En Pop i Metal-kläder
Anton Gustafsson 2016
Konstnärlig kandidatexamen Musik
Luleå tekniska universitet
Institutionen för konst, kommunikation och lärande
En Pop i Metal-kläder
En studie om att överskrida genregränser
Anton Gustafsson
Förord
Det här arbetet hade inte kunnat göras utan ett gäng nyckelpersoner i min närvaro:
Tack till:
Sandra Widman för enormt fina sånginsatser på alla fyra låtar.
Marcus J Garbom och Sebastian Kågström för era underbara vrål på två av låtarna.
Marcus J Garbom och Peter Turesson för att ni tog er tid att mixa mina inspelningar.
Jenny Lindgren, min otroligt stöttande sambo, för hjälp att hitta motivation och allmän pepp till livet och musiken.
Och sist men inte minst: tack till Erik Weissglas för din hjälpsamma handledning, din feedback och ditt peppande.
Abstract
Sedan jag var 10 år och började spela musik har jag befunnit mig i ett musikaliskt läger, nämligen hårdrocken. För ungefär 6 år sedan började jag utbilda mig i musik och fick en inblick i, och en uppskattning för, mainstream-musik, populärmusik eller pop i folkmun. Sedan dess har jag känt mig sliten mellan två världar som för mig tycks oförenliga. Varför känns det så? Är stilarna så pass olika? Jag bestämde mig för att undersöka detta genom att skriva två gitarrbaserade låtar, en metal- låt och en pop-låt, och arrangera om dem till respektive genre. Eftersom båda stilarna är så breda valde jag att begränsa mig till s.k metalcore och gitarrbaserad, ganska rockig pop i låtskrivandet.
Undersökningen gav mer kunskap om låtskrivande i stort och även specifikt i dessa genrer och vilka arrangemangsmässiga skillnader och likheter som finns mellan stilarna samt hur man kan tänkta när man ska omvandla en stil till en annan. Jag fick svar på frågor som hur kan en generisk poprefräng översättas till något som jag tycker går att headbanga till? och hur många ändringar måste jag göra i en låt för att den ska kännas som en annan stil?
Innehållsförteckning
Inledning/Bakgrund 1
Syfte och frågeställningar 3
Ordlista 4
Material 6
Metod 7
Genomförande 8
Alive (metalversion), original 8
Alive (popversion) 10
The way you like (popversion), Original 14
The way you like (metalversion) 17
Skillnad och likheter 22
Instrumentering 22
Energi 22
För framtiden 23
Referenslista 24
Inledning/Bakgrund
Under mitt musikaliska liv, från runt 9 års ålder, har en musikstil alltid varit närvarande i mitt spelande. Denna musikstil är hårdrocken. Det började med Metallica och gled genom åren vidare mot allt hårdare musik, t.ex med högre tempo, skrikigare och aggressivare sång, lägre stämda gitarrer och snabbare trumspel. Ett mer aggressivt sound alltså. I högstadiet kom jag i kontakt med den s.k dödsmetallen, där vanlig sång ersätts av skrik. Både death metal, som det internationellt kallas, och systergenren black metal var länge det enda som snurrade i mp3-spelaren och gitarrförstärkaren. Under åren har mitt spelande också tagit mig till genrer som har varit mer mainstream, som pop, blues och soul. Men under nästan hela tonåren fanns inget intresse hos mig för den typen av musik. Jag hade bestämt mig för att det var metal jag skulle spela, det blev en del av min identitet. Anton, metalgitarristen. Jag fann även någon slags stolthet i detta, alltså att spela och lyssna på musik som på något sätt kändes som att den tillhörde mig och min umgängeskrets, något som separerade oss från den stora, grå massan. Jag drogs också till metal-kulturens sätt att omfamna nästan vem som helst. Vanligt är att sätta en stämpel på kulturer som den inom metal som
”outsider-kulturer”, där folk som inte riktigt passar in kan hitta gelikar och folk att umgås med. I mitt tycke har aldrig detta stämt med metal-kultur. Det har alltid känts öppet, på ett ”om du gillar hårdrock är du välkommen”-sätt. Detta märks tydligt på festivaler som sysslar primärt med metal, där jag har blivit väldigt trevligt bemött av samtliga jag träffat och verkligen känt en gemenskap.
Fram tills slutet på gymnasiet snurrade hela min värld kring detta, metal var för mig den enda kulturen och musiken som var viktigt. Detta förändrades när jag slutade gymnasiet och började på Framnäs Folkhögskolas allmänna linje med musikinriktning. Jag var 19 år, bland de yngre i den runt 12-13 personer stora klassen, och var omringad av folk som hade växt upp med helt andra sorters stilar. Eftersom jag var mer vuxen vid det här laget och själva musicerandet var det viktiga för mig föll det sig naturligt att försöka insupa dessa ofta äldre och mer erfarna personers val av låtar med ett öppet sinne när det var dags för ensemble. Där och då förändrades min syn på elgitarren. Det var nästan som att lära sig ett nytt instrument, även fast jag ju hade med mig den tekniska aspekten från allt hårdrockande. Det andra som hände då var att jag fick en till
umgängeskrets bland de här nya vännerna, vilka nästan var helt ointresserade av death metal-bandet jag hade på den tiden och musiken jag gjorde med dem. Från mitt metal-band fanns samma
ointresse vad gällde det jag spelade i skolan. Det var redan då den första frågeställningen jag använder i detta arbete slog mig. Varför finns det nu två stycken helt separata grupper människor i mitt liv som knappt känner till varandra? Är metal och mainstream-musik så pass oförenligt? Varför känns det som att jag nästan är den enda personen jag känner till som gillar att lyssna på, och framför allt spela, både At The Gates och Jamiroquai ? På den tiden tänkte jag inte så mycket på 1 2 det, men allt eftersom tiden gick hände det igen, och igen. En stor skillnad på de olika lägren var sättet att kommunicera inom en grupp. När jag började på Framnäs folkhögskola fick jag komma i
genom att påstå att det inte förekommer någon musikteori i stilen. De mest nördiga människorna jag har träffat när det gäller skalor och rytm/taktart är metalgitarrister och jazzgitarrister. Ofta är den ena influerad av den andra i sitt spel också. Men min upplevelse är att jag har träffat många fler metal-musiker som har spelat riktigt bra men inte kunnat sätta några termer på vad de gör, än folk som primärt har spelat pop, funk, soul eller jazz. Det var alltså på Framnäs som min värld började delas i tu. Och upplevelsen blev bara starkare ju längre tiden gick. Det gamla metal-bandet
splittrades, jag började spela med nytt metal-band, jag avancerade i musikutbildningar och träffade nya musiker. Ändå kvarstod samma situation. Fortfarande, till och med nu, i slutet på min treåriga kandidatutbildning. Folket i mitt liv har förändrats och bytts ut, men de två distinkta grupperna kvarstår. Jag började alltså uppleva denna skillnad för ungefär 6 år sedan. Därför har det sedan dess funnits en tanke om att det ligger något i musiken som skapar barriären. Och jag pratar inte om en gräns som den mellan t.ex blues och neo-soul, utan om en mer grundläggande skillnad. Skulle jag dra en parallell med ett annat instrument tänker jag mig att förhållandet liknar det mellan att spela klassisk fiol i en symfoniorkester och fiol i ett countryband. Jag fick idén att utforma arbetet som jag har gjort när jag lyssnade på ett antal samlingsalbum vid namn Punk goes pop , där olika 3 metalband gör om de senaste hitsen till metal-versioner. Det är alltså ett slags album med covers av stora pop-artister framförda av metal-musiker i metal-tappning. Detta är ingenting jag har lyssnat intensivt på eller tagit mycket inspiration från, utan mest det som kläckte själva idén om projektet.
Jag tänkte att jag ville göra samma sak, fast åt båda hållen, både skriva om pop till metal och metal till pop. Jag ville reflektera mer på det än att bara göra en bra cover, att veta varför resultatet blev som det blev. Vissa låtar på albumen känns som rena covers, som musiker som rakt upp och ner spelar andras låtar, medan vissa verkligen känns genuina och skulle kunna vara skrivna av bandet som gör covern. Jag ville göra som det senare exemplet. Jag ville göra versioner på låtarna som kändes så naturliga att de skulle kunna vara original. Jag ville också skriva för alla involverade instrument själv så att jag skulle ha en total överblick.
https://open.spotify.com/album/55W1mrr1W34dPa09nKrTVe
3
Syfte och frågeställningar
Med detta arbete vill jag undersöka vilka skillnader det finns mellan pop och metal och hitta gemensamma nämnare för att bilda mig en större förståelse och kunna ta inspiration från den ena stilen till den andra, genom att skriva låtar i båda stilarna och arrangera om till respektive stil.
Forskningsfrågor:
•
Vad märker jag för skillnad mellan stilarna när jag skriver de olika instrumenten?•
Har instrumenten samma roller i båda stilarna eller fyller de olika funktioner?•
Vilken ljudbild är jag ute efter i respektive genre, vilken känsla lyssnar jag efter?•
Hur kan jag arrangera om en låt så att den känns stilren och naturlig i två helt olika stilar?•
Hur ska jag göra om en generisk poprefräng till något jag känner att jag kan headbanga till utan att förändra låten i grunden?Ordlista
Metal - Engelsk term på en musikstil utvecklad på 70-talet av band som exempelvis Black Sabbath och Judas Priest. Termen myntades eftersom band som dessa lät hårdare/tyngre än vad man kallade
”vanlig” rockmusik. Förklaringen ska enligt sägen vara en anspelning på att materialet metall är hårdare än sten. Jag använder den engelska termen i detta arbete då den svenska motsvarigheten
”metall” sällan hörs i vardagligt tal när man pratar om stilen. I detta arbeta använder jag termen för att beskriva modernare metal, ej att förväxla med ovannämnda band.
Mainstream-musik - Engelsk term som syftar på musik som gillas av den breda massan lyssnare.
Genrer kan gå in och ut ur mainstream och termen har innefattat pop, blues, hiphop och en gång i tiden jazz.
Breakdown - Parti i en metal-låt där tyngd är fokus. Ofta sänks tempo och alla instrument spelar mindre komplexa saker. Detta för att låta tyngden driva dynamiken istället för komplexitet och hastighet.
Riff - En, ofta upprepande, slinga/fras på ett instrument, något som ger karaktär till låten (tänk Smoke on the water av Deep Purple eller Final Countdown av Europe)
E-standard - Ett sätt att stämma en gitarr. De 6 strängarna är stämda (från höga toner till låga) e, B, G, D, A och E.
Drop-A - Ett sätt att stämma en gitarr. Ordet ”drop” (engelska) syftar på att man stämmer ner den lägsta strängen ett tonsteg, så att man får ett kvintförhållande mellan de två lägsta strängarna. Om man ”droppar” en gitarr stämd i E-standard kallas stämningen drop-D, eftersom lägsta strängen stäms ner till tonen D. Drop-A betyder att man har en gitarr stämd i B-standard (samma förhållande mellan de 6 strängarna som E-standard fast med högsta strängen stämd till tonen B) och stämmer ner lägsta strängen ett helt tonsteg till tonen A.
Screamsång - Typ av strupsång av skrikig karaktär. Har rötter i hardcore och punk men används ofta i modernare typer av metal. Ej att förväxla med s.k growl.
Hook - En fras i sång eller något annat instrument som sätter sig i lyssnarens hjärna och är lätt att komma ihåg. Kan t.ex vara sista melodiraden i en refräng.
Groove - Sättet olika instrument samverkar på under ett givet parti, ofta med tonvikt på rytmer. När varje instrument spelar varsitt riff bildar de tillsammans ett groove.
Voicing - Beskrivning på hur man lägger an ett ackord, i vilken ordning man lägger an tonerna och hur långt det är mellan dem.
Palm-mute - Ett sätt att på gitarr dämpa strängarna med plektrumhanden. Handleden läggs mot stallet på gitarren för att strängarna inte ska ringa.
Öppna strängar - När man slår an en sträng på gitarren utan att trycka med fingrarna på greppbrädan.
Slide - Syftar här på speltekniken att hålla ett finger på ett band, för att senare (utan anslag) föra det mot ett annat band utan att släppa, så att fingret glider längs strängen med bibehållen ton. Gäller även flera strängar/fingrar på samma gång.
Half-time feel - När instrumenten (främst trummor) har känslan att de spelar i halva tempot även fast själva tempot inte ändrats. Ackord, fraseringar och melodi spelas/sjungs ofta likadant som i full-time feel. Tyngden (och ofta virveltrumman) i partiet ligger på taktslag 3 i 4/4-takt.
Full-time feel - När tyngden i t.ex ett 4/4-komp ligger på taktslag 2 och 4 i 4/4-takt.
Equalizer/EQ - Verktyg för att förstärka och skära i specifika frekvenser på ett ljudspår.
Distortion/dist - Ordet har flera användningsområden, jag pratar om ett gitarrsound som uppstår när försteget i en gitarrförstärkare körs på högre effekt än det klarar av. Soundet får mer sustain (ringer kvar längre) och övertoner förstärks. Typiskt rockgitarrsound.
Backbeat-komp - Ett trumkomp där virveln spelar på taktslag 2 och 4.
Material
Det material jag har arbetat med är två stycken egenskrivna låtar samt ett arrangemang av varje låt, sammanlagt alltså fyra stycken verk. En av de två originallåtarna är en metal-låt, den andra en poplåt. Metal-låten arrangerade jag om till en poplåt och poplåten till en metal-låt. I detta arbete kommer jag att referera till låtarna som för Alive (metalversion), The way you like (popversion) Alive (popversion) och The way you like (metalversion). Jag skrev alla rytmer, ackord och melodier för alla instrument (sång, elgitarr, trummor, elbas) själv och spelade in/programmerade det själv i Logic Pro X på min dator. Varför jag skrev allting själv var för att jag ville ha en total överblick över projektet och själv kunna vara upphovsman till alla musikaliska idéer och förändringar längs vägens gång. När jag skrev för alla instrument kunde jag göra stilmässiga val hela tiden, vilket gör att jag och endast jag har full kontroll över slutprodukten. Sången spelades in av tre personer;
Sandra Widman (cleansång), Marcus J Garbom (scream) och Sebastian Kågström (scream).
Eftersom de bemästrar sina röster på en helt annan nivå än mig kändes det bättre att använda dem än att göra det själv. När det gällde sången hade jag tydliga, färdiga idéer om melodi och frasering, men Sandra, Sebastian och Marcus hade värdefull input vilket hjälpte till att göra idéerna mer förfinade. Gitarrerna på samtliga låtar samt bas på Alive (metalversion) spelade jag själv in genom ett ljudkort via virtuella förstärkare, medan trummor och all annan elbas är programmerade med Logic X’s förinställda MIDI-instrument som jag justerade för att få rätt sound. Jag spelade in bas själv på Alive (metalversion) eftersom ljudet till MIDI-basen inte lät roligt alls när det skulle mixas.
Jag använde två olika typer av gitarrer, en sexsträngad telecaster av märket Nashguitars stämd i E- standard samt en sexsträngad Schecter C1 Exotic nedstämd i drop-A. Gitarrerna låter väldigt olika och detta bidrog mycket till soundet på låtarna. Vid mixning av inspelningarna fick jag hjälp av Marcus J Garbom från MGstudio i Luleå på metal-versionerna av båda låtarna, och av Peter Turesson på popversionerna av båda låtarna. Som inspirationskälla till hela projektet hade jag en serie samlingsalbum som heter Punk goes pop, där etablerade metalband gör om de nyaste hitsen till sina egna metalversioner.
Inspirationslåtar för de individuella låtarna:
Beneath My Feet - Counteract (Alive, metalversion) - Den här låten, skriven och inspelad av mitt 4 eget band, är någon slags hemmaplan för mig vad gäller metal. Jag blev först och främst inspirerad av rytmen på riffet i början på låten, samt själva atmosfären som jag upplever finns på detta spår.
Two Door Cinema Club - What you know (Alive, popversion) - Jag hittade den här när jag letade 5 efter någonting jag tyckte lät poppigt fast ändå kunde fungera med rytmiseringar på ett för mig i sammanhanget relevant sätt. När jag lyssna på den insåg jag att jag även hade träffat rätt vad gällde själva känslan i låten. Det var helt enkelt det här stuket som arrangemanget skulle vara i.
Architects - Broken cross (The way you like, metalversion) - Här var det tyngden i låten som 6 pekade mig på rätt bana. Jag tog även mycket inspiration från introt, med alla gitarr-slides och flageoletter.
När det gäller The way you like (popversion) fanns ingen referenslåt. Även fast allt konstnärligt som någonsin gjorts byggs på något tidigare kan jag i detta fall inte precisera det till ett specifikt verk.
https://open.spotify.com/track/0i4SNUyE9dz8gTjF52k5fl
4
https://open.spotify.com/track/1qfYG2JrchEyJiqKnkE7YQ
5
https://open.spotify.com/track/4b7oCl6v6kyH10igobXEuy
6
Metod
Jag skrev först mina två originallåtar, och försökte under skrivprocessen att inte tänka på att de skulle arrangeras om. Jag ville att de skulle kännas så genuina som möjligt och innehålla så mycket som möjligt av vad jag känner är stilrent i respektive genre. När jag hade fått låtarna klara satte jag igång med arrangeringsarbetet. Detta är kärnan av arbetet, där jag fokuserade på likheter och skillnader mellan stilarna. Jag bestämde mig för vad jag tyckte var kärnan i varje låt, och försökte bilda mig en uppfattning om genrespecifika faktorer. Jag tog i beaktning faktorer som rytmer, frasering, tempo, tonart, tonhöjd, sound och attityd när jag gjorde arrangemangen. Jag letade fram referensmusik vars stil jag tyckte kunde passa till att göra om låtarna till respektive genre och hittade till slut Broken cross (metal) och What you know (pop). När jag väl hade idéer om hur respektive om-arrangemang skulle låta, fokuserade jag på del för del och försökte tänka ut vad som jag tyckte gjorde just det partiet till vad det var. Jag tog bara inspiration av referensmusiken till själva stilen på låten. Jag använde mina stilmässiga kunskaper och hittade vägar mot att delarna skulle fungera ihop och verkligen låta som om de tillhörde genren jag hade använt. När det gällde textskrivandet tog jag mycket inspiration från min egen erfarenhet inom musikvärlden. Jag skrev poptexten så som jag tyckte att en generisk poptext kunde vara utformad, och vice versa med metaltexten. Jag använde många rim- och översättningssidor på internet när jag skulle skriva för att hitta andra varianter av ord som antingen rimmade bättre eller kändes mer bekväma att använda i respektive stil. Att använda två stycken så pass olika gitarrer hjälpte mig att påvisa både skillnader och likheter mellan stilarna. Jag började med att spela in Alive (metalversion) med min Telecaster, eftersom ingenting annat fanns tillgängligt för stunden, och spelade sedan in samma partier igen med den nedstämda Schecter-gitarren. Efter det kom Telecastern till användning under inspelning av popversionerna och Schecter-gitarren på metal-versionerna.
Även mixen på de olika spåren blev olika för att få det att bli så stilrent som möjligt. Jag använde mina egna samt Marcus och Peters kunskaper i ljudhantering för att få en så stilriktig ljudbild på metal- respektive poplåtarna. Det kan vid första anblick verka som att metal i stora drag är mer komplicerat att mixa än pop, men låtarna är mixade med ungefär samma teknik. Den stora
skillnaden är att poplåtarna är mixade mycket luftigare med ett mer organiskt (i.e verkligt, levande) sound och metal-låtarna har ett mycket mer komprimerat och aggressivt sound, lite mer ”in your face”, men verktyg som preamps, kompressorer, delay, reverb och equalizer användes till alla fyra låtar, dock på olika sätt. Metal-mixarna är mycket mer komprimerade och equalizer har använts för att häva fram mer mittenregister än på poplåtarna, som i sin tur är mindre komprimerade och är mer s.k midscoopade (att man skär i mittenregistret) vilket framhäver bas och diskant.
Genomförande
Detta avsnitt kommer att behandla skapandeprocessen av alla 4 låtar, först original, sedan om- arrangemang i ordning. Du kan lyssna på ett ljudspår vid varje avsnitt och guidas genom låten av en formbeskrivning och en låttext. I underrubriken Musik behandlas hur skapandet av det
instrumentala gick till, alltså allt utom sång. Under Text och melodi behandlas skapandet av sångmelodier, text och frasering. En underrubrik vid namn Resultat och tankar finns i slutet av varje avsnitt som behandlar ett om-arrangemang, alltså under varannan låt. Där summerar jag hur jag tyckte att resultatet av arrangeringsarbetet blev.
Alive (metalversion), original
Lyssna:
Form
•
Intro•
Vers•
Refräng•
Vers•
Breakdown, (i 3 delar)•
Stick•
RefrängText
Vers 1
The plastic feeling of nothing the hollow mind
the premonition of failure behind every turn stuck in the rabbit hole
with no apparent exit The flame still burns bright but the temperature is sinking Ref 1
I find it hard to feel alive in this dull existence
But I keep pushing, towards something that I can gain
so i can be whole again Vers 2
The answer has always eluded me and so has the question
The darkness is blinding to me But somewhere there is hope something begs me to press on
in a sense that i’m not stranded and all alone
The obstacles are all built by me constructed by self-doubt
all meaning got lost along the way But I will make things change And you will watch me grow
into a being much stronger and wiser than before Stick
Now I see clearly where I’m going
I will not stop for anything that stands in my way My mind is clear, my stride is strong
Triumph is mine and mine alone I see through the fog now through the deception
My mind is what’s been holding me back The goal is here, the task is done Ref 2
I find it hard to feel alive in this dull existence
But I keep pushing, towards something that I can gain
so i can be whole again
Musik
När jag började spåna idéer till utformningen av detta examensarbete hade jag bestämt mig för att inte sätta några som helst begränsningar vad gällde originalversionerna av låtarna förutom att det skulle vara en metal-låt och en poplåt. Båda genrer är väldigt breda, och jag ville inte bestämma mig specifikt vilken typ av metal och pop det skulle vara, så länge jag själv tyckte det lät som metal och pop. Det första som kom fram var ett metalriff, det blev därför den originallåten jag började skriva på. Jag tog inspiration från mitt eget band Beneath My Feets musik och gjorde låten väldigt rytmisk utan så mycket fokus på harmonik, i alla fall intro och första vers, för att ha något att kunna bygga harmonik på senare i låten. Refrängen är en stiltypisk s.k single-string (man spelar bara på en sträng åt gången) gitarrytm med en bakgrund av plockade, ljusa ackord för att bilda atmosfär och få det att låta mjukare. Half-time groovet i trummorna lade jag till för att refrängen skulle få mer än ett sorts sväng och vara mindre statisk. I andra versen valde jag att göra ett alternativt versriff, något som också är typiskt i genren där refrängen egentligen brukar vara det enda återkommande
elementet, om något alls upprepas. I vissa låtar kommer ett parti man skulle kunna känna igen som en refräng endast en gång. Det alternativa versriffet gjorde jag med mer (dock inte mer än
refrängen) fokus på harmonik. I den går att urskilja olika ackord som i de sex första takterna är i tonarten, men som i de två sista takterna av den åtta takter långa sekvensen går till ett ackord utanför tonarten. Detta för att få riffet att bli mindre ”trallvänligt” och ”gulligt”.
Därpå följer ett s.k breakdown, som också är en typisk ingrediens. I många låtar kan tempot sjunka för att ge en ännu tyngre känsla, men jag valde att behålla samma tempo hela låten. Här valde jag att enbart fokusera på rytm under första halvan av breakdownet. Alla instrument följer samma rytm medan trummorna svävar ut för att skapa intensitet. I andra halvan introduceras en tydlig harmonik som både mjukar upp och höjer dynamiken i låten på samma gång. Riffet går över tre olika ackord som återigen görs tydligare av ringande strängar i bakgrunden.
Det korta riffet som kommer efter det är en brygga som jag skrev för att öka intensiteten och förbereda för sticket. Sticket bygger på introriffet, med samma grundläggande rytmer, fast lägger till ackordbyten som inte finns i introt. Vi närmar oss slutet på låten, och då jag ville lösa upp breakdownets rytmiska, atonala natur i något mer atmosfäriskt. Låten avslutas med en dubbel refräng där tanken är att höja dynamiken till max. Detta görs genom att upprepa refrängen med tillägg av ytterligare ackord i bakgrunden. Jag upplever att dynamiken tar ett sista steg uppåt i den refrängen.
pig squeal), men den som används i låtarna har en skrikig karaktär i jämförelse med andra och har sitt ursprung i hårdare punk och hardcore. I detta fall handlade det alltså om att skriva en text utan melodi, där fokus i sången ligger på intensitet, känsla och rytmer. En text i denna genre brukar ha ett ganska komplext språk, med många metaforer och idiom. Texten handlar kortfattat om att överkomma sina hinder och jag försökte hitta ett stilrent textspråk att förmedla den tanken med. I den första versen avlöser överlappande fraser varandra för att få pauser ska finnas. Jag ville att texten skulle kännas intensiv och väldigt in your face. I refrängen avlöser clean- och screamfraser varandra. Cleansången finns med för att skapa en melodi som enkelt går att sjunga med till och för att låten ska få en hook, något som är hämtat ur popmusik, då den här typen av metal är ganska
”poppig” i karaktär jämfört med t.ex traditionell death metal och black metal. Andra versen fungerar på ungefär samma sätt som den första. Fraseringen i båda verserna är ganska intensiv eftersom jag inte ville att den skulle kännas slö. Breakdownet har ingen sång, jag ville att det skulle få vara ett instrumentalt parti. Jag tänker mig en livesituation där sångarna får vila lite och fokus får ligga på de andra instrumenten. Vid ett sånt tillfälle har sångarna dessutom chans att peppa
publiken. Jag har alltid känt att den här typen av musik har sitt optimala medium på en scen och skrev låten med live-aspekten mycket i åtanke. Cleansången kommer tillbaka i sticket då den svarar på screamfraser. Detta också för att göra ett stiltypiskt, lite trallvänligare parti av sticket. Tanken med allt som händer efter breakdownet är att höja dynamiken i steg, så att klimax kommer i sista refrängen. I sista refrängen är melodi och frasering nästan identisk med första refrängen. Skillnaden ligger i texten som då i sin handling har överkommit hindren och tror mer på sig själv. Detta medför att fraseringen ändras minimalt, men jag tycker fortfarande det känns väldigt likt.
Mix och sound
Innan jag ens började skriva låten började jag leta efter ett gitarrsound som jag trodde skulle fungera. Jag visste ungefär vilken typ av ljud jag var ute efter, ett lagom distat ljud. Jag ställde equalizern så att mittenregistret framhävdes genom att förstärka vid ungefär 800 och 1600 Hz och lade på en kompressor. Jag började med gitarrsoundet eftersom jag är gitarrist och det kändes lättast att hitta en grund för ljudbilden om jag började med gitarren. Efter det kollade jag trummorna. Jag letade bland de olika virtuella trumseten i Logic pro X och fastnade för ett som lät rent och
kraftfullt. Sen fixade jag lite med equalizern så att baskaggen fick mer bas och virveltrummans mittenregister framhävdes. Bas-spåret spelade jag in själv med en elbas. Anledningen var helt enkelt att MIDI-sounden jag hittade inte lät bra. Jag distade basen lite och framhävde ungefär samma mittenregister som på gitarren. När Marcus sedan mixade den förstärkte han samma aspekter ännu mer, och med bättre resultat.
Alive (popversion)
Lyssna:
Form
•
Intro•
Vers•
Refräng•
Vers•
Refräng•
Breakdown, 2 delar•
Stick•
RefrängText
Vers 1
The plastic feeling of nothing the hollow mind
the premonition of failure behind every turn Behind every corner
stuck in the rabbit hole with no obvious exit the fire within me is strong The flame still burns bright but the temperature’s sinking Ref 1
I find it hard to feel alive in this dull existence
But I keep pushing, towards something, that i can gain I find it hard to feel alive
in this dull existence
But I keep pushing, towards something, that i can gain
Vers 2
The answer has always eluded me and so has the question
But somewhere there is hope something begs me to press on The hurdles are all built by me constructed by self-doubt all meaning got lost on the way
But I will make things change you won’t see me surrender Ref 2
I find it hard to feel alive in this dull existence
But I keep pushing, towards something, that i can gain I find it hard to feel alive
in this dull existence
But I keep pushing, towards something, that i can gain
Stick
Now I see clearly where i’m going I will not stop
for anything that stands in my way my mind is clear, my stride is strong triumph is mine, and mine alone I see through the fog now through the deception
my mind is what’s been holding me back The goal is here, the task is done Ref x2
I Don’t find it hard to be alive in this fluorescent existence I keep pushing, towards something that’s mine to claim
Musik
Hur gör man om en metaldänga till en poplåt? Jag visste i ärlighetens namn inte riktigt svaret på den frågan när jag skulle börja arrangera. Pop är ju ett så brett begrepp, vilket stuk ska jag luta åt?
sedan lyssnade på första versen i originalversionen satt jag länge och funderade på hur jag skulle åstadkomma något vettigt av de komplexa rytmerna i det partiet. Jag vände ganska snabbt på klacken och tog inspiration från andra versen istället. Det kändes som att hur jag än hade utformat ett pop-parti baserat på första versen i metalversionen hade det inte blivit bra. Jag fick verkligen noll antal idéer och för mig var det låtens helhet som betydde något. Att låten hade en stark refräng var viktigare än andra partier för mig eftersom jag upplever att en låts karaktär ofta ligger i
refrängen, så om det var något jag kände att jag kunde tumma på var det versen. Andra versen i Alive (metal) är mer melodisk och innehåller tydliga ackordbyten, vilket gjorde det enklare att göra pop av den och ändå behålla lite av karaktären. Ackorden följer med så mycket jag kände att det gick, sista takten valde jag dock att avsluta med dominanten istället för tonikaparallellen, eftersom det kändes mer som att det var dit ackorden ville. Jag valde även att upprepa första versen igen i andra versen, då jag upplever att det är vanligare att upprepa hela partier i denna still än i metal. På refrängen hade jag samma tankegångar som i introt, nämligen att det är ett ställe man måste kunna känna igen sig i. Jag fokuserade igen på att försöka replikera rytmerna i Alive (metal), men istället för att som i originalversionen spela rytmen på en ton gjorde jag samma rytm i en hel treklang, och mycket ljusare än originalet. Eftersom låten vid det här laget redan hade en ganska tydlig indiepop- karaktär, kändes det inte alls konstigt att göra den rytmen så framgående som jag gjorde den. Den stora skillnaden i groovet som helhet är att trummorna inte går ner i half-time feel efter två takter, utan håller sig i fulltime-feel hela partiet. Det föll sig ganska naturligt att göra en refräng som i sina grundbyggstenar är samma sak, fast med lite mindre dist och med tydligare treklanger. De ljusa ackorden från originalet är flyttande en oktav uppåt, och är lite mer energiska, men i övrigt ganska lika. När det gällde andra versen behövde jag inte fundera så mycket, första versen skulle helt enkelt upprepas här, i allt utom text. Och efter det följer en refräng, som inte heller kräver nån vidare beskriving, förutom att den är likadan som den första.
Sedan stod jag vid lite av ett vägskäl, hur skulle jag göra med breakdown-partiet från originalet? Jag kände att det fanns flera olika vägar att gå: Jag kunde antingen korta av det lite, och göra det till ett stick där jag lade till text och sång. Jag kunde ha gjort dem till någon slags ”klapp-refräng” d.v.s en refräng där kanske bara trummor och sång är med, för att sedan öka till en vanlig refräng. Jag kunde även ha skippat partiet helt och hållet och kanske haft ett helt annat stick istället, som inte refererar till originalet på något sätt. Men jag ville ta arrangeringsprocessen djupare och frågade mig själv vad jag tyckte att breakdownet fyllde för funktion i originalet. Med tanke på att harmoniken i originalet i det partiet är helt statisk, och musiken drivs vidare av rytmer, något som jag känner kan hjälpa att ta ner dynamiken i en låt, tänkte jag att popversionen kanske också behövde det. En slags andningspaus. Jag tog då ackorden från den senare delen av breakdownet i originalet, lade dem i ett klingande arpeggio med elgitarren, lät trummor gå över i marschvirvel och tog bort basen helt. Jag tryckte på play för att höra hur det lät och i mina öron fyllde det exakt den funktion som jag
upplevde breakdownet gjorde i originalet. Ett naturligt drop i låtens dynamik som jag senare kunde bygga på mot ett stick. Halftime-feelingen i partiet blir också en avslappnad kontrast mot resten av låten. När det var dags för andra halvan av det 16 takter långa breakdownet tänkte jag att jag skulle försöka göra det mer likt ursprunget. Eftersom ackorden inte var så knepiga att få in var det rytmen från originalet som blev utmaningen. Jag tänkte att indiepop i den stilen ofta har gitarrslingor med lite staccato-känsla i, ibland i stämmor. Efter några försök lyckades jag hitta en melodi som fungerade med rytmen och lade till en extra gitarr som lägger en stämma med samma rytm. Man både känner igen sig från originalet och det låter naturligt och stilrent. Basen kommer in igen efter åtta takters paus och trummorna ligger kvar på sitt half-time feel fast i ett backbeatkomp med 16- delar i hi-haten och några välplacerade hi-hatsläpp. Att avsluta låten efter det gick av bara farten.
Eftersom att sticket i originalet bygger så mycket på introt gjorde jag exakt samma sak i
popversionen. Jag följde samma ackord som originalet och samma stuk som introt i denna låt.
Refrängen som avslutar är i samma stil som de tidigare.
Text och melodi
I den här biten är ju den självklara skillnaden att originalet har mycket scream-sång, medan jag ville ha vanliga sångmelodier i denna version. Även texten behövdes uppdateras lite, kände jag. Introt går precis som i originalet utan sång, det får istället stå som en presentation av låten. När jag skulle ge mig på första versen satt jag och försökte hitta sångmelodier till den redan existerande texten, kom jag inte riktigt någonstans. Det fanns för många ord per rad och många rader i texten kändes rent språkmässigt som att de inte passade in i en poplåt. Jag nynnade fram några melodier och skrev om texten så att den skulle passa. Det blev samma approach som i orignal-poplåten, dvs att hitta enkla melodier, upprepa dem mycket och försöka hitta hookar. Jag lät ganska mycket av texten vara kvar, jag skalade mest bort ord så att det skulle bli mindre plottrigt, och applicerade melodin.
Refrängmelodin är en direkt referens till originalversionen, med enda ändringen i texten att sista raden (”so I can be whole again”) är borttagen. I övrigt gjorde jag melodier till scream-partierna och behöll de sångmelodier som fanns sedan originalet. Jag tyckte det kändes naturligt och såg ingen anledning att ändra på det. På detta sätt blev det dessutom ännu tydligare att det var samma låt, något som jag ju ville lägga vikt på. Andra versen tog kortare tid att komma fram till, då jag applicerade samma melodikoncept som i första versen. När själva kompet är samma som i första versen var det självklart för mig att även göra melodin liknande, så att den s.k
”igenkänningsfaktorn” blev hög. Även här kapade jag några rader i texten för att melodin skulle bli mer lättsmält och texten mindre krånglig. Andra refrängen är likadan som den första. Jag valde, efter lite velande fram och tillbaka, att inte ha någon sång på breakdown-partiet. Jag var i inspelande stund väldigt nära på att åtminstone ha Sandra att lägga några ”ah-stämmor” i
bakgrunden, men jag bestämde mig för att låta det partiet vara helt instrumental, då jag kände att en del av charmen fanns i att sången var frånvarande.
Sticket på låten kändes ungefär lika självklart som refrängen. Här behöver jag ju inte ändra på så mycket, tänkte jag. Jag skrev melodier som jag kände passade till de scream-partier som texten var baserad på. Resten behöll jag från originalet. Sångmässigt behövdes inte någon större skillnad mellan låtarna tyckte jag. Sista refrängen är likadan som de förra, förutom i text.
jag trodde att jag skulle kunna få, och jag tycker att jag nådde målet med att få låten att kännas som att den lika gärna hade kunnat vara en poplåt i originalform. Det kändes som att jag fick nya idéer vad gällde låtskrivning i pop/rock genren när jag jobbade på detta sätt. Många av partierna hade jag aldrig kunnat hitta på ifall jag skulle skriva en poplåt från start. Att grunda idéer på rytmer på det sättet jag gjorde i detta fall brukar jag bara utgå ifrån när jag skriver metal, men jag upplevde att tankarna började flöda på ett annat sätt när jag även tänkte på pop/rock på det här viset. Något jag var nervös inför var att arrangera om sången på låten. För det första behövdes en melodi istället för skrik, och för det andra var det mycket mer text än jag vill ha i en poplåt. Resultatet blev
överraskande bra. Jag trodde inte att jag skulle hitta de hookarna i sången som jag hittade, och det kändes ganska lätt att få till en bra melodi utifrån texten och fraseringarna som redan fanns. Dock känns det såhär i efterhand som att låten hade kunnat vara enklare språkmässigt. Om det är något jag tar med mig från detta är det att arbeta mer på texten så att den inte innehåller lika många
”svåra” ord. När jag lyssnar på inspelningen känns den ändå naturlig, så det kan hända att det är mitt låtskrivar-jag som bara är självkritisk och inte är nöjd. Målet med projektet var ju att göra så små ändringar jag kunde utan att det skulle låta onaturligt, vilket jag ändå tycker att jag lyckades med.
The way you like (popversion), Original
Lyssna:
Form
•
Intro•
Vers•
Brygga•
Refräng•
Mellanspel•
Vers•
Brygga•
Refräng•
Stick•
Solo•
RefrängText
Vers 1
What do you wanna be when you grow up?
do you want to fly airplanes in the sky?
Or maybe run for mayor or president?
gotta make your choice gotta raise your voice
You have so little time to make up your mind soon you’re all grown up
gotta have your life set up
Find someone you like, have a kid or two!
time is running out!
Brygga 1
make sure you look out for number one
Ref 1
Take your time
to do whatever you want to whenever it suits you Live your life
cause you got time to change your mind Take your time it’s yours to keep
don’t lose no sleep wondering how to live your life
The way you like
Vers 2
Don’t let nobody tell you you’re out of time make your own decisions
you don’t have to listen
to people who think they know what’s best for you it’s time you take the wheel
set your own ideals
’cause one thing that’s for sure; it’s not to late follow your desires
that’s all you require
don’t want an education? guess what? it’s fine!
Follow your own dreams!
Ref 2
Take your time
to do whatever you want to whenever it suits you Live your life
cause you got time to change your mind Take your time it’s yours to keep
don’t lose no sleep wondering how to live your life
The way you like
Stick
you do what you do say what you say
just make sure you go your own way this life is yours and yours alone don’t you let it go
Ref 3
Take your time
to do whatever you want to whenever it suits you Live your life cause you got time to change your mind Take your time it’s yours to keep
don’t lose no sleep wondering how to live your life
The way you like
Musik
När jag började skriva på The way you like (pop) hade jag en vision om ett ackordbaserat intro som skulle kännas ganska flytande, vilket det också blev. Den fick redan från början lite rockig karaktär.
Som kontrast mot de luftiga elgitarrerna skrev jag basen och trummorna i en tydligt åttondelsbaserat stuk. Jag ville att det skulle kännas som att basen och trummorna driver låten framåt medan
gitarrerna skapar den atmosfär jag var ute efter. I versen valde jag att ta ner det lite för att få dynamiska skillnader. En ensam elgitarr lägger brutna ackord mot en ensam sångstämma.
Trummorna håller sitt komp fast går ner i dynamik, och basen spelar ett åttondelskomp med paus på fjärde åttondelen. Detta hjälpte till att skapa en ljudbild som var lik den på introt, fast med en mer bakåtlutad känsla, med svagare dynamik. I bryggan mot refrängen som senare följer lade jag till ett
rytmiska karaktären. Den går även ner i halvtempo för att bilda ett lugn i låten som nästa del kan bygga på. Efter allt detta slängde jag in ett solo, det kändes naturligt att göra det. Det kan verka motsägelsefullt att poplåten har ett solo men inte metallåten, men i poplåtens fall (som ju blev ganska rockig) fanns det utrymme för något som la på lite krydda. När det gäller metallåten är det helt enkelt lika stiltypiskt med som utan gitarrsolo, så jag valde utan. Låten avslutas med en refräng, precis likadan som de två senaste. Jag kände att en refräng gör det bästa jobbet med att avsluta låten. Denna låt gick ganska fort att skriva. Jag kände att det jag behövde var en grund som allting kunde stå på, en känsla som hela låten fick bygga på, i detta fall fick introt stå för det. När det var klart hade jag ganska tydliga tankar om hur en vers kunde låta som kontrast mot introt, en refräng som kontrast mot en vers och sen var det bara att pussla ihop en låt. Kanske något förenklat, men det var så det kändes. Jag ville att låten skulle vara simpel, med lyssnarfokus på text och melodi, och då kändes det inte som att jag behövde lägga jättemycket energi på att göra kompet mer
komplext än vad det behövde vara. Jag menar inte att det var lättare att skriva denna låt för att det är pop, utan snarare att det gick fortare när jag väl kom igång. Kanske är det för att så pass många poplåtar jag hört bygger på liknande aspekter, kanske är det för att jag har spelat så mycket popmusik under min utbildning. I vilket fall blev jag nöjd med vad jag skrev ganska fort.
Text och melodi
I denna skrivprocess var minimalism ett ledord. Jag ville inte att den skulle vara mer komplicerad än vad den behövde vara. Pop i mina öron brukar ha ganska ”glättiga” texter och melodier. De ska sätta sig på hjärnan och texten ska vara lätt att relatera till för vem som helst. Det var i alla fall målet för mig när jag skrev låten. Texten handlar om att man inte behöver känna någon stress för att växa upp, att det aldrig är för sent att göra nya saker. Melodin gjorde jag ganska enkel, med hookar i både vers och refräng i form av fraseringar som upprepar sig så att man känner igen sig direkt.
I versen fraseras texten ganska snabbt, med fler ord på kortare tid än i refrängen. Eftersom jag ville att tyngden i låten skulle ligga på refrängen kändes det naturligt att verstexten skulle fraseras primärt i åttondelar, eftersom kompet underdelar i åttondelar, för att skapa harmoni däremellan. I refrängen försökte jag nyttja åtminstone en lång fras per åtta takter, som ska vara lätt att sjunga med i och att minnas. ”Take your time” och ”live your life” kändes som riktigt poppiga fraser som rimmar bra. För att förstärka hooken i fraserna lades en under- och en överstämma på bara dem, medan resten av refrängmelodin är utan stämmor, förutom slutklämmen, som också fick en stämma.
Jag ville inte ha någon text över rytmiseringarna i kompet som sker i refrängens sista takt, därför fick avslutet ”the way you like” ligga som en trestämmig matta över rytmerna. Det blev snyggt tyckte jag! På sticket hade jag först en idé om att följa kompets rytm, men ändrade mig när jag hade nynnat på det några gånger och insåg att istället för att förstärka rytmen blir det bättre med en helt annan rytm i sången för att skapa kontrast. Resultatet blev ett mer flytande och gungigt stick. Den sista frasen ringer också ut över solot som en dynamikförstärkare. På så sätt välkomnas solot in i ljudbilden på ett naturligare sätt.
Mix och sound
I den här låten använde jag samma inställningar som i Alive (popversion). Samma gitarrsound, fast med något mer dist. Samma basljud och samma trumljud. När Peter och jag mixade denna låt försökte vi få mixen att kännas varm och mysig. Till det använde vi olika kompressorer, EQ’s, några dist-plug-ins och en plug-in som gör att det låter som om det vore inspelat på ett gammalt
rullband istället för på en dator. Detta gav en luftig och lite gammaldags känsla, som på en LP- skiva.
The way you like (metalversion)
Lyssna:
Form
•
Intro•
Vers•
Brygga•
Refräng•
Mellanspel•
Vers•
Brygga•
Refräng•
Stick•
RefrängText
Vers 1
What do you wanna be when you grow up?
where do you see yourself?
these questions need answers maybe run for president running the schemes gotta make your choice
Take your time
to do whatever you want to Live your life
cause you got time on your side Take your time
determination fueled by passion
you build your own world from the bottom and up (here’s to making it count)
making it count Brygga 2
Make sure you look out for number one Ref 2
Take your time
to do whatever you want to Live your life
cause you got time on your side Take your time
it’s yours to keep and to cherish live your life
The way you like
Stick
you do what you do say what you say
just make sure you go your own way this life is yours and yours alone don’t you let it go
Ref 3
Take your time
to do whatever you want to Live your life
cause you got time on your side Take your time
it’s yours to keep and to cherish live your life
The way you like
Musik
I detta arrangemang låg för mig den stora utmaningen. Jag är van att spela bägge stilar, och för mig har det alltid känts lättare att förenkla en låt utan att den tappar karaktär än att göra den mer
komplex, något jag förstod att jag var tvungen att göra med detta arrangemang. Jag började med att lyssna igenom The way you like (popversion) ett par gånger för att få en ordentlig känsla för karaktären. När jag väl började kläcka idéer insåg jag ganska snabbt att jag aldrig skulle kunna få till ett tungt metalriff av introt ifall jag använde ackorden på samma sätt. För en gångs skull hittade jag rätt på första försöket när jag provade att spela samma ackord, men att varje ackord skulle hänga kvar dubbelt så länge. Jag lade till lite rytmer och ett par välplacerade flageoletter i tersstämma i kompgitarren för att det skulle kännas mer autentiskt, och sen var jag nästan hemma. Till dessa aspekter fick jag inspiration av Architects’ låt Broken Cross. Även trummorna fick gå ner på s.k halftime-feel och basen fick följa gitarrytmen. Men det som saknades var en referens till det ljusa ackordplocket som finns i pop-introt. När jag försökte lägga in ungefär samma sak i olika voicings blev jag inte nöjd hur jag än vände på det. Det kändes inte metal. När jag sedan lyckades släppa tanken på att detta arr slaviskt måste följa originallåten lät jag en tremolo-slinga fylla hållet efter ackorden. Den är baserad på samma toner som ackordplocket och jag tyckte att den lyckas fylla funktionen, även om det blev längre ifrån originalet än vad jag tänkte. Det fanns ändå ingen hook där, resonerade jag. I versen går trummorna upp i fulltime-feel för att ta bort en del av tyngden från introt. Jag ville försöka följa den dynamiska kurvan från originalet. Gitarrerna tunnas ut även dem, och spelar sextondelsrytmer på en sträng i taget. Alla ackorden finns representerade i samma ordning som i originalet fast utan färgningarna. Basen följer fortfarande gitarrerna slaviskt. Jag såg ingen anledning att sväva ut, det kändes inte stiltypiskt.
När versen hade hittat form satt jag fast ett tag. Hur skulle jag referera till bryggan i originalet på ett bra sätt? När jag spelade den i originalstuk med kvintackord lät det för mycket klassisk rock om det.
När jag spelade den i samma stuk med samma rytmer med en ton åt gången lät det bara tunt. Jag gav upp efter ett tag och tänkte att jag sover på det. När jag tog tag i det dagen efter och lyssnade på det senaste försöket (det med en ton i taget) kände jag igen hur tunt det lät, men då slog det mej.
Tänk om jag skulle göra det ännu tunnare? Jag tog bort allt basregister och diskantregister och lämnade en sån där ”telefon-ton” i soundet, sådär så det låter burkigt. Sen klippte jag lite i gitarrerna så att de resulterande rytmerna skulle få det stiltypiska producerade, icke-organiska soundet. Helt plötsligt hade jag en brygga som öppnade för refrängen riktigt bra, fast på ett helt annat sätt än jag
hade tänkt på originallåten. I originalet ville jag ha bryggan att agera som en slags ramp, en gradvis höjning av dynamiken mellan vers och refräng. I metal-versionen fick bryggan istället skapa ett slags vakuum för att ge refrängen större genomslagskraft. För att förstärka den effekten fick trummor och bas ta en paus under dessa två takter. Återigen lyckades jag hitta något som hade helt olika skepnader fast fyllde exakt samma funktion, åtminstone i mina öron. Refrängen fick även den, precis som introt, gå ner i halftime-feel i trummorna. Jag lade till en arbiträr rytm i baskaggen för att det kändes mer rätt i stilen. Jag ville åt samma tyngd som hade funnits i introt. I övrigt är nog refrängen det som rent kompmässigt blev mest likt originalet. Bas och kompgitarr spelar samma sak som i originallåten förutom att ackorden saknar ters och att det finns en sextondelspaus. Ackorden är samma och spelas på samma sätt som i poplåten. Det som skiljer mest är plockgitarren från originalet som är ersatt av en åttondelsmelodi. Den underdelningen använde jag för att den finns med även i poplåten, och jag tyckte att den skulle refereras till på något sätt. Efter refrängen kommer introriffet en gång till, fast till skillnad från poplåten är det lika långt som första gången, och inte kapat på hälften. Jag tänker att instrumentala delar i pop är mer en transportsträcka fram till partier med sång, medan metal lägger mer fokus på det instrumentala och att det i stilen har ett större värde i sig, därför fick det behålla sin ursprungliga längd.
När jag kom till andra versen funderade jag på hur jag skulle lägga upp den. I originalet är ju första och andra versen likadana kompmässigt, men i metal är inte det lika vanligt. I metalcore är det vanligare att ett riff inte återkommer, eller återkommer i en annan variant. Jag valde att göra en andra version av samma riff. Det resulterande riffet följer samma ackord och samma grundläggande rytm, men istället för att vara palm-mutat är det spelat med öppna strängar och utan pauser för att det ska ha en högre dynamik och kännas mer energiskt. Trummorna håller precis som i första versen ett komp i fulltime-feel. I andra hälften av partiet ville jag skapa en referens till den gitarrytm som finns i originalet, fast mer i metalstuk. Jag valde att låta gitarren spela så kallade false chords bestående av tonplatserna sekund och ters utifrån första ackordet sett, då sekundstämman som bildas ger en i mina öron härlig dissonans som känns väldigt stilren. Ackorden spelas till skillnad från originalet i punkterade åttondelar istället för raka åttondelar med en paus i mitten. Andra bryggan är ungefär likadan som första gången, men jag ville att det skulle skilja på detaljnivå, av samma princip som i andra versen. Därför är det två gitarrer (en mörkare och en ljusare) istället för en ensam samt att det är sönderklippt i en annan rytm i slutet. Refrängen som följer är identisk med den första. Sticket i originallåten är så pass tydligt rytmiserat att jag valde att inte göra så mycket med själva rytmen. Jag ändrade ytterst lite på den och fick fram ett tydligt metalriff ganska direkt.
Detta var ett av de få ställena i låten där jag inte behövde vrida och vända på saker för att det skulle låta stilrent. Till och med bygget i slutet fick vara kvar. Skillnaden är att istället för att bygga upp till ett solo bygger sticket upp direkt till slutrefrängen. Sista refrängen är till musiken sett likadan som
airplanes in the sky?”. Den som någon gång har lyssnat på en hårdrockslåt lär, precis som jag gjorde, känna att det andra exemplet av de två inte hör hemma bland dubbelkagge och screamsång.
På detta spår fortsatte jag. Jag försökte behålla så mycket som möjligt från originaltexten men bytte ut text och frasering enligt samma princip som är beskrivet ovan. I refrängen kommer en ändring som jag inte hade planerat före bara någon timme innan det var dags att lägga sång på låten; melodi och text är inte samma som i originalet. När jag satt och nynnade på originalmelodin mot
metalbakgrunden insåg jag att jag inte alls tyckte det lät rätt. Det lät inte alls så episkt och storslaget som jag ville att det skulle göra. Det fanns för mycket text och melodin gick för lågt för att ge rättvisa till kompet. Jag ville dock inte byta ut några av sångfraserna mot scream, utan att det bara skulle vara cleansång. Det jag gjorde var att ta bort och ändra några ord, utan att ändra textens innebörd, så att det blev färre stavelser att sjunga. Under inspelningssessionen sjöng Sandra den melodi som jag hade instruerat, men jag kände att det saknades något, efter några minuters tänkande och några förslag kom vi fram till en överstämma som blev väldigt ljus, vilket gjorde susen. Nu fick refrängen exakt den episka karaktär jag hade sökt. Eftersom Sandra egentligen inte är van att sjunga i den här stilen (även fast hon gör det extremt bra) så fick jag instruera henne hur hon kunde sjunga fraserna. Efter att jag hade sagt att hon skulle sjunga kraftfullt med långa fraser, med fokus på vokaler samt ”tänk dig att du står på en bergstopp och sjunger för hela världen” så förstod hon hur jag menade och resultatet blev bättre än vad jag hade hoppats på innan. Andra versen gick mitt tankesätt ungefär som på den första. Jag bytte ut några fraser för att få det att låta djupare fast med samma innebörd i texten. Jag kände mig dock tvungen att ändra fler fraser i denna vers då jag inte ville att det skulle kännas för glatt. Andra refrängen är identisk med första. I sticket är fraseringen och texten identisk med poplåten, men eftersom jag valde att lägga scream istället för cleansång fick den en helt annan karaktär, vilket jag blev nöjd med. Det ligger en helt annan sorts energi i scream, vilket jag fick ett tydligt exempel på nu, en energi som kompletterade partiet extremt bra.
Sista refrängen är likadan som de förra med undantaget att det finns scream-fraser som svarar på cleansången, något som lades till spontant under inspelningstillfället när Marcus och Sebastian spelade in scream till låten. Jag tyckte det var en god idé och det hjälpte till att skapa ett avslut på låten, lite på samma sätt som solot gör i originalet, på nåt sätt. En sista höjning av energi och dynamik.
Mix och sound
Jag använde samma inställningar som i Alive (metal). Samma trumljud, samma gitarrljud och samma basljud. Det kändes onödigt att försöka hitta något annat för sakens skull när det soundet jag hade lät både bra och stilrent. När jag och Marcus mixade The way you like (metalversion) ville jag ha den att låta intensiv, aggressiv och energisk. Vi lade på lite dist på alla sångspår och lade på flera kompressorer på alla spår, så att varje spår hade mer än en. Vi jämnade ut med limiters och de- essers. Detta gav en ljudbild som går till högsta intensitetsnivå direkt och känns full av energi. Det man (medvetet) förlorar med att göra på det här sättet är känslan att det spelas på riktigt, av fysiska instrument. Men för mig är det en del av soundet i den här stilen, det ska låta producerat och kliniskt.
Resultat och tankar
Den utmaningen jag hade i den här låten var att få allt så tungt och kraftfullt som jag ville ha det.
Det första jag skrev på låten var refrängen, som jag inte kände att jag behövde göra mycket alls med. För att få det att kännas ”metal” behövde jag inte göra så mycket mer än att sätta dit ackorden
där de är på originalet, lägga till en gitarrmelodi, ändra fraseringen i sången och kapa några ord i texten. Jag tycker den blev väldigt lik utan att kännas krystad. Att spela alla ackord dubbelt så länge i introt gav också den tyngd jag sökte. Även i denna låt kände jag att jag fick nya idéer som jag inte tror att jag hade fått om jag inte hade haft en låt av helt annan genre att utgå ifrån. Ett exempel är verserna, som blev mycket simplare i sin form än de blev i metallåten, men ändå fick en bra tyngd och en annan energi än originalet. I detta arr kändes det också som att skillnaderna mellan genrerna krympte ju längre jag höll på. I det stora hela var det enda jag behövde göra för att få den poppiga, hookiga refrängen att gå att headbanga till att spela in sången med en mer energisk känsla, sänka tempot i trummorna och lägga något tyngre gitarrer. Till och med i den allra största skillnaden mellan de två stilarna, sången, hittade jag många fler gemensamma nämnare än jag hade trott. Till exempel gick min uppfattning om att metal och pop har olika harmonik. Samma harmonik som jag upplevde glad och flygande i originalet fick i metalversionen en rejäl tyngd och kraft. Fraseringen i skriken i låten refererar mycket till poplåten, vilket blev både stilrent och snyggt i min mening. I stort tycker jag såhär i efterhand att låtarna blev väldigt lika. Även fast känslan i dem är helt olika är alla viktiga faktorer samma i båda verken. Mycket av skillnaden hade i min värld mycket att göra med sound, samt några få speltekniska aspekter. Jag trodde att det skulle vara mycket svårare att arrangera om en poplåt till metal. Under processen tänkte jag hela tiden att den skulle kännas som en cover. Istället, när allt var klart, kände jag att den låten faktiskt (förutom texten) blev mer stilren än metallåten som var original.
Diskussion
Skillnad och likheter
När detta arbete blev klart kände jag att jag hade nått målet. Åtminstone till en viss grad. Jag har fått en djupare förståelse för skillnaderna mellan de två stilarna, och jag har kommit till insikter om låtskrivning och arrangering under processens gång. Jag har även kommit till insikter som jag inte trodde att jag skulle komma till. T.ex kändes det bitvis lättare att arrangera om låtarna än att skriva dem, och jag tror jag överlag blev mer nöjd med arrangemangen än originallåtarna. Jag tror att den känslan kan bero på att det fanns en viss distans till låten när jag arrangerade om den, eftersom det var ett färdigt verk. Det var som att jag satte mig och skulle arrangera om någon annans låt, och blev därmed mindre självkritisk. Som jag skrivit under ”Genomförande”-kapitlet kände jag från början att själva utmaningen i detta arbete låg i arrangerandet, men det visade sig att den biten kom mer naturligt än jag trodde. När jag började detta arbete hade jag någon slags föraning att jag skulle kunna peka ut större, mer konkreta skillnader när jag var klar än vad jag kunnat innan, men
resultatet blev nästan tvärtom. Det inser jag nu när jag har fått jobba med stilarna sida vid sida, och kunnat jämföra. Jag har upplevt fler och fler gemensamma nämnare mellan dem. Jag behövde ändra mycket mindre på olika faktorer för att få en stil att, i mitt tycke, helt, fullt och övertygande kunnat övergå i en annan.
Instrumentering
En sådan faktor var sången. Visst, lite ändring i frasering och text behövdes för att det skulle låta stilrent, men sången var från början det jag trodde skulle bli allra svårast att göra om. Jag utgick från att det skulle bli svårt att göra en bra melodi baserat på atonala scream-verser, vilket är en av sakerna jag blev mest nöjd med under projektet. Jag var rädd att det skulle kännas krystat och fånigt, som att lägga till något som inte skulle vara där. Och det skulle det ju inte egentligen, då Alive var skriven som metal-låt. Men jag behövde inte fundera länge innan jag hittade första versfrasen, och sen föll allt annat på plats, helt utan att det kändes just krystat och fånigt. För de andra instrumenten jag ganska goda föraningar för hur jag skulle skriva. Basen på poplåtarna är mer lekfull och spelar mer fritt, till skillnad från metal-låtarna där den slaviskt agerar som en blandning mellan trummor och gitarr och följer dem till punkt och pricka. Gitarrerna är mycket mer
framhävda i metal-låtarna, och spelar ofta melodiska riff som är mer komplexa än gitarrspelet på poplåtarna. Trummorna spelar ungefär samma sak, den stora skillnaden är kaggen, som ofta följer samma rytm som gitarr och bas. Allt detta var ganska självklart från dag ett och jag kan inte säga att jag kom till många nya insikter under arbetets gång.
Energi
De skillnader jag hittade när jag arbetade med detta var i själva energin av låtarna. En generisk poplåt kan vara väldigt dansant och energifylld, men aldrig på samma sätt som en metal-låt. Detta är något jag alltid har upplevt. Det jag märkte nu var dock att dessa energier var svårare att skapa bryggor mellan än jag trodde. När jag hade skrivit The way you like och var i farten att göra om den till metal hade jag lite huvudbry vad gällde just energin. Originalversionen kändes ganska lugn på något vis, och tuffar på ganska odramatiskt med sina åttondelar, åtminstone till en början. Jag ville från början att metal-versionen skulle kännas som en ljudmässig smäll i ansiktet från första ton.
Efter lite funderande löste sig detta väldigt bra, men det slog mig då, efter något misslyckat försök,
att hur viktigt det var att försöka få den där känslan av energi att falla på plats. Det var bl.a därför jag kände behovet av ett trumkomp i halftime-feel. De två vägar som fanns att gå var att försöka göra låten mer aggressiv och på så sätt få den att kännas snabbare eller att göra den så tung som möjligt och skapa energi på det viset. Det senare kändes mycket naturligare och jag behövde tumma mindre på de centrala faktorerna i låten.
För framtiden
En sak jag verkligen skulle rekommendera någon som vill försöka sig på att börja skriva musik i en stil hen är ovan att spela är att göra som jag och skriva en låt i valfri stil och arrangera om den. I mitt fall kändes det, som nämnt ovan, enklare i nästan alla aspekter. Och bättre. När jag t.ex lyssnar på de två metal-låtarna känns The way you like mycket mer som det jag vill skriva. Mindre
komplext och mer fokus på text och frasering/melodi. Ändå var det inte originalversionen. Såhär när jag ser tillbaka på processen inser jag att jag försöker skriva mer komplexa riff än jag egentligen vill när jag skriver metal. Varför det är så vet jag inte, det får bli ämne för ett annat arbete. Jag märker samma skillnad när jag lyssnar på popversionerna i den mening att jag märker att jag gillar harmoniseringen på Alive bättre, och då är den också om-arrangerad. Av nån anledning kommer nästan alltid fram till harmonik som jag trivs bättre med när jag jobbar med tyngden som finns i metal. Inte bara i moll, utan även i dur. Jag vet inte riktigt varför det blir som det blir, men det har varit och är en väldigt bra lärdom jag tar med mig från det här till framtida låtskrivande. Jag kommer definitivt att använda mig av mina nyvunna kunskaper när jag skriver musik till metalbandet Beneath My Feet men även när jag skriver i andra genrer.
Referenslista
Fonogram
”Broken Cross”, Lost forever // Lost together: Architects (2014): Epitaph records, URL: https://
open.spotify.com/album/1j8JsxOsu9e0ChyFO5KOpc (hämtad 20/5 2016)
”Counteract”, Origins: Beneath My Feet (2014) URL: https://open.spotify.com/album/
44gsnzV5btsoklWxS9UfD0 (hämtad 20/5 2016)
Punk goes pop vol. 6 (2014) Fearless records, URL: https://open.spotify.com/album/
55W1mrr1W34dPa09nKrTVe (hämtad 20/5 2016)
”What you know”, Tourist History: Two Door Cinema Club (2010) Kitsuné Music, URL: https://
open.spotify.com/album/4V1rQRHuuOWs8fXRl16OMY (hämtad 20/5 2016) Hemsidor
MGstudio URL: http://www.mgstudio.se (hämtad 20/5 2016)
