Att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter vid psykisk- eller
stressrelaterad ohälsa
Individers erfarenheter och resonemang
Jennie Forsgren
Arbetsterapi, magister 2021
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsa, lärande och teknik
Luleå tekniska universitet
Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för hälsa och rehabilitering
Examensarbete magister i arbetsterapi, 15 hp Vårterminen 2020
Handledare: Ellinor Larsson
Att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter vid psykisk- eller stressrelaterad ohälsa
-Individers erfarenheter och resonemang
To maintain balance in everyday activities in the event of psychological or stress related ill health
-Individuals experiences and reasoning
Författare: Jennie Forsgren
2 Forsgren, J.
Att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter vid psykisk eller stressrelaterad ohälsa - Individers erfarenheter och resonemang.
To maintain balance i everyday activities with psychological or stress related ill health - Individuals experiences and reasoning.
Examensarbete magisterarbetsterapi, 15 hp, Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Avdelningen för hälsa och rehabilitering, 2021.
Sammanfattning
Vi vet genom tidigare forskning att det finns ett samband mellan upplevd aktivitetsbalans och upplevd hälsa. Den psykiska och stressrelaterade ohälsan ökar trots att fler får vård och behandling. Därför är en central fråga att belysa om vi tillhandahåller rätt vård utifrån individens perspektiv. Syftet med studien var att beskriva erfarenheter från vuxna individer sjukskrivna med psykisk eller stressrelaterad ohälsa gällande att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter. Data samlades in genom narrativa intervjuer med individer som drabbats av psykisk- eller stressrelaterad ohälsa inom primärvården. Utifrån narrativ metod analyserades insamlat material vilket resulterade i fyra olika teman strategier för att upprätthålla balans, hinder för tillämpning av strategier att upprätthålla balans, vanor och roller som påverkar förmågan att upprätthålla balans och nya erfarenheter som påverkar förmågan av att upprätthålla balans. Resultatet visar att det finns en komplexitet kring att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter och att det är mångfacetterade faktorer som påverkar förmågan och förutsättningarna att upprätthålla en balans som främjar hälsa. Resultatet kan ge en djupare förståelse av vårdbehovet genom individernas erfarenheter och belysa arbetsterapi och arbetsterapeutens roll. Gällande främst förmågan att avgränsa i aktivitet som ett vidare steg i utveckling av vård och behandling till personer med psykisk- och stressrelaterad ohälsa. Samt lyfta perspektivet kring vikten av att skapa varaktighet kring hälsa både ur ett hållbarhetsperspektiv och ur samhällsekonomisk vinning.
Keywords: Occupational therapy, psychological stress, activities of daily living, life balance
3 Forsgren, J.
Att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter vid psykisk eller stressrelaterad ohälsa - Individers erfarenheter och resonemang.
To maintain balance i everyday activities with psychological or stress-related illness - Individuals experiences and reasoning.
Examensarbete magisterarbetsterapi, 15 hp, Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, Avdelningen för hälsa och rehabilitering, 2021.
Abstract
Trough previous research we have knowledge about the connection between balance in daily life and the experience of health. The psychological or stressrelated ill health increases despite more people receiving care and treatment. It is therefore a central issue to shed further light on whether we provide the right care based on the perspective of the individuals. The purpose of the study was to describe experiences from adult individuals on sick leave due to psychological or stress related ill health regarding maintaining balance in everyday activities. Data were generated through individual narrative interviews with individuals with psychological or stress related illness, from primary care and analysed using a narrative analysis. The analysis of the data resulted in four themes called strategies for maintaining balance, barriers to balancing strategies to maintaining balance, roles and habits that affects the ability to maintain balance, new experiences that affects the ability to maintain balance. Results show that there is a complexity to maintain balance in daily living and there are many components that effects the ability and conditions to maintain a balance in daily life that promotes health. The results could give a deeper understanding about the need for care through the individuals experience and highlight occupational therapy and the occupational therapist role. This regarding working with the ability to delimit in activity as a step towards developing care and treatment for individuals with psychological or stress related illness. And raise the perspective on the importance of creating sustainability perspective and from socioeconomic gain.
Keywords: Occupational therapy, psychological stress, activities of daily living, life balance
4
Innehållsförteckning
Inledning 5
Bakgrund 5
Hälsa 5
Aktivitetsbalans 6
Arbetsterapi 7
Metod 9
Design 9
Urval 10
Procedur 10
Datainsamling 11
Dataanalys 12
Etiska överväganden 13
Resultat 14
Strategier för att upprätthålla balans 15
Hinder för tillämpning av strategier att upprätthålla balans 17 Roller och vanor som påverkar förmågan att upprätthålla balans 19 Nya erfarenheter som påverkar förmågan att upprätthålla balans 21
Diskussion 23
Resultatdiskussion 23
Förslag till fortsatt forskning 27
Metoddiskussion 27
Slutsats 31
Referenser 32
Bilagor 36
Bilaga 1. Informationsbrev deltagare 36
Bilaga 2. Informationsbrev verksamhetschef 36
Bilaga 3. Samtycke 36
Bilaga 4. Intervjuguide 36
5
Inledning
Wilcock & Hocking (2015) beskriver att vårt aktivitetsmönster förändras och det blir svårare att upprätthålla en balans i vardagens aktiviteter. I en studie av Wagman et al. (2012) belyses ett samband mellan upplevd aktivitetsbalans och upplevd hälsa. I författarens kliniska arbete inom primärvården träffar denne dagligen individer som har svårigheter att upprätthålla hälsa i vardagens aktiviteter.
Många av dessa individer drabbas upprepande av psykisk- eller stressrelaterad ohälsa och hamnar i sjukskrivning. Därför är en central fråga att belysa detta ytterligare: Tillhandahålls rätt vård utifrån individens perspektiv? Den psykiska- och stressrelaterade ohälsan ökar trots att fler får vård och behandling beskrivs i rapporter från Socialstyrelsen (2020) och Försäkringskassan (2016). Därav behövs mer forskning för att ge en djupare förståelse för individens erfarenheter och det samspel som Wilcock och Hocking (2015) belyser som ligger till grund för vardagens aktiviteter och utveckling av ohälsa då vardagen blir en för stor utmaning. Utifrån en studie av Maivorsdotter och Andersson (2020) finns ett behov att belysa samspelet kring att ett hälsosamt beteende inte är en särskild aktivitet utan en kedja av aktiviteter som är invävda i ett livsmönster för att utveckla vård och behandling ytterligare för psykisk- och stressrelaterad ohälsa.
Bakgrund Hälsa
Hälsa beskrivs av Världshälsoorganisationen som ett tillstånd av fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte bara frånvaro av sjukdom och funktionsnedsättning (World Health Organization, 1948). För att uppnå en god hälsa krävs att individer ges likvärdiga villkor och förutsättningar, en modell som ofta används för att beskriva vilka faktorer som påverkar hälsan är regnbågsmodellen som Rice och Sara (2019) beskriver. Den visar på bredden av faktorer som påverkar vår hälsa som ett samspel mellan individ och samhälle som socioekonomiska, kulturella, genetiska och miljömässiga förhållanden. Olika faktorer som påverkar vår hälsa är ekonomiska ojämlikheter, levnadsvanor och livsstil, samt omgivningen som den miljön vi befinner oss i. Genetik, kön och ålder är också faktorer som påverkar utvecklingen av hälsa. Våld är ett exempel på en av faktorerna som påverkar individers hälsa. I en studie från Kruse et al. (2011) ges vetenskapligt stöd för att det finns kopplingar mellan våldsutsatthet och ohälsa.
Vilhelmsson (2014) beskriver begreppet psykisk ohälsa som allt från övergående, mindre allvarliga psykiska besvär såsom sömnsvårigheter, oro och ångest till allvarliga symtom som uppfyller diagnostiska kriterier för psykiatriska tillstånd, såsom psykiska sjukdomar eller funktionsnedsättningar. Sjukfrånvaron för psykisk ohälsa beskriver Boström och Henning (2020) är
6 det vanligaste orsaken till sjukskrivning, där stressrelaterade besvär ingår. Stressrelaterad ohälsa innebär att det utlöses av påfrestande omständigheter eller livshändelser. Utvecklingen för kvinnor och män påminner om varandra även om kvinnorna står för två tredjedelar av alla sjukfall.
Vilhelmsson (2014) beskriver också psykisk hälsa som ett brett begrepp som saknar en tydlig definition. Psykisk hälsa förutsätter flera välfungerade kategorier av en individs liv som innefattar att individen känner glädje med sig själv, med andra och i förhållande till samhället. Psykisk hälsa innebär att individen kan uppleva välbefinnande och tillfredsställelse med livet på ett emotionellt och socialt plan, kan klara av vanliga påfrestningar och kan arbeta produktivt samt bidra till det samhället individen lever i. Faktorer som är en förutsättning för hälsan beskriver Antonovsky (1991) är en känsla av sammanhang, alltså den utsträckning vi upplever tillvaron som meningsfull, begriplig och hanterbar för att uppnå och bibehålla hälsa. Tidigare forskning har visat att hälsa förutsätter att det finns en balans i vardagliga aktiviteter då det finns ett samband med aktivitetsbalans och upplevd hälsa (Wagman & Håkansson, 2014; Wagman, Håkansson, Jacobsson, Falkmer, & Björklund, 2012)
Aktivitetsbalans
Wilcock och Hocking (2015) beskriver att vardagliga aktiviteter kan vara kravfyllda och överbelastande, men det kan också vara en källa till energi, tillfrisknande och en förutsättning för hälsa. Kravfyllda aktiviteter innebär en utmaning och möjliggör utveckling men kan också leda till överbelastning och obalans uppstår då vardagen blir en för stor utmaning. Genom aktivitetsbalans kan den egna förmågan utvecklas för att långsiktigt problemlösa och anpassa sina strategier i vardagen för att uppnå balans och hälsa. För att kunna uppnå aktivitetsbalans behöver fördelningen vara jämn mellan både meningsfulla, återhämtande och mer kravfyllda aktiviteter.
I en studie av Håkansson et al. (2006) beskrivs deltagande i meningsfulla aktiviteter vara en mekanism som tillåter individer att hitta en positiv aktivitetsbalans i vardagen och leder till en tillfredställande upplevelse av sin vardag. I en studie av Backman (2004) lyfts ett samband mellan aktivitetsbalans och hälsa. Erlandsson et al. (2011) undersökte sambandet mellan upplevd hälsa och mening i vardagen och då upptäcktes ett starkt samband mellan aktivitetsvärdet för den enskilda individen och upplevd mening i vardagen. Studien visade också exempel på andra faktorer som är av vikt, att vara nära ett socialt sammanhang eller sammanboende visade högre sannolikhet för upplevelse av mening. Pentland och McColl (2008) redogör för vikten av behovet att vara engagerad och sysselsatt i aktiviteter som upplevs meningsfulla och väl strukturerade. Möjlighet till stöd från andra och vikten av att aktiviteten ej upplevs stressfylld lyfts också som betydande komponenter för
7 att uppnå ett välmående. Zheng et al. (2015) lyfter vikten av att skapa förutsättningar för individen att hantera stressrelaterade faktorer i livet och en förmåga av att kunna balansera aktiviteter mellan arbete och livet i övrigt. Köpsén och Sjöström (2020) lyfter olika strategier som daglig planering och utförande av aktiviteter som upplevs lustfyllda och återhämtande som viktiga faktorer för balans. Men även vikten av att lära sig att avgränsa, prioritera och balansera kravställning i aktiviteter beskrivs som centrala delar för aktivitetsbalans.
Aktivitetsmönstret det vill säga den dagliga strukturen av olika aktiviteter förändras genom individens liv beskriver Erlandsson och Persson (2014). Barns aktiviteter domineras av lek, i arbetsför ålder domineras mångas vardag av arbete och äldre individer har i allmänhet mer tid för återhämtande aktiviteter samtidig som stigande ålder kan kräva mer tid för skötsel. Aktivitetsmönstret förändras inte bara av ålder utan även andra faktorer som miljön och förutsättningar i samhället. Kultur men också kön och roller präglar vår aktivitetsbalans. En studie gjord av Stanfors (2019) visar på att kvinnors tid är mer fragmenterad än män, avbryts oftare i utövande av aktiviteter, utför flera saker samtidigt ofta i närvaro av barn. Både vad gäller arbete och fritid avbryts aktiviteter av hushållsarbete medan mäns tidsanvändning präglas av tydligare skillnad mellan arbete och fritid. Erlandsson och Persson (2014) beskriver hur aktivitetsmönstret förändras genom att det blir svårare att upprätthålla en balans när arbetsuppgifter ställer högre krav på kognitiva- och parallella processer. Att klara av att hantera många parallella göranden med ständiga avbrott i utförandet nämns. Krav på växling mellan olika uppgifter medför mindre struktur för avgränsning i arbete men även mellan arbete och fritid redogörs för. Samtidigt som kraven ökar på tillgänglighet och att mindre krav ställs på fysiskt utförande medför detta att det blir svårare att upprätthålla en aktivitetsbalans som främjar hälsa.
Hörberg et al. (2020) belyser behovet av förstående och kunnig vårdpersonal gällande faktorer som främjar balans och hälsa i vardagliga aktiviteter som en förutsättning för individer att uppnå hälsa.
Där arbetsterapeuten kan ha en viktig roll utifrån kunskap om aktivitetsbalans i främjandet av hälsa (Burson, Barrows, Clark, Gupta, & Geraci, 2010).
Arbetsterapi
Taylor (2017) poängterar att det är ett mänskligt behov att kunna vara aktiv, utvecklas, delta och bidra. Det är även en fråga om mänskliga rättigheter och jämlikhet. Arbetsterapi syftar till att skapa förutsättningar för en meningsfull och delaktig vardag för individer oavsett förmåga. Fokus i arbetsterapi är aktivitet, som är ett resultat av individens viljekraft, vanor och utförandekapacitet i den omgivande miljön. Ingen komponent kan bedömas enskilt utan är resultatet av ett sammanhang
8 som en individ upplever delaktighet och formandet av sin aktivitetsidentitet och aktivitetskompetens som i sin tur leder till hälsa. Livskvalitet blir då förenat med hur individen värderar och upplever sitt utförande av aktiviteter. På ett individuellt plan förändras vi och utvecklas genom den erfarenhet vi dagligen har i vårt samspel med omvärlden, alltså vårt görande.
Det finns olika aktivitetsbaserade modeller inom arbetsterapi, modellerna används som ett redskap för att beskriva och förstå mänskligt görande; individers aktiviteter, upplevelsen samt komplexiteten som dessa utgör. ValMo modellen belyser vikten av det individuella behovet av aktivitetsbalans men också vikten av den mänskliga rättigheten till aktivitet. Komplexiteten, det vill säga det komplexa samspelet mellan individen som medvetet utför något i en miljö i samverkan med hur individen upplever aktiviteten och värdet av den. Det komplexa samspelet förklaras utifrån modellen som ett resultat av hur vi upplever vår vardag (Erlandsson & Persson, 2014).
Backman (2004) redogör för att arbetsterapeuten har en viktig uppgift att fylla, med avgörande kompetens inom aktivitet, hälsa och miljö. Tidigare forskning lyfter vikten av arbetsterapeutens kompetens som bygger på förmågan att kunna analysera, anpassa och modifiera och se till ett helhetsperspektiv när det kommer till det komplexa samspel mellan individfaktorer, miljöfaktorer och aktivitetsfaktorer som ligger till grund för att bygga en hållbar hälsa (Reitz, Scaffa, & Dorsey, 2020; Burson, Barrows, Clark, Gupta, & Geraci, 2010). Pentland och McColl (2008) lyfter att arbetsterapeutiska insatser kan hjälpa individer genom olika strategier för att bygga och upprätthålla struktur och rutiner i vardagen samt stödja till förändring gällande att behålla eller förbättra sin förmåga att utföra vardagliga aktiviteter i syfte att uppnå balans. Med stöd från en arbetsterapeut kan individen få hjälp att identifiera förmåga, värde och mening i syfte att hitta vanor och rutiner i vardagen som leder till balans och hälsa.
Utifrån ovanstående resonemang finns ett behov av att belysa perspektivet kring psykisk- och stressrelaterad ohälsa. Då individer med psykisk eller stressrelaterad ohälsa utgör en stor patientgrupp inom primärvården som är den första insatsen för dessa individer inom hälso- och sjukvården utifrån primärvårdens uppdrag -första linjen för psykisk ohälsa. Det är också av vikt att lyfta perspektivet kring neuropsykiatriska tillstånd som är vanlig och sårbargrupp gällande sjukskrivning av psykisk- och stressrelaterad ohälsa (Socialstyrelsen, 2019). Utifrån att återhämtningsmöjligheter ofta tar sig uttryck i svårigheter av följsamhet och utebliven effekt av behandling. Förutsättningar behöver finnas för tidigt individuellt anpassade stöd- och behandlingsinsatser för att minska risken av problem senare i livet (SBU, 2013). Personcentrerad vård betraktas idag vara en viktig komponent i effektiv vård som
9 ger bättre hälsa och ökad patienttillfredställelse genom att det förutsätter ett individuellt anpassat stöd.
Personcentrerad vård utgår från patientens upplevelse av situationen, dennes förutsättningar, resurser och hinder. Behandlingsinsatser inom primärvården kan bestå av medicinering med uppföljning och remiss för samtalsbehandling utifrån kognitivbeteendeterapi (KBT). Det saknas riktlinjer om hur individer med psykisk- och stressrelaterad ohälsa ska bemötas, vårdas och behandlas. Utifrån den evidensbaserade kunskap som finns rekommenderas livsstilsförändringar, samtal för att stärka copingförmåga, strategier för att sänka stressnivån och farmakologisk behandling (Arvidsdotter, 2014). Ökningen av psykisk- och stressrelaterad ohälsa ställer krav på hälso- och sjukvårdens förutsättningar att möta behovet av vård konstaterar Socialstyrelsen (2019). Det finns i dagsläget inte tillräckligt med resurser genom personal med relevant kunskap. Socialstyrelsen poängterar att det saknas data från primärvården för att kunna utföra bättre och mer heltäckande utvärderingar av vården.
Här finns en kunskapslucka då det inte är frånvaro av vård som är problematiken utan snarare en frågeställning om vården möter rätt behov utifrån individens perspektiv.
Idag saknas forskning kring individens upplevelse och erfarenheter vilket kan belysas genom att fråga vad som påverkar individen. Och genom det fenomen som uppstår ge en djupare förståelse för individens erfarenheter att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter (Ahrne & Svensson, 2015).
Syftet är att beskriva erfarenheter från vuxna individer sjukskrivna med psykisk- eller stressrelaterad ohälsa gällande att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter.
Metod Design
Studien har en kvalitativ design vilket är lämpligt att använda då syftet är att skapa ett sammanhang och förståelse utifrån intervju och berättelse menar Høglund-Nielsen och Granskär (2017). Med en kvalitativ ansats kan ett annat perspektiv fångas enligt Backman (2016), då en kvalitativ metod innehåller ett stort mått av flexibilitet och dynamik som kan fånga upp betydande parametrar genom intervjustudie. I denna studie kommer narrativ metod används då fokus är att förstå hur individer begripliggör och tolkar sin livsvärld (Kvale & Brinkmann, 2014). Individer skapar mening och förståelse ur fakta och omständigheter som uppstår genom livet. Därav kan narrativ metod ge särskild relevans om syftet är individers erfarenheter och meningsskapande (Polkinghtorne, 1995).
10
Urval
Enligt Holloway och Galvin (2016) bör ett ändamålsenligt urval användas, då avsikt är att intervjua individer med erfarenhet inom området för studiens syfte, alltså individer sjukskrivna med psykisk- eller stressrelaterad ohälsa. Då datamättnaden beror på hur väl deltagarna kan reflektera över sina erfarenheter och kommunicera informationen fanns vissa svårigheter att bestämma antalet deltagare.
Cirka fyra till fem deltagare bedömdes lämpligt då det ofta är ett rekommenderat antal vid narrativ intervju samt att narrativ metod ofta ger underlag för rika data enligt SBU (2020). Studiens inklusionskriterier var att individerna som deltog skulle vara sjukskrivna för psykisk- eller stressrelaterad ohälsa vid intervjutillfället, över 18 år, och genomgått minst en behandlingsform samt tidigare träffat arbetsterapeut för bedömning och rådgivning för att främja god aktivitetsbalans.
Behandling utifrån denna studie innebär uppdrag enligt första linjen för psykisk- och stressrelaterad ohälsa inom primärvården. Vanliga behandlingsformer är samtalsbehandling som KBT via kurator eller psykiatrisjuksköterska, behandling av arbetsterapeut eller specialistbehandling via stressrehabiliteringen, smärtrehabiliteringen, beteendemedicin eller fördjupad psykologisk behandling. Exklusionskriterier var om individerna hade någon pågående behandling, samt tidigare genomgått behandling hos författaren i sin profession som arbetsterapeut/rehabkoordinator. Fem individer deltog i studien då mättnad inom rimlig nivå för en magisteruppsats bedömdes vara uppfyllt då liknande teman och centrala budskap blev genomgående tydliga utifrån samtliga intervjuer. Fyra kvinnor och en man deltog och intervjuades digitalt i åldrarna 29–55 år. Alla individerna hade tidigare erfarenhet av sjukskrivningsepisod och yrkeserfarenhet inom vård och serviceyrken förutom en individ som var arbetslös. Alla individer hade tidigare genomgått vårdinsatser inom första linjen och primärvården och vissa även inom specialistvård. Individerna som deltog var sammanboende med partner med eller utan barn och hade som lägst gymnasial utbildning och som högts examen på avancerad nivå.
Procedur
Tillstånd söktes i första hand hos verksamhetsansvarig för hälsocentralen gällande godkännande att utföra intervjustudie med deltagare utifrån patienter via hälsocentralen. En kollega utifrån sin roll som arbetsterapeut/rehabkoordinator som är verksam vid samma hälsocentral inom primärvården tilldelade författaren utdrag av namn och adress till presumtiva deltagare enligt inklusionkriterierna.
Via register från SKR:s rehabstöd (Inera: Intygstjänster, 2020) som är en tjänst i syfte att ge en översyn över sjukskrivna patienter på en hälsocentral och samordna och följa upp rehabilitering där författaren arbetar tilldelades författaren endast uppgifter som var av vikt för studien och hämtades
11 av kollega. Kollegan hade tidigare träffat presumtiva deltagare för bedömning, planering och stödjande uppföljning kring behandling i dennes roll som rehabkoordinator, i syfte att säkerställa att ingen annan information av känslig karaktär hämtades från datajournalen samt för att säkerställa att ingen deltagare hade någon pågående behandling. Ett första utskick till sex personer utfördes för att minimera risk av ytterligare urval, sedan skickas ytterligare fyra förfrågningar ut för att komma upp i antalet deltagare som fanns behov av att rekrytera i syfte att minska risken för behov av att neka individer deltagande i studien. Om fler individer tackade ja till att delta utöver behovet för studien fanns planen att detta skulle ske ändamålsenligt i syfte att få en bred data i relation till kön och ålder.
Informationen gavs skriftligt via informationsbrev med samtycke som skickades till deltagarna.
Utifrån informationsbrevet framgick bakgrundsinformation och syftet med studien samt hantering av sekretess, ljudinspelning och data samt hur och när resultatet skulle publiceras. I brevet gavs en veckas möjlighet att ge sitt svar om deltagande och info att sända svarstalong och samtycke åter till författaren. Deltagarna fick även en kopia av den intervjuguide som användes vid intervjuerna.
Författaren kontaktade därefter deltagarna via telefon för att boka en tid samt bestämma plats för intervju. Intervjuerna utfördes av författaren själv och innan och efter varje enskild intervju påbörjades och avslutades fick deltagarna muntlig information om rätten att när som helst avbryta sitt deltagande. Intervjuerna genomfördes med respektive deltagare vid ett tillfälle. Varje intervjutillfälle utfördes digital och spelades in som digital ljudfil, ingen videoinspelning utfördes och därefter transkriberades materialet. Intervjuerna pågick cirka en timme med tanke på att det skalle vara av djup och berättande karaktär. Innan intervjuerna avslutades tillfrågas deltagarna om det var något dem vill tillägga innan inspelning avslutas. Alla tillfrågade individer gav sitt skriftliga samtycke i enlighet med Vetenskapsrådet (2002) innan studien påbörjades.
Datainsamling
Inför intervjuerna utformas en intervjuguide med breda frågor av berättande karaktär vars syfte var att fånga berättelsen som skalle ge ett rikt kvalitativt underlag inför dataanalysen. Intervjufrågorna skall vara breda och öppna i syfte att ge förutsättningar för deltagaren att berätta och delge sin berättelse. Flödet i berättelsen skall ej störas alltför mycket av intervjuaren. Intervjuaren genom sin narrativa intervjumetod skall ge deltagarna frihet och tid att utveckla sina svar. Kunskap om forskningsämnet och mänsklig interaktion är av vikt för att bemästra intervjutekniken som ett forskningsverktyg (Polkinghtorne, 1995; Kvale & Brinkmann, 2014). Intervjuguiden utformades med breda frågor i syfte att ge spontana och rika beskrivningar, vid behov ställdes lämpliga följdfrågor för att ge vidare innehåll, nyfikenhet och uppmuntrande till deltagaren att fortsätta sin beskrivning.
Rikligt med tid till att reflektera och bejaka tystnad användes för att främja att deltagaren själv bryter
12 tystnaden med betydelsefull information. Tolkande frågor är en fördel att användas enligt Kvale och Brinkman (2014) för att säkerställa att informationen uppfattas korrekt av intervjuaren, vilket har använts i denna studie. Sociodemografisk information samlades in med hjälp av bakgrundsfrågor innan start av övriga intervjufrågor. Bakgrundsfrågor användes för att fånga olikheter vad gäller, kön, ålder, familjesituation, yrkesverksamhet och sysselsättningsgrad för att få så bred variation på data som möjligt (Høglund-Nielsen & Granskär, 2017).
Dataanalys
Analysen utfördes i enlighet med narrativ analys för att förstå händelser utifrån narrativa utgångspunkter, i syfte att förstå konkreta händelser och processer och hur dessa kan kopplas till och integreras i den större livsberättelsen. Denna metod används ofta vid arbetsterapeutisk rehabilitering för att skapa ökad förståelse (SBU, 2014; Polkinghtorne, 1995). Författaren transkriberade samtliga intervjuer på egen hand och det transkriberade materialet analyserades genom att intervjutexterna läses av författaren vid upprepade tillfällen i sin helhet för att bilda sig en uppfattning om materialet.
I syfte att säkerställa att korrekt information fanns med, lyssnade författaren på inspelningen samtidigt som texten lästes. Viktiga händelser utifrån individernas erfarenheter och upplevelse analyserades strukturerat och enskilt utifrån varje fråga i relation till syftet. Informationen utifrån syftet och intervjuguiden identifierades och skiljdes därefter ut från texten och vävdes samman utifrån sammanhängande mönster. Signifikanta händelser ur materialet identifierades utifrån frågeställningen och syftet för att synliggöra meningsbärande element i data och det centrala budskapet som framgick i det insamlade materialet. Den tolkande processen med att identifiera narrativa utgångspunkter skedde i en rörelse mellan framväxande tolkningar av data (Polkinghtorne, 1995). Författaren arbetade i en medveten process med förförståelsen och skrev samtidigt ner tankar kring sin förförståelse för att medvetandegöra dessa ytterligare under analysarbetet (Høglund-Nielsen
& Granskär, 2017). Centrala budskap och händelser vävdes därefter samman för att skapa sammanhängande beskrivningar av att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter hos individer med psykisk- eller stressrelaterad ohälsa. Under denna process prövades olika tolkningar av materialet och teman skapades och diskuterades med handledaren för att minska påverkan av förförståelse. Teman som växte fram utvecklades och förfinades kontinuerligt under analysarbetet. Del av dataanalysen kontrollerades tillsammans med handledaren för att säkerställa att analysen utfördes i enlighet med metoden (Polkinghtorne, 1995).
13
Etiska överväganden
I denna studie har riktlinjer enligt Helsingforsdeklarationen efterföljts utifrån att skydda hälsan och upprätthålla rättigheter som är av vikt vid forskning (Milton, 2002) samt att en Etikprövning utfördes via Luleå Universitets etikgrupp (Vetenskapsrådet, 2002). Utifrån informations- och samtyckeskravet har författaren varit tydlig med information till deltagarna kring syftet av studien samt både skriftlig och muntlig information har erhållits tillsammans med krav på underskrift från deltagaren (Vetenskapsrådet, 2002). Information kring rätten att avsluta sin medverkan när så önskas har tydligt framgått samt vikten av att det ej påverkar möjligheten till fortsatt vård. Information kring konfidentialitets- och nyttjandekravet har även tydliggjorts enligt Vetenskapsrådet (2002), inspelade intervjuer i form av digitala ljudfiler och transkriberat material förvarades i ett låsbart skåp och materialbearbetning av det transkriberade materialet och ljudfiler förvarades på lösenordskyddad dator. Ingen videoinspelning utfördes och inga personuppgifter framgick på det transkriberade materialet. Endast avidentifierat material verifierades med handledaren. Då kollega utförde urvalet utifrån inklusionskriterierna säkerställdes även att ingen känslig information framgick från datajournalen och att inklusionskriterierna efterföljdes korrekt samt att materialet raderades efter att studien var färdigställd. Holloway och Galvin (2016) belyser vikten ur etisk synpunkt att skydda enskilda deltagares identitet. Eftersom det transkriberade materialet var avidentifierat och saknade personuppgifter samt att resultatet av datainsamlingen presenterades i form av meningsbärande händelser och centrala budskap. Fanns inga möjligheter att identifiera enskilda deltagare som deltagit i studien.
Studien belyser risker och olägenheter i relation till fördelar av att medverka i enlighet med Helsingforsdeklarationen (Milton 2002). Risker med intervjustudier kan enligt Kvale och Brinkman (2014) väcka tankar och känslor kring det som samtalas om och kan eventuellt medföra ett psykiskt lidande. Forskarens roll menar Høglund-Nielsen och Granskär (2017) kan vara en riskfaktor om författaren av studien låter sig styras för starkt av sitt forskningsintresse och riskerar då att pressa intervjupersonen att berätta mer eller delge information som upplevs vara under tvingande omständigheter. Enligt Holloway och Galvin (2016) är det av vikt att deltagarna ges förutsättningar för att gå igenom och bearbeta känslor som kan dyka upp under intervjusituationen. I denna studie gavs ytterligare tid under intervjuerna till deltagarna att bearbeta känslor och även vid behov ett uppföljande besök för att följa upp kring fortsatta eventuella känslor och nya insikter som uppenbarade sig utifrån intervjusituationen. Risk finns enligt Kvale och Brinkman (2014) att vid långa intervjuer kan det utvecklas en terapeutisk relation som leda till etiska överträdelser, att deltagarna avslöjar sådant som sedan kan ångras utifrån det terapeutiska samtalet. Det är forskarens
14 kunskap, erfarenhet och hederlighet som är en avgörande faktor i vilken vetenskaplig kvalitet som uppnås genom forskningsintervju. Därav begränsades varje intervju till max en timme, endast deltagare som avslutat behandling och ej hade några pågående parallella processer som behandling inkluderas i studien. Del av dataanalysen verifierades med handledaren och citat användes för att säkerställa kvalitet och nivå av trovärdighet utifrån analysarbetet.
Författaren anser att studiens nytta övervägde konsekvenserna. Resultatet av denna studie kan bidra till att individerna som deltog fick nya insikter och möjligheter att reflektera kring sin livsberättelse och ge värdefull information kring förståelsen för att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter vid psykisk- och stressrelaterad ohälsa. Studien kan även bidra till att utveckla vård och behandling vid utifrån individens perspektiv och ge en ökad hållbarhet och användbarhet utifrån samhället och vårdens resurser vad gäller psykisk och stressrelaterad ohälsa.
Resultat
Den narrativa analysen resulterade i fyra olika teman utifrån syftet med studien som beskriver vuxna individers erfarenheter av att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter vid psykisk- eller stressrelaterad ohälsa och sjukskrivning. Dessa teman indelas utifrån olika innehåll och benämndes Strategier för att upprätthålla balans, hinder för tillämpning av strategier att upprätthålla balans, roller och vanor som påverkar förmågan att upprätthålla balans och nya erfarenheter som påverkar förmågan att upprätthålla balans.
Förklaringsmodellen (figur 1) visar hur kategorier växt fram utifrån resultatet av individernas erfarenheter och vilka faktorer som påverkar förmågan att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter.
Dessa fyra kategorier illustrerar även i ett vidare steg den direkta påverkan på individen och aktivitetsutförandet som ligger till grund för den balans eller obalans som individen upplever som främjar hälsa eller ohälsa. Utifrån resultatet redogörs endast för kategorierna som påverkar individen i sitt aktivitetsutförande.
15
Figur 1. Förklaringsmodell gällande faktorer som påverkar individen i sitt utförande av aktiviteter till att upprätthålla balans
Strategier för att upprätthålla balans
Individernas resonemang speglar vikten att följa och upprätthålla en struktur över vardagens aktiviteter för att klara av vardagens aktiviteter, krav och för att förhindra känslan av kaos. Individerna redogör för vikten av kunskap och förståelse för hur aktiviteter och rutiner i vardagen stödjer att upprätthålla en balans. Att det finns förutsättningar för en bra planering med förutsägbarhet för att få ihop en balans utifrån aktiviteterna är en fördel men medför också begränsat utrymme för spontanitet.
Individerna redogör även för ett behov av att det finns energigivande aktiviteter som inte är kravfyllda, som ger en paus i vardagen för att orka med att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter.
Enligt individerna kan stödjande aktiviteter vara kravlösa stunder i hemmet, ensamhet, umgänge med andra, meditation, promenader och träning men även känslan av meningsfullhet i vardagen är viktig.
Några individer uppgav aktiviteter som att umgås med familjen som återhämtande och energivande och ett stöd till att upprätthålla balans. Som exempel berättar en individ om strategier som underlättar för att upprätthålla en balans.
”Men också att dagen inte bara innebär krav utan att jag gör sådant som ger mening på ett annat sätt, alltså dem små sakerna får man vara tacksam över. Till
exempel brukar jag tända ljus på kvällen och göra en mysig stund, ta ett bad ensamtid på lunchen, träningspass eller att få sova ut”
16 Individerna uppger vikten av känslan av frihet, det vill säga att dagen inte bara består av kravfyllda aktiviteter och måsten som avlöser varandra. Utan att det också finns utrymme att utföra sådant som gör att måendet främjas som innehåller något lustfyllt som att få utlopp för kreativitet eller att umgås med andra. Vikten lyfts även av att underlätta för sig själv genom att sänka kravställningen både i arbetet och under fritiden. Individerna poängterar att det är viktigt att ta sig tid att prioritera och utföra det som ger återhämtning samt ger energi i längden. Individerna redogör för att stunden på kvällen upplevs som mest avslappnande och återhämtande. Känslan som beskrivs är att bara få vara i ensamhet eller med partner och se på tv och känna sig avklarad med dagen utan ytterligare krav.
Strategier för att upprätthålla balansen beskrivs vara sammanboende partner som kan stödja till att avgränsa och upprätthålla en god vardagsplanering samt underlätta i aktiviteter. Individerna lyfter också att avgränsning, ta pauser och vara i nuet som viktiga aspekter. Till exempel berättar en individ om en strategi för känslan av meningsfullhet som stödjer till energi att upprätthålla balans.
”Men också att det finns lite frihet skulle jag säga inte bara att allting avlöser varandra med krav, jag måste få känna att jag kan andas och inte bara går på då
är det lätt att få den där instängda fängslande känslan som när jag blev sjuk, att det inte finns något annat eller någon mening med något, allt blir meningslöst och
det är ju inget roligt”
Förmågan att kunna bromsa och hålla sig till sin planering för balans i vardagen lyfts som en viktig förmåga. Ordet avgränsa, lyfts av individerna som en viktig komponent för att kunna upprätthålla balans. Att kunna kommunicera och vara tydlig gällande sina egna behov är också en viktig del som lyfts för att kunna skapa bra förutsättningar för balans. Det kan vara att till exempel veckohandla genom att beställa hem mat via onlinetjänst från matvarubutiken i stället för att handla i butik och använda sig av robotdammsugare för att underlätta städning eller att begränsa aktiviteter som utförs på daglig basis. En individ berättar om strategier gällande rutiner för att få energin att räcka till för att kunna upprätthålla balans.
”Också blir det en ond spiral som är viktig att bryta. Det är viktigt men svårt att hålla en kontinuitet i rutinerna och vid en dipp då blir det jobbigare att ta sig an
17 saker och tar man sig inte an saker så leder det till en inre stress som leder till
sämre balans och mående”
Sammanfattningsvis utifrån individerna beskrivs flera faktorer som avgörande och viktiga för att kunna upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter. Vikten av kunskap om olika strategier som daglig planering, struktur, avgränsning och tidsplanering lyfts som stödjande i vardagen för att kunna upprätthålla rutiner som leder till balans. Vikten lyfts av kunskap om samt att det finns energigivande och meningsfulla aktiviteter i vardagen som underlättar att hantera mer kravfyllda aktiviteter.
Hinder för tillämpning av strategier att upprätthålla balans
Individerna uppger återkommande faktorer som försvårar att tillämpa strategier för att upprätthålla balans. Individerna beskriver svårigheter att hinna med alla delar i vardagen som jobb, barn och hemmiljön och samtidig få tillräckligt med återhämtning och sömn. Att kunna balansera kravställning utifrån vardagens aktiviteter i arbetet och hemmet och förhålla sig till olika förväntningar som dessa innebär. Individerna beskriver genomgående svårigheter att avgränsa och balansera mellan aktiviteters krav och egna resurser. Individerna som deltog i studien uppgav också återkommande begränsningar att inte hinna med att prioritera aktiviteter som upplevs som lustfyllda och meningsfulla. En individ berättar om vad som försvårar att kunna hålla sig till strategier för att upprätthålla balans.
”Ja det är helt klart att hinna med alla delar och att det blir för omfattande allt som ska hinnas med, barnen, jobb och sådant som behöver göras i vardagen i
kombination med att få tillräckligt med sömn och återhämtning”
Dem flesta av individerna som deltog i studien uppgav att hemmiljön vad gäller relationer och vardagliga aktiviteter i hushållet och skötsel är det som försvårar att upprätthålla balans mest och upplevs som svårast att avgränsa. Individerna beskriver en känsla av att bära ansvaret i hemmet gällande att se till att allt fungerar för andra. Utifrån den känslan att bära ansvaret försvåras förutsättningarna att avgränsa och upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter beskriver individerna.
Individerna berättar om svårigheter att prioritera sina egna behov. Hemmiljön upplevs svårare att avgränsa för att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter då det sällan är uppgifter som tar slut eller blir klara i lika hög grad i jämförelse med arbetsuppgifter. Få individer som deltog i studien uppgav att arbetet och kravställning relaterat till arbetsuppgifter var det som primärt försvårar att upprätthålla
18 balans i vardagliga aktiviteter. En individ berättar om en händelse som försvårar att avgränsa och att hålla sig till strategier för att upprätthålla balans.
”Ibland kan jag bli lite offerkofta när jag ligger och skurar badrummet efter arbetsdag när alla andra är arbetslösa liksom. Klockan är halv fem och jag stänger datalocket och går och skurar badrummet, dammsuger och vattnar blommorna, då kan jag bli så här fy fan vad har ni andra gjort liksom? Man hamnar i det där att göra för mycket hela tiden, vi måste fördela inom familjen
bättre”
En av individerna som deltog i studien som arbetade hemma på grund av rådande pandemi uppgav att på arbetsplatsen fanns inte svårigheter att ta pauser under arbetsdagen. Men uppgav att vid arbete hemma saknades samma struktur för pauser och medförde svårigheter att avgränsa i kravställningen och individen upplevde då att den ökade tillgängligheten också medförde att det blev svårare att upprätthålla balans. Individen berättar med egna ord hur avsaknaden av tydlig struktur i hemmiljön försvårar att hålla sig till strategier för att upprätthålla balans.
”På jobbet är det enkelt då går jag till fikasoffan på fasta tider två gånger om dagen, när jag är hemma har jag sprungit ifrån toaletten för att hinna ta samtal, att jag alltid ska vara tillgänglig. Ringer det så svara jag. Så har det varit när jag har arbetat hemifrån men har i huvudet att jag ska bli bättre på det. På jobbet om jag inte kommer till fikarummet så kommer någon och hämtar en så då kan jag
inte fuska”
Sammanfattningsvis beskrivs faktorer som försvårar att tillämpa strategier för att kunna upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter. Dessa handlar om svårigheten att prioritera sig själv och aktiviteter som ger energi och meningsfullhet i vardagen. Att kunna balansera kravställning och att avgränsa i aktiviteter beskrivs som viktiga komponenter för att kunna tillämpa strategier för att upprätthålla balans. Det handlar också om hur olika miljöer påverkar förmågan att tillämpa strategier för att upprätthålla balans.
19
Roller och vanor som påverkar förmågan att upprätthålla balans
Individerna redogör för hur olika roller och vanor har påverkat förmågan att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter. Individerna berätta om olika händelser genom barndomen som gjort en större inverkan eller händelser som inneburit att kravställning förändrats. Individerna beskriver att dessa händelser då har påverkat formandet av olika vanor och roller. Barndomen uppges ha påverkat till stor grad genom att det funnits en våldsutsatthet på olika sätt, som fysiskt och psykiskt våld och ofta i kombination med alkoholmissbruk. Individerna beskriver även att synen av sin egen mamma i rollen som den som ”lider i det tysta” och kämpar mycket har följt med under uppväxten. Utifrån uppväxtmiljö beskriver individerna det som en nackdel att tänka på sig själv och inlärningen har ofta främjat till att kämpa på i sitt aktivitetsutförande och inte känna efter för mycket. Individerna beskriver också att händelser utifrån uppväxtmiljö har medfört att ett större ansvar har funnits under uppväxten som försvårat i vuxenlivet gällande att kunna avgränsa och upprätthålla en balans i vardagen. Individerna beskriver återkommande svårigheter att bryta invanda vanor och roller utifrån händelser i barndom. Det redogörs för hur uppväxten och inlärning i olika roller och vanor skapats utifrån den miljö som individen befunnit sig i. Individerna berättar om hur olika roller och vanor försvårat att kunna avgränsa och upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter. Alla kvinnliga individer uppger att vara kvinna är något som försvårar att upprätthålla balans utifrån förväntningar och krav i rollen som kvinna och förklaras utifrån vanor och uppväxtmiljön. En individ berättar om barndomen om hur erfarenheter har påverkat förmågan att upprätthålla balans.
”Ja men alltså jag tror ju lite grann att det är från uppväxten jag fått mitt duktighetssyndrom, att ensam är stark. Jag går på och biter ihop och bara gör
det, jag har ju varit duktig förut och fixat allt tidigare”
Upplevelsen av tillit till andra beskrivs har påverkats negativt genom uppväxtmiljön. Genom traumatiska händelser utifrån uppfostran där främst tilliten i relationer till andra har blivit påverkad.
En hög kravställning i relation till roller som individerna ofrivilligt axlat i kombination med våldsutsatthet redogörs för. Individerna beskriver en saknad utifrån uppväxten och upplevelsen av en trygg och kärleksfull uppväxt där en känsla av att vara tillräcklig saknats. Stora livsförändringar som föräldrarollen upplevs också påverka förutsättningar att upprätthålla balans i relation till kravställning i olika roller. En individ berättar om hur barndomen medfört att individen fått axla en roll med orimlig kravställning som påverkat förmågan att upprätthålla balans.
20
”Så det var väl när jag var tonåring, ungefär 16 år som jag försökte hålla ihop familjen eller i alla fall vara någon form av stabil punkt sen hanterar man det ju inte så himla bra som barn, jag gjorde ju det jag trodde var bäst. Jag var nog den
personen som tog hand om alla inklusive min lillebror och var den stabila pelaren”
Det redogörs också för hur rollen i barndomen som individen har intagit blivit en vana som inneburit en orimlig kravställning och senare i livet hamnat i en arbetsroll eller relation med liknande förutsättningar. Individerna beskriver främst händelser utifrån barndomen som främjat olika roller och vanor som senare i livet försvårar att upprätthålla balansen i vardagen. En individ berättar om ett exempel utifrån barndomen och hur avsaknaden av en kärleksfull miljö har försvårat att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter.
”Ja men det jag skulle säga är mycket kring min barndom som har påverkat det.
Inte allt såklart då jag i botten har med att jag är noga med det mesta och har höga krav på mig själv men det hjälpte ju inte att jag växte upp i en miljö som inte
var stöttande och kärleksfull. Jag fick ofta hör att det jag gjorde inte var bra nog och mycket handlade om prestationen. Vilket kanske har gjort då att ja fått mycket det fokuset och att det går hand i hand med värdet av mig själv, vilket är
synd”
Sammanfattningsvis beskrivs händelser från barndomen som ett resulterat av ett inlärningsmönster som främjat olika vanor och roller. Dessa försvårar för individen att uppnå en hållbarhet vad gäller att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter. Individerna uppger också att olika händelser medfört att individerna intagit olika roller och vanor som en faktor som försvårar förmågan att avgränsa i aktiviteter. Individerna redogör för återkommande svårigheter att bryta invanda mönster och roller som har funnits sedan barndom för att kunna upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter.
21
Nya erfarenheter som påverkar förmågan att upprätthålla balans
Genomgående redogör individerna för nya erfarenheter som uppkommit genom att ett insjuknande har inträffat i psykisk- eller stressrelaterad ohälsa som resulterat i en sjukskrivning. Viktiga erfarenheter och nya infallsvinklar har uppstått i samband med sjukdom och varit avgörande för tillfrisknande som en förutsättning för att kunna uppnå och upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter.
Denna erfarenhet beskrivs av individerna som en första insikt som lett till ett behov av förändring och även ett uppsökande av vård. Sammanfattningsvis redogör individerna för att det är nya erfarenheter som medfört att individerna tvingats att utföra en förändring. En individ redogör för hur en sjukdomsperiod och nya erfarenheter påverkar att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter.
”Ja det är definitivt då jag blev sjuk för första gången och jag tvingades liksom förändra mitt sätt att tänka och inte gå på i alla delar och alla roller att prestera i
allt och att allt ska vara perfekt hela tiden. Det var en jobbig period att tvingas tänka om med det behövdes”
Dem flesta individerna uppgav att dom genomgått behandling via primärvården i form av kurator, ibland vid upprepade episoder och samtliga hade även behandlats av arbetsterapeut. Vissa av individerna hade även genomgått specialistbehandling via psykolog, smärtmottagningen eller stresskliniken. Individerna lyfter vikten av både psykologen och arbetsterapeutens roll genom att individerna erhållit nya erfarenhet av att lära sig om sig själv och hur balans i vardagliga aktiviteter uppnås. Vid behandlingstillfällen uppger individerna att nya erfarenheter har uppstått genom interaktion och stöd av vården. Interaktionen genom stöd av vården har lett till att individerna genom att reflektera kring sin livsföring i kombination med känslan och upplevelse av att bli hörd har gett förståelse utifrån den situation som individen befunnit sig i. Individerna beskriver denna upplevelse och erfarenheter som en förutsättning för att kunna ta till sig av nya strategier och verktyg för att kunna uppnå och upprätthålla balans i sina vardagliga aktiviteter. En individ berättar om hur nya erfarenheter genom vård och behandling har påverkat förmågan att upprätthålla balans.
”Men också det här med balansen i vardagen utifrån arbete med arbetsterapeut som jag vet kallas aktivitetsbalans och hur viktigt det är att tänka varje dag hur dagen skall gå ihop så det är också en viktig lärdom eller behandling eller vad
jag ska säga för att komma framåt”
22 Individerna beskriver vikten av få respons av andra i sin närhet och hur responsen kan väcka tankar och reflektioner. Främst beskrivs reflektioner och nya erfarenheter har erhållits utifrån kontakt med vården, dessa beskrivs som grunden till att förändring har inletts. Individerna uttrycker behovet av att bli bekräftad och lyssnad på för att möjliggöra förändring genom tuffa frågeställningar för att utmana tankemönster. En individ redogör för hur stödet till insikt gett nya erfarenheter och hur denna har påverkat förmågan att upprätthålla balans.
”I och med att man får dem där tuffa frågorna så blir ju reflektionerna, jaha nu går jag på för hårt det kanske jag inte var lika medveten om förut. Eller ja på ett
sätt men jag hade inte kanske inte satt det i ett sammanhang som när någon ställer dem där tuffa frågorna och man börjar reflektera och tänka ordentligt som
jag kanske inte alltid gör. Så får jag ett nytt tankemönster också kan då börja göra saker på ett annat sätt”
Dem flesta av individerna som deltog i studien redogjorde för insikter som ledde till nya erfarenhet i relation till hemmiljön som avgörande för att upprätthålla balans. Det redogörs för i mindre utsträckning behov av förändring på arbetet och insikter kring avgränsning av arbetsrollen.
Individerna beskriver återkommande svårigheter att bryta invanda aktivitetsmönster och belyser behovet av stöd. Stöd genom reflektioner kring individens beteende uppges vara en avgörande faktor för att främja nya erfarenheter som stödjer förmågan att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter.
Avslutningsvis berättar en individ om vikten av information och hur det har varit stödjande och resulterat i nya erfarenhet gällande förmågan att upprätthålla balans över tid i vardagliga aktiviteter.
”Sen är det ju så här också att, jag brukar säga att psyket är som en myntautomat, brukar jag säga om man sitter på ett föredrag och lyssnar och sedan lyssnar man på samma igen nästa år då faller den där polletten ner och man förstår innebörden på ett helt annat sätt. Du hörde det men du uppfattade det
inte på samma sätt förra gången så det är ju aldrig fel att få den där påminnelsen. Så arbetsterapeuten har ju en viktig roll mycket viktigare än vad jag
trodde”
23 Sammanfattningsvis beskrivs insjuknandet och behandling via vården som avgörande insikter som gett nya erfarenheter som ligger till grund för att uppnå och åstadkomma en förändring gällande förmågan att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter.
Diskussion
Resultatdiskussion
Analysen av datainsamlingen resulterade i fyra olika teman som beskriver syftet av studien som var att beskriva erfarenheter från vuxna individer sjukskrivna med psykisk- eller stressrelaterad ohälsa gällande att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter. Resultatet visar i samstämmighet med tidigare forskning av Maivorsdotter och Andersson (2020) att det finns en komplexitet kring att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter och att det är mångfacetterade faktorer som påverkar förmågan och förutsättningarna att upprätthålla en balans som främjar hälsa. Därav finns det behov av att belysa vikten av att skapa förutsättningar för individen att leva sitt liv med stödjande faktorer på lång sikt för hållbarhet kring sin hälsa som Lockwood (2003) beskriver i sin studie. Tidigare studie av Wagman et al. (2012) redogör för flera viktiga komponenter som en förutsättning för fungerande balans över tid. Förutom den dagliga aktivitetsbalansen innefattas även självförverkligande, självmedvetenhet och relationer som upplevs ömsesidiga som viktiga delar. Dock lyfter inte studier som tas upp kring vikten av förmågan att avgränsa i aktivitet. Individerna utifrån denna kvalitativa studie lyfter genomgående utifrån alla kategorier, svårigheter att kunna avgränsa i aktivitet som den största faktorn för att kunna upprätthålla balans i vardagens aktiviteter. Resultatet från denna studie kan ge en djupare förståelse och belysa vikten av arbetsterapi och arbetsterapeutens roll och strategier kopplat till förmågan att avgränsa i aktivitet. I en studie av Reitz et al. (2020) belyses arbetsterapeuten som en viktig roll, genom att bidra med hur intressen, värderingar, vanor och roller påverkar individens förmåga att delta i vardagliga aktiviteter. I syfte att ytterligare utveckla personcentrerad och effektivare vård och minska psykisk- och stressrelaterad ohälsa.
Temat strategier för att upprätthålla balans beskriver individers erfarenheter av att upprätthålla balans och strategier för att uppnå balans. En förutsättning för förmågan att upprätthålla balans är kunskap om stödjande strategier och att det finns en struktur och tydliga rutiner gällande vardagliga aktiviteter. Det vill säga strategierna som individerna beskriver i resultatet måste finnas som en
24 förutsättning för balans i vardagliga aktiviteter och hälsa. Resultatet stämmer överens med andra studier som poängterar sambandet mellan balans i vardagliga aktiviteter och upplevd hälsa som även lyfts som en förutsättning för att uppnå hälsa (Wagman & Håkansson, 2014; Wagman, Håkansson &
Björklund, 2012). Tidigare forskning tillsammans med resultatet från denna studie kan ge en djupare förståelse för vilka strategier och förutsättningar som behöver finnas för individerna för att öka effektiviteten av behandlingen. Individerna belyser utifrån denna studie ett behov av att arbeta med kunskap om och strategier för att uppnå och upprätthålla en balans i vardagliga aktiviteter. Genom att arbeta i större utsträckning med avgränsning i aktivitet kan också förmågan att upprätthålla strategier och rutiner som leder till balans i vardagliga aktiviteter förbättras utifrån det som individerna belyser. Enligt Burson et al. (2010) har arbetsterapeuten ett viktigt förhållningssätt och kan bidra utifrån ett helhetsperspektiv att analysera, anpassa och främja hälsa utifrån individens förutsättningar. Eftersom individerna utifrån resultatet lyfter behov av strategier och kunskap som härrör arbetsterapeuten kan detta vara ett vidare steg att individanpassa vården ytterligare och ge effektivare hållbarhet får både individ och samhället som uttrycks som ett behov utifrån Socialstyrelsen (2019).
Under temat hinder för tillämpning av strategier att upprätthålla balans beskriver deltagarna att hinder ofta handlar om att prioritera sig själv och upplevelsen av tidspress. Att hinna med att balansera alla delar i vardagliga aktiviteter och prioritera aktiviteter för sig själv. Det som även försvårar för individerna att upprätthålla balans är att balansera kravställning i olika aktiviteter. Det resonemang som är tydligt genomgående är svårigheter att avgränsa i aktiviteter som är kravfyllda framför allt i hemmiljön som individerna beskriver. Resultatet är samstämmigt med en studie av Hörberg et al.
(2020) där behovet av upplevelse av frihet från ständiga krav men också vikten av att balansera energin för balans i vardagliga aktiviteter belyses. Utifrån resultatet beskrivs aktiviteter relaterade till hemmiljön som kravfyllda som det som försvårade mest att upprätthålla balans. I en studie av Stanfors (2019) redogörs för män och kvinnors upplevelse av stress. Mödrars stress verkar vara relaterat till hemmiljön och hur mycket tid dom spenderar med sina barn medan fäders stress ökar i takt med arbetsbelastning. Liknande parallell kan ses i resultat av denna kvalitativa studie då få deltagare uppgav att aktiviteter med familjen var det som främjande balans i vardagen. Stanfors (2019) menar också att det är viktigt att få till en jämnare fördelning mellan mäns och kvinnors ansvar i hemarbetet och bryta gamla könsmönster. Detta gäller då inte bara vem som gör vad utan under vilka omständigheter aktiviteten även utförs. Tidigare forskning och resultatet av denna kvalitativa studie kan ytterligare belysa perspektivet kring att sjukskrivning hos kvinnor är högre än hos män när det kommer till psykisk- eller stressrelaterad ohälsa. Då studier visar att hemmiljö och skötsel av barn
25 skapar högre stress hos kvinnor och försvårar tillämpning av strategier för att kunna upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter. Bör jämställdhet i aktivitetsutförandet relaterat till hemmiljön och samhällets struktur inneha en betydligt större roll i vidare forskning och utveckling av vård och behandling vid psykisk- och stressrelaterad ohälsa. Samt behovet av att lyfta perspektivet kring att kvinnor i högre grad sjukskrivs som en åtgärd från arbete till hemmiljön vid psykisk- och stressrelaterad ohälsa (Försäkringskassan, 2016).
I temat roller och vanor som påverkar förmågan att upprätthålla balans redogör individerna för en djupare förståelse utifrån barndomen och hur olika händelser har påverkat förmågan att upprätthålla balans. Individerna belyser hur olika händelse påverkat roller och vanor samt även påverkat aktivitetsutförandet. Samtliga har utsatts för någon form av våld som medfört att individerna behövt axla en större roll som senare i livet gett svårigheter att avgränsa gentemot andra individer samt att avgränsa och upprätthålla balalans i aktiviteter. Detta belyses även av Världshälsoorganisationen (2013) som har lyft fram våldet som ett växande folkhälsoproblem. Resultat från denna studie kan bidra till att lyfta perspektivet ytterligare kring våld för att utveckla vård och behandling vid psykisk- och stressrelaterad ohälsa då alla individer som deltog bekräftar våldsutsatthet som en försvårande faktor för att upprätthålla balans. Individerna redogör också för saknad av en trygg och kärleksfull uppväxt där en känsla av att vara tillräcklig inte funnits. I likhet med en studie av Wagman et al.
(2011) belyses komplexiteten kring hälsa och olika områden. Aktivitetsbalans beskrivs inte bara som fördelning mellan aktiviteter utan som balans i kropp och själ och balans i sociala relationer. Dessa förutsätter en känsla av trygghet och påverkas av individuella strategier och det kontext som individen befinner sig. Resultatet från denna kvalitativa studie redogör också för betydelse av faktorer som socialt stöd i vardagen för att upprätthålla balans vilket är samstämmigt med en studie av Wagman et al. (2012) där balansen beskrivs som multidimensionell och hälsorelaterad och en viktig faktor för att uppnå balans är att det finns stödjande relationer i vardagen. Utifrån en studie av Arvidsdotter (2014) och resultatet av denna studie bör vård och behandling utvecklas ytterligare för ett mera personcentrerat synsätt genom relevant kunskap kunna stödja individer med psykisk- och stressrelaterad ohälsa. Personcentrerad vård kan styrka behovet av att i högre grad arbeta med strategier som med större sannolikhet medför att individen själv kan anpassa och hantera stressorer i sin tillvaro. Vilket också ger ytterligare en slagkraft kring fokus på behovet att arbeta med balansen och avgränsning i vardagliga aktiviteter då inga andra studier belyser detta. Studiens resultat kan även bidra till att belysa behovet av att utveckla vård och behandling kring psykisk och stressrelaterad
26 ohälsa med perspektivet kring hur våldsutsatthet, kön och kultur påverkar förmågan att avgränsa och upprätthålla en balans som leder till hälsa.
Under temat nya erfarenheter som påverkar förmågan att upprätthålla balans beskriver deltagarna insjuknandet och behandling via vården som avgörande upplevelse och insikter som gett nya erfarenheter som ligger till grund för att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter. Svåra händelser har medfört att individerna tvingats att utföra en förändring och fått nya erfarenheter som gett en djupare förståelse som en förutsättning till ett annat aktivitetsmönster och tillfrisknande. Resultatet från denna kvalitativa studie belyser behovet av insikt och kunskap kring sitt eget aktivitetsutförande och hur balans skapas samt upprätthålls. Vilket liknar resultatet av en studie av Köpsén och Sjöström (2020) där medvetenhet om det egna beteendet, prioritering av sig själv och sitt mående medförde i högre grad att individerna kunde avgränsa, prioritera och balansera mellan krav och aktiviteter och var en avgörande faktor för förändring och förbättring av hälsan. Studien visade också på svårigheter för deltagarna att vidmakthålla förändringen utifrån nya erfarenheter som individerna erhöll och beskrevs även som den svåraste delen av rehabiliteringen. Vilket kan förklara varför individer återinsjuknar i psykisk- och stressrelaterad ohälsa. Undersökningar som följer upp vuxna med neuropsykiatriska tillstånd visar att många är sjukskrivna på grund av psykisk- och stressrelaterad ohälsa (Socialstyrelsen, 2019). Därav är det av vikt att lyfta perspektivet kring neuropsykiatriska tillstånd som är en sårbar grupp. Utifrån att sårbarhet och återhämtningsmöjligheter ofta tar sig uttryck i svårigheter av följsamhet och utebliven effekt av behandling (SBU, 2013). Resultatet av denna studie kan bidra till hur personcentrerad vård behöver utvecklas och vilka delar som finns behov utifrån individernas perspektiv och vad som ligger till grund för en förändring och förmåga att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter för hälsa över tid. Därav behov av att lyfta vidare forskning ur ett hållbarhetsperspektiv både utifrån samhällets resurser och individens för att kunna möta individens behov oavsett förutsättningar.
Idén till att utföra denna studie föddes genom ett intresse hos författaren att utveckla vård och behandling för individer med psykisk- eller stressrelaterad sjukdom. Därav finns också en nyfikenhet i att fördjupa sig gällande förståelsen och kunskap utifrån erfarenheter av att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter för att stödja utvecklandet av vårdinsatser och minska lidandet hos målgruppen.
Författaren har inte hittat någon annan forskning som beskriver erfarenheter av att upprätthålla balans i vardagliga aktiviteter på samma sätt. Då denna studie är en begränsad kvalitativ studie med endast fem deltagare bör resultatet beaktas med försiktighet. Studien kan ändå ge en djupare förståelse och belysa både individens upplevelse och behov men också arbetsterapi och arbetsterapeutens roll.
