Ulfberhts födelse

Institution of Archaeology and Ancient History

Ulfberhts födelse The birth of Ulfberht

En studie av de vikingatida Ulfberht svärden Christoffer Cornelsen

Kandidatuppsats 15 hp i [Arkeologi]

VT 2021

Handledare: Alexander Andreeff Högfeldt

Campus [endast för arkeologi]

Abstract

Cornelsen, C. 2021. Ulfberhts födelse, En studie av de vikingatida Ulfberht svärden Cornelsen, C. 2021. The birth of Ulfberht, A study of the viking ge Ulfberht swords

This thesis deals with the famous Ulfberhtswords that were created in Europe during the 9–

12th century. In the thesis, several researchers' own research on Ulfberhtswords and their results is addressed. The focus of the thesis is put on the swords that has been found in northern Europe and how the manufacturing technology for Ulfberhtswords came to northern Europe. The result in the thesis is that Ulfberht sword has a long history of forgery and crushed blades. The falsification of Ulfberhtsword was widely spread across the north and almost all the swords found in Nordic graves are fakes. The Nordic smiths began to

manufacture Ulfberhtswords at about the same time as the genuine Ulfberhtswords gained a reputation.

Keywords: Ulfberht, Swords, Francia, Fakes, archaeology, Smithies

Kandidatuppsats i Arkeologi med inriktning mot Arkeologi 15 hp. Handledare: Alexander Andreeff Högfeldt. Examinator: Gustav malmborg

Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet, Campus Gotland, Cramérgatan 3, 621 67 Visby, Sweden

Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet, Box 626, 75126 Uppsala,

Sweden

Tack

I processen att skriva denna uppsats så har jag haft mycket stöd från mina vänner och min handledare. Jag vill speciellt tacka min handledare Alexander Andreeff för sin vägledning.

Jag vill även tacka mina vänner Henrik Olsson, Mathias Engblom, Christoffer Hjältman och

Amanda Oxonius. Deras stöd, idéer och skratt har hjälpt mig genom hela denna skrivprocess.

Innehåll

1. Introduktion ... 1

1.1. Ordlista ... 1

1.1. Syfte ... 2

1.2. Problemformulering ... 2

1.3. Frågeställningar ... 3

1.4. Metodik ... 3

1.5. Avgränsning ... 3

1.6. Teori/hypoteser ... 3

1.7. Bakgrund ... 4

1.7.1. Ulfberht ... 4

1.7.2. Vem var Ulfberht? ... 5

1.7.3. Fyndplatser för Ulfberhtsvärd ... 6

1.8. Datering av Ulfberhtsvärd ... 6

2. Materialbeskrivning ... 7

2.1. Volgahandelsvägen ... 8

2.2. Capitularie och vapenhandel ... 8

2.3. Degelstål och Wootzstål ... 10

2.3.1. Olika järnbildningar i Ulfberhtsvärd ... 10

2.3.1.1. Ferrit: ... 10

2.3.1.2. Perlit ... 10

2.3.1.3. Martensit ... 11

2.3.1.4. Cementit ... 11

2.4. Mönstervällning ... 11

2.5. Vikingasvärd med inetsade bokstäver ... 12

2.6. Förfalskning av Ulfberhtsvärd ... 12

2.7. Ulfberhtsvärd funna i Sverige ... 13

2.8. Stavning ... 13

2.8.1. Diskussion av tabellen ... 14

2.8.2. Diskussion av tabell ... 15

2.9. Analys och diskussion ... 15

2.9.1. Vart skapades Ulfberhtsvärden och hur kom råmaterialet till Europa? ... 15

2.9.2. Diskussion ... 16

2.9.3. Hur utbrett var tillverkningen av förfalskningar av Ulfberht svärd ... 17

2.9.4. När började de nordiska smedjorna skapa förfalskningar av Ulfberht svärden? 17 3. Resultat ... 18

3.1.1. Vart skapades Ulfberhtsvärden och hur kom råmaterialet till Norra Europa? 18 3.1.2. Hur utbrett var tillverkningen av förfalskningar av Ulfberht svärd ... 18

3.1.3. När började de nordiska smedjorna skapa förfalskningar av Ulfberht svärden? ... 19

4. Framtida forskning ... 19

5. Sammanfattning ... 20

6. Referenser ... 21

1

1. Introduktion

Svärdets betydelse för det vikingatida samhället går inte att underskatta. Själva innebörden av svärdet i det vikingatida samhället kan jämföras med endast ett få par saker i det moderna samhället, mobiltelefoner eller datorer. Dessa saker med flera tusen år mellan sig har båda haft en enorm påverkan på samhället. Att äga ett svärd var inte bara att äga ett vapen utan det handlade om en viktig statussymbol. Svärdet kunde gå i arv i flera generationer men

begravdes oftast med ägaren av svärdet (Stalsberg 2008: 8). Dessa svärd var som inget annat vikingarna stött på, när det gäller styrka och flexibilitet på stålet. Svärden var flexibla men samtidigt mycket starka och krävde då inte lika mycket underhåll. Svärd böjdes ofta i strid och behövdes utsträckas. Inristningarna på sidan av svärdet som löd Ulfberht var också en typ av statussymbol. Det som även ska undersökas är de kopior av Ulfberhtsvärd som uppkom i Norden under denna tid. Dessa svärd hade inte samma kvalitet som de äkta Ulfberhtsvärden och med det latinska alfabetet på svärden skapar inte ord, utan kan ibland bara vara figurer som ska efterlikna latinska bokstäver som dock inte bildar ord. Den tekniken som krävdes för att skapa Ulfberhtsvärd var högst avancerad men det hindrade inte folket i Norden från att försöka. Hur kunde smederna i Norden få tillgång till denna teknik? Började

förfalskningsprocessen av Ulfberhtsvärd i Norden vid tidig vikingatid?

Volgarutten, som gick ner till Kaspiska havet från Baltikum, var en viktig handelsväg för nordborna, och råmaterialet för Ulfberhtsvärden måste ha kommit via denna väg. Då

Volgarutten är den enda vattenväg som går hela vägen till Kaspiska havet. Just detta faktum att Volgarutten var så pass viktig leder många forskare till att tro att den ursprungliga smedjan där de tillverkade svärden låg vid Baltikum. Dnjeprrutten var en rutt som delades från

Volgarutten, nordborna kunde med dessa rutter åka från Östersjön ner till det Kaspiska havet och till Svarta havet vidare ner till Konstantinopel. Många forskare säger att Ulfberht har sitt ursprung i det Frankiska riket, där de äldsta Ulfberhtsvärden har hittats. Det Frankiska riket existerade 400–843 och låg ungefär där Frankrike och Tyskland ligger nu, riket sträckte sig över den större delen av västra och centrala Europa. Floden Rhen var också en viktig

transportväg då råmaterial (stålet) kan ha transporterats via Rhen och Ulfberhtsvärd har hittats vid Rhenfloden

1.1. Ordlista

Dendriter: en typ av kristall som bildats vid stelnandet av metaller eller legeringar

Eutektikst: ett flerkomponentsystem med sådan sammansättning att den ger lägsta möjliga smältpunkt.

Övereutektiskt: Om halten av legeringsämnena är högre än i den eutektiska

sammansättningen.

2

1.1. Syfte

Syftet med denna uppsats är att undersöka Ulfberhtsvärden och deras utveckling genom de 200–300 åren de tillverkades. Vart blev dessa svärd tillverkade och var det samma grupp som tillverkade svärden i nästan 300 år. Jag eftersträvar att i denna uppsats kunna erhålla en

klarare bild över transporten av svärdets beståndsdelar och kunna erhålla kunskap om svärdets omtvistade ursprung. Jag skall även lyfta fram kunskapen om de nordiska kopiorna av

Ulfberhtsvärden som skapades, Kunskapen om hur nordborna kunde skapa kopior av svärd som låg långt förre nordbornas egna smidestekniker. Ulfberhtsvärden har en omdebatterad historia från när det gäller ursprung till tillverkningsprocessen. Forskningsområdet inom detta är brett och många forskare genom tiden har gett sina olika argument. Jag vill lyfta fram åsikter som motsäger att smedjan för tillverkningen av de äkta Ulfberhtsvärd låg i Frankiska riket för att kunna skapa en diskussion. Jag vill även lyfta fram vilka argument de har haft när de lagt fram sin mening. En annan aspekt jag vill lyfta fram i denna uppsats är själva

transportvägen för råmaterialet till svärden. Ett av syftena är att undersöka argumenten om en möjlig baltisk smedja som vissa forskare anser vara mer trolig än en smedja i Frankiska riket, detta på grund av att Volga-handelsvägens mynnade ut i Östersjön och efter att

Volgahandelsvägen försvann så upphörde även tillverkningen av Ulfberhtsvärden. Om Frankerna var tillverkarna av svärden så bör det ha fortsatt men inga fynd har gjort av Ulfberhtsvärd efter 1000-talet. Att anta att Ulfberhtsvärden är tillverkade i Frankiska riket enbart baserat på lingvistik då namnet Ulfberht ger inte ett helt säkert bevis på ursprunget. Det finns inget annat som pekar på ett frankiskt ursprung.

1.2. Problemformulering

Ulfberhtsvärden har haft en viktig del i den vikingatida historien. Hur kunde smeder skapa sådana högteknologiska svärd på 800-talet och vart kom råmaterialen ifrån som behövdes för att skapa dessa svärd? Under den 300 års period som dessa svärd skapades så uppkom det många kopior av sämre kvalitet runtom i Europa. De mest anmärkningsvärda av kopiorna är de som kom ifrån de nordiska smedjorna, de som gör det extra speciellt är den avancerade tekniken som behövs för att skapa dessa svärd. Smidestekniken som behövdes för att skapa mönstervällning och att hantera tillverkningen av degelstål låg långt över Nordens dåvarande teknik. Denna teknik som låg långt förre nordbornas förmågor. Dessa kopior som hittats i Norden har ett lägre kolinnehåll än de Ulfberht svärd som anses vara äkta. Förutom de faktum att nordborna skapade dessa svärd så inristade de även svärden med latinska

bokstäver. Varför skapade nordborna svärd med latinska bokstäver? Vad hade dessa symboler

för betydelse för nordborna?

3

1.3. Frågeställningar

Frågeställningar som ska diskuteras är:

• Vart i Europa skapades Ulfberhtsvärden och hur kom råmaterialet till norra Europa?

• Hur utbrett var tillverkningen av förfalskningar av Ulfberhtsvärd

• När började de nordiska smedjorna skapa förfalskningar av Ulfberhtsvärden?

1.4. Metodik

Detta är en litteraturstudie som huvudsakligen kommer ta upp tidigare forskning inom ämnet för att kunna besvara de frågor som ställs i uppsatsen. Det som kommer tas upp är flera olika forskares underökningar inom detta ämne som kan kopplas till tillverkningen av

Ulfberhtsvärd. I uppsatsen så kommer teorier om Ulfberhtsvärden att tas upp och analyseras.

Jag kommer samla information som kommer ge mig både ett arkeologisk och historiskt perspektiv, detta för att kunna bygga upp en bra diskussion. Detta för att bidra till ny kunskap om ett ämne som fortfarande väcker frågor än idag och för att ge en bild av hur vikingarna fick tag på dessa Ulfberhtsvärd. Jag kommer använda mig av publicerade verk för att få information som jag kan dra slutsatser ifrån för att kunna diskutera de frågor som jag ställt i uppsatsen.

1.5. Avgränsning

Denna uppsats kommer behandla de Ulfberhtsvärd som har blivit funna i Norden i relation med de som har blivit funna i det område som engång var det frankiska riket. Denna uppsats fokuserar på arbetet hos två arkeologer som har forskat om Ulfberhtsvärden och dess

uppkomst.

1.6. Hypoteser

Denna uppsats baseras på forskning om Ulfberhtsvärden. Att Ulfberhtsvärden skapades i Frankiska riket kommer dock vara den huvudsakliga hypotesen i denna uppsats då många forskare stödjer teorin om ett frankiskt ursprung. Andra hypoteser som kommer behandlas är de gällande om hur själva råmaterialet kom till tillverkningsplatsen och vilka det var som handlade med handelsmännen i området runt Kaspiska havet, förmodat nuvarande norra Iran.

Det som också är intressant är själva tillverkningstekniken. Det är två olika tekniker som är

intressanta i detta fall, tekniken som krävs för att skapa själva degelstålet och tekniken för att

tillverka själva svärdet av detta stål. Hur har dessa två tekniker fört vidare upp mot norra

Europa. En hypotes om dessa svärd är att det var en biskop eller abbot som övervakade en

smedja som tillverkade dessa svärd och det är där själva namnet kom ifrån, efter kyrkans eller

klostrets företrädare (Kalmring 2010:285)

4 Min hypotes om Ulfberht svärdens ursprung är att Ulfberht svärden troligen blev skapade i det Frankiska riket av fler än en person, dessa personer var troligtvis kyrkliga personer. Men de blev inte skapade av dessa utan av frankiska slavar som hade smides kunskaper. Då slavar oftast var analfabeter och inte kunde läsa övervakades troligtvis tillverkningen av en högre uppsatt person. Detta kan ses i ett fynd som gjorts av ett Ulfberhtsvärd som saknar bokstaven

”R” i Ulfberht. Att bokstaven saknas kan antyda att det var ett misstag som gjordes av en av slavarna.

Dessa slavar kan ha blivit sålda eller kidnappade av nordborna. På detta sätt så kan tekniken ha förts vidare till Norden.

1.7. Bakgrund

Detta kapitel tar upp Ulfberhtsvärdens bakgrund i historien, hur de kom till, historia bakom namnet Ulfberht och spridningen av svärd i Europa. Tillverkningsprocessen av svärdet är viktigt för min uppsats då tillverkningstekniken är av fokus i min uppsats.

1.7.1. Ulfberht

Källa: 1889 bild ritad av den norska arkeologen Lorange. Internet; Shrine of Dreams 2012

Det är en underdrift att säga att Ulfberhtsvärd var ett viktigt föremål för nordborna eftersom

kopplingar till vikingasvärden görs just till Ulfberhtsvärd på grund av de många fynd man har

gjort i gravar. Ulfberhtsvärd är enligt Fedir Androshchuk en typ G eller H (enligt fästena) och

5 är runt 96 cm långt. Svärdet har två eggar och en lång tång och inetsade ord på sidan av bladet några centimeter under fästet (Androshchuk 2014: 118)

Ulfberht-svärden är ett ovanligt fynd i Europa då det enbart finns runt 200 dokumenterade fynd av dessa svärd på den europeiska kontinenten. Det som gör Ulfberhtsvärden speciella är att de innehåller små mängder av slagg Jämnfört med andra svärd. Slagg är ett restmaterial från materialbearbetningen. Slagg gör svärdet svagt och bräckligt. Slag i svärd är en biprodukt vid tillverkningen av olika smiden och tas bort under tillverkningen. Mängden slagg beror på hur het smidesugnen är. Ulfberhtsvärden är gjorda av degelstål vilket innebär att de innehåller kol. Det som även gör dessa svärd speciella är hur de är gjorda det vill säga den annorlunda tillverkningstekniken. Ulfberhtsvärd är en typ av svärd som skapades under en period mellan 800 –1100 talet e.Kr. Ulfberhtsvärden hade generellt runt 1–2% kol i sig vilket skapade en typ av järn och kolförening som heter cementit (Fe

C) vilket skapar ett liknande mönster man ser på damaskusblad (Williams 2009: 122). Denna teknik var, i Europa, väldigt ovanlig. Denna teknik som kom ifrån Indien, Ceylon (nuvarande Sri Lanka) och Persien var startskottet för en period av vapen utveckling i Europa. Ulfberhtsvärden är dock inte damaskussvärd utan enbart degelståls svärd. Degelstålet i detta fall genomgick inte den långsamma process som behövdes för att framhäva det silkes liknande mönstret på svärdet (Williams 2007: 233).

Damaskussvärd är idag tillverkade med en helt annan teknik. Idag så skapar man damaskussärd genom att smälta samman ett hårt och ett mjukt stål. Därefter så väller man dessa samman i hundrats lager. Damaskussvärd i dåtiden skapades genom wootz stål som stelnades sakta. Tekniken för att smälta bort allt slagg (3000 fahrenheit = 1648,88 celsius) skulle inte dyka upp förrens under den industriella revollutionen. Så alla orenheter i stålet hammrades ut under tillverkningen.

1.7.2. Vem var Ulfberht?

Det som kan sägas med hjälp av det arkeologiska materialet är att det fanns en eller litet antal original Ulfberht tillverkare och en stor samling hantverkare som försökte skapa kopior. Det vi inte vet är om Ulfberht var en person eller en grupp av människor. Även om Ulfberht var en person, behöver han inte ha varit tillverkaren av svärden. Han ha varit en övervakare för några som producerade svärdet. Anne Stalshberg (2008) har undersökt det senare alternativet.

Hon går ännu längre och föreslår att Ulfberht var en biskop eller annan hög dignitär inom kyrkan, och att Ulfberhtsvärd kanske gjordes i kloster. Klostren var stora tillverkare på den tiden av vapen. Alcuin, Karl den stores anglosaxiska rådgivare var abbot för fyra kloster som ägde mer än tjugo tusen slavar (Duby 1974:86). Slav handeln i det frankiska riket var väl utbrett. Slavarna som hadeckunskaper i smide och som ägdes av ett kloster betalade oftast sitt uppehåll med vapen de smidit (Bachrach 2001:93).

Att Ulfberht namnet är frankiskt är inte ett klart bevis på att svärden har sitt ursprung i Frankiska riket då svärden kan ha blivit exporterade. Däremot så är fästena och

utsmyckningarna oftast skapade i det lokala området, där svärden påträffades. Detta kan

bevisas med att arkeologer fann fem svärd utan fästen på Öland med etsningar i form av

bokstäver. Man finner också att varje svärd har olika vikt, längd och utsmyckning. Detta kan

visa att det inte fanns en standard i tillverkningen av svärden, utan att pesonerna som beställde

svärden hade preferenser och önskemål. Däremot så har modern forskning om tillverkningen

av svärden visat att nordborna inte skulle haft ett större problem att återskapa tekniken för att

skapa dessa svärd. Detta stödjer teorin om att nordborna kopierade de frankiska svärden

(Androshchuk 2003: 42).

6 1.7.3. Fyndplatser för Ulfberhtsvärd

Det finns cirka 170 kända Ulfberht-svärd. Anne Stalsberg (2008) använde sig av 166 i sin studie men fler har hittats sen dess. Dessa hittades mest i gravar i Skandinavien eller i Baltikum. 44 av 166 kända Ulfberhtsvärd har hittats i Norge, plus ca 2500 vikingasvärd av andra typer från vikingatiden (Stalsberg 2008 :10). I det frankiska riket där svärden säga ha sitt ursprung så har enbart 16–19 hittats. Detta är förvirrande då det frankiska riket täckte en stor del av Europa (Belgien, Frankrike, västra Tyskland, Italien, Nederländerna och schweiz).

I det hedniska nord Europa så har de upphittats cirka 144-147 stycken och även cirka 4 stycken från storbrittanien.

Chansen finns att det kan existera många fler Ulfberht svärd då det finns tusentals tidig medeltida svärd på museum runtom i Europa som inte har blivit analyserade med röntgen, vilket skulle visa om det existerar signaturer som döljer sig under rosten (Winroth 2012: 61)

Det betyder inte att de var mest framträdande där, bara att det var mer troligt att de hamnade i en grav. Traditionen att människor begravdes med sina ägodelar försvann från det frankiska imperiet redan på 800-talet, eftersom gravgåvor strider mot kristen doktrin. Endast de hedniska vikingarna och andra icketroende i norr höll kvar dessa traditioner. I det frankiska imperiets mitt där avancerade smedjor fanns har vi bara ett fåtal fynd av Ulfberhtsvärd, mest från flodbäddar där det kan ha blivit tappade eller offrade och saknar därmed en kontext. Alla Ulfberht svärd vars fyndområden ligger inom det dåvarande frankiska riket och England har enbart blivit upphitade i flodbäddar och på grund av detta så kan de enbart bli daterade typologiskt. Vissa av dessa svärd har blivit daterade till den senare delen av 1000 talet och ett fynd i tyskland har blivit daterat till 1100 talet (Herrman & Donat 1985:376).

1.8. Datering av Ulfberhtsvärd

Att datera Ulfberht svärd är svårt då dateringen oftast baseras på svärdets fästen. Fästen som

kan ha blivit utbytta under årens gång. Det är mycket möjligt att svärdet kan ha fått ett äldre

fäste. Allt detta försvårar uppgiften att datera Ulfberhtsvärd exakt. Petersen (1919) gjorde en

typologisk indelning av Ulfberht svärd. Han delade de nordiska fästena i olika typer och

delade in de i tre tidsperioder, Tidig, mellan och sen vikingatid. Hans typologi används ofta

vid fynd av Ulfberhtsvärd i gravar.

7

2. Materialbeskrivning

Ulfberhtsvärd har hittats över nästan hela Europa, i 23 europeiska länder. Med vissa

koncentrationer i Norge, Baltikum och Finland. Den påstådda ursprungsplatsen för svärden, det Frankiska riket har enbart ett fåtal fynd. Men det man kan se är att de fynd som har gjorts i Frankiska riket är oftast nära en flod och inte i gravar som de flesta som förekommer i norra Europa. Att de hittas nära floder kan indikera att de finns fler svärd i vattendrag och mer kan hittats (Williams 2007: 235–237).

Signaturerna och märkena på Ulfberht svärden är utan undantag funna på den övre delen av svärdet några centimeter under handtaget. Mellanrummet mellan handtaget och

signaturerna och märkena kan variera med några centimeter. Men signaturerna börjar alltid utan undantag under handtaget, och läs från vänster till höger, från handtaget till mitten av bladet. Så om svärdet hålls framför en med höger hand så kan signaturen läsas av fienden. På svärden är det vanligt med ett gallermönster, både på Ulfberhtsvärd och Ingelrii svärd, från nionde till tolfte århundradet, och det verkar att inte vara någon märkbar skillnad i ålder på blad som bär geometriska märken på baksidan istället för en signatur (Evision 1969: 330).

Karta över kända fynd av Ulfberht svärd

.

Denna karta visar tydligt var de koncentrationer av Ulfberhtsvärd har blivit funna. De tydliga koncentrationerna är, Norge, Baltikum och Finland. De Ulfberhtsvärd man hittar i norra Europa återfanns oftast i gravar, vilket förklarar det höga koncentrationer i jämförelse med Frankiska riket.

Alan Williams kommer fram i sin artikel (2015) till att Ulfberhtsvärden som är stavade

med H+T på slutet består oftast av hypereutektikst stål. 1. De Ulfberhtsvärd som stavas med

H+T motsvarar inga svärd som är tillverkade i Norden under sen vikingatid. 2. Svärden som

8 stavas med H+T försvinner runt den tid som Volgahandelsvägen försvann. 3. Enbart svärd med H+T har ett hypereutektiskt stål, inga andra av de kopior man funnit har något liknande (Williams 2015: 201).

2.1. Volgahandelsvägen

Volgahandelsvägen var en viktig handelsväg för nordborna och Baltikum, och skapade en handel som kunde kopplas ända till Kina, via silkesvägen. Volgahandelsvägen hade sin början vid Ladogasjön, som ligger strax norr om nuvarande St. Petersburg. Volgahandelsvägen gick genom floden Svir och Onegasjön vidare längs med Volga floden till det Kaspiska havet.

Knutpunkterna vid denna handelsväg var Volgabulgarernas rike, där nordborna kom i kontakt med karavanvägen “silkesvägen” som gick till Kina. Söderut så leder floden till kazarernas land. Volgafloden hade sin södra mynning vid kazarernas huvudstad Atil som låg vid det Kaspiska havets nordkust. Det kan bevisas att nordborna hade en omfattande handel med öst genom att studera den stora mängder arabiskt silver som uppträder i de silverskatter som man hittar främst på Gotland. Arkeologer vet att nordbornas varor var eftertraktade för de arabiska handelsmännen och en fungernade byteshandel existerade (Burenhult 1999: 381).

Ulfberhtsvärden var troligen skapade av smeder som ville förra namnet Ulfberht vidare genom generationerna för att bevara sitt varumärke, under 200–300 år (800-1100-talet). Det som kan ses med att när Volga handelsvägen försvann så upphörde produktionen av

Ulfberhtsvärden. Forskare anta att det var genom handel via Volgahandelsvägen som wootzstålet kom till Europa. Arkeologer har inte funnit några Ulfberhtsvärd som blev tillverkade efter 1100 talet (Williams 2009: 122-143).

År 1928 muddrades en flod i Ukraina och där påträffades fem vikingatida svärd varav tre hade inskriptionen Ulfberht. Forskaren Ravdonikas som var på plats och publicerade fynden ansåg att dessa fynd hade ett västeuropeiskt ursprung men hade införts till Östeuropa av nordbor. Andra forskare ansåg att svärden hade en fler stegs tillverkningsprocess som gjordes på flera ställen i världen. Han ansåg att själva klingan och ornamentiken hade gjorts i

Frankeriket men att själva fästena och skidan har skapats i Norden av nordborna (Androshchuk 2002: 97).

2.2. Capitularie och vapenhandel

Detta avsnitt behandlar de sex Capitularier som sattes upp i Frankiska riket mellan åren 779- 864. Dessa regler är viktiga ur den synpunkt att det påverkade hur vapen och rustningar exporterades till rikena utanför Frankiska riket. Dessa capitularier kan ha påverkat hur Ulfberhtsvärden exporterades till Norden och andra delar i Europa. Capitularie var speciella regler utförda av de två frankiska dynastierna merovingerna och carolingerna. Detta kapitel är vikitgt för min uppsats då nordbornas plundringar och hot mot det Frankiska riket skapade motreaktioner i form av statliga lagstiftelser, i form av dryga böter och till och med dödsstraff.

Hur Ulfberhtsvärden hamnade i norra Europa kan inte exakt förstås med hjälp av arkeolgin.

Vi vet inte om det var genom handel, smuggling eller plundring. De vi vet som styrde handeln

från Frankiska riket var de sex capitularie som utfärdades av Karl den store och Karl den

skallige (Karl II). Dessa regler specificerade handel med andra länder (Stalsberg 2017: 266)

9 Dessa Capitularia var:

1. Capitularie Haristallense, A.D. 779: “concerning bruniae (ringbrynja), that no one should dare to sell outside our kingdom” (Stalsberg 2017:266). Bruniae är en typ av ringbrynja som var eftertrktad av nordborna.

2. Capitularie mantuanum, A.D. 781: “let no one sell arms of any kind or stallions outside our kingdom”. If caught, the perpetrators were subject to fines (Stalsberg 2017:266).

3. Capitularie missorum, A.D. 803: “leg guards or bruniae shall not be given to merchants”. En variant av detta Capitualire från Vatikanen specificerar att Foras Marcas skall aldrig ges benskydd, ringbrynjor eller svärd. Foras Marcas var köpmän som bodde på gränsen till Spanien, saxerna, avarerna och slaverna (Stalsberg

2017:266).

4. Duplex Capitularie Missorum in Theodonos Villa datum, A.D. 805. “Concerning merchants who travel in the territories of Slavs and Avars, and how far they could go on their business in the region of Saxony as far as Bardowiek, Schesel, Magdeburgm Erfurt, Halazstadt, Forcheim, Pfreimt, Regensburg, and Lorsch. They must not take arms and bruniae with them to sell; if caught while carrying. Their entire stock is to be confiscated” (Stalsberg 2017:266).

5. Capitularie from Boulogne-sur-Mer, A.D. 811: “No bishop, abbot or abbess, or rector or custos shall without permission give or sell bruniae or sword to any foreign man, nor shall their vassals do so” (Stalsberg 2017:267).

Detta capituarie förbjuder inte normal handel med Skandinavien, men det var en direkt respons mot vikingarna som tvingade kyrkorna att överlämna ryngbrynjor och svärd som hade blivit lagrade i kloster och kyrkor (Stalsberg 2017:267).

Edictum Pistence, A.D. 864, also states that no one may dare to sell coats of mail or weapons to a foreign man without the king`s permission. Accordingly, person who given a Nortmann coats of mail or any kind of weapon or a horse, for whatever reason, either as ransom or aprice is deemed a traitor and a lapsed Christian and shall suffer death as a pagan, without any return or salvation (Stalsberg 2017:267).

Detta är det enda capitularie där straffet var döden för att låtit utländska få tillgång till frankiska vapen, detta är också en direkt respons på vikingarnas plundringståg. Dessa capitularie förbjöd inte laglig handel, handel som var godkänd av kungen (Stalsberg

2017:267). I det breda omfånget av litteratur om vikingar, såväl vetenskapliga som populär litteratur, så sägs det att det fanns en betydande export av vapen från Frankiska riket till Skandinavien. Ibland med referenser till svärd med signaturen “Vlfberht” som hittas i

Skandinavien och andra länder i Europa. Även fast dessa capitulare fanns så förekom det ändå smuggling. Capitularien var ett försök att kontrollera och hålla handeln inom riket och

reglerna blev strängare och hårdare för varje ny capitularie, vilket kan antyda att resurserna att motverka smuggling var små och försöken att förhindra smugglingen var innefektiva. De många fynd av Ulfberhtsvärd utanför frankernas gränser indikerar att deras uppsatta

capitularie inte fungerade, hur många svärd som smugglades är okänt men det var inte så pass

lite att det är obetydligt (Stalsberg 2017: 263, 266-268). Många av det kloster som tillverkade

vapen gjorde dessa vapen till sina vassaler och enbart till dem, att sälja vidare vapen till

köpmän var strikt förbjudet. På grund av alla dessa capitularier så är det mer troligt att

vikingarna fick tag på Ulfberhtsvärd genom plundringståg.

10

2.3. Degelstål och Wootzstål

I detta kapitel tar jag upp de två typer av stål som förekom i dåtidens svärdstillverkning.

Degelstål och wootzstål som båda är ungefär samma sak men wootz stål är ett specifikt stål som blev skapat i en degel. Medan degelstål kan vara vanligt stål gjort i en degel. Detta är viktigt i min uppsats då råmaterilaet som behövdes för att skapa Ulfberht svärden är en del av min frågeställlning.

Ulfberhtsvärden är tillverkade av ett stål som kallas degelstål. Detta stål är skapat av en process där organiskt material (kol) tillsätts nedsmältningen av järn. Detta görs i en degel, därav namnet degelstål. Stålet som skapades i denna process är en typ av stål där kol innehållet är högre än det normala. Degelstålet är en typ av stål som ska vid tillverkningen svalna sakta och innehållet liger oftast på 1-2 % kol, vilket gör det till en “ultra high carbon steel” som sedan lämnades för att svalna. Den inre strukturen av degelstål börjar skapas när stålet är påväg att omvandlas från flytande form till fast form. Ämnena som har högst smältpunkt blir fasta och växer ihop och skapar en dendritisk struktur. Dessa ämnen i stålet, Mn (mangan), S (sulfur), Si (silikon) och P (fosfor) börjar skapa en struktur genom att skilja på de eutektiska dendriterna. Under tillverkningsprocessen så läggs dessa dendriter i en struktur som går längs hela bladet. Vid damaskusblad så skapas det cementit dendriter som tillsammans med ämnena i stålet skapar det vattenliknande mönstret som man finner på För damaskusblad. Det vattenliknande mönster är dock på grund av sfäriska cementiter vilket går att bevisa med metalurigiska analyser. Bladet som har skapas av detta degelstål har en mjuk kropp men på grund av dessa sfäriska cementiter som finns löngs hela bladet så är strukturen i bladet starkt och flexibelt (Sherby 1985: 115-121).

Woots stål som kom ifrån Ceylon och några områden i Indien innehöll speciella

spårämnen som gjorde stålet extra unikt och lämpligt till att göra svärd av. Dessa spårämnen var kol (C) ca 1,5%, silikon (Si) ca 0,05%, mangan (Mn) ca 0,02%, fosfor (P) ca 0,11%, vanadium (V) ca 0,01%, koppar (Cu) ca 0,10% och nickel (Ni) ca 0,03%. Alla dessa ämnen hjälpte smeden att hantera tillverkningen av Ulfberhtsvärden och främjde tillväxten av cementiter som gjorde svärden starka och flexibla (Verhoeven 1998: 60).

2.3.1. Olika järnbildningar i Ulfberhtsvärd

Detta kapitel tar upp de olika järnbildningar som uppkommer i olika delar av tillverknings processen av vikingatida svärd, bland annat Ulfberhtsvärd. Denna information är användbar då olika termer kommer tas upp under uppsatsen, som kan behöva vidare förklaring.

Ferriter, perliter, martensiter och cementiter är järnnbildningar man kan finna i olika vikingatida svärd.

2.3.1.1. Ferrit:

Ferritkristaller är gjorda av rent järn och förekommer som ojämna vita omården på svärd.

Bara ytterkanterna är synliga på svärd. Dessa kristaller av rent järn blir inte hårdare vid vikning av svärd under tillverkningen (Williams 2012: 19).

2.3.1.2. Perlit

Perlit är en mix av järn och järnkarbid och består upp till 0,8 % kol. Dessa formas kristaller

skapas när stål luftkyls efter tillverkning. De flesta stål är en blandning av perlit och ferrit

(Williams 2012: 19).

11 2.3.1.3. Martensit

Martensit skapas när stål viks ihop i lager. Det förekommer som triangulära mönster (Williams 2012: 21).

2.3.1.4. Cementit

Cementit, även kallad, järnkarbid (Fe3C) kan bli funna som en del av perliter men kan även bildas som nålar på svärd. Dessa cementit nålar i Ulfberht svärd är det som gör att svärdet får sin styrka och flexibitet (Williams 2012: 23 ).

2.4. Mönstervällning

I det förra kapitlet tog texten upp hur de olika metallerna är uppbyggda och dess egenskaper i detta kapitel skall jag prata om mönstervällning och hur metallerna användes i tillverknigen av Ulfberhtsvärd. Mönstervällningen är viktig för Ulfberhtsvärden då det var det som gav svärdet styrka och flexibilitet. Detta avsnitt är viktigt för min uppsats då tekniken för mönstervällning var en svår konst att bemästra. De kopior av Ulfberhtsvärd som har hittats har alla en mönstervällning i form av dekorativa mönster och namnet Ulfberht på sig, hur kunde denna teknik för mönstervällning spridda sig till nordborna? Använde de sig av sina egna tekniker för att efterlikna de franksika resultaten eller fick de hjälp från kunniga smeder från det Frankiska riket?

Mönstervällning är en metod där styrkan och flexibiliteten hos svärd förbättrades och gjordes även för att dekorera bladet. Tillverkningen gick till genom att olika bitar av stål som var vridna, spolformade, vikta eller flätade smiddes in i bladet. Dessa bitar var oftast av en annan sorts metal än bladet, vilket skapade en skildring i färger. De insatta bitarna bildade oftast ord eller dekorativa mönster. Bitarna blev tydligare vid etsning av bladet(Maryon 1960: 25).

Dessa järnbitar som skapar de dekorativa och stärkande effekter hade ett varierande kolinnehåll (≈0.2–0.8 % C). Kvaliteten var helt beroende på kolinnehållet. Ett för högt kolinnehåll ledde till ett bräckligt stål medan ett lågt kolinnehåll leder till ett stål som lätt böjer sig. En anna variabel i dessa järnbitar var fosforinnehållet som oftast låg på 2,5% P.

Fosfor gör bladet hårdare och starkare. Tillverkningen av järnbitarna gjordes i höga

temperaturer och smederna använde sig av ett pulver (modernt kallat Flux). Fluxet som bestod av kvarts sand motverkade bildningen av oxider i bladet.

Dessa inlägg i bladet kunde antingen vara av järn eller av stål. Om inläggen bestod av järn så innebar det att inläggen hade ett mindre värde av kol än bladet har. Om inläggen bestod av stål så var värdet av kol högre än bladet. Skillnaden mellan dessa två är färgkontrasten, järninlägg har en ljusare yta än bladet och stålinlägg har en mörkare yta. Vid ett högt värde av fosfor i inläggen så lyste inläggen upp vid etsning med syra (Anteins 1973: 27; Godfrey 2003:

191).

12

2.5. Vikingasvärd med inetsade bokstäver

I detta avsnitt går vi ifrån hur metallerna och hur mönsterna skapas och går istället in på hur smederna inetsade bokstäver på de olika svärden. Detta avsnitt är vikitigt då processen av inetsning är olika på de svärd som är funna, det gäller stavning och kvalité på inetsningen.

Svärd med damaskering tillverkades ända in till 900-talets början men över 800-talet så dominerades tillverkningen av järninläggningar i svärden som bildade bokstäver, symboler eller geometriska mönster. Dessa inlägg bildade oftast namn, Ulfberht och Ingelrii är de vanligaste namnen som återfinns på vikingatida svärd. Arkeologer finner ibland dessa svärd med orden ME FECIT (Skapad av), vilket antyder att Ulfberht och Ingelrii är tillverkarens namn. Dessa namn användes på dessa svärd under de 200-300 år av tillverkning vilket kan antyda att namnet gick från ett personnamn till att bli ett varumärke. De väldigt många variationer av bokstavsformationer och stavning indikerar att dessa svärd blev brett

förfalskade över Europa på grund av deras rykte bland svärdsmän. Oftast när undersökningar görs av dessa svärd med namn så finner forskare oftast på andra sidan av bladet geometsriska mönster, järn inlägg som bildar cirklar, linjer eller symboler.

Dessa järninlägg skapas i slutet av tillverkningen av svärdet och smids in i bladet. Dessa inlägg består av damaskerade järntrådar som har blivit skruvade. I slutet av 1000-talet så hade dessa damaskerade järntrådar övergått till järninlägg som inte var damaskerade och bildade inte längre geometriska symboler (Jones 1997: 5).

2.6. Förfalskning av Ulfberhtsvärd

I detta kapitel så tar vi upp de påstådda förfalskningarna av Ulfberhtsvärd och hur tekniken bakom förfalskningarna och de äkta svärden skiljer sig åt i kvalite. Detta avsnitt är viktigt för uppsatsen då många av de påträffade svärden i Norden är förfalskningar.

Ulfberhtsvärden var några av de bästa svärd som någonsin hade skapats och har än idag en sorts mystik runt sig då smeder och metallurgister idag med modern teknik undersöker dessa svärd och finner att tillverkningen låg långt förre de tekniker som fanns tidigare i Europa.

Ulfberhtsvärden som påträffas i Norden är både det bästa svärd som någonsin tillverkats till det sämsta svärd som någonsin tillverkats. Allt detta beror på den väldigt effektiva

förfalskningen av dessa svärd. Skillnaden i dessa svärd är stålet. Det genuina Ulfberhtsvärden som hade sitt fruktade rykte var skapat av degelstål, som hade ett högt kolinnehåll. De

förfalskningar man hittar är skapade av smidestekniker från norra Europa och hade bara en tredjedel av det kol som äkta Ulfberhtsvärd har i normalt fall. Dessa förfalskningar blev härdade i kallt vatten och blev lika vassa som äkta Ulfberhtsvärd men mycket skörare. Det finns teorier om att det inte var andra smedjor som förfalskade svärden utan det var samma smedja som tillverkade de äkta svärden. En av anledningarna till att kvalitén hos de påträffade svärden sjönk i takt med svärdens ålder har att göra med Handelsvägen. När Volga-

handelsvägen stängdes igen så försvann det enda medlet till att få tillgång till de metaller som

behövdes till tillverkningen av Ulfberhtsvärd.

13

2.7. Ulfberhtsvärd funna i Sverige

I Sverige så har de hittats 16–17 Ulfberhtsvärd (Forskare är osäker på siffran då många svärd är i dåligt skick), de flesta i gravar. A. N. Kirpichnikov, Lena Thålin- Bergman, Ingmar Jansson och Heidi M. Sherman har skapat ett register över dessa svärd där de beskriver utseende och konditonen av svärdet i fråga. De svärd som de undersökte hade två olika stavningar +Ulfberht+ och +Ulfberh+t. Av de Ulfberhtsvärd som undersöktes med stavningen HT+ så fanns det 13 stycken varav 11 stycken var skadade. Av de Ulfberhtsvärd man

undersökte med stavningen H+T så finns det två stycken varav en är skadad. Vid

undersökning av de olika stavningsvarianterna på svärden så fann forskarna att stavningen H+T är den ursprungliga stavningen. Forskarna kom fram till detta pga den stora skillnaden i kvalité på metallen, mellan de äkta och falska svärden. Denna undersökning visar att

nordborna i Sverige hade mer av Ulfberhtsvärd med stavningen HT+ vilket hade en sämre kvalite än H+T. En större del av dessa svärd har påträffats i gravar (Kirpichnikov et al. 2001:

239-44).

2.8. Stavning

Nu kommer det tas upp de olika stavningar av namnet Ulfberht som arkeologer och andra forskare har undersökt. Stavningarna varierar beroende vart svärdet påträffts och många teorier har uppkomit utifrån stavningarna.

Stavningen på Ulfberhtsvärd skiljer sig markant och när stavningen förändras så förändras även kvaliteten på svärden. De stavningar som förekommer mest är +Ulfberh+t och

+Ulfberht+. Sedan finns det andra variationer (Williams 2012: 235-237). Anna Stalhsberg och Alan Williams har båda gjort en forskning om de olika stavningarna som förekommer på Ulfberhtsvärd (Williams 2012; Stalsberg 2008).

Anne Stalsbergs tabell Stavning Tidig

vikingatid

Mellersta vikingatid

Sen

Vikingatid

+VLFBERH+

T

11 25%

20 45%

1 30%

+VLFBERHT +

15 68%

4 18%

3 14%

VLFBERH+T 1–2

33%

0 3–4

66%

14 + VLFBERH-

|-T

4 44%

4 44%

1 12%

+VLEBERHI T

+VLFBEHT+

+VLFBERH*

6 42%

4 29%

4 29%

Tabell äver de olika stavningarna som förekommer hos Ulfberhtsvärd

2.8.1. Diskussion av tabellen

Denna tabell visar att den vanligaste stavningen är +Ulfberht+. Detta går emot det faktum att +Ulfberh+t är den ursprungliga stavningen då enbart 25% av den stavningen har upphittas från tidig vikingatid. Jämnfört med +Ulfberht+ där man 68% av de hittade Ulfberhtsvärden kommer från tidig vikingatid. Tidig vikingatid är viktigt då de äldsta Ulfberhtsvärden man finner oftast består av det speciella degelstålet som har sitt ursprung i Ceylon. Detta kan betyda att det fanns flera tillverkare av Ulfberhtsvärden som kan ha blandat ihop korset och T.

Det som kan ses är att de gjordes få äkta svärd men Ulfberhtsvärden blev tillverkade över alla de tre perioderna och bibehöll en plats bland de falska Ulfberhtsvärden.

Alan Williams tabell

Grad Antal svärd Olika stavningar

1 9 6: +VLFBERH+T

3: Felstavat

2 5 2: +VLFBERH+T

3: Saknar kors

3 14 +VLFBERH,

VLFBERN+

15

4 16 Många olika felstavningar,

exempel. VLFBER++, VLFBPH T, och vissa är helt oläsliga

5 11 Många felstavningar ("VLEHBA"),

förekommer symboler istället för latinska bokstäver

Tabell över Alan Williams Ulfberht forskning

2.8.2. Diskussion av tabell

Denna tabell visar en undersökning av 55 Ulfberhtsvärd med olika stavningar. De olika nivåerna som förekommer på Alan Williams tabell är olika kvalitetsnivåer (Kucypera 2014:

31–33).

1. Bladet är gjort av ett hypereutetiskt stål, med kolinnehåll högre än 0,8%

2. Bladet är gjort av eutektiskt stål, kolinnehåll runt 0,8%

3. Härdat stål med ett kolinnehåll på 0,4%, med en mjuk kärna 4. Ohärdat stål med 0,4% kolinnehåll med smidesjärn i kärnan 5. Hela bladet är smidesjärn med ett kolinnehåll på mindre än 0,2%

Denna tabell visar att det fanns rättstavade typer av Ulfberht med olika slags stål kvaliteter.

Detta kan antyda att svärden i den nivå 2 inte smides på rätt sätt, tog inte upp tillräckligt md kol i degeln. Nivå 1 och 2 som båda innehåller ungefär rätt mängd kol har båda några exemplar som sticker ut. 3st i nivå är felstavade och i nivå 2 så saknar 3st kors. Eftersom Smidestekniken som behövdes för att skapa dessa svärd är unika är det inte troligt att de svärd som särskiljer sig är förfalskningar utan bara misstag under tillverkningen. Det kan också vara så att dessa svärd blev specialbeställda av kunder som hade specifika önskemål.

2.9. Diskussion

2.9.1. Vart skapades Ulfberhtsvärden och hur kom råmaterialet till Europa?

Tillverkningsplatsen för Ulfberhtsvärden är omdebatterat och många forskare har genom åren kommit med sina egna slutsatser. Den mest troliga teorin är att Ulfberhtsvärden blev

tillverkade i det Frankiska riket under en 200–300 års period, Mellan 800-1100. Detta gäller då originalen, de äkta Ulfberhtsvärden. Att svärden har ett omdiskuterat ursprung kan ha sin grund i att många förfalskningar av svärden skapades när Ulfberht fick gott ett rykte. Det är svårt att veta vilka av dessa svärd som är de ursprungliga svärden då man ofta går efter fästena för att avgöra åldern, men fästena tillverkades ofta lokalt. Så en helt säker

åldersbedömning är svår att komma fram till, då fästena kan ha blivit utbytta flera gånger över

en lång period. Det som kan undersökas är själva kvaliteten på svärden. De bästa

16 Ulfberhtsvärden bestod av en flexibel och stark metall som kom från det indiska området, vilket fraktades genom Volgahandelsvägen (Williams 2007: 239). Alan Williams anser att eftersom det flesta Ulfberhtsvärd har blivit funna i Norge och Baltikum så är det mer troligt att smedjan hade ett baltiskt ursprung (Astrup 2011: 204). Williams säger också att om Ulfberhtsvärden hade blivit tillverkade i Frankiska riket så kan antas att tillverkaren hade fortsatt efter att Volgahandelsvägen försvann.

Råmaterialet till svärden är helt säkert från de indiska områdena då stålet innehåller en kombination av spårämnen i stålet som man bara finner i Ceylon och vissa platser i de övriga indiska områdena (Verhoeven 1987:1). Frakten av råmaterialet till smedjorna är en även de en omtvistad fråga. Volgarutten går ner till Kaspiska havet och norra Iran. Frankiska riket som kan ha haft en handel med det muslimska Spanien då kallat Al-Alandus, vilket hade en direkt handelskontakt med det muslimska Kalifatet då absidernas kalifat sträckte sig över hela Nordafrika till Spanien. Därigenom kan stålet ha tagitstill Frankiska riket (Omar 1967: 66).

Diskussion om tillverkningen av Ulfberhtsvärden

Skapelsen av Ulfberhtsvärden är en svår process och tekniken för att skapa dessa svärd låg långt förre de tekniker som redan fanns i Europa på 800 talet. Tekniken att skapa dessa degelstålsvärd kom österifrån, från områdena i nuvarande norra Iran. Alan Williams ger idé om att Ulfberhtsvärden i själva verket skapades i Baltikum, detta baserat på det plötsliga upphörandet av tillverkningen när Volgahandelsvägen försvann. Han menar att slutsatsen att Ulfberhtsvärden blev skapade i det frankiska riket har för få bevis, endast baserat på lingvistik av namnet Ulfberht. Jag håller inte med Alan här. Baltikum var vid denna tidpunkt (800–

1100) hedniskt. Att upprätthålla en smedja i Baltikum som skapade svärd med kristna symboler verkar mindre troligt än att svärden blev skapade i det Frankiska riket, som var kristet och hade fler handelskontakter. Däremot en smedja i Baltikum som har skapat förfalskningar av Ulfbehrt svärden är troligt. En smedja som har sett de verkliga

Ulfberhtsvärden och försökt efterlikna dessa med alla nödvändiga detaljer, korsen och namnet Ulfberht. Men inte samma tillgång till det nödvändiga råmaterialet. Detta kan då också

förklara uppkomsten av de olika stavningarna som uppkommer på Ulfberhtsvärden under den hela den period som svärden blev tillverkade, då fler och fler försökte kopiera svärden och fler stavfel uppkom. Enligt Anne Stalsberg så var det troligt att tillverkningen av

Ulfberhtsvärden var övervakat av en högre uppsatt person inom kyrkan. Som lät signera sitt namn på alla svärden. Biskopar i det frankiska riket hade oftast vasaller som stred. Biskoparna behövde då vapen som blev tillverkade till dessa vasaller. Anne Stålberg ger också en

förklaring där hon lägger fram att tillverkarna av svärden var slavar. Slavar som hade

smedkunskaper utnyttjades för att skapa Ulfberhtsvärden. Förklaringen till hur nordborna fick tag på de tekniker som krävdes för att kunna skapa kopior av Ulfberhtsvärden är svårare. Jag tror att det frankiska slavarna kan ha blivit köpta eller kidnappade av nordborna under deras plundringståg. På så sätt kom tekniken till Norden men eftersom nordborna inte hade samma material som frankerna så blev det kopiorna sämre än de ursprungliga svärden.

Råmaterialet som krävdes för att skapa ett övereutektiskt stål kom via Volgahandelsvägen

som gick ner till det Kaspiska havet till norra Iran.

17 2.9.2. Hur utbrett var tillverkningen av förfalskningar av Ulfberht svärd

Runt 200 Ulfberhtsvärd har hittats i världen men alla dessa är inte av en standardmodell. Alla är lite olika när det gäller kvalitet och stavning på bladet. Detta kan förklaras med att svärden tillverkades över en 200–300 (700–1000 e.Kr.) årsperiod och standarden förändras med tiden.

Forskare har funnit ett direkt samband när det gäller stavningen och kvaliteten. Alan Williams undersökte 55 svärd och fann att det flesta inte innehöll den rätta mängd kol som de bästa (de som anses vara genuina Ulfberhtsvärd) exemplaren av Ulfberhtsvärd har. Enligt Alan

Williams tabell så är nivå 1 och 2 gjorda av ett stål som har runt 0,8% kol i sig vilket skapar ett hypereutektiskt (runt 0,8%) och ett eutektiskt stål (under 0,8% men i närheten). Detta stål kommer då från det råmaterial man finner i Ceylon (Sri Lanka). De andra svärden som ligger på 0,4% kol och neråt ligger inte i närheten av det eutektiska stålet vilket betyder att det har ett annat ursprung än det speciella Wootz stålet (Kucypera 2014: 31–33).

Anna Stahlbergs skriver (2017) att frankerna försökte stoppa vapenhandeln och exporten av vapen och rustningar utanför rikets gränser. Detta genom att sätta upp sex olika capitulariat som alla har olika förbud och straff. Det som lyfts upp av henne är lite motsägande. I ett stycke så nämns det att enligt den breda litteraturen som finns av nordborna så fanns det en flitlig export av Ulfberhtsvärd till Skandinvien. Men hon skriver också att de flesta svärden smugglades, då det var förbjudet att sälja till nordborna enligt capitulariat 6. På grund av dessa capitulariat så förbjöds nästan all vapenhandel med nordborna. Detta på grund av de många plundringståg som frankerna blev utsatta för, vikingarna var särskilt ökända för att plundra. Att vikingarna fått tag på Ulfberht svärd betyder troligen inte att de handlade med frankerna utan det är troligvist ett tecken på att vikingarna plundrade vapenarsenaler.

Av de 16 till 17 Ulfberhtsvärd som har hittat i Sverige så är endast två av den typen som anses vara av den genuina kvaliteten som äkta Ulfberhtsvärd. Resten av svärden som oftast var i fragmenterad form i gravar antyder att de var sämre kopior av Ulfberhtsvärd. Att de hittades i gravar i fragmenterad form kan betyda att svärdet gick sönder i strid vilket ledde till att ägaren till svärdet dog. Detta är ett tecken på att det förekom en bred marknad av

förfalskade Ulfberhtsvärd som hade blivit skapade av ett sämre stål än de originella svärden.

Om antagandet att de äkta Ulfberhtsvärden hade en typ av kvalité på stålet och en typ stavning som ansågs vara korrekt så kan forskare direkt utesluta en stor del av de Ulfberhtsvärd som har blivit funna. De två genuina Ulfberhtsvärd som har blivit funna i Sverige har antingen blivit tagna från det frankiska riket eller blivit utsmugglade.

Förfalskningen av Ulfberhtsvärd var till en början en stor investering men efter att Volgahandelsvägen försvann så försvann även Ulfberhtsvärden, de slutade tillverkas.

Eftersom många av de Ulfberhtsvärd som blivit återfunna är kopior så kan arkeologer anta att kopieringen av Ulfberhtsvärden lönade sig, att kopieringen var en återkommande händelse under de 300 åren som Ulfberhtsvärden tillverkades. Om detta var så pass lönsamt varför slutade de? Varför fortsatte de inte efter att Volga handelsvägen försvann? Det som kan läggas fram som hypotes är att eftersom det skapades så många kopior som inte kunde mäta sig med de äkta Ulfberhtsvärden så störtdök Ulfberhts rykte. Efter att tillverkningen slutat så tillverkades det enbart kopior vilket kan ha lett till att Ulfberhtsvärden gick ifrån att ha varit oförstörbara till ett fiasko i strid. Vilket ledde till att kopiorna inte längre lönade sig att tillverkas. På detta sätt så dog Ulfberhtsvärden ut.

2.9.3. När började de nordiska smedjorna skapa förfalskningar av Ulfberht svärden?

Norden kan kopplas starkt till de kopior man funnit av Ulfberht svärd, då nästan alla Ulfberht

svärd man finner i Norden är kopior av sämre kvalitet än de genuina Ulfberht svärden som har

mycket bättre kvalitet och har en korrekt stavning, H+T (Williams 2015:201). Många av de

18 Ulfberht svärd man hittar i de nordiska områdena återfinns oftast i gravar där de ibland är brutna i fragment. Att svärden är fragmenterade kan antyda att de bröts i strid vilket ledde till att ägaren till svärdet dog i en pinsam situation. Stålbergs och Williams tabell visar att de olika stavningarna på Ulfberht bladen uppkom ungefär samtidigt, några äldre än andra. De stavningar som är kopplat till förfalskningar är av en sämre kvalité.

Av de 200 Ulfberhtsvärd man har hittat så är den större delen kopior eller har blad av en sämre kvalité än de bästa exemplaren av Ulfberhtsvärd har. Dessa kopior återfinns i störst kvantitet är i Norge, oftast i gravar. Det finns en upprepad mening i artiklar om Ulfberhtsvärd och det är att tekniken var så pass långt före alla andra tekniker i Europa på den tiden. Detta verkar lite tveksamt för mig. Sannerligen så har råmaterialet från Ceylon skapat ett svärd som var oöverträffligt. Men nordiska smeder hade nog inte så stora problem med att efterlikna de berömda Ulfberht svärden men på grund av brist på råmaterial och oförståelse för de latinska bokstäverna så uppkom det fel i tillverkningen.

3. Resultat

Denna uppsats har tagit upp flera forskares idéer om Ulfberhtsvärden och dess tillverkning och distribuering i Europa.

3.1.1. Vart skapades Ulfberhtsvärden och hur kom råmaterialet till Norra Europa?

Råmaterialet för att skapa de äkta Ulfberht svärden kom ifrån Ceylon, detta kan bevisats genom de spårämnen som finns i stålet. Så som vanadium. Däremot så är bara en liten del av de 200 Ulfberht svärd som hittats av en genuin kvalité. Råmaterialet för att skapa de falska Ulfberht svärden är en obesvarad fråga men fler metallurgiska analyser kan i framtiden vissa vart de materialet kom ifrån. Wootz tackorna som de bästa Ulfberhtsvärden blev skapade av fraktades till norra Iran vid kaspiska havets södra kust där en handel med andra kulturer uppstod. Så på sätt kom wootz tackorna till Europa via Volgahandelsvägen.

Det äkta Ulfberhtsvärdens tillverkningsplats var troligen i det frankiska riket. Detta kan baseras på att namnet Ulfberht som är ett frankiskt namn och att det frankiska riket var så pass stränga med att exportera sina vapen till omgivande länder, då deras vapen var av en bätre kvalité.

3.1.2. Hur utbrett var tillverkningen av förfalskningar av Ulfberht svärd

Utbredningen av förfalskningar av Ulfberht svärd var väl utbrett, då Ulfberht svärd har

blivit funna i 23 europeiska länder. De olika stavningarna på svärden indikerar att försök till

att efterlikna svärden var väl etablerat. Men det har förekommit mest Ulfberhtsvärd i Norge,

Baltikum och Finland. I dessa områden kan smeder ha försökt att efterlikna Ulfberhtsvärden

med de tekniker de hade. I Norden så finner arkeologer oftast Ulfberhtsvärd i gravar och

dessa svärd brukar vara fragmenterade. Att de är fragmenterade och begravda med personen

kan antyda att personen dog under strid då svärdet sprack. Ett äkta Ulfberhtsvärd som hade ett

19 hårt och flexibelt blad skulle kräva mycket för att kunna fragmenteras i flera delar. I det område där det Frankiska riket låg, så återfinns Ulfberhtsvärd oftast i floder. Så chansen finns att antalet okända Ulfberhtsvärd är mycket högre än dagens nuvarande 200 fynd av

Ulfberhtsvärd.

3.1.3. När började de nordiska smedjorna skapa förfalskningar av Ulfberht svärden?

Den utbredda tillverkningen av de nordiska kopiorna av Ulfberhtsvärden startade ungefär på samma gång som de ursprungliga Ulfberhtsvärden blev tillverkade. Detta kan ses då alla de olika stavningarna förekommer under hela vikingatiden (800–1100 talet).

4. Framtida forskning

Mycket finns kvar att besvara angående de nordiska kopiorna av Ulfberht svärd. Varför slutade det att tillverkas kopior även när tekniken fanns tillgänglig för nordborna, även fast råmaterialet inte fanns kunde de ha skapat kopior av de råmaterial de hade. Historiker eller arkeologer har ännu idag inte funnit en text som nämner namnet Ulfberht och

vapentillverkning i samma text. Vilket skulle kunna vara ett starkt bevis på att Ulfberht var en person som övervakade tillverkningen av Ulfberhtsvärdens tillverkning.

Handeln som pågick i norra Iran där abbasiderna härskade kring 800 talet var välspridd ända till det muslimska Spanien. Kan råmaterialet för Ulfberhtsvärden ha kommit en annan väg till det Frankiska riket? Genom Nordafrika till Spanien.

En annan typ av forskning som kan ge svar på många frågor är metallurgi. Svaren som

behövs besvaras är varför vanadium i wootz stålet får de dendritiska cementiterna att hamna i

parallella linjer längst med bladet. Att med hjälp av metallurgi undersöka de damaskerade

svärd som har blivit funna i Spanien från samma tid kan ge svar på dess ursprung och om de

muslimska Spanien tillverkade en lika avancerad typ av stål.

20

5. Sammanfattning

Denna uppsats handlar om de berömda Ulfberhtsvärden som skapades i Europa under 800–

1100 talet. I uppsatsen så tas det upp flera forskares egna forskningar om Ulfberhtsvärden och deras resultat. Fokus i uppsatsen sätts på det svärd som blivit funna i norra Europa och hur tillverkningstekniken för Ulfberhtsvärden kom till norra Europa. Det som även kommer fram i uppsatsen är att Ulfberht svärden har en lång historia av förfalskning. Förfalskningen av Ulfberht svärd var vidd spridd över Norden och nästan alla svärd man finner i de nordiska gravarna är förfalskningar. De nordiska smedjorna började tillverka Ulfberhtsvärd ungefär samtidigt som de äkta Ulfberhtsvärden fick ett gott rykte. Svärden som skapades i Norden skapades av svärdtillverkare som kommit till Norden via tvång en fredlig överenskommelse.

Dessa smeder gav tillverkningsprocessen till nordborna och där skapades en ny sorts

Ulfberhtsvärd, som inte var av samma kvalité som de äkta Ulfberhtsvärden som har hittats i

centrala Europa runt nuvarande Frankrike.

21 6. Referenser

Anteins, A.K. 1973. Damasskaja stal’ v stranah bassejna Baltijskogo Morja. Zinatne, Riga Astrup, E.E. & Martens, I., 2011. Studies of Viking age swords: metallography and

archaeology. Gladius: estudios sobre armas antiguas, armamento, arte militar y vida cultural en Oriente y Occidente, (31), pp.203-206.

Androshchuk, F., 2003. The Hvoshcheva sword.

Androshchuk, F., 2002. Har gotländska vikingar offrat vapen i Dnjepr-forsarna?

Burenhult, G. 1999, Arkeologi i Norden 2: Natur och Kultur

Bachrach, B.S. 2001: Early Carolingian warfare. Prelude to empire. Penn, Pennsylvania.

Duby, G. 1974: The Early Growth of the European Economy. Cornell Universtity Press, Itah, New York.

Evison, V. I. 1969. A Viking Grave at Sonning, Berks. The Antiquaries Journal, 49(2), 330- 345.

Fedrigo, A., Strobl, M., Williams, A.R., Lefmann, K., Lindelof, P.E., Jørgensen, L., Pentz, P., Bausenwein, D., Schillinger, B., Kovyakh, A. & Grazzi, F., 2018. Neutron imaging study of

‘pattern-welded’swords from the Viking Age. Archaeological and Anthropological Sciences, 10(6).1249-1263.

Godfrey, E.G., Vizcaino, A. & McDonnell, J.G. 2003. The role of phosphorus in early ironworking. In L.C. Nørbach (Ed.), Prehistoric and Medieval Direct Iron Smelting in Scandinavia and Europe. Aspects of Technology and Science: 191–3. Acta Jutlandica 76:2, Humanities Series 75. Aarhus University Press, Aarhus.

Herrman, J. & Donat (Hrsg.), P. 1985: Corpus archäologischer Quellen zur Frühgeschichte auf dem Gebiet der Deutschen Demokratischen Republik (7.-12. Jahrhundert). 4. Lfg.

Akademie-Verlag, Berlin, 376.

Jones, L. A. 1997. The serpent in the sword: pattern-welding in early medieval swords. Park lane arms fair catalogue, 4, 7-11.

Kirpichnikov, A.N., Thålin-Bergman, L., Jansson, I. & Sherman, H.M., 2001. A New Analysis of Viking-Age Swords From the Collection of the Statens Historiska Musser, Stockholm, Sweden. Russian History, 28(1/4), 221-244.

Kucypera, P., & Hošek, J. 2014. Hypereutectoid steel in early medieval sword production in Europe. Fasciculi Archaeologiae Historicae, 27, 31-39.

Omar, F. 1967. The'Abbasid Caliphate, 132/750-170/786(Doctoral dissertation, SOAS University of London).

Stalsberg, A. 2008. The Vlfberht sword blades reevaluated. Et utradisjonelt skrivested i

Jenny-Ritas ånd.

22 Stalsberg, A., 2017. Swords from the Carolingian Empire to the Baltic Sea and

Beyond. Identity Formation and Diversity in the Early Medieval Baltic and Beyond:

Communicators and Communication. 259.

Sherby, O. D., & Wadsworth, J. 1985. Damascus steels. Scientific American, 252(2):-, 112- 121.

Maryon, H., 1960. Pattern-welding and Damascening of Sword-blades—Part I Pattern- Welding. Studies in Conservation, 5(1), 25-37.

Verhoeven, J. D., Pendray, A. H., & Dauksch, W. E. 1998. The key role of impurities in ancient Damascus steel blades. JOM, 50(9), 58-64.

Williams, A. 2009, "A METALLURGICAL STUDY OF SOME VIKING SWORDS", GLADIUS, vol. 29, 121-184.

Williams, A., 2007. Crucible steel in medieval swords. Metals and Mines. London, 233-241.

Williams, A. 2012. The Sword and the Crucible: A History of the Metallurgy of European Swords up to the 16th Century. Brill.

Williams, A., 2015. Crucible steel in medieval European and Indian swords. Metals and.

WINROTH, A. 2012. Weland, Ulfberht, and Other Artisans. In The Conversion of

Scandinavia: Vikings, Merchants, and Missionaries in the Remaking of Northern Europe pp.

61-75. Yale University Press.

Katalog

Bilaga 1. källa: 1889 bild ritad av den norska arkeologen Lorange. Internet; Shrine of Dreams 2012

Bilaga 2. Karta över kända fynd av Ulfberht svärd (Williams 2012: 234)