P A T R I C I A F R I T H I O F
Psykoanalytisk teori och kvinnors identitetsutveckling
I den klassiska psykoanalysen beskrivs kvinnligheten i termer av "penis avund", passivitet och masochism. Patricia Frithiof ger här en annorlunda bild.
Med hjälp av Nancy Chodorow och den psykoanalytiska riktning som kallas objektrelationsteorin, kan
hon se kvinnan som subjekt i en specifikt kvinnlig identitetsutveckling.
I min dagliga verksamhet som psykotera- peut, som lärare i psykoterapi och som handledare för a n d r a terapeuter, är min yrkesidentitet och teoretiska referensram klart förankrad i psykoanalysen. Samtidigt känner j a g mig i f r u k t b a r konflikt med vissa av psykoanalysens teser — bland a n n a t de som rör kvinnlig psykosexuell utveckling, t ex föreställningen om att " p e n i s a v u n d " är den centrala faktorn i flickans utveckling till kvinna samt s a m m a n k o p p l i n g e n mellan
"passivitet" och kvinnlighet. Dessa tankar tycks varken hålla för en kritisk granskning på teorinivå eller för a n v ä n d n i n g i praktis- ka kliniska s a m m a n h a n g .
D å j a g själv är kvinna har j a g haft för- hoppningen att fördjupade kunskaper i psykoanalysen skulle leda till ökad självför- ståelse inte minst ifråga om min egen iden- titet och utveckling. Detta vore önskvärt inte bara för mig personligen, utan även för de kvinnor j a g möter i egenskap av terapeut och för mina kvinnliga elever. Detta vore oerhört viktigt även om kvinnor inte hade varit i majoritet bland patienter och elever.1
Istället för att få en tryggare förankring och förståelse via teorin, har j a g och de flesta av mina kvinnliga elever och kollegor funnit att den psykoanalytiska teorin om psykosexuell utveckling varit en stötesten.
(En s a m m a n f a t t n i n g av d e n n a teori finns u n d e r not 2).
M å n g a med mig har erfarit, att d å vi försökt k o m m a till rätta med och diskutera dessa svårigheter, har vi mötts — ej av re- spekt och en lyssnande attityd — utan ofta av en tolkande k o m m e n t a r från manliga kollegor om att vi nu igen bekräftar tesen om kvinnlig " p e n i s a v u n d " . Dialogen upp- hör. D e n n a destruktiva och k r ä n k a n d e an- v ä n d n i n g av psykoanalytiska klichéer har gjort att m å n g a människor avvisar hela psykoanalysen — inte minst inom kvinno- rörelsen.
Samtidigt är det kvinnorörelsen som gi- vit m å n g a kvinnliga analytiker det stöd och den känsla av solidaritet som varit nödvän- dig för att stå fast vid ifrågasättandet av Freuds och det patriarkala samhällets de- finition av kvinnor som defekta, kastrerade m ä n . D e n n a definition s a m m a n k o p p l a r kvinnlighet med underlägsenhet, passivitet och masochism. Den "klassiska" psyko- analysen presenterar en teori om kvinnlig psykosexuell utveckling, d ä r flickans väg till kvinnlighet ses som beroende av hennes
" p e n i s a v u n d " och dess effekter. Till och med kvinnors önskan om ett b a r n ses som en symbolisk ersättning för den ouppnåeli- ga penisen.
En viss teorikritik har ständigt förekom- mit inom psykoanalysens egna kretsar, från K a r e n Horney 1926 f r a m till de ytterst träf- fande inläggen f r a m f ö r d a av J a n i n e Chas-
seguet-Smirgel 1976 och Irene Fast 1979.
Trots detta finner vi psykoanalysens nega- tiva kvinnobild livslevande i våra mest an- v ä n d a textböcker5 och i facktidskrifternas fallbeskrivningar (Frithiof 1984).
En av a n l e d n i n g a r n a till att beskrivning- en av kvinnor som "otillräckliga" kvarstår ganska omodifierad kan, som Chasseguet- Smirgel påpekar, vara ett behov hos såväl kvinnliga som manliga analytiker att förne- ka den egna svåra "narcissistiska k r ä n k n i n g e n "4 de som små och behövande upplevde i relationen till den första kvinna de mötte — b a r n d o m e n s allsmäktiga mo- der. M e d Freuds egna ord om kvinnor och kvinnlighet som utgångspunkt visar hon hur Freud själv och efterföljande analyti- ker, kvinnliga som manliga, tycks ha be- hövt ta avstånd från den egna inre relatio- nen till — och d ä r m e d även k ä n n e d o m e n om — den p r i m ä r a modern. H o n säger:
" T h e need to detach oneself from the pri- mal omnipotent m o t h e r by denying her fa- culties, her organs and her specifically femi- nine features, and by investing in the father, seems to be a need which both sexes s h a r e . "
(Chasseguet-Smirgel 1976, s 284).
Teorikritiken och nytänkandet a n g å e n d e kvinnor har aldrig tagits u p p och integre- rats i den a n n a r s ständigt pågående förny- elsen inom psykoanalytisk teori. Det har inte heller tidigare funnits en r a m som till- åtit att dessa teorier integrerats på ett na- turligt sätt och blivit f r u k t b a r a i den klinis- ka vardagen. Dock är det fråga om kunskap och iakttagelser som ingalunda är nya. En hel del framfördes redan av Freud. Det är först sedan infallsvinkeln har förskjutits nå- got som pusselbitarna tycks falla på plats och plötsligt bli meningsfulla, ett skeende som p å m i n n e r om den psykoanalytiska processen n ä r den fungerar som bäst.
Det som j a g presenterar nedan är några av de resultat j a g hittills funnit mest givan- de i m i n a studier på detta område. J a g be- skriver först den teoretiska referensram som möjliggör integrationen av dessa " n y g a m - l a " fakta och sedan vad detta kan innebära för synen på kvinnors (och mäns) identi- tetsutveckling.5
Det som varit väsentligt för mig och för
mina elever i det nya synsättet är att kvin- nans/flickans verklighet nu lyfts fram som något i sig. Från att ha beskrivits i termer av " d e n a n d r a " , alltid efter beskrivningen av m a n - nen/pojken, k o m m e r nu framställningar som benämner och bekräftar kvinnor samt tillåter dem att uppfatta sin egen utveckling som central.
J a g skisserar även pojkens psykiska utveck- ling i korthet eftersom könen är ömsesidigt beroende av v a r a n d r a och i ständig växel- verkan under livets alla skeden.
M å n g a relevanta aspekter på utveckling- en måste uteslutas här. I första h a n d vill j a g ta fram s å d a n t som kan kasta nytt ljus över det som redan sagts. Det innebär en förenk- ling av vissa resonemang och ett helt eller delvis u t e l ä m n a n d e av a n d r a , utan att dessa för den skull anses oviktiga.
D e n p s y k o a n a l y t i s k a o b j e k t r e l a t i o n s t e o r i n
I mitt sökande efter ledtrådar har j a g funnit att möjligheterna ö p p n a s för en ny förståel- se av kvinnors (och mäns) identitetsutveck- ling inom den psykoanalytiska riktning som kallas "objektrelationsteorin",6 även om fö- r e t r ä d a r n a själva ä n n u inte fullt ut har dra- git slutsatser a n g å e n d e könsskillnader.
I d e n n a teoretiska riktning hävdas att en människas främsta psykiska strävan är att u p p n å en relation med en a n n a n människa ("objekt" är människa i teorins terminolo- gi). De drifter — libido och aggression — som den "klassiska" psykoanalysen anser vara människans g r u n d l ä g g a n d e drivkraf- ter även på det psykiska o m r å d e t anses här vara hjälpmedel i sökandet efter och beva- randet av kontakt med a n d r a .
M ä n n i s k a n s identitet och personlighet byggs u p p , särskilt på den omedvetna ni- vån, på grundval av de relationer hon haft från allra första början. Dessa blir en sorts inre, psykiskt nätverk av mer eller mindre d j u p a " s p å r " , som anger hennes upplevel- ser av sig själv och hennes möjligheter att relatera till a n d r a .
Det som barnet möter från första stund är ett familjesystem som präglas av hur människorna d ä r relaterar till v a r a n d r a . Särskilt viktigt här är föräldrarnas ofta
omedvetna förväntningar på och föreställ- ningar om barnet, vilka naturligtvis påver- kar deras sätt att ta h a n d om det.
Objektrelationsteorin kan i kontrast till den "klassiska" teorin sägas betona bety- delsen av relationer med människor i bar- nets omgivning. Den betonar alltså mera det mellanmänskliga skeendet i utveckling- en av barnets psykiska identitet, m e d a n den klassiska teorin huvudsakligen behandlar det intra-psykiska förloppet.
D e n k ö n s s p e c i f i k a o b j e k t r e l a t i o n s t e o r i n
N e d a n t å e n d e beskrivning följer i stort Nan- cy Chodorows framställning i The Reproduc- tion of Mothering (1978), som har varit en viktig inspirationskälla för mig i mitt eget arbete. Texten n e d a n innehåller dessutom min egen bearbetning av m å n g a av hennes tankegångar.
D å vi studerar identitetsutvecklingen i den västerländska kärnfamiljen, finner vi att familjen, som samhället i övrigt, har en patriarkalisk struktur. M e n i d e n n a familj som hittills har haft ett manligt överhuvud, är samtidigt m a n n e n som individ och som fader mer eller m i n d r e f r å n v a r a n d e . Detta leder till att barnets utveckling sker i intimt samspel med modern — kvinnan, som präg- lad av sin egen uppväxt som feminin indi- vid i familj och samhälle, förmedlar förhåll- ningssätt och förväntningar om vad det in- nebär att vara av kvinnligt eller manligt kön. Detta innebär skilda utvecklingslinjer för flickor och pojkar: barnet möter anting- en en person av s a m m a kön eller av motsatt kön. Detta är av avgörande betydelse i ett samhälle d ä r könsskillnader betraktas som g r u n d l ä g g a n d e och d ä r sedan sekler olika värderingar, krav och möjligheter har för- knippats med kvinnlighet och manlighet.
G r u n d l ä g g a n d e i d e n t i f i k a t i o n o c h k ä r l e k
Det nyfödda barnet binds vanligtvis till mo- dern via minst tre väsentliga funktioner: a) livsbevarande b) som primär identifikationsfigur och c) som primärt kärleksobjekt. Barnet, som nyss var en del av moderns kropp, ingår
efter födelsen i en symbiotisk enhet med modern. Barnet h a r en odifferentierad upp- levelse av modern som en absolut nödvän- dig och självklar faktor i dess värld. Mo- dern behöver också barnet, men beroendet är asymmetriskt. M o d e r n kan överleva utan barnet. Dessutom har hon en värld av and- ra relationer, intressen och behov. D e n n a asymmetri är till en början okänd för bar- net. U p p t ä c k t e n av den kan leda till svåra känslor av narcissistisk kränkning, övergi- venhet och svartsjuka. Det kan vara mycket svårt för ett barn att acceptera att modern är en separat individ som kan, och även vill, relatera till a n d r a än barnet självt. M o d e r n har oftast för barnet fungerat som en person som k u n n a t " h å l l a " det i en viss sorts rela- tion och som har älskat barnet och tillfreds- ställt dess behov, såväl fysiskt som psykiskt.
Hon har j u varit en del av barnet självt och förblir länge så i barnets föreställnings- värld.
Relationen till fadern är präglad av en avskildhet, inte b a r a u n d e r graviditeten och förlossningen. Barnet lever i en symbio- tisk relation till m o d e r n , något som ytterli- gare förstärks vid amningen — detta kan bidra till barnets upplevelse av distans till fadern.
På grund av d e n n a avskildhet kan barnet uppfatta det som naturligt att fadern har egna intressen och behov. I motsats till mo- dern, representerar h a n den yttre verklig- heten. M o d e r n h a r från början varit bar- nets hela värld och har representerat allt fastän på ett odifferentierat sätt. Detta gör att barnet får mycket svårare att hantera kärlek och hat gentemot modern (kvinnan), då hon upplevs — och i viss m å n fortsätter att upplevas — som en del av självet.
D e n n a upplevelse av modern skapar spe- cifika problem för flickor som k o m m e r att utveckla sin identitet i relation till och ge- nom differentiering från modern. Pojkar mö- ter a n d r a problem, eftersom de i stället måste ta avstånd från sin första självklara identifikation med m o d e r n och bli separata och " m a n l i g a " personer i relation till en fadersfigur som ofta är såväl f r å n v a r a n d e som idealiserad. För bägge könen gäller dock att de inte vill att modern skall bry sig
om någon a n n a n än dem själva, samtidigt som de vill växa och utvecklas till självstän- diga individer. De vill k u n n a vara den som
"överger" modern — absolut inte tvärtom.
F l i c k a n s t i d i g a i d e n t i t e t s u t v e c k l i n g Flickans p r i m ä r a identifikation med mo- dern ger henne en första grund av " p r i m a r y femininity" (Stoller 1977), vilken s t ä m m e r överens med hennes " g r u n d l ä g g a n d e käns- la av könstillhörighet" ("core gender identity").7 D e n n a har förmedlats till hen- ne från födelsen via bl a omgivningens förväntningar och hennes införlivande av b u d s k a p som är förknippade med prono- menet " h o n " . I n o m r a m e n för d e n n a rela- tivt stabila upplevelse av sig själv bearbetar flickan den tidiga och ganska långvariga m a m m a - b a r n relationen. D e n n a känne- tecknas ofta av en livslång ambivalens vil- ket hänger ihop med det frustrerande i att vara beroende av och älska en person, sam- tidigt som det finns en önskan att bli mer och mer självständig och olik. M o d e r n s upplevelse av sin dotter som "lik" henne själv gör att hon från sitt håll ofta binder flickan till sig genom att omedvetet betona och signalera vikten av d e n n a "likhet" för sin egen del. Flickan kan u p p f a t t a och vilja tillmötesgå moderns behov av henne, med- an hon samtidigt vill få skilja ut sig från modern (psykiskt sett) och bli en egen in- divid.
Trots de svårigheter som detta innebär grundläggs här en förmåga hos flickan att k ä n n a igen sig hos a n d r a (senare empati) och att utveckla lyhördhet för a n d r a s behov och önskningar (senare intuition). G e n o m sin identifikation med m o d e r n , som i bar- nets värld står för " a l l t " , i motsats till fa- dern som representerar "verkligheten", kommer flickan troligen att k u n n a behålla en öppenhet för " s u b j e k t i v a " upplevelser och en möjlighet till " p r i m ä r - p r o c e s s "
fungerande. Allt detta tillsammans med styrkan i upplevelsen av en relation med en person som är " l i k " och " o l i k " henne ger henne möjligheten att utveckla flexibla
"jag-gränser".9
Flickans starka bindning till modern kan
inte ersättas av en liknande relation till fa- dern, eftersom han i vanliga fall inte haft hand om henne på s a m m a kontinuerliga och kroppsnära sätt som modern. D ä r e m o t blir han en viktig och älskad person vid sidan av modern och han bidrar till flickans upp- byggnad av mångfacetterade inre objektre- lationer.1 0 Detta synsätt står i kontrast till den "klassiska" teorin som betonar j u s t vik- ten av flickans "objekt-byte". Enligt den könsspecifika objektrelationsteorin byter inte flickan objekt utan bygger vidare med rela- tionen till fadern o v a n p å den ursprungliga bindningen till modern. U n d e r hela sin b a r n d o m kan flickan utforska möjligheter- na i dessa relationer, innebörden i likhet och olikhet. H o n rör sig psykiskt sett f r a m och åter mellan mor och far. M o d e r n står dock för kontinuiteten, intensiteten och tryggheten i relaterandet.
Idealiseringen av fadern (och senare a n d r a m ä n och/eller manlighet i allmän- het) kan vara ett sätt för flickan att på ett fantasiplan fa hjälp med att skilja ut sig själv som person från modern. Det kan då h ä n d a att hon förlägger de allsmäktiga si- dor hon tidigare upplevt hos modern till fadern. Detta bidrar till fantasin som m å n g a kvinnor bär med sig i vuxen ålder att m ä n är utrustade med någon "speciell"
förmåga. En m a n skall k u n n a möta alla kvinnans behov och skall en dag, som prin- sen på en vit häst, " b e f r i a " henne och hen- nes kvinnlighet ur "isslottet" (Matthis 1978).
Ett problem i idealiseringen av fadern kan för flickan ligga i den omedvetna före- ställningen att hennes öde nu helt ligger i hans h ä n d e r (som tidigare hos modern) och att hon måste få behålla h o n o m oskadd om hon själv skall k u n n a leva vidare. För att skydda h o n o m kan hon ta avstånd från sina egna uttryck för protest och självständighet och från sin egen utåtriktade aktivitet, som av flickan omedvetet kan upplevas som in- trång på faderns eget o m r å d e . Flickan upp- fattar också hur m o d e r n själv ofta lägger sitt öde i m a n n e n s h ä n d e r (t ex vid bilkör- ning, vid deklaration m m) och att hon däri- genom försätter sig i underläge. Allt detta s a m m a n t a g e t kan ge flickan upplevelsen av
att det objektivt finns fog för hennes känsla av att fadern är någon som behöver, kräver och bör få speciellt hänsynstagande.
Detta kan bli en mycket ond cirkel då m å n g a m ä n faktiskt känner sig hotade av kvinnors aktivitet och självständighet (Cullberg, 1982) och d ä r m e d förstärker kvinnors föreställningar om den egna far- ligheten och skulden. Hela vårt samhälles ideologi bidrar på det sättet till att idealise- ringen av m ä n bibehålls. Detta i sin tur leder till att m ä n , i såväl sina egna som kvinnors ögon, f r a m s t å r som personer som har m e r a " r ä t t " att sätta sina villkor och definiera sin värld än kvinnor har.
N å g o t o m p o j k e n s i d e n t i t e t s u t v e c k l i n g Pojken börjar också livet i närheten till en kvinna med vilken han upplever såväl pri- m ä r kärlek som primär identitet. M o d e r n är livsviktig för honom på s a m m a sätt som för flickan, men hon förhåller sig till honom på ett a n n a t sätt än till flickan. R e d a n från den stund hon far beskedet om att b a b y n är "en pojke" bemöter hon honom som en person som är a n n o r l u n d a än hon själv. M e n m e d a n han har varit en könsspecifik individ för henne från födelsen, blir hon endast så småningom en könsspecifik person för ho- nom. I efterhand k o m m e r han att förbinda
Frida Kahlo, "Amman ochjag" 1937, olja på metall. Utställningskatalog "Frida Kahlo och Tina Modotti", Whitechapel Art Gallery 1982.
de egenskaper han som liten baby förnam hos modern (mäktig, farlig, uppslukande, kärleksfull, för mycket n ä r v a r a n d e eller för lite n ä r v a r a n d e ) med kvinnor i allmänhet.
M ä n tycks även som vuxna på ett omedve- tet plan bevara d e n n a fantasi om kvinnors makt, möjligen för att de tidigt tvingades ta avstånd från m o d e r n och allt "kvinnligt".1 1
Eftersom kvinnor har ansvaret för bar- nets vård under de första m å n a d e r n a och åren när separationen och individuationen är av vital betydelse för barnets psykiska utveckling, tycks de ha en tendens att skapa speciella svårigheter för sina söner. Detta hänger s a m m a n med att fadern oftast är f r å n v a r a n d e i dagens kärnfamilj,1 2 fysiskt och/eller emotionellt. D å kan det h ä n d a att modern v ä n d e r sig till den m a n hon har tillgång till. D e n n e " m a n " är en liten baby med penis — en liten person som hon upp- fattar som tillhörande " d e a n d r a " av mans- kön — idealiserade, men också erotiserade i hennes fantasivärld. En tidig sexuellt fär- gad relation mellan mor och son är inte alls ovanlig i vår kultur. Pojken kan då h a m n a i en ytterst svår situation med upplevelser av krav och förväntningar på sin "maskuli- nitet".
M e n samtidigt som pojkens "maskulini- t e t " är av värde för m o d e r n är det viktigt att han också förblir " b a b y " och beoende av henne. För pojken innebär detta att han i sin begynnande känsla av könstillhörighet ("core gender identity") utsätts för d u b b l a krav och b u d s k a p från de vuxnas sida. Det- ta kan vara en av a n l e d n i n g a r n a till att m å n g a fler m ä n än kvinnor uppvisar stör- ningar i sin g r u n d l ä g g a n d e könsidentitet.1 3
Vi kan alltså a n t a att m o d e r n genom att göra pojken till " e n a n n a n " är delaktig i pojkbabyns för tidiga och " b r u t a l a symbio- tiska b r o t t " (Cullberg 1982). H a n s fas-ade- kvata behov av en lagom frustrerande föräl- der att separera ifrån blandas ihop med icke fas-adekvata krav och förväntningar på hans " m a s k u l i n i t e t " och en betoning av egenskaper hos barnet som representant för det motsatta könet. ( P a p p o r u p p m u n t r a r också ofta barnets " m a s k u l i n i t e t " för tidigt då de har svårt att relatera till en liten behövande baby).
D å pojkens tidigaste m o r - b a r n relation störs på detta sätt, kan han tvingas utveckla ganska drastiska sätt att h a n t e r a situatio- nen. Ett övermått av psykiska försvar hos pojken, såsom bortträngning, isolering, för- nekande och förakt, kan leda till att han får med sig för lite av den grundläggande mänskli- ga förmågan till att bygga u p p relationer från
babyperioden. H a n måste också försvara sig mot sin upplevelse av kvinnors " o m ä t t - liga" behov — behov som också finns d j u p t inne i h o n o m och nästan ständigt plågar honom (som behov och potentialer gör om de måste förnekas och aldrig far uttryckas).
H a n måste ta avstånd från allt som anses
"kvinnligt", eftersom hans identitet bygger på att vara a n n o r l u n d a än m o d e r n och allt
" f e m i n i n t " . Manlighet blir då definierat som det som inte är kvinnligt och/eller förbun- det med kvinnor. I detta s a m m a n h a n g tvingas pojken återigen att förneka och tränga bort relationer och kontinuitet. En liten pojke måste ofta utveckla en manlig könsidentitet och lära sig en manlig köns- roll i relation till en f r å n v a r a n d e far, istället för att bygga på en kontinuerlig och pågå- ende relation till en n ä r v a r a n d e förälder.
D å fadern är f r å n v a r a n d e lär sig pojken vad som anses vara manligt via modern (och hennes o m e d v e t n a fantasiliv) och sedan ge- nom identifikation med kulturellt accepte- rade föreställningar om maskulinitet såsom
"lokföraren", " p o l i s e n " etc. Först senare väljer han själv mer eller m i n d r e medvetet sina modeller (via serietidningar, t ex Stål- m a n n e n , F a n t o m e n ) .
" M a s k u l i n i t e t " som g r u n d för en identi- tetsupplevelse tycks för m å n g a pojkar och m ä n vara något som de ständigt känner sig osäkra på och r ä d d a för att förlora. Det blir något som de måste bevisa eller försvara, en abstraktion och ett ideal som ständigt mås- te erövras snarare än en stabil inre upple- velse som utvecklats ur en personlig, d j u p och meningsfull relation till en lik-könad förälder.
O v a n s t å e n d e sätt att tolka pojkars iden- titetsutveckling står i klar kontrast till den klassiska psykoanalytiska teorin, som beto- nar hur pojken " l ö s e r " sin oidipala konflikt och l ä m n a r den b a k o m sig. Flickan å a n d r a
sidan anses enligt d e n n a teori oftast lösa sin oidipala konflikt på ett "ofullständigt" sätt.
(Hon bevarar j u — som vi sett — b a n d e n till modern och förblir ofta fäst vid fadern livet ut).
F l i c k a n s k ö n s i d e n t i t e t
O m den lilla flickans första relation till mo- dern kännetecknas av en tillräckligt positiv spegling och av b u d s k a p om likhet och kon- tinuitet, k o m m e r hon trots ambivalensen att k u n n a utveckla en styrka i kraft av fler- faldiga identitetsupplevelser som bekräftar v a r a n d r a . H e n n e s p r i m ä r a identifikation s t ä m m e r överens med hennes grundläg- gande känsla av könstillhörighet och med den senare vuxna, kvinnliga könsidentite- ten. Relationen till fadern som läggs till relationen med modern berikar hennes upplevelser av sig själv som relaterande m ä n - niska och bereder henne möjlighet för en viss identifikation med h o n o m också.
Om m o d e r n är mycket ambivalent inför sin egen kvinnlighet och om hon har accep- terat samhällets n e d v ä r d e r a n d e syn på kvinnor, kan detta leda till störningar i flickans känsla av p r i m ä r femininitet. Mo- derns hållning förmedlas till barnet genom hennes sätt att hålla i det, att tala till det och att " s p e g l a " det i största allmänhet.
Utöver d e n n a eventuella tidiga narcissis- tiska kränkning kan flickan i en senare fas u p p t ä c k a att hon b e n ä m n s med negativt l a d d a d e ord och till exempel i leksituationer oftare utesluts för att hon " b a r a är en tjej"
än pojken för att h a n är kille. Små flickor som börjat förstå kategorier som " b ä t t r e "
och " s ä m r e " behöver nu mycket stöd i sina försök att bli " n å g o n som d u g e r " . En liten flicka möter flera svårigheter här. Ett exem- pel rör hennes lustfyllda undersökningar av den egna kroppen, som oftast förbjuds med stor genans från föräldrarnas sida (se vida- re M a t t h i s 1981). H o n kan inte se sina geni- talia på s a m m a sätt som hon kan se pojkar- nas och hon far sällan något n a m n på de mest känsliga ställena på sin kropp. Hon kan uppleva ett förbud mot att bli varse det hon faktiskt har och är som förmedlas ge- nom både språkliga och icke-verbala bud- skap (Lerner 1977, Frithiof 1984).
Detta, tillsammans med m o d e r n s upp- fattning av dottern som en förlängning av henne själv, gör att flickan nu söker ett nytt sätt att verkligen bli sedd för sin egen skull.
Hon k o m m e r att söka sig till fadern men modern förblir hennes första kärlek.
H o n har nu kanske börjat m ä r k a att mo- dern älskar fadern och bröderna med en speciell värme. Skulle hon få d e n n a sorts kärlek om hon vore u t r u s t a d som de? Ö n - skan om en penis kan då förstås som önskan om att få m o d e r n s totala kärlek och mo- derns b e u n d r a n förmedlad genom "fallos"
makt.
Fadern är av väsentlig betydelse för den lilla flickan i d e n n a period och om han han- terar situationen rätt kan h a n vara j u s t det stöd hon behöver i sin d u b b l a relation till modern. H a n är naturligtvis också central i sig själv, eftersom h a n så s m å n i n g o m blir den förste som bekräftar flickans begynnan- de kvinnliga könsidentitet. Vissa fäder kan göra detta, om de är n ä r v a r a n d e i familjen och om de kan låta sig finnas till som goda föräldrar för barnet. Eftersom m ä n har vi- sat sig vara m e r a belönande och u p p m u n t - r a n d e (Chodorow, s 118) då det gäller sina barns könsrolls-specifika beteende än möd- rar, kan faderns positiva intresse stärka flickans nu aktuella fas-adekvata uppgift — att bli heterosexuellt orienterad. Fadern kan locka f r a m flickans erotiska intresse, något som kan bli en svår balansgång för m å n g a m ä n , då det gäller att vara tillgäng- lig, men inte för tillgänglig. T y v ä r r är de flesta fader inte särskilt ofta n ä r v a r a n d e på detta sätt i familjen. De tycks finna det lättare att umgås som " k o m p i s " med sina söner än som " k a v a l j e r " till sina döttrar.
Detta l ä m n a r m å n g a flickor kvar i ett odifferentierat, ambivalent beroende av modern. Dessutom kan m o d e r n reagera på flickans s t r ä v a n d e n mot större självstän- dighet med krav på lydnad (på medveten nivå) och krav på lojalitet (på omedveten nivå), vilka flickan kan uppleva som tecken på att mor och dotter har en gemensam ställning i den patriarkaliska ordningen i familj och samhälle. M o d e r n s starka b a n d till flickan förmedlar att det är illojalt att vilja bli annorlunda, något som hos m å n g a flickor
skapar djupt rotade inre förbud mot en nödvän- dig, ökad differentiering från modern och en utveckling till en mogen individ.
P r e p u b e r t e t
U n d e r åren f r a m till prepuberteten har flickan, trots sin ambivalens mot modern och sin idealisering av fadern, k u n n a t för- stärka sin kvinnliga könsidentitet och upp- levelsen av likhet med modern, då hon fort- f a r a n d e står i en n ä r a beroende och kärleks- full relation till modern. Detta samtidigt som hon u n d e r flera år genom inlärning och imitation har tagit del av samhällets och kulturens kvinnobild. Flickans inre värld kan alltså sägas bestå av flerfaldiga skikt av relationer — återspeglande nuet och det för- flutna.
Omställningen blir därför desto häftiga- re då flickan n ä r m a r sig puberteten och känner ett v ä x a n d e tryck att behöva frigöra sig psykiskt från b å d a föräldrarna — främst moden. Det blir nu fråga om en k a m p som h ä m t a r kraft ur den tidigaste intensiva m a m m a - b a r n perioden, som h a n d l a r om ambivalens, lojalitet och starka band. Den- na k a m p u p p r e p a r tidigare konflikter i sam- band med kroppsfunktioner, m a t , vikt, klädsel och utseende. Flickan måste kom- ma till rätta med flera s a m m a n s t r å l a n d e nätverk av relationer och identifikationer med modern (primär identifikation, sekun- där identifikation — med hela den ambiva- lens som här följer, samt ambivalenta objektval; relationer till den tidigaste " u p p - slukande" m o d e r n , till den behovstillfreds- ställande m o d e r n som reflekterar beroende, till modern som " l i k a d a n " och som rival, samt till m o d e r n som " s a m m a " i kulturellt könsrollshänseende). Samtidigt är hon fort- farande beroende av och tycker om mo- dern.
P u b e r t e t
Puberteten kan ibland upplevas som myck- et laddad för flickan som j u s t börjar bli självständig i relation till modern. H o n konfronteras nu med alla de nya b u d s k a p om femininitet som betonar hennes "lik- h e t " med modern. Dessa o m f a t t a r den vik-
tiga erfarenheten av att börja m e n s t r u e r a och att fa f ö r ä n d r a d e kroppsformer. H o n far också ett nytt förhållande till barnafö- dande, nya relationer till m ä n och ett nytt förhållningssätt till alla de beteenden som anses höra s a m m a n med vuxen kvinnlig sexualitet i vår kultur.
Starka drivkrafter i riktning mot att beja- ka och glädjas åt kvinnligheten och likheten med modern k o m m e r nu i konflikt med lika starka drivkrafter i riktning mot ökad själv- ständighet och differentiering. De flesta flickor tycks, åtminstone på omedveten ni- vå, strax före puberteten uppleva sig som ett med modern. O c h detta är i sin tur en speg- ling av moderns upplevelse av sin dotter.
Trots att en flicka i prepuberteten vet att hon är nästan vuxen, kan hon oftast inte uppleva sig som avskild från modern i psy- kiskt avseende. M o d e r n tycks fungera på m o t s v a r a n d e sätt, så att bägge två upplever sig som alltför b u n d n a vid v a r a n d r a , alltför beroende och lika, och utan klara och fasta gränser mellan sig.
Ambivalensen hos flickan motsvaras allt- så av en minst lika stark ambivalens hos modern — som både vill hålla dottern kvar och ä n d å tvinga henne att bli vuxen. Detta kan leda till en ond cirkel som skapar ångest hos både mor och dotter och utvecklas till en så pass stegrad ambivalens att det över- tygar bägge om att en separation endast kan sluta i en katastrof för dem b å d a . I vanliga fall finner dock flickan olika sätt genom vilka hon söker u p p n å en egen iden- titet och självständighet. H o n kan t ex bli mycket kritisk mot modern, samtidigt som hon idealiserar en k a m r a t s mor. H o n söker nya sätt att vara olik m o d e r n och söker medvetet kvinnliga förebilder i kulturen, t ex filmstjärnor eller popsångerskor. Flick- an kan också skaffa sig en bästis som hon identifierar sig med och delar allt med. Det- ta tillåter henne att experimentera med s a m m a n s m ä l t n i n g och identifikation, sam- tidigt som hon slipper närheten till modern.
Det viktiga för flickan är att dessa identifi- kationsobjekt inte är m o d e r n u t a n friståen- de modeller för en könsidentitet.
Det dröjer länge innan flickan u p p n å r en stabil lösning på förhållandet till modern
och under tiden pendlar hon mellan att vara totalt avvisande och att se sig som en förlängning eller spegling av modern. Mo- dern i sin tur är ofta lika upptagen av pro- blematiken som dottern.
Vanliga inslag i flickors personlighetsut- veckling i samspel med modern (utvecklan- de av förmåga till empati, intuition, konti- nuitet i relaterande till a n d r a , flexibla jag- gränser, tillgång till subjektivitet osv) kan i extrema fall leda till speciella problem. M o - dern kan t ex vara oförmögen att uppleva sin dotter som en separat person och svarar därför på sina egna behov istället för på flickans. H o n svarar på vad hon tror flickan behöver istället för på d e n n a s signaler om sina faktiska behov. Eller också kan hon p g a egna narcissistiska behov överidenti- fiera sig med sin dotter och förmedla till dottern att hon är en förlängning av mo- dern. Flickan k o m m e r då t ex vad gäller sexualitet eller aggressivitet att tillmötesgå moderns o m e d v e t n a eller förbjudna behov.
N ä r dessa flickor blir v u x n a känner de att de inte får ha en egen verklighet (egna be- hov eller egen identitet) och att de inte får uppfatta världen på egna villkor. Mor-dot- ter relationen tycks k u n n a ge u p p h o v till fler problem som rör s a m m a n b l a n d n i n g , narcissistisk förlängning och förnekande av avskildhet, än mor-son relationen gör.
Även i n o r m a l a fall tycks m ö d r a r u p p f a t t a sina d ö t t r a r som mindre olika dem själva än vad sönerna är (Chodorow, s 109). K ä n s l a n av enhet och kontinuitet med babyn efter förlossningen består mycket längre och med större styrka då det gäller d ö t t r a r än då det gäller söner.
F l i c k a n s s e n p u b e r t e t o c h v u x e n å l d e r U n d e r pubertetens inflytande sker en upp- repning av flickans oidipala processer. H o n vänder sig till fadern, och nu även till a n d r a m ä n , samtidigt som hon kan känna skuld mot modern om hon tycker att hon älskar fadern mera. Detta bidrar till att tills vidare behålla konflikten inom familjen precis som i den oidipala fasen. N u som då är faderns positiva närvaro av största vikt för flickans utveckling i riktning mot heterosexuell kvinnlighet.
Socialpsykologiska undersökningar visar att starka b a n d mellan far och dotter under- lättar flickans förmåga att relatera till and- ra m ä n i de senare tonåren. Starka b a n d mellan mor och son tycks d ä r e m o t hindra pojkens anpassning till nya kvinnliga kon- takter (Chodorow, s 133).
Vidare visar det sig att tonårsflickor som saknar kontakt med sina fader blir osäkra och känner sig obehagliga till mods tillsam- m a n s med pojkar och m ä n , även om de i övrigt helt identifierat sig med den traditio- nella kvinnorollen. Detta kan antas visa att flickans psykiska utveckling till kvinna lö- per längs två linjer samtidigt. En bekräftar hennes "kvinnlighet" i relation till modern och a n d r a kvinnor, d ä r hon tar del av en
" k v i n n o k u l t u r " och en allmän könsrollsin- lärning. Den a n d r a har att göra med de sexuella aspekterna av kvinnorollen, som fadern förmedlar till henne, och som be- kräftar hennes erotiska kvinnlighet i rela- tion till m ä n och maskulinitet. D e n n a sena- re utveckling är viktig i ett samhälle som bygger på heterosexuella förhållanden som norm. M e n även då flickan, och senare kvinnan, blir heterosexuell, förlorar hon sällan förmågan att relatera d j u p t och in- timt till a n d r a kvinnor. H e n n e s komplexa inre värld h a r blivit formad av den långa perioden då triangeln bestående av henne själv, modern och fadern varit domineran- de i olika tappningar.
G r u n d e n finns hos flickan att vara inten- sivt engagerad i flera relationer samtidigt.
Hon behöver inte avstå från sin kärlek till modern eller till fadern som pojkar måste göra, ej heller tränger hon så totalt bort sina tidiga mor-barn upplevelser av närhet och beroende. Dessa ingår i stället som ständigt pågående processer i flickors inre värld, nå- got som leder till att de som kvinnor oftast har förmågan att bevara såväl inre som yttre relationer, förmågan att " k ä n n a m e d "
a n d r a och att u p p f a t t a a n d r a s känslor och behov — oavsett om den a n d r a är kvinna, m a n , barn, gamling eller sjuk individ.
D å det gäller över-jaget, som enligt den klassiska psykoanalytiska teorin är mindre väl utvecklat hos kvinnor, kan vi nu konsta- tera att kvinnor fungerar annorlunda än m ä n .
Lena Cronqvist, "Häcken" 1976, olja.
Kvinnor tycks vara m e r a känsliga och ly- hörda för relationsaspekter och för konse- kvenser för a n d r a då de bedömer vad som är rätt och orätt (Gilligan 1982), och tar ställning till olika handlingsalternativ.
För att kort s a m m a n f a t t a kan vi säga att eftersom flickor och pojkar bägge har kvin- nor som sina första objekt, blir deras psykis- ka erfarenheter och relationer mycket olika vad gäller gränser mot a n d r a , uppbyggna- den av den inre objektvärlden och vad gäl- ler e n g a g e m a n g i fråga om relationer. Den kvinnliga personligheten bygger på upple- velser av kontinuitet i relationer utifrån den ständigt p å g å e n d e relationen till modern.
Av s a m m a anledning tycks kvinnor defi- niera sig som m i n d r e avskilda från a n d r a . Deras självupplevelse innehåller bl a mera flexibla jag-gränser. Pojkar och m ä n tycks oftast tränga bort och avstå från såväl pri- m ä r identifikation med modern som p r i m ä r kärlek till henne. De lär sig att definiera sig själva som separata och differentierade med mera stela jag-gränser, förmåga till
"objektivitet" och starkare inre motstånd mot känslomässiga upplevelser. Den kvinn- liga självkänslan upplevs i relation till värl- den och a n d r a människor, den manliga som avskild och a u t o n o m .
Ä k t e n s k a p e t
I äktenskapet söker m a n n e n en kvinna som kan ge honom den kärlek han ville ha från modern men fick avstå ifrån. Eftersom rela- tionen till h u s t r u n h ä m t a r näring ur d e n n a tidiga, intensiva, n ä s t a n överväldigande modersrelation blir den på en omedveten nivå hotande eller farlig for honom. H a n upplever återigen barnets starka behov av att äga och helt kontrollera modern — kvin- nan — hustrun.
O m modern har b e h a n d l a t pojken som sin högst älskade baby och samtidigt som en sexualiserad representant för det mot- satta könet, har han lärt sig att a n v ä n d a sin maskulina identitet och sin penis som ett bålverk eller försvar (psykiskt sett) för sin sviktande självbild och identitetsupplevel- se. Då kommer han också att söka narcissis- tisk-sexuell återförsäkran i relationer till
kvinnor istället för ömsesidig bekräftelse och kärlek. En mor, som har u p p m u n t r a t en tidig erotiserad relation till sin son och sedan i oidipal-fasen tillsammans med m a n n e n hotat pojken för hans sexuellt fär- gade b a n d till henne, h a r bidragit till att sonen som vuxen m a n håller sexualitet och kärlek åtskilda. H a n söker erotisk tillfreds- ställelse framför att ta risken att bli avvisad på det o m r å d e som han egentligen är i mest behov av — kärlekens.
Kvinnor, som inte behövt tränga bort sina kärleksfulla b a n d på s a m m a sätt söker fortfarande d j u p a relationer byggda på kär- lek och ömsesidig bekräftelse. De tycks ofta vara beredda på att ge avkall på sina erotis- ka och aggressiva behov för att vinna m a n - nens ömhet och gillande. Fastän m å n g a kvinnor väljer m ä n som tycks likna deras fäder, tenderar deras äktenskap att uppre- pa konflikter och känslor som hör till rela- tionen med modern. Även de hoppas att äntligen fa den intensiva kärleken de en gång längtade efter från modern. M e n här blir de ofta besvikna, d å m ä n n e n j u sällan kan erkänna sina egna emotionella behov eller vara lyhörda för andras. Bela G r u n - berger, J a n i n e Chasseguet-Smirgels m a n , som skriver mycket läsvärt om narcissism, säger: " T h e tragedy of this situation is that the person who could give (a w o m a n ) this confirmation, her sexual partner, is precise- ly the one who, as we have seen, has come to despise narcissistic needs in an effort to dis- engage himself from t h e m . " (Chodorow, s
197).'
B a r n
V a d gör då en kvinna som sedan tidig barn- dom älskat en m a n inom r a m e n för en tri- angelsituation? En m a n , som alltid k o m m e r i a n d r a h a n d efter hennes första kärlek — modern. H o n söker, precis som m a n n e n , en ny upplaga av en intensiv en-till-en rela- tion. N ä r hon inte kan få det genom man- nen, väljer hon den självklara utvägen — att skapa en ny triangel åt sig med hjälp av ett barn. H o n kan då åter fungera i relation till en m a n inom r a m e n för en familjetriangel.
H e n n e s position får en ny och viktig mening för henne, eftersom hon nu kan ta moderns
plats i den oidipala konstellationen. Dess- utom får hon den d j u p a , symbiotiska mor- barn relation som hon så länge längtat efter att åter få ingå i.
Allt detta står i kontrast till m a n n e n s situation, där h a n via sin äktenskapspart- ner äntligen tror sig ha försäkrat sig om en exklusiv relation med sin kvinna. Då blir barnet inkräktaren, precis som fadern som kom och " f ö r s t ö r d e " paradiset i relationen till modern.
I motsats till de flesta m ä n har kvinnor en icke bortträngd önskan om och behov av pri- m ä r a relationer till barn. Det finns m å n g a skäl till dessa önskningar och behov såväl på det individualpsykologiska planet som på det interpersonella och sociala. Som vi tidigare h a r sett är p å g å e n d e och intensiva relationer psykiskt livsviktiga för de flesta kvinnor. De flesta m ä n kan d ä r e m o t inte möta dessa behov. Modersrollen skapar också för de flesta kvinnor j u s t den situation där deras positiva förmåga och kapacitet för intensivt mänskligt relaterande kan k o m m a till sin rätt. Dessutom innebär mo- dersrollen en ny maktposition för kvinnan.
H o n kan då välja att ta vara på detta och inte släppa in m a n n e n . På så sätt bidrar m å n g a kvinnor till att föreviga den sneda maktbalansen i livet, med m ä n n e n i den yttre världen och kvinnorna i familjen.
A t e r till t e o r i e r n a o
Den klassiska psykoanalytiska teorin utgår från att b a r n vid födelsen är ganska lika v a r a n d r a , dvs övervägande " m a s k u l i n a "
till sin a n a t o m i — klitoris är lika med en
"liten penis" — i sin libidinösa driftsladd- ning samt i relationen till sitt första kärleks- objekt, en kvinna (Fast 1979 sid 443). Flick- ans svåra och komplicerade väg till kvinn- lighet anses gå via en "tillbakabildning" av hennes aktiva, utåtriktade impulser. Avgö- r a n d e här är upptäckten att hon är "kastre- r a d " . Teorin framhåller utvecklandet av
" p e n i s - a v u n d e n " , som ses som den centra- la drivkraften i en " n o r m a l " kvinnlig ut- veckling. Viktiga inslag i d e n n a utveckling anses vara övergången från aktiva till passi- va driftsönskningar, förvandlingen av agg- ressivt, självhävdande intressen till " m a -
sochism" (bl a i släktets tjänst) och anpass- ningen till och accepterandet av "underläg- senhet". Underlägsenheten gäller allt från den genitala utrustningen, förmågan till kreativ kulturell verksamhet (sublime- ringsförmågan) till överjagsfungerandet. I alla dessa s a m m a n h a n g a n v ä n d s m a n n e n som norm. De v ä r d e r a n d e inslagen i teorin är iögonfallande.
M e d den kunskapsutveckling som skett, vet vi idag att pojkar och flickor utvecklas olika då det gäller identitet och inre objekt- relationer. Den klassiska teorin gör gällan- de att, utifrån sin " o f u l l s t ä n d i g a " oidipala situation, k o m m e r flickan aldrig att kunna
" l ö s a " sin oidipala konflikt på s a m m a
" o p t i m a l a " sätt som pojken gör.
Vi kan nu påstå att ingen person "löser"
sin oidipala konflikt fullständigt, u t a n alla förblir — på manifest eller latent nivå — b u n d n a till föräldrarna i en intim, inre före- ställningsvärld.
V a d gäller " p e n i s a v u n d e n " kan kvin- nors önskan om ett b a r n förstås ur flerfaldi- ga aspekter, såväl intra-psykiska som so- ciala — kvinnors v ä r d e h a r j u länge förknip- pats med förmågan att föda barn. Inget tyder på att den bästa förståelsen för detta oerhört viktiga faktum skulle k u n n a finnas i tesen om barnet som en "symbolisk" penis.
D e n " d u b b l a a s y m m e t r i n "
Alla barn utvecklas till v u x n a människor med m å n g a fler g r u n d l ä g g a n d e "mänskli- g a " likheter än olikheter. Detta gäller även det psykiska o m r å d e t . Det vore dock naivt och förenklande att presentera teorier så- som " a l l m ä n t " gällande utan att ta hänsyn till om de avser kvinnors eller m ä n s identi- tet. En sådan naivitet har varit regel snara- re än u n d a n t a g i psykologiskt tänkande.
(Förutom försök att bevisa m e d f ö d d a köns- skillnader, förstås.)
J a g skulle i det här s a m m a n h a n g e t vilja betona den dubbla asymmetri, som systematiskt harförbigåtts i teoriutvecklingen. Begreppet syf- tar på två betydelsefulla fenomen som på- verkar flickors och pojkars psykiska utveck- ling i olika riktningar. Det ena fenomenet är att både flickor och pojkar har en grundläg- gande första relation till en kvinna — i flick-
Giorgione (Venedig omkr 1477-1510J, "Familjen", Accademia, Venedig. "I maestri del colore. 15 Giorgione". Fratelli Fabbri Editore, Milano 1963.
ornas fall innebär detta en relation till en person av s a m m a kön — vilket har vittgående konsekvenser för deras personlighetsutveckling.
Detta självklara f a k t u m har inte u p p m ä r k - s a m m a t s inom den hittillsvarande psykolo- giska teoribildningen. Det a n d r a är att vi i vårt samhälle traditionellt har värderat kvinnor och m ä n olika. Detta uttrycks på alla o m r å d e n och på en mångfald sätt. De skilda v ä r d e r i n g a r n a av manligt och kvinn- ligt förmedlas till barnet från första stund som medvetna eller o m e d v e t n a aspekter av moderns och faderns föreställningsvärld.
V å r t sätt att a n v ä n d a språket är ett exempel på hur vi visar vem som anses viktigast i kulturen. Samhällets ö p p n a eller dolda vär- deringar och g r ä n s s ä t t a n d e för kvinnors del uppfattas av alla b a r n efter hand, oavsett inställningen i h e m m e t .
D e n n a universella nedvärdering av kvinnor och "kvinnlighet" (inklusive mycket som egentligen är allmänmänskligt såsom öm- het och o m t ä n k s a m h e t ) påverkar en liten flickas identitetsuppfattning mycket tidigt.
Detta är ett specifikt problem för kvinnor, och bidrar till att en " a l l m ä n " teori om
" m ä n n i s k a n s " identitetsutveckling blir klart missvisande. (Pojkar och m ä n har, som vi har sett, a n d r a svåra problem att möta som måste lyftas fram och studeras för sig-)
S l u t o r d
För oss som a r b e t a r kliniskt i terapeutiska s a m m a n h a n g eller med engagerade och in- tresserade elever i utbildningssamman- hang, är teorierna om kvinnors speciella psykologiska situation av direkt praktisk nytta. Dessa nya t a n k a r som börjat växa fram under de senaste åren har visat på hur stort " t o m r u m m e t " har varit i våra accep- terade teorier då det gäller kvinnor och de- ras psyko-sociala och intra-psykiska verk- lighet. " O s y n l i g g ö r a n d e t " — att inte bli sedd eller b e n ä m n d — är ett minst lika på- tagligt och problematiskt inslag i kvinnors verklighet som det är att bli studerad och feltolkad som " d e n a n d r a " . Det blir alltmer klart hur viktigt det är att b e n ä m n a och bekräfta kvinnors upplevelser och sätta
dem i s a m b a n d med den omgivande sociala och kulturella verkligheten. 1
Ett stort tack till de kvinnliga elever och kollegor som med sådan lust och kreativitet tagit del av och tänkt kritiskt kring m i n a utkast till den här artikeln. J a g hoppas att våra diskussioner kan fortsätta och bidra till att kunskapen på detta o m r å d e växer.
N O T E R
1. Enligt statistik förd 1 9 7 9 - 8 4 vid E n h e t e n för Psykoterapiutbildning i Stockholm ut- görs 7 5 % av kvinnor. Detta gäller såväl elever som patienter.
2. Psykoanalysens "klassiska" teori o m psy- ko-sexuell utveckling u t g å r från föreställ- ningen att det " m a n l i g a " är n o r m e n för det
" m ä n s k l i g a " . (Se Fredelius 1982.)
T e o r i n s psyko-sexuella utvecklingsfaser knyter an till b a r n e t s " s e x u e l l a " driftsut- veckling. Ett b a r n s psykiska liv präglas un- der de första åren av " o r a l a " , " a n a l a " och sedan "falliska" driftsyttringar. T e r m e n
"fallisk" i n n e b ä r att b a r n tror att alla är skapta som pojkar. I den "falliska" fasen riktas b a r n s psykiska u p p m ä r k s a m h e t och fantasiliv mot nyväckta sensationer i geni- talia och nu far könsskillnaderna en ny in- nebörd för d e m . Flickan, som tidigare för- höll sig till sin klitoris som till en "liten p e n i s " med " m a s k u l i n " laddning, inser nu att hon s a k n a r detta värdefulla organ. H o n uplever sin u n d e r l ä g s e n h e t m e d stor smär- ta och v ä n d e r sig bort från sin mor i hat d å hon anser att m o d e r n har " s k a p a t " h e n n e
" f e l " .
Pojken å a n d r a sidan u p p t ä c k e r att det finns personer som h a r " f ö r l o r a t " sin penis och tolkar detta som ett straff för f ö r b j u d n a önskningar — t ex att vinna m o d e r n s erotis- ka kärlek och d ä r m e d bli rival till fadern.
Eftersom pojkens penis är värdefull i sig s a m t b i d r a r till att h a n upplever sig som en
" m a n l i g " individ (lika m e d en " f u l l g o d "
m ä n n i s k a ) är det av största betydelse att h a n r ä d d a r sin identitet och sin penis ge- n o m att avstå från — eller att t r ä n g a bort — sin b e g y n n a n d e sexualitet och den sexuellt färgade kärleken till m o d e r n . På så sätt an- ses h a n " l ö s a " sin " o i d i p a l a " konflikt, iden- tifiera sig med fadern och införliva hans
v ä r d e r i n g a r i form av ett dugligt överjag.
H a n utvecklar enligt F r e u d ett " n a t u r l i g t "
förakt for kvinnor.
Flickans oidipala konflikt b ö r j a r med hennes " k a s t r a t i o n s c h o c k " , d å hon d r a b - bas av " p e n i s a v u n d e n " som ä r a v g ö r a n d e för hennes psykiska utveckling till kvinna.
H o n " b y t e r o b j e k t " f r å n m o r till far i h o p p o m att av h o n o m fä den efterlängtade peni- sen. D å hon b ö r j a r acceptera sitt öde som
" k a s t r e r a d " och " u n d e r l ä g s e n " övergår hennes önskan om en penis till en ö n s k a n o m ett b a r n från fadern. Eftersom hon re- d a n är " s t r a f f a d " h a r hon m i n d r e anled- ning än pojken att t r ä n g a bort sina oidipala önskningar eller att avstå från faderns kär- lek. H o n utvecklar inte heller ett "objek- tivt" och lika v ä l f u n g e r a n d e överjag som pojken. Flickans psyko-sexuella utveckling är mycket mer komplicerad än pojkens, d å hon dels m å s t e byta kärleksobjekt och dels m å s t e överföra sina starkaste lustkänslor från den " m a s k u l i n a " klitoris till den "fe- m i n i n a " slidan. Den senare u p p t ä c k s först vid p u b e r t e t e n och befäster då hennes " p a s - sivt f e m i n i n a " könsidentitet.
3. Se t ex R a l p h G r e e n s o n s The Technique and Practice of Psychoanalysis (1967) och H u m - berto N a g e r a s Female Sexuality and the Oedi- pus Complex (1975).
4. "Narcisstistisk k r ä n k n i n g " i n n e b ä r en k r ä n k n i n g som d r a b b a r det lilla barnets spi- r a n d e och sköra självkänsla. Vi bär med oss rester av d e n n a s å r b a r h e t även som v u x n a människor.
5. Flera författare h a r ungefär samtidigt pre- senterat liknande t a n k e g å n g a r . J a g rekom- m e n d e r a r J e a n Baker Millers Toward a New Psychology of Women (1976), som dock måste läsas på engelska för att v a r a begriplig, Do- rothy Dinnersteins The Mermaid and the Mi- notaur: Sexual Arrangements, and the Human Malaise (1976) och N a n c y C h o d o r o w s The Reproduction of Mothering: Psychoanalysis and the Sociology of Gender (1978).
6. En presentation på svenska finns i Ludvig Igras Objektrelationer och psykoterapi (1983).
( V ä n d e r sig i första h a n d till fackfolk).
7. " C o r e gender identity" är ett b e g r e p p som m y n t a t s av Stoller 1965 och som a n v ä n d s flitigt i d e b a t t e n . Det syftar på den mest g r u n d l ä g g a n d e känslan vi h a r av vår köns- tillhörighet, vilken förmedlas via flera kana- ler. Såväl m e d f ö d d a biologiska krafter som omgivningens b e m ö t a n d e och förväntning- ar bildar dess g r u n d , tillika med barnets
upplevelser av att tillhöra en viss g r u p p som antingen b e n ä m n s m e d " h o n " efler m e d " h a n " .
8. " P r i m ä r p r o c e s s " avser ett sätt att reagera på eller tänka o m sig själv och o m v ä r l d e n som h a r sitt u r s p r u n g i b a r n e t s tidigaste upplevelser. Det är n ä r a förknippat med det o m e d v e t n a , k ä n n e t e c k n a s av rörliga fanta- sier, bildspråk och k r o p p s n ä r a uttryck, till skillnad från det m e r a realitetsanpassade, logiska " s e k u n d ä r p r o c e s s t ä n k a n d e t " . Det mest n ä r l i g g a n d e exemplet på p r i m ä r p r o - cesstänkandet är v å r a nattliga d r ö m m a r , men det spelar också en viktig roll i konst- närligt s k a p a n d e .
9. "Flexibla j a g - g r ä n s e r " är ett b e g r e p p som bl a i n n e b ä r f ö r m å g a n att k u n n a f u n g e r a i känslomässig n ä r h e t till a n d r a u t a n att be- höva skydda sig alltför mycket m e d h j ä l p av s å d a n a psykiska försvar som f ö r n e k a n d e av likhet, isolering, b o r t t r ä n g n i n g m m.
10. J f r I g r a (s 12): " M e d objekt förstås h ä r personer, . . . som fyller viktiga känslomäs- siga funktioner, positiva och negativa, i in- dividens liv. M e d objektrelationer m e n a s h ä r även inre relationer, dvs yttre relationer som i o m a r b e t a d form existerar i den inre världen. J a g vill betona ordet o m a r b e t a d , d å dessa inre representationer eller före- ställningar inte är en fotografisk avbild av den yttre verkligheten, u t a n resultatet av det lilla b a r n e t s tolkning av d e n n a verk- lighet."
11. K a n s k e är d e t t a en av a n l e d n i n g a r n a till att vi i vår kultur, som prioriterar m ä n n e n s behov, tycks uppleva kvinnors ilska eller aggressivitet som onaturlig och f r å n s t ö t a n - de. Ilska hos kvinnor kan väcka barnets (ofta berättigade) rädsla för vad den tidiga m o d e r n s arga u t b r o t t faktiskt uttryckte av o m e d v e t n a d ö d s ö n s k n i n g a r mot barnet.
Detta lilla b a r n lever kvar även inom den störste av karlar.
K v i n n o r skall inte v a r a a r g a eller k ä m p a för sina egna krav och intressen. D e t t a ho- tar barnet inom oss — m ä n som kvinnor — som tror och f ö r v ä n t a r sig att m o d e r n , kvin- n a n , h a r speciella möjligheter att bry sig om just oss och ge oss allt vi behöver, om hon bara vill.
12. N ä r v a r a n d e fäder tycks v a r a u n d a n t a g sna- rare än regel i d a g e n s k ä r n f a m i l j och g r u p - pen e n s a m s t å e n d e m ö d r a r m e d b a r n ökar i s n a b b takt i hela västvärlden.
13. D å m o d e r n är pojkens första identifika- tionsobjekt far h a n inte en " p r i m ä r m a s k u - linitet". H a n far dock en g r u n d l ä g g a n d e
k ä n s l a av m a n l i g k ö n s t i l l h ö r i g h e t ( " c o r e g e n d e r i d e n t i t y " ) o c h s e d a n d e n m e r sexuella, m a s k u l i n a k ö n s i d e n t i t e t e n . Läs- v ä r t o m p r o b l e m i s a m m a n h a n g e t ä r Ro- b e r t Stollers The Sense of Malenes (1965) och R a l p h G r e e n s o n s Dis-identifying from Mother: Its Special Importance for the Boy (1968).
14. E n u t m ä r k t p r e s e n t a t i o n av h u r d e t t a k a n g å till ges i M i r i a m G r e e n s p a n s bok A New Approach to Women and Therapy (1983).
L I T T E R A T U R
B l u m H a r a l d (ed) Female Psychology; Contempnr- ary psychoanalytic views, I n t e r n U n i v Press 1977."
C h a s s e g u e t - S m i r g e l J a n i n e , " F r e u d a n d f e m a l e s e x u a l i t y " , International Journal of Psychoanaly- sis 57, 2 7 5 - 8 6 , 1976. '
C h o d o r o w N a n c y , The Reproduction of Mothering:
Psychoanalysis a n d the Sociology of G e n d e r , U n i v of C a l i f o r n i a Press 1978.
C u l l b e r g J o h a n , " O r f e u s - b i l d e r a v m a n n e n " , Ord och Bild 2, 1 7 - 2 1 , 1983.
D i n n e r s t e i n D o r o t h y , The Mermaid and the Mino- taur: Sexual Arrangements, and the Human Malaise, H a r p e r a n d R o w 1976.
F a s t I r e n e , " D e v e l o p m e n t s in g e n d e r identity:
G e n d e r d i f f e r e n t i a t i o n in girls", International Journal of Psychoanalysis 60, 443—53, 1979.
F r e d e l i u s G u n i l l a , " F r e u d s syn p å kvinnlig p e r - s o n l i g h e t s u t v e c k l i n g " , Psykisk Hälsa ( m o n o g r a f i s e r i e ) 1982.
F r e u d S i g m u n d , " F e m a l e s e x u a l i t y " , Standard Edition vol X X I , H o g a r t h 1931.
Frithiof P a t r i c i a , " K v i n n o r och p s y k o t e r a p i " , Psykisk Hälsa 1, 1 2 - 2 2 , 1984.
Gilligan C a r o l , In a Dijferent Voice: Psychological Theory and Women's Development, H a r v a r d U n i v Press 1982.
G r e e n s o n R a l p h , The Technique and Practice of Psychoanalysis, I n t e r n U n i v Press 1967.
G r e e n s o n R a l p h , " D i s - i d e n t i f y i n g f r o m m o t h e r : its special i m p o r t a n c e for the b o y . " I n t e r n a - tional J o u r n a l of P s y c h o a n a l y s i s 49, 370—4, 1968.
G r e e n s p a n M i r i a m , A New Approach to Women and Therapy, M c G r a w - H i l l 1983.
H o r n e y K a r e n , " F l y k t e n f r å n k v i n n o r o l l e n " . I H o r n e y : Kvinnans psykologi, N a t u r och k u l t u r 1968.
I g r a L u d v i g , Objektrelationer och psykoterapi, N a t u r och K u l t u r 1983.
L e r n e r H a r r i e t , " P a r e n t a l m i s l a b e l i n g of f e m a l e genitals as a d e t e r m i n a n t of penis envy a n d l e a r n i n g i n h i b i t i o n s in w o m e n . " I B l u m H (ed): Female Psychology 1977.
M a t t h i s I r e n e " T i l l k v i n n l i g h e t e n s a r k e o l o g i " , Ord och Bild 8, 1 4 - 2 3 , 1978.
M a t t h i s I r e n e , " O n s h a m e , w o m e n a n d social c o n v e n t i o n s " , Scandinavian Psychoanalytic Re- view 4:1, 4 5 - 5 8 , 1981.
Miller J e a n B a k e r , Toward a New Psychology of Women, B e a c o n Press 1976.
N a g e r a H u m b e r t o , Female Sexuality and the Oedi- pus Complex, J a s o n A r o n s o n 1975.
Stoller R o b e r t , " T h e sense of m a l e n e s s " , Psychoanalytic Quarterly 34, 2 0 7 - 1 8 , 1965.
Stoller R o b e r t , " P r i m a r y f e m i n i n i t y " . I B l u m H . (ed): Female Psychology, 1977.
S U M M A R Y
Psychoanalytic theory and women 's identity formation.
Based u p o n findings f r o m m y o w n p r a c t i c e as p s y c h o a n a l y s t , as t e a c h e r a n d s u p e r v i s o r of p s y c h o t h e r a p i s t s , I h a v e c o m e to q u e s t i o n the F r e u d i a n t h e o r y of f e m a l e p s y c h o - s e x u a l d e - v e l o p m e n t . T h i s t h e o r y p r e s e n t s the p i c t u r e of a little girl w h o is different f r o m — a n d t h e r e f o r e
" l e s s " — t h a n a little boy, a n d r e g a r d s the girl- child's " p e n i s - e n v y " as t h e basic f a c t o r in h e r psychological d e v e l o p m e n t f r o m a n active
" m a s c u l i n e " child to a " n o r m a l , passive-femi- n i n e " w o m a n .
As C h a s s e g u e t - S m i r g e l (1976) c o n c l u d e s , F r e u d a n d his followers s e e m to h a v e needed to r e m o v e t h e m s e l v e s f r o m , a n d to d e n y , specific f e m i n i n e qualities a n d capacities, p e r h a p s as a n u n c o n s c i o u s d e f e n s e a g a i n s t p e r s o n a l r e m i n i - cences of the very small child's narcissistic vul- nerability a n d helplessness in relation to the first c a r e t a k e r — the " o m n i p o t e n t " M o t h e r .
D u r i n g the p a s t ten years, t w o lines of t h o u g h t h a v e m a d e it possible ( a n d i m p e r a t i v e ) to enrich a n d e x p a n d the t h e o r y w h i c h i n f o r m s p s y c h o a n a l y t i c t h o u g h t a n d p r a c t i c e . O n e is F e m i n i s m , w h i c h h a s p r o v i d e d the intellectual s t i m u l u s a n d e m o t i o n a l s u p p o r t necessary for f e m a l e analysts, w h o , in their i n n o v a t i v e criti- q u e h a v e often b e e n a c c u s e d of " p e n i s e n v y " .
T h e o t h e r is the p s y c h o a n a l y t i c t h e o r y of O b - j e c t - r e l a t i o n s , w h i c h p r o v i d e s a basis for the
i n t e g r a t i o n of well k n o w n b u t previously c o n f u s - ing facts c o n c e r n i n g f e m a l e d e v e l o p m e n t , into a w i d e r psychological p e r s p e c t i v e a n d theoretical f r a m e of reference. T h e clearest p r e s e n t a t i o n of
