Härdar på rad : om spåren efter en kultplats från bronsåldern Björk, Tony
Fornvännen 93:2, 73-79
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1998_073 Ingår i: samla.raa.se
Härdar på rad
Om spåren efter en kultplats från bronsåldern
Av Tony Björk
Björk, T. 1998. Härdar på rad. Om spåren efter en kultplats från bronsäldern.
(Hearths in line. About the traces of a cult site from the Bronze Age). Fornvän- nen 93. Stockholm.
The artide concerns a fire cult site from the Bronze Age which was discovered during an exeavation of Viking period graves in 1992 at Fjälkestad, north of Kris- tianstad in Scania. The cult site is of simple, regular type in the form of a line of hearths. Its construction is described, and it is dated by Cl4-analysis to 2800±80 B.P. The system was obviously eonstrueted during a very short period, which to- gether with its nature, indicates that il was made for religious rather than profane purposes. The same condusion has been reached concerning similar sites, es- pecially in Germany and Denmark, by other archaeologists. Finally the author hopes that more attention will be paid to the phenomenon of fire cult sites at fu- ture excavations in Sweden.
Tony Björk, Kristianstads Uins museum, Stora torg. Box 134, SE-291 22 Kristianstad, Swe- den.
Bakgrund
När m a n i våra dagar som bilist nalkas Fjäl- kestads by söderifrån slås man av att trakten är rik på gravhögar, som i flera fall dessutom är m o n u m e n t a l a och ligger gruppvis. Lämning- arna skvallrar o m att här har funnits en väleta- blerad bygd u n d e r bronsåldern, men så mycket m e r har det hitills inte varit allmänt känt om socknens förhistoria. O m m a n granskar de fakta som samlats g e n o m åren ser man ä n d å att även i ett o m r å d e där det gjorts få arkeolo- giska insatser, finns det betydelsefull informa- tion att bearbeta.
På fastigheten Balsgård 1:1, i södra delen av Fjälkestad, Kristianstads k o m m u n , ligger sedan 1940-talet Lantbruksuniversitetet Balsgård. Re- dan vid anläggningsarbetena för de första bygg- n a d e r n a , vägar m.m. på 1940-talet stötte man på urnegravar från yngre bronsålder och ler- kärl från vikingatid u p p e på d e n långsträckta höjdrygg som sträcker sig i nord-sydlig riktning g e n o m o m r å d e t . När Lantbruksuniversitetet på våren 1992 planerade en nybyggnation var
det därför nödvändigt m e d en arkeologisk un- d e r s ö k n i n g . Vid matjordsavbaning inom tre skilda exploateringsytor, totalt inte m e r än ca 1 500 ma, påträffades 96 anläggningar. Av dessa tilldrar sig 20 h ä r d g r o p a r särskilt intresse ef- tersom de lagts ut i en följd i en enkel linje
(Carlie 1992, s. 4 ) , på ett sätt som gör att de kan klassificeras som en enkelt reglerad eld- kultplats (Heiddk-Schacht 1989 s. 229; T h ö r n 1993 s. 8). Låt oss därför se n ä r m a r e på Fjäl- kestad i a l l m ä n h e t och Balsgård i synnerhet och de fynd som gjorts i o m r å d e t .
'Topografin och det äbire fyndmatericdet
Fjälkestads socken ligger i västra delen av Vil- lands härad. Socknen avgränsas åt väster av Helge å och åt öster av Råbdövssjön, och större delen av ytan ligger u n d e r högsta kustlinjen (ca 55 m ö.h.). Topografiskt sett utgör socknens södra hälft en del av Kristianstadsslätten. I den södra och centrala delen finns ett stråk m e d sand- och lerjordar. Norra delen består idag till stor del av skogsmark på moränjordar och har
74 Tony Björk
Fig. 1. Fjälkestadsområdet med registrerade foriiläin- tlingar och gravplatsen mar- kerad. — The Fjålkestad area showing registered an- cient monuments and the exeavation.
en anstrykning av det småländska landskapets karaktär. Topografin i och kring Fjälkestads by d o m i n e r a s av d e n åssträckning som d d k u l t - plalsen ligger på. Åsen består i själva verket av isälvsaviagring och höjden flackar ut mycket svagl i längdriktningen, dvs. i n o r r och söder, och har något brantare sluttning åt väster och öster.
De registrerade fornlämningarna i socknen är 191 stycken och de består till stor del av högar, stensättningar och förhistoriska boplat- ser. Trots d e t stora antalet fornlämningar i socknen har förhållandevis få undersökningar gjorts här, vilket b e r o r på det låga exploate- ringstrycket i o m r å d e t . Det som trots allt bar grävts är främst olika typer av sten- och brons- äldersgravar (megaliter, hällkistor, högar och
urnegravar) fram t.o.m. 1970-talet (Bagge &
Kaelas 1950; Hildebrand 1870; Petersson 1955;
Ström 1969). U n d e r de senaste årtiondena har det undersökts delar av två förhistoriska bo- platser i o m r å d e t - varav d e n ena var en äldre järnåldersboplats m e d välbevarade långhus - ett vikingatida gravfält samt d e n eldkultplats som tas u p p i d e n n a artikel (Björk 1993; Carlie 1992; Helgesson 1992; Ideström 1984).
I samband med byggnationerna på 1940-ta- let på Balsgård påträffades sex lerkärl. Fyra av d e m kan dateras till vikingatid m e d a n de res- terande två har rabbad yta och kan dateras till yngre bronsålder (LUHM 28 766 och 28 767, två kärl finns det endast muntlig uppgift om - Carlie 1992 s. 5, Ragnar J o h n s s o n ) . Alla dessa kärl är, eller kan antas ha varit hela då de på-
Fig. 2. Eldkultplatser i södra Sverige (delvis efter Thörn 1993 fig. 1 och Larsson 1982, Carlie 1992, Tesch 1992). Fylld cirkel - reglerat system. — Fire cult sites in southern Sweden (partly after Thörn 1993 fig. 1 and Larsson 1982, Carlie 1992, Tesch 1992). Filled circle = regulated system.
träffades, och det är rimligt att anta att samtliga h ä r r ö r från gravar som förstörts. Karlen fram- kom i s a m b a n d m e d m a r k a r b e t e n a och det gjordes, såvitt d e t är känt, ingen arkeologisk u n d e r s ö k n i n g vid det här tillfället.
EUlkullplatsen
Olika typer av ansamlingar av sot- och träkols- fyllda anläggningar h a r senast bearbetats av Raimond T h ö r n , Malmö museer. T h ö r n gör en g e n o m g å n g av publicerat material om förete- elsen u n d e r bronsålder och äldre j ä r n å l d e r i n o r r a Mellaneuropa och Sydskandinavien, för att särskilja en h o m o g e n samling eldkultplat- ser. Tidigare forskning har visat att det är inom detta o m r å d e och d e n n a tid som f e n o m e n e t förekommer. Eldkultplatser är endast kända i ett litet antal från södra Sverige (Thörn 1993 s.
1-2, 9, 26, 49), m e n spridningen av d e m tycks snarare återspegla varierande exploaterings- grad än en faktisk skillnad i förekomsten (fig-2).
Sex kriterier har ställts u p p för att särskilja eldkultplatser ifrån a n d r a företeelser och de b e g r e p p som används är i korthet: e x p o n e r a t läge ( h ö g t ) , n ä r h e t till vatten, avsides läge (i förhållande till samtida lämningar), stort antal anläggningar, de enskilda eldstädernas form
Fig. 3. Oreglerad, enkelt reglerad och komplext re- glerad fyndplats. — Random, simple regulated and complex regulated find-spots.
och fyllningens innehåll samt fyndknapphet.
T h ö r n a n v ä n d e r i stort sett samma kriterier som H d d d k - S c h a c h t m e d d e n skillnaden att han anser att n ä r h e t till gravar snarare är ett a r g u m e n t för en kultisk kontext än motsatsen.
Vidare delar dessa b å d a forskare in eldkult- platserna i tre olika kategorier b e n ä m n d a ore- glerad, enkelt reglerad och komplext reglerad fyndplats (Heidelk-Schacht 1989 s. 227-229;
T h ö r n 1993 s. 6-8 och fig 3). En enkel distink- tion mellan dessa typer ges grafiskt i fig. 3.
Fyndplatsen på Balsgård uppfyller alla d e kriterier som ställts u p p för att ett härdkom- plex ska k u n n a klassifieras som en enkelt re- glerad eldkultplats. De h ä r d g r o p a r som påträf- fades var av mycket enhetligt utseende och i ge- nomsnitt 1,4x1,1 m stora och 0,37 m djupa. I plan var de rektangulära m e d r u n d a d e h ö r n , och i profil var de r u n d a d e m e d något plan botten (fig. 4). Fyllningen bestod av ett svart, sotigt lager m e d träkol i botten och ovanpå detta grå sand m e d tätt s a m m a n p a c k a d sten och skörbränd sten. Endast en av de u n d e r - sökta anläggningarna innehöll annat fyndma- terial än träkol, och det var en h ä r d g r o p som innehöll tre fragment av en mal- eller slipsten (A 79).
H ä r d g r o p a r n a låg i en följd i en linje som var o r i e n t e r a d i nordost-sydvästlig riktning, m e d en tendens att vika av mot söder i syste- mets södra del (fig. 5; Carlie 1992 s. 4). H u r lång s a m m a n h ä n g a n d e sträcka som härd- gropslinjen löper gick inte att avgöra. Del kan inte uteslutas att en större framtagen yta h a d e gett ett a n n a t resultat än det vi har att b e d ö m a idag. Än så länge är det okänt om systemet änd- rar karaktär, dvs. om det övergår i oreglerad d-
76 Tony Björk
ANL 1.3
28.62
Fig. 4. Plan och profil A 43, Balsgård 1:1, 1992. Skala 1:27. — Plan and section A 43, Balsgård 1:1, 1992.
Scale 1:27.
ler komplext reglerad form. Av vad vi vet är det dock rimligt att ante att d e n n a eldkultplats an- lagts u n d e r en mycket kort tid. Framför allt är det den systematiska utläggningen av härd- gropslinjen och d e enskilda h ä r d g r o p a r n a s mycket enhetliga u t s e e n d e och konstruktion som talar för dette.
Träkol från en av anläggningarna (A 19) da- terades m e d hjälp av C14-analys till 988±103 f.Kr. (kalibrerat värde för 2800±80 BP, Ua- 6055), dvs. övergången mellan äldre och yngre bronsålder. Värdet av en e n d a C14-analys kan, och bör, ifrågasättas källkritiskt, men resultatet i det här fallet ger mot b a k g r u n d av samstäm- migheten m e d de d a t e r i n g a r som finns från andra lokaler i Sydskandinavien (Thörn 1993 s.
28-30) en stark indikation åt att systemets verk- liga ålder ligger i n o m d e n här tidsperioden.
Förutom kultplatsen påträffades även några vikingatida gravar och en del o d a t e r a d e bo- platslämningar av förhistorisk karaktär. Dessa
anläggningar tillför dock inte diskussionen om eldkultplatsen i sig något. Det gör d ä r e m o t de fynd av urnegravar från yngre bronsålder som tidigare gjorts inom o m r å d e t , d ä r i g e n o m att det finns en odiskutabel rumslig närhet mellan gravfynden och eldkultplatsen på Balsgård (fig.
6). Dette förhållande, sammanvägt m e d kom- plexets karaktär i övrigt, talar klart för att mo- tivet för anläggandet varit religiöst-cermoniellt betingat snarare än att det haft någon praktisk- världslig funktion. Antagandet ligger i linje m e d de r e s o n e m a n g som förs av Heidelk- Schakt och T h ö r n .
T h ö r n s hypotes är att eldkultplatserna är re- sultat av rituell matlagning vid någon form av övergångsrit Elden var det centrala i d e n reli- giösa handlingen och han m e n a r att detta har en koppling till d e t nya brandgravskicket ( T h ö r n 1996 s. 140, 145). Tankar kring elden som det viktigaste rituella medlet för offer och överföring, framför allt m e d koppling till brandgravseden u n d e r yngre bronsålder och äldre järnålder, h a r också framförts av Kaliff (1997, t.ex. s. 81 och 101). Frågan huruvida el- d a r n a anlagts för att helga, rena, inviga eller symboliskt i n h ä n g n a ett o m r å d e för religiösa ändamål är en hypotes som j a g m e n a r också bör finnas med i det framtida arbetet m e d att undersöka och tolka platsernas funktion. En a n n a n fråga som bör belysas är eldkultplatser- nas ställning i ett lokalt och regionalt perspek- tiv.
Bortsett från den principiella övertygelsen om eldkultplatsernas religiösa funktion anser T h ö r n inte att platser som har oreglerade an- samlingar med h ä r d a r ska betraktas som eld- kultplatser med inställningen att det krävs ett källkritiskt väl prövat material för att nå håll- bara tolkningar av sakrala material ( T h ö r n 1993 s. 25, 1996 s. 136). Även o m j a g kan förstå orsaken så invänder j a g definitivt mot att man nöjer sig med att förenkla problemställningar g e n o m att lägga u p p kategorier som är lält- identifierade, och sedan helt avfärdar det som är svårare att urskilja och tolka som något ovid- k o m m a n d e . Av det skälet vill j a g inte bortse från att t.ex. det oreglerade eldstadssystemet från Fjärdingslöv, Gylle socken, Trelleborgs k o m m u n , kan ha varit en eldkultplats, även o m
Fig. 5. Linjen med härd- gropar. S. 1, Balsgärd 1:1,
1992. — The line of hearths. S. 1, Balsgård
1:1, 1992.
det är mycket svårare att a r g u m e n t e r a för det än för eldsstadssystemet på Balsgård. Den typ av ansamlingar som representeras av t.ex. Gylle kan mycket väl ha uppstått g e n o m en åter- k o m m a n d e världslig h a n d l i n g på en och samma plats u n d e r en längre tid, men en sakral betydelse går än så länge inte att utesluta. Ett sätt att urskilja en antydan till vilket det är kan man kanske få g e n o m att studera den horison- tella stratigrafin, dvs. om det är inånga anlägg- ningar som skär varandra eller ej. Det är tvek- löst mycket svårt att fö hållbara bevis för ex-
istensen av oreglerade kultplatser, m e n vi bör för den sakens skull alltså inte utesluta att de har funnits.
Reflektioner och framlida insatser
När u n d e r t e c k n a d och L e n n a r t Carlie våren 1992 u n d e r s ö k t e d d k u l t p l a t s e n på Balsgård kom d e n att h a m n a i skuggan av några vi- kingatida gravar som också fanns inom områ- d e t Vi var visserligen tidigt klara över att an- läggningen b o r d e haft någon form av religiös, cermoniell funktion snarare än en världslig
78 Tony Björk
Fig. 6. Linjen med härdgro- par. Fyndplatser för urnegra- var är markerade med x (del- vis efter Carlie 1992). — The line of hearths. The find- spots of the urn-graves are marked with x (partly after Carlie 1992).
(Carlie 1992 s. 4 - 5 ) , och åtminstone förf. hyste en misstanke om att den b o r d e vara kopplad till det vikingatida gravfältet. Efter att ha fått resultatet av det C'4-prov som n ä m n t s ovan var förvåningen stor och det hela k u n d e mycket väl ha slutat här, m e d ett litet antal rapportex- emplar i några olika arkiv. Då, en kort tid efter d e n n a västgötaklimax, kom det en C-uppsats som b e h a n d l a d e olika typer av ddstadssystem, och m e d hjälp av den passade plötsligt pussel- bitarna ihop. Ordstävet om att »det man inte har lyckats tolka i fält kan man aldrig tolka»
k u n d e d ä r m e d , för min del, definitivt förpassas till slagordsgenren.
Det är utan tvekan mycket viktigt att i fram- tiden följa alla fortsatta markarbeten i anslut- ning till de ytor som undersöktes 1992 på Bals- gård. Ser vi det i ett vidare perspektiv är det vä- sentligt att den här förnläniningstypen blir m e r u p p m ä r k s a m m a d inom exploateringsarkeolo- gin i landet som helhet. Eldkultplatser är me- todiskt svåra att lokalisera och också att belägga n å g o r l u n d a säkert utan relativt omfattande
matjordsavbaningar. Det kan också misstänkas att de ofta ligger i lägen som är perifera i för- hållande till framför allt boplatser (Thörn 1993 s. 24), m e n kanske även gravar. Eldkultplat- serna väcker många frågor och jag m e n a r att vi behöver studera dessa fascinerande lämningar noggrant för att lära oss m e r om det rika reli- giösa livet i bronsålderns samhälle. På längre sikt kominer vi säkert, g e n o m ett ökat medve- tande om fenomenet eldkultplatser, att få kän- n e d o m om ett allt större antal lokaler och där- med en bättre kunskap och så småningom väl underbyggda svar på en del av de frågor vi har, t.ex. om platsernas funktion och ställning i ett lokalt och regionalt perspektiv. Låt oss hoppas alt nästa arkeolog som står framför en snörrät rad med härdar kan börja att tolka d e n bättre - redan i fält.
Ett varmt tack lill Lennart Carlie, Evelyn Thomasson, Raimond Thörn och Ami-Christin Åkesson, som på olika sätt varit mig behjälpliga vid skrivandet av arti- keln.
Referenser
Bagge, A. & Kaelas, L. 1950. Die Funde aus Dolmen und Ganggräbern in Schonen, Schweden. I. Das Härad Vil land. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Stockholm.
Björk, T. 1993. Anmälan av utförd arkeologisk undersök- ning. Råbelöv 25:1, Fjälkestad sn, Skåne. Kristian- stads läns museum.
Carlie, L. 1992. Rapport Vikingalida gravar, bo- platslämningar odaterade. Balsgård 1:1, Fjälke- stad socken, Fornl. 35, Skåne. Kristianstads Uins museum 1992:15.
Heidelk-Schacht, S. 1989. Jungbronze/eilliche und fruheisenzeitliche Kultfenerplätze im Norden der HDR. Religion nnd Kult in ur- und fruhgeschichtli- cher ZAt. Berlin.
Helgesson, B. 1992. Arkeologisk undersökning.
Skåne, Fjälkestads sn, Fjälkestad 24:1. Rapport, Kristianstads Uins museum 1992:9.
Hildebrand, H. 1870. Antiqvariska undersökningar i Skåne. Antiqvarisk Tidskrift för Sverige III. Stock- holm.
Ideström, L. 1984. Arkeologisk undersökning. Skåne, Fjälkestads sn, Fjälkestad 24:11 och 12. Rapport, Skånes hembygdsförbund, Kristianstad.
Larsson, L. 1982. Gräber und Siedlungsreste bei Öns- vala. Acta Archaeohgica, vol. 52, 1981. Köbenhavn.
Kaliff, A. 1997. Grav och kultplats. F.skalologiska före- ställningar u rider yngre bronsåUier och äUlre jämåUer i OstergötUind. Aun 24. Uppsala.
Petersson, M. 1955. Kultplats och gravplats. Utgräv- ningar i Råbelöv och Bromölla. Kristianstad.
Ström, K 1969. Rapport över arkeologisk undersök- ning på fast. Råbelöv 26:1 i Fjälkestads sn, Skåne.
Skånes hembygdsförbund, Kristianstad.
Tesch, S. 1992. The long term development of a sett- lement region on the coastal plain - the Köpinge area. The Archaeohgy of the Cultural Landscape. FieM
Work and Research in a South Swedish Rural Region.
(Lars Larsson et al.) Acta Archaeologica Lun- densia. Series in 4o, No 19.
Thörn, R. 1993. Eldstadssystem - fysiska spår av bronsålderskult Ett försök att spåra kultplatser och kulturinlluenser. (C-uppsats) Lund.
— 1996, Rituella eldar. Linjära, konkava och kon- vexa spår efter ritualer inom nord- och cen- traleuropeiska brons- och järnåldersknlturer. Re- ligion från slenåUlei till niedellid. (Kerstin Engdahl &
Anders Kaliff, red.) Riksantikvarieämbetet Arke- ologiska undersökningar, Skrifter nr 19. Linkö- ping,
Summary
In 1992 a fire cult site from the Bronze Age was discovered d u r i n g an exeavation of Viking pe- riod graves at Fjälkestad, n o r t h of Kristianstad in Scania. T h e cult site is dassified as being of simple, regulated type, in the form of a line of hearths. Late Bronze Age graves had previously c o m e to light nearby (Figs. 1 a n d 6 ) . T h e hearths were very similar in construction, with an average size of 1.4x1.1 m a n d a d e p t h of 0.37 m. They were filled with grey sand, stones a n d a b o t t o m layer of soot a n d charcoal (Fig. 4).
T h e fire cult site is dated by Cl4-analysis to 2800±80 B. P. (Ua-6055). T h e system was obvi-
ously m a d e över a very short period, which to- gether with its nature and its proximity to con- temporary graves, indicates that the motive for construction was religious rather tban profane.
T h e same c o n d u s i o n has been r e a c h e d con- cerning similar sites, especially in Germany and Denmark, by o t h e r archaeologists. Finally the author hopes that the p h e n o m e n o n of fire-cult sites will receive greater attention at future ex- cavations in Sweden. We n e e d to study these fascinating remains carefully to learn m o r e about the rich religions life in Bronze Age so- ciety.
Fornvännnen 93(1998)
