Lekens betydelse för barns lärande
En kvalitativ studie om förskollärares uppfattning om barns lek i förskolan sett utifrån ett lärandeperspektiv
The importance of play for children’s learning
A qualitative study of preschool teachers’ perceptions of children’s play in preschool seen from a learning perspective
Linnéa Granath
Fakultet: Humaniora och samhällsvetenskap Utbildningsprogram: Förskollärarprogrammet Nivå/Högskolepoäng: Grundnivå/15 hp.
Handledarens namn: Martin Eneling Examinatorns namn: Tomas Saar Datum: 15/2-21
© 2021 – Linnéa Granath
Lekens betydelse för barns lärande
[The importance of play for children’s learning]
Ett examensarbete inom ramen för lärarutbildningen vid Karlstads universitet: Förskollärarprogrammet
http://kau.se
The author, Linnéa Granath, has made an online version of this work available under a Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 3.0 License.
http://diva-portal.org
Creative Commons-licensen: http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/3.0/deed.sv
Abstract
The purpose of this study is to investigate the preschool teachers' perception and use of play in relation to learn in the preschool's activities. The study will shed light on and be about studying the importance of play for children's learning, from the perspective of some preschool teachers.
The question for the study is:
How do preschool teachers perceive play as a tool for children's learning and development?
To answer the study's purpose and question, qualitative interviews were conducted with four preschool teachers with consistently long experience.
This method choice was chosen to get as detailed answers as possible to the questions used during the interview where any follow-up questions can be asked. The result has been processed by analysis of audio recordings where the data material has been transcribed. The results of the study show that preschool teachers have a common view of what perception is. They believe that children learn through play and that the role of play has a central and significant place in preschool. It is through play that preschool teachers have the opportunity to reach all children through their interests and needs. All four preschool teachers claim that play and learning belong together, it is through play that children get the opportunity to discover and gain
knowledge about new things. The preschool teachers highlight that play is meaningful for children's learning and development because she thinks that play is the most important tool to use to promote social development. All preschool teachers emphasize that as an adult you should be present in the children's play or be nearby, participation must take place on the children's terms.
Keywords: Preschool, preschool teacher, play, learning, teaching, sociocultural perspective.
Sammanfattning
Denna studie har till syfte att undersöka förskollärarnas uppfattning och användande av lek i relation till lärande i förskolans verksamhet. Studien ska belysa och handla om att studera lekens betydelse för barns lärande, utifrån några förskollärares perspektiv.
Frågeställningen för studien är:
Hur uppfattar förskollärarna leken som redskap för barns lärande och utveckling?
För att besvara på studiens syfte och frågeställning har kvalitativa intervjuer gjorts med fyra förskollärare med genomgående lång erfarenhet. Detta metodval valdes för att få så utförliga svar som möjligt på de frågor som används under intervjun där eventuella följdfrågor kan ställas. Resultatet har bearbetats genom analys av ljudinspelningar där datamaterialet har
transkriberats. Studiens resultat visar att förskollärarna har en gemensam syn på uppfattningen av vad lek är. De menar att barn lär sig genom leken och att lekens roll har en central och betydande plats i förskolan. Det är genom leken förskollärarna har möjlighet för att nå alla barn genom deras intressen och behov. Alla fyra förskollärare påstår att lek och lärande hör ihop, det är genom leken som barnen får möjlighet till att upptäcka och få kunskap om nya saker. Förskollärarna belyser att leken är meningsskapande för barns lärande och utveckling eftersom de tycker att leken är det mest betydelsefulla verktyget att använda för att främja den sociala utvecklingen. Alla
förskollärare lyfter att man som vuxen bör vara närvarande i barnens lek eller finnas i närheten, ett deltagande ska ske på barnens villkor.
Nyckelord: Förskola, förskollärare, lek, lärande, undervisning, sociokulturellt perspektiv.
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ... 1
1.1 BAKGRUND ... 2
1.2 STYRDOKUMENT ... 3
1.2.1 Läroplan ... 3
1.2.2 Skollag ... 4
1.2.3 Barnkonventionen ... 4
1.3 BEGREPPSDEFINITION ... 5
1.4 LEK ... 5
1.4.1 Vad är lek? ... 5
1.4.2 Olika former av lek ... 5
1.5 LÄRANDE OCH UNDERVISNING ... 6
1.5.1 Vad är lärande? ... 6
1.5.2 Vad är undervisning? ... 6
1.6 LEKENS RELATION TILL LÄRANDE... 6
1.7 SYFTE ... 7
1.8 FRÅGESTÄLLNING ... 7
2 TIDIGARE FORSKNING ... 8
2.1 SAMMANFATTNING ... 12
3 TEORI OCH METODANSATS ... 14
3.1 TEORETISK UTGÅNGSPUNKT ... 14
3.1.1 Vygotskijs syn på lek och lärande ... 14
3.1.2 Sociokulturella perspektivet ... 14
3.1.3 Proximala utvecklingszonen ... 15
3.1.4 Mediering ... 15
3.2 METODANSATS ... 15
3.2.1 Fenomenografi ... 16
4 METOD ... 18
4.1 VAL AV METOD ... 18
4.2 URVAL OCH DELTAGARE ... 19
4.3 DATAINSAMLINGSMETOD ... 20
4.4 GENOMFÖRANDE... 21
4.5 DATABEARBETNING ... 22
4.6 TILLFÖRLITLIGHET ... 22
4.7 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 23
5 RESULTAT ... 25
5.1 UPPFATTNINGAR OM LEK I FÖRSKOLAN ... 25
5.2 LEKENS RELATION TILL LÄRANDE I FÖRSKOLAN ... 26
5.3 FÖRSKOLLÄRARNAS ROLL I LEKEN PÅ FÖRSKOLAN ... 27
5.4 LEKENS BIDRAG TILL LÄRANDE I FÖRSKOLAN ... 28
5.5 SAMMANFATTNING AV RESULTAT... 30
6 DISKUSSION ... 32
6.1 RESULTATDISKUSSION ... 32
6.2 METODDISKUSSION ... 34
6.3 SLUTSATSER... 35
6.4 FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ... 36
REFERENSER ... 37
BILAGOR... 40
1
1 INLEDNING
Det börjar närma sig slutet på termin sju av förskollärarprogrammet på Karlstads universitet och jag är snart färdig förskollärare efter tre och ett halvt år studier. Mitt examensarbete har jag därför valt ska fokusera på lekens betydelse för barns lärande. Varför jag valt just detta ämne är för att det under utbildningens gång varit ett ämne som intresserat mig och jag har upplevt leken som ett väldigt viktigt och stort ämne i förskolans verksamhet. Detta är någonting jag vill få mer kunskap om och kunna dela med mig av till andra.
Genom de år jag har arbetat och gjort VFU (verksamhetsförlagd utbildning) i förskoleverksamheter har jag iakttagit att förskolans verksamhet styrs av många fasta rutiner och en hel del planerade aktiviteter men också en stor del av barnens egna lekar där fantasi, vilja, tankar och känslor bearbetas. I förskolans läroplan lyfter de fram en stor betydelse om varför leken behövs i förskolan och Skolverket (2018) menar att leken i förskolans verksamhet är grunden till barns utveckling, lärande och välbefinnande.
Förskoleverksamheten behöver därför ha enligt läroplanen ett medvetet användande av leken i all dess form. Skolverket menar också att genom leken får barnen chans till att imitera, fantisera och bearbeta olika intryck vilket i sin tur ger dem möjlighet till att bilda en uppfattning om sig själva och andra människor. Lek är en lustfylld lärmetod både i den fria och planerade leken, oavsett vilken lek det är så är den viktig för barnens olika
utvecklingsområden där den sociala, emotionella, fysiska, psykiska och språkliga utvecklingen ska främjas. I leken får barnen möjligheter till att uttrycka och bearbeta sina tankar, upplevelser, känslor och erfarenheter genom förskolans trygga verksamhet, miljöer och pedagoger. Barn söker hela tiden nya kunskaper i sin lek och genom sitt sociala samspel med vuxna och barn och för att främja varje barns utveckling och lärande skall verksamheten i förskolan medvetet använda leken i ett lärandeperspektiv.
2
1.1 Bakgrund
Under tiden av utbildningen har man några gånger stött på människor som har frågat mig vad jag studerar till och hur många år den utbildningen är?
Svaren blir då: ”till förskollärare och utbildningen är tre och ett halvt år”.
Nästkommande mening blir då ofta ”varför läser du tre och ett halvt år för att bli förskollärare, leker barnen inte bara i förskolan?”
För att svara på den meningen så är leken absolut en stor del av förskolans vardag, men det är också en viktig del av verksamheten för att främja lärandet. Lekforskaren Knutsdotter Olofsson (2003) är en docent vid Stockholms universitet och professor vid före detta Lärarhögskolan i Stockholm som har forskat om leken som fenomen och om barns lek i
förskolans verksamhet. Enligt Knutsdotter Olofsson är leken en viktig del för barnen i förskolan och anses av många som en guldkant på det vardagliga livet. Men det är inte bara leken som har en stor och viktig roll i förskolans vardag, det har också lärandet. Säljö (2014) menar att Vygotskij anser att lärande är någonting som sker redan från första dagen i barns liv och sker i interaktion med andra människor och går inte att undvika i sociala
sammanhang. Förskolans verksamhet består av många sociala sammanhang och lärandet sker ständigt på olika sätt hos alla individer. Lev Vygotskij är viktig i denna studie på grund av hans arbete inom pedagogiken. Säljö anger att Vygotskij var en teoretiker och professor i psykologi som arbetade med pedagogik där hans verk och teorier blev kända i västvärlden under 1960- talet. Vygotskijs teorier har genom tiderna slagit till stort inom de
pedagogiska verksamheterna för att inspirera och är än idag verksamma och syns i förskolans läroplan (Skolverket, 2018). Säljö (2014) menar att
Vygotskij såg leken som ett verktyg för att frigöra tänkandet från det
påtagliga nuet där han ansåg att barn börjar föreställa sig verkligheten genom leken, exempelvis genom att barnet använder sig av naturmaterial för att visualisera en docka, fordon, mat osv. Säljö (2014) anger att Vygotskij vidare ansåg att det sociala samspelet är otroligt viktigt för barns utveckling och att barnet i leken lär sig de sociala regler som finns.
Lek och lärande är två begrepp som kommer att fokuseras på i denna studie och för mig förstås som två lika viktiga begrepp i förskolans verksamhet.
Begreppen lyfts också fram som viktiga begrepp i förskolans styrdokument som innebär läroplanen (Skolverket, 2018), skollagen (SFS 2010:800) och barnkonventionen (FN:s konvention om barnets rättigheter, 2019).
Skolverket (2018) menar att verksamheten ska sträva efter att varje barn utvecklar sin lust och förmåga att leka och lära samt att pedagoger medvetet ska använda sig av lek för att främja varje barns utveckling och lärande.
3
Enligt Skolverket (2018) ska detta sedan prägla den pedagogiska
verksamheten i förskolan. Knutsdotter Olofsson (2003) menar att det finns samband mellan de två begreppen lek och lärande och hon menar även att barn i lek bearbetar erfarenheter och upplevelser där en historia spelas upp och omvandlas samt repeteras. Som blivande förskollärare finner jag det viktigt att få kunskap om varför leken är en viktig del av förskolans verksamhet och vill med den här studien lyfta fram några förskollärarnas perspektiv av de två begreppen lek och lärande och vilken relation de ser mellan dem.
1.2 Styrdokument
Förskollärarnas uppdrag utgår ifrån styrdokument där förskolans läroplan (Skolverket, 2018), skollagen (SFS 2010:800) och barnkonventionen (FN:s konvention om barnets rättigheter, 2019) ingår. Genom åren förändras och revideras styrdokumenten utifrån hur samhället förändras och därav utvecklas även förskollärarens uppdrag och profession. Enligt Wahlström (2015) har förskollärarnas uppdrag blivit mer inriktat på strävan efter lärandemål och det krävs därför goda kunskaper inom läroplansteori. Författaren anger att det är förskollärarna i ett arbetslag som tolkar och skapar sin version av läroplanen där de utformar undervisning, lärande och utveckling. Läroplanen ska omvandlas från ett dokument till aktivitet/händelse utifrån den kunskap förskolläraren besitter för att främja utveckling och lärande till barnen (Wahlström, 2015). Barnens delaktighet i omvandlingen är därför också viktigt att framföra beskriver Wahlström (2015).
1.2.1 Läroplan
Under sommaren 2019 trädde en ny läroplan för förskolan i kraft och vi som är aktiva läsare av den har ej missat att den innehåller en del ändringar. Dessa ändringar innebär många nya tillägg som rör begreppet lek och ger ett uttryck av att leken därmed har förstärkts i den nya läroplanen. Under rubriken ”Lek är grunden för utveckling, lärande och välbefinnande” (Skolverket, 2018, s.8) lyfts det fram viktiga punkter. Dessa tolkas till att leken ska ha en central plats i förskolans undervisning och lärande för att skapa en miljö som ska uppmuntra till lek. Skolverket beskriver även att lek utmanar och stimulerar utvecklingen till barnens motorik, kommunikation, samarbete och
problemlösning. Enligt Skolverket (2018) ska förutsättningar för lek i förskolan ges i form av barnens eget initiativ eller introduceras av
förskollärarna och pedagogerna i arbetslaget. Detta kan t.ex. innebära att när barn inte själva tar initiativ till lek ska pedagoger se till att lek blir
introducerat och där ett flertal barn kan delta.
4
1.2.2 Skollag
Skollagen (SFS 2010:800) har som syfte att reglera vilka rättigheter och skyldigheter barn, elever, vårdnadshavare och huvudmannen för
verksamheten har. I skollagen finns det ett eget kapitel för förskolan (kapitel 8) där det i utbildningens syfte anges i § 2 att “Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda barnen en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet” och att ”Förskolan ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap och förbereda barnen för fortsatt utbildning” (SFS 2010:800, § 2)
1.2.3
Barnkonventionen
FN:s barnkonvention bekom att bli svensk lag i januari 2020. I konventionen står det om barnets rättigheter och en sammanfattning av fyra grundprinciper som ska vara vägledande och skapa en helhet. Dessa lyder:
”Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras” (FN:s konvention om barnets rättigheter, 2019).
”Barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling” (FN:s konvention om barnets rättigheter, 2019).
”Vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa” (FN:s konvention om barnets rättigheter, 2019).
”Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad” (FN:s konvention om barnets rättigheter, 2019).
FN:s barnkonventionen arbetar för att bidra till att skapa en grund för ett mer barnrättsbaserat synsätt i all offentlig verksamhet där förskolan är en del.
Utöver dessa fyra grundprinciper så lyfter konventionen punkter om att varje enskilt barn ska ha rätt till utbildning (FN:s konvention om barnets
rättigheter, 2019, punkt 28). De tar även upp leken som en rättighet för barn att få ägna sig åt (FN:s konvention om barnets rättigheter, 2019, punkt 31).
Efter en tolkning av barnkonventionen kan både grundprinciperna och de punkterna ovan kopplas till förskolans läroplan (Skolverket, 2018) där de anger betydelsen av lek för barns utveckling och lärande samt behandlar och betonar vikten av pedagogens förhållningssätt mot lek och lärande.
Skolverket betonar också flera mål som handlar om barnets rätt till att få höras, ges trygghet, utveckling och allas lika värde.
5
1.3 Begreppsdefinition
I detta kapitel beskrivs leken i förhållande till barnens lärande. Här förklaras lek som begrepp, olika former av lek, lärande, undervisning samt lekens relation till lärande. Begreppen används i detta arbete för att få syn på hur lek och lärande definieras och arbetas med i förskolan utifrån några
förskollärares perspektiv.
1.4 Lek
1.4.1 Vad är lek?
Att definiera vad lek är, är svårt. Eidevald och Engdahl (2018) beskriver att det finns olika sätt att se på lek beroende på teoretiska perspektiv. I denna studie lyfts Vygotskijs sociokulturella perspektiv som en viktig del genom hela studien. I detta perspektiv definierar Vygotskij (1995) lek som den kreativa aktivitet som sker och kallas inom psykologin för fantasi. Fantasi menar Vygotskij (1995) är grunden för varje kreativ aktivitet inom alla kulturens områden och möjliggör det vetenskapliga, tekniska och
konstnärliga skapandet hos alla barn. Vidare anger Lindqvist (1996) att denna fantasiform går att känna igen i barns lek på förskolan. Eidevald och Engdahl (2018) menar att lek kan ses som en plats där träning, utveckling, förmågor och kunskap sker. Författarna nämner även att definitionen av lek kan ses som en beskrivning av att leken har olika stadier där dessa hänger samman genom kognitiv utveckling och lämnar en plats för upplevelser att bearbetas.
Enligt Jensen (2013) beskrivs det att lek är ett fenomen med många betydelsefulla beståndsdelar som spelar in. Författaren menar att för att kunna få en beskrivning och förståelse kring ordet lek kan det definieras i ord som frivillig, rolig, spontan, lustfylld och lärande. Knutsdotter Olofsson (2003) menar att all sorts lek som sker i samspel med andra startar med en kontakt som kan ske genom kroppskontakt, ögonkontakt, skratt eller gestikulering.
1.4.2 Olika former av lek
Lillemyr (2002) beskriver att barns lek finns i olika former, han menar att de olika formerna av barns lek som ofta uppstår är låtsaslek, funktionslek, rollek, regellek, rörelselek och konstruktionslek, i dessa lekar kommer lärande och utveckling tydligt in. Författaren anger att använda sig av de olika lekformerna som verktyg i förskolan gör att förskollärarna kan följa och få syn på barnens utveckling och lärande både i grupp och hos det enskilda barnet.
6
1.5 Lärande och undervisning
1.5.1 Vad är lärande?
Lärande innebär nya kunskaper, föreställningar och beteenden. Knutsdotter Olofsson (2003) menar att lärande är en del av barnets intention, att barnen vill upptäcka och lära sig. Pihlgren (2017) anger att lärandet är något som hela tiden är i ständig rörelse, barnen undersöker och utforskar sin omgivning för att förstå och hantera den. Barnen lär sig genom att titta, lyssna och samspela där de tar in det som finns utanför och förstår det i ett vidare sammanhang. Knutsdotter Olofsson (2003) menar att lärande kan underlättas om det sker i lekens form. Lärandet handlar om att förskolläraren
tillsammans med barnet försöker förstå barnets tankar och aktiviteter,
utmanar till reflektion och till nya undersökningar och även bekräftar barnet i deras lärande. (Pihlgren, 2017) I lärandet spelar alltså såväl barn som vuxna en viktig roll som medforskare, utmanare och ledsagare där lärandet kan ses som en social process.
1.5.2 Vad är undervisning?
Förskolan läroplan (Skolverket, 2018) använder begreppet undervisning mycket. Enligt skollagen (SOU 2002:121) menas undervisning att vara målstyrda processer som ska ha till syfte att ge kunskaper som är lärande och utvecklande. Undervisning kan därför t.ex. ses som aktiviteter där
förskollärare har idéer om vad som ska åstadkommas i form av lärande (Pihlgren, 2017). Skolverket (2018) menar att förskolan står för en
undervisning som innebär att stimulera och utmana barnen med läroplanens mål som utgångspunkt och riktning. Vidare står det i läroplanen (Skolverket) att undervisning ska utgå̊ från innehåll som är planerat eller uppstår spontant, detta eftersom barns utveckling sker hela tiden. Skolverket menar att
förskollärarens uppgift blir att ansvara för det pedagogiska innehållet i undervisningen och för att det målinriktade arbetet ska främja barnens utveckling och lärande framåt.
1.6 Lekens relation till lärande
Lekens relation till lärandet menar Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2014) bör få finnas, de menar att leken är en så pass viktig och central del i förskolan att lek ska ses som en beståndsdel i den formella inlärningen för att sträva efter att uppnå lärandemålen. Författarna anger att leken kan användas som hjälpmedel genom att förskollärarna kan organisera och strukturera barnens inlärningsprocesser och arbeta på ett målorienterat
7
sätt utefter läroplanen. Ett målorienterat arbetssätt används ofta i förskolans verksamhet och Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2014) menar att genom ett målorienterat arbetssätt kan förskollärarna använda sig av den bekantskap de vuxna har med barnens egna perspektiv och engagemang.
Detta innebär att förskollärarna genom lek och samtal med barnen hela tiden har målen i tankarna och kan leda barnens uppmärksamhet till dem. En stor och central punkt inom pedagogik menar författarna är att förskollärare kan förvandla vilken vardagssituation som helst till en rolig kunskapslek och fånga barnens intentioner, tillrättalägga den pedagogiska miljön och väcka intresse för målet. Vidare beskriver även förskolans läroplan (Skolverket, 2018) vikten av att lärande sker genom lek, socialt samspel och en variation i miljön.
Barnen lär sig genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande men också̊ genom att iaktta, samtala och reflektera. Barnens lärande kan bli mångsidigt och sammanhängande om arbetssätten varierar och miljön är utmanande och stimulerande samt lockar till lek och aktivitet. (Skolverket, 2018, s. 11)
Enligt Björklids kunskapsöversikt (2005) ska man i förskolan inte skilja på lek och lärande eftersom leken utvecklar barnens motoriska, sociala, intellektuella och känslomässiga faser vilket hjälper till för att främja deras utveckling och lärande. De viktigaste redskapen förskollärare kan ha för att utmana barns utveckling och lärande är frågor som får barnen att tänka åt nya håll.
1.7 Syfte
Studiens syfte är att undersöka förskollärarnas uppfattning och användande av lek i relation till lärande i förskolans verksamhet
1.8 Frågeställning
1. Hur uppfattar förskollärarna leken som redskap för barns lärande och utveckling?
8
2 TIDIGARE FORSKNING
Jonsson, Williams & Pramling Samuelsson (2017) belyser i en artikel med syfte att undersöka begreppet undervisning med de yngsta barnen i förskolans verksamhet. I studien använder de även en forskningsfråga som styrker och hjälper dem längs vägen för att få svar på det de undersöker, forskningsfrågan lyder: ”Hur resonerar förskolans personal om begreppet undervisning
relaterat till de yngsta barnen?” (Jonsson m.fl., 2017). Studiens analys utgår från diskursteori som knyts till människors förmåga att använda
argumentation för förändring. Det menar Jonsson, Williams och Pramling Samuelsson innebär för deras studie att begreppet diskurs handlar om hur vi talar och beskriver undervisning utifrån de språkliga ramarna som är
specifika för förskolans verksamhet. Den metod som används i artikeln är strukturerade fokusgruppsamtal där frågorna har diskuterats enligt forskarnas bestämda ordning och av ledning från tre samtalsledare från olika förskolor.
De respondenter som har valts ut till studien informerades innan och alla arbetade inom samma förskoleområde och i barngrupper med ålder 1–3 år.
Det resultat som framkommer i studien är att i personalens resonemang framstår det att begreppet undervisning tillhör kategorier för två skilda diskurser. Dessa två diskurser anger Jonsson m.fl. (2017) är en kravdiskurs för personalen samt en rättighetsdiskurs för barn och föräldrar. Slutsatsen pekar därför på att undervisning i förskolan ska ses som en rättighet för barn och upplevas som något positivt med många bra innebörder för de yngsta i förskolan där. Med detta kan undervisning t.ex. menas till att vara målstyrda processer som ska ha till syfte att ge kunskaper som är lärande och
utvecklande för att främja alla barns strävan till att nå sina utvecklingsmål.
Pramling och Wallerstedt (2019) belyser i en artikel om teoretisk utveckling av undervisning och lärande i relation till lek. Den teoretiska delen är grundad i ett kombinerat utvecklings och forskningsprojekt och enligt Pramling och Wallerstedt (2019) startade projektet med ett intresse för lekbaserad didaktik i förskolan. De två frågeställningar studien har använt sig av är: ”vilken roll lek ges i förskolans undervisning och vilken syn på
lärandets innehåll som adresseras?”. I projektet har förskollärare,
utvecklingsledare och förskolechefer tillsammans med forskare studerat olika sätt förskollärare söker tillträde att medverka i barns lek. Studien pågick under tre års tid där videoinspelningar har genererats av förskollärarna i förskolan och diskuterats vidare tillsammans med alla parter i projektet. Det resultat Pramling och Wallerstedt (2019) har kommit fram till är en
betydande utveckling inom begreppet lekresponsiv undervisning, de menar att en didaktik är lekbaserad och kan ses som en basal aktivitet. Den fria leken betonas och den vuxenstyrda aktiviteten ska ha en lekfull karaktär
9
genom barnens intressen. Vidare anger Pramling och Wallerstedt (2019) att lekresponsiv undervisning handlar om att undervisningen i förskolan ska ses som en gemensam aktivitet där både förskollärare och barn ska vara
engagerade men att begrepp som undervisning och lärande ska hållas isär.
Studien menar på att lärande har ett innehåll och undervisning handlar om att skapa förutsättningar för ett innehåll. Det är viktigt att konstatera att
undervisning är en aspekt av förskolans verksamhet och förskollärarens arbete, när förskollärare deltar i barns lek med mål att utveckla barns förståelse för ett innehåll är det viktigt att vara responsiv (Pramling &
Wallerstedt, 2019). Samtidigt påpekar författarna att de inte menar att
förskollärare alltid ska gå in och delta i barns lek, barn behöver få leka själva.
Men att förskollärare idag har uppdrag att undervisa i en verksamhet som utmärks av lek, då behöver den profession och kunskap hitta sätt för att kunna svara på denna utmaning. Det är denna utmaning Pramling och Wallerstedt (2019) vill bidra till genom denna studie och med ett empiriskt och teoretiskt tankesätt tillsammans med förskollärare, utvecklingsledare och förskolechefer.
Thulin och Jonsson (2018) belyser i en artikel där syftet är att mot bakgrund av förskolans bildningsideal och betydelsen av att göra bruk av barns
perspektiv bidra till diskussionen om undervisningsbegreppets innebörd i ett förskoleperspektiv. Thulin och Jonsson (2018) använder sig av en
frågeställning i studien som är: ”hur undervisning i förskolan kan förstås i såväl spontant uppkomna som planerade undervisningssituationer?”.
Studien har en utgångspunkt i empiri, där författarna vill synliggöra och diskutera didaktiska förhållningssätt som rör förskollärarens roll i relation till barns perspektiv och lärande. Underlaget för studien är hämtade från två tidigare studier av Thulin och Jonsson (Jonsson 2016; Thulin 2011), där videoobservationer av lärarledda situationer med barn mellan 1,5–6 år samt förskollärare studeras. I resultatet belyser författarna att barns perspektiv handlar om ett sätt för den vuxne att få syn på det enskilda barnet och var det befinner sig i sin kunskapsutveckling. Thulin och Jonsson (2018) kopplar begreppet undervisning med förskolans olika situationer där barns perspektiv uppmärksammas, men även kan skapa kopplingar för vidare utveckling med ett visst innehåll. Samtidigt menar författarna att barns perspektiv ej står som enskild faktor för vad begreppet undervisning handlar om, utan en
förutsättning för undervisning sker genom att förskolläraren och barnet i kommunikation med varandra skapar kopplingar mellan barns perspektiv och ny kunskap i riktning mot ett mål. I takt med att förskolan får nya och
förändrade villkor medföljer också en kontinuerlig utveckling av
förskollärarprofessionen. Den professionen menar Thulin och Jonsson (2018) bör ha en relation och interaktion med det förskolans uppdrag. Enligt
författarna är deras övertygelse att undervisningsbegreppets innebörd går att
10
skapa kopplingar mellan bildningstradition och nya uppdrag. Barns perspektiv har efter denna studie setts som en betydelsefull del av hur undervisning i förskolan kan förstås menar Thulin och Jonsson (2018).
Tullgren (2004) belyser i en avhandling som utgår från ett sociokulturellt perspektiv och har valt att referera till Vygotskij. Tullgren (2004) menar att Vygotskij påstår att barns lek är den viktigaste aktiviteten för att kunna utveckla en kännedom om sin omvärld. Leken ska ses som en viktig del av barnens lärande i förskolan, det ska vara ett sätt att utforska sig själv och sin värld (Tullgren, 2004). Författaren anger vidare att i hennes studie har det kommit fram att lekar som innehåller olika erfarenheter av familj, mat och hem har visats som intresse hos många barn på förskolan och utgör en sorts norm som skapar en inneslutning. Som förskollärare går det då att ge förslag på lekar för barnen som har med familj, hem eller mat att göra som t.ex.
restaurang eller affär. Enligt Tullgren (2004) skapar detta större chans till uteslutning av våldsamma och stökiga lekar samt att ett planerat användande av leken som ett pedagogiskt verktyg kan gynna barnens utveckling och lärande. Författaren menar att Vygotskij anser att det barnet inte vill göra i verkligheten kan ske i leken, där finns det möjligheter för att kunna vara vad som helst, i fantasins värld. I leken går barnen in i olika roller som t.ex. polis, doktor och förälder där de också stöter på känslor som modig, glad, arg, rädd, förvånad m.m. Genom barnens lek och förskollärarnas deltagande kan
kunskap om det enskilda barnets lärande befattas (Tullgren, 2004). Enligt Tullgren (2004) är läroplanens perspektiv omöjlig att skilja på när det kommer till just lärande och lek.
Greve och Løndal (2012) belyser i sin artikel om vilken betydelse lek kan ha i relation till barns utveckling och lärande. Greve och Løndals
forskningsfråga i denna studie formuleras enligt följande: ”Vilken betydelse kan lek ha för inlärning i bemärkelse bland barn i förskola och fritidshem?”.
Greve och Løndal (2012) menar att i diskussioner om lek och lärande så blir dessa begrepp ofta skilda från varandra där lek blir förknippade med
informella situationer och lärande förknippas med undervisning. Författarna anger att den norska läroplanen för förskolan är lik den svenska läroplanen där det arbetas med en helhetssyn på lärande där omsorg, lek och lärande ska bilda en helhet (Greve & Løndal, 2012). I studien belyser författarna att sett utifrån olika teoretikers perspektiv läggs det i olika hög grad fokus på
barnens frihet, glädje och engagemang. Vidare beskriver författarna också att i lek sker utveckling och lärande utan att barnen reflekterar över det. Leken ska lägga en grund för en förståelse kring språk och kultur samt fysisk utveckling och social kompetens hos barnen i förskolan anger Greve och Løndal (2012). Studiens metod utfördes av observationer och
videoinspelningar som gjordes i samband med författarnas doktorandprojekt.
11
Genom observationerna och videoinspelningarna ville Greve och Løndal (2012) få tillgång till information om barnens livsvärld i förskolan. Resultatet redovisar att barnens egen aktivitet tar sig uttryck genom leken i ett spontant samspel med sin omvärld. Efter granskning av datainsamlingsmaterialet förklarar Greve och Løndal (2012) flera exempel på barn i olika åldrar om hur lärande i leken kan se ut. Ett exempel som författarna beskriver är en situation om en pojke som håller på att leka på klättringsområdet på förskolan. Till en början av observationerna föredrar pojken rörelser med noggrannhet på sin balans och på de nedersta grenarna av
klättringsbyggnaden. Pojken är relativt ny på förskolan och förskollärarna har sett ett behov hos pojken att vilja testa nya men grundläggande färdigheter som han sett andra barn behärska i detta klättringsområde. Pojken börjar att utmana sig själv och under den månaden som Greve och Løndal (2012) höll i sina observationer såg de en utveckling i pojkens rörelsefärdigheter. Detta exempel är ej en planerad och målinriktat aktivitet anger författarna, men genom leken påvisar det en inkludering av ett samspel med den omgivande miljön på förskolan. Greve och Løndal (2012) menar att barn uppfattar platsens egenskaper runt omkring sig där lösa föremål och fenomen skapar en spontanitet i lek som de senare använder i olika handlingar. Enligt Greve och Løndal (2012) är denna form av utveckling och lärande en bildning som bidrar till en holistisk utveckling och mognad, barns lek är bildande då den skapar en levande växelverkning mellan sig själv och världen.
Tsai (2015) belyser en artikel som har till syfte att utforska vilka strategier förskollärare använder sig av vid deltagande i barnens lek. Denna studie genomfördes vid en förskola ansluten till en grundskola i staden Hualian, Taiwan. Vid tidpunkten för studien hade förskolan två barngrupper, en för femåringar och en för tre-fyraåringar. Denna forskning utfördes
huvudsakligen med de yngsta barnen. Förskolan använder sig av lekperiod som hålls varje morgon i förskolans lärandeområden, dessa
inlärningsområden menar Tsai (2015) bestod av fyra delade områden för olika aktiviteter t.ex. språkkunskap, konst osv. I denna studie undersöker författaren om hur och varför förskollärare deltar i barns lek. Det blev därför nödvändigt för Tsai (2015) att hitta en förskola med ett inlärningsområde och förskollärare som deltar i barnens lek. För närvarande menar författaren att många förskolor i Taiwan har inlärningsområden och lägger stor vikt vid temabaserat lärande. Enligt Tsai (2015) skriver hon att för mycket delaktighet i lek kan upplevas negativt men även när det kommer till för lite delaktighet kan det också upplevas negativt. Författaren menar att det bör finnas en balans. För att hitta denna balans krävs det att förskollärarna har en god relation med barnen för att barnen ska vilja bjuda in till lek. Förskolläraren bör till en början observera barnens lek för att sedan kunna ta en lämplig roll.
12
Författaren beskriver i sin studie att hon ofta såg att när barnen lekte i dockrummet så bjuds en vuxen in i leken för att delta, här upplevde hon barnen som trygga och bekanta med miljön och de artefakterna runt om. Ett tydligt exempel som Tsai (2015) tar upp i sin studie där förskolläraren till en början observerar barnens lek för att sedan kunna ta en lämplig roll när barnen bjuder in är vid lekandet av affär. När barnen frågar förskolläraren vad hen skulle vilja köpa gör att det blir en automatisk inbjudan och
anslutning till leken. Förskolläraren kan här välja att ställa fler frågor om vad som säljs och kan på så sätt utveckla leken åt ett håll som från början inte var tänkt av barnen men som går bra eftersom en inbjudan till den vuxne har gjorts. Tsai (2015) vill dock framföra att en inbjudan till barns lek inte är till för den vuxna att ta över leken, utan det ska fortfarande vara barnens frihet att bestämma lekens utgång, handling, roller m.m. Om barnen t.ex. skulle fråga förskolläraren om hjälp i leken menar Tsai att problemet måste övervägas av den vuxna först där hen vet barnens förmåga till att lösa det själva.
Förskolläraren ska alltså försöka erbjuda den hjälp som passar de barn dom deltar i leken och dess situation, ej lösa det helt själv.
2.1 Sammanfattning
Sammanfattning av tidigare forskning ger mig kunskap om att alla forskarna lyfter betydelsen av att leken är en del av lärandet i förskolans verksamhet.
Det sker genom kommunikation och i samspel mellan barn och barn samt mellan vuxen och barn. Det som gör att forskarna skiljer sig åt är slutsatser och åsikter kring förskollärarnas deltagande i leken, vilken roll de vuxna ska ta och vad undervisning/lärande innebär. Tullgren (2004) betonar att planerad lek är viktig och främjar till barns lärande, men hon anser även att för mycket planering till leken och ett deltagande av den vuxne kan hämma barns
lärande. Tsai (2015) skriver i sin studie om att det behövs en bra balans kring delaktigheten i barns lek där förskollärarnas förhållningssätt och deltagande i leken ska variera från gång till gång. Forskarna är även överens som att interaktion och kommunikation är viktiga för barns lärande och utveckling.
Tullgren (2004) beskriver utifrån Vygotskijs perspektiv om det
sociokulturella att barn behöver utmanas för att kunna ta ett steg framåt i sin utveckling. Genom deltagande i lek kan förskollärarna få syn på det enskilda barnet och dess potentiella utvecklingszon. Greve och Løndal (2012) menar att icke planerad och målinriktat aktivitet påvisar en inkludering av ett samspel med den omgivande miljön på förskolan, barnen uppfattar platsens egenskaper runt omkring sig och skapar en spontanitet i lek som senare används genom olika handlingar för deras utveckling och lärande. Jonsson, Williams & Pramling Samuelsson (2017) har en slutsats i deras studie som pekar på att undervisning i förskolan ska ses som en rättighet för barn och
13
upplevas som något positivt med många bra innebörder för de yngsta i förskolan. Med detta kan undervisning t.ex. menas till att vara målstyrda processer som ska ha till syfte att ge kunskaper som är lärande och
utvecklande för att främja alla barns strävan till att nå sina utvecklingsmål.
Pramling & Wallerstedt (2019) anger att lekresponsiv undervisning handlar om att undervisningen i förskolan ska ses som en gemensam aktivitet där både förskollärare och barn ska vara engagerade men att begrepp som undervisning och lärande ska hållas isär. Pramling och Wallerstedt menar att lärande har ett innehåll och undervisning handlar om att skapa förutsättningar för ett innehåll. Det är viktigt att konstatera att undervisning är en aspekt av förskolans verksamhet och förskollärarens arbete. När förskollärare deltar i barns lek med mål att utveckla barns förståelse för ett innehåll är det viktigt att vara responsiv anger författarna. Samtidigt påpekar Pramling och
Wallerstedt (2019) att de inte menar att förskollärare alltid ska gå in och delta i barns lek, barn behöver få leka själva. Thulin & Jonsson (2018) belyser att barns perspektiv handlar om ett sätt för den vuxne att få syn på det enskilda barnet och var det befinner sig i sin kunskapsutveckling. Thulin och Jonsson (2018) kopplar begreppet undervisning med förskolans olika leksituationer där barns perspektiv kan uppmärksammas och skapa kopplingar för vidare utveckling med ett visst innehåll.
Att läsa igenom tidigare forskning ger mig intressanta men lite olika svar på vilken roll och i vilken utsträckning förskollärarna har möjligheter till att vara delaktiga i barns lek för att främja utveckling och lärande. Forskarna har skillnader kring definitionen av begreppen undervisning och lärande.
Begreppen diskuteras där undervisning ska ses som en gemensam aktivitet där både förskollärare och barn är engagerade. De menar att undervisning och lärande ska hållas isär eftersom begreppen inte innebär samma kunskap.
Undervisning handlar om att skapa förutsättningar för ett innehåll medans lärande redan har ett innehåll. Det diskuteras även om att begreppet undervisning kopplas med förskolans olika leksituationer där barns
perspektiv kan uppmärksammas och skapa kopplingar för vidare utveckling med ett visst innehåll och lärande. I mitt fortsatta arbete i denna studie ska det bli spännande att få intervjua och diskutera ämnet närmre med fyra verksamma förskollärare. Förhoppningsvis ska de kunna ge mig ännu fler svar på hur förskollärarna arbetar och beskriver sina roller i leken och dess betydelse för barnens utveckling och lärande.
14
3 TEORI OCH METODANSATS
3.1 Teoretisk utgångspunkt
I denna del av studien kommer teoretisk utgångspunkt att diskuteras där Lev Vygotskijs teori om det sociokulturella perspektivet beskrivs. Inom denna teori kommer begrepp som proximal utvecklingszon och mediering att bearbetas.
3.1.1 Vygotskijs syn på lek och lärande
Säljö (2014) betonar på att Vygotskij ser leken som den dominerande källan till utveckling av barnens tankar, vilja och känslor. I lek menar Vygotskij att dessa inte är så långt ifrån varandra utan börjar integrera med den verklighet som finns runt om dem (Säljö, 2014). Författaren anger vidare att Vygotskij menar att det skapas fiktiva lekar där situationer gestaltas utifrån barns handlingar och roller och barnen använder sig av sina känslor, erfarenheter och förmågor för att kunna tolka och ge leken en fortsatt utveckling.
Vygotskij menar också att i leken använder barn sin fantasi där olika
tolkningar och inre processer används i lekens handling (Säljö, 2014). Detta är något som även förskolans läroplan lyfter (Skolverket, 2018) som en viktig del till att främja barns utveckling och lärande.
3.1.2 Sociokulturella perspektivet
Lev Vygotskijs teori om ett sociokulturellt perspektiv menar Säljö (2014) innebär mänsklig utveckling och lärande som sker i samspel med barnets sociala omgivning och relationer i förskolan. För att ett barn ska få en
förståelse för olika begrepp och kunskaper krävs det att undervisningen sker i goda relationer mellan barn och vuxna där förskolläraren blir en viktig del för barnens utveckling och lärande. Författaren beskriver att Vygotskij påstår att erfarenheter och kunskap som vi har sedan tidigare kommer att kunna användas i nya situationer. I leken skapas det situationer där det gestaltas handlingar utifrån barnens erfarenheter och barnen tolkar de olika
handlingarna med sin egen känsla och förmåga där de använder sin fantasi och vilja i sina inre processer. En central punkt i perspektivet skriver Säljö (2014) är att barn och vuxna lär samt utvecklas i samspel med andra
människor i vardagen och är beroende av samspelet. Detta perspektiv har en stor betydelse för barnens lärande till utveckling i leken beskriver författaren I barnens lek dramatiserar de och använder sig ofta av vad de har sett och hört från vuxna vilket kommer från deras tidigare erfarenheter. För att främja utveckling och lärande är samspelet mellan förskollärare och barn
15
betydelsefullt eftersom förskolläraren i kommunikation med barnet kan stötta och se kopplingar mellan begrepp samt tidigare erfarenheter som barnen gör.
Enligt Säljö (2014) är pedagogens uppgift att anpassa kunskapen och undervisningen till barnets utvecklingsnivå eftersom det är först efter detta som barnet kan förstå samt tillgodogöra sig dem i den pågående processen.
Det är genom det sociala och delaktigheten som barn kan komma i kontakt med sin omgivning och bli en del i de sociokulturella erfarenheterna som där leken har en betydelse för barnets utveckling och lärande.
3.1.3 Proximala utvecklingszonen
Enligt Pihlgren (2017) definierar Lev Vygotskij den proximala
utvecklingszonen som att barn liksom den enskilda individen lär sig i sin egen takt. Lärandet ska vara inspirerande, fyllt med liv och även socialt.
Proximala utvecklingszonen beskriver författaren som det avstånd som finns mellan det barnet klarar av att göra själv utan hjälp av andra, och det barnet klarar av att göra tillsammans med hjälp från andra människor. Inom den proximala utvecklingszonen menar Pihlgren (2017) även att det finns en viss skillnad mellan vad barn kan lära sig i samspel med andra barn och vad som krävs med hjälp av en vuxen.
3.1.4 Mediering
Mediering är ett begrepp som används inom Lev Vygotskijs sociokulturella perspektiv anger Säljö (2014). Författaren menar att begreppet kan förklaras genom den samverkan som sker mellan individer och de redskap som vi människor skapat och använder för att förstå och hantera vår omvärld.
Strandberg (2017) menar att i våra aktiviteter i förskolan som ska främja utveckling och lärande använder vi oss av olika verktyg, dessa verktyg heter medierande artefakter. Användning av verktyg innebär att vi skapar en relation till världen som ska göra att vi löser problem när vi utför en uppgift.
Enligt Strandberg (2017) sker inget tankearbete utan verktyg vilket också innebär t.ex. ingen fingerräkning eller huvudräkning vid en matematisk uppgift. Säljö (2014) menar att Vygotskij belyser att språket är en artefakt och är en stor del till att vi kan tolka vår omvärld och få nya kunskaper.
3.2 Metodansats
Vid en klar problemformulering som definierar ditt valda ämne eller fenomen menar Fejes och Thornberg (2019) att nästa steg blir att fundera på vilken metodansats som kan vara lämplig för din studie. Enligt författarna används en metodansats i studier för att kunna ha koll på vad som ska studeras, hur det ska studeras och hur det kan analyseras. Ett val av metodansats hjälper
16
dig även att avgränsa och precisera ditt syfte och frågeställning (Fejes &
Thornberg, 2019). Vad som kan anses gemensamt med alla metodansatser anger författarna är att forskaren behöver välja ut och samla in det
datamaterial som ska analyseras och att varje metodansats definierar vilken typ av datamaterial som kan användas. Tanken för denna studie är att utgå från metodansatsen fenomenografi, där intervjuer använda som metod för att ge forskaren en förståelse för hur intervjupersonerna upplever det studerade fenomenet, Fejes och Thornberg (2019) menar att därmed kan fenomenets essens kommas åt.
3.2.1 Fenomenografi
Fenomenografi beskriver Dahlgren och Johansson (2019) är ett sätt att se människor som aktiva och göra världen meningsfull. Fenomenografin har sin grund i pedagogisk och didaktisk forskning där det syftar till att beskriva människors förståelse av fenomen i sin omvärld och kan enligt Dahlgren och Johansson (2019) uppfattas genom ett sätt att försöka förstå något.
Författarna anger att fenomenografi är någonting som arbetas med i kvalitativa studier. Via den kvalitativa studien i detta arbete undersöks verksamma förskollärares tolkningar inom studiens ämnesområde. Att använda sig av kvalitativa intervjuer som metodval gör att information och upptäckter kan ske via informanterna och det hjälper att analysera studiens material genom att utgå från Dahlgren och Johanssons (2019)
fenomenografiska analysmodell. Modellen är uppdelad i sju olika steg för att kunna upptäcka mönster i analysen av resultatet. Här nedan kommer en redogörelse av hur studiens resultat har analyserats fram genom de sju fenomenografiska stegen.
I det första steget beskriver författarna att det är betydande att man innan analys bekantar sig med studiens datamaterial. För att bekanta mig med materialet lyssnade jag igenom intervjuernas ljudinspelningar flera gånger, för att sedan övergå till att transkribera materialet. Efter transkriberingen lästes materialet igenom för att kunna se mönster och förstå dess innehåll.
I det andra steget menar författarna att själva analysen startar. Genom detta steg började jag skilja ut de mest utmärkande svaren från intervjuerna.
Meningar eller större delar av intervjuerna sattes ihop i ett eget dokument för att inför de andra steget lättare kunna gå igenom vad som sagts i intervjuerna.
I det tredje steget anger författarna att en jämförelse av materialet sker. I studiens dokument med text från intervjuerna påbörjades en jämförelse. I detta steg övergick dokumentet till olika stycken där likheter och skillnader samt underliggande budskap i de deltagandes svar upptäcktes.
17
I det fjärde steget beskriver författarna att det innebär att börja kategorisera dessa stycken. I detta steg kollades det på likheter och skillnader i styckena för att kunna skapa framtida kategorier. Mellan de fyra förskollärarna upptäcktes det både likheter och skillnader i deras uppfattningar om samma ämne och begrepp (fenomen).
I det femte steget menar författarna att det ska ske en artikulering i kategorierna. Det innebär enligt Dahlgren och Johansson (2019) att inom studiens valda kategorier kunna se budskapet för att vidare kunna namnge dem.
I det sjätte steget anger författarna att det är dags att namnge kategorierna genom att se på det mest utmärkande i materialet. Utifrån det datamaterial som har analyserats namngavs därför kategorierna:
Uppfattningar om lek i förskolan Lekens relation till lärande i förskolan Förskollärarnas roll i leken på förskolan Lekens bidrag till lärande i förskolan
I det sjunde och sista steget beskriver författarna att det bör ske en fas som inom fenomenografin kallas för utfallsrum. Dahlgren och Johansson (2019) menar att denna fas innebär en granskning av resultatets kategorier och hur väl dessa hamnar inom variationen för en annan kategori. Meningen med olika kategorier i studiens resultat är att de ska vara exklusiva. I studien utfördes därför vissa justeringar där viss information som informanterna har gett behövde flyttas, eller sättas ihop.
18
4 METOD
I detta kapitel beskrivs val av metod, urval och informanter, undersökningens genomförande, bearbetning av data, tillförlitlighet och etiska överväganden.
4.1 Val av metod
Valet av metod i denna studie föll på kvalitativa intervjuer. En kvalitativ metod anses vara passande vid undersökningar där forskaren vill ta reda på andra personers tolkningar om ett specifikt ämne eller fenomen. Att använda sig av kvalitativa intervjuer som tillvägagångssätt gör att upptäckter kan ske via informanter. Eftersom syftet och frågeställningen är riktat till att
undersöka förskollärarnas uppfattning och användande av lek i relation till lärande i förskolans verksamhet anses det som upptäckter informanterna ger.
Det är viktigt att välja en metod som är relevant till syfte och frågeställning. I en inblick av de kvalitativa metoderna där det i studiens fall handlar om intervjuer så besitter informanterna på den information som sökes. Enligt Christoffersen och Johannessen (2015) handlar kvalitativ forskning om att kunna gå in på djupet om det valda ämnet där det ska finnas plats för följdfrågor, beskrivningar och olika tolkningar från informanterna.
Informanterna är fyra verksamma förskollärare som arbetar på två olika förskolor. I intervjufrågorna det valts att dela upp frågorna i två delar, den första del av frågor är några startfrågor som upplevs mer personligt och i den andra delen av frågorna handlar det om lek och lärande (Se bilaga 2). Alla frågor är utgångsfrågor som kan leda till följdfrågor beroende på hur informanterna svarar. Jag har sedan tidigare ingen erfarenhet av att hålla i intervjuer och har därför använt mig av Christoffersen och Johannessen (2015) intervjuguide till hjälp. Författarna går igenom vad som bör vara med från start till slut i en intervju. En intervjuguide känns tryggt att kunna använda sig av då det ger goda och tydliga verktyg för att kunna konstruera fram sina frågor. Att förbereda frågor minskar risken till att inte få med tillräckligt med material, och det ger utrymme för fler frågor vid behov.
Intervjufrågor är öppna vilket leder till att chansen ökar för att informanten utvecklar sina svar och kan resonera kring dem samtidigt som det ger mig som intervjuare en förståelse för informantens tankar och idéer.
Christoffersen och Johannessen (2015) anger att som intervjuare innebär det ett visst ansvar som är att hela tiden tolka informanternas svar utifrån olika signaler under intervjusituationen. Dessa signaler kan t.ex. vara kroppsspråk, tonläge eller mimik.
19
4.2 Urval och deltagare
Mitt urval är två förskolor där fyra förskollärare är informanter. Dessa förskolor blev strategiskt utvalda eftersom jag redan innan intervjuerna känner till två av de fyra förskollärarna. Att använda sig av ett strategiskt urval menar Trost (2010) kallas för bekvämlighetsurval och är en praktisk metod där intervjuaren väljer de personer som finns tillgängliga i ens närhet och som passar till ändamålet. Författaren menar att i kvalitativa intervjuer innebär det att efter avslutad intervju och vid analys av datamaterialet finna mönster på vad informanterna svarar för att skapa ett resultat. Enligt Trost (2010) påverkas ej finnandet av dessa mönster genom att man har använt sig av ett bekvämlighetsurval. Studiens undersökning består av två intervjuer där första intervjun är en gruppintervju med tre förskollärare som arbetar på en och samma förskola men på olika avdelningar. Den andra intervjun är en enskild intervju med en förskollärare som arbetar på en annan förskola än de tre som nämns tidigare, men även i en annan kommun än de andra. Detta av tanke för att eventuellt kunna få svar på om de har olika synvinklar och arbetssätt kring ämnet när alla ingår i olika arbetslag och en förskollärare arbetar på en annan förskola än de andra. Alla informanter är utbildade förskollärare och har genomgående väldigt lång erfarenhet i verksamheten.
Att alla har en lång erfarenhet blev av en slump, det fanns en bekantskap med två förskollärarna sedan tidigare där information om erfarenhet existerade men de andra två förskollärarna framkom erfarenhet vid intervju. Att studien undersöktes genom intervjuer med fyra förskollärare där alla har
genomgående lång erfarenhet ses endast som positivt, de har mycket kunskaper kring lek och lärande i alla barns olika åldrar. De har även varit med i arbetet med förskolans styrdokument som förändrats och förnyats några gånger där leken, lärandet, undervisningen och utveckling lyfts som en viktig roll i förskolans verksamhet. I studien har valet skett att ge de tre informanterna från samma förskola de fiktiva namnen Lena, Åsa och Karin och den enskilda informanten från en annan förskola det fiktiva namnet Helena. Här nedan kommer en kort presentation om deras erfarenhet och vilken åldersgrupp med barn de arbetar med just nu.
Lena har arbetat som förskollärare i 30 år. Just nu arbetar hon mellan två avdelningar där ena avdelningen har barn som är 3–6 år och den andra avdelningen har barn som är 2–6 år.
Åsa har arbetat som förskollärare i 27 år. Just nu arbetar hon på en avdelning med barn som är 3–6 år.
Karin har arbetat som förskollärare i 22 år. Just nu arbetar hon på en avdelning med barn som är 2–6 år.
20
Helena har arbetat som förskollärare i 35 år. Just nu arbetar hon på en avdelning med barn som är 1–3 år.
4.3 Datainsamlingsmetod
Syftet med studien var att undersöka förskollärarnas uppfattning och
användande av lek i relation till lärande i förskolans verksamhet. Efter en del övervägande om metod kom valet fram till att kvalitativa intervjuer passade till studiens problemområde. En studie med kvalitativ metod handlar om att tolka och förstå resultat menar Christoffersen och Johannessen (2015), men det kan även finnas en viss tveksamhet kring kvalitativ metod. Enligt författarna kan en kvalitativ undersökning övergå till att handla om forskarens egna tankar, känslor och erfarenheter som påverkar resultaten beroende på hur intervjuaren tolkar svaren. Samtidigt menar Trost (2010) att det kan användas till en styrka istället då man som intervjuare ska se sina tankar, känslor och erfarenheter som en tillgång för tolkningsarbetet.
Christoffersen och Johannessen (2015) framhåller vidare att kvalitativa intervjuer är fördelaktigt när man vill förstå informanternas sätt att tänka, resonera och urskilja mönster.
Innan det var dags för intervjuerna skrevs det en samtyckesblankett med information till informanterna (se bilaga 1). För att komma i underfund med vad som skulle stå i samtyckesblanketten togs det inspiration av Trost (2010) som ger riktlinjer om att t.ex. syftet ska finnas med, men även ifrån
Vetenskapsrådet (2017) där etiska övervägande och informanternas
rättigheter bör finnas med. Första kontakten med informanterna togs via mejl där tid och plats inför intervjuerna vidare bestämdes. Christoffersen och Johannessen (2015) menar att kvalitativa intervjuer kännetecknas genom att ställa enkla och raka frågor vilket leder till att intervjuaren får breda och innehållsrika svar till sitt resultat. Intervjufrågorna formulerades utifrån studiens syfte och frågeställning samt Christoffersen och Johannessens (2015) intervjuguide. I författarnas intervjuguide ger de tips på hur en
intervju bör inledas och hur relationen mellan intervjuaren och informanterna ska utformas. Christoffersen och Johannessen (2015) menar att som
intervjuare innebär det ett ansvar som är att hela tiden tolka informanternas svar utifrån olika signaler under intervjusituationen. Dessa signaler kan t.ex.
vara kroppsspråk, tonläge eller mimik. De frågor som arbetades fram var ostrukturerade frågor som innebär att frågorna är öppna och tolkningsbara där följdfrågor och diskussioner kan ske menar Christoffersen och Johannessen (2015). Intervjuerna spelades in på en ljudfil för att enklare kunna bearbeta materialet efteråt. Christoffersen och Johannessen (2015) menar att det finns en mängd fördelar med att använda ljudinspelning för att exempelvis undgå
21
att göra snabba anteckningar under intervjuns gång och helt kunna ägna sig åt samtalet, men också fördelen med att ha möjligheten att återgå flera gånger för att kunna lyssna och hitta mönster. Intervjuerna analyserades sedan genom transkribering från de ljudfiler som sparats för de två olika intervjutillfällena. Transkriberingen genomfördes i valet att lyssna på en ljudfil åt gången samtidigt som emellanåt pausa för att hinna skriva ut sammanfattningar eller ordagrant vad som hade sagts. När transkriberingen var slutförd anordnades det analyser och kategorier där förskollärarnas svar sorterades till de valda fokusområdena. Dessa kategorier ska sedan genom resultatet ge svar på studiens syfte och frågeställning.
4.4 Genomförande
Studien började sitt genomförande med att kontakta de förskolor och
förskollärare som skulle intervjuas. Alla de förskollärare som kontaktades var villiga att ställa upp och tid och plats bestämdes. Studiens tanke från början var att informanterna innan intervjun skulle få filma sig själva i en
leksituation för att sedan titta på den själva. Detta var ingen film jag skulle få se utan endast till för att de själva skulle kunna analysera vad de såg i leken utifrån ett lärandeperspektiv. Men på grund av tidsbrist fanns det ej möjlighet till detta.
Dagen för intervjuerna är här, jag är på plats och informanterna får först läsa igenom en samtyckesblankett. Alla får var sitt papper där information kring studien, syftet och informanternas rättigheter beskrivs (Se bilaga 1).
Informanterna får skriva under med datum och underskrift om de ger samtycke till studien. Alla informanter gav sitt samtycke och vi begav oss sedan till ett rum där intervjun kunde ske ostört. Den första intervjun som framfördes var med tre informanter på en och samma förskola, de ville göra en gruppintervju och för mig var det givetvis okej. Den andra intervjun var en enskild intervju med en förskollärare som arbetar på en annan förskola än de tre tidigare. Vi satte oss ner, ljudinspelningen slogs på och intervjufrågorna startade. De första frågorna som ställdes var tre startfrågor som innebar erfarenhet, därefter övergick intervjufrågorna till att handla om lek och lärande. En del av frågorna ledde till diskussioner samt följdfrågor som var mycket intressanta för studien. Informanterna gav en inblick i deras
verksamhet och deras syn på lek och lärande. Det upplevdes ett förtroende gentemot förskollärarna i intervjuerna och det kändes som att informanterna ville förmedla sina erfarenheter och kunskap om ämnet till studien. Båda intervjuerna blev inspelade vilket är mycket tacksamt. Det gör att viktiga detaljer och information som informanterna har sagt inte missats, och underlättar studiens arbete kring analys och bearbetning av datamaterialet.
22
Den första intervjun som var en gruppintervju tog trettiofem minuter och den andra intervjun som var en enskild intervju tog tjugo minuter.
4.5 Databearbetning
För att kunna analysera det insamlade datamaterialet har transkribering gjorts, de delar av samtalen i intervjuerna som var relevanta för studiens syfte och frågeställning har sammanfattats. I sammanfattningen sorteras sedan informanternas svar där undersökning av skillnader och likheter upptäcks.
Genom en sortering av informanternas svar gör det tydligt för studien vad som kan användas resultatet och hitta mönster. Trost (2010) menar att
processen för databearbetning kan utföras i olika steg där det första steget blir att samla in material genom den metod man valt i sin studie, mitt fall
kvalitativa intervjuer. Andra steget enligt författaren handlar om att analysera materialet genom att läsa eventuella anteckningar och lyssna på inspelade ljudfiler. Det sista steget anger författaren innebär att tolka det material man har fått tillgång till. Studien startade databearbetningen med att genomföra två kvalitativa intervjuer, sedan läsa igenom några få anteckningar gjorts under varje intervju. Nästa steg blev att transkribera intervjuerna en efter en från de ljudfiler som sparats. Vid transkriberingen lyssnades det på respektive ljudfil flera gånger där det samtidigt pausades och skrevs sammanfattningar av delar av samtalet samt vissa delar ordagrant av vad som hade sagts. När transkriberingen kändes klar var nästa steg i studien att analysera och kategorisera vad förskollärarna hade sagt för att kunna hitta mönster till de kategorier och huvudrubriker som ska framföras i studiens resultat.
Kategorierna är även utförda med hänsyn till att svara på syfte och frågeställning. De kategorier som framkom och har valts att redovisa i studiens resultat är:
Uppfattningar av lek i förskolan
Lekens relation till lärande i förskolan, Förskollärarnas roll i leken på förskolan Lekens bidrag till lärande i förskolan
4.6 Tillförlitlighet
I en vetenskaplig undersökning behöver forskaren kunna redogöra för sina förhållningssätt och åtgärder som vidtagits med avsikt att stärka kvaliteten i sitt arbete. Den typ av studie som gjorts söker information från några utvalda informanter där diskussioner av deras syn på lek och lärande samt
förhållningssätt framkommer. Studien utgår från kvalitativa intervjuer där verktyg som intervjuguide har inspirerats till intervjufrågorna utefter
23
Christoffersen och Johannessen (2015). Tillförlitlighet i en kvalitativ studie menar Fejes och Thornberg (2019) handlar om att vara systematisk och noggrann i sitt arbete där ens resultat ska visas i följd av hur man har gått till väga i det insamlade datamaterialet och analysen som gjorts. Studiens
tillförlitlighet kan diskuteras genom en tydlighet och struktur i beskrivningen av arbetets tillvägagångssätt från start till slut för att nå ett resultat i kapitlet
”Metod” (s.17). I studien har det deltagit fyra verksamma förskollärare på två olika förskolor där alla har haft genomgående lång erfarenhet. Dessa
informanter har räckt för att få svar på studiens syfte och frågeställning.
I studien hade det gärna fått delta fler informanter för att kunna styrka studiens trovärdighet, men på grund av en pågående pandemi och tidsbrist har det ej varit möjligt att inkludera fler förskolor. Författare till denna studie är snart färdigutbildad förskollärare och erfar därför viss erfarenhet,
förståelse och kunskap för det studerade området. Vid intervjuerna har det dock lagts åt sidan för att endast kunna lyssna och ta in informanternas tankar och erfarenheter kring området. Men vid senare analys och databearbetning av materialet tagit fram det igen för att kunna skapa tolkningar och hitta mönster av vad informanterna har sagt. Detta menar Fejes och Thornberg (2019) kallas för poststrukturalistiskt perspektiv och är ett av flera olika sätt att tolka den insamlade datan. Alla fyra informanter godkände att intervjuerna spelades in på ljudfiler vilket i sin tur sedan skapar möjlighet för intervjuaren att flera gånger lyssna igenom intervjuerna. I intervjuerna har informanterna fått uttrycka sina uppfattningar och erfarenheter kring lekens betydelse för barns lärande. Detta medför att svaren har granskats många gånger och kunnat försäkrats om att det informanterna har sagts tolkats korrekt. Det är dock inte möjligt att säga att studiens resultat gäller alla förskollärares syn på lekens betydelse för barns lärande eftersom urvalet är en mindre grupp informanter. I studien innebär det att generaliserbarheten inte appliceras på förskollärare i stort (Fejes & Thornberg, 2019).
4.7 Etiska överväganden
Vetenskapsrådet (2017) beskriver god forskningssed och etiska överväganden. Det behövs pålitliga vetenskapliga resultat som ger ett förtroende för forskning, därför är det extra viktigt att varje forskare ska ha en god forskningssed och etik. Vetenskapsrådet (2017) anger att det finns grundläggande principer för en god forskningssed och på detta sätt går det att lita på att forskningen håller hög kvalité och är sanningsenlig.
Vetenskapsrådet (2017) är den myndighet som i Sverige har ett ansvar för frågor som rör etiska krav på forskning och menar att det finns både etiska krav på forskaren och forskningens inriktning samt genomförande. I
24
publikationen God forskningssed (Vetenskapsrådet, 2017) finns det en lista av riktlinjer som en forskare förväntas att följa. De punkter som
Vetenskapsrådet (2017) tar upp som riktlinjer är: att tala sanning, granska och redovisa utgångspunkter, redovisa metod och resultat, redovisa kommersiella intressen, ej stjäla forskningsresultat, hålla god ordning i forskningen t.ex.
genom dokumentation och arkivering, sträva efter att bedriva forskning utan att skada människor, djur eller miljö och vara rättvis i din bedömning av andras forskning.
Något som är viktigt att tänka på innan påbörjad studie är att delge information och få samtycke av informanterna. Det innebär att de etiska frågorna behöver ses över och att informanterna i studien blir informerade om deras rättigheter innan de godkänner att de vill vara med i undersökningen.
Någonting som är viktigt att veta är att man får dra sig ur forskningen precis när man vill utan att uppge anledning. Löfdahl (2014) lyfter att det är viktigt att tänka på identitetsskydd och att uppgifter som samlas in inte ska kunna kommas åt av icke berörda personer i undersökningen, detta innebär personuppgifter, namn på platser, förskola och specifika kännetecken.
Innan genomförandet av intervjun sker fick förskollärarna information om studien och dess syfte. En samtyckesblankett gavs till informanterna som de fick skriva under (Se bilaga 1). Det informerades om att all insamlad material enbart skulle användas i undersökningssyfte och att alla personuppgifter och anteckningar sedan skulle förstöras när examensarbetet är färdigställt.
Löfdahl (2014) beskriver att vid intervjuer är det viktigt att tänka på vilka frågor man ställer och hur man ställer dem för att informanterna inte ska känna sig obekväm. Vetenskapsrådet (2017) skriver att de informanter som ingår i studien ska skyddas i största möjliga utsträckning från kränkningar och belyser att det stärker informanternas anonymitet om man använder sig av fiktiva namn. Detta är något som har valts att göra i denna studie.
