De svenska skatterna
-
beskattning av kapital, arbetskraft och företagande En bakgrundsbeskrivning
Förord
Förändringarna i omvärlden påverkar det svenska samhället i allt större utsträckning.
Globaliseringen medför att individer och företag mycket lätt kan jämföra förutsättningarna i olika länder. Konkurrensen om företagsetableringar och den bästa arbetskraften skärps ständigt.
Även konkurrensen mellan olika länders regelverk blir allt hårdare. Innebörden är att länderna försöker erbjuda så bra villkor som möjligt för att attrahera företagsetableringar och den bästa arbetskraften.
På många håll i vår omvärld pågår ett reformarbete, med lägre skatter som ett viktigt medel.
De företag som är verksamma i Sverige är beroende av de villkor de verkar under. Dessa villkor i förhållande till motsvarande villkor i andra länder är betydelsefulla för svenska företags konkurrenskraft, och i förlängningen sysselsättningen och tillväxten i Sverige.
Under de senaste tre åren har tre mycket skadliga skatter avskaffats i Sverige, arvsskatten, gåvoskatten och förmögenhetsskatten. Dessutom har regeringen infört jobbskatteavdrag och en rad lättnader t.ex. nedsatt arbetsgivaravgift och avdrag för hushållstjänster.
Det totala skattetrycket i Sverige är dock fortfarande högst i världen och det finns åtskilliga viktiga konkreta skatteproblem som väntar på att åtgärdas. Skattefrågorna är viktiga
framtidsfrågor för att säkra konkurrenskraft och välstånd.
Mot den här bakgrunden har Svenskt Näringslivs tillsatt en skattekommission med VD Urban Bäckström som ordförande. Kommissionen består därutöver av sju företagare, dessa är; Rune Andersson, Mellby gård AB, Carl Bennet, Getinge AB, Britt Danielsson, Stegeborgs
Egendom AB, Lars Jansson, Wasa Express & Åkeri, Uno Pettersson, PeWes skor AB, Maud Spencer, Svalson AB och Jens Spendrup, Spendrups bryggeri AB.
Kommissionens ska träffa företagare och experter för att ta del av deras kunskaper och erfarenheter. Fram till hösten 2009 ska kommissionen visa hur skattetryck och skattesystem bör se ut för att ge Sverige bättre möjligheter i den globala ekonomin.
Som en bakgrund till kommissionens arbete vill vi ge en kort beskrivning av svenska
skatterna på kapital, arbetskraft och företagande och belysa de effekter höga skatter får på den entreprenöriella verksamheten i Sverige.
Skatter påverkar
Att fler människor väljer att driva företag och att befintliga företag växer i Sverige är en absolut nödvändighet för att säkra välståndet i framtiden. Därför är det viktigt att ständigt arbeta med att förutsättningarna för företagande i Sverige blir så bra som möjligt.
Sverige lider brist på företagare. Det framgår i Global Entrepreneurship Monitor (GEM) som årligen mäter företagande och nyföretagande i ett 40-tal länder. Ser man till nyföretagande så är knappt 4 av 100 svenskar i arbetsför ålder aktiva med att starta företag. Bland de 17 EU- länder som ingick i undersökningen 2007 hamnade Sverige på 14:e plats. Även tidigare mätningar har givit liknande resultat.
World Economic Forum ger årligen ut Global Competitiveness Report och 2007 års rapport visar att Sverige erbjuder bra villkor för företagande i faktorer som låg risk för korruption, låg inflation och låg risk för politisk instabilitet.
Svagheter som rapporten pekar på är framförallt en stel arbetsmarknad och höga skatter och krångliga skatteregler.
Höga skatter har en negativ effekt på den förväntade vinsten i en affärsmöjlighet och därmed också på antalet affärsmöjligheter som individer bedömer vara värda att satsa på. Höga skatter har därför en dämpande effekt på den entreprenöriella aktiviteten i ekonomin.
Ett högre nyföretagande och en större omfattning av företagande i stort skulle förbättra förutsättningarna för tillväxt och jobbskapande.
Sveriges näringsstruktur sägs ofta likna ett timglas. Strukturen har relativt många stora, internationellt framgångsrika och verksamma företag, få mellanstora företag och en bred bas av många småföretag.
Under senare tid har de stora svenska företagen minskat antalet anställda i Sverige, delvis genom utflyttning av verksamhet men också genom att utlokalisera sådan verksamhet som inte kan betraktas som kärnverksamhet. Fokus i den näringspolitiska diskussionen har därför flyttats mot de mindre och medelstora företagen. Förhoppningarna är att dessa företag i högre grad än tidigare kommer att bidra till sysselsättning och tillväxt.
Samtidigt vet vi att många av de mindre företagen inte nödvändigtvis vill expandera och växa.
Många företagare vittnar om att riskerna är större än de potentiella vinsterna, vilket bottnar i en för svag konkurrenskraft. Mer konkurrenskraftiga företag skulle sannolikt också göra att fler företag exempelvis skulle våga göra en exportsatsning eller investeringar för att ta marknadsandelar.
Den sviktande konkurrenskraften består ofta i ett för högt kostnadsläge, pga höga skatter på arbetskraft, svårt att hitta kompetent personal eller brist på tillväxtkapital.
Idag är Sverige det land inom OECD som lägger störst andel av BNP på FoU. Dessvärre presterar vi inte lika bra när det gäller att ta tillvara på investeringarna. Det visar European Innovation Scoreboard 2007 som rankar Sverige som det mest innovativa landet i EU.
Placeringen baseras i hög grad på de stora investeringar som görs i FoU, således finns
konkurrensfördelen främst på ”inputsidan”. Själva ”outputen”, resultatet av insatserna är mer
medelmåttiga enligt European Innovation Scoreboard 2007. Vi lyckas alltså inte fullt ut dra nytta av de höga investeringarna i FoU.
Människor, företag och marknader anpassar sig mycket snabbt efter de förändringar som politiska beslut medför. I den tilltagande globala konkurrensen ökar betydelsen av att ha skatteregler som är konkurrenskraftiga i internationell jämförelse. Konkurrensen om kapitalet och de smartaste hjärnorna hårdnar i en värld där allt fler siktar allt högre upp i näringskedjan.
Incitament för risktagande och incitament för utbildning blir allt viktigare i takt med att människor får bättre möjligheter att resa, hämta information och därmed jämföra olika alternativ. Skattesystemet har också här en viktig roll att fylla för att skapa bästa möjliga förutsättningar för människor och företag i Sverige.
Samtidigt som skattesystemet kontinuerligt måste anpassas för att förbättra
konkurrenskraften, är det angeläget att förändringarna sker mer förutsägbart, att reglerna är hållbara och att de är lätta att tillämpa. Ofta uppnås detta enklast med låga skattesatser och breda baser.
När man först åtgärdar de skatter som, i relation till deras betydelse för de offentliga finanserna, är mest skadliga för tillväxten, förbättras ekonomins tillväxtförmåga och
skattebaserna växer. Därmed ökar skatteinkomsterna för det offentliga och utrymme skapas att åtgärda de skatter som står näst i tur bland tillväxthämmande skatter.
Utmaningen är att ha skatter som bidrar till att fler vill starta företag, att fler befintliga företag växer och att fler idéer kommersialiseras i Sverige. Enkelt uttryckt handlar det om att få ett skattesystem som hjälper och inte stjälper.
Ett vettigt utformat skattesystem kan bidra till att svenska företag och därmed svensk ekonomi bättre kan utnyttja de möjligheter som den globala ekonomin erbjuder. När betingelserna för en växande ekonomi är goda kan välståndet också öka. Det är därför viktigt att se mer till hur välstånd skapas än hur det fördelas.
Det svenska skattesystemet
Sverige har världens högsta skatter. Detta är ett resultat av omfattande offentliga åtaganden som kräver stora resurser. Skattetrycket som mäter skatternas andel i relation till BNP uppgår till närmare 50 procent, vilket är bortåt 10 procentenheter över snittet i EU.
Skatten på arbete står för cirka 60 procent av de totala skatterna. I denna post ryms såväl direkta skatter i form av kommunal och statlig inkomstskatt som indirekta skatter i form av arbetsgivaravgift. Den statliga inkomstskatten inbringar årligen drygt 40 miljarder till staten.
Mervärdesskatten står för knappt 20 procent och bolagsskatt, kapitalskatter m.m. står för drygt 10 procent av inkomsterna. Resten av inkomsterna kommer från olika punktskatter på energi, trafik, alkohol och tobak m.m.
I sammanhanget är det värt att nämna att staten har ett årligt överskottsmål på en procent av BNP. Under de senaste åren har detta mål nåtts med råge. Överskottsmålet medför en
överbeskattning av befolkningen, vilket förstärker snedvridningar och hämmar effektiviteten i ekonomin. Eventuella ambitioner att med hjälp av överskotten bygga upp en förmögenhet i offentlig sektor, kan motverka förmögenhetsuppbyggnad i privat sektor. Det riskerar att minska tillgången på riskkapital och därmed bromsa investeringar, nyföretagande och krympa basen för framtidens välstånd.
Historik
Fram till mitten av 1960-talet avvek inte Sverige nämnvärt från övriga industrinationer vad gäller skattetrycket. Men under den senare delen av 1960-talet inleddes en era av
skattehöjningar då framför allt de indirekta skatterna, såsom arbetsgivaravgiften och mervärdesskatten steg kraftigt.
Under 1970-talet fortsatte skattehöjningar i stor omfattning, bland annat steg
arbetsgivaravgiften från 11,90 procent 1970 till 32,15 procent 1977. Även inkomstskatterna höjdes under perioden med mycket höga marginalskatter som följd. Under perioden lades grunden för Sverige som ett högskattesamhälle.
Under 1980-talet blev situationen ohållbar med höga inflationstal, höga inkomstskatter och mycket höga marginalskatter. Detta var bakgrunden till en omfattande reformering av
skattesystemet som avslutades 1990/91. Reformerna hade likformiga regler, breda skattebaser och lägre skattesatser som fundament. Skattereformen i sig medförde dock ingen påtaglig sänkning av det totala skatteuttaget. Under de senaste årtiondena har åtskilliga avsteg från reformens principer gjorts, med bl.a. marginalskatter uppemot 60 procent.
Arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatterna har under de senaste åren avskaffats. Detta är viktiga åtgärder för att underlätta ägarskiften och kapitaltillgången för svenska företag.
Sedan regeringsskiftet hösten 2006 har också förändringar skett i skattesystemet gällande beskattning på arbetsinkomster. De viktigaste förändringarna är jobbskatteavdraget, avdrag för hushållstjänster och selektivt sänkt arbetsgivaravgift.
Skatt på företagande
Bolagsskatten i Sverige på 28 procent är i dag något högre än genomsnittet i omvärlden.
Viktiga principer för bolagsskatten är breda baser och nettobeskattning, dvs. avdragsrätt för kostnader utan särskilda inskränkningar.
För mindre företag är ofta ett särskilt skatteregelverk aktuellt, de s.k. 3:12-reglerna.
Lagstiftarens syfte med regelverket är att begränsa hur stor del av inkomsterna i ett företag som ägarna får tillgodogöra sig i form av kapitalinkomst. Regelstrukturen är komplicerad och har omarbetats 2006 och 2007, med vissa lättnader som följd. Fortfarande finns dock
betydande problem kvar bl.a. i form av osäkerhet för framtida försäljningar av företag, orimliga krav på företagarens lön och en rad diskriminerande regler som behöver undanröjas.
Skatt på arbete
Arbetsgivaravgiften i Sverige är hög i ett internationellt perspektiv. Kopplingen mellan avgift och förmån i socialförsäkringssystemet är så svag att hela avgiften i praktiken att betrakta som skatt. Exempelvis utgår full avgift oavsett hur hög lönen är, trots att förmånssystemen har tak, ofta vid 7,5 basbelopp.
På senare tid har selektivt sänkt arbetsgivaravgift funnits på den politiska agendan.
Exempelvis gäller detta för unga, äldre, långtidsarbetslösa och sjukskrivna under vissa bestämda villkor. Bakgrunden är givetvis att skatterna är alltför höga och sänkningarna är välkomna som första steg mot mer generella sänkningar. Selektiva åtgärder kan riskera att skapa problem i form av snedvridningar, tröskeleffekter och gränsdragningssvårigheter.
Skatt på arbetsinkomster består i huvudsak av kommunalskatt, som betalas av alla, och statlig skatt som betalas på inkomster över ca 28 000 kr per månad. Arbetsinkomstbeskattningen innehåller också ett grundavdrag för alla skattebetalare. Sedan 2006 finns även ett
jobbskatteavdrag som alla som arbetar får. Ju högre arbetsinkomsten är, desto högre blir jobbskatteavdraget upp till en årsinkomst på cirka 350 000 kr. Maximalt kan avdraget därmed uppgå till drygt 14 000 kr per år. För personer över 65 år med arbetsinkomster är
jobbskatteavdraget mer generöst tilltaget. Jobbskatteavdraget har bidragit till att tydliggöra arbetslinjen, dvs. att det ska löna sig att arbeta, men avdraget har en komplicerad utformning och är svårt att räkna fram för gemene man.
Kommunalskatten varierar mellan Sveriges 290 kommuner. Den var i genomsnitt 30 procent vid skattereformen 1990-91, men den har successivt stigit. I dag har skånska Vellinge lägst skatt med knappt 29 procent och högst skatt finns i dalsländska Dals-Ed med dryga 34 procent. Genomsnittet i Sverige är 31,67 procent inklusive den obligatoriska
begravningsavgiften (0,22 procent). Härutöver finns kyrkoskatten, som uppgår i genomsnitt till ca 1 procent och är frivillig sedan kyrkan skiljdes från staten fr.o.m. år 2000.
Ett omfattande system för utjämning av inkomster och kostnader mellan kommuner gör att det i praktiken är svårt att avgöra vilka incitament den enskilda kommunen har när det gäller att sänka de egna kostnaderna eller att utveckla kommunens näringsliv.
Den statliga skatten på arbetsinkomster betalas av alla som tjänar mer än ca 28 000 kr per månad. Alla inkomster som överstiger denna nivå beskattas med 20 procent utöver
kommunalskatten, totalt är alltså den s.k. marginalskatten drygt 50 procent för dessa
inkomster. De som har inkomster över ca 42 000 kr per månad betalar dessutom ytterligare 5 procent skatt, vilket ger en sammanlagd marginalskatt på drygt 55 procent. De sista 5
procenten kallas värnskatt eftersom de infördes som en del av bekämpningen av den stora 90- talskrisen. Inkomstgränserna över vilka statlig skatt tas ut brukar kallas brytpunkter. De definieras i lagen som s.k. skiktgränser i termer av s.k. beskattningsbar inkomst (efter grundavdrag) och motsvarar i år årsinkomster på 328 800 resp. 495 000 kr.
Skatt på kapital
De senaste åren har arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatterna avskaffats i Sverige. Det kommer att underlätta avsevärt framöver för ägarskiften och kapitalförsörjning.
Sverige har som de flesta länder s.k. dubbelbeskattning, dvs. inkomster beskattas två gånger:
först 28 procent bolagsskatt på vinsten i bolaget och sedan 30 procent kapitalskatt på utdelningar till aktieägarna. Sammantaget ger detta 49,6 procent skatt:
28% + (100%-28%)*30%. I Sverige sker dubbelbeskattningen fullt ut och från första kronan.
Många andra länder har s.k. partiell dubbelbeskattning, dvs. endast en del (t.ex. hälften i Tyskland) av utdelningen tas upp till beskattning. I andra länder är det vidare vanligt med generösa s.k. fribelopp, dvs. endast utdelningar över viss nivå (t.ex. 7 500 kr i Tyskland) beskattas.
Även kapitalvinster beskattas i Sverige med 30 procent. Detta gäller från första kronan och oavsett innehavstid. I många andra länder är skatten lägre, eller helt avskaffad för längre innehavstider. Kapitalvinster för innehav över ett år är t.ex. skattefria i Tyskland.
Fastighetsskatt på näringsfastigheter innebär de facto en trippelbeskattning för just denna sektor i ekonomin. Industrifastigheter kan drabbas av mycket hög skattebelastning när s.k.
skräddarsydda byggnader (t.ex. raffinaderier eller pappersmaskiner) åsätts höga taxeringsvärden.
Utvecklingen i omvärlden
I omvärlden pågår en press nedåt på de skatter där den internationella skattekonkurrensen är mest påtaglig. Den genomsnittliga bolagsskatten i EU har på några få år fallit rejält och 2007 var den nere i knappt 25 procent. Sveriges bolagsskatt har under en längre period varit oförändrad på 28 procent.
Även på kapitalskatteområdet är skattekonkurrensen märkbar och det pågår en press nedåt.
Genomsnittet i våra konkurrentländer ligger kring 15 procent, medan den svenska kapitalskatten är 30 procent.
När det gäller högsta marginalskatt på arbete har utvecklingen i omvärlden inneburit sänkningar i de flesta länder. En nivå ner emot 40 procent etableras i allt fler länder, t.ex.
USA, Japan, Storbritannien, Frankrike, Italien och Tyskland. Bland de nordiska
grannländerna Island, Norge och Finland har marginalskatterna sänkts rejält de senaste åren. I Danmark har regeringen tillsatt en utredning med syfte att sänka skatten på arbete ”markant”
och utredningsarbetet ska vara klart i början av 2009.
Utvecklingen för konsumtionsskatter och mervärdesskatten är tendensen stigande.
Exempelvis har mervärdesskatten i Tyskland på några år stigit från 15 till 19 procent år 2008.
Dessutom är enskilda punktskatter på väg upp, exempelvis på energiområdet.
