Sånger från Ödemarken

Sånger från Ödemarken

Hannes Ferm

Institutionen för Konst Konstfack VT 2020 Kandidatuppsats 5 hp Handledare: M.L Gerdén, Michele Masucci

Abstract

Denna uppsats beskriver den forskning och det konstnärliga arbete Hannes Ferm gjorde inför Bloom, hans soloutställning på Konstfack.

Bloom var ett musikaliskt performance som - med Mark Fishers

iakttagelse om kapitalistisk och teknologisk acceleration i förhållande till kulturell stagnation i åtanke - skapades med ambitionen att visualisera ett estetiskt uttryck för en verklighet där denna förskjutning accelererat ytterligare. Hur skulle popmusik ta form i en sådan framtid? Verket byggde på tre karaktärer, tre olika svar på frågan, där varje karaktär representerade ett tema och ett musikaliskt uttryck.

Uppsatsen använder en av dessa karaktärer för att navigera ett antal forskningsfält - musik- och kulturhistoria, sociologi, klimatforskning och samtida popkultur, samt iakttagelser och erfarenheter från både det konstnärliga arbetet och från livet som verksam musiker. Genom att jämföra aspekter av vår samtids teknologiska, kapitalistiska och

kulturella tillstånd med samma aspekter av 1970-talet, ämnar uppsatsen att ta reda på åt vilket håll dessa saker verkar flödar, och i vilken

hastighet.

Nyckelord: Popkultur, performancekonst, musik, gröna vågen, teknologi, kapitalism, Fisher, Thunberg, Attenborough, Adorno, Jameson,

Innehållsförteckning

Abstract

2 Innehållsförteckning

3 Inledning

4 Disposition

6 Trickster

7 Allt genom lunden gröna, rinner det en flod

9 Live-musikens premisser

11

#yeehaw

12 No water flows through the dying land

14 Att visualisera

17 Lättare än någonsin

19 Referenslista

21

Inledning

Nothing is born Under the sun All day I’m sitting

Singing songs for no one

Trickster - Wasteland

I den här uppsatsen vill jag undersöka pop-kulturens roll i förhållande till teorin om hur vår samtid präglas av kapitalistisk och teknologisk acceleration i kontrast till kulturell stagnation. Uppsatsen består dels i ett försök att applicera teorin på vår samtid med hjälp av filosofer som Mark Fisher, Theodor Adorno och Fredric Jameson. Den består även av

konstnärlig forskning, då jag själv har försökt visualisera hur framtida estetiska uttryck hade kunnat se ut om den här förändringen accelererat ytterligare. Det konstnärliga arbetet bestod av att skriva poplåtar,

utforma en karaktärsbakgrund, samt utformandet av kostym och installation, till vad som skulle bli ett musik-baserat performance i tre akter.

Min utgångspunkt för både denna uppsats och performancet är Fishers bok Ghost of My Life, där han skriver om just popmusik som ett

symptom på den här utvecklingen:

Music culture is in many ways paradigmatic of the fate of culture under post-Fordist capitalism. At the level of form, music is locked into pastiche and repetition. But its infrastructure has been subject to massive, unpredictable change: the old paradigms of consumption, retail and distribution are disintegrating, with downloading eclipsing the physical object, record shops closing and cover art disappearing . ¹

Fisher menar att neo-liberalism och kapitalism har berövat dagens musikartister medlen att kunna producera ”det nya” ; förlorat förmågan ² att visualisera en framtid, då populärmusiken fastnat i att ”återvinna”

uttryck och genrer som tillhör historien.

Fisher är förstås inte den första som har fört den här sortens kritik mot denna utveckling. Han citerar exempelvis Fredric Jameson, som redan I artikeln ”Postmodern Culture and Consumer Society”, publicerad 1982, menar att vi verkar leva i en tid som är ”(…)incapable of achieving

aesthetic representations of our own current experience” . Ännu tidigare ³ noterar Adorno i essän ”How to Look at television”, publicerad 1954, att

”The more opaque and complicated modern life becomes, the more people are tempted to cling desperately to clichés which seem to bring some order into the otherwise un-understandable” . ⁴

Mark Fisher, Ghosts of My Life: Writings on Depression, Hauntology and Lost Futures (Hants,

1

Storbritannien, Zero Books 2014) s .39.

Fisher 2014, s. 38.

2

Fisher 2014, s. 33.

3

T.W Adorno, ”How to look at television”, The quarterly of Film Radio and Television, vol 8, no 3,

4

(University of California Press 1954,) s. 229-230.

Disposition

Jag har i diskussionen valt att utgå från en av de tre karaktärerna som mitt konstnärliga kandidatarbete byggde på, då den i större omfattning än de andra två representerar uppsatsens utgångspunkt. Jag gör först en musik- och kulturhistorisk undersökning av ursprunget av karaktärens musikaliska genre med fokus på då rådande ekonomiska och

teknologiska förutsättningar. Därefter undersöker jag samma

förhållanden i vår tid, och jämför sedan de två med varandra. Slutligen gör jag en redovisning av den konstnärliga forskning jag genomfört, där jag frågat mig hur ett estetiskt uttryck skulle kunna se ut, om den

samhällsförändring som uppsatsen noterar skulle accelererat ytterligare.

Trickster


Hur skulle det estetiska och musikaliska uttrycket för en modern hippie- rörelse ta form i kontrast till ett klimat som gör det näst intill omöjligt att

”återförenas med naturen”? Den här frågan jobbade jag med när jag skapade en karaktär som har fått namnet Trickster. Trickstern är från början en av Carl Jungs arketyper, en figur som enligt honom finns i det kollektiva medvetandet och som återkommer i både folktro och

populärkultur. Terrie Wadell skriver i Wild/Lives om Jungs Trickster som en ”archetypal agent of change” . En karaktär som rör sig mellan ⁵

kategorier, en kraft vars agens är omöjlig att tyda. Så fort människan tror att den får grepp om den byter den skepnad.

I ett samhälle i en ganska nära framtid, där teknologi och kapitalism har accelererat men kulturen stagnerat har jag försökt föreställa mig en ny genre som ska representera uttryck för ett sorts ”dark” gröna vågen. Ett sorts estetiskt återanvändande av den hippie-folkmusik som präglade 60- och 70-talet, men med insikten om att den rörelsens mentalitet mynnade ut i den neoliberalism som ytterligare förvärrat läget de ställde sig emot. Chris Haroun belyser det starka inflytande hippierörelsen kom att ha på teknologi-industrins framfart i Silicon Valley, i sin artikel

”Sputnik, Hippies, and the Disruptive Technology of Silicon Valley” i tidningen Wired, där han beskriver sättet på vilket den nya, öppna mentaliteten formade ett risktagande företagande som idag är mycket utbrett:

During the hippie movement of the 60s, Bay Area technology companies became more open minded and embraced the open-source movement and the sharing of ideas. This unparalleled culture has been critical to innovation and the exceptional speed at which new

Terrie Wadell, Wild/Lives, Trickster, place and Liminality on screen, (La Trobe University 2010) s.1.

5

companies have been and will continue to be founded, Additionally, this open nature mentality has led to a culture that embraces risk- taking where failure is seen as a learning experience and — unlike in other global economic hubs — is not shameful. As a result, risk-taking is embedded in the DNA of Silicon Valley .⁶

Istället för att sträva efter en tillvaro i harmoni med naturen, konstaterar den här mörka gröna vågen-rörelsen att förutsättningen för att göra det försvann i och med den första agrara revolutionen. De ser naturen som den enda kraft som i denna tid kan mäta sig med kapitalismen, och den enda kraft som existerar utanför den. Jag fann Trickster-arketypen att vara en god representation av detta, en natur vars agens är okänd för människan, en natur som verkar ha dolda motiv och ständigt tar nya former. Snarare än att samexistera med den, existerar människan i den sen-kapitalistiska, antropocena eran, i motsättning till naturen. Istället för att romantisera ett återvändande till naturen (exemplifierat i t. Ex Going up the country av Canned heat, Into the mystic av Van Morrison, ^{7 8} Mother nature’s son av Beatles), så romantiserar den här genren ⁹

naturkatastrofer, orkaner, översvämningar, pandemier och människans kroppsliga och mentala förfall i relation till dessa händelser, samt post- apokalyptiska illustrationer av ett landskap orört av människan, efter det att människan utrotats.

Chris Haroun, ”Sputnik, Hippies And The Disruptive Technology of Silicon Valley” (Wired 2014)

6

https://www.wired.com/insights/2014/09/sputnik-hippies-silicon-valley/, [hämtad 2020-11-27].

Låttext: Canned Heat - Going up the country (1968)

7

https://genius.com/Canned-heat-going-up-the-country-lyrics, [hämtad 2020-10-03].

Låttext: Van Morrison - Into the mystics (1970)

8

https://genius.com/Van-morrison-into-the-mystic-lyrics, [hämtad 2020-10-03].

Låttext: The Beatles - Mother Nature’s son (1968)

9

https://genius.com/The-beatles-mother-natures-son-lyrics, [hämtad 2020-10-03].

Allt genom lunden gröna, rinner det en flod

Den miljömedvetenhet som präglade västvärlden under början av 1970- talet byggde ofta på ett narrativ med en tydlig antagonist. I Sverige sågs exempelvis kärnkraften som ett av de största hoten mot människans och naturens fortsatta liv på jorden. ”Man ifrågasatte utvecklingen för det moderna, högteknologiska samhället som enkom ansågs kretsa kring ekonomisk tillväxt och var alltför teknokratiskt. Kärnkraften användes (…) som symbol för en politisk utveckling mot ett expert-orienterat och odemokratiskt framtida Sverige” , skriver Albin Engholm i Kärnkraft - ¹⁰ Säkerhetsrisk eller tillgång? Idag, då miljöfrågan blivit allt mer komplex, verkar det vara svårare för miljörörelsen att hitta en representation för problemen den motsätter sig. I Greta Thunbergs välkända tal på United Nations Climate Action Summit, i September 2019, verkar kritiken vara riktad mot världens politiker:

For more than 30 years, the science has been crystal clear. How dare you continue to look away and come here saying that you’re doing enough when the politics needed are still nowhere in sight?¹¹

Även om en antietablissemangs-retorik framförs i talet, är det otydligt vilka som utgör etablissemanget. I stora drag är det politiker världen över, som oavsett politisk inriktning gör samma misstag, eller har

samma brist. Symptomen på problemen hon adresserar har även tagit så många former att det lättare sammanfattas i statistik och procentenheter än genom någon form av estetisk representation.

Albin Engholm, Kärnkraft - Säkerhetsrisk eller energitillgång?, (Institutionen för idé- och

10

lärdomshistoria, Uppsala universitet, 2014) s. 14.

NBC News,”Read Greta Thunberg’s full speech at the United Nations Climate Action Summit,

11

(NBC News 2019) https://www.nbcnews.com/news/world/read-greta-thunberg-s-full-speech-united- nations-climate-action-n1057861, [hämtad 2020-10-03].

I slutet av den biografiska dokumentären David Attenborough - A life on our planet, sammanfattas genom att filmen visar vilka möjliga framtider som ligger framför människan och livet på jorden, beroende på vilka beslut som fattas idag, eller inom kort. Dystopin som först visas upp är Amazonas som genom nedhuggning och torka blivit en savann, ett Arktis som blir isfritt på sommaren, en acceleration av global

uppvärmning, frysta marker som tinar upp och släpper ut metangas, döda korallrev, ofruktbar mark, pollinerande insekter som försvinner, och så vidare. Filmen lämnar sedan en glimta av hopp då den visar en alternativ framtid, där människan återigen ”blir en del av naturen”.

Sekvensen som följer visar bilder av futuristisk arkitektur som tornar upp sig över trädkronorna, drönare som flyger runt i Amazonas och plockar frukt, hundratals vindkraftverk sprida över en savann full med bisonoxar.

Utopin som visas upp verkar ligga närmare science-fiction än vår nuvarande tillvaro. Teknologins dualitet i miljöfrågan idag blir här påtaglig; teknologin verkar vara det främsta instrumentet för en

minskning av världens utsläpp, samtidigt har teknologin en minst lika substantiell roll i dagens kapitalistiska samhälle. Skillnaden i dessa framtidsvisioner, på ett estetisk plan, är endast vilka teknologiska

ingrepp vi gör i naturen. Utopin som progrock-grupper som Träd, Gräs och Stenar beskrev i sina texter, verkar i kontrast till detta naivt, långt borta:

Allt genom lunden gröna Rinner det en flod

Vi vilar vid dess stränder Och vattnet är så gott Det är så gott att dricka Att ingen kan bli skrämd Om aftonen i sanden

Det är så varmt och tyst Vi ser utöver landen När månen stiger Opp ¹²

Live-musikens premisser

Det är svårt att föreställa sig en musikalisk rörelse som skulle använda dagens klimatkris som tematik. Inte endast på grund av de

förutsättningar jag beskrivit ovan, men också för att det är svårt att

föreställa sig en sådan rörelse överhuvudtaget. Live-musiken, som var en högst väsentlig del av progg-rocken, har tagit stor skada i framförallt Stockholm, den stad där Träd, Gräs och Stenar var baserade. Flertalet musikscener har stängt ner, både på grund av klagomål och höjda ¹³ hyror, och skivförsäljningen har i samband med streaming-tjänsternas framfart sjunkit drastiskt. Dessa omständigheter har förvärrats

ytterligare i och med Covid-pandemin. Branschorganisationen Musiksverige rapporterar att branschen i år förlorat 7,2 miljarder i uteblivna intäkter. Live-musiken, som är hårdast drabbad, gör en ¹⁴

intäktsförlust på -90%. I en mail-konversation berättar Alfons Karabuda, ordförande för Musiksverige, för mig om deras prognos. ”Det vi ser nu är strukturer inom musikbranschen som slås sönder” , Även om ¹⁵

pandemin är temporär, verkar risken för att lämna bestående men i live- scenen påtaglig, då Karabuda menar att den ”kanske kommer vara sönderslagen och inte reparerbar då det främst gäller de mindre

Låttext: Träd, Gräs och Stenar - Sanningens Silverflod (1970)

12

http://dagvag.se/texter/sanningen.htm [hämtad 2020-11-27].

Tali da Silva,”Oro för Stockholms nattliv när nattklubbar stängs ner”, (Sveriges Television 2019)

13

https://www.svt.se/kultur/stockholms-nattliv-hotat-barer-och-klubbar-tvingas-stanga [hämtad 2020-11-27].

Andreas Björklund, ”Musikbranschen förlorar 7,2 miljarder på coronarestriktionerna” (Sveriges

14

Television 2020) https://www.svt.se/kultur/coronas-effekter-musikbranschen-forlorar-7-2-miljarder- kronor [hämtad 2020-11-27].

Alfons Karabuda, 2020, (Intervju via mail genomförd 2020-11-23).

15

aktörerna som står för viktig del av mångfalden, utan buffert, skyddsnät och nu beredda att lämna musik och kultur. Det lär då inte komma tillbaka. Dessvärre kommer vi se effekter av Covid på musiklivet under flera år framöver”. ¹⁶

#yeehaw

Denna rörelse, som Fisher beskriver som ”cultural conservatism” , ¹⁷ intensifieras ytterligare av den digitala kommunikation som får en allt mer bärande roll i det moderna samhället:”… but perhaps it was only with the arrival of digital communicative capitalism that this reached terminal crisis point.” . Han menar att modern teknik, mer exakt ¹⁸

internet och sociala medier, gör det omöjligt för konstnären eller artisten att dra sig tillbaka från redan existerande kulturella former:

(…) the currently dominant form of socially networked cyberspace, (…) has made withdrawal more difficult than ever before (…) in recent years, everyday life has sped up, but culture has slowed down . ¹⁹ Hur uttrycker sig samtiden genom de digitala medel vi ständigt har kontakt med? Hur presenteras verkligheten genom skärmarna?

(…) the internet and mobile telecommunications technology have altered the texture of everyday experience beyond all recognition. Yet, perhaps because of all this, there’s an increasing sense that culture has lost the ability to grasp and articulate the present. Or it could be that (…) there is no present to grasp and articulate any more . ²⁰

Karabuda 2020.

16

Fisher 2014, s. 40.

17

Fisher 2014, s. 40.

18

Fisher 2014, s. 39.

19

Fisher 2014, s. 39.

20

Kanske ligger svårigheten att artikulera samtiden i att den är

överexponerad; varje person med ett Instagram-konto har medlen för att göra sin egen estetisering, sitt eget lilla artikulerade fragment av

samtiden. Sociala medier som detta verkar vara ett utmärkt

förkroppsligande av den neo-liberala idén om individens autonomi.

Instagram erbjuder fler och fler ansiktsfilter som uppmanar användaren att ta selfies, en bildtext som är limiterad till ett antal tecken, och om kontot inte är individuellt är det oftast drivet av ett företag. Det är med andra ord inte ett verktyg optimerat för kollektivistisk mobilisering.

Ett annat tydligt exempel på hur teknologin påverkar hur vi samlas kring musik är appen TikTok. Appen är en social plattform där användarna kan skapa och dela klipp som inte får överstiga 15 sekunder. Med 600 miljoner användare , har appen visat sig ha potential till omfattande ²¹ spridning för poplåtar. ”Senaste året har vi steppat upp vår strategi: vi har anställt en Tiktokare och vi har bestämt oss för att göra större Tiktok-initiativ”, säger Lina Kellgren i en intervju i Svt:s Kultur-

nyheter , och understryker att hon jobbar mot TikTok ”hela dagarna” . ^{22 23} Ett av de mest kända exemplen som på låtar som har sitt genomslag att tacka TikTok för, är artisten Lil Nas X låt Old Town Road, som själv laddade upp låten med en tillhörande dans, ett koncept som delades under hashtaggen #yeehaw 67 miljoner gånger . ²⁴

Tali da Silva”Klipp blir hits: Så tar Tiktok över musikbranschen” (Sveriges Television 2020)

21

https://www.svt.se/kultur/tiktok-appen-som-tar-over-musikbranschen, [hämtad 2020-11-23].

da Silva 2020

22

da Silva 2020

23

Andrew R. Chow, (Time 2019),”Lil Nas X Talks ’Old Town Road’ and the Billboard Controversy”

24

https://time.com/5561466/lil-nas-x-old-town-road-billboard/, [hämtad 2020-11-24].

Adornos iakttagelser om våran dragningskraft till bekanta klichéer i modernitetens komplexitet från ”How to look at Television” verkar nästan resonera bättre med TikTok än TV-apparaten. Appens enkla arkitektur gör den här typen av snabba spridning möjlig. Så fort man öppnar den möts man av ett flöde av klipp, från de konton man följer, och de mest virala. Ett klimat som tidigare bara reklambranschen behövt gå till mötes i kampen om konsumentens uppmärksamhet, går nu även (musik)konsumenten själv till mötes. Att repeterandet av det välkända finns i appens essens blir tydligt när Old Town Road blir viral genom att 67 miljoner lyssnare delar samma 15 sekunder av låten med samma tillhörande dans och hashtag. Att artister och fans har samma verktyg för att använda plattformen verkar i det här fallet resultera i att de har samma mål; fansen bidrar till artistens genomslag i hopp om att själva bli virala.

Teknologins inverkan på popmusikens estetiska förutsättningar verkar från insidan och utsidan samtidigt; både dess tematik och dess

infrastruktur har förändrats fundamentalt sedan Gärdesfesterna på 70- talet.

No water flows through the dying land

Tricksterns låtar var i grunden alla uppbyggda med ungefär samma komponenter: ett gitarrliknande element och en digitalt genererad sångröst. Det var viktigt att utgå från gitarren och sången, då de är typiska signalement för en 70-tals-folksångare - exemplifierad av Joni

Mitchell, Bob Dylan, och Neil Young, för att nämna några. Elementet som utgjorde gitarren, var egentligen gitarrtoner som jag spelade in och bearbetade digitalt och sedan, med hjälp av midi-notation, skrev om till stycken och följder av toner som hade varit väldigt svåra för en mänsklig hand att spela på gitarr. Handens frånvaro resulterade i en

oberäknelighet i melodi och ackordföljd, ett pendlande mellan dissonans och resonans.

Exempel på Midi-notation från en av Tricksterns låtar (se bild 1), där det går att notera att förflyttningarna mellan tonerna är många, och att upp till nio toner spelas samtidigt, vilket är

omöjligt på en klassisk sex-strängad gitarr.

Rösten utgjordes av en synt-mjukvara där ord kunde matas in för att sedan spelas upp med de toner som

önskades. Den här typen av

programvara är vanlig i japansk popmusik, där den exempelvis använts i soundtracks till Anime-filmer som Paprika av Satoshi Kon från 2006 . ²⁵ Syftet med att använda programvaran var inte att närma mig J-popens estetik, snarare för att komma åt den tonsäkerhet och felfria vibrato, den

”perfektion” synten erbjuder. Jag ville använda dessa egenskaper för att komma så nära en röst som Joni Mitchells som möjligt.

Anledningen till båda dessa val är egentligen densamma, och utgår från Fishers tanke om ett förhållningssätt till det förflutna som han beskriver

Film: Paprika (2016) https://www.imdb.com/title/tt0851578/ [hämtad 2020-11-12].

25

Bild 1. Grafisk notation av karaktärens

”gitarr”-spel

i Ghost of my Life: ”The ‘classic’ sound, its elements now serenely liberated from the pressures of historical becoming, can now be periodically buffed up by new technology.” . Denna teknologiska ²⁶ förstärkning tar sig i Tricksterns låtar uttryck i en perfekt stämma som ackompanjeras av ett väldigt komplext gitarrspel. Det var dock viktigt för mig att det förstärkande elementet stundtals skulle övergå till en förvridning - stundtals skulle rösten kännas för tonsäker, uttalet

konstlat, och ”gitarren” skulle i sina snabba melodiska vändningar ibland låta mer som synten den faktiskt var. Syftet med att belysa de artificiella element som utgjorde låtarna, var att hänvisa till de teknologiska verktyg som blir allt mer förekommande i en mängd genrer för att åtkomma musikalisk perfektion, men även i längre utsträckning för att återspegla den protestetiska roll teknologin har i den framtidsvision som

exemplifieras i Attenboroughs dokumentär. Trickstern, som verkar befinna sig i den här visionen, sjunger sånger om en annan:

No water flows,

Through the Dying land Your bones are warm Buried in the sand Let’s forget about life

Fisher 2014, s. 32.

26

Att visualisera

Den visuella utformningen av karaktären användes som ett sätt att materialisera de idéer som karaktären skulle kommunicera. Det var stundtals en utmaning då utgångspunkten för projektet var att behandla tematik som inom ramen för ett artistskap inom popkulturen saknar estetisk representation. Resultatet blev en hybrid av signalement - fragment från 70-talets hippierörelse, och fragment från samtida iakttagelser om den natur vi kan komma att möta.

En av de första idéerna jag fick gällande Trickterns utseende var att dens hår skulle vara så långt att det gick ner till marken. Jag ville använda håret som en symbol för det otyglade, det som står utanför det moderna samhället. Samtidigt ville jag även här

representera det artificiella förhållningssättet vi byggt upp i förhållande till den otyglade naturen.

Resultatet blev att jag sydde

hårförlängningar av syntethår, som i sin utformning var menat att tangera

mellan det syntetiska och organiska.

Gällande kostym ville jag försöka ta in hippie-estetiken i ett post-apokalyptiskt klimat, och jobbade med de

motsägelser som uppstod i mötet (Se

bild 2). Jag utgick från de långa Bild 2, dokumentation av performance under Trickster-karaktärens akt

klänningarna och lager- på lager som präglade dåtidens stil, men kombinerade det med andra material och former. Det understa lagret bestod av en långklänning i tunt, ömtåligt tyg, ovanpå satt en batik- färgad tröja, över detta sattes även ännu en långklänning, som bestående av ett tjockt nät, försedd med stora metallspännen. Över detta satt sedan en korsett från 1800-talet, men som i sitt sparsmakade formspråk i mina ögon refererade till något mer tidlöst. Skorna var ett par moderna

jaktstövlar gjorda av mikrofiber och vulkaniserat rågummi. Den massiva sulan på skorna skulle belysa att karaktären fanns i ett landskap präglat av det tuffa klimat den beskriver i sina texter.

Installationen skulle även spegla det här klimatet. Den kom att bestå av en fåtölj i slitet vitt skinn, skulpturer jag skapat under tidigare år på Konstfack, döda växter och sand (Se bild 3). Jag gjorde gipsavgjutningar av

elektronikförpackningar med idén om att skapa något beständigt från ett förgängligt material som plast eller kartong, artefakter från en tid präglad av massproduktion. En annan skulptur gjorde jag med Tricksterns natur-

beskrivningar i åtanke. Jag ville komma åt ett formspråk som var både gotiskt och organiskt. Resultatet blev en taggig skulptur i stengods som jag sedan kom att använda som en ”vas” till de döda växterna jag hade samlat inför utställningen.

Bild 3. Dokumentation av installation under performance

Lättare än någonsin

I en tidigare bok av Mark Fisher, Capitalist Realism, adresseras inte miljöfrågan i någon större utsträckning, men titeln på första kapitlet resonerar starkt med den: ”It’s easier to imagine the end of the world than the end of capitalism” . Idag, 11 år efter det att boken publicerades, ²⁷ är det ännu lättare att föreställa sig slutet på världen som vi känner till den. Bilden av en jord så hårt drabbad av klimathotet att den är nästintill obeboelig är idag det mest kända ”alternativ” till vårat nuvarande

system. Klimathotet är ett reellt hot, detta har aldrig varit tydligare, vilket i sin tur gör det än tydligare att vi saknar förmågan att visualisera ett alternativ. Allt vi har är rädslan för den här dystopin, rädslan för något värre. Problemet är till stor del ett estetiskt problem; vi saknar verktyg för att föreställa oss ett alternativ till det rådande systemet, och för det har vi själva systemet att beskylla.

Realistiskt sett så har jag svårt att se att en så nihilistisk och sadistisk genre som Tricksterns skulle kunna forma en antikapitalistisk, grön rörelse i en nära framtid (det hela faller på att det är samma människor är mest utsatta i det kapitalistiska samhället även drabbas hårdast av naturkatastrofer och dylikt). Detta är dock vad som händer när man tar en politisk rörelse som gröna vågen, och tar bort ”lunden gröna”, den utopiska bilden rörelsen delar - vad återstår då annat än nihilism?

Poängen, med vare sig denna uppsats eller det konstnärliga arbetet, var inte att försöka ge en realistisk prognos gällande hur framtidens politiska klimat (och dess estetiska uttryck) kommer att se ut. Snarare är det här

Mark Fisher, Capitalist Realism: Is there no alternative?, (Hants, Storbritannien, Zero Books 2009)

27

s. 4.

försöket att blicka framåt ett sätt att pröva vår tids föreställningsförmåga, och visa på dess korrelation till vårt ekonomiska, teknologiska och

politiska läge. Förutsättningen för att kunna fantisera, för att visualisera det andra, det nya, är helt beroende av dessa högst verkliga faktorer utanför fantasin. När denna korrelation står klar blir det dock tydligt att om dessa faktorer förändras i allt högre hastighet, så kommer dess inverkan på kulturen och vår estetiska representationsförmåga utan tvekan att bli större - medan dystopin kommer närmre, verkar dess motpart sakta försvinna bort.

Referenslista

Adorno, T.W, ”How to look at television”, The quarterly of Film Radio and Television, vol 8, no 3, (University of California Press 1954).

Björklund, Andreas, ”Musikbranschen förlorar 7,2 miljarder på Coronarestriktionerna” (Sveriges Television 2020)

https://www.svt.se/kultur/coronas-effekter-musikbranschen-forlorar-7-2-miljarder-kronor [hämtad 2020-11-27].

Da Silva, Tali ”Klipp blir hits: Så tar Tiktok över musikbranschen” (Sveriges Television 2020) https://www.svt.se/kultur/tiktok-appen-som-tar-over-musikbranschen, [hämtad 2020-11-23].

Da Silva, Tali”Klipp blir hits: Så tar Tiktok över musikbranschen” (Sveriges Television 2020) https://www.svt.se/kultur/tiktok-appen-som-tar-over-musikbranschen, [hämtad 2020-11-23].

Engholm, Albin, Kärnkraft - Säkerhetsrisk eller energitillgång?, (Uppsala universitet, Institutionen för idé- och lärdomshistoria, 2014).

Fisher, Mark, Capitalist Realism: Is there no alternative?, (Hants, Storbritannien, Zero Books 2009.

Fisher, Mark, Ghosts of My Life: Writings on Depression, Hauntology and Lost Futures (Hants, Storbritannien, Zero Books 2014).

Haroun, Chris, ”Sputnik, Hippies And The Disruptive Technology of Silicon Valley” (Wired 2014) https://www.wired.com/insights/2014/09/sputnik-hippies-silicon-valley/, [hämtad 2020-11-27].

Karabuda, Alfons, 2020, (Intervju via mail genomförd 2020-11-23).

Film: Paprika (2016) https://www.imdb.com/title/tt0851578/ [hämtad 2020-11-12].

Låttext: The Beatles - Mother Natures son (1968)

https://genius.com/The-beatles-mother-natures-son-lyrics, [hämtad 2020-10-03].

Låttext: Canned Heat - Going up the country (1968)

https://genius.com/Canned-heat-going-up-the-country-lyrics, [hämtad 2020-10-03].

Låttext: Van Morrison - Into the mystics (1970)

https://genius.com/Van-morrison-into-the-mystic-lyrics, [hämtad 2020-10-03].

Låttext: Träd, Gräs och Stenar - Sanningens Silverflod (1970) http://dagvag.se/texter/sanningen.htm [hämtad 2020-11-27].

NBC News,”Read Greta Thunberg’s full speech at the United Nations Climate Action Summit, (NBC News 2019) https://www.nbcnews.com/news/world/read-greta-thunberg-s-full-speech-united-nations-climate-action- n1057861, [hämtad 2020-10-03].

R. Chow, Andrew (Time 2019),”Lil Nas X Talks ’Old Town Road’ and the Billboard Controversy”

https://time.com/5561466/lil-nas-x-old-town-road-billboard/, [hämtad 2020-11-24].

Wadell, Terrie, Wild/Lives, Trickster, place and Liminality on screen, (La Trobe University 2010).