. Inne i stallet var det varmt medans ute var det jättekallt.

När jag gick ut ur stallet och in i en skog såg jag något jag aldrig trodde jag skulle se. 50 meter framför mig stod en enhörning.

Sedan vände jag mig om och det fanns fullt av dem. En stor hage full av kanske 20 ljusrosa enhörningar med regnbågsfärgade horn det här var helt otroligt.

Sen tänkte jag på brevet från Nathalie och Ellen vad var det stod om enhörningar? Men tänk på att enhörningar är riktigt farliga. Jag gick långsamt bort från dem.

Jag vände mig om och sprang iväg till den där stora eken igen. Eller jag tror det var den eken.

Det blev fort mörkt och det började åska igen.

Jag såg bara lite av stallet och hörde träden prasslade. Då hörde jag ett konstigt ljud jag tänkte att det kanske var enhörningen igen. jag klättrade upp i Eken.

Jag väntade en stund sen insåg jag att det inte var något ide att klättra upp i ett fånigt träd. 200 meter framför mig var en varg. Det var ingen liten varg det var vargen på 1 ton.

Kapitel 5: En annorlunda vän.

Jag hade visst somnat i trädet. Jag klättrade ner och bestämde mig för att jag skulle försöka glömma den stora vargen och fokusera på att hitta Ellen och Nathalie.

Nu gick jag till stallet och det var tomt. Enbart lukten satt kvar av de många enhörningar som brukar stå här.

Jag gick ut igen och såg enhörningarna i en annan hage. Jag undrade först vem som ägde dem och som flyttade dem varje dag.

Sen kunde jag ju inte motstå att undra om de gick att rida på. Men barbacka? tänkte jag. Emmy och jag brukar rida barbacka men det är ju en häst, en tam häst.

Jag gick hukandes in i hagen och bestämde mig för att gå fram till dem, och kanske till och med rida dem.

Jag såg en av dem jag tyckte den var speciell, nästan unik. Färgerna på hornet och den bruna manen var så fin.

Jag tog tag i manen och hoppade upp på honom jag bestämde mig för att kalla honom Bingo.

Jag red in i skogen med Bingo. Efter en stund hörde jag en röst som sa:

- Ellen hur ska vi komma ut? Tror du någon kommer och hjälper oss att komma ut?

- Jag vet inte Nathalie jag vet faktiskt inte.

Jag red fram till Ellen och Nathalie och kände glädje jag hade hittat dem.

Nu var det bara att komma ut.

-Hej jag heter Agnes, sa jag lite tvekande.

-Hej Agnes! Sa Ellen och Nathalie

-Jag har läst erat brev och jag är här för att hjälpa er! Men hur kan jag hjälpa er? Vad är det jag ska göra?

-Vi vill att du ska hjälpa oss att stoppa trollkarlen som gör så det regnar och åskar och så att inte våra enhörningar kan skada oss.

- okej så vi ska börja med att hitta honom? Sa jag med en svag röst. Vad eller hur ska jag kunna hitta han lättare än ni.

- Ja

- vet ni var han bor?

- Nej men han brukar förändra saker i stallet så han bor nog här omkring.

- Okej sa jag tveksamt.

Det är ju som att leta efter en nål i en höstack.

- Känner ni till några andra som bor här?

- Vi känner bara till Elin, Elis och Matilda .Men vi har ju sett och hört massa personer.

- Okej.

-Men kom du hit på en enhörning? sa Ellen.

Hon sa det med en röst som om hon nästan var rädd. Rädd för sina egna enhörningar.

Vi började gå mot stallet. Jag ledde Bingo hela vägen till stallet.

När vi kom fram till alla de andra enhörningarna släppte jag Bingo i sin hage.

Hur ska vi hitta trollkaren? Tänkte jag. Vem vet hur stor den här världen är?

Jag tänkte det med en så tråkig inställning. Jag ville vara eller i alla fall verka positiv. Men hur kan man vara positiv när allt känns hopplöst.

Kapitel 6: Mitt uppdrag

Plötsligt kom jag på en ide för att koma ut. Våran plan var att hämta saker från min värld som kan vara bra att ha när vi ska besegra trollkarlen.

I filmer brukar alltid dem onda ha en svaghet. Och den här världen är väll typ som en film en skräck film jag vet inte vad som ska hända eller vad jag ska göra.

Nu var frågan bara vad hans svaghet var.

- Vi kan gå upp på berget och kolla om vi ser honom När vi gick upp för den branta skogsvägen såg vi ett hus.

Huset var stort det såg nästan ut som ett slott. Vi såg att det kom rök från skorstenen.

Det betydde att någon eldade i en kamin. Vi antog och hoppades att det var trollkarlen. För då var vi ett steg närmre att stoppa honom.

När vi gick närmare upptäckte vi att det inte fanns några fönster.

Vi gick runt huset och hittade en dörr men den var låst. Jag såg en liten spak bakom en träblanka jag drog ner den och en lönndörr öppnades.

Vi gick in utan att tänka. Vi gick runt i huset utan att hitta mannen. Men när vi gick ner för en ranglig trappa såg vi en säng och i sängen låg mannen, mannen vi letat efter. Som tur var sov han så han såg oss inte.

Han hade en stor svart kappa. Och han liknade någon, någon jag sett tidigare. Plötsligt kom jag på vem det är. Jag skrek det rakt ut

- Det är vaktmästaren.

Som tur var vaknade han inte.

Men vi sprang ändå upp för trappan och i trappan hittade vi ett bar svarta glas ögon och en stort svart hatt.

Efter mycket klurande sa jag:

- Han tål inte sol.

Vi sprang ut genom dörren och ner genom skogen in i stallet och satte oss på var sinn stol.

- Ok vad behövs för att få solens strålar på honom?

Efter en lång stund kom vi på vad vi behövde hämta

 En stor säck

 Hästgodis

Nu var det bara att hämta alla saker.

När jag var tillbacka till dörren kände på den, den var öppen.

Hej då Agnes vi ses snart sa Ellen jag vinkade till dem och gick ut genom dörren.

Kapitel 7: Tillbaka i skolan

När jag var tillbaka i skolan kändes allt som vanligt. Men Tim och alla mina klaskompisar undra varför jag inte hade varit i skolan på 2 vecka.

När dem sa två veckor blev jag lite fundersam jag hade ju bara varit borta 3 nätter. Men tiden kanske inte är den samma här som hos Ellen och Nathalie.

Det var ju inte så konstigt eftersom här är det sol och där regnar det hela tiden. Här väger vargarna 50 kg medans där väger dem 1000 kg.

Mamma och pappa är skilda och idag är det Torsdag så jag ska till pappa imorgon. För att komma till pappa behöver jag gå 15 minuter till tåget och sedan åka tåg i 15 minuter och sen gå i en halv timme.

Så det tar en timme och 10 minuter från att vi lämnar klasrummet tills att jag är hemma.

Hem till mamma tar det bara 20 minuter att gå från skolan.

När jag kom hem till mamma satt mamma och Elis i soffan och prata.

Albin och Elis är mina bröder. Albin bor hos pappa och Elis hos mamma.

Jag gick in till vardagsrumet och sa Hej!

- Agnes hej vart har du varit vi har varit så oroliga. Polisen har letat efter dig sa mamma.

- Jag har varit hos Matilda.

Matilda är min kusin som bor på Öland.

Men varför åkte du till Öland det är ju typ 45 mil. Åkte du tåg?

Nej jag flög sa jag ironiskt.

Men, men fortsatte mamma.

Mamma ta det lugnt jag lever och mår bra sluta oroa dig.

Nästa dag var det Fredag och det var idag jag skulle hämta säcken och hästgodiset. Säcken skulle jag köpa på ICA och hästgodiset hos Pappa.

Emmy ringde tidigt på morgonen när jag satt och åt frukost. Allt Emmy undrade var hur det gick? Om jag träffade dem? Hur jag ska/ hjälpte dem? Och om jag kan hjälpa dem? Jag svara att allt gick bra och hur våran plan ska gå till.

När vi lade på gick jag till hallen och tog på mig mina skor, vinterjacka, mössa och vantar.

Idag hade vi fått sovmorgon till klockan 9.30 för Tim var sjuk och dem kunde inte fixa någon vikarie.

När jag var vid tåget var klockan 8.50.

I samma sekund som jag kom fram till skolan ringde klockan och det var dags att gå in. Anledningen till att jag kom senare än vad det brukar var för att idag var mitt tåg inställt så jag fick ta ett senare.

När skolan var slut skulle jag gå till ICA och köpa en stor säck att lägga hans kappa, hat och solglasögon.

När jag var vid ICA hittade jag ingen stor säck.

Jag hittade ingen säck varken på ICA, Coop eller Netto.

Jag gick hem och tänkte på hur jag skulle hämta en säck.

Jag gick till köket och kollade men jag hittade bara små säckar.

Nästa dag efter skolan gick jag in hos vaktmästaren han satt i sin stol och läste sin tidning. Jag smög in upp på en bänk och tog soppsäckarna.

Jag tog med säckarna och sprang iväg. Jag hörde att vaktmästaren var efter mig och skrek.

- Jag vet att du var i dem magiska världen för att hjälpa Ellen och Nathalie och att ni var i mitt hus.

I första sekund undrade jag hur han viste att vi var i hans hus. Jag trodde att han sov. Och i andra sekund så var jag glad nu visste vi att vaktmästaren är trollkarlen.

Jag sprang allt vad jag kunde till ett träd och jag gömde mig. Det var en stor snöstorm ute. Allt var helt vitt. Vaktmästaren gick runt och letade

över allt. Till slut kom Emmy och hjälpte mig att få bort han. Jag gick ner till bussen och åkte hem till pappa.

När jag kom hem var ingen hemma Albin och pappa var fortfarande på jobbet. Jag gick in i stallet och hämtade en påse med 500 g hästgodis.

Det skulle vi ha för att göra enhörningarna tama. När jag hade matat kaninerna gick jag till bussen. När jag var vid dörren gick jag in.

Kapitel 8: Sanningens ögonblick

När jag kom in till den magiska världen mötes jag av Ellen och Nathalie och vi sprang uppför berget. När vi kom upp drog jag i lön spaken och lönndörren öppnades.

Vi gick ner i källaren och hämtade hans solglasögon, hat och kappa.

Han var inte hemma så då var det dubbelt så lätt att ta allt och utföra vår plan.

Planen var att ta allt värdefullt och allt han behöver för att skydda sig mot solljus och lägga i påsen och att lägga påsen i källaren. När Trollkaren går ner i källaren och letar efter sina saker stänger vi dörren och kastar nyckeln i sjön. Sedan skulle vi ge hästarna godis så dem blev tama.

När vi hade gjort allt som ingick i våran plan var det bara att vänta på trollkarlen. Vi satte oss bakom trappan och väntade på trollkarlen.

Efter en timma kom han äntligen tillbaka. Men när han kom tog det inte mer en 15 minuter innan han gick ner i källare. När han gick ner sprang vi mott dörren och låste den. Sen satte vi oss och lyssna på när han skrek.

Vi gick ner för berget och in i stallet och klappade Bingo, Ior och Garlic.

Sen jag vi alla enhörningarna godis. När jag hade tagit farväl av Bingo, Ellen och Nathalie gick jag tillbacka in i den vanliga världen med tårar i ögonen. Inte för att jag var ledsen jag var glad att jag hade hjälpt mina nya bästa vänner. När jag var tillbacka i den vanliga världen var det snöstorm på väg mot bussen.

9: Tills någon öppnar dörren igen

Nästa dag var det Lördag och jag vaknade i min egna varma säng. Det var skönt att jag inte satt i ett träd och sov eller att det inte regna ute istället snöade de. Snön glittrade i solen och jag såg en talgoxe utanför mitt fönster.

Idag skulle jag göra allt jag inte gjort när jag var borta. Framför allt skulle jag leka med kaninerna, vara med Emmy och ta en promenad med Dixie och pappa i skogen.

Till frukost fick jag pannkakor med sylt och grädde. När vi åt frukost pappa, Albin och jag undrade dem vart jag hade varit? Då svarade jag som jag sa till mamma jag åkte tåg till Matilda. Efter frukosten pratade vi inte mer om det.

Lite senare på dagen när jag hade lekt med kaninerna gick jag till Emmy.

Idag skulle vi rida ut i skogen Emmy skulle rida på Sack och jag på Sigge. Sack är en New Forest och Sigge är en Tinker.

När vi hade kommit en bit in i skogen såg vi en rådjursfamilj som bestod av en mamma och tre ungar. Pappan blev skjuten för en vecka sedan.

När vi hade ridit i ungefär en timme kom vi ut på en äng.

Vi såg en person som gick på en väg på andra sidan av ängen. Vi red närmare för att se vem det var. Men plötsligt förvann personen då galopperade vi fram till personen som ramlat. Vi hoppade av Sack och Sigge och knöt dem i en stolpe.

Vi gick fram till vägen och såg att det var Vaktmästaren som hade halkat på isen. Vi hjälpte honom upp och satte honom på en bänk som stod bredvid en stor ek. Vi hittade en gammal släde i skogen som vi satte fast bakom Sigge. Sen satte vaktmästaren sig i den och så åkte vi hem till mig.

När vi hade kommit hem gjorde vi upp eld i vedspisen och lade på en kastrull med mjölk på spisen. När mjölken var varm hällde vi i oboy pulver i mjölken och hällde upp det i tre muggar.

Sen satte vi oss i soffan och pratade om vad han gjorde i skogen? Han sa att han bara var ute och gick i skogen. Det var annorlunda att prata med vaktmästaren han brukar bara vara sur. Men nu när vi pratade med honom tyckte både jag och Emmy att han var trevlig. När vi hade suttit och pratat en bra stund upptäckte han att hans nycklar var borta.

Vaktmästaren, Emmy och jag tog fyrhjulingen till platsen där han halka för att leta efter nycklarna. Det var tur att vi bestämde oss för det för där låg nycklarna.

När vi hade åkt hem på fyrhjulingen sa han att en speciell nyckel saknades. Vi frågade vilken nyckel som saknades? Han svarade att det var nyckeln till den magiska världen. Vi sa att vi hade den men att vi bara gav den till honom om han sa hur han viste att vi var där och varför han vill ha nyckeln. Det var då sanningen kom utt.

Han sa att han har varit trollkarlen och att det har varit han som har gjort enhörningarna farliga och att det var han som gjorde så det regna och åska och att den stora vargen var hans skapelse. Tillslut lovade han att han skulle ta hand om Ellen och Nathalie och då fick han nyckeln.

När vaktmästaren hade gått hem bestämde sig jag och Emmy att vi skulle gå på bio. Vi gick till bussen och åkte

in till stan. Det hade kommit en ny film som hette Black beuty. Jag och Emmy hade sett fram emot att se Black beuty. Både jag och Emmy gillar hästfilmer och då tänkte vi att vi kunde se Black beuty för det är en hästfilm.

Efter filmen sov Emmy över hos mig.

När vi var hemma hos mig pratade vi om den magiska världen så berättade jag om hela historien. Från att jag träffa en varg till att vi matade enhörningarna.