Barn och språk: Olika arbetssätt för att främja barns språkutveckling i förskolan

Karlstads universitet 651 88 Karlstad Estetisk-filosofiska fakulteten

Letizia Corsi

Barn och språk

Olika arbetssätt för att främja barns språkutveckling i förskolan

Children and languages

Different approaches in order to promote children's language development in the preschool

Examensarbete 15 högskolepoäng Lärarprogrammet

Datum: 2009-10-29

Abstract

The purpose of my examination is to make research on how educational preschool teacher work in the preschool in order to promote children’s language development which is considered inhibiting to read- and write difficulties. In order to meet the purpose I read

literature that deals with my matter and is based on previous research. Furthermore I made use of a qualitative interview and interviewed three educational preschool teachers, who work within the preschool. In this way I find out about their thoughts and their different approaches to children’s language development with children under school age. The results show no sensible specific differences between all three preschool teachers concerning their thoughts about languages. Their role as educational preschool teacher is important for the child’s total development and learning. Moreover, all the different ways of working that the three

preschool teachers do in their work are essential for children’s language development. In some cases, one of the preschool teachers might work more widely with the language within other activities independent of the children's age. Furthermore they point out the importance of a structure of the activities, to which they find support in the National Curriculum for Preschools (Lpfö 98).

Sammanfattning

Syftet med mitt examensarbete är att undersöka hur pedagoger arbetar i förskolan för att främja barns språkutveckling för att förebygga för läs- och skrivsvårigheter. För att uppfylla syftet har jag läst litteratur som behandlar mitt ämne samt litteratur som grundar sig på tidigare forskning. Vidare har jag använt mig av en kvalitativ intervju och intervjuat pedagoger som arbetar inom förskolan. På så sätt har jag tagit reda på pedagogernas tankar och deras olika arbetssätt när det gäller främjande av förskolebarns språkutveckling.

Resultatet visar inga specifika skillnader mellan de tre pedagogernas tankar om språk. Deras roll som pedagog är betydelsefull för barnets hela utveckling och lärande. Dessutom är alla olika arbetssätt som de tre pedagogerna arbetar med väsentliga för barns språkutveckling. I vissa fall kan någon av pedagogerna arbeta bredare med språket i andra aktiviteter, oberoende av barnens ålder. Vidare visar de på vikten av en strukturerad verksamhet som stöds på Läroplanen (Lpfö 98).

Nyckelord: språkutveckling, pedagoger, språkstimulerande arbetssätt, lek.

Tack

Till alla som har bidragit med stöd och tid för att få mitt examensarbete färdigt. Tack även till mina informanter som har delat med sig av sina erfarenheter och tankar.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING 1

1.1 Syfte 2

1.2 Frågeställning 2

2. TIDIGARE FORSKNING 3

2.1 Historisk tillbakablick 3

2.2 Teorier kring barns språkutveckling 3

2.3 Språklig medvetenhet 4

2.4 Emergent literacy 5

2.5 Läs- och stimulerande aktiviteter 6

2.6 Språkutvecklande aktiviteter 7

2.7 Lekens betydelse för språkutveckling 8

3. METODVAL 10

3.1 Val av metod 10

3.1.1 Område 10

3.1.2 Pedagoger 10

3.2Genomförande 11

3.2.1 Intervjufrågornas utformning 11

3.2.2 Genomförande av intervjuerna 11

3.3 Bearbetning av insamlade material 11

3.4 Reliabilitet och validitet 12

4. RESULTAT 13 4.1 Pedagogernas tankar kring språk och barnsgruppens språkförmåga 13 4.2 Pedagogernas roll att medvetet arbeta språkutvecklande 14

4.3 Språkutvecklande arbetssätt 15

4.4 Andra tillfällen som utvecklande för språk 17

4.5 Sammanfattning av resultat 18

5. DISKUSSION 20 5.1 Pedagogernas tankar om språk och barngruppens språkförmåga 20 5.2 Pedagogernas roll att medvetet arbeta språkutvecklande 20

5.3 Språkutvecklande arbetssätt 21

5.4 Andra tillfällen som utvecklande för språk 22

5.5 Sammanfattning av diskussion 23

5.6 Vidare forskning 24 REFERENSLISTA

BILAGA

1. Inledning

”Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra. För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad han gör, men först och främst förstå det han förstår. Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så bero det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre istället för att hjälpa honom. All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa, och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna. Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa någon.” (Sören Kirkegaard i Centerheim-Jogeroth, 1997, s. 1).

Mitt intresse har länge varit inriktad mot språket och språkutveckling hos barn i

förskoleåldern. Detta för att jag alltid har funnit det intressant och spännande med barns förmåga att lära sig ett språk under en kort period med många språknyanser, begrepp och allt som det innebär att lära sig ett språk. Samtidigt kan andra barn ha svårigheter som senare kan påverka hela skolgången. Särskild mycket har jag som blivande pedagog funderat, under de åren jag har gått lärareutbildning på pedagogens roll i barns lärande av språk. Det är

betydelsefullt att främja barns språkutveckling i just förskoleåldern då barn har det unika tillfället att utveckla sitt språk. Förskolepersonalen samt alla andra kring barnet bör vara medvetna om betydelsen av barns språkutveckling som förberedelse inför skolvärlden. Det är något man ska tänka på just när barn är i förskoleåldern för att försöka minska/förebygga språksvårigheter och känslor av utanförskap senare i skolan.

I dagens samhälle behöver man ett väl fungerande språk för att kunna kommunicera med andra och uttrycka sina känslor och tankar. Det handlar inte bara om verbalt språk, men jag har valt att fokusera på det verbala språket och dess utveckling. I Lpfö 98 står det under förskolans uppdrag att:

"Språk och lärande hänger oupplösligt samman liksom språk och identitetsutveckling. Förskolan skall lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra och ta till vara barnets nyfikenhet och intresse för den skriftspråkliga världen." (Skolverket, 2006, s. 6).

Förskolan skall främja barnens sociala, språkliga och kommunikativa utveckling och lärande.

Ett väl fungerande språk ger barnet ökade möjligheter till samspel, samtal och reflektion.

Även andra aktiviteter som bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse liksom tal- och skriftspråk anses vara viktiga för utveckling och lärande där intresset och förståelsen för

skriftspråket skall främjas. Det är viktigt att alla barn skall få det stöd de behöver för sin utveckling, utifrån sina egna behov och förutsättningar (Skolverket, 2006).

1.1 Syfte

Syfte med detta examensarbete är att bidra med kunskap om hur pedagogerna arbetar i förskolan för att främja barns språkutveckling. Detta tidiga aktiva arbete med förskolebarn anses som förebyggande mot läs– och skrivsvårigheter.

1.2 Frågeställning

Jag har valt att dela in syftet i flera problemformuleringar som jag i min undersökning tänker besvara. De är:

Vad anser pedagogerna om språk samt språkutveckling i förskolan?

Hur arbetar pedagogerna för att främja/utveckla barns språkutveckling?

Vilken är pedagogens roll i barns lärande av språket?

2. Tidigare forskning 2.1 Historisk tillbakablick

Inom språkforskningen kan man hitta beskrivningar av språkexperiment gjorda av en egyptisk kung för 2500 år sedan. I experimenten ingick två barn som skulle lämnas isolerade från allt mänskligt tal ända tills de började tala. Meningen med experimenten var att när barn började tala kunde man få reda på det sanna språket. Det dröjde fram till 1700-talet innan man erkände att experiment av denna sort kunde skada barnen på grund av den språkliga isoleringen (Permer, 1987). Det var först under 1900-talet som psykologer, pedagoger, filosofer, biologer och lingvister verkligen började utforska barns språkutveckling. Å ena sidan har vi den tyske lingvisten Leopold Werner som behandlade barns ljudutveckling, ordförråd, grammatik och semantik (Söderbergh, 1999). Å andra sidan har vi den amerikanske lingvisten Noam Chomsky som undersökte barnsspråkets grammatik och satsade på språkets uppbyggnad och grammatik (Permer, 1987).

Så sent som på 1970-talet växte förståelsen för det icke-verbala språket som handlar om mimik, gester och kroppsspråk som är primärt under första levnadsåret i samspelet med vuxna. Detta sätt att kommunicera som barnet använder sig av förre det talade språket kallas för ”förspråkliga kommunikation” (Söderbergh, 1999, s. 11), joller, med vilket barn påkallar, och besvarar den vuxnes intresse. Forskningen riktar sig nu mot språkutveckling i samband med barnets totala utveckling, den helhetssyn där ”man studerar samspelet mellan det motoriska, det förståndsmässiga (kognitiva), det emotionella (känslomässiga) och det språkliga.” (Söderbergh, 1999, s. 11). Språket är en förmåga som människan har för att förmedla ett budskap. På samma sätt använder sig barn av språket för att förmedla sina attityder, känslor och behov till omvärlden (Arnqvist, 1993).

2.2 Teorier kring barns språkutveckling

Piagets teori kring språkutveckling grundar sig på barnets kognitiva utveckling där barnens språkliga utveckling är påverkat av tänkandet. Med detta menas att barns tillvaro är beroende av sin omgivning och samspelet med det. Detta kallas för adaptationsprocess och bygger på assimilation och ackommodation. Assimilation betyder att barn anpassar omgivningen till sig själv. Det innebär att barn uppfatta världen genom sina tankar. Medan ackommodation betyder att barn anpassar sig till omgivningen. Enligt Piaget utvecklas språket i en social kontext samtidigt som språket är beroende av den kognitiva utvecklingen som går från det

individuella till det sociala. Utvecklingen av den kognitiva färdigheten är i sin tur beroende av barns mognad.(Widebäck, 1998).

Vygotskijs teori om språkutveckling utgår från den sociala miljön som påverkar sättet att tänka. Där språket är verktyget med vilket individens tänkande utvecklas. Enligt Vygotskij är grunden för utvecklingen sociala sammanhang som i sin tur görs till inre erfarenheter.

Ursprungligen är språket socialt och har en kommunikativ funktion (sätt att förmedla budskap, behov attityder och känslor till omvärlden) som senare utvecklas som ett egocentriskt språk där barn kan styra sina tankar. Språket är ett socialt fenomen som

utvecklats för att människor skall kommunicera med varandra. Vygotskij utvecklar sin teori med utgångspunkt i ”hur barn och vuxna bildar begrepp.” (Arnqvist, 1993, s. 36). Teorin visar att barn utvecklar de spontana begreppen under förskoleåldern utifrån sina konkreta och tidigare erfarenheter där språket och situation är bunden till ordens konkreta betydelse. Detta i samspel med sin sociala omgivning (Arnqvist, 1993; Strömqvist, 2009).

Widebäck (1998) påpekar Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen som säger att vad ett barn kan göra med hjälp av en vuxen eller ett mer erfaret barn idag, kan hon/han göra själv i morgon. I praktiken har barnets inlärning och utveckling samverkat sedan födelsen. Det är processer som pågår och går i varandra, där inlärning föregår utveckling.

2.3 Språklig medvetenhet

Med Språklig medvetenhet ses att barnet lägger märke till språkets uppbyggnad; språkets form och funktion. Detta kräver att barnet funderat över det egna språket, styr sin egen tankeförmåga. Barn i förskoleåldern tolkar vad en vuxen säger i den situation individen talar med barnet; helheten. Ett exempel kan vara att en fyraåring betraktar ett kort ord som något som är litet. Barn i den åldern är omedvetna om språket (Svensson, 2001; Tornéus, 2000).

Språklig medvetenhet kan delas upp i fem olika former. Den fonologiska medvetenheten handlar om medvetenhet om språkljuden, fonem. Det är den minsta beståndsdelen i språket.

Viktigt är att skilja på bokstav och språkljud för att en bokstav kan representera flera språkljud som t ex dj-, lj-, hj-ljuden samt sj, skj, sch-ljuden (Arnqvist, 1993). Morfologisk och syntaktisk medvetenhet tillhör till den grammatiska medvetenheten. Med att vara

morfologiskt medveten anses att barn förstår betydelsen i ordet, ordets inre struktur. Det anses att barnet ska förstå ordets ursprung och att ord kan vara sammansatta (T.ex. last-bil). Det är väsentligt för att kunna koda av orden (Arnqvist, 1993; Svensson, 2001; Tornéus, 2000).

Syntaktisk medvetenhet är barnets medvetenhet om meningsuppbyggnad, ordföljd samt att

kunna känna igen om man talar fel (Arnqvist, 1993; Svensson, 2001). I det fallet barnet säger fel ska den vuxen vara försiktigt med att rätta utan bara upprepa den korrekta formen. Det är viktigt att barnet hör det korrekta utan att felet bli påpekat (Hagtvet, 2004). Den semantiska medvetenheten handlar om att barn förstår innebörden i ordet och meningen. Barnet är nu medvetet om att samma ord kan ha olika betydelser (Svensson, 2001). Den sista formen kallas för pragmatisk medvetenhet. Detta innebär barns kompetens om hur språket används i samtal, ämnet osv. Det vill säga att ”känna till de regler som styr kommunikationen mellan

människor,” (Arnqvist, 1993, s. 22). Kommunikation kan beskrivas som en process där en sändare som talar/förmedlar ett budskap är i behov av en mottagare, en som lyssnar/tar emot ett budskap (Arnqvist, 1993).

Under några års studier av barn med olika lässtimulans har forskarnas kommit fram till resultatet att de barn som blev duktigare på att läsa och stava var de som tränades att se samband mellan bokstäver och språkljud. Samt att rim och ramsor vid olika tillfällen ökade förmågan att minnas bokstavskedjor. Forskarna ansåg att en multisensorisk metod där hörsel, syn, och känsel används i samverkan underlättade läsberedskapen. Widebäck (1998) vill med denna studie påpeka att inlärningen underlättas om barn får hjälp att analysera de ord de talar, hör och ser, och att bryta ned ord i bokstäver och stavelser samt kontinuerligt öva och lära sig rim och ramsor.

En till studie som har pågått under några månader med danska förskolebarn har visat att de barn som regelbundet arbetade med språkstimulerande och läsförberedande aktiviteter hade en mycket bättre fonologisk medvetenhet. Ändå presterade samma barn lågt på stavning och läsförståelse. Forskarnas menar att syntax och språkförståelse ska uppmärksammas mer, samt begreppsförståelse såsom ordförråd. De förmågorna ligger också till grund för läsförmågan (Widebäck, 1998). Att träna språklig medvetenhet med mer varierade arbetssätt samt olika aktiviteter i samband med lek och vid olika miljöer är otroligt viktigt för barns

språkutveckling. Både barnets läs- och skrivförmåga utvecklas (Widebäck, 1998; Lindö, 2009).

2.4 Emergent literacy

Begreppet literacy handlar om läsande, skrivande och den muntliga sidan av språket.

Emergent literacy innebär att barns utveckling av literacy börjar redan i tidig åldern före den formella undervisningen, vilket man tidigare trott. Det dagliga livet i samband med sociala aktiviteter och miljö ger barn tillfälle att intressera sig för skriftspråket. Det handlar om att ge barn möjligheten, att göra associationer och kunna koppla till det barnet vet om världen de

lever i och dra slutsatser. Det sociala samspelet med vuxna i läs- och skrivaktiviteter ger barn en tidig lärandesituation, i vad literacy innebär. En tidig kontakt med böcker lär barn att umgås med dem, hur de ska handskas med dem samt att en bok ska bläddras och läsas i. Ett barn som kommer med en bok och vill att den ska läsas och får en positiv känsla, får samtidigt en positiv känsla av literacy och det påverkar den personliga utvecklingen (Fast, 2008).

2.5 Läs- och skrivstimulerande aktiviteter

Clay ser läsning och skrivning ur ett processperspektiv. Hon anser att alla barn, även barn som anses vara riskbarn när det gäller läsinlärning, förstår vad böcker används till och kan skilja text och bild. Vilket anses vara ett av de första stegen mot läskunnandet (Widebäck, 1998).

Några studier har visat att barn som i tidig ålder tar kontakt med läsning har ett privilegium jämfört med barn som ha sin första kontakt med läsning vid skolstarten. Särskilt viktigt är det för de barn som ligger i riskzonen för läs- och skrivsvårigheter att tidigt komma i kontakt med läsning och skrift. Det är av stor betydelse att under olika moment upprepa vad barn har svårt att lära sig. Samtidigt som tidigare forskning har demonstrerat att en lässtimulerande miljö inte är tillräcklig för att barn ska uppfatta textens olika möjligheter. Förskolebarn är

intresserade av skrift i olika former och de barn som försöker tolka lär sig en del av läsningens grunder. Barn lär sig olika bokstäver genom att ljuda och gissa dem. Bristande förmåga kan utvecklas till ett känslomässigt problem som kan växa med tiden om det underskattas (Widebäck, 1998).

Genom att lyssna på berättelser, både lästa och berättade, lär barn sig omedvetet hur språket låter, är uppbyggt samt nya ord. Att familjemedlemmarna berättar för sina barn om och om igen lägger grunden för barns identitet. När barn redan i tidig ålder får berätta för andra om sina erfarenheter och lyssnaren ställer frågor, då bygger lyssnaren och barnet tillsammans en berättelse. Att den som berättar och huvudpersonen i berättelsen är samma person påverkar individens identitet och språkutveckling (Fast, 2008).

De barn som vill att en vuxen läser för dem har förstått att krumelurerna förmedlar något intressant att lyssna till. I det fallet har läsprocessen börjat. Det är väsentligt att engagera barnet i läsandet genom att ställa frågor om textinnehåll och bilder. Barnet får tillfället att lära saker om vuxna, livet, familjen och samhället samtidigt som språket. Barnet hör den obrutna diskursen, mening efter mening, dialoger med olika röster samt att det finns en start ett innehåll och en slut. Det får möjlighet redan tidigt att förstå att det skrivna språket skiljer sig tydlig från talet (Fast, 2008).

Barn erfar med alla sinnen som är smak, lukt, känsel, hörsel, rörelse och syn på olika bilder, symboler och gatunamn (logotyper). Samverkan mellan alla de olika sinnesupplevelserna och logotyper i en här och nu situation ger barn en lärande situation. Vikten i denna process är att barnet kan träffa på dessa logotyper i en känd miljö. Rim och ramsor är essentiella för barns läsförmåga. De ger barn fonologisk medvetenhet, förmåga att bli medveten om ljuden, att koppla samman bokstav och ljud i språket och att lära sig bokstavskedjor. Detta ger barn skickligheten att förstå att bokstäver har olika ljud som kan bilda ett ord (Widebäck, 1998).

2.6 Språkutvecklande aktiviteter

Barns språkutveckling underlättas även med mängder av olika språklekar som utvecklar både det fonologiska, den syntaktiska och den morfologiska medvetenheten. Alla sätt och tillfällen att få barn att leka med ord med olika språklekar är bra för att väcka nyfikenhet inför språket.

Språklekar kan lekas överallt samt är något som är roligt för barn att göra tillsammans med både barn och vuxna (Läsrörelsen, 2005). Att leka med och i rim och ramsor är såväl roligt som språkutvecklande för barn för att uppfatta språkets ljudstruktur. Forskning har till och med påvisat att sånger är av stor betydelse för att uppmärksamma rytmen i språket samt varierar tempo och röst. Att leka med språk är gynnsamt för barn, ännu mer för de barn som är senare än andra. Med olika typer av språklekar kan pedagogen förbereda barnen inför kommande läsinlärning. Det är väsentligt med en lämplig variation i stigande svårighetsgrader och att övningar ska repeteras helst dagligen samt att de tidsmässigt ska ligga nära varandra (Lindö, 2009). Dessutom är det betydande att uppmuntra barn att leka med språket som en trevlig stund och att det känns lekfullt för dem. Dessa är viktiga grunder för läs- och skrivinlärning (Lindö, 2009; Läsrörelsen, 2005; Svensson, 2008).

Barns språkutveckling är bunden till olika konkreta situationer där det talade språket och konkreta handlingar sker i samspel. Det är från två- och femårsåldern som barn har bästa förmåga att ta till sig språkets grammatik. Det är därför viktigt att tillvarata denna period för att språkutvecklingen ska fortsätta. Det finns bevisat att de barn som har utvecklat läs- och språksvårigheter i skolan, tidigare i tvåårsåldern har haft problem med att förstå somliga ord, ljud samt meningars innebörd. Det är särskilt viktigt att uppmärksamma dessa barn för att kunna göra ett bra arbete och på så sätt undvika läs- och skrivsvårigheter senare i skolan. Som pedagog är det viktigt att vara lyhörd och tidigt upptäcka barns svårigheter. Det är väsentligt att medveten möta och stödja dessa barn genom att bekräfta varje barns framsteg i

språkutveckling (Lindö, 2009).

Barns trygghet är avgörande för barnets vilja att kommunicera med pedagoger under hela förskoletiden. Den trygga relationen som pedagogen skapar från början tillsammans med barnet är för att underlätta barnets hela förskoleperiod. Det är viktigt att lägga märke till att pedagogen i alla händelser ska ligga ett steg före barnet så att barnet få en positiv uppfattning om sig själv. Detta stärker barnets trygghet, som är grunden för att våga interagera med andra.

De positiva förväntningar pedagogen har är centrala för att uppmuntra barn att upptäcka och utforska sin omvärld. Dessutom är pedagogen som förebild och dennes engagemang genom att beskriva och förklara vad man gör, av stor betydelse för barns upplevelser och trygghet.

Pedagogernas förhållningssätt och engagemang har påvisats av forskarna som mycket

väsentligt. Samt är det viktigt att ge barn varierande aktiviteter och erfarenheter och förståelse för både tal- och skriftspråkets olika funktioner (Lindö, 2009).

2.7 Lekens betydelse för språkutveckling

”Lekens är barns naturliga sätt att handskas med verkligheten.” (Fast, 2008, s. 70). Barns förmåga att abstrahera händelser med leken och fantasin är förbundna med varandra. Det påminner om individens sätt att skriva. Därför är det viktigt att studera barns lek, fantasi och kreativitet. Vygotskij påpekar att kreativitet inte skiljer sig från verkligheten och att den konstrueras tillsammans med människans tidigare erfarenhet samt i den sociokulturella miljön man lever i. Dessutom nämner Vygotskij lekens betydelse i samband med barns språk, känsla, vilja och tankens utveckling. I leken leker barn berättelser eller något de har varit med om så att de skapar sammanhang i sina känslor, upplevelser, ordval, företeelser, minne,

förväntningar och önskningar. Barn leker genom att själva skapa berättelser och ge olika röster, sjunga, vissla och skratta till sina personer. I leken utvecklar barn de färdigheter som är viktiga för den sociala gemenskapen. Barnets samarbetsförmåga, förmåga till att

kommunicera, att känna empati samt språket ökar i samband med utvecklingen av förmåga till ömsesidighet, turtagning och samförstånd. Även leksaker har stor betydelse för skriftspråket. I barns lekar kan man se att barn upplever rytm, klang och melodi på ett direkt sätt. Ofta kan man se att små barn följer med rytmen (t.ex. en sång) och att de sjunger verser som är svåra att förstå. Det är väsentligt att barn lär sig att lyssna till språket, i rytmens samt rimmets konst.

Barn blir inspirerade av att leka med språket och att rimma. Leken har stor betydelse för barnets språk – och begreppsutveckling, ”De konstruerar nya ord och ordformer, gör ljud, hittar på verser och författar sånger” (Fast, 2008, s. 92; Lindö, 2009). Även utomhuslekar och dessa upplevelser är väldigt förbundna med språket. Till exempel tidsbegreppet utvecklas under olika årstider (Lindö, 2009).

Det är ett viktigt uppdrag pedagoger har i barns språkliga utveckling, där språklig

medvetenhet är en grundläggande del i barns lärande. Ahlsén (Läsrörelsen, 2005) tar upp leken som ett sätt som gör barn medvetna om språk. Barn som leker med språket kommer att få en känsla för ordet och det blir enklare att bekanta sig med det. Det är tillsammans med andra barn i leken som barn tränar språket. Och detta kan man göra överallt, både inne och ute, utan att planera dessa moment. Det finns många olika språklekar och alla är godtagbara.

Att leka med ord ger barn förmåga att tänka genom ordet. På detta sätt kan man bidra till att förebygga läs – och skrivsvårigheter. Det är betydelsefullt att göra barn nyfikna på språket för deras språkutveckling. Dessutom att göra språk och läsning starkare genom att synliggöra böcker för barn. Böckerna ska finnas till hands och på detta sätt kunna väcka barnens lust till böcker och läsning. En pedagog som aktivt lyssnar och möter barn på deras språknivå kan bidra till att utvidga barnets språk och göra det rikare, samt att ens sociala samspel och kommunikation med barn är centralt i barns språkutveckling, tänkande och förståelse (Läsrörelsen, 2005; Persson & Wiklund, 2008).

3. Metodval

Jag kommer här att förklara urvalet av område och pedagoger som har bidragit i min undersökning.

3.1 Val av metod

Jag har valt att använda mig av en kvalitativ forskningsintervju ”som har som mål att erhålla nyanserade beskrivningar av olika kvalitativa aspekter av den intervjuades livsvärld” (Kvale, 1997, s. 36). Strukturen till forskningsintervju liknar ett vardagligt samtal, med skillnaden att den är halvstrukturerad och det betyder att den varken är ett öppet samtal eller ett strängt strukturerat frågeformulär. Den sortens kvalitativ forskningsintervju jag tänker använda mig av kallas för intervjuguide. Den koncentrerar sig på ett visst tema samt kan omfatta förslag till följdfrågor. De frågorna ska vara korta och behöver inte komma i någon speciell

ordningsföljd. I stor utsträckning har man öppna frågor som kan ändras och vidgas under samtalets gång. Denna metod utnyttjar tiden bättre och den som svarar kan ge djupare svar (Kvale, 1997).

3.1.1 Område

Förskolorna jag har valt är två kommunala förskolor i Mellansverige. De förskolorna ligger inom samma kommun med bra avstånd från varandra. De två områdena har jag valt för att jag var bekant med pedagogerna. Anledningen till att jag har valt de två förskolorna är att jag ville djupare undersöka deras tankar och arbetssätt att se på språk och språkutveckling hos barn som är mellan ett- och femår. Jag valde att göra min undersökning i två olika

bostadsområden för att försöka få fram en bättre insikt om arbetssätt.

3.1.2 Pedagoger

Min ursprungliga plan var att intervjua två pedagoger, men jag bestämde mig för att intervjua tre pedagoger istället. Detta för att få mer material och bättre lyckas med min analys. Alla tre pedagogerna är kvinnor och har jobbat i förskolan mellan 11 år och 37 år. Åldersskillnaden mellan pedagoger har varit slumpartad. I ett utav två bostadsområden har jag intervjuat en pedagog som arbetar på en småbarnsavdelning. De två andra pedagogerna arbetar i ett annat bostadsområde. De arbetar på samma förskola, men på två olika avdelningar. En utav dem arbetar på en småbarnsavdelning medan den andra på en äldrebarnsavdelning.

3.2 Genomförande

3.2.1 Intervjufrågornas utformning

Efter att jag har läst litteratur kring mitt ämne har jag valt ut frågor som kan hjälpa mig att få djupare insyn i pedagogernas tankar och åsikter samt arbetssätt om mitt valda ämne.

Resultatet har blivit elva ostrukturerade intervjufrågor samt ett antal följdfrågor för att låta informanterna svara fritt och skapa sina egna svar (Se Bilaga 1).

3.2.2 Genomförande av intervjuerna

Jag har börjat med att ta kontakt med förskolorna i de områden jag har valt. Jag preciserade mitt syfte och förklarade att alla uppgifter från intervjun skulle vara konfidentiella. De pedagoger som gick med på att bli intervjuade fick själva bestämma tid och plats för

intervjun. Detta för att jag ville skapa en avslappnad atmosfär och för att informanterna skulle känna sig bekväma.Intervjuerna ägde rum vid tre olika tillfällen. Jag har intervjuat

informanterna enskilt och i rum som var avskilt från barnen. Detta har tagit mellan 40 minuter och en timma (Johansson, 2001; Kvale, 1997).

Jag har börjat intervjun med att jag har berättat kort om syfte med intervjun och att jag tänkte använda mig av bandspelare och minnesanteckningar som stöd. Jag har informerat mina informanter att inspelat material var till för mig samt att svar, namn och förskolor kommer att hållas anonyma. Ytterligare har jag berättat att alla personer som finns med i intervjuerna har fingerade namn för att deras identitet inte ska gå att spåra. Och att de kan ta del av mitt arbete när det är färdigt (Johansson, 2001; Kvale, 1997).

Därefter har jag frågat om de intervjuade har några frågor. Så småningom har jag inlett intervjun med att ställa lättare frågor som berör utbildning, barngrupp med mera. Sedan har jag gått över till huvudfrågorna. När bandspelaren har slagit av har jag frågat informanten om hon har något att tillägga. Detta för att ge informanten tillfälle till ”att ta upp frågor som hon har tänkt på eller undrat över under intervjun.”(Kvale, 1997, s. 120).

3.3 Bearbetning av insamlade material

Jag spelade in alla intervjuer, vilket gav mig möjlighet att lyssna på materialet flera gånger.

Detta för att tolka informationen jag fick. Jag gjorde detta samma dag som intervjun genomfördes. Jag skrev ut allt material för att lättare få en sammanfattning av de olika svaren. Det är väsentligt att framhäva att det jag skrev om till skriftspråket är till stor del författarens tolkning av intervjun. Detta för att underlätta för läsaren. Jag valde sedan att

kategorisera svaren i olika ämnesområden som var passande för mitt syfte. (Johansson, 2001;

Kvale, 1997).

3.4 Reliabilitet och validitet

Jag har använt mig av en kvalitativ intervju för att få en djupare bild av informanternas tankar och åsikter angående ett speciellt fenomen. Eftersom resultatet av intervjun bygger på

informanternas åsikter och tankar kan man inte vara säker på att man får individens ”sanna värde” av svaren (Patel & Davidsson, 1994, s.86). Validitet och reliabilitet i min

undersökning kan definieras trovärdig på grund av att jag spelade in intervjuerna. Detta ger mig möjligheten att kunna relatera exakt pedagogernas svar. På så sätt kan jag besvara frågorna i min undersökning (Patel & Davidsson, 1994 ).

4. Resultat

Jag kommer här att redovisa resultatet av mina intervjuer. Jag har sammanfattat intervjuerna och delat in dem i olika rubriker med tanke på syfte.

Intervjun har jag genomfört under en arbetsdag på pedagogernas arbetsplats. Vi satt i ett enskilt rum på förskolan där jag har haft möjlighet att intervjua pedagogerna ostört. Jag har valt att ger pedagogerna och förskolorna namn för att underlätta läsandet. Alla namn är fingerade.

Lejonkulan

Den första pedagogen jag har intervjuat kallar jag för Ann-Marie och hon arbetar på förskolan Lejonkulan. Hon är utbildad förskollärare och har jobbat i 12 år inom barnomsorg. Det är fyra personal som arbetar på avdelningen och de har 17 barn i åldern mellan ett och tre år.

Vargen

Elsa heter den andra pedagogen och hon arbetar på Vargens. Hon har treårig förskollärar- utbildning och har arbetat sedan vintern 1998. Det är två personal som har heltidstjänst samt en som arbetar 80 % på avdelningen och de har 20 barn mellan tre och fem år.

Björnen

Birgitta heter den tredje pedagogen jag har intervjuat och hon arbetar på Björnen. Hon har tvåårig förskollärare utbildning och har arbetat i 37 år med barn. Det är tre heltidstjänster på avdelningen och de har 15 barn mellan ett och tre år.

4.1 Pedagogernas tankar om språk och barngruppens språkförmåga

För Ann-Marie som arbetar på Lejonkulan är språket ett sätt att kommunicera och för att kunna utrycka sig samt att göra sig förstådd. Det handlar om att interagera med andra människor. Hon har en barmgrupp hon tycker är väl språkutrustad hemifrån med en god språkförmåga. Barnen är vana att kommunicera redan från tidigt ålder och använder språket i alla situationer som att berätta, fråga och att utrycka känslor. Deras vana att lyssna och prata genom att sända ett budskap och vänta på att personen ska ta in det och sedan skicka tillbaka, visar påtagligt barnens språkliga kompetens i kommunikationen, hävdar hon. Att arbeta med språket ser Ann-Marie som en möjlighet för barn att lättare kunna utrycka sig både verbalt och känslomässigt samt att lösa konflikter och kompromissa.

På Björnen arbetar Birgitta och hon anser språket som det elementära sättet för att kunna kommunicera med andra människor. Det är en av de grundläggande färdigheterna för det sociala och för att kunna vara med en grupp. Hon betonar vikten av att ge alla barn utrymme, att lära sig att lyssna på varandra och att göra sig förstådda som central. Birgitta har en blandad barngrupp både ålders- och språkmässigt. På avdelningen har hon barn som bara har lite ljud för sig till barn som har ett ganska bra utvecklat språk. Att arbeta med

språkutveckling ser Birgitta som en fördel då barnen blir mer tillfreds. De barn som är mer oroliga och lätt hamnar i konflikter är ofta de barn som har dåligt språk. Birgitta betonar vikten av att med ett bra språk har man lättare att utrycka sig och det blir färre konflikter.

Enligt Elsa, som jobbar på Vargen, är språket grunden till ett bra socialt liv. Språket innebär mycket annat än bara det verbala sättet att kommunicera med andra. Det är mycket som följer med språket och utan dessa färdigheter är det svårt att förmedla sig. Barngruppen är

språkmässigt ganska blandat. Vissa barn har bra språk redan som treåring, medan andra kan ha sämre språk som femåring. Några av dessa barn kan ha svårt att få till r- och – s ljud, tappa lite ord och bokstäver. Det är väsentligt att tidigt arbeta med språket och ge barn möjlighet att utrycka sig ordentligt och göra sig förstådda. Hon betonar vikten av att förskolans arbete med språk underlättar barns skolstart. Hon menar att de barn som inte har språkförståelse kommer senare att träffa på svårigheter i skolan.

4.2 Pedagogernas roll att medvetet arbeta språkutvecklande

På Björnen anser Birgitta det vara viktigt att planera veckan med olika aktiviteter. Hon

betonar vikten av att varje dag ha en stor samling med alla barn där alla bli sedda. Hon arbetar med tre olika gruppindelningar där smågrupper är blandade med större och mindre barn med fem barn i varje grupp. Detta anser hon essentiellt för att få utrymme och kunna lyssna och prata med varje barn på ett helt annat sätt samt att de lär sig av varandra. Birgitta betonar betydelsen av att språket måste genomsyra hela verksamheten i förskolan och pedagogen använder språket i allt hon gör. Lika viktigt är att det inte är bara verbalt. Pedagogen ska använda sig av konkret material tillsammans med språk och tydlighet, påstår hon. På Björnen är Läroplanen grunden för att bättre kunna arbeta med varje barns utveckling och lärande samt för att ge arbetslaget stöd och stimulans i språk- och kommunikationsutveckling. Hon inser att ett aktivt arbete med språket underlättar barnens språkutveckling och att språk ska vara lustfyllt och det ska vara roligt att använda ord i olika moment.

Ann-Marie som arbetar på Lejonkulan hävdar vikten av att arbeta med språket så konkret och förankrat som möjligt i barnens vardag. Att kunna koppla temat med olika aktivitet såsom dramatisering, utflykter till skogen och besöka nära miljöer. Samt att kunna förena de aktiviteterna till miljö och hälsa är utmärkt, menar hon. Pedagogen ska också arbeta med andra aktiviteter som musik, matematik, sagor och berättelser samt att vuxna hela tiden finns med i det barnen gör. Det är betydelsefullt att sätta ord på olika vardagliga situationer och att pedagogen finns med tillsammans med barnen. På Lejonkulan har de planerade stunder för att arbeta med språket i en grupp med två vuxna och åtta barn på förmiddagen. De har också en stor samling varje dag innan lunch så att alla barn blir sedda och uppmärksammade.

Läroplanen är grunden för deras arbete på avdelningen där det i varje moment under hela dagen är viktigt att arbeta för barns språk- och identitetsutveckling, hävdar hon.

På Vargen anser Elsa det är viktigt att tidigt få möjlighet att träna språk och språkljud inför skolstarten. Alla aktiviteter de arbetar med är grundade i språk samtidigt som andra viktiga aktiviteter ingår i varandra. Barn tränar på ett lekande sätt som är spontant, roligt och

spännande. De är omedvetna om att de lär sig medan dem tränar, förklarar hon. Hon har haft både barn med språksvårigheter och barn med väl formulerat språk och stort ordförråd som inte alltid begrepp innebörden av. I de fallen har pedagogerna börjat arbeta med barn från grunden med mycket upprepning samt att ställa motfrågor för att försäkra sig om att barnet hade förstått. De har tre planerade dagar i veckan inomhus samt en skogsutflykt en dag i veckan. Språksamlingen är det varje dag med alla barn. Elsa arbetar också med

åldersblandade grupper. Det är en möjlighet för pedagogen att se och höra varje barn och deras möjligheter och svårigheter. Det är ett sätt för pedagogen att hjälpa barn i den mån han/hon behöver. Dessutom är det betydelsefullt för barn att arbeta med blandade grupper så att var och en får sitt och lär sig att acceptera att någon inte är lika duktig och kan lika mycket.

Även på Vargen är Läroplanen grunden till allt de gör på avdelning.

4.3 Språkutvecklande arbetssätt

Elsa som arbetar på Vargen utför ett arbete med språkträning som tränar muskulatur och munmotorik. Hon använder sig av material för mungymnastik som visar hur man ska göra, som till exempel rullar med tungan och gapa stort. Dessutom använder hon sig av ljudsagor där barn får träna olika ljud. Därefter arbetar Elsa med en bok som heter ”Språklust” med ett stort antal lekfulla språkövningar. Det finns flanosagor och bilder till varje ramsa som har fångat barnen väldigt bra, anser hon. Detta är varje vecka så att man har upplägg inför planering också. Det är mycket mungymnastik, lyssna, klappa och stampa i takt.

Under språksamlingen där alla barn är med använder sig Elsa av sånger eller språklådan. Ofta är det ramsor i samband med konkreta saker (t.ex. ett djur eller en leksak) så att det inte blir så abstrakt. Det är viktigt att ge barn ord på saker och ting som finns i deras vardag på förskolan, säger Elsa. Hon arbetar med tema vatten en dag i veckan, samt mycket med frågor kring barnens konkreta vardag som till exempel, Var bor du? Vad tycker du om att göra…? och så vidare.

Skogsutflykten är en av de andra aktiviteter som finns på Vargen. Vid de tillfällena tar Elsa samling i skogen och temat har med skogen att göra. Till exempel vilka djur som bor i

skogen, de tittar på saker samt pratar om det som är runt omkring (t.ex. löv), hur de ser ut och så vidare. De går igenom årstiderna på ett konkret sätt samt talar om hur man tar hand och sköter miljön. De tar det som är för stunden och mycket språk. Hon vill poängtera vikten av att arbetet med barn går genom konkreta saker och händelser.

Birgitta som arbetar på Björnen arbetar mycket med rim och ramsor, språklekar, sånger, rörelsesånger och flanosagor vid olika moment. Dessutom är det varje dag vid den stora samlingen med alla barn ett extra arbete med språket som ovan nämnt. Vidare använder hon sig av en språkbyrå där barn drar ut lådor och plockar upp saker samt ramsor kring saker som upplockats och sångkort. En arbetsätt som är roligt och lustfylld för barnen där upprepning är ett viktigt redskap att lära sig snabbt. Andra olika aktiviteter som Birgitta arbetar med kan vara bild och form, att gå till skogen, rytmik eller rörelser samt musik och sagostund. Birgitta dokumenterar barnens språkutveckling genom att visa barn korten med bilder och att spela in barnens språk. Detta gör hon när barnen börjar på avdelningen. Sedan efter ett halvt år lyssnar hon tillsammans med dem på deras utveckling i språket. Hon fortsätter på samma sätt tills barnen slutar på avdelningen. Då får de bandet med sig. På det sättet tydliggörs det enskilda barnets språkutveckling för både barn och föräldrar.

På Lejonkulan berätta Ann-Marie att hon arbetar mycket med musik, sagor, sånger, rim och ramsor i samband med sånger, flane sagor, berättelser samt språklekar. En aktivitet som uppmärksammas är sångpåsen med saker i. De ska berätta sin önskesång genom att välja/ta en sak i påsen. Barns favorit sång är ”Jag hamrar och spikar” så pedagogerna få lägga in många bilar och upprepa sången många gånger. Det var väsentligt för Ann-Marie att alla barn hade möjlighet att få välja sin favoritlåt. Även lässtunden är en av de aktiviteter som finns på Lejonkulan. Böcker finns alltid tillgängliga så att barnen kan läsa själva men pedagogen

försöker också skapa tillfällen. Det kan hända att något barn berättar sagor för sina kompisar eller för en vuxen. De gör på olika sätt. Pedagogerna arbetar mycket utifrån barnen där deras inflytande är väldigt viktigt för Ann- Marie.

Ann-Marie har berättat att de arbetar med tema Familjen just nu. De har planerat att göra utflykter med två vuxna och upp till åtta barn hem till barnen. Barnet får visa pedagoger och sina kompisar var de bor och de tar kort på deras hus. Sedan ska barnen berätta mer angående dem och deras familj. Pedagogen ställer frågor och barnen svarar. Allt vad barnen säger kommer att skrivas ner på papper och hängas på väggen så att alla ser vad som sägs. Bilden på huset och deras svar som skrivs ner och syns konkreta på pappret är ett arbetssätt som gör barn bekanta med skriftspråket, säger Ann-Maire. Utflykten skapar också gemenskap och det är ett viktigt moment för språkträning. De går ut tillsammans, visar och talar om det barnet känner och ser. Det är ett sätt att se alla barn. De arbetar mycket med värdegrunden i samband med språk i den dagliga verksamheten. Ann-Marie menar att alla ska känna sig viktiga och betydelsefulla. Det är väsentligt att sätta ord på det som är centralt för barn, tycker Ann- Marie.

4.4 Andra tillfällen som utvecklande för språk

På Björnen anser Birgitta att varje stund under hela dagen ger tillfällen att medvetet arbeta med språket. Några exempel kan vara vid matbordet när pedagogen samtalar med barnen och benämner olika begrepp som är där just för tillfället. Vid på- och avklädning får pedagogen en chans att benämna varje sak för barnen och sätta ord på vad de gör. De fria aktiviteterna är andra tillfällen som barnen själva väljer. Det kan vara play – doohlera, spela spel, lägga pussel eller läsa en saga. Birgitta anser vikten av att pedagogen är med, använder språket och är lyhörd hela tiden för utveckling i stort. Leken är också ett av de andra tillfällen där Birgitta arbetar medvetet med språket. Hon är med barnen, pratar och sätter ord på vad barnen gör i mån av behov. I de yngre grupper kan det skapas konflikter och då är det viktigt att vara med och iaktta och inte går in för tidigt. Om man ger barn lite utrymme får de en chans att klara sig själva och lära sig att lösa konflikter, hävdar Birgitta.

Elsa som arbetar på Vargen anser att alla tillfällen ska utnyttjas för att arbeta för barns

språkutveckling såsom på- och avklädning, toalettbesök och vid matbordet. Vid den fria leken får en och en pedagog sitta med ett barn vid ett spel, prata och upprepa i mån av behov. Det är väsentligt med de barn som har lite fel uttryck och fel uttal av vissa saker. Pedagogen bara upprepar och säger inte att barnet säger fel. Man säger det rätta istället, hävdar Elsa. Det är

viktigt att vid varje stund sätta ord på allt man gör. Genom leken skapar man ett gemensamt språk för barnen, anser Elsa. Det är centralt speciellt i början av varje termin när många nya barn är på avdelningen. Det är lättare att få med sig någon om man gör det på ett lekfullt sätt som engagerar. Det är ett särskilt moment när pedagogerna försöker vara med och hjälpa barn i början av leken. Pedagogerna visar och säger med ord hur man leker (till exempel bygga med Lego) och hur leken i ett speciellt rum kan gå till (t.ex. duka fint). I den mån det går vill Elsa vara närvarande så att hon kan prata med barnen och föra en dialog. Sedan kan

pedagogen inte alltid vara med samtidigt som barnen måste få möjligheten att vara själva med andra barn,vilket hon anser leder till ökad social kompetens och språkutveckling.

På Lejonkulan hävdar Ann-Marie att varje moment under hela dagen är viktigt för att arbeta för barns språkutveckling. Ord eller begrepp tränar barn också i samband med samling samt i vardagliga situationer som på- och avklädning, vid matbordet och i den fria leken. Leken är också väsentlig i barns språkliga vardag, anser Ann-Marie. Pedagogen är med i leken med barnen och när pedagogen märker att barnen är intresserade utav något speciellt försöker pedagogen att ta in material så att barnen kan leka. Till exempel har barngruppen visat intresse för Pippi Långstrump så pedagogen har köpt ett hus och små plastdockor. Barnen leker med dockor både ensamma och med andra barn. De pratar, berättar historier för sig själva och andra i den mån de kan. Leken är viktig för både språket och det sociala samspelet, anser Ann-Marie. Hon vill lägga märke till att de förebilder barn har är de vuxna som barn ser under hela dagen. Därför är pedagogens roll central även i leken. Det är betydelsefullt att kunna se barns behov och hoppa in i leken i mån av behov. Ofta finns det barn som driver leken fram och om leken fungerar låter pedagogen barnen leda leken. Dessutom kan

pedagogen vara med och driva leken till språkutvecklande aktiviteter. Det är värdefullt, anser Ann-Marie.

4.5 Sammanfattning av resultat

De två förskolorna jag ha varit på har mellan 15 och 20 barn, och det är mellan tre och fyra personal per avdelning. Detta beror på barn- och ålder. Alla tre pedagogerna är eniga om tankar på språket och ser på detta som ett sätt att kommunicera och interagera med andra människor, göra sig förstådd och klara sig i samhället. Enligt Ann-Marie har barngruppen en god språklig kompetens i kommunikation oberoende av åldern. Barn använder språket i alla situationer. Medan Birgitta och Elsas barngrupp är språkmässigt ganska blandad. Detta kan både bero på ålder och på utveckling i sig. Alla tre pedagoger är eniga om att ett tidigt arbete med språket underlättar barn språkförmåga att utrycka sig både verbalt och känslomässigt

samt att kunna lösa konflikter. Elsa vill även betona vikten av att detta tidiga arbete med språket underlättar språkförståelsen och barnens skolstart.

Alla intervjuade pedagoger är eniga om att Läroplanen är grunden för att bättre kunna arbeta med barns utveckling och lärande samt de olika aktiviteterna de arbetar med på förskolan. De anser det viktigt att planera veckan med olika aktiviteter samt betonar vikten av att arbeta med barn i mindre grupper. Samtidigt är storsamling ett väsentligt moment där alla barn ska bli sedda. Dessutom kan andra aktiviteterna integreras både med olika teman under hela dagen och att träna språket. Det är betydelsefullt att pedagogerna finns med tillsammans med barn och sätter ord på allt de gör på ett konkret sätt. Dessutom är alla pedagogerna eniga om att barn lär sig på ett lekfullt sätt.

Alla tre pedagoger liknar väldigt mycket varandra i sätten att arbeta med språket. De arbetar mycket under hela dagen med olika moment med rim och ramsor, sånger, sångpåsar, musik, språklekar, bild och form, rörelser, sagor och flane sagor. Alla tre är eniga om att alla olika aktiviteter ska vara i samband med konkreta saker och tillfällen. Elsa arbetar även med språkträning som tränar muskulaturen och munmotorik. Detta på grund av att i barngruppen finns det barn med språksvårigheter. Dessutom betonar Elsa och Ann-Marie vikten av att använda sig av många frågor kring barnens konkreta vardag. Bland aktiviteterna ovan poängterar Ann-Marie vikten av lässtunden samt att synliggöra konkret barnens berättelse genom att skriva och så tidigt som möjligt göra barn bekanta med skriftspråket.

Det är betydelsefullt att pedagogen är med, använder språket och är lyhörd, anser alla tre pedagoger. Alla moment under hela dagen är speciella stunder att utnyttja som till exempel på- och avklädning, spela spel, matsituationen, toalettbesök och mycket annat. Det är

väsentligt att benämna begrepp och sätta ord på de olika och vardagliga situationerna. Tillika är pedagogerna eniga även om vikten av leken för både språk och det sociala samspelet, där pedagogens roll är central vid olika tillfällen.

5. Diskussion

5.1 Pedagogernas tankar om språk och barngruppens språkförmåga

Resultatet jag har kommit fram till visar att alla tre pedagoger jag har intervjuat är eniga om att språket är ett sätt att kommunicera med andra människor och klara sig i samhället. Både Arnqvist (1993) och Strömqvist (2009) skriver om språket som ett socialt fenomen som utvecklas för att människor skall kommunicera med varandra. Dessutom betonar Ann-Marie även språket som en kompetens i kommunikation och att barn använder sig av språket för att uttrycka sina känslor. Vidare framhäver Elsa vikten av språket som färdighet utan vilket man har svårt att förmedla sig. Dessa resultat kan kopplas till Arnqvist (1993) som betonar vikten av kompetens om kommunikation och beskriver den som en process där en sändare som talar är i behov av en mottagare som lyssnar på budskapet, samt att språket är en förmåga som människa har för att förmedla sina känslor. Pedagogernas kunskap och intresse för språk är grundläggande för att man ska kunna utföra ett bra arbete med barns lärande och utveckling.

Det handlar inte bara om det verbala språket och kommunikationen mellan två individer, utan även om social kompetens. Dessutom vikten av att lära sig utrycka sig på olika sätt inte bara verbala.

Ann-Marie anser att hon har en barngrupp med en god språkförmåga, medan både Birgitta och Elsas barngrupper är språkmässigt blandade. Samtidigt skiljer sig Birgitta och Elsas barngrupp åldersmässigt och språkmässigt. Några barn i Elsas grupp har svårigheter att få till ljud, ord samt bokstäver. Såsom Lindö (2009) framhäver är det oerhört viktigt att pedagogen så tidigt som möjligt upptäcker barns svårigheter och möter och stödjer barnet med ett bra arbete för att undvika läs- och skrivsvårigheter senare i skolan. Det är mellan två- och femårsåldern barn har bästa förmågan att ta till sig språkets grammatik. Det är därför viktigt att utnyttja denna period för barns språkutveckling.

5.2 Pedagogernas roll att medvetet arbeta språkutvecklande

Pedagogernas förhållningssätt till barnet är väsentligt för själva barnets trygghet med pedagogen i förskolan. Även Lindö (2009) hävdar vikten av att pedagogen ska skapa en bra relation tillsammans med barnet för barnets trygghet under hela förskoleperioden. Detta är grunden för att barnet ska våga samspela med andra. Resultatet visar pedagogernas roll i barnens dagliga verksamhet där barnen är i fokus, ska bli sedda och uppmärksammade. Deras sätt att planera olika aktiviteter, både gruppindelade och tillsammans med alla barn, är viktiga

för att ge barn förståelse för samt erfarenhet av språkets olika funktioner. Dessutom stärks barnets vilja att kommunicera och interagera med andra (Lindö, 2009). Vidare vill jag koppla Lindös (2009) om pedagogens roll och engagemang till resultatet. Det är genom ett konkret arbete med och i barnens vardag och vardagliga situationer, och beskrivning av olika situationer som är essentiella för barnens upplevelser och trygghet. Fortsättningsvis vill jag betona vikten av Läroplanen för alla tre pedagoger som grunden i deras vardagliga arbete med och i barns utveckling och lärande i stort. I samband med pedagogens roll i barns utveckling vill jag ta upp Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen, där utvecklingen är en process som föregår inlärning, som ständigt pågår och går i varandra i samspel med andra (Widebäck, 1998). På det hela taget kan Vigotskijs teori sammanfatta pedagogens roll i barns utveckling som en kontinuerligt och vardagligt arbete, både relationsmässigt och där olika aktiviteter har stor betydelse.

5.3 Språkutvecklande arbetssätt

De språkutvecklande arbetssätt alla tre pedagogerna gav exempel på är rim och ramsor, sånger, olika språklekar och flane sagor samt språkträning, poängterar Elsa. De olika

aktiviteterna de arbetar med är i samspel med konkreta saker och händelser i barns vardag. På dessa sätt utvecklar barnen de spontana begreppen utifrån konkreta erfarenheter som är situationsbundna samt på ett lekfullt sätt. Både Arnqvist (1993) och Strömqvist (2009) påpekar Vigotskijs teorin om att barns begreppsbildning är situationsbundna till ordens konkreta betydelse tillsammans med andra. Samtidigt är olika varianter av språklekar godtagbara och pedagogerna kan använda dem utan att behöva planera dessa moment (Läsrörelsen, 2005).

De tre pedagogerna använder sig av olika språkstimulerande arbetssätt och på så sätt lättare träna och utveckla barns språkliga medvetenhet på ett lekfull och roligt sätt (Lindö, 2009;

Läsrörelsen, 2005; Svensson, 2008). Widebäck framhäver en studie med barn som blev

duktiga på att läsa och stava efter ett arbete med stimulerande aktiviteter som rim och ramsor i samband med att analysera de ord de talade, såg och hörde. Däremot visar Lindö (2009) en annan studie där barn som arbetade med språkstimulerande och läsförståelse aktiviteter ändå presterande dessa barn lågt på stavning och läsförståelse. I det fallet menade forskarna att både språkförståelse och syntax skulle uppmärksamma mer. Under samma studie blev också sånger betydande för barns lärande av rytmen, tempot och röst. Det är viktigt att påpeka att ett barn som leker med språket i samband med rim och ramsor, olika språklekar, språkträning

samt sånger är gynnande för att uppfatta språkets ljudstruktur och ännu viktigare är detta för de barn som är senare än andra.

Vidare i resultaten framgick att både Elsa och Ann-Marie arbetar med temaarbete och kopplar det till olika aktiviteter både inomhus och utomhus i samband med skogsutflykter och det som är för stunden. Under denna punkt skriver Lindö (2009) om utomhuslekar att barns

tidsbegrepp utvecklas under olika årstider genom att dessa upplevelser är väldigt förbundna med språket. Tillika handlar det mycket om frågor och berättelser kring barns vardag, att sätta ord på det som är centralt för dem. Fast (2008) menar att de barn som får chans att redan i tidig ålder berätta för andra om sina dagliga erfarenheter och när lyssnaren ställer frågor, bygger både lyssnaren och huvudperson en berättelse. Detta påverkar individens identitet och språkutveckling. Dessutom var det väldigt intressant att se att de två pedagogerna som har barngrupper som skilde sig åldersmässigt ändå arbetade på samma sätt. Detta kan betyda att pedagogen kan arbeta på samma sätt med barn i olika åldrar, även yngre barn, bara de ger barnen en chans, samt att de som pedagoger anpassar sig till barnens nivå, erfarenhet och kunskap. Det är väsentligt, tycker jag.

Ytterligare vill jag lägga märke till att Ann-Marie skriver ner på papper vad barn säger och sedan hänger upp det på väggen. Detta arbetssätt är för att barnen ska på ett konkret sätt få syn på skriftspråket och bekanta sig med det. Om detta skriver Fast (2009) att barn får under den dagliga verksamheten av sociala aktiviteter och miljön ett tillfälle att närma sig skriftspråket.

Samspelet mellan vuxna och barn i läs- och skrivspråket ger barn en tidig lärsituation av vad literacy innebär. Dock är det viktigt att börja så tidigt som möjligt och att visa barn att det skrivna språket skiljer sig från det verbala.

Resultatet visar även att lässtunden är bland de aktiviteter som Ann-Marie använder sig av med barnen på avdelningen. Böcker är alltid tillgängliga och barn kan läsa när som helst, annars är det pedagogen som skapar tillfällen. Vidare framhäver Fast (2009) vikten av att intressera alla barn för olika former av läsande. Barn är väldigt intresserade av språk just under förskoletiden då det är viktigt att så tidigt som möjligt börja med läs- och

skrivstimulerande aktiviteter.

5.4 Andra tillfällen som utvecklande för språk

Sista avsnittet av resultatet belyser vikten för alla tre pedagogerna av andra olika aktiviteter som ger tillfällen att arbeta med språk. Bland dessa tillfällen berättar de om matsituation, på-

och avklädning och toalettbesök, samt andra fria aktiviteter som kan vara att spela spel, lägga pussel, play-dooh lera och leka. Dessa moment ska utnyttjas för att medvetet arbeta med språk. Det är betydelsefullt att pedagogen är med, är lyhörd och använder språket vid varje tillfälle. Både Svensson (2001) och Tornéus (2000) skriver om vikten av den vuxne talar med barnet i den kontext som är situationsbundet viktig. Det är genom att tolka helheten i en bestämd situation, tillsammans med en vuxen, som barnet lägger märke till språket och så småningom blir språkligt medveten.

Vidare betonar Elsa vikten av att utnyttja tillfällen för att sitta med vart och ett av barnen, särskilt med de barn som har språksvårigheter. I det fallet är det viktigt att prata och upprepa genom att uttala rätt om barnet säger fel samt ställa motfrågor för att försäkra sig om att barnen har förstått. Hagtvet (2004) påstår att det är viktigt att barnet hör det korrekta utan att barnets fel blir påpekat. Pedagogen ska i det fallet vara försiktig och rätta genom att upprepa den korrekta formen. Dessutom är det viktigt att så tidigt som möjligt upptäcka barns

svårigheter och som pedagog medvetet möta, stödja dessa barn genom att bekräfta varje framsteg (Lindö, 2009).

Fortsättningsvis såg alla tre pedagogerna vikten för barnets språkutveckling i leken och i pedagogens roll med och i leken samt som ett sätt till att öka den sociala kompetensen. Det är särskild viktigt i början av varje termin för att lära känna varandra. Fast (2008) och Lindö (2009) påpekar Vigotskijs teori om lekens betydelse för barns språk, vilja, känsla och tankens utveckling. Med detta menas att leken är ett sätt för barn att leka händelser de har varit med om samt att berätta. De skapar sammanhang i sina upplevelser, ordval, företeelser,

förväntningar samt ger dem olika röster, skrattar och sjunger till sina personer. Det är genom leken barn utvecklar fantasi och kreativitet som påminner om individens sätt att skriva.

Dessutom är det via leken barn utvecklar sociala kompetenser såsom samarbetsförmåga, förmåga att kommunicera, att känna empati och med språket ökar också samförståndet. Alltså en pedagog som är lyhörd och möter barn på deras språknivå, samt är tillsammans med barn i leken tränar språk, socialt samspel och kommunikation som alla är centrala i barns

språkutveckling, tänkande och förståelse. På det sättet kan man bidra till att förebygga läs- och skrivsvårigheter (Persson & Wiklund, 2008).

5.5 Sammanfattning av diskussion

Min diskussion kan sammanfatts med att det är svårt att se några specifika skillnader mellan alla tre pedagoger. De betonar vikten av språket som en kompetens i kommunikation, barns