JÄTTELOKA
Heracleum mantegazzianum
- -
- - - -
Titel: Jätteloka. Heracleum mantegazzianum
Författare: Annelie Johansson Diarienummer: 501 29784 15 ISBN: 978 91 7675 027 8 Rapportnummer: 2015:39 Copyright: Länsstyrelsen Skåne Layout: Mats Runvall
Omslagsbild: Wikimedia Commons
Artinformation
JÄTTELOKAN ÄR EN AV DE största örterna i Europa och blir vanligtvis 2–3 meter hög, i vissa fall når den upp till 4–5 meter. Bla- den kan bli upp till 3 meter långa. Den formar ett paraplyliknande bladverk och flockar som är 0,5 m breda med 50–150 strålar. Växten har en grov och något för- grenad pålrot, 30–50 cm lång. Jättelokan tillhör familjen flockblomstriga växter (Apiace) och blomställningen (ca 50 cm i diameter) innehåller vanligen 10 000–
20 000 frön, ibland upp till 50 000.
Taxonomin av Heracleum arterna är oklar men i Sverige finns åtminstone två arter Heracleum mantegazzianum och Heracleum persicum. Jätttelokan (Heracleum mantegazzianum) finns i södra och Mellansverige och längs hela Östersjökusten. Stora bestånd av jätte- lokan är vanligt i Skåne och Stockholms län. Tromsölokan (Heracleum persicum) finns i Vilhelmina-, Arvidsjaur- och Umeå-trakterna samt på några lokaler i Uppland, Blekinge och Västergötland (Flora Nordica 2008).
Införsel- och spridnings- vägar
Jätteloka, Heracleum mantegazzianum, är en örtväxt som härstammar från området kring Kaukasus i Sydosteu- ropa. Både Jättelokan och Tromsöloka har avsiktligt introducerats och spritts i Sverige som trädgårdsväxter sedan 1800-talet. Den har ”rymt” från träd- gårdar och spritt sig till naturmiljön.
Tromsölokan kom till Västerbotten från Tromsö i början på 2000-talet.
Växten sprids endast med frön och de flesta hamnar inom en radie på fyra meter runt plantan. Resterade frön förs till nya områden med hjälp av vind, vatten, boskap, med jord som flyttas med trädgårdskompost eller fastnar på fordons däck. Frön från växten kan överleva i jorden i åtminstone 5 år och börjar gro när förutsättningarna är som bäst.
Habitat
Jättelokan växer på fuktiga områden och finns längs vattendrag, i kärr, på gräsmarker, hedar och stränder men
också vid vägkanter, på ruderatmark, industriområden och på banvallar. Den är särskilt påtaglig i miljöer som är påverkad av människor.
Ekologiska effekter
Jättelokan och Tromsölokan växer i stora bestånd, som överskuggar all annan vegetation och bildar monokul- turer. Jättelokan är en stark konkurrent för ljus då den skuggar ut all annan växtlighet. Jättelokan utsöndrar ett al- lopatiskt ämne, vilket även det försvårar tillväxt av andra växter i dess närhet.
En mycket stark nedgång i antal arter, både växter och djur, är vanligt när jättelokan invaderar en miljö och kan ersätta nästan alla andra växter förutom träd. Jättelokan kan konkurrera ut alla annan vegetation. När växten vissnat, under vinterhalvåret, lämnas marken fri från vegetation och därmed utsätts ofta drabbade områden längs vattendrag för ökad erosion.
Klimatförändringens påverkan på arten Jättelokan är ett svårare och mer utbrett problem i Danmark än i Sverige. Vid ett
mildare klimat med somrar som liknar danska förhållanden idag och särskilt om översvämningstillfällen i vattendrag kommer att öka, kommer jättelokan att kunna sprida sig snabbare och bilda tätare bestånd. När större delar av Sve- rige får ett klimat liknande det som är i Skåne idag kan problemet med sprid- ning av jättelokan bli mycket större.
Förändrad markanvändning har kanske på kort sikt en mycket större påverkan på jättelokans möjligheter att sprida sig. Erfarenheter i Tjeckien och Baltikum har visat att jättelokan snabbt kolonise- rar övergiven jordbruksmark och bildar ogenomträngliga bestånd som täcker många hektar.
Hälsoeffekter
Heracleum arterna har allvarliga effek- ter för människors hälsa och betraktas som en olägenhet för människors hälsa.
Jättelokans växtsaft innehåller ett ämne vid namn furokumarin. I kombination med solljus bildar furokumariner en kemisk reaktion som gör huden käns- ligare för solljus. Symptom är enligt
Giftinformationscentralen brännskade-
Ekonomiska effekter
liknande symptom med kraftig hudir- ritation, rodnad och blåsor, vilka kan bli stora och smärtsamma. Besvären kan komma efter 1-2 dagars fördröjning.
Ärrbildning och mörkfärgning av huden kan ske. Då skadan uppträder först tim- mar efter exponering kan man skadas utan att märka det i tid. Problemen kan kvarstå i flera år efter kontakten med växten.
Trädgårdsarbetare och barn är riskgrupper för skador.
Foto: WIKIMEDIA COMMONS
34,8
miljoner euro/år kostar jättelokal Europa i form av bekämpning och
skador.
Trädgårdsarbetare och barn är riskgrupper för dessa skador. Skyddsut- rustning för huden och ögonen är nödvändigt vid bekämpning. Om man har fått växtsaft på huden ska man tvätta det utsatta området med tvål och vat- ten. Man ska också skydda huden mot solljus under en vecka även om lokala symptom saknas. Vid hudskador på ett större område ska man kontakta vård- centralen. Ämnen i Heracleum arternas saft kan möjliggen också orsaka cancer och missbildningar i foster (Nielsen m.fl.
2005).
Jättelokan är värd för morotsflugan och svampen Sclerotina sclerotiorum men det finns inga observationer av direkta effekter på jordbruksgrödor. På grund av jättelokans täta bestånd och hälsoef- fekter minskar den rekreationsvärdet för miljöer längs vattendrag.
Enligt beräkning utförd av Gren m.fl. (2007) kan kostnaden
för att bekämpa jättelokan längs vägar och järnvägar hamna mellan 400 000–
500 000 kronor årligen.
Kostnaderna för kommu- nerna att bekämpa jättelokan kan vara 16,7–134 miljoner kronor årligen. Kostnaderna för sjukvård och sjukskrivning orsakade av brännskador från jättelokans toxiska växtsaft kan vara upp till 7 miljoner kronor årligen (Gren m.fl. 2007). Jättelokans kostnader för bekämpning och skador på jord- bruksproduktion och ekosystemtjänster i Europa beräknas till 34,8 miljoner Euro per år (Kettunen m.fl. 2008).
Författningar
JÄTTELOKAN ÄR EN AV FÅfrämmande (inva- siva) arter som har en egen föreskrift för bekämpning. Bekämpningen reg- leras bland annat i Förordningen om växtskydd m.m. (2006:817) och i Sta- tens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1998:31) om bekämpning av jättelokan (Heracleum mantegazzianum).
Bekämpningsplan
Bestämmelsen anger att i områden där kommunen eller länsstyrelsen i samråd med kommunen har upprät- tat en bekämpningsplan för jättelokan kan länsstyrelsen ålägga en markägare att bekämpa jättelokan på sin fastig- het. Detta får ske för områden som är värdefullt ur naturvårdshänsyn, i områ- den som är av allmänt intresse, för att förhindra spridning till annan fastighet eller vid förekomst intill vattendrag om det finns risk för spridning.
Syftet med en bekämpningsplan är att stoppa spridningen av jättelokan genom att förhindra fröspridning och att suc- cessivt minska bestånden. Bekämp-
ningsplanen ska även vara vägledande i arbetet med bekämpning av jättelokan.
Problemet med dagens regler är att kommunerna som har lokalkännedom och som ska fatta beslut om bekämp- ning inte har den legala möjligheten att tvinga alla markägare (som berörs enligt bekämpningsplanen) att ge- nomföra bekämpning. Tvång behövs bara om någon markägare vägrar ställa upp, eftersom detta kan sabotera hela bekämpningsarbetet inom det aktuella området. Med dagens lagstiftning (med stöd av växtskyddslagen) får Jordbruks- verket bara delegera beslutsrätten till länsstyrelsen. Om länsstyrelsen inte prioriterar sådana ärenden eller saknar resurser för ändamålet faller bekämp- ningsprojektet och kommunen kan inget annat göra är att uppmana till bekämp- ning. Länsstyrelsen Skåne har tyvärr tvingats nedprioritera denna uppgift på grund av resursbrist.
EU-förordning om invasiva arter
Den 1:e januari 2015 trädde Europa- parlamentets och rådets förordning om
Tromsöloka, Heracleum persicum innefattas inte av föreskriften (SJVFS 1998:31).
Foto: WIKIMEDIA COMMONS
invasiva arter i kraft. Den nya förord- ningen gäller alla medlemsländer och fastställer regler för att förebygga, mini- mera och mildra de negativa effekter på biologisk mångfald som invasiva arter orsakar inom EU.
Handlingsplan för invasiva arter
Jättelokan klassas som en främmande (invasiv) art i Sverige. Inför det pågå- ende arbetet med att upprätta en na- tionell handlingsplan för invasiva arter har lämnats förslag om att föreskrif- ten (SJVFS 1998:31) bör ändras så att kommunerna får laglig rätt att ålägga markägare att genomföra bekämpning.
Tromsöloka, Heracleum persicum innefattas inte av föreskriften (SJVFS 1998:31) troligen därför att Heracleum- arten felaktigt identifierats som Hera- cleum mantegazzianum under många år. European and Mediterranean Plant Protection Organization, EPPO (EPPO 2007) har utfört en PRA (pest risk as- sement, pest risk analys) om Heracleum persicum och föreslår regleringar av handel med arten samt rekommenderar
att medlemsländerna vidtar åtgärder för att förhindra dess spridning. Föreskrif- ten SJVFS 1998:31 bör därför omformu- leras så att alla Heracleum-arter omfat- tas av föreskriften.
Bekämpnings- metoder
EPPO REKOMMENDERAR ATT man upprättar be- redskapsplaner för övervakning, utrot- ning och kontroll av Heracleum arterna.
Metoder för utrotning och kontroll in- kluderar mekanisk bekämpning, kemisk bekämpning och en kombination av både mekanisk och kemisk bekämpning.
Nedan följer en beskrivning av de olika metoderna. Notera att kemisk bekämp- ning så långt som möjligt ska undvikas av natur- och miljöhänsyn.
Förebyggande åtgärder
Försäljning av jätteloka och Tromsöloka är inte förbjudet och frö finns tillgänglig via Internet. EPPO rekommenderar för- bud mot handel med Tromsöloka men inte jättelokan. Jättelokan anses vara för utbredd och vanlig i Europa för att förbud mot handel ska kunna ha någon effekt. EPPO arbetar med att utfärda rekommendationer för kontroll system på nationell nivån för Heracleum-arterna (EPPO 2008). Transport av jord från områden som är påverkade av jättelokan bör inte ske för att minska risken med
att sprida frö i jorden. EPPO har utfärdat rekommendation att man ska rengöra maskiner som kan föra med sig frön från Heracleum arter innan de förflyttas till nya områden. I områden som riskerar att invaderas av jättelokan bör man se till att inte inhemska vegetationen skadas och lämnar marken öppet för kolonise- ring av jättelokan.
Utrotning och kontroll
En integrerad bekämpningsplan och ett brett politisk stöd är nödvändigt för att upprätta bekämpningsinsatserna.
Bekämpning av jättelokan är mycket viktigt i områden i närheten av bebyg- gelse och särskilt där barn kan komma i kontakt med växten. Resurser behöver säkerställas för en flerårig bekämp- ningsinsats (5–7 år) för att försäkra att bekämpningen lyckas. Tidigare insatser under 1990-talet gav inte bestående re- sultat därför att långsiktiga insatser inte genomfördes i alla kommuner.
Mekanisk bekämpning
Utrotningsinsatserna bör sättas in så fort nya bestånd har upptäckts. Vid både mekanisk och kemisk bekämpning
måste man följa upp bekämpningsin- satserna under minst sju år. Vid meka- nisk bekämpning bör bekämpningen börja så tidigt som möjligt under våren och fortsätta under några år tills man är säker på att fröbanken i marken är utarmad och inga nya växter växer upp.
Bekämpning av Tromsöloka Heracleum persicum kräver större insatser över en längre tid än jättelokan därför att den lever mer än en säsong. Den kan ha större reserver i rotsystemet och kan överleva flera nerklippningar än jätte- lokan. Tromsöloka kan även producera frö under flera år.
Personalen som arbetar med bekämpningen måste varnas om häl- soriskerna samt vidta noggranna åtgärder för
att skydda huden, an- 10 cm siktet och ögonen mot
kontakt med växtdelar och växtsaft. Bete av kor
och får har tidigare rekommenderats men visat sig inte vara särskilt effektivt då boskap föredrar annan vegetation.
Markyta
Observera att boskap med ljus hudpig- mentering kan riskera att få hudinflam- mation av växtsaften.
Uppgrävning och rotkapning
Uppgrävning av planta och rot är en metod som är lättast att använda på små plantor vars pålrot inte hunnit växa sig så kraftig. Växtstammen ska skäras av 2–3 gånger under växtsäsongen och/eller skär man av fröställningarna innan frösättning sker. Chansen är stor att plantan dör vid användandet av denna metod. Försök att få med hela
roten för att minska risken att plantan växer upp igen.
Vid rotkapning blir resul- tatet bättre ju längre under markytan roten kapas. Roten ska skäras av minst 10 cm under markytan under våren och upprepas mitt under sommaren. Avskurna växtde- lar ska brännas.
Slåtter
En effektiv bekämpningsmetod är att slå jättelokorna med lie. Plantorna ska
helst slås när de är ca 0,5 meter höga, men det går även bra att slå stora plan- tor. Växten måste slås ett flertal gånger per år då den sätter nödskott. Då plan- tan är på väg att blomma satsar den all energi på blommor och frösättning.
Att slå plantan i detta läge gör att den förlorar mycket av sin energi och inte orkar komma tillbaka igen. Var dock noga med att slå plantan innan blom- flocken övergått till fröställ-
ningar, släng blommor och knoppar i en plastsäck.
Förslut säcken ordenligt och släng som brännbart avfall.
Jordbearbetning
Plöjning och användning av kultiva- tor eller jordfräs fungerar bra som bekämpningsmetod. Dock ska denna metod endast användas på mark som inte hyser värdefull natur. Jordbearbet- ning kan vara en bra metod i områden där jättelokan helt dominerar.
I bilaga 1 ges närmare beskrivning av hur och när man på bästa sätt bör an- gripa små plantor, medelstora plantor respektive stora, blommande plantor.
0,5
meter är den höjd plantorna helst ska ha när man ska slå demmed lie.
Kemisk bekämpning
Kemisk bekämpning med glyfosfat och triclopyr bör så långt som möjligt undvikas och bör endast användas som sista utväg när ingen annan metod är möjlig. Många bestånd av jätte- loka växer dock i besvärlig terräng, till exempel på branta sluttningar ner mot vattendrag, i stengärdsgårdar, trädri-
dåer eller skog. I sådana fall kan det vara svårt att bekämpa växten
med mekaniska metoder och kemisk bekämpning kan visa sig vara det enda rimliga alternativet.
Innan man utför kemisk bekämpning är det viktigt att känna till vilka regler som gäller. Exem- pelvis får endast sådana preparat som är godkända för det speciella syftet användas. För vissa preparat krävs också särskilt användningstillstånd för spridning. Inom vissa områden är det förbjudet att sprida kemiska bekämp- ningsmedel. Det kan också finnas krav på att en anmälan eller en ansökan om tillstånd måste lämnas in till miljö- nämnden innan spridning. Vid bekämp-
ning i anslutning till vattendrag ska fasta skyddsavstånd alltid hållas. Fasta skyddsavstånd innebär två meter till diken och dräneringsbrunnar, sex meter till sjöar och vattendrag och tolv meter till dricksvattenbrunnar. Undantag från fasta skyddsavstånd på övrig mark kan göras när bekämpningen har karaktär av punktbehandling som exempelvis avstrykning, pensling eller så begrän- sad omfattning att människors hälsa och miljön inte riskerar att skadas (NFS 2015:2). Enligt vägledningen omfat- tar detta undantag endast upp till tio plantor inom ett begränsat område.
Kontakta kommunens miljöförvaltning om det råder osäkerhet om vilka regler som gäller.
För kemisk bekämpning av jätteloka används stämpling eller avstrykning.
Sprutning bör inte göras eftersom all växtlighet på platsen då dör. När sedan fröbanken i marken gror, är det sanno- likt att jättelokan får ett försprång och därmed totalt sett gynnas. Stämpling respektive avstrykning innebär en indi- viduell bekämpning av varje exemplar av växten. En fördel är dessutom att
det går åt betydligt mindre mängder preparat samt att preparatet endast hamnar där det är avsett att det ska göra verkan.
Även när det gäller kemisk bekämp- ning är det en fördel om den utförs på våren. Det är lättare att behandla varje enskild planta om inte jättelokorna har hunnit växa sig högre än 20–30 cm.
Behandlingen upprepas senare un- der våren, eftersom frön gror och ger upphov till nya plantor under en längre period. Senare på säsongen kan det vara lämpligt att kombinera slåtter och kemisk bekämpning. Först hugger man ner plantan och sedan påför man en liten mängd bekämpningsmedel på den kvarvarande stjälken.
För kemisk bekämpning krävs behörig- het och bekämpningen ska ske i enlig- het med Naturvårdsverkets föreskrift (NFS 2015:2) om spridning av kemiska bekämpningsmedel.
Kunskapsläget
KUNSKAPSLÄGET FÖR JÄTTELOKANär bra då nationella och EU finansierade forsk- ningsprogram har genomförts, främst Giant Alien Programmet (Nielsen m.fl.
2005). Förekomsten av jättelokan har karterats i Skåne år 2006 (Carlsson och Persson 2007) och av Vägverket under 1987 (Naturvårdsverket 1990). DAISIE (DAISIE) har publicerat en karta med förekomsten över hela Europa. Nordiska förekomsten anges från i Figur 1 och 2 i Nielsen et al. (2005). Lokala floraprojekt har också karterat förekomsten av jät- teloka lokalt, t.ex. över Skåne.
Övervakning
Det förekommer ingen övervakning av jättelokan. Uppföljning av insatser för att bekämpa jättelokan bör göras på ett systematiskt sätt. I Centraleuropa används flygbilder vid inventering av jättelokan då växten är så stor och förekommer i bestånd som är lätt att särskilja vid flygbildstolkning. Enligt EPPO:s rekommendationer bör man koncentrera övervakningsinsatser till områden som är mest mottagliga för
spridning av Heracleum, (t.ex. övergiv- na gräsmarker, längs vattendrag, skogs- kanter och längs vägar) samt i områden där kolonisering är troligt (i närheten av trädgårdar där den
odlas, inom avstånd för
Osby
spridning av frö med Båstad
vind från befintliga be- Örkelljunga Ängelholm
Östra Göinge
stånd, inom översväm- Höganäs
Perstorp Hässleholm
Åstorp Bromölla
ningszoner för vat-
Klippan Helsingborg
Bjuv
tensystem där växten
Kristianstad Svalöv
Höör
växer, samt längs vägar
Landskrona Landskrona
eller järnvägar inom 2 Eslöv Hörby
Kävlinge
km från bestånd samt
Lomma
andra högrisk områ- Lund
BurlövStaffanstorp Sjöbo
Tomelilla
den) (EPPO 2008). Malmö Simrishamn
Svedala
Vellinge Skurup Ystad
Trelleborg
Information
Jättelokan förekommer Figur 1. Figur över jättebjörnlokas utbredning i Skåne utifrån tidigare
i lokala nyheter nästan års inventeringsmaterial från Skå- nes flora.
varje sommar i samband © Länsstyrelsen Skåne
© Lantmäteriet Geodatasamverkan
med att någon fått skador vid kontakt med växten. Informationssatsningar utfördes intensivt på 1990-talet då Naturvårdsverket och Jordbruksverket körde igång projektet att utrota jät- telokan. Naturvårdsverket publicerade en informationsbroschyr om bekämp- ning av jättelokan (Naturvårdsverket
Jätteloka, Heracleum mantegazzianum
1990) som används fortfarande. Giant Aliens projektet finansierad av EU pågick 2002–2005 och producerade en guide till bekämpning av jättelokan (Nielsen m.fl. 2005). NOBANIS projektet har pu- blicerat ett faktablad om jättelokan (se Klingstein 2007). Jättelokan finns också på SEBI2010 och DAISIE projektens listor över de värsta invasiva främmande ar- terna i Europa. DAISIE har också produ- cerat ett faktablad om jättelokan (DAISIE 2008).
Foto: MOST PHOTOS
Webbportal för rapportering av observationer
ArtDatabanken har på uppdrag av Naturvårdsverket utvecklat en webbpor- tal åt Nobanis – European Network on Invasive Alien Species. Nobanis (https://
www.nobanis.org/) är en webbportal med information om invasiva främman- de arter i norra Europa. Portalen upp- dateras kontinuerligt av representanter för deltagande länder (i Sveriges fall av personal på Naturvårdsverket).
Referenser
NATURVÅRDSVERKET Rapport 5910 (december 2008). Nationell strategi och handlingsplan för främmande arter och genotyper.
Carlsson, N. och Persson, H. (2007).
Invasiva kärlväxtarter i Skåne. Länssty- relsen i Skåne län 2007. www.m.lst.se (Hämtad 2008-08-31).
DAISIE (2008). Fact sheet Heracleum mantegazzianum, DAISIE portal.
http://www.europe-aliens.org/spe- ciesFactsheet.do?speciesId=121125#
(Hämtad 2008-09-15)
EPPO (2007). EPPO Draft data sheet on Invasive Plants. Heracleum mantegaz- zianum, Heracleum sosnowskyi and Heracleum persicum. 07-13698 revised.
http://www.eppo.org/QUARANTINE/
Pest_Risk_Analysis/PRAdocs_plants/
draftds/0713698rev%20DS%20Heracle- um%20mantegazzianum,%20sosnow- skyi,%20persicum%20rev.doc (Hämtad 2008-09-15).
EPPO (2008). National Regulatory Con- trol Systems. Heracleum spp. Draft 07- 13679. opublicerad rapport.
Flora Nordica (2008). Heracleum persicum s.str - geographical informa- tion. http://www.floranordica.org/6/- geo6/Apiaceae/tillintern/Heracleum/
geo_Hera_persicum-s.str.html . (Hämtad 2008-11-07).
Gren, I.-M., Isacs, L. och Carlsson, M.
(2007). Calculation of costs of alien inva- sive species in Sweden – technical report.
Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutio- nen för ekonomi.
Kettunen, M., Genovesi, P., Gollasch, S., Pagad, S., Starfinger, U. ten Brink, P. och Shine, C. (2008). Technical support to EU strategy on invasive species (IAS) -As- sessment of the impacts of IAS in Europe and the EU (Final module report for the European Commission). Institute for European Environmental Policy (IEEP), Brussels, Belgium. 40 pp. + Annexes.
Klingenstein, F. (2007). NOBANIS – Inva- sive Alien Species Fact Sheet Heracleum
mantegazzianum. From: Online data- base of the North European and Baltic Network on Invasive Alien Species – NOBANIS www.nobanis.org. Date of access: 20 Sept. 2008.
Naturvårdsverket (1990). Bekämpning av jättelokan. Naturvårdsverket infor- merar.
Nielsen, C., Ravn, H.P, Nentwig, W.
och Wade, M. (red) (2005). The Giant Hogweed Best Practice Manual. Guide- lines for the management and control of an invasive weed in Europe. Forest &
Landscape Denmark, Hoersholm, 44.
Bekämpning av små plantor
Fördelar med att bekämpa jättelokan när den dyker upp på våren (i mars/april) är att den är lätt att känna igen och att den är mer lätthanterlig.
Föreslagna metoder: Uppgrävning och rotkapning.
Att tänka på:
• Lämna inte kvar uppgrävda/avhuggna plantor på marken då de kan rota sig igen. Lägg plantorna i en plastsäck som försluts ordentligt och slängs som brännbart avfall.
• Nya plantor kommer förmodligen att dyka upp inom kort på grund av alla frön i marken som väntar på att gro. Var därför beredd på att ytterligare bekämpning kommer att behövas. Bevaka växtplatsen ofta.
Bekämpning av medelstora plantor
När jättelokan börjar bli större (i maj) har stamdelarna och pålroten har vuxit sig kraftigare.
Föreslagna metoder: Uppgrävning och rotkapning, slåtter, jordbearbetning, kemisk bekämpning.
Att tänka på:
• Om du slår av stjälken kommer växten att skjuta nya skott som behöver slås igen, flera gånger på en säsong.
Om möjligt, kapa roten i efterhand.
• Nedhuggna jättelokor har mycket växtsaft i stjälkarna, var försiktig.
vissa individer börjar blomma. Blomman är stor (ca 50 cm i diameter) och vit. Vid bekämpning i detta stadie ska de blommande individerna prioriteras, för att för- hindra att blomställningen utvecklas till fröställningar och börjar sprida växten vidare.
Föreslagna metoder: rotkapning, slåtter, jordbearbet- ning, kemisk bekämpning.
Att tänka på:
• Prioritera de plantor som har knoppar eller blomställ- ningar.
• Vid blommande jätteloka, trä en plastsäck över blom- flocken. Efter detta kan stammen
kapas. Det är viktigt att inte lämna kvar blomflocken på marken då den kan utvecklas och senare sätta frö.
Tag även bort knoppar och släng dessa i plastsäcken.
Förslut säcken ordentligt och släng som brännbart avfall.
• Släng aldrig blommor eller knoppar i komposten då de lätt kan spridas vidare.
• Om möjligt, kapa roten i efterhand.
• Om en blommande/knoppbärande jätteloka glöms bort har den större delen av bekämpningsinsatsen varit förgäves.
• Nedhuggna jättelokor har mycket växtsaft i stjälkarna, var försiktig.
