Introduktion
En allt större andel av befolkningen i Sverige består av människor med utländsk bakgrund. Flera rapporter har pekat på att migranters hälsa ofta, och i många hänseenden, skiljer sig från hälsan i övriga befolkningen. Det finns tydliga kopplingar mellan hälsa och integration. Detta material syftar till att användas som ett diskussionsunderlag vid diskussioner om befolkningens hälsa samt diskussioner om integration och integrationsarbete.
Fokus i diskussionsunderlaget ligger dels i den egna självskattade hälsan, och dels på några särskilt viktiga förutsättningar för hälsa, vad som brukar kallas hälsans bestämningsfaktorer: delaktighet, livsvillkor och trygghet, allt utifrån individens födelseland och kön.
Vi vill inledningsvis göra läsare uppmärksamma på att de grupperingar av födelseländer som används i detta diskussionsunderlag är mycket grova - och långt ifrån homogena. Personer som migrerat till Sverige har gjort så av många olika skäl, vid många olika tidpunkter, från många olika sociala situationer, och från många olika länder. Den utrikes födda delen av befolkningen karaktäriseras därför av en stor mångfald och heterogenitet. Att generalisera utlandsföddas hälsa kan därför vara missvisande då det kan finnas stora skillnader i hälsa/ohälsa och även stora skillnader i orsaker till hälsa/ohälsa mellan olika grupper: beroende av födelseland, men också beroende av kön, ålder, socioekonomisk status, skäl till migration etc.
Personer som flyttar på grund av arbete, s.k. arbetskraftsinvandring, flyttar vanligen på en mer frivillig basis jämfört med dem som flyttar som asylsökande/flyktingar, och såväl erfarenheter innan migration som under och efter migration skiljer sig kraftigt. Arbetskraftsinvandrande personer har redan innan flytten blivit utvalda för ett arbete, vilket i sig innebär en rad fördelar, medan personer som är asylsökande och flyr från sitt födelseland ofta har upplevelser av krig och/eller förföljelse, förluster av närstående eller andra traumatiserande omständigheter (Rostila & Toivanen (red.), 2012;
Socialstyrelsen 2009; Statens folkhälsoinstitut, 2003). Skälen till invandring varierar inte bara mellan olika migrantgrupper – men också mellan olika individer från samma land.
Vi vill därför understryka att materialet är ett diskussionsunderlag att reflektera och resonera utifrån och att förutsättningar för hälsa, och hälsoutfall, som egentligen skiljer ut sig hos vissa specifika grupper kan ”gömmas” då de, som här, slås ihop med andra grupper.
Datamaterial
Folkhälsomyndigheten genomför årligen de nationell studie, Hälsa på lika villkor (HLV), med syftet att visa hur befolkningen mår samt följa förändringar i hälsa över tid som en del i uppföljningen av folkhälsopolitiken. I undersökningen ingår årligen ett urval av 20 000 personer mellan 16–84 år. Utöver detta har Gävleborgs län deltagit med tilläggsurval år 2004, år 2007, år 2010, och år 2014. Det datamaterial som presenteras i detta diskussionsunderlag kommer alltså från den senaste genomförda urvalsundersökning i Gävleborgs län (år 2014).
År 2014 var antal svarande i den nationella folkhälsoenkäten 9 588: en svarsfrekvens om 48,1 procent.
I Gävleborgs läns tilläggsurval svarade totalt ca. 12 000 individer år 2014: svarsfrekvens om 51 procent.
I en urvalsundersökning undersöks ett urval av individer från den totala befolkningen, om urvalet är representativt kan den anses vara en miniatyrkopia av den bakomliggande populationen (i det här fallet befolkningen). Utifrån ett representativt urvalet dras sedan slutsatser för hela befolkningen.
I urvalsundersökningar finns alltid en felmarginal, eftersom det ”sanna” värdet gäller för urvalet och inte direkt för befolkningen.
Därför beräknas så kallade konfidensintervall (se förklaring nedan) som anger inom vilket intervall det
”sanna” värdet ligger, till en sannolikhet på 95 procent. Konfidensintervallen i detta diskussionsunderlag ses som linjemarkeringar i stapeldiagrammen. Dessutom har varje avsnitt ett eget stycke om signifikansen i figurerna och datat som presenteras.
All statistik som här redovisas, utom åldersklasser, är åldersstandardiserat, vilket innebär att eventuella skillnader i ålder har justerats för. All data är uppdelad efter födelseregionerna: Sverige, Norden och Övriga länder. All data presenteras könsuppdelat.
Konfidensintervall
Ett konfidensintervall används för att uppskatta osäkerheten i ett skattat värde vid undersökningar med slumpmässiga urval. Den övre och den nedre gränsen i intervallet markerar inom vilket intervall som det
”sanna” värdet befinner sig. Ofta väljs en sannolikhet på 95 procent, vilket betyder att i 19 av 20 fall täcks det sanna (men okända) värdet in av intervallet. Vid få observationer (i detta fall: vid få enkätsvar) blir osäkerheten större, vilket resulterar i breda konfidensintervall.
När skillnader mellan olika grupper är signifikanta innebär det att konfidensintervallen inte överlappar varandra, det vill säga: det sanna värdet för en grupp till 95 procents sannolikhet ligger inte inom referensgruppens intervall för det sanna värdet. När skillnader mellan olika grupper istället har konfidensintervall som överlappar med innebär det att vi inte vet om de olika grupperna har sanna värden som är skilda från varandra, eller om de har samma nivå och det inte går att säkerställa någon skillnad. I fall med osäkra skillnader är resultaten icke signifikanta. Det är viktigt att lyfta fram om det finns osäkerhet i resultaten eller om de presenterade skillnaderna är signifikanta. Därför märks signifikanta värden ut med en asterix (*) i figurerna. Signifikansen jämförs hela tiden mot referensgruppen som i detta diskussionsunderlag är födelseregion Sverige. Finns en asterix vid värdet för män födelseregion Norden innebär detta att det finns en statistiskt säkerställd skillnad mellan män födda i Sverige och män födda i Norden.
Disposition
Diskussionsunderlaget inleds med en teoretisk genomgång av ett antal orsaksförklaringar hälsa och hälsoutfall bland människor som flyttat/flytt till ett annat land. Därefter följer en presentation av det självskattade hälsoläget och några inslag om livsvillkor för människor i Gävleborgs län år 2014 uppdelat efter födelseregion.
Inledning
Forskning om hälsoskillnader mellan personer av olika invandrarstatus är relativt fåtaliga. Detta gör att kunskap om faktorer som skapar ojämlikhet i hälsa på basis av invandrarstatus i hög utsträckning saknas (Rostila & Toivanen (red.), 2012). Den forskning som finns är svår att generalisera och dra slutsatser utifrån. Detta kan dels bero på låga deltagarantal, avgränsad forskning eller på svårigheter att jämföra forskning mellan länder. Den senare svårigheten beror dels på att definitioner skiljer sig (ex. etniska minoriteter: i USA kan de grupper som definieras som etniska minoriteter ha bott i landet i ett flertal generationer); dels på att invandring ser mycket olika ut till olika länder (ex. hög arbetskraftsinvandring men låg flyktinginvandring i Kanada); men framförallt för att varje samhälle skapar unika förutsättningar och villkor för olika migrantgrupper: upplevelsen av att flytta från ett land till ett annat skiljer sig både varifrån du flyttar och vart du flyttar (Rostila & Toivanen (red.), 2012).
De första två svårigheterna nämnda ovan, låga deltagarantal och avgränsad forskning, innebär i många fall att undergrupperingar i form av olika migrantgrupper inte kan redovisas: studierna kan vara lokalt avgränsade eller avgränsade till ett specifikt hälsoutfall eller en specifik migrantgrupp. Generaliseringar är då svåra att göra. Grupperingarna ”utrikes födda”, ”migranter” eller ”med utländsk bakgrund” är mycket heterogena. Personer som migrerat till Sverige har gjort så av många olika skäl, vid många olika tidpunkter, från många olika sociala situationer, och från många olika länder. Befolkningen med utländskt ursprung har därför en mycket stor mångfald (heterogenitet). Det kan därför vara missvisande att generalisera hälsa på så grov gruppering. Skillnader i hälsa i undergrupper av födelseland, eller undergrupper av skäl till migration, eller annat kan missas i sådan rapportering vilket då också bidrar till avsaknaden av kunskap om faktorer som skapar ojämlikhet i hälsa på basis av invandrarstatus. Det är exempelvis troligt att personer som arbetskraftsinvandrare hör till de friskare i den befolkning de flyttar från, medan det för vissa grupper av flyktingar kan vara en bidragande orsak till uppehållstillstånd att ha ett funktionshinder eller en kronisk sjukdom (Socialstyrelsen, 2009).
Såväl hälsoförhållanden hos befolkningen i födelselandet som kulturellt betingade hälsovanor i födelselandet och individuell sårbarhet påverkar hälsan. Så gör också påfrestningar och trauman upplevda före och i samband med själva migrationen, liksom förändrade livsmönster efter migrationen, integration på arbetsmarknaden, bostadssegregering, diskriminering, språksvårigheter och så vidare.
Det är med andra ord ett stort antal faktorer som påverkar hälsan, och dessa faktorer kan skilja sig åt inte bara mellan personer som bor i sitt födelseland och personer som flyttat från sitt födelseland – utan också mellan olika undergrupper av dessa.
Orsaker till skillnader i hälsa mellan personer som är födda i Sverige och personer som är födda utanför Sverige delas vanligen in i fyra kategorier:
• faktorer som har att göra med det samhälle och den befolkning som man flyttat från
• faktorer som har att göra med migrationen i sig
• faktorer som har att göra med hur migration hanteras i Sverige
• faktorer som har att göra med tillvaron i det svenska samhället efter att personen fått uppehållstillstånd
Lite förenklat kan sägas att orsaker till skillnader i hälsa kan sättas i förhållande till olika faser av migrationen: före migration, under migration, samt efter migration, och att det i alla dessa tre faser finns orsaker/förklaringar att finna på såväl individ-, grupp-, och samhällsnivå.
Nedan presenteras, utifrån denna indelning, ett antal möjliga förklaringar till varför det finns skillnader i hälsa mellan personer som är födda i Sverige och personer som är födda utanför Sverige.
Före migration: faktorer kopplat till det samhälle, och den befolkning, som man flyttat från
Flera folkhälsoproblem, exempelvis diabetes, allergiska sjukdomar och fetma, orsakas av miljöfaktorer i samspel med medfödd sårbarhet. Denna sårbarhet varierar mellan olika platser, och olika befolkningar, i världen. Hälsoläget i befolkningen i födelselandet kan på så vis påverka hälsan hos personer även när de flyttat till annat land: för att de kan ha en annan sårbarhet för ohälsa. Förekomst av särskilda sjukdomar i befolkningen kan också ha sådan påverkan. Förekomst av Hepatit B och Hepatit C är exempel på detta.
Kulturellt betingade levnadsvanor och hälsovanor är exempel på faktorer på gruppnivå som kan påverka individens hälsa. Kultur av användning, eller icke-användning, av tobak; kost- och alkoholvanor kan vara exempel på detta. Personer som flyttar från annat land har dessa vanor med sig: hur de ser ut skiljer stort från vilket land/region som man flyttar ifrån. Trots att flytten till annat land ofta gör att vanorna förändras kan tidigare hälsovanor under lång tid påverka hälsan.
Anledning till flytt kan också vara en förklaringsfaktor till skillnader i hälsa mellan personer födda i, och personer födda utanför, Sverige. Anledning till flytt skiljer sig också mycket mellan olika personer.
Flyktingen har exempelvis ett annat utgångsläge än den som flyttar till ett annat land för att arbeta eller för att bilda familj, och personer som flyr har ofta levt en tid under stor stress innan flykt. Upplevelser av krig, tortyr, att leva under hot/förföljelse, att förlora närstående påverkar individens hälsa och välmående.
Vid migration: faktorer som har att göra med migrationen i sig
Oavsett varför man lämnar sitt födelseland innebär migrationen alltid ett uppbrott och en förlust av ett kulturellt och socialt sammanhang. Migration innebär stora livsförändringar, vilket kan påverka hälsan.
Faktorer som har att göra med orsaker till invandringen är dock av stor betydelse även för denna fas.
För flyktingar följs stressen och oron av förhållandena i födelselandet, exempelvis utsattheten för direkt eller indirekt våld eller hot om våld, ofta av flera påfrestande situationer: dels innebär själva flykten ofta många svårigheter och traumatiserande upplevelser, dels följs den av en tid med väntan på asyl som innebär ytterligare stress, oro och andra påfrestningar, ofta kombinerat med oro för anhöriga och bekanta som är kvar i födelselandet. Socialstyrelsen (2009) menar att detta sammantaget leder till att psykisk ohälsa är ett större problem hos nyanlända flyktingar än hos andra grupper av migranter.
Därutöver har asylsökande begränsade möjligheter att arbeta och lever ofta med sämre livsvillkor; har ofta ett bristande, ibland obefintligt, socialt nätverk och står därför inför utmaningar av såväl psykologisk, ekonomisk, social natur (Statens folkhälsoinstitut, 2003). Svåra livsvillkor och en hög ansamling av oro och stress påverkar hälsan.
Flera av de förklaringsfaktorer som har att göra med det mottagande samhället handlar om strukturer på samhällelig nivå. Asylprocess och socioekonomisk position lyfts fram som särskilt viktiga. Andra viktiga faktorer som påverkar hälsan och kan vara del av förklaring till skillnader i hälsa mellan personer födda i Sverige och personer födda i annat land är integration på arbetsmarknaden, bostadssegregation, tillgång till offentliga resurser, samt diskriminering. Ofta existerar dessa strukturella faktorer samtidigt, vilket innebär en ansamling av flera olika riskfaktorer. Därtill finns alla de faktorer som är knutna till själva migrationssituationen (att vara migrant) såsom språksvårigheter, integrationssvårigheter, kulturkrockar, hemlängtan och oro för anhöriga i födelselandet. Några av dessa beskrivs kort nedan.
Livsvillkor och socioekonomisk position
SCB:s tidigare analyser av ULF-undersökningar år 2000–2005 tyder på att livsvillkoren har en stor betydelse för att personer med utländsk bakgrund rapporterar mer ohälsa än övriga befolkningen. När analyserna för skillnader i självskattad hälsa, nedsatt arbetsförmåga och rörelsehinder samt oro och ångest justerades för skillnader i sociala livsvillkor (så som att ha ett arbetaryrke, ha sämre ekonomiska tillgångar, bo i hyrd bostad) minskade skillnaderna betydligt (Socialstyrelsen, 2007). Det finns starka samband mellan sociala livsvillkor, eller socioekonomisk position, och hälsa. Skillnader i hälsa mellan olika grupper av olika socioekonomisk position kan förenklat förklaras genom fyra olika mekanismer:
genom skillnader i livsvillkor; genom differentiell exponering för riskfaktorer; genom differentiell sårbarhet för sjukdomar och ohälsa; och genom skilda konsekvenser av sjukdom eller ohälsa.
Skillnader i livsvillkor och socioekonomisk position kan alltså vara en förklaring till skillnader i hälsa mellan personer som är födda i Sverige och personer som är födda utanför Sverige. Oberoende av tidigare erfarenheter, utbildning och tidigare social ställning får flera migranter och migrantgrupper ofta en låg socioekonomiskt position efter flytt till Sverige: migrantgrupper har ofta lägre inkomst, utbildning och social klassposition. Detta kan ha flera förklaringar: enligt Rostila och Toivanen (red.) (2012) har tidigare social ställning och utbildning ofta liten betydelse i det nya landet; språkliga hinder och ”fel”
utbildningsbakgrund kan göra det svårt att komma in och delta på arbetsmarknaden. En annan orsak till lägre socioekonomisk ställning kan också vara en följd av etnisk diskriminering på arbets- och bostadsmarknaden. Det bör dock även tilläggas att några migrantgrupper kan ha varit utsatta för fattigdom, eller levt under sämre sociala livsvillkor, eller saknat utbildning redan från sin tid i födelselandet. Även detta kan påverka hälsan efter migrationen.
Diskriminering
Diskriminering lyfts ofta fram som en viktig bakomliggande förklaring till så väl hälsa som till vissa migrantgruppers svårigheter att ta sig in på bland annat arbets- och bostadsmarknaden. Diskriminering kan betraktas som ett begrepp som inkluderar ideologier av dominans samt negativa attityder och föreställningar kring migranter och etniska minoriteter. Diskriminering kan påverka hälsan på åtminstone tre sätt: genom att reproducera låg socioekonomisk position bland migrantgrupper (exempelvis vid jobbdiskriminering när migranter med samma meriter som andra sökande systematiskt inte får jobb); genom begränsande tillgång till utbildning, hälsovård, bostäder, rekreationsmöjligheter;
genom frustration och negativ stress hos individen vilket påverkar hens psykiska och fysiska hälsa.
Arbete
Arbete har en viktig roll i dagens samhälle, inte enbart som inkomstkälla utan också som källa för mening och sammanhang och som en viktig länk till samhället och till sociala nätverk. Det finns stark koppling mellan arbete och hälsa, och en tydlig skillnad mellan personer som är födda i Sverige och personer som är födda utanför Sverige avseende deltagande på arbetsmarknaden: även flertalet år efter migration (se kunskapsunderlaget Med utländsk bakgrund i Gävleborgs län ur ett arbetsmarknads- och sysselsättningsperspektiv från Samhällsmedicin Region Gävleborg för mer information). Här kan också tilläggas att asylsökande har begränsade möjligheter till arbete, och personer utan uppehållstillstånd (papperslösa) är hänvisade att försörja sig på den svarta arbetsmarknaden, vilket innebär att man inte täcks av arbetslagstiftningen, som kan påverka lönesättning, ersättning vid arbetsskada, etc.
Boende
Boendet är också en viktig bestämningsfaktor för hälsa. Boendet är en del av den materiella välfärden, starkt förknippat med inkomstnivåer och arbete och boendesegregationen har i många sammanhang lyfts fram som ett växande problem, inte minst i Sveriges tre storstadsområden. Det finns svårigheter med att empiriskt visa bostadssegregeringens hälsoeffekter, men teoretiskt föreslås boendesegregation kunna påverka hälsan på minst tre sätt: genom koncentrerad fattigdom och stor andel personer med låg socioekonomisk ställning; genom boendemiljöns kvalité (exempelvis utsatthet för brott, sämre tillgång till och sämre kvalitet på transport, hälsovård, barnomsorg och skolor); genom att påverka sociala interaktionsmönster och sociala nätverksprocesser; genom att bostadsområdet, och dess invånares, stigmatiseras och diskrimineras av det omgivande samhället (Rostila & Toivonen, red, 2012;
Socialstyrelsen, 2009; Statens folkhälsoinstitut, 2003) Sociala nätverk
Sociala nätverk kan ha en skyddande effekt mot ohälsa, men migranter har i allmänhet färre sociala resurser inbäddade i sina nätverk så som jobbmöjligheter och ekonomiskt stöd medan inrikes födda har betydligt fler resurser (Rostila & Toivanen (red.), 2012).
Tid i nya landet
Avslutningsvis ska också nämnas att hur lång tid man har bott i det nya landet också anses ha en effekt på hälsan: antagligen genom en förbättring av de olika påfrestningarna beskrivna ovan.
Referenser:
Hollander, AC. 2013. Social inequalities in mental health and mortality among refugees and other immigrants to Sweden. Epidemiologic studies of register data. Dissertation. Karolinska institutet.
Rostila M. & Toivonen S., red, 2012. Den orättvisa hälsan. Om socioekonomiska skillnader i hälsa och livslängd.
Stockholm: Liber.
Socialstyrelsen 2007. Självrapporterad hälsa hos personer med utländsk bakgrund – underlag till samlad redovisning av integrationspolitikens resultat.
Socialstyrelsen 2009. Folkhälsorapport 2009.
Statens folkhälsoinstitut 2003. Välfärd jämlikhet och folkhälsa. Rapport 2003:12.
Självrapporterat allmänt hälsotillstånd har i ett stort antal studier visat sig vara ett bra mått på hälsa.
Måttet är bland annat kopplad till ett ökat vårdbehov och en ökad risk för dödlighet. Det är därför en fråga av central betydelse för att kartlägga och följa hälsoutvecklingen i olika befolkningsgrupper över tid. Frågan om självskattad hälsa är formulerad ”Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd?” och svarsalternativen är: mycket bra, bra, någorlunda, dåligt, respektive mycket dåligt.
Totalt sett har Gävleborgs län en något lägre andel med god självskattad hälsa jämfört med riket, 71 procent respektive 73 procent. Den totala andelen med god självskattad hälsa i Gävleborgs län har ökat med 4 procent för män och 8 procent för kvinnor födda i år 2004 till år 2014.
I figuren ovan till vänster illustrerar andelen individer som har bra eller mycket bra självskattad hälsa i Gävleborgs län efter födelseregion. Andelen män födda i Sverige som har en bra eller mycket bra självskattad hälsa var 70 procent, för kvinnor var motsvarande andel 68 procent år 2014. Motsvarande för män och kvinnor födda i Norden var 60 procent respektive 65 procent. För både män och kvinnor födda i Övriga länder var andelen med bra eller mycket bra självskattad hälsa 66 procent.
Skillnaderna är inte statistiskt säkerställda, det vill säga, konfidensintervallen överlappar varandra och även om det finns observerade skillnader kan vi inte med 95 procents sannolikhet säga att det finns en skillnad. Däremot kan vi säga att individer födda i Norden och födda i Övriga länder har ungefär samma andel eller en lägre andel med bra eller mycket bra självskattad hälsa jämfört med individer födda i Sverige.
I den högra figuren illustreras andelen individer som har en dålig eller mycket dålig självskattad hälsa efter födelseregion. Andelen individer födda i Sverige som uppger dålig eller mycket dålig självskattad hälsa är relativt jämn mellan könen: 5 procent för män och 6 procent för kvinnor. Skillnaden mellan könen är större för individer födda i Norden, där män hade en andel på 11 procent och kvinnor 4 procent. Andelen individer med dålig eller mycket dålig självskattad hälsa födda i Övriga länder var 8 procent män och 11 procent för kvinnor.
Det är endast för kvinnor födda i Övriga länder som resultaten för frågan om självskattad dålig hälsa är signifikant högre jämfört med kvinnor födda i Sverige.
Psykiskt välbefinnande mäts i den nationella folkhälsoenkäten genom tolv frågor1(GHQ-12) som mäter psykiska reaktioner på påfrestningar snarare än psykisk ohälsa per se. För att få fram ett mått på psykiskt välbefinnande beräknas ett summaindex utifrån alla tolv frågorna. Om individen har svarat ”Ja”
på minst två av tolv indexfrågor anses individen ha ett nedsatt psykiskt välbefinnande.
I den vänstra figuren ovan illustreras andelen, inom varje födelseregion, som bedöms ha nedsatt psykiskt välbefinnande. Andelen individer födda i Sverige som hade ett nedsatt psykiskt välbefinnande var 14 procent för män och 20 procent för kvinnor år 2014. Andelen män födda i Norden med ett nedsatt psykiskt välbefinnande var 13 procent mot 15 procent för kvinnor. Motsvarande för män och kvinnor födda i Övriga länder var 23 procent respektive 25 procent.
Skillnaderna i den vänstra figuren är inte statistiskt säkerställda förutom för män födda i Övriga länder, där andelen män med nedsatt psykiskt välbefinnande är signifikant högre jämfört med män födda i Sverige.
I den högra figuren illustreras andelen individer som har ett eller flera symptom på psykisk ohälsa, efter födelseregion. De problem/besvär som avses är ångest, trötthet, sömnbesvär, och/eller mycket stressad. Andelen individer födda i Sverige som uppgav ett eller flera symptom på psykisk ohälsa var 8 procent för män och 14 procent för kvinnor. Motsvarande för män och kvinnor födda i Norden var 12 procent respektive 20 procent. Skillnaden mellan könen för individer födda i Övriga länder var mindre än de övriga födelseregionerna: 22 procent för män och 23 procent för kvinnor.
Resultaten i den högra figuren är signifikanta för både män och kvinnor födda i Övriga länder, det vill säga, individer födda i Övriga länder uppgav i större utsträckning ett eller flera symptom på psykisk ohälsa jämfört med individer födda i Sverige år 2014.
1De 12 frågorna från GHQ-12 är: Har du de senaste veckorna kunnat koncentrera dig på allt du gjort? Har du de senaste veckorna känt att du kunnat uppskatta det du gjort om dagarna? Har du haft svårt att sova på grund av oro de senaste veckorna? Har du de senaste veckorna kunnat ta itu med dina problem? Upplever du att du har gjort nytta de senaste veckorna? Har du ständigt de senaste veckorna känt dig olycklig och nedstämd? Har du de senaste veckorna kunnat fatta beslut i olika frågor? Har du de senaste veckorna förlorat tron på dig själv? Har du ständigt känt dig spänd de senaste veckorna? Har du tyckt att du varit värdelös de senaste veckorna? Har du de senaste veckorna känt att du inte kunnat klara dina problem? Har du på det hela taget känt dig någorlunda lycklig de senaste veckorna?
En indikator på ekonomiska villkor är kontantmarginal. Att sakna kontantmarginal innebär att sakna möjligheten att på en vecka skaffa fram 15 000 kr om en oförutsedd utgift uppstår. Fördelning av kontantmarginal efter födelseland visar stora skillnader. Andelen män födda i Sverige som saknar kontantmarginal var 16 procent och andelen kvinnor var 22 procent år 2014. För män födda i Norden uppgav 9 procent att de saknar kontantmarginal, motsvarande siffra för kvinnor var 29 procent. För män och kvinnor födda i Övriga länder var andelen som saknar kontantmarginal 35 procent respektive 51 procent.
Av resultaten redovisade ovan är det endast andelen män respektive kvinnor födda i Övriga länder som saknar kontantmarginal som är signifikant högre jämfört med andelen män respektive kvinnor födda i Sverige som saknar kontantmarginal.
Det finns ett stort antal studier som visar på de sociala relationernas hälsofrämjande effekt, framförallt i termer av sociala nätverk, socialt stöd, socialt deltagande, tillit, integrering och socialt kapital.
Frågan om deltagande mäter det sociala deltagandet de senaste tolv månaderna. Svarsalternativen visar huruvida man deltagit i något av följande: studiecirkel/kurs på din arbetsplats, studiecirkel/kurs på din fritid, föreningsmöte, teater/bio, konstutställning, fackföreningsmöte, kyrkan, sporttillställning, skrivit insändare i tidning/tidskrift, demonstration av något slag, offentlig tillställning (exempelvis nattklubb, danstillställning eller liknande), större släktsammankomst, privat fest hos någon eller inget av ovanstående. Brytpunkten för ett lågt deltagande är en (1) social aktivitet (det vill säga personer med minst två sociala aktiviteter de senaste tolv månaderna har inte ett lågt socialt deltagande).
I figuren ovan redovisas lågt socialt deltagande i Gävleborgs län efter födelseregion. Andelen män med lågt socialt deltagande var högre jämfört med kvinnor födda i Sverige, 24 procent respektive 19 procent.
För individer födda i Norden var situationen den motsatta, kvinnor hade en högre andel med 29 procent mot 17 procent för män. Andelen individer med ett lågt socialt deltagande var högst både bland män och kvinnor födda i Övriga länder: 48 procent för män och 41 procent för kvinnor.
Signifikanta resultat finns för kvinnor födda i Norden och Övriga länder samt män födda i Övriga länder.
Dessa individer har signifikant högre andel individer med lågt socialt deltagande jämfört med individer födda i Sverige.
Sociala relationer är ett grundläggande mänskligt behov och fungerar som en skyddsfaktor för både den fysiska och psykiska hälsan. Att sakna praktiskt stöd innebär att inte kunna få hjälp av någon/några personer när man har praktiska problem eller är sjuk. Med praktiska problem avses här exempelvis att få råd, att låna saker eller att få hjälp med matinköp eller reparationer.
I figuren till vänster illustreras andelen individer som saknar praktiskt stöd i Gävleborgs län år 2014 efter födelseregion. Andelen män födda i Sverige som saknar praktiskt stöd var 5 procent och andelen för kvinnor 3 procent. Motsvarande för män och kvinnor födda i Norden var 6 procent respektive 1 procent. För både män och kvinnor födda i Övriga länder var andelen som saknar praktiskt stöd högre än de andra födelseregionerna, 18 procent respektive 17 procent.
Skillnaderna är inte statistiskt säkerställda mellan individer födda i Norden jämfört med Sverige.
Däremot är skillnaden mellan både män och kvinnor födda i Övriga länder är, till 95 procents sannolikhet, högre än för individer födda i Sverige.
Att sakna emotionellt stöd innebär att inte ha någon att dela sina innersta känslor med och anförtro sig åt. I den högra figuren illustreras andelen individer som saknar emotionellt stöd efter födelseregion.
Andelen individer födda i Sverige som uppgav att de saknade emotionellt stöd år 2014 var 14 procent för män och 8 procent för kvinnor. Skillnaden mellan könen var jämn för individer födda i Norden, där män hade en andel på 3 procent och kvinnor 4 procent. Andelen individer som saknar emotionellt stöd födda i Övriga länder var 24 procent män och 25 procent för kvinnor.
Av resultaten som redovisas i den högra figuren är det endast för män födda i Norden och Övriga länder samt kvinnor födda i Övriga länder som är signifikanta skillnader jämfört med män och kvinnor födda i födelseregion Sverige. Skillnaden mellan män födda i Norden jämfört med män födda i Sverige är den motsatta: män födda i Norden saknar emotionellt stöd i en signifikant mindre utsträckning.
Att känna sig trygg och säker hör till de mest centrala mänskliga behoven och är avgörande för vårt välbefinnande. I en klassisk rangordning av mänskliga behov hamnar trygghet direkt efter våra rent fysiska behov.
I figuren ovan illustreras andelen individer som har avstått från att gå ut ensam av rädsla för att bli överfallen, rånad eller ofredad, i Gävleborgs län efter födelseregion. Andelen män födda i Sverige som har avstått från att gå ut ensam av rädsla var 7 procent och andelen för kvinnor var 34 procent år 2014.
Motsvarande för män och kvinnor födda i Norden var 8 procent respektive 53 procent. För män och kvinnor födda i Övriga länder var andelen som avstått från att gå ut av rädsla 14 procent och 33 procent.
Skillnaden mellan män födda i Övriga länder och män födda i Sverige är signifikant: män födda i Övriga länder har en signifikant högre andel som avstått från att gå ut ensam av rädsla. Detsamma gäller för kvinnor födda i Norden jämfört med kvinnor födda i Sverige.
Tillit till andra har en positiv påverkan på den upplevda hälsan och välbefinnandet. Den som känner tillit till andra är också mer benägen att delta i sociala aktiviteter, något som i sin tur också kan bidra till en god hälsa. Flera studier har påvisat att en låg nivå av tillit hänger samman med en ökad risk för ohälsa.
I figuren ovan illustreras andelen individer som har svårt att lita på andra människor, i Gävleborgs län, efter födelseregion. Andelen män födda i Sverige som har svårt att lita på andra människor var 27 procent och andelen kvinnor var 23 procent år 2014. Motsvarande för män och kvinnor födda i Norden var 24 procent respektive 28 procent. För män och kvinnor födda i Övriga länder var andelen som har svårt att lita på andra människor 39 procent respektive 47 procent.
Skillnaderna mellan individer födda i Övriga länder och individer födda i Sverige är signifikanta: individer födda i Övriga länder har generellt en högre andel som har svårt att lita på andra människor jämfört med individer födda i Sverige. Hur stora skillnaderna är kan vara svårt att uppskatta då konfidensintervallen är relativt vida på grund av få svarande i denna gruppen från övriga länder.
