Kandidatuppsats
Aktörer och artefakter
Ett samtida perspektiv på bibliotek och
automatisering
Författare: Anders Sveen
Examinator: Joacim Hansson Handledare: Angela Zetterlund Termin: HT13
Ämne: Biblioteks- och
English title: Actors and artefacts, a contemporary perspective on libraries and automation
Abstract
This bachelor thesis examines the activities and values associated with automation and technical development at four Swedish research libraries. It does so by applying textual analysis to annual reports and job advertisements from the respective libraries. The study also questions whether some assumptions of automation have changed or remain over time, and includes a short historical discussion in relation to the contemporary analysis. As an added perspective it introduces the methods and philosophies of French sociologist Bruno Latour. The author reflects on the merits of Latour in research of library automation. The study reveals that automation, though rarely discussed as a contemporary phenomenon in itself, is an ongoing process closely associated with activities such as system updates, organizational change and competence development. Narrative analysis of the primary sources shows that the libraries connect technology with an idea of evolution and growth, and create a divide between technical-related practice and library activities in general by assigning them different values. These are recurring themes that have changed little over time. Taking Latour into consideration, the study observes that the social and technical aspects of the automation process are integrated to the point of invisibility. Library automation moves forward by circling back in a repeating pattern, picking up and developing technology and organizations along the way, while the main purpose of automation rarely change. In conclusion, the methods of Latour are useful for deepening our understanding of the social and shifting dynamics between technical change and human factors in contemporary library automation.
Keywords: Automation, Bruno Latour, University libraries, Technical change, Textual
analysis
Ämnesord: Automatisering, Bruno Latour, Universitetsbibliotek, Teknikutveckling,
Innehållsförteckning / disposition
1. Inledning ... 2
1.1 Bakgrund och forskningsöversikt ... 2
1.2 Problemformulering och frågeställning ... 3
1.3 Avgränsningar ... 4
2. Metod och teori ... 5
2.1 Definition av begrepp ... 5
2.2 Textanalys och materialbeskrivning ... 5
2.3 Undersökningens steg ... 7
2.4 Bruno Latour i ett BoI-sammanhang och Latour som metod ... 9
3. Automatisering på bibliotek - nu och då ... 10
3.1 Samtida tendenser ... 10
3.1.1 Verksamhetsberättelser ... 10
3.1.2 Platsannonser ... 15
3.2 Teknikhistoriska trender ... 18
3.3 Biblioteken och tekniken ... 20
4. Diskussion ... 24
4.1 Slutsats ... 26 Sammanfattning
1. Inledning
En dag när jag sökte efter något, vad exakt har jag nu glömt, i den magasinerade delen litteratur rörande biblioteksväsen på KTH Biblioteket noterade jag att en stor del av böckerna tycktes behandla automatisering. Jag plockade ut några av böckerna och började bläddra i dem. Flertalet framstod som manualer och handböcker för bibliotek som ville utveckla automatiserade söksystem och hänga med i den tekniska utveckling, andra verkade närma sig en problematisering av frågan i hur biblioteken bäst skulle automatiseras, om ens alls.
Mängden böcker i sig väckte en förståelse för att detta varit ett viktigt ämne i
bibliotekshistorien, och inget som skett självklart eller smärtfritt. Jag lånade flera av böckerna, fortsatte skumma med nyväckt nyfikenhet och kollade sedan på hyllan där biblioteksrelaterad litteratur från den senaste tio åren står. Ingen av böckerna handlade om automatisering. Var det bara ordet som inte längre användes? Jag trodde att jag förstått vad
biblioteksautomatisering, något jag vetat ganska lite om och sällan reflekterat över, innebar efter att ha läst lite i den äldre litteraturen, men nu var jag inte lika säker. En del tankar dök upp i huvudet. Vad var automatisering och vad är det? Är vi färdigautomatiserade och när hände det i så fall? Sakta började några av de här funderingarna ta form och fokuseras till ett möjligt uppsatsämne. Samtidigt hade jag läst en introduktion till Bruno Latour, en fransk sociolog, som syftade till att lyfta fram den relevans Latours teorier kan ha för biblioteks- och informationsvetenskap. Intresserad av dessa tankar började jag läsa in mig på Latour. Det kändes utifrån vad han skrivit som han skulle kunna säga något om hur biblioteken använde teknik, och jag ville förstå Latour bättre för att i förlängningen förstå mer kring biblioteken och automatisering, kanske även få svar på de frågor som dykt upp i mitt huvud. De flesta frågetecknen rörde samtiden och förändringen både i fråga om terminologi och fokus från tidigare. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var men något tycktes ha försvunnit eller förändrats, samtidigt som jag visste att tekniska tjänster fortsatte utvecklas på
biblioteken. Efter att ha skaffat mig en teknikhistorisk översikt av biblioteksautomatisering beslöt jag mig för att utgå från ett aktuellt perspektiv på teknikutveckling. Den här uppsatsen är en observation av nuläget i biblioteksvärlden vad gäller automatiserade
biblioteksfunktioner och system, men gör inga anspråk på en heltäckande beskrivning. Ett av uppsatsens huvudfokus är att se om det går att se utvecklingen ur ett annat perspektiv, för att på så sätt kasta nytt ljus över automatisering av bibliotekstjänster, och få en ökad förståelse för hur vi arbetar med och använder ny teknik i bibliotekssammanhang.
1.1 Bakgrund och forskningsöversikt
Automatiseringen av bibliotekstjänster startade på allvar på 1960-talet när till att börja med kataloger blev datoriserade. Under 1970-talet fortsatte utvecklingen gradvis för att under 1980-talet öka kraftigt när priser på datorer sjönk och gjorde det möjligt för bibliotek att skaffa fler maskiner, och marknaden som tillgodosåg behoven av automatiserade
bibliotekssystem växte. I sin artikel From Acting Locally to Thinking Globally: A Brief
History of Library Automation (Borgman, 1997), ger Christine L. Borgman en bra överblick
mening ges företräde där fokus tidigare varit de klassiska biblioteksfunktioner som datoriserats, eller stått inför att göra det. En oumbärlig källa för min förståelse av automatiseringsutvecklingen i Sverige fram till denna punkt i tid är Lena Olssons
doktorsavhandling Det datoriserade biblioteket - maskindrömmar på 70-talet (Olsson, 1995). Jag kommer längre fram i uppsatsen att återkomma till Olssons avhandling när jag sätter analysresultaten från mitt empiriska material i relation till ett historiskt sammanhang. En senare studie som i hög grad reflekterar kring och problematiserar konceptet automatisering, och samtidigt sätter automatiseringsprocessen i en social kontext är Taken for granted - The
Construction of Order in the Process of Library Management System Decision Making (Olson
2010) i vilken författaren undersöker själva beslutsfattningsprocessen i val av
bibliotekssystem, och belyser därigenom ett relativt outforskat perspektiv på automatisering i bibliotek. Olson visar genom nära studier av flera fall hur mänskliga och sociala faktorer spelar in i val av teknik.
Som delområde inom biblioteks- och informationsvetenskaplig forskning handlar automatisering först och främst om att automatiseringen är oundviklig; det är den
grundläggande tesen som utgör fundamentet för mer fokuserade undersökningar. Forskningen har rört sig från ett kartläggande av teknologiska innovationer med fokus på att skapa
förståelse för hur de påverkar exempelvis informationshantering, till att förutsätta de teknologiska innovationerna i sig, och antingen undersöka aspekter av dem kopplade till kostnad och effektivitet, eller studera hur de påverkar mänskliga förhållanden. Jag saknar forskning som inkluderar båda dessa aspekter, eller snarare forskning som inte gör skillnad på tekniken och dess funktioner i sig och de sociala aspekterna av automatisering, och istället för att falla för uppdelningen av tekniska framsteg som bra/dåliga kan förena dessa och
djupstudera ämnet med ett helhetsperspektiv.
1.2 Problemformulering och frågeställning
Då jag observerat att automatisering i sig överlag inte diskuteras som fenomen längre syftar den här uppsatsen till att undersöka vad som händer inom automatisering idag. Mitt
tillvägagångssätt blev att titta på utvecklingen via ett nedslag i samtiden för att förstå vad som hänt, vad det är som inte längre diskuteras, eller kanske hur det diskuteras istället. Intressant är även vad som, om något, har ersatt samtalet om automatisering, och om det påverkar implementeringen av ny teknik, och i förlängningen arbetet med den tekniken. Genom att analysera text som rör biblioteksutveckling och praktik vill jag visa hur vår relation till automatisering påverkar professionen, och vice versa.
Mina frågeställningar för uppsatsen är:
1. Vilka tekniska utvecklingsfrågor och aktiviteter fokuseras det på i verksamhetsberättelser och platsannonser vid svenska universitetsbibliotek idag?
2. Vilka aktiviteter och värderingar är automatisering kopplat till idag, som det beskrivs i universitetsbibliotekens verksamhetsberättelser och platsannonser?
3. Vilka antaganden om automatisering tycks bestå även då automatisering som begrepp och tekniken i sig förändrats över tid?
1.3 Avgränsningar
2. Material, metod och teori
Det som är intressant att studera med automatisering är vad det innebär för vad vi gör på bibliotek. Automatisering kan belysa vilka funktioner och behov som är viktiga, och åskådliggöra vad som inte längre betraktas som viktigt. Minst lika intressant är dock att studera hur vi tänker kring dessa lösningar, interaktioner och praktiker. Mitt material består i ett antal texter kopplade till biblioteksarbete och biblioteksutveckling. Det jag kommer att undersöka specifikt är i vilka former automatisering representeras i skrift. Då min
undersökning baseras på text, och text som representerar social praktik, använder jag
textanalys som teoretisk grund. Min främsta källa här är Textens mening och makt (Bergström & Boréus 2005). Det samtida insamlade materialet är valt för att få ett underlag för en analys kring hur biblioteken beskriver sig själva och sina aktiviteter. Då automatisering så ofta kopplats till utveckling och förnyelse och direkt påverkat praktiskt arbete och verksamhet på biblioteken har jag valt att samla in material i form av aktuella verksamhetsberättelser från svenska forskningsbibliotek. Som komplement till verksamhetsberättelserna kommer jag sedan att analysera två platsannonser från respektive bibliotek. Jag kommer sedan att följa upp min textanalys med ett avsnitt där begrepp och tankar från Latour får utgöra utgångspunkt för reflektioner kring de sammanhang och relationer som etableras mellan aktörer inblandade i automatiseringsprocessen, och även vår interaktion med själva tekniken, automatiserade bibliotekssystem, i sig.
2.1 Definition av automatiseringsbegreppet
Den här uppsatsen förutsätter att begreppet automatisering i biblioteksvärlden genom åren haft olika betydelser. Dessutom är uppsatsen sprungen ur en observation att ordet
automatisering knappt använts alls sedan 1990-talet i sammanhang som rör teknisk utveckling på bibliotek. Likväl kan det vara på sin plats att definiera hur begreppet används i den här uppsatsen. En av de vanligt förekommande och kanske enklaste definitionen, är att
automatisering i bibliotekssammanhang innebär bruket av teknik och datorer i biblioteksmiljö. Denna definition behöver förtydligas med två aspekter, att automatisering består i att med
teknik ersätta eller förstärka en befintlig fysisk och manuell funktion eller praktik. Med denna
definition förutsätts alltså att en automatisering inte är frikopplad från praktik eller ett behov som redan finns på plats. Automatiseringen kommer in i ett existerande socialt sammanhang. Den kan skapa nya praktiker och behov, men uppstår inte autonom ur tomma intet. Den andra förtydligande aspekten av begreppet är att automatisering kan vara förvaltning av en redan
automatiserad tjänst, ett utvecklingsarbete som består i support och uppgradering sedan
tekniken väl implementerats. I uppsatsen tas hänsyn till bägge dessa aspekter av begreppet. De blir viktiga för att ge en förståelse för den bakgrund vi behöver ha med oss för att kunna se vad som är beständigt och vad som förändras i relationen mellan begrepp och praktik.
2.2 Textanalys och materialbeskrivning
skrivna och på något sätt representerade sin “genre”, samt att de inte var äldre än från
verksamhetsåret 2010. Valet att studera verksamhetsberättelser utgick ifrån en idé om vad de kunde säga om bibliotekens strategier och praktik. I den mån en automatiseringsprocess pågår bör den vara synlig i verksamhetsberättelsen. Det blir här viktigt att poängtera att en
verksamhetsberättelse är ett dokument som beskriver en putsad version av bibliotekens verksamhet. De är inte mötesanteckningar, eller protokoll från arbetsgrupper, eller många av de andra typer av text som ofta kan ha föregått sammanställningen av en
verksamhetsberättelse. Att det är en tillrättalagd form av text som skildrar biblioteket på sitt särskilda sätt tar jag alltså i beaktande i min läsning av dokumenten, och det är en anledning till valet att använda narrativanalys som metod. Då verksamhetsberättelserna beskriver
aktiviteter och teknikutveckling på organisationsnivå görs även en textanalys på platsannonser för att få med fokus på teknikrelaterade frågor på individnivå.
Narrativ textanalys kännetecknas av en granskning av en texts struktur i form av en berättelse. I Textens mening och makt (Bergström & Boréus 2005) är kapitlet om narrativanalys skrivet av Alexa Robertson, i översättning. Det som gör metoden särskilt intressant och relevant för uppsatsen är vad Robertson skriver om narrativ analys som studier samhällsfenomen och makt.
Narrativ handlar om att göra vår plats i tillvaron begriplig, och detta sker inom vissa politiska konstellationer. Studiet av narrativ ger oss en inkörsport till undersökningar av ideologier och maktfördelning i ett medierat samhälle, i synnerhet som det ger oss insikter om fenomen som konstrueras som ”naturliga” - det hjälper oss att höra ”det där som är underförstått”. (Robertson 2005, s.256).
Då min inledande nyfikenhet att undersöka automatiseringsprocessen väcktes av en misstanke att det skett både en begreppsförskjutning och möjligen även en ideologisk förändring i hur automatisering diskuteras, implementeras och interageras med på bibliotek känns det särskilt värdefullt att använda narrativanalys för att söka svaren på om det är så. Biblioteken ingår på många sätt i den typen av politiska konstellationer som Robertson nämner i citatet ovan, och är inte enskild aktör i en automatiseringsprocess. Det kan vara fråga om statliga myndigheter eller leverantörer av bibliotekssystem som biblioteken ingår i ett slags nätverk med där det blir viktigt att analysera sammanhang. Nu valde jag att vända mig till biblioteken och börja med att undersöka vad som händer om jag tolkar verkligheten genom det fönster som deras egna verksamhetsberättelser utgör, för att bilda mig en uppfattning om hur läget är idag, genom att börja med att studera vilken berättelse de själva vill skriva.
De fyra verksamhetsberättelserna kommer ifrån: Södertörns bibliotek, Linnéuniversitetets UB, Stockholms UB samt Kungliga biblioteket. Jag har tilldelat dem en numerisk beteckning baserad på den ordning i vilken jag sökte fram dem, enligt följande:
VB1: Södertörns bibliotek, Verksamhetsberättelse 2012. 32 s. VB2: Linnéuniversitetets bibliotek, Årsberättelse 2012. 28 s.
VB3: Stockholms universitetsbibliotek, Verksamhetsberättelse 2012. 19 s.
VB4: Kungliga biblioteket, avd. för nationell samverkan, Verksamhetsberättelse 2011. 23 s. Dessa fyra biblioteks verksamhetsberättelser uppfyllde de kriterier jag satt upp om
tillgänglighet via internet och att dokumentet färdigställts och utformats för officiell
verksamhetsberättelser från dessa fyra baserades på denna kännedom. Jag valde således bort verksamhetsberättelser som var ofärdiga, eller publicerade vid universitetsbibliotek jag inte besökt eller kände till på samma sätt.
Jag har även begärt fram tjänsteutlysningar från åren 2012-2013 vid de fyra
universitetsbiblioteken genom att mejla registrator vid varje universitet. Detta gjordes i november 2013. Jag har sedan valt två platsannonser från vart och ett. Urvalet gjordes så att jag valde utifrån respektive annonsrubrik, och i den mån det framgick att en
systembibliotekarie eller dylik tjänst med teknisk inriktning söktes tog jag den, samt en mer allmänt hållen bibliotekarietjänst.
2.3 Undersökningens steg
Robertson refererar till narrativbegreppets mångtydiga och luddiga natur, men ger även en användbar modell för hur narrativ textanalys kan appliceras på ett material. För att inte fastna i någon av de två motsatta åsikterna att narrativ kan återfinnas i vilken typ av text som helst, eller absolut inte finnas i vissa typer av text, rekommenderar Robertson som en mellanväg att söka efter några av följande figurs kategorier och kännetecken i en texts innehåll (Robertson 2005, s.230).
en historia = “vad”
Abstract = sammanfattning av narrativen
Orientering = tid, situation, deltagare
Komplicerande handling = förflyttning från jämvikt till obalans
Upplösning = vad som slutligen hände
Coda = återför perspektivet till nutid
en diskurs = “hur”
Utvärdering = betydelsen av handlingen kommenteras
= det sätt på vilket innehållet förmedlas och mening ges till historien
Jag kommer att använda figuren som en analytisk uppställning och titta efter dessa beståndsdelar i verksamhetsberättelserna och platsannonserna. Jag har arrangerat varje verksamhetsberättelse i en matris baserad på figuren och kommer metodiskt gå igenom dokumenten och notera inslag, eller frånvaro av, de narrativa komponenterna. Jag skall främst granska historiekomponenten och dess beståndsdelar då Robertson i sin beskrivning “Hur man gör” föreslår forskaren att fokusera på “historien” eller “diskurs” (Robertson 2005, s.260). Till varje beståndsdel har jag kopplat några frågor som ett sätt att förstå just mina primärkällor.
Abstract - vilken är verksamhetsberättelsens omfattning och utformning? Orientering - vilken är organisationen? Vem skriver? För vem?
Komplicerande handling - skildras några problem?
Upplösning - med vilka ord och värderingar beskrivs teknikutveckling? Coda - i vilket sammanhang placerar verksamhetsberättelsen automatisering?
Då “abstract” kan ge andra konnotationer i sammanhang som rör akademiskt skrivande vill jag förtydliga att det är fråga om en överblick av narrativets utgångsläge, en slags öppning. Robertson exemplifierar genom att likna en nyhetsuppläsares påannons i TV med “abstract” (Robertson 2005, s.242). I verksamhetsberättelserna får utformning och eventuell inledning representera abstract-komponenten. Övriga komponenter i modellen är mer självbeskrivande. Jag skall söka efter dessa beståndsdelar i verksamhetsberättelserna som rör just
teknikutveckling och hur interaktionen mellan människa och teknik framträder. Nyckelord kan vara elektronisk, data, teknik eller bibliotekssystem, om inte begreppet automatisering i sig används. Jag kommer inte att räkna förekomsten av termer, uttryck eller statistik i verksamhetsberättelserna i en kvantitativ jämförelse. Undersökningen vilar istället på en kvalitativ grund, och det är min tolkning av materialet som uppsatsen kommer att utgå ifrån. Detta är på många sätt betecknande för narrativanalys, att min läsning och mitt urval ger ett unikt resultat. Rent praktiskt kommer jag att gå igenom varje verksamhetsberättelse i en slags lager-på-lager analys, där jag först läser hela verksamhetsberättelsen och bildar mig en uppfattning om materialet, för att sedan närläsa samma text och söka efter ett “narrativ i narrativet”, mer specifikt de detaljer som rör begrepp kopplade till automatisering. Det första steget förs in i analysmatrisen under Abstract, och förekomster av de övriga narrativa
beståndsdelarna förs in därefter i den mån de berör teknisk utveckling. Jag kommer att upprepa denna procedur för de följande dokumenten i den ordning jag tilldelat dem numren, VB1-4. Parat med min textanalys av verksamhetsberättelserna kommer jag att tolka åtta samtida platsannonser från respektive bibliotek med samma metod. Därefter söker jag efter kopplingar till verksamhetsberättelserna. Då jag i stor utsträckning arbetar intuitivt blir det värdefullt att utgå från den modell för narrativ analys som Robertson ställt upp, och rent konkret använda den som en princip för en metodisk analys av mitt empiriska material. Därefter förs dock inte analysresultaten tillbaka på källorna, för att säga något om texterna i sig, utan de teman som framträder i textanalysen får utgöra material i sin tur för tolkning med Latours metod och teoretiska principer. Modellen blir ett användbart verktyg för att gå
2.4 Bruno Latour i ett BoI-sammanhang och Latour som metod
Utöver Latours egna texter har jag använt mig av två huvudsakliga ingångar till en förståelse av Latours metoder, möjliga betydelse för biblioteksrelaterad forskning, och den här
uppsatsen. De är Hybrid genres: fieldwork, detection and the method of Bruno Latour (2005), av Terry Austrin och John Farnsworth, samt Will Wheelers essä och introduktion till Bruno Latour i ett LIS-perspektiv i boken Critical Theory for Library and Information Science (2009). Wheelers essä, Bruno Latour: Documenting Human and Nonhuman associations, sammanfattar nio väsentliga saker med Latour som i hans mening kan vara bra att känna till för forskare inom biblioteks- och informationsvetenskap. Bland dessa finns den punkt jag först fastnade för, om hur Latour praktiskt och tydligt utforskar det skiftande samspelet mellan människor och teknologi. Wheeler poängterar också Latours kritik av ”Vetenskap” och ”Samhälle” och hur Latour låter oss se de företeelserna som konstruktioner av komplexa nätverk (Wheeler 2009, s.190). För en studie om automatiserad teknik som även vill ta hänsyn till bibliotekens sociala betydelse, samt den mänskliga faktorn i form av bibliotekarien som enskild aktör i detta sammanhang, kändes Latours teorier direkt användbara. För att få en idé om metod och tillvägagångssätt hos Latour utifrån andras perspektiv var Austrins och
Farnsworths text till nytta. De ger kontur åt en del av den kritik Latours idéer fått utstå, ofta rörande hans bristande metod som kallats naiv och otillräcklig. De går sedan igenom Latours verk med fokus på just hur hans metod problematiserar sociologisk forskning och dess
metoder genom att dessa, och låta dem blanda sig med andra genrer. Austrin och Farnsworths artikel ledde mig mot idén att göra en narrativ textanalys och finna en egen konkret metod. Bruno Latour kan liknas vid en samhällsvetenskaplig detektiv som tittar på vad människor
gör, och vad vi gör i samspel med teknik. Hans Actor-Network-Theory, vanligtvis förkortat
som ANT, är inte så mycket en teori som en metod. Den fungerar som en fältstudie, där forskaren, eller “observatören” sammanställer material och möjliggör en betraktelse av samspelet mellan de olika delarna istället för att bidra med en tolkning och presentation av absoluta fakta. På samma sätt vill jag utgå från ett antal texter, prover från myllan av det svenska bibliotekslandskapet. Latour har liknat ANT som metod vid en resa, och ett sätt att färdas från en plats till en annan genom det världsbygge som interaktion mellan människa och ting skapar. Latour skriver även i olika genrer beroende på vad det är han undersöker.
3. Automatisering på bibliotek - nu och då
Med utgångspunkt i verksamhetsberättelserna och platsannonserna undersöker jag i detta avsnitt vad som sker inom automatiseringsrelaterade aktiviteter och teknikutveckling idag. Sedan kommer jag att koppla dessa iakttagelser till de processer som skett inom
automatisering historiskt. Avslutningsvis applicerar jag Latour som ett raster för att se och det går att få en förståelse för mönster och referenser mellan nutid och dåtid, och mellan
människa och teknik, utifrån det underlag som verksamhetsberättelserna och platsannonserna utgjort.
3.1 Samtida tendenser
I två steg kommer jag här att applicera textanalys på mitt underlag och tematiskt sammanställa de tendenser som framträder i materialet.
3.1.1 Verksamhetsberättelser
Utifrån en närläsning av universitetsbibliotekens verksamhetsberättelser narrativt med hjälp av tidigare nämnda modell presenteras här formuleringar och förekomster kopplade till teknikutveckling. Först introduceras de fyra olika fallen var för sig, sedan sammanställs olika teman som återkommer i respektive dokument.
Introduktion av de fyra fallen
Södertörns biblioteks verksamhetsberättelse 2012, VB1. VB1 är lite över trettio sidor
luftig och lättläst skriven text. Tydlig författare saknas, dvs ingen bibliotekschef eller annan ansvarig står som avsändare. Det får förutsättas att det är “bibliotekets röst” som berättar om verksamheten och hela organisationen som står bakom dokumentet. VB1 presenteras även enhetsvis och följer således organisationsformen i hur narrativet läggs fram. Jag noterar att varje enhets medarbetare listas med namn. Människan, och individen i kollektivet, ges utrymme och ett värde. VB1 saknar utöver några diagram illustrationer och bilder.
Linnéuniversitetets UBs årsberättelse 2012, VB2. VB2 inleds med en helsida text
undertecknad med namn. Det är bibliotekschefen som skriver, men det framgår inte utan att ta del av personalförteckningen längst bak. Tonen är avspänd och personlig, rak och inte alltför putsad. Här finns en vilja att berätta om verksamheten. Den fortsatta texten är uppdelad i kortare stycken under en övergripande rubrik, med angiven författare efter varje sektions bidrag. Det lediga sättet att berätta löper genom hela VB2. Framsidan har en stor färgbild, och fotografier i färg illustrerar även inlagans olika delar. Till skillnad mot VB1 saknas diagram, men VB2 avslutas med en sammanställning av biblioteket i siffror, samt en
personalförteckning och organisationsskiss.
Stockholms universitetsbiblioteks verksamhetsberättelse 2012, VB3. VB3 är 19 sidor,
med en introduktion av överbibliotekarien. Där VB2 avslutades med en organisationsskiss inleder en sådan bild VB3. VB3 saknar i övrigt fotografier eller andra illustrerande bilder. Den tänkte mottagaren är sannolikt en medarbetare på biblioteket och universitetet. Överbibliotekarien använder inledningsvis orden vi och vårt för att sammanfatta vad som gjorts och beskriva biblioteket, vilket talar för en vilja att skildra en gemenskap.
Kungliga biblioteket, avd för nationell samverkan, verksamhetsberättelse, 2011, VB4.
VB4 utmärker sig genom att vara den äldsta verksamhetsberättelsen av de fyra, och inte från ett universitetsbibliotek i egentlig bemärkelse. Avsändare för VB4 är avdelningen för
nationell samverkan vilket på ett sätt exemplifierar Kungliga bibliotekets roll i
bibliotekssverige, som övergripande och samordnande myndighet. Dokumentet är på strax över tjugo sidor. Tonen är saklig VB4 igenom, sammanfattande och tydlig. Här finns inte mycket av de personliga redogörelserna från VB1 och VB2. Inledningen är undertecknad med dåvarande avdelningschefens namn, därefter är det myndigheten som har ordet. Texten
beskriver omväxlande andra biblioteks utveckling och avdelningens egen funktion i relation till dessa. En del tabeller illustrerar texten.
Gemensamma teman
Hur berättar man då om teknikutvecklingen? Vilken plats får bibliotekens fokus på teknik i narrativet? Jag kommer att göra några generella observationer utifrån gemensamma särdrag och teman i de olika texterna. Ordet automatisering som benämning på ett
automatiseringsfenomen, i form av teknikimplementering eller teknikutveckling av en tidigare manuell verksamhet, förekommer som förväntat på få ställen i verksamhetsberättelserna, med vissa undantag. Det jag har observerat är istället när man nämner teknik eller interaktion med maskinella artefakter, alternativt datoriserade miljöer där det är underförstått att en
automatisering tidigare ägt rum. Jag har således inte stannat upp vid vilken teknik som helst, eller betraktat regelrätt arbete med IT och webb som tecken på automatisering. Självklart finns det dock en rörlig gräns, och min läsning har präglats av min förförståelse av vad som kännetecknar bibliotekspraktik. Med min begreppsdefinition i bakhuvudet har jag noterat om det förekommer en interaktion med teknik och om så i vilket sammanhang. I de flesta fall löper aktiviteter kopplade till tekniska hjälpmedel genom hela verksamheten. Det är
underförstått att arbete sker med dator och webbsidor så det förklaras sällan om det inte rör en specifik funktion.
Nya bibliotekssystem, upphandling och uppgradering
Ett av de tekniska utvecklingsområden som nämns i flera VB är ett stundande behov av nya bibliotekssystem. I VB1 står man inför upphandling och uppgradering av befintliga system. VB2 beskriver en uppgradering av befintligt system och införandet av en ny söktjänst, och även VB3 har upphandlat befintligt söksystem. Bibliotekssystem betyder här automatiserade söktjänster och är alltså en slags kontinuerlig utveckling från de första katalogsystem, en av de tjänster som tidigt automatiserades när bibliotekens kortkataloger gjordes sökbara i dator. Däremot beskrivs sällan tekniken i sig, eller hur den fungerar, även när det är fråga om ett automatiserat söksystem som den s.k. discovery-tjänst som implementerats i VB1 där det nämns som bibliotekets “nya sökverktyg”. I VB2 berättas dock om implementeringen av RFID, och aktiviteten och tekniken beskrivs här utförligt. Det rör sig alltså om en
Teknikutveckling och kompetensutveckling
Det är slående hur ofta kompetensutveckling och utbildning av personalen nämns i samband med teknikutveckling. Fenomenet förekommer i alla fallen i någon form och olika grad. I VB2 berättas om en seminarieserie som syftar till en “kompetenshöjning av
bibliotekspersonalen” rörande “nästa generations bibliotekssystem”. På andra ställen nämns support till bibliotekspersonal och workshops rörande den nya tekniken. I VB3 är
kompetensutveckling av medarbetarna i e-resurser och IT-kunskaper ett fokus. I VB4 nämns en samordning av digitalisering utifrån ett behov att skapa en gemensam kunskapsgrund relaterat till ett projekt där flera bibliotek på nationell nivå deltar och en robot för
digitalisering upphandlats. Även i VB1 berättas om fortbildningstillfällen för personalen i kundtjänst kopplat till informationssökning och de olika databaserna och söksystemen. Enheten för media och webb har här varit behjälplig med internutbildningar i samband med implementeringen av ett nytt sökverktyg, discoverytjänsten SöderScholar. Enheten för
Kundtjänst i VB1 har för övrigt som ett av sina mål att tillhandahålla “väl fungerande teknisk support samt en funktionell teknisk utrustning för bibliotekets besökare och personal”. Man har för detta ändamål bildat en Teknikgrupp. I relation till denna teknikgrupp nämns
aktiviteter som delvis är automatiserade men ofta glöms bort i en högteknologisk samtid, exempelvis skrivar- och kopieringsfunktioner. Klart är att ökat antal teknikrelaterade aktiviteter, lösningar och elektroniska resurser ofta, oavsett om vi betraktar det som att de behöver göra det, eller får möjligheten, leder till att bibliotekarierna fortbildar sig.
Tillgängliggörande av forskningsmaterial
Något som återkommer i flera VB är ett fokus på open access-publicering, ett aktuellt område på universitetsbibliotek som syftar till att göra forskning fritt tillgänglig istället för att vara låst till särskilda förlag och ofta dyra licenser. Här tycks biblioteken ha tagit ett proaktivt intresse och driver ofta frågan och har i fallet VB3 även skapat en förlagsdel. I VB4 nämns flera open access-relaterade projekt som satts igång på nationell nivå. Ställt mot detta står den teknikutveckling som rör e-böcker och andra digitala medier som är automatiseringsrelaterade i det att det rör sig om en förvaltning av resurser och tjänster som är teknikberoende och kopplade till delar av bibliotekens kärnverksamhet, att göra information tillgänglig och sökbar. I VB4 slås fast att en allt större andel av forskningsbibliotekens budget går till inköp av e-resurser. Dessa e-resurser är inte ett direkt exempel på automatisering i sig (även om det går att argumentera för att en tidskrift som tidigare varit tryckt och numer gjorts digitalt sökbar via en maskin har “automatiserats”) men en följd av automatisering. Alternativt blir automatisering en följd när behovet av ny teknik gör sig påmint med ett ökat utbud digitalt material i samlingarna, som jag noterat ovan i betraktelsen av flera biblioteks stundande systemuppgraderingar. Där arbetet med utveckling av teknik och aktiviteter relaterade till open access tycks drivas av biblioteken, och universiteten och forskarna, så är e-media kopplade till externa aktörer i form av förlag och leverantörer av bibliotekssystem.
Värderingar och egenskaper
I nästan alla fall som teknikrelaterade aktiviteter nämns förekommer ordet stor som
beskrivning. I flera fall används orden omfattande, storskalig och förbättrad för att beskriva implementeringen av ny teknik. Ordet ny tycks användas både betecknande och
I de övergripande narrativen ges teknikutveckling och automatisering inget eget utrymme, ingen särskild rubrik eller särställning. Det är istället något som dyker upp i alla delar av texterna, och tycks integrerat i verksamhetens olika delar. I de fall en större implementering gjorts, som i fallet med RFID i VB2, så skildras den händelsen i flera steg i narrativet, ur olika perspektiv beroende på respektive avdelnings funktion. Teknikutvecklingen har haft betydelse för såväl de som arbetar med informationsförsörjning och IT-infrastruktur som personal med ansvar för arbetsmiljö och lokaler i biblioteket. I övriga VB är tekniken en ofrånkomlig närvaro som krokar i övrig verksamhet och syftar till att hjälpa biblioteken följa sina uppdrag; stöd till studenter och forskare vid universiteten. En återkommande observation är att
införande och utveckling av teknik kostar resurser både i form av tid och pengar. Vidare är alltid en form av kompetensutveckling av bibliotekspersonal och ibland även användarna nödvändig. En hel del av bibliotekens aktiviteter tycks således röra konsekvenser av tekniken när den väl är på plats. Det framgår inte tydligt av verksamhetsberättelserna om detta är en förväntad följd av automatisering och att betrakta som en utvecklingsstrategi. Detta är troligen något som biblioteken behöver förhålla sig till från gång till gång.
Sammanfattningsvis skiljer sig de olika VB åt i sin utformning och biblioteken i sig i fråga om organisation och uppdrag. Likväl framträder ett besläktat narrativ över samtliga
berättelser. Jag har gjort en översikt nedan av de narrativa komponenterna som de framträder i stora drag och sammanställt mina egna observationer och tankar under respektive rubrik.
Svenska universitetsbibliotek som sammanfattar sin verksamhet och blickar framåt. (Abstract)
De fyra fallen förenas i att det rör sig om svenska forskningsbibliotek. De beskriver alla sin verksamhet och utveckling. Universitetsbiblioteken definierar sina uppdrag som att tillgodose universitetens behov genom att stödja utbildning och forskning. Kungliga biblioteket
beskriver i VB4 sitt uppdrag som nationell överblick, samverkan och utveckling inom biblioteksområdet. I VB4, från verksamhetsåret 2011, beskrivs flera av de
utvecklingsområden som återkommer i övriga verksamhetsberättelser och planer från följande år, så universitetsbiblioteken står uppenbarligen inför likartade utmaningar. Flera av dessa är kopplade till teknikutveckling och automatiserade lösningar såsom söksystem, digitalisering och databasutveckling. Ett viktigt fokus för VB3 är open access-publicering, något som nämns även i VB4 och återkommer i övriga VB samt har viss relevans för teknikutvecklingen på biblioteken, bibliotekssystem och nationell och internationell samordning. Strategisk samverkan mellan bibliotek är ett återkommande tema, ofta med teknikrelaterat fokus rörande automatiserade söktjänster.
Biblioteken befinner sig i ett förändringsskede. Det kan handla om
organisationsförändringar, ny infrastruktur, övergång från tryckt till elektroniskt bestånd och behov av nya tekniska lösningar. (Orientering)
uppdrag att “kraven och förväntningarna på vad biblioteket ska stödja universitetets forskare, lärare och studenter med är i ständig förändring och att vi därför aldrig kan slå oss till ro”. I VB2 ges ett konkret exempel när överbibliotekarien berättar att bibliotekens tjänster
anpassats till en ny organisationsform på hela universitet, vilket har medfört förändringar även för automatiska system och teknik. VB4 listar de projektbidrag man delat ut under
verksamhetsåret och relativt många projekt rör teknikutveckling och automatiserade tjänster, exempelvis användarstyrt förvärv (delvis automatiserat och av användaren styrt inköp), utveckling av surfplattors användningsområden och digitaliseringsinteroperabilitet.
Ovan nämnda förändringar medför ofta stora kostnader, tidsmässiga insatser och förutsätter kompetensutveckling av personal. Samtidigt är bibliotekens kärnverksamhet och uppdrag ofta oförändrade. (Komplicerande handling)
Att befinna sig i ett förändringsskede ställer krav på verksamheten. Även om man betraktar det som ett naturligt tillstånd, som i VB3, går det inte att komma ifrån att förändringar inte är problemfria för biblioteken. De kan ha formen av utmaningar, och de kan leda till att
biblioteken utvecklas och förbättrar sin organisation och medarbetares kompetens. De kan också ställa krav som blir svåra att efterleva, eller kommer utifrån och leder till
omorganisation och behov av kompetensutbildning där inte biblioteken själva har initiativet. Förändringar och förändringskrav som kommer utifrån eller är teknikberoende kan tvinga biblioteken att förändra sig, inte som en strategisk förbättring eller del i ett naturligt tillstånd, utan för sakens skull. Eller är även det en del i ett naturligt tillstånd? Har allt detta hänt förut? En tanke infinner sig - om förändring är pågående, vad rör sig egentligen framåt om
kärnverksamheten och bibliotekens uppdrag på många sätt är beständiga? Tittar vi på teknikutveckling kan det ta formen av ett nollsummespel där ny teknik leder till en ökad möjlighet att publicera och göra dokument tillgängliga vilket leder till behov av ny teknik för att göra den ökade mängden dokument sökbara vilket leder till behov av att kompetensutbilda personal vilket leder till organisationsöversyn, samtidigt som allt syftar till att fortsatt stödja forskning och utbildning på universiteten genom informationssökning och tillgängliggörande.
Teknikutveckling och förvaltning är ett svar på kraven om relevans och behovsanpassning. Biblioteken berättar om teknik i positivt laddade termer som färgar av sig på organisation och verksamhet. (Upplösning)
I narrativen framställs det att biblioteken följer med i förändringar genom teknikutveckling och kompetenshöjning av personal i hanteringen av ny teknik. I VB3 är visionen att “arbeta snabbt, innovativt och relevant”. Jag anser det underförstått att ny teknik och automatiserade bibliotekssystem, som är “snabba” och “relevanta”, är förutsättningar för visionen. Teknikens egenskaper överförs på biblioteken. Eller är det även åt andra hållet, att biblioteken ger
tekniken egenskaper som man själva har, eller vill ha? Omorganisationen i VB2 har lett till att renodla systemteknikansvaret och “förhoppningsvis ge större möjlighet till mer långsiktigt utvecklingsarbete”. Här läser jag in en underförstådd mening att viss teknikutveckling kanske gått för fort. Arbetet bakom kulisserna tar som vi sett tid och kraft och stora kostnader i anspråk. Det blir då nödvändigt att bygga upp en bra organisation, och arbeta långsiktigt. Egenskaper som tillskrivs tekniska lösningar och funktioner är: nödvändig, kraftfull,
tidigare ha dragit mot spridda system med svårighet att samverka med en upplevd komplexitet som följd. Men även i de fall nya automatiserade system implementerats, som i fallet VB1 där man i ett stycke konstaterar att man som ett resultat av mycket arbete “fått en kraftfull
plattform” i och med den nya discoverytjänsten, tycks processen inte vara färdig. VB1 berättar vidare hur man ämnar fortsätta utveckla informationssökningsmiljö kring det nya söksystemet, och trots att det beskrivs som kraftfullt planerar man ett projekt för att “tillhandahålla en mer intiutiv väg” till rätt information och resurser. Det kraftfulla automatiska söksystemet är inte tillräckligt i sig, utan mänsklig utveckling och support är nödvändigt för att nå dess potential.
De automatiserade funktionerna kräver support och uppgraderingar. Samverkan mellan bibliotek sker för omvärldsbevakning och översikt. I förlängningen skapar automatiseringen nya aktiviteter och behov av utveckling av både organisation och teknik. (Coda)
VB1 listar de konferenser, kurser och seminarier där man deltagit under 2012. Flera av dessa är kopplade till frågor och fortbildning som rör elektroniska, digitala och automatiserade tjänster. Man redovisar även i VB1 sin IT-strategi och de fyra automatiska sök- och lånesystem kring vilka informationsförsörjning kretsar. Det nämns att befintliga avtal och nationell utveckling komplicerar vägvalen och gör “intensiv omvärldsbevakning” nödvändig. VB2 berättar om hur man blivit mer synlig på “den nationella biblioteksarenan” och inlett ett utbyte med ett amerikanskt universitetsbibliotek med syfte att “rusta oss för den framtid som vi vet innebär stora förändringar både för universiteten och för biblioteken”. Det sägs inte rätt ut men de stora förändringarna bör vara flera av de som identifieras redan i VB4 och
återkommer i de andra VB från följande år, med andra ord vidare förvaltning och utveckling av automatiseringsteknik och relaterade aktiviteter om områden som integrerade söksystem, fortsatt ökning av e-medier över tryckta, open access-publicering.
Om vi leker med tanken att VB2 inte har dessa exakta förändringar i åtanke utan istället bara förväntar sig att framtiden kommer att medföra stora förändringar, skulle vi då kunna säga att biblioteken själva skapar sin egen framtid och bidrar till de förändrade behoven och
nödvändigheten att anpassa sig? Anpassar man sig till sina egna förväntningar? Är det just så att biblioteken i sin vilja att anpassa sig och sin beredskap på förändring ligger steget före och teknikutvecklingen blir en nödvändighet för att motsvara behoven man ser an?
VB3 redovisar flera externa uppdrag där avdelningschefer och personal deltar som rör automatiserade system, databaser och licenser. Samverkan och studiebesök på andra
universitetsbibliotek för att stärka externa kontakter blir intressant när det rör teknikspecifik biblioteksutveckling, och teknikimplementeringar verkar ingalunda leda till mindre
mellanmänsklig kontakt och kommunikation mellan olika aktörer utan snarare öka den.
3.1.2 Platsannonser
Nu har vi sett hur biblioteken berättar om den övergripande verksamheten, och vilka aktiviteter och värderingar som är kopplade till automatiserad teknikutveckling. Nästa steg blir att studera hur det ser ut på en djupare nivå för den individ som ska arbeta i detta sammanhang. Detta görs genom ett studium av sammanlagt åtta platsannonser, två vardera från ovanstående bibliotek, och följer samma modell och metodfigur.
större omfattning än i verksamhetsberättelserna där det måhända förutsätts i högre grad att kännedom om organisationen finns. Texterna blandar konkreta fakta och positivt laddade värderingar då de syftar till att vara attraktiva för den arbetssökande, och ord som modernt, dynamiskt eller spännande används för att beskriva biblioteken. En beskrivning av tjänsten följer i form av arbetsuppgifter och fungerar som narrativets orientering. Ibland är det en sammanhållen text, ibland spaltas texten upp i punktform. I några av fallen är de egenskaper som söks förtydligade här. En komplicerande handling kan sägas vara särskilda krav i form av anställningens omfattning, löneform och tillträde, eller om det finns begränsningar i form av andra anställningskrav. Någon egentlig upplösning eller coda förkommer inte utöver
utlysningens kontaktinformation och senaste ansökningsdag. Analysen fokuseras därför på modellens tre första komponenter, och söker framförallt efter gemensamma teman som förenar platsannonserna sinsemellan eller skiljer dem åt, samt sätter dem i relation till verksamhetsberättelserna.
Platsannonsen kan sägas vara ett narrativ som biblioteken använder för att bygga och föra ut sin självbild. Detta görs genom att förmedla en idealbild av både organisationen och den kompetente medarbetaren. Jämfört med verksamhetsberättelserna finns ingen direkt, ens tillrättalagd, kontakt med verkligheten. Istället beskrivs en på samma gång tänkt och önskad situation som utgör en utgångspunkt för vad som sedan återges i verksamhetsberättelserna när det faktiska arbetet sammanfattas. De korta texterna kan tyckas vara svårlästa narrativ men lämnar likväl en hel del information när man börjar granska dem. Särskilt relevant blir det att studera det sammanhang platsannonserna placerar den enskilde aktören, bibliotekarien och medarbetaren, i när det kommer till utbildning och förväntade arbetsuppgifter.
Platsannonserna har därför grupperats utifrån vissa återkommande teman, i tur och ordning utbildningskrav och hur det är kopplat till arbetsuppgifter, samt personliga egenskaper och hur de ställs mot och passar in med tjänstebeskrivningen.
Utbildningskrav och arbetsuppgifter
Fyra platsannonser efterfrågar inte specifikt utbildning inom biblioteks- och
informationsvetenskap. Dessa utlysningar använder inte heller ordet bibliotekarie som beskrivande för den tjänst som söks. PA1.1, system- och webbutvecklare, ska ha “relevant högskoleutbildning inom systemutveckling” för att arbeta med att underhålla och utveckla bibliotekets system och webbtjänster, bl.a. automatiserade tjänster som söktjänst och lånesystem. Bibliotekserfarenhet är meriterande men inget krav. Istället premieras
databaskunskap och webbprogrammering, samt förmåga att arbeta självständigt och i projekt. PA3.1, en projektledare, ska arbeta med att tillgängliggöra informationsresurser.
Ospecificerad akademisk utbildning efterfrågas. Meriterande egenskaper är erfarenhet från digital produktion och tekniska plattformar, och ett intresse för teknikfrågor. Av
externa aktörer i form av systemleverantörer och underhåll och uppdateringar av befintliga avtal som rör bibliotekets elektroniska resurser.
För de platsannonser som efterfrågar bibliotekarieutbildning och har tjänstebeteckning bibliotekarie blir det då intressant att se i vilken mån tekniskt arbete beskrivs. PA1.2, bibliotekarie med inriktning medieinköp och kundservice, ska jobba med förvärv av elektroniska resurser och ha intresse för webb, men det känns till skillnad från de
tjänstebeskrivningar som rör e-resurser och system som en mer passiv uppgift. PA2.1, en kontaktbibliotekarie för personal och studenter vid den tekniska fakulteten, ska arbeta med undervisning, pedagogiskt utvecklingsarbete och “digitala lärresurser” samt vägledning i både fysiska och virtuella miljöer, men inget närmare arbete med teknikrelaterade aktiviteter nämns. PA2.2 är en bibliotekarie med IT-inriktning. Här söks kunskap om databaser, metadata och bibliotekssystem. Att kunna programmera är meriterande. Arbetet består i support och utveckling av söksystem och webb. Arbetsuppgifterna för PA3.2, en
undervisande bibliotekarie, beskriver inga specifikt teknikrelaterade arbetsuppgifter, inte heller finns krav på teknisk kompetens. Även en undervisande bibliotekarie bör gissningsvis arbeta med och använda bibliotekens söksystem, men förväntas interagera med automatiserad teknik på ett annat sätt än tekniskt orienterad personal. Detta är intressant om vi ställer det mot verksamhetsberättelsernas återkommande kompetensutveckling inom e-resurser och söksystem.
Personliga egenskaper
En omedelbar iakttagelse är att några av tjänsterna med uttalat tekniska arbetsuppgifter och utvecklingsfokus beskrivs på ett annat sätt än de mer allmänna bibliotekarietjänsterna. Exempel på det är PA3.1 där initiativrik, förändringsbenägen, stark vilja att utvecklas och att gilla utmaningar premieras som personlig lämplighet. Förstärkningsordet stark återkommer i PA4.2, rörande intresse för ny teknik. Här är även driven, självgående och nytänkande efterfrågade kvaliteter. PA4.1 vill att den sökande är resultatinriktad, initiativtagande och noggrann, samt ska kunna driva arbetet i högt tempo och under press. IT-bibliotekarien i PA2.2 ska vara nytänkande, drivande och självgående, med strategisk blick.
Ställt mot dessa tjänsters personliga egenskaper finns bibliotekarier med fokus på användarkontakt och undervisning. PA3.2 sätter upp god kommunikativ förmåga och utåtriktad som önskvärda egenskaper. För den som ska söka tjänsten PA2.1 är det viktigt att vara kommunikativ, kreativ, idérik, nyfiken och kunna skapa goda relationer. När dessa utlysningar efterfrågar förmåga att hantera förändringar eller vara innovativ så tycks det presenterat med annat fokus än de teknikrelaterade tjänsternas personegenskaper. “Driven”, “självgående”, “noggrann”, “nytänkande” och “resultatinriktad” skulle nästan kunna vara egenskaper som används för att beskriva tekniska produkter och söksystem, som om aktören och artefakten antagit varandras egenskaper. För allmänbibliotekarien som förväntas arbeta mer med människor får “kreativ”, “utåtriktad”, “lyhörd” och “servicekänsla” en mjukare framtoning som präglar även de mer utvecklingsinriktade egenskaper som efterfrågas. Detta säger något intressant och viktigt om hur vi ser på interaktionen mellan människa och teknik, och mellanmänsklig kontakt i arbete på bibliotek. I platsannonsernas narrativ ges inget utrymme för de teman som framträder i verksamhetsberättelserna där de stora utmaningarna ofta är kopplade till omorganisation och kompetensutveckling. De kan dock anas i önskvärda personliga egenskaper som t.ex. “öppen för förändringar” i PA3.1. Här kan det vara fråga om att biblioteken överför sin egen självbild som dynamiska på den enskilde medarbetaren, eller så ser vi antydan om en medvetenhet om påverkan mellan teknikutveckling och
3.2 Teknikhistoriska trender
I detta avsnitt görs en tillbakablick som undersöker huruvida teman från analysen av VB och platsannonserna skiljer sig från eller är jämförbara med några huvuddrag i den historiska automatiseringsutvecklingen. Då den samtida analysen baseras på underlag från svenska forskningsbibliotek anläggs även här fokus på automatiseringsutvecklingen i Sverige. En viktig källa för att få kunskap och kontext kring detta har varit Det datoriserade biblioteket -
maskindrömmar på 70-talet (Olsson, 1995). Jag kommer i huvudsak att utgå från Olssons
avhandling i detta avsnitt då den är utförlig och mycket relevant för en jämförelse med det specifikt svenska fokus med vilken jag gjort min egen undersökning. För ett internationellt perspektiv används Marshall Breedings kolumner ”The competition heats up” (2003) och ”Agents of change” (2012). Hans texter får utgöra källa för en utblick mot en internationell teknikutveckling de senaste 10-12 åren. Det är ett begränsat underlag för en historisk sammanfattning, men syftet är inte att ge en bred överblick. Målet är inte heller att kritiskt analysera dessa texter. Jag kommer att göra fokuserade nedslag där det historiska underlaget kan kopplas till och säga något om samtida tendenser från textanalysen.
Den litteratur om automatisering jag inledningsvis stötte på i bokmagasinet var böcker skrivna för bibliotekarier, vilka gav en grundläggande förståelse för det sammanhang företrädelsevis universitetsbiblioteken befann sig i under biblioteksautomatiseringens tidiga skede. Titlarna i den samlingen kändes inte inköpta med den genomsnittlige användaren i åtanke, inte ens på ett tekniskt forskningsbibliotek. Snarare var det förvärv som gjorts för att få en översikt av den då samtida utvecklingen. I flera fall var böckerna handböcker och manualer, ofta med tekniska specifikationer och presentationer av system som sannolikt snart blivit föråldrade. En genomgående ton var att böckerna förmedlade ett budskap till biblioteken om behov av att hänga med i utvecklingen, men även kunde fungera som guider för att driva den. Detta kom att prägla min bild av automatisering; att biblioteket i mångt och mycket betraktades som en aktiv part. Tekniken erbjöd en möjlighet för biblioteken att tillvarata och förvalta. Många av böckerna var dock skrivna på engelska och verkade rikta sig till amerikanska
forskningsbibliotek. Olsson beskriver utvecklingen och introduktionen av söksystemet och den nationella samkatalogen LIBRIS (Olsson 1995). Detaljnivån är hög och turerna många. Utvecklingen av LIBRIS drevs av statskontoret och de vetenskapliga biblioteken. Att staten är drivande och en av aktörerna är värt att notera och intressant om vi ställer det mot den strävan mot samverkan som framträder i flera verksamhetsberättelser och särskilt tydligt i VB4. Här fanns således tidigt en idé om automatisering av biblioteken som så viktig att det skedde på nationell nivå. Andan tycks överlag ha varit visionär och pionjärandan hög. Det fanns en önskan om “det totala systemet” där ett biblioteks samtliga rutiner datoriserats och samlats i ett centralt system (Olsson 1995, s.104). Den här idén om automatisering som ett sätt att rationalisera lever i högsta grad kvar och känns igen från flera verksamhetsberättelser. Upphandlingar och teknikuppgraderingar och även omorganisationer och rekryteringar görs med ökad systemintegrering och effektivitet som mål. I Olssons studie ges den
organisatoriska utvecklingen betydelse för den teknologiska och vice versa. “Om
utvecklingen eller anpassningen av ett datasystem äger rum inom eller i nära anslutning till en organisation och dess utveckling, suddas gränserna ut mellan den organisatoriska
svenska forskningsbiblioteken. Dokumentalist innebar en yrkesgrupp med fokus på databassökningar och i den dåtida teknikdebatten definierade man “ett professionellt
verksamhetsideal, som var nära förknippat med informationsteknologin” (Olsson 1995, s.81). Allmänbibliotekarierna stod å sin sida för en automatisering av i första hand katalogen, vilket sedan skulle leda till en vidare utveckling och integrering av rutiner, med det tidigare nämnda totala systemet som mål. I slutet av 60-talet fanns således en yrkesuppdelning som var både professionell och ideologisk. Spår av den uppdelningen går igen i de platsannonser jag undersökt där yrken med teknikfokus sällan kräver bibliotekarieutbildning, eller för att formulera det annorlunda; den utbildade bibliotekarien förväntas inte nödvändigtvis ha de kvalifikationer som krävs för arbete med teknikutveckling på bibliotek.
Mot slutet av 80-talet styr inte längre statskontoret planeringen och utvecklingen av LIBRIS, istället implementerar forskningsbiblioteken individuella automatiska system. Utvecklingen under 80-talet mot individuella systemlösningar och upphandlingar fortsätter under 2000-talet och känns igen från flera verksamhetsberättelser. Under tidigt 00-tal upplevde många svenska forskningsbibliotek ett paradigmskifte och övergick till ett mer elektroniskt inriktat förvärv, vilket krävde nya systemlösningar. En utveckling, som även då de inte utgår från ett svenskt perspektiv, belyses i Marshall Breedings kolumner. Breedings artiklar tar i hög grad
bibliotekens relation till leverantörer av bibliotekssystem i beaktande. I den tio år gamla texten ”The competition heats up” (2003) skriver Breeding om hur biblioteken har börjat röra sig bort från föråldrade system. Vi har kunnat se att detta är ett fenomen som upprepar sig i verksamhetsberättelserna där behovet att uppgradera eller upphandla nya system varit aktuellt i flera fall. Breedings fokus på och beskrivningar av leverantörsbranchen och systemen får anses vara betecknande för den verklighet dagens universitetsbibliotek har att ta ställning till. Tekniska innovationer är i Breedings kolumner tätt förknippat med framgångsrik
försäljningsstatistik och som en följd förmånligt för bibliotekens utveckling och uppdrag. Under 60 & 70-talet lades en strategisk plan för teknikutveckling fram i Sverige på nationell nivå (Olsson 1995). Det strävades mot ett integrerat automatiserat system för samtliga forskningsbibliotek i landet. Fyrtio år senare är strävan den samma men det är upp till de enskilda biblioteken att anskaffa systemen, från de i huvudsak amerikanska företag Breeding presenterar. I platsannonser som rör teknikutveckling och elektronisk publicering återfinns “kontakt med svenska och utländska leverantörer” som specificerad arbetsuppgift i PA4.1 och en önskan om den sökande som “en god beställare” i PA3.1. Jag betraktar Breedings
automatisering som teknisk utveckling och förbättring av bibliotekens tjänster inte förändrats nämnvärt över tid. Automatiseringen skulle från början hjälpa biblioteken hantera en ökad informationsmängd. Utvecklingen av först datorer och senare internet har realiserat många av de tidiga visionerna, men den bild som tecknas i dagens verksamhetsberättelser låter veta att situationen ingalunda är mindre komplicerad. Tekniken är långt mer avancerad än när
biblioteken först började få automatiserade kataloger och datoriseras. Internet och integrerade kataloger har infriat många av de drömmar om ett totalt system som fanns på 70-talet. Likväl finns en fragmentisering kvar i och med de individuella systemlösningarna och flera
verksamhetsberättelser återkommer till behovet av samverkan och kompetensutbildning av personalen som följd av ny teknik och elektroniska resurser. Är det delvis tekniken som orsakar detta, eller är det hur biblioteken betraktar och använder tekniken?
3.3 Biblioteken och tekniken
Läser man Latour så dyker relationen mellan människa och teknik upp i flera av hans verk och egna undersökningar. I Aramis, or the love of technology (Latour 1996) beskriver Latour utvecklingen av små personliga spårtaxis som färdmedel i Paris, ett projekt som fallerar. Latour lägger upp sin text som ett mysterium för att ta reda på varför projektet misslyckades och blandar fakta med fiktiva inslag. Invävt i berättelsen som bygger på riktiga intervjuer och även ger röst åt Aramis-tekniken låter Latour presentera Actor-Network-Theory som metod för att söka svaren. Actor-Network-Theory formulerar en idé om hur vi interagerar med artefakter i sociala system. ANT fungerar också som en metod för att kartlägga relationerna mellan materiella ting och konceptuella idéer. Latours slutsats i fallet Aramis är att projektet med dess avancerade teknologi kollapsar därför att de inblandade aktörerna inte förstått teknologins sociala egenskaper. Tekniken, skriver Latour, är känslig för förändringar i miljön den befinner sig i, och han varnar för tron på tekniken som autonom. “The demand for it is undefined, the feasibility of the vehicle is uncertain, its costs are variable, its operating
conditions are chancy, its political support - like all political support - is inconsistent” (Latour 1996, s.291). Här stannar jag upp och tänker att Latour skulle kunna skriva om LIBRIS, inte Aramis. Även om LIBRIS inte på långa vägar är ett misslyckande på samma sätt som den franska spårtaxin finns flera paralleller med den historia Olsson redogör för i Det datoriserade
biblioteket (Olsson 1995). De inledande visionerna fick ge vika för verkligheten och LIBRIS
blev inte det integrerade totalsystem som då eftertraktades. Idag ser vi spår i
verksamhetsberättelserna av hur dessa maskindrömmar lever vidare. Det integrerade systemet som ska förenkla både för biblioteken och dess brukare återkommer i platsannonser som arbetsuppgifter, som i fallet PA2.2 “integrationslösningar för våra olika system”. Nya
upphandlingar och omorganisationer ska ge mer sammanhållna systemlösningar. Latour låter oss förstå att förbise de sociala aspekter som påverkas av tekniken, samt att sätta för stor tilltro till tekniken, riskerar att de önskade målen med en automatisering inte uppnås. “You want Aramis to be automated, irreversible, real? It will be, it could be, it could have been. But at the beginning it is still unreal, reversible, manual, terribly manual.” (Latour 1996, s.292). Latour sätter ord på den observation jag tidigare gjort att bibliotekens automatisering sällan tycks resultera i en isolerad automatisk funktion. Den mänskliga manuella faktorn behövs fortfarande för en fortsatt utveckling. Jag har betraktat detta som att biblioteken tillskriver tekniken egenskaper den inte kan leva upp till, och att de egentligen aldrig blivit
automatiserade. En tanke slår mig plötsligt; kanske är de bibliotek jag analyserat bättre förberedda på den förändrade sociala utvecklingen än vad som först framgått. De aktiviteter och värderingar som jag funnit kopplade till teknikutveckling skulle kunna tyda på det. Den kompetensutveckling i relation till teknikutveckling som verksamhetsberättelserna
Att biblioteken inte diskuterar systemlösningar som teknikutveckling under termen automatisering kan ses som ett tecken på att den organisatoriska utvecklingen och teknikutvecklingen kommit att följas åt mer symbiotiskt än tidigare, och att de sociala
aspekterna av en automatisering ingalunda bortses från i dagens biblioteksverksamhet. Något har i så fall hänt. Frågan om det är en strategisk, slumpmässig eller framtvingad utveckling. Ett Latourskt perspektiv på dessa frågor blir i högsta grad intressant för att studera
biblioteksutveckling och informationsvetenskaplig forskning.
Latour återkommer till uppdelningen i sociala och materiella världar, och värderingar i
Pandora’s hope (Latour 1999), en samling essäer som kritiserar naturvetenskapens
konstruktion av fakta och kunskap. I kapitlet “A collective of humans and nonhumans” diskuterar han med utgångspunkt i själva orden “teknik” och “teknisk” uppdelning mellan människor och objekt, och blottlägger i en serie argument det samspel, de överförda
egenskaper och den hierarki som termerna resulterar i. “Teknisk kunskap” och personal eller objekt som är “tekniska” blir på samma gång oumbärliga och underordnade i och med sin speciella funktion. “Technical artifacts are as far from the status of efficiency as scientific facts are from the noble pedestal of objectivity. Real artifacts are always parts of institutions [...]” (Latour 1999, s.193). Den här uppdelningen i teknisk personal och övrig, i teknisk utveckling och organisationsförändringar, är synlig i platsannonserna och
verksamhetsberättelserna, där aktiviteter och kunskap inom teknikutveckling med hjälp av språket delas in i kategorier och delvis olika narrativ. Verksamhetsberättelser och
platsannonser berättar en historia där det är skillnad på teknisk personal och kunskap, och bibliotekarier i allmänhet, och även biblioteksaktiviteter och automatiserade system separeras. Anlägger vi en blick lånad från Latour blir det större sammanhanget mer åskådligt. Latour låter argumentet om “teknisk” som beskrivande för en serie rörelser mellan olika enheter gälla för både tekniska artefakter och människor. Det som definierar oss som mänskliga är hur vi agerar, och interagerar med aktörer och artefakter omkring oss, precis som det omvända gäller, att teknik måste aktiveras av en mänsklig aktör. Syftesinriktad handling är inte egenskaper som existerar i enskilda objekt, men inte heller i människor, skriver Latour och drar slutsatsen att sådan intention först blir en egenskap hos en organisation och uppstår i interaktionen mellan aktör och artefakt.
Några av de rules of method och principles Latour inkluderar i Science in action (Latour 1987) är intressanta för att undersöka och förstå biblioteksautomatisering. Det är i den här boken Latour först presenterar sitt fokus på att studera vad forskare gör och hur vetenskap skapas. Reglerna och principerna fungerar som sammanfattningar och slutsatser av respektive kapitel i boken. Jag anser dem vara applicerbara på flera teman som framkommit i mitt analysunderlag, och utifrån två regler och två principer gör jag följande reflektioner. “Rule 1 We study science in action and not ready made science or technology; to do so, we either arrive before the facts and machines are blackboxed or we follow the controversies that reopen them” (Latour 1987, s.258)
“Rule 2 To determine the objectivity or subjectivity of a claim, the efficiency or perfection of a mechanism, we do not look for their intrinsic qualities but at all the transformations they undergo later in the hands of other.” (Latour 1987, s.258)
Det är mer relevant att se vilka egenskaper som framträder hos automatiserad teknik och teknisk personal i den föränderliga processen som pågår efter en implementering än de egenskaper som tillskrivs dem från början. Det gäller både för biblioteken som ska göra eventuella upphandlingar, nyrekryteringar och omorganisationer kopplat till automatisering, som den forskare som vill studera fenomenet.
“First principle The fate of facts and machines is in later users’ hands, their qualities are thus a consequence, not a cause, of a collective action.” (Latour 1987, s.259)
Här finns det fokus på att studera handling som är Latours metod. Tittar vi på
biblioteksautomatisering idag framträder konsekvenser av tidigare automatiseringsprocesser i bibliotekens verksamhetsberättelser. Både forskare och bibliotek behöver ta ställning till att tidigare etablerade aktiviteter och värderingar som rör teknikutveckling förändras. Föråldrad teknik och behovet av uppgraderingar är ett tecken på detta, behovet av kompetensutveckling ett annat. En förståelse för den löpande utvecklingen och samverkan mellan aktörer blir nödvändig.
“Third principle We are never confronted with science, technology and society, but with a gamut of weaker and stronger associations; thus understanding what facts and machines are is the same task as understanding who the people are.” (Latour 1987, s.259)
En automatiseringsprocess är komplex och biblioteken och bibliotekarien inte de enda aktörerna. I verksamhetsberättelser och platsannonser finns spår av kontakter med externa aktörer i form av både andra bibliotek, systemleverantörer, lärosäten och utbildningar. En studie av biblioteksautomatisering bör ha dessa associationer i åtanke.
“Blackboxed” som nämns i regel 1 är en term som Latour introducerar tidigare i boken (Latour 1987, s.2) och har en innebörd lånad från cybernetiken. När en maskin, eller styrningen av den, blir för komplex stängs den in en “black box” där det enda relevanta blir vilken information eller effekt som kommer in och ut ur maskinen. Latour ger begreppet en tydligare definition i Pandora’s hope (Latour 1999) där han skriver om ”blackboxing” som ”An expression from the sociology of science that refers to the the way scientific and
technical work is made invisible by its own success. When a machine runs efficiently, when a matter of fact is settled, one need only focus on its inputs and outputs and not on its internal complexity. Thus, paradoxically, the more science and technology succeed, the more opaque and obscure they become.” (Latour 1999, s.304).
Det kan vara en användbar bild för att betrakta bibliotekens automatiseringsprocess och förstå den fas i teknikutveckling dagens verksamhetsberättelser berättar om. Diskuteras inte längre automatisering vid namn för att fenomenet har blivit “blackboxat”? De flesta av de aktiviteter som kunnat automatiseras har gjort det, och i verksamhetsberättelserna beskrivs
låter oss förstå att det går att öppna lådan igen, och observera de handlingar och beslut som ledde fram till att de slöts, och de inblandade i skapandet av lådan. Om vi tänker oss en av de första saker som kom att automatiseras, kortkatalogen, nödvändig för att söka efter litteratur och information i bibliotekens samlingar, så ger det vidgade perspektivet från Latour oss en förståelse för vilka faktorer bidragit till att göra en datoriserad kortkatalog till en black box. Verksamhetsberättelserna uppehåller sig i flera fall vid vikten av att göra samlingarna sökbara och tillgängliga. Nya generationers sökssystem, nya tjänster, nya avdelningar ska alla bidra till att utveckla det målet, och ger exempel på hur Latour vidare beskriver en black box som “many things made to act as one” (Latour 1987, s.131).
Automatiseringen av en av de grundläggande bibliotekstjänsterna resulterade således inte i en datorterminal som ersatte en manuell kortkatalog. Automatiseringen bestod i att knyta många andra element till sig och skapa en svart låda, ett slags slutet system som håller hela
avdelningar, externa aktörer och enskilda bibliotekarier sysselsatta i ett kretslopp av uppgraderingar och fortsatt teknikutveckling. Om man ser det med Latours ögon vill säga. Jag får en bild av biblioteksautomatiseringen som en Ouroboros, den mytiska symbol för helhet som har formen av en orm som slukar sig själv. Den cirkelliknande process
automatiseringen utgör och som tycks upprepa sig med återkommande referenser till tekniska lösningar på bibliotekens praktik och uppdrag som ett led i förändring och utveckling
