Förslag till rådets direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i syfte att bedriva verksamhet som anställd eller egenföretagare
(2001/C 332 E/08) (Text av betydelse för EES)
KOM(2001) 386 slutlig 2001/0154(CNS) (Framlagt av kommissionen den 5 september 2001) EUROPEISKA UNIONENS R¯D HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 63.3 a i detta,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommittØns ytt- rande,
med beaktande av RegionkommittØns yttrande, och
av följande skäl:
(1) För att gradvis inrätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa föreskrivs i artikel 63.3 a i fördraget att rådet skall besluta om åtgärder som avser invandringspolitiken, bl.a.
villkoren för vistelse och normer för medlemsstaternas förfaranden för att utfärda uppehållstillstånd.
(2) Europeiska rådet erkände vid det särskilda mötet i Tam- merfors den 1516 oktober 1999 behovet av tillnärmning av nationell lagstiftning om villkoren för tredjelandsmed- borgares rätt till inresa och vistelse och krävde därför att rådet, på grundval av förslag från kommissionen, snabbt skulle fatta beslut om detta.
(3) Reglering av invandring av personer som avser att bedriva verksamhet som anställd eller egenföretagare är en av invandringspolitikens hörnstenar, och en enhetlig invand- ringspolitik för gemenskapen kan inte utarbetas utan att frågan tas upp på gemenskapsnivå.
(4) Alla medlemsstater har reglerat tredjelandsmedborgares tillträde till arbetsmarknaden genom detaljerade nationella administrativa bestämmelser. Om gemenskapens politik på detta område skall fungera väl bör den inrättas gradvis.
Som ett första steg bör man inrikta sig på att fastställa gemensamma definitioner, kriterier och förfaranden för att skapa en gemensam rättslig ram som medlemsstaterna kan utgå ifrån.
(5) De nya gemenskapsbestämmelserna bör vara baserade på principer som redan har tillämpats med framgång i med- lemsstaterna.
(6) På en alltmer global arbetsmarknad och med hänsyn till bristen på utbildad arbetskraft inom vissa sektorer av ar- betsmarknaden, bör gemenskapen stärka sin konkurrens- kraft när det gäller att vid behov rekrytera och attrahera arbetstagare från tredje land. Detta bör underlättas genom förenklade administrativa förfaranden och ökad tillgång till relevant information. Det bör föreskrivas klara och har- moniserade regler för när tredjelandsmedborgare får resa in och vistas i gemenskapen för att bedriva ekonomisk verksamhet och vilka rättigheter de skall ha.
(7) Genom att införa ett enda nationellt ansökningsförfarande för utfärdande av en gemensam handling för uppehålls- och arbetstillstånd, bör det vara möjligt att förenkla och jämka samman de olika regler som för närvarande gäller i medlemsstaterna.
(8) Huvudkriteriet för att bevilja tredjelandsmedborgare rätt att bedriva verksamhet som anställd bör vara att det går att visa att tjänsten inte kan besättas inom ramen för den inhemska arbetsmarknaden. Huvudkriteriet för att bevilja tredjelandsmedborgare rätt att bedriva verksamhet som egenföretagare bör vara att det går att visa att åtgärden tillför ett mervärde till arbetsmarknaden eller till den eko- nomiska utvecklingen i värdmedlemsstaten.
(9) Flera vägar och alternativ för att kontrollera att kriterierna är uppfyllda efter individuella eller övergripande bedöm- ningar bör ge en flexibel ram som gör det möjligt för alla inblandade, inklusive medlemsstaterna, att anpassa sig till förändrade ekonomiska och demografiska förhållanden.
(10) Medlemsstaterna bör ha rätt att tillgripa övergripande åt- gärder (till exempel tak eller kvoter) för att begränsa tred- jelandsmedborgares rätt till inresa.
(11) När medlemsstaterna antar nationella bestämmelser enligt detta direktiv bör de uppfylla vissa förfarande- och öppen- hetskrav, särskilt skyldigheten att anmäla nationella be- stämmelser till kommissionen, och därmed ge utrymme för utbyte av synpunkter, vidare överväganden och kom- pletterande åtgärder inom ramen för en öppen samord- ningsmetod för gemenskapens invandringspolitik.
(12) Medlemsstaterna bör fastställa påföljder för överträdelse av bestämmelserna i detta direktiv och se till att påföljds- bestämmelserna genomförs. Påföljderna skall vara effek- tiva, proportionerliga och avskräckande.
(13) Denna rättsakt respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
(14) Eftersom målen med den planerade åtgärden, nämligen att fastställa enhetliga gemenskapsrättsliga regler för villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i syfte att bedriva verksamhet som anställd eller som egenföretagare och för de förfaranden som skall tillämpas när medlems- staterna utfärdar relevanta tillstånd, inte i tillräcklig ut- sträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning och verk- ningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, får gemen- skapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprinci- pen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionali- tetsprincipen som anges i denna artikel, går direktivet inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
H˜RIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLM˜NNA BEST˜MMELSER Artikel 1
Syftet med detta direktiv är att
a) fastställa villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vis- telse i syfte att bedriva verksamhet som anställda eller egen- företagare, och
b) fastställa normer om vilka förfaranden som skall tillämpas när en medlemsstat utfärdar tillstånd för tredjelandsmedbor- gare att resa in på och bosätta sig inom sitt territorium och bedriva verksamhet som anställda eller egenföretagare.
Artikel 2
I detta direktiv används följande beteckningar med de betydel- ser som här anges:
a) tredjelandsmedborgare: varje person som inte är unionsmed- borgare i den mening som avses i artikel 17.1 i fördraget, inklusive statslösa personer.
b) verksamhet som anställd: all betald ekonomisk verksamhet för och under ledning av en annan person.
c) verksamhet som egenföretagare: all betald ekonomisk verksam- het som inte bedrivs för och under ledning av en annan person.
d) uppehållstillstånd för arbetstagare: ett tillstånd som utfärdats av en medlemsstats myndigheter som berättigar en tredjelands-
medborgare att resa in och vistas i medlemsstaten för att bedriva verksamhet som anställd.
e) uppehållstillstånd för egenföretagare: ett tillstånd som utfärdats av en medlemsstats myndigheter som berättigar en tredje- landsmedborgare att resa in och vistas i medlemsstaten för att bedriva verksamhet som egenföretagare.
f) säsongarbetare: tredjelandsmedborgare som fortfarande är lagligen bosatt i ett tredje land, men är anställd i en med- lemsstat inom ett verksamhetsområde som är beroende av årstidernas växlingar och har ett tidsbegränsat anställnings- avtal för utförande av specifika arbetsuppgifter.
g) gränsarbetare: tredjelandsmedborgare som är bosatta i närhe- ten av gränsen i ett land som gränsar till en medlemsstat och som har en anställning i närheten av gränsen i den angränsande medlemsstaten och som återvänder till sin bo- stadsort i det angränsande landet dagligen eller åtminstone en gång per vecka.
h) person som tillfälligt förflyttas av sitt företag: tredjelandsmed- borgare som arbetar inom ett rättssubjekt och som tillfälligt förflyttas till en medlemsstat, antingen till det huvudsakliga driftsstället eller till en av rättssubjektets anläggningar, under förutsättning att personen i fråga har varit anställd vid fö- retaget i åtminstone 12 månader omedelbart före förflytt- ningen.
i) praktikant: tredjelandsmedborgare som befinner sig i en medlemsstat under en klart avgränsad tid i syfte att höja sin kompetens inom det valda yrkesområdet innan de åter- vänder till det egna landet för att utöva sitt yrke.
Artikel 3
1. Bestämmelserna i detta direktiv skall vara tillämpliga på tredjelandsmedborgare, utom när mer förmånliga bestämmelser är tillämpliga enligt
a) bilaterala eller multilaterala avtal mellan gemenskapen eller gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan, och tredje land å den andra,
b) bilaterala eller multilaterala avtal mellan en eller flera med- lemsstater å ena sidan, och tredje land å den andra.
2. Bestämmelserna i detta direktiv skall inte vara tillämpliga på sådan verksamhet som är direkt kopplad till leveranser av varor eller tjänster från tredje länder till gemenskapen, om tredjelandsmedborgare som bedriver sådan verksamhet stannar i högst tre månader inom gemenskapen.
3. Bestämmelserna i detta direktiv skall inte vara tillämpliga på:
a) Tredjelandsmedborgare som har etablerat sig inom gemen- skapen och som sänds till en annan medlemsstat för att tillhandahålla tjänster över gränserna eller som redan till- handahåller sådana tjänster.
b) Tredjelandsmedborgare som befinner sig i en medlemsstat i egenskap av asylsökande eller omfattas av subsidiära skydds- former eller ordningar för tillfälligt skydd där.
c) Tredjelandsmedborgare som vistas illegalt i en medlemsstat, och vars avvisning har skjutits upp på saklig eller rättslig grund.
d) Tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till unionsmedborgare som har utövat sin rätt till fri rörlighet inom gemenskapen.
e) Tredjelandsmedborgare som vistas i en medlemsstat i enlig- het med reglerna om familjeåterförening.
4. Om mer detaljerade bestämmelser saknas i gemenskaps- rätten får medlemsstaterna behålla eller införa förmånligare bestämmelser för följande personkategorier:
a) forskare och akademiker med specialistkompetens,
b) präster och medlemmar av religiösa ordnar,
c) professionella idrottsutövare,
d) konstnärer,
e) journalister, och
f) företrädare för ideella organisationer.
KAPITEL II
INRESA OCH VISTELSE I SYFTE ATT BEDRIVA VERKSAMHET SOM ANST˜LLD
A v s n i t t 1 Allmänna bestämmelser
Artikel 4
1. Medlemsstater skall bevilja tredjelandsmedborgare rätt att resa in och vistas på deras territorier i syfte att bedriva verk- samhet som anställd endast om ett uppehållstillstånd för arbets- tagare har utfärdats av myndigheterna i den berörda medlems- staten i enlighet med detta direktiv.
2. Ett uppehållstillstånd för arbetstagare skall utfärdas endast om det efter kontroll av uppgifter och handlingar framgår att den sökande uppfyller kraven för att erhålla ett sådant tillstånd i enlighet med artiklarna 5 och 6, såvida medlemsstaten inte inför de begränsningar som följer av artiklarna 26, 27 och 28.
3. Vid handläggning av en ansökan skall de behöriga myn- digheterna rätta sig efter de förfarandegarantier som föreskrivs i artikel 29.
Artikel 5
1. En tredjelandsmedborgare som avser att bedriva verksam- het som anställd i en medlemsstat skall, för att kunna erhålla ett uppehållstillstånd för arbetstagare, lämna in en ansökan till behörig myndighet i den medlemsstaten. Tredjelandsmedborga- res framtida arbetsgivare skall ha rätt att ansöka på tredjelands- medborgarens vägnar.
2. Ansökningar om uppehållstillstånd för arbetstagare skall lämnas in via en medlemsstats diplomatiska beskickning i eller med behörighet för det land där den sökande är lagligt bosatt, eller direkt i den berörda medlemsstaten, om den sökande redan är bosatt eller lovligen vistas där.
3. Ansökan skall omfatta följande uppgifter och handlingar:
a) Den sökandes och arbetsgivarens namn och adress.
b) Ett giltigt anställningsavtal eller ett bindande anställnings- erbjudande i den berörda medlemsstaten som täcker giltig- hetstiden för det sökta uppehållstillståndet.
c) En beskrivning av de planerade arbetsuppgifterna i den be- rörda medlemsstaten.
d) Godtagbara bevis på att de krav som anges i artikel 6.1 har fullgjorts i enlighet med artikel 6.26.5.
e) Om medlemsstaten kräver det, ett intyg eller annat lämpligt bevis på god vandel samt ett hälsointyg.
f) Giltigt pass eller liknande resehandlingar och, när så är lämpligt, bevis på giltigt uppehållstillstånd.
g) Handlingar som styrker de kunskaper som krävs för att kunna utföra den planerade verksamheten och bevis på att alla villkor som ställs för att medborgare i den berörda medlemsstaten skall få bedriva den ifrågavarande verksam- heten som anställd har uppfyllts.
h) Bevis på att den sökande har tillräckliga tillgångar för att kunna försörja sig och sina familjemedlemmar utan att be- lasta värdmedlemsstatens sociala trygghetssystem under vis- telsen och på att sökanden har en heltäckande sjukförsäk- ring i värdmedlemsstaten. Tillgångarna skall anses tillräck- liga om de ligger på eller överstiger socialbidragströskeln i värdmedlemsstaten. Om detta kriterium inte är tillämpligt, skall den sökandes tillgångar anses tillräckliga när de mot- svarar den lägsta pensionsnivån i värdmedlemsstaten.
i) Bevis på att handläggningsavgiften för ansökan har betalats.
4. Tredjelandsmedborgare som har vistats lovligen i en med- lemsstat och lagligen bedrivit verksamhet som anställda där under mer än tre av de närmast föregående fem åren behöver inte styrka att kraven i artikel 6.1 har uppfyllts när de lämnar in en ansökan om uppehållstillstånd för arbetstagare i den medlemsstaten.
Artikel 6
1. I samband med en ansökan i enlighet med artikel 5 måste det visas att ett ledigt arbete i den medlemsstaten inte på kort sikt kan tillsättas med någon av följande kategorier:
a) unionsmedborgare,
b) tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till unionsmedborgare som har utövat sin rätt till fri rörlighet inom gemenskapen,
c) tredjelandsmedborgare som redan har fullt tillträde till den aktuella nationella arbetsmarknaden enligt de avtal som anges i artikel 3.1,
d) tredjelandsmedborgare som redan har tillträde till den aktu- ella nationella arbetsmarknaden enligt befintlig nationell lagstiftning eller gemenskapsrätten,
e) tredjelandsmedborgare som är lagligt bosatta i en medlems- stat och som lagligen har bedrivit verksamhet som anställda i den medlemsstaten under mer än tre års tid, eller
f) tredjelandsmedborgare som varit lagligt bosatta i den med- lemsstaten och som lagligen har bedrivit verksamhet som anställda i den medlemsstaten under mer än tre av de när- mast föregående fem åren.
2. Det krav som anges i punkt 1 skall anses uppfyllt om en specifik ledig tjänst har offentliggjorts via arbetsförmedlingarna i flera medlemsstater under en period på minst fyra veckor, i förekommande fall via det europeiska arbetsförmedlingsnätet, Eures, som inrättades genom kommissionens beslut 93/569/EEG (1) och inga godtagbara platsansökningar har in- kommit från de personkategorier som anges i punkt 1 eller från tredjelandsmedborgare från länder med vilka anslutnings- förhandlingar har inletts. Den offentliggjorda platsannonsen måste innehålla krav som är realistiska, skäliga och proportio- nerliga med avseende på den tjänst som utlyses. Att så är fallet skall kontrolleras och övervakas av de behöriga myndigheterna vid utvärderingen av en ansökan om uppehållstillstånd för ar- betstagare som lämnats in i enlighet med artikel 5.
3. Medlemsstaterna får anta nationella bestämmelser om att kravet enligt punkt 1 skall anses uppfyllt för ett visst antal tjänster, inom en viss sektor, för en begränsad tidsperiod och, i förekommande fall, i en viss region, även utan en individuell
bedömning. Dessa nationella bestämmelser skall innehålla de- taljerade föreskrifter om hur ansökningarna om arbetstillstånd skall rangordnas om antalet ansökningar är fler än antalet lediga tjänster. Medlemsstaterna skall i första hand beakta an- sökningar från medborgare i länder med vilka anslutningsför- handlingar har inletts.
4. Medlemsstaterna får anta nationella bestämmelser enligt vilka kravet i punkt 1 skall anses uppfyllt om den årsinkomst som erbjuds tredjelandsmedborgaren överstiger en fastställd tröskel.
5. Medlemsstaterna får anta nationella bestämmelser enligt vilka kravet i punkt 1 skall anses uppfyllt för en viss tredje- landsmedborgare, om dennes framtida arbetsgivare har betalat ett fastställt belopp till de behöriga myndigheterna. Pengarna som erhålls från arbetsgivaren skall användas till åtgärder för att främja integreringen av tredjelandsmedborgare eller för yr- kesutbildning.
Artikel 7
1. Uppehållstillstånd för arbetstagare skall utfärdas för en i förväg fastställd period. Det första uppehållstillståndet för ar- betstagare skall gälla för en period på upp till tre år, att fast- ställas närmare i enlighet med nationell lagstiftning. Tillståndet skall kunna förnyas för perioder på upp till tre år, att fastställas närmare i enlighet med nationell lagstiftning, efter ansökan av innehavaren som skall inlämnas minst tre månader före ut- gångsdatum och efter det att behörig myndighet bedömt aktu- ella uppgifter av det slag som avses i artikel 5.3, särskilt de- taljerade uppgifter om den verksamhet som utövats i samband med anställningen.
2. De som ansöker om förnyelse och har haft ett uppehålls- tillstånd för arbetstagare i den berörda medlemsstaten i mer än tre år skall inte behöva styrka att kravet i artikel 6.1 är uppfyllt.
Artikel 8
Uppehållstillståndet för arbetstagare skall inledningsvis vara be- gränsat till vissa särskilda yrkes- eller verksamhetsområden. Det får även begränsas till verksamhet som anställd inom ett sär- skilt geografiskt område. Dessa begränsningar skall upphöra efter tre år.
Artikel 9
1. Efter det att ett uppehållstillstånd för arbetstagare har utfärdats är innehavaren skyldig att meddela de behöriga myn- digheterna eventuella ändringar i de uppgifter som tillhanda- hållits enligt artikel 5.3. Om ändringarna gäller förhållanden som avses i artikel 5.3 b eller 5.3 c, krävs ett godkännande från behörig myndighet i den aktuella medlemsstaten.
(1) EGT L 274, 6.11.1993, s. 32.
2. Så länge ett uppehållstillstånd för arbetstagare är giltigt skall de behöriga myndigheterna inte beakta ändringar av så- dana uppgifter som avses i artikel 5.3 d.
Artikel 10
1. De behöriga myndigheterna skall återkalla uppehållstill- stånd för arbetstagare som förvärvats på otillbörligt sätt.
2. De behöriga myndigheterna får tillfälligt upphäva eller återkalla ett uppehållstillstånd för arbetstagare om de uppgifter som ligger till grund för ansökan i enlighet med artikel 5 är oriktiga eller inte har ändrats i enlighet med artikel 9. De behöriga myndigheterna får även tillfälligt upphäva eller åter- kalla ett uppehållstillstånd för arbetstagare om den berörda medlemsstaten anser det nödvändigt med hänsyn till allmän ordning och säkerhet i enlighet med artikel 27.
3. Arbetslöshet skall inte i sig utgöra tillräckligt skäl för att återkalla ett uppehållstillstånd för arbetstagare, om inte arbets- löshetsperioden överstiger
a) tre månader inom en tolvmånadersperiod: för innehavare av ett uppehållstillstånd för arbetstagare vilka lagligen bedrivit verksamhet som anställda eller egenföretagare i den berörda medlemsstaten under kortare tid än två år,
b) sex månader inom en tolvmånadersperiod: för innehavare av ett uppehållstillstånd för arbetstagare som lagligen bedri- vit verksamhet som anställda eller egenföretagare i den be- rörda medlemsstaten under mer än två år.
Artikel 11
1. Ett uppehållstillstånd för arbetstagare skall under giltig- hetsperioden berättiga innehavaren åtminstone till att
a) resa in i den medlemsstat som utfärdar uppehållstillståndet för arbetstagare,
b) resa in på nytt i den medlemsstat som utfärdar uppehålls- tillståndet för arbetstagare efter tillfällig bortovaro,
c) resa genom andra medlemsstater i syfte att utöva de rättig- heter som anges under a och b,
d) bosätta sig i den medlemsstat som utfärdar uppehållstillstån- det för arbetstagare,
e) bedriva den verksamhet som medges enligt uppehållstill- ståndet för arbetstagare,
f) åtnjuta samma behandling som unionsmedborgare, åtmins- tone med avseende på
i) arbetsvillkor, inklusive uppsägnings- och lönevillkor,
ii) tillträde till den yrkesutbildning som eventuellt behövs för att bedriva den verksamhet som medges enligt up- pehållstillståndet,
iii) erkännande av utbildningsbevis, intyg och andra kvalifi- kationer som utfärdats av en behörig myndighet,
iv) social trygghet, inklusive hälsovård,
v) tillgång till varor och tjänster som är allmänt tillgängliga, inklusive allmännyttiga bostäder,
vi) föreningsfrihet och rätt att delta i fackföreningar eller andra organisationer som företräder arbetstagare eller arbetsgivare, eller varje annan organisation vars med- lemmar har ett visst yrke, inklusive förmåner som till- handahålls genom dessa organisationer.
2. Medlemsstaterna får begränsa de rättigheter som följer av punkt 1 f ii) till tredjelandsmedborgare som vistats eller har rätt att vistas inom deras territorier i minst ett år.
De får begränsa de rättigheter som följer av punkt 1 f v) i fråga om allmännyttiga bostäder till tredjelandsmedborgare som vis- tats eller har rätt att vistas inom deras territorier i minst tre år.
3. Efter det att ett uppehållstillstånd för arbetstagare har löpt ut och efter återvändandet till ett tredje land, skall de tidigare innehavarna av sådana tillstånd ha rätt att begära och få utbe- talning av de avgifter som de och deras arbetsgivare har betalat in till allmänna pensionssystem under den period som uppe- hållstillståndet gällde, förutsatt att
a) den sökande inte kan eller kommer att få statlig pension från en medlemsstat enligt nationell lagstiftning eller enligt de avtal som anges i artikel 3.1, när denne är bosatt i ett tredje land,
b) den sökande enligt nationell lagstiftning eller de avtal som anges i artikel 3.1 saknar möjlighet att överföra pensions- rättigheter till ett system i det tredje land där den sökande är bosatt,
c) den sökande avstår formellt från alla rättigheter eller an- språk som förvärvats enligt det aktuella nationella pensions- systemet,
d) ansökan har lämnats in via ett tredje land.
A v s n i t t 2
Regler om särskilda kategorier Artikel 12
1. Säsongarbetare får beviljas ett uppehållstillstånd för sä- songarbetare för upp till sex månader under ett kalenderår, varefter de måste återvända till ett tredje land.
Bestämmelserna i avsnitt 1 skall också tillämpas på sådana tillstånd.
Ett uppehållstillstånd för säsongarbetare får inte förlängas så att det täcker en tid som sammanlagt överstiger sex månader.
Medlemsstaterna får utfärda upp till fem uppehållstillstånd för säsongarbetare, med en sammanlagd giltighetstid på upp till fem efterföljande år, inom ramen för ett och samma administ- rativa beslut (flerårigt uppehållstillstånd för säsongarbetare).
2. Medlemsstaterna får kräva att de sökande eller deras framtida arbetsgivare ställer säkerhet, som skall återbetalas när säsongarbetaren återvänder till ett tredje land.
Artikel 13
Gränsarbetare får beviljas ett uppehållstillstånd för gränsarbe- tare.
Bestämmelserna i avsnitt 1 skall, med undantag för artikel 11.1 d, också tillämpas på sådana tillstånd.
Artikel 14
1. Personer som tillfälligt förflyttas internt av sitt företag får beviljas ett uppehållstillstånd för tillfälligt förflyttade.
Bestämmelserna i avsnitt 1 skall också tillämpas på sådana tillstånd. De som ansöker om uppehållstillstånd för tillfälligt förflyttade skall inte behöva styrka att de uppfyller kravet enligt artikel 6.1. Istället skall de sökande visa att de uppfyller krite- rierna i punkt 2 i denna artikel.
2. Personer som tillfälligt förflyttas internt skall ha någon av följande funktioner:
a) Nyckelpersoner, det vill säga anställda som befinner sig i hög chefsställning eller i verkställande ställning inom ett rättssubjekt, och som står under allmänt överinseende av och får sina instruktioner huvudsakligen av styrelsen eller företagets aktieägare eller motsvarande. Nyckelpersonernas funktioner kan innefatta att leda organisationen eller en avdelning eller underavdelning inom denna, överinseende och kontroll av annan tillsyns-, yrkes- eller ledningspersonal eller behörighet att personligen anställa och avskeda eller föreslå anställning, avskedande eller andra personalåtgärder.
b) Specialister, det vill säga anställda med specialkunskaper som är av väsentlig betydelse för företagets service, forsk-
ningsutrustning, teknik eller administration. Vid bedöm- ningen av sådana kunskaper kan, förutom kunskaper som är speciella för företaget, även beaktas en hög kvalifikations- nivå, som hänför sig till ett slags arbete eller yrke som kräver särskilda tekniska kunskaper.
3. Den första giltighetstiden för uppehållstillståndet för per- soner som tillfälligt förflyttas internt skall motsvara den period som angavs i ansökan, dock högst fem år.
Artikel 15
1. Praktikanter får beviljas ett uppehållstillstånd för prakti- kanter.
Bestämmelserna i avsnitt 1 skall också tillämpas på sådana tillstånd. De som söker ett uppehållstillstånd för praktikanter skall dock inte behöva styrka att de uppfyller kravet i artikel 6.1. Däremot skall de sökande visa att den planerade verksam- heten är klart tidsbegränsad och är avsedd att öka deras yrkes- kunskaper och kvalifikationer.
2. Uppehållstillståndet för praktikanter får ha en giltighetstid på högst ett år. Denna period får förlängas endast med den tid som behövs för att erhålla en yrkesutbildning som erkänns av den aktuella medlemsstaten inom praktikantens verksamhets- område.
Artikel 16
1. Tredjelandsmedborgare som bedriver verksamhet som an- ställda inom ramen för ungdomsutbyte eller program för rör- lighet avsedda för ungdomar, inklusive au pair-anställda, får beviljas uppehållstillstånd för ungdomsutbyte eller au pair- tjänst.
Bestämmelserna i avsnitt 1 skall också tillämpas på sådana tillstånd. De som söker uppehållstillstånd för ungdomsutbyte eller au pair-tjänst skall dock inte behöva styrka att de uppfyller kravet i artikel 6.1. Däremot skall de sökande visa att den planerade verksamheten är klart tidsbegränsad och har sam- band med ett program för ungdomsutbyte eller program för rörlighet avsedda för ungdomar som är officiellt erkända i den aktuella medlemsstaten.
2. Uppehållstillståndet för ungdomsutbyte eller au pair-tjänst får ha en total giltighetstid på högst ett år. Denna period får i undantagsfall förlängas om ett godkänt program för ungdoms- utbyte eller för rörlighet avsedda för ungdomar i en medlems- stat ger utrymme för detta.
3. Medlemsstaterna får kräva att de sökande eller deras framtida arbetsgivare ställer en säkerhet, som skall återbetalas i samband med att de som erhöll uppehållstillstånd återvänder till tredje land.
KAPITEL III
INRESA OCH VISTELSE I SYFTE ATT BEDRIVA EKONOMISK VERKSAMHET SOM EGENFÖRETAGARE
Artikel 17
1. Medlemsstater skall bevilja tredjelandsmedborgare rätt att resa in och vistas på deras territorier i syfte att bedriva verk- samhet som egenföretagare endast om ett uppehållstillstånd för egenföretagare har utfärdats av de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten i enlighet med detta direktiv.
2. Ett uppehållstillstånd för egenföretagare skall utfärdas en- dast om det efter kontroll av uppgifter och handlingar framgår att den sökande uppfyller kraven för att erhålla ett sådant till- stånd enligt artiklarna 18 och 19, såvida medlemsstaten inte inför de begränsningar som följer av artiklarna 26, 27 och 28.
3. Vid handläggning av en ansökan skall de behöriga myn- digheterna rätta sig efter de förfarandegarantier som föreskrivs i artikel 29.
Artikel 18
1. En tredjelandsmedborgare som avser att bedriva verksam- het som egenföretagare i en medlemsstat skall, för att kunna erhålla ett uppehållstillstånd för egenföretagare, lämna in en ansökan till behörig myndighet i den medlemsstaten.
2. Ansökningar om uppehållstillstånd för egenföretagare skall lämnas in via en medlemsstats diplomatiska beskickning i eller med behörighet för det land där den sökande är lagligt bosatt, eller direkt i den berörda medlemsstaten, om den sö- kande redan är bosatt eller lovligen vistas där.
3. Ansökan skall omfatta följande uppgifter och handlingar:
a) Den sökandes namn och adress och motsvarande uppgifter om den plats där den planerade verksamheten som egenfö- retagare skall bedrivas.
b) En detaljerad affärsplan som täcker den tidsperiod för vilken uppehållstillståndet som egenföretagare söks.
c) Bevis på att den sökande har tillräckliga medel, inklusive egna tillgångar, för att genomföra affärsplanen och, i före- kommande fall, bevis för genomförandet av den minimi- investering som krävs, inklusive finansiella säkerheter.
d) Godtagbara bevis på att kravet i artikel 19.1 har uppfyllts.
e) Om medlemsstaten kräver det, ett intyg eller annat lämpligt bevis på god vandel samt ett hälsointyg.
f) Giltigt pass och liknande resehandlingar och, när så är lämpligt, bevis på giltigt uppehållstillstånd.
g) Handlingar som styrker de kunskaper som krävs för att kunna utföra den planerade verksamheten och bevis på att alla villkor som ställs för att medborgare i den berörda medlemsstaten skall få bedriva den ifrågavarande verksam- heten som egenföretagare har uppfyllts.
h) Bevis på att den sökande har tillräckliga tillgångar för att kunna försörja sig och sina familjemedlemmar utan att be- lasta värdmedlemsstatens sociala trygghetssystem under vis- telsen och en heltäckande sjukförsäkring i värdmedlemssta- ten. Tillgångarna skall anses tillräckliga om de ligger på eller överstiger socialbidragströskeln i värdmedlemsstaten. Om detta kriterium inte är tillämpligt, skall den sökandes till- gångar anses tillräckliga när de motsvarar den lägsta pen- sionsnivån i värdmedlemsstaten.
i) Bevis på att handläggningsavgiften för ansökan har betalats.
4. Tredjelandsmedborgare som har varit lagligen bosatta i en medlemsstat och lagligen bedrivit verksamhet som egenföreta- gare där under mer än tre av de närmast föregående fem åren behöver inte styrka att kraven i artikel 19.1 har uppfyllts när de lämnar in en ansökan om uppehållstillstånd för egenföretagare i den medlemsstaten.
Artikel 19
1. När en ansökan inlämnas i enlighet med artikel 18 måste det visas att verksamheten som egenföretagare kommer att skapa ett arbetstillfälle för den sökande och kommer att ha en fördelaktig inverkan på sysselsättningen i den berörda med- lemsstaten eller på den ekonomiska utvecklingen där.
2. Medlemsstaterna får anta nationella bestämmelser enligt vilka kravet i punkt 1 anses vara uppfyllt eller inte uppfyllt för särskilda verksamheter som egenföretagare inom vissa sektorer och, i förekommande fall, inom ett visst geografiskt område, utan att det behövs en individuell bedömning.
3. Medlemsstaterna får anta nationella bestämmelser enligt vilka kravet i punkt 1 anses vara uppfyllt för särskilda verk- samheter som egenföretagare inom vissa sektorer och, i före- kommande fall, inom ett visst geografiskt område, om den sökande investerar ett fastställt minimibelopp av sina egna till- gångar.
Artikel 20
1. Uppehållstillstånd för egenföretagare skall utfärdas för en i förväg fastställd giltighetsperiod. Det första uppehållstillståndet för egenföretagare skall gälla för en period på upp till tre år, att fastställas närmare i enlighet med nationell lagstiftning. Till- ståndet skall kunna förnyas för perioder på upp till tre år, att fastställas närmare i enlighet med nationell lagstiftning, efter ansökan av innehavaren, som skall inlämnas minst tre månader före utgångsdatum och efter det att behörig myndighet bedömt aktuella uppgifter av det slag som avses i artikel 18.3, särskilt aktuell information om den verksamhet som egenföretagaren bedriver.
2. De som ansöker om förnyelse och har haft ett uppehålls- tillstånd för egenföretagare i den berörda medlemsstaten i mer än tre år skall inte behöva styrka att kravet i artikel 19.1 är uppfyllt.
Artikel 21
Uppehållstillståndet för egenföretagare skall inledningsvis vara begränsat till vissa särskilda ekonomiska verksamheter eller sär- skilda verksamhetsområden för egenföretagare. Det får även begränsas till verksamhet som egenföretagare inom ett särskilt geografiskt område. Dessa begränsningar skall upphöra efter tre år.
Artikel 22
1. Efter det att ett uppehållstillstånd för egenföretagare har utfärdats är innehavaren skyldig att meddela de behöriga myn- digheterna eventuella ändringar av de uppgifter som tillhanda- hållits enligt artikel 18.3. Om ändringarna gäller de förhållan- den som avses i artikel 18.3 b eller 18.3 c, krävs ett godkän- nande från behörig myndighet i den aktuella medlemsstaten.
2. Så länge ett uppehållstillstånd för arbetstagare är giltigt skall de behöriga myndigheterna inte beakta ändringar av så- dana uppgifter som avses i 18.3 d.
Artikel 23
1. De behöriga myndigheterna skall återkalla uppehållstill- stånd för egenföretagare som förvärvats på otillbörligt sätt.
2. De behöriga myndigheterna får tillfälligt upphäva eller återkalla ett uppehållstillstånd för egenföretagare om de upp- gifter som ligger till grund för ansökan i enlighet med artikel 18 är oriktiga eller inte har ändrats i enlighet med artikel 22.
De behöriga myndigheterna får även tillsvidare upphäva alter- nativt återkalla ett uppehållstillstånd för egenföretagare om den berörda medlemsstaten anser det nödvändigt av hänsyn till allmän ordning och säkerhet i enlighet med artikel 27.
3. Affärssvårigheter skall inte i sig utgöra tillräckligt skäl för att återkalla ett uppehållstillstånd för egenföretagare, om inte den period under vilken innehavaren inte kan täcka sina lev- nadsomkostnader enligt artikel 18.3 h överstiger
a) tre månader inom en tolvmånadersperiod: för innehavare av ett uppehållstillstånd för egenföretagare vilka lagligen bedri- vit verksamhet som anställda eller egenföretagare i den be- rörda medlemsstaten under kortare tid än två år, eller
b) sex månader inom en tolvmånadersperiod: för innehavare av ett uppehållstillstånd för egenföretagare som lagligen be- drivit verksamhet som anställda eller egenföretagare i den berörda medlemsstaten under två år eller mer.
Artikel 24
Bestämmelserna i artikel 11 skall även vara tillämpliga på in- nehavare av uppehållstillstånd för egenföretagare.
KAPITEL IV
GEMENSAMMA BEST˜MMELSER Artikel 25
Medlemsstaterna får begära att sökande betalar avgift för hand- läggningen av ansökningarna i enlighet med detta direktiv.
Avgiftsnivåerna skall vara skäliga och får bygga på att avgiften skall motsvara den tjänst som faktiskt tillhandahålls.
Artikel 26
Medlemsstaterna får anta bestämmelser om att utfärdandet av uppehållstillstånd enligt detta direktiv inte skall överstiga ett fastställt tak eller om att avbryta utfärdandet av dessa tillstånd under en viss fastställd period med hänsyn till den samlade kapaciteten att ta emot och integrera tredjelandsmedborgare inom deras territorium eller inom en viss region inom detta territorium. Dessa nationella bestämmelser skall i detalj ange vilka grupper av personer som omfattas av eller är undantagna från åtgärden. Om dessa nationella bestämmelser föreskriver vissa tak, skall de i detalj ange kriterier för hur ansökningar om uppehållstillstånd enligt detta direktiv skall rangordnas när antalet ansökningar överstiger de fastställda taken.
Artikel 27
Medlemsstaterna får vägra att bevilja eller förnya samt får åter- kalla uppehållstillstånd enligt detta direktiv av hänsyn till all- män ordning och säkerhet samt folkhälsa. Skälen rörande all- män ordning och säkerhet skall grundas enbart på den berörda tredjelandsmedborgarens personliga uppträdande. Medlemssta- terna får inte åberopa folkhälsa som skäl för att återkalla eller vägra att förnya ett uppehållstillstånd efter det att ett sådant har utfärdats enbart på grund av att personen i fråga drabbats av en sjukdom eller ett funktionshinder efter utfärdandet.
Artikel 28
Detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av nationell lag- stiftning om tredjelandsmedborgares tillträde till anställning inom den offentliga sektorn eller till verksamhet som i den aktuella medlemsstaten har samband, även tillfälligt, med myn- dighetsutövning.
KAPITEL V
FÖRFARANDE OCH INSYN Artikel 29
1. Medlemsstaterna skall se till att beslut om att bevilja, ändra eller förnya ett tillstånd enligt detta direktiv antas och delges den sökande inom högst 180 dagar från det att ansökan mottogs. Beslut om en ansökan som lämnats i enlighet med artiklarna 1416 skall antas och delges den sökande inom 45 dagar från det att ansökan mottogs.
2. Varje medlemsstat skall offentliggöra den genomsnittliga tid som dess myndigheter behöver för att utfärda, ändra eller förnya tillstånd enligt detta direktiv och upplysa den sökande om detta i anslutning till att ansökan mottas.
3. Om de uppgifter som ligger till grund för ansökan är otillräckliga, skall de behöriga myndigheterna underrätta den sökande om vilka ytterligare detaljerade uppgifter som krävs.
Den frist som anges i punkt 1 skall avbrytas för att börja löpa på nytt först när myndigheterna erhållit de ytterligare uppgifter som krävs.
4. Beslut om att inte bevilja, ändra eller förnya ett tillstånd i enlighet med ansökan och beslut om att tillfälligt upphäva eller dra in ett tillstånd skall innehålla de skäl, baserade på objektiva och kontrollerbara kriterier, som beslutet grundar sig på. Den berörda personen skall ha rätt att överklaga till den aktuella medlemsstatens domstolar och skall upplysas om de tidsfrister som gäller för att utnyttja möjligheterna till omprövning.
Artikel 30
I de fall medlemsstaterna väljer att anta nationella bestämmelser på det sätt som anges i artikel 6.36.5, artikel 19.2 och 19.3 eller artikel 26, skall följande bestämmelser tillämpas:
a) Medlemsstaten skall grunda sina nationella bestämmelser på de kriterier som anges i relevanta bestämmelser i detta di- rektiv.
b) De nationella bestämmelserna skall innefatta en motivering grundad på objektiva och kontrollerbara kriterier.
c) De nationella bestämmelserna skall regelbundet ses över på nationell nivå för att fastställa om det enligt detta direktiv finns skäl att bibehålla de nationella bestämmelserna oför- ändrade.
d) De nationella bestämmelserna skall offentliggöras innan de träder i kraft.
e) Medlemsstaten skall anmäla de nationella bestämmelserna till kommissionen och varje år rapportera om tillämpningen av dessa nationella bestämmelser till kommissionen.
Artikel 31
Varje medlemsstat skall se till att uttömmande och regelbundet uppdaterad information om villkoren för tredjelandsmedborga-
res inresa och vistelse på dess territorium i syfte att bedriva verksamhet som anställd eller egenföretagare görs tillgänglig för allmänheten.
KAPITEL VI SLUTBEST˜MMELSER
Artikel 32
Medlemsstaterna skall genomföra bestämmelserna i detta direk- tiv utan diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, till- hörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktions- hinder, ålder eller sexuell läggning.
Artikel 33
Medlemsstaterna skall föreskriva påföljder för överträdelser av nationella bestämmelser som har utfärdats med tillämpning av detta direktiv och skall vidta de åtgärder som krävs för att se till att dessa påföljder tillämpas. Påföljderna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna skall anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den dag som anges i artikel 35, och alla senare ändringar som gäller dem så snart som möjligt.
Artikel 34
Senast den 31 december 2007 skall kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv i medlemsstaterna samt föreslå de ändringar som före- faller nödvändiga.
Artikel 35
Medlemsstaterna skall anta och offentliggöra de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 januari 2004 och skall genast underrätta kommissionen om detta.
De skall tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2004.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hän- visning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hän- visningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.
Artikel 36
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Artikel 37
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
