Elitfotbollsspelare bryter tystnaden kring psykisk ohälsa

Elitfotbollsspelare bryter

tystnaden kring psykisk ohälsa

En kvalitativ studie av elitfotbollsspelares mentala

välmående samt stigmatisering inom svensk

elitfotboll

Författare: Adam Asmundsson &

Joakim Wallgren

Handledare: Jørgen Bagger Kjær Examinator: Tobias Stark Termin: VT20

Abstrakt

Psykisk ohälsa inom svensk elitfotboll har under den senaste tiden fått allt större utrymme i media och ämnet har aktualiserats mer än tidigare. Detta har bidragit till studiens utformning där syftet är att belysa manliga elitfotbollsspelares upplevelse av sitt och andra spelares psykiska välmående. Studien utgår från ett spelarperspektiv där ämnen som ångest, depression och missbruk förekommer. Även arbetsgivare, kollegor och supportrars roll diskuteras i förhållande till spelarnas upplevelser.

Genom den kvalitativa metoden som använts har sex spelare intervjuats, där kriterierna var aktiva eller tidigare aktiva inom Superettan eller Allsvenskan. I intervjuerna har spelarna fått beskriva deras upplevelse av psykisk ohälsa inom elitfotbollen. Resultatet visade att flertalet spelare haft symptom på psykisk ohälsa och att klimatet kring psykisk ohälsa är stigmatiserat. Resultatet analyserades med hjälp av två teoretiska perspektiv. Det framkom att stöd är en viktig faktor för elitfotbollsspelares upplevelse av psykisk ohälsa, eftersom de arbetar under höga krav och upplever stor press. Vidare framkom det att spelarnas relation till supportrar har en påverkan på elitfotbollsspelares psykisk välmående.

Nyckelord

Förord

Det finns ett flertal personer som bör ha ett stort tack för att ha gjort denna studie möjlig. Först och främst vill vi tacka alla respondenter för att de ställt upp och öppenhjärtigt delat med sig av sina tankar. Vi vill även rikta ett stort tack till spelarföreningens Peter Martinsson. Vi hoppas denna studie kommer bidra till en ökad kunskap inom ämnet.

Sist men inte minst vill vi tacka vår egen Nicklas Bendtner, handledare Jørgen Bagger Kjær. Tack för att du funnits tillgänglig som stöd och ställt upp i ur och skur.

Innehåll

1 Introduktion _________________________________________________________ 1 2 Bakgrund och problemformulering ______________________________________ 3

2.1 Definitioner av symptom ... 4

2.1.1 Nedstämdhet ... 4

2.1.2 Depression ... 5

2.1.3 Beroende/missbruk ... 5

2.1.4 Ångest ... 5

2.2 Relaterade begrepp till psykiska symptom ... 6

2.2.1 Stress ... 6

3 Syfte och frågeställningar ______________________________________________ 7 3.1 Frågeställningar ... 7

3.2 Avgränsningar ... 7

4 Tidigare forskning ____________________________________________________ 8 4.1 Sammanfattning tidigare forskning ... 11

5 Teoretisk angöring ___________________________________________________ 12 5.1 Multidimensionella ångestteorin ... 12

5.2 Krav- kontroll- stöd modellen ... 12

5.3 Teori diskussion ... 13 6 Metod _____________________________________________________________ 16 6.1 Kvalitativ intervjumetod ... 16 6.2 Urval ... 16 6.3 Intervjuguide ... 17 6.4 Insamling av empiri ... 18

6.5 Validitet och reliabilitet ... 18

6.6 Forskningsetiska överväganden ... 19

6.7 Tolkning ... 20

7 Resultat och analys __________________________________________________ 22 7.1 Krav-kontroll-stödmodellen ... 22

7.1.1 Analys krav-kontroll-stöd modellen... 26

7.2 Multidimensionella ångestteorin ... 28

7.2.1 Analys multidimensionella ångestteorin ... 30

7.3 Stigmatisering kring psykisk ohälsa ... 32

7.4 Missbruk/Beroende ... 36

8 Slutdiskussion ______________________________________________________ 39 8.1 Metoddiskussion ... 39

8.2 Resultatdiskussion ... 40

8.3 Förslag till vidare forskning ... 42

8.4 Slutsats ... 43

Bilagor _______________________________________________________________ I

1 Introduktion

Under den senaste tiden har det framkommit att ett flertal manliga svenska elitfotbollsspelare drabbats av psykisk ohälsa, däribland IFK Norrköpings stjärna Simon Thern (Andersson 2020b). I vissa fall har det lett till att spelaren i fråga har valt att helt avsluta sin aktiva spelarkarriär eller pausa den tillfälligt.

Intresseorganisationen Svensk Elitfotboll, förkortat SEF, beskriver hur de kommer att ha psykisk hälsa som ett prioriterat arbete under året 2019. SEF beskriver hur de måste möta dem utmaningar som professionell fotboll innebär samt att bli mer öppna med att kunna prata om dåligt mående ihop med ohälsosamma beteenden (SEF 2019).

En intervju gjordes med Spelarföreningen Fotboll i Sverige, som är ett fackförbund för fotbollsspelare verksamma i Sverige, också kallat Spelarföreningen. Intervjun gjordes för att få en bättre bakgrundsinformation kring området. I samtal med de uppger deras Player development manager Peter Martinsson (2020) att han tror att det finns ett mörkertal kring spelare med psykisk ohälsa och han uppger att han tror det beror på kulturen inom elitidrotten generellt och i synnerhet elitfotboll, främst då på den manliga sidan. Martinsson berättar att han uppfattar det som en både en generations och genusfråga. Med det menar han att män i ledningspositioner har svårare att hantera denna problematik och samtidigt hävdar han att det också är en generationsfråga. Vidare förklarar Martinsson att han tror att det är ganska många spelare som mår dåligt och är i behov av stöd men som kanske inte vill eller vågar be om hjälp, men han förklarar samtidigt att han inte har statistik på det ännu. Martinsson menar att FIFpro’s, som är den stora globala spelarfackföreningen för elitfotbollsspelare, psykolog Caroline Jönsson uppskattar att den psykiska ohälsan kommer öka i fotspåren av coronakrisen.

2 Bakgrund och problemformulering

I detta kapitel kommer en större bakgrundsinformation om ämnet att presenteras. Även definition av begreppet psykisk ohälsa i denna studie kommer redogöras för.

Det finns idag sjukdomar och dysfunktioner i samhället som kan se ut på flera olika sätt. Det finns dem som kan ses med blotta ögat, sedan finns det dem som inte går att se på en persons yttre. De fysiska sjukdomarna har idag fått en större allmän acceptans på grund av deras fysiska kännetecken, vilket de psykiska sjukdomarna inte fått i samma utsträckning i samhället ännu. Idag finns det en stigmatisering kring psykisk ohälsa på grund av en okunskap som tar sig uttryck i olika typer av fördomar (Folkhälsomyndigheten 2019; Kentää & Åkesdotter 2015; Kentää 2012). Detta stigma leder till nedvärderande attityder och diskriminering gentemot individer som drabbas av psykisk ohälsa. Även inom idrotten finns det tydliga spår av denna stigmatisering, Mattias Haglund beskriver hur han som kurator upptäckt att det inom idrotten finns en benägenhet att vilja vara stark och hela tiden kunna prestera. Vidare förklarar Haglund att det finns en norm bland killar att inte söka hjälp, att normen innebär att inte visa sig svag, ledsen eller att söka efter hjälp utan istället bara köra på. Denna norm beskrivs dessutom som ännu starkare inom idrottsvärlden (Andersson 2020a).

kring psykisk ohälsa är en av aspekterna som denna studie ämnar beröra. Dock har det tagits i åtanke att denna rapport varken är nischad mot elitfotbollsspelare eller idrott överhuvudtaget men den ger en god överblick hur situationen kring psykisk ohälsa kopplat till stigma ser ut i det svenska samhället i stort.

Kopplingen mellan elitidrott och psykisk ohälsa har tidigare inte undersökts i någon större utsträckning (Kentää & Åkesdotter 2015). Det finns internationell forskning gjord inom området, som kommer beskrivas närmare i tidigare forskningskapitlet, där fokuset ligger på att kartlägga utbreddheten av psykisk ohälsa snarare än känslan av den hos elitfotbollsspelare. Därav har syftet och frågeställningarna tagits fram för att förklara upplevelsen snarare än att kartlägga den.

2.1 Definitioner av symptom

Psykisk ohälsa definieras som ett brett begrepp som innefattar psykiska sjukdomar och psykiska besvär som stör människors välbefinnande och har påverkan på det dagliga livet. Dessa besvär och sjukdomar kan omfatta depression, nedstämdhet, ångest, tvångssyndrom, beroende, missbruk, ätstörningar, bipolär sjukdom, schizofreni, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, samt utmattningssyndrom (Kentää 2012). Avgränsningen i denna studie kommer innefatta depression, nedstämdhet, beroende, ångest och missbruk. Ett begrepp som också kommer beröras är stress då det är ett symptom som relaterar till flera av de begrepp som vår definition innefattar. Motiveringen till att avgränsa definitionen till dessa psykiska symptom är för att undvika de medfödda sjukdomarna som exempelvis schizofreni och bipolär sjukdom och mer styra inriktningen mot de symptom som bland annat tas upp av FIFPro (u.å.).

2.1.1 Nedstämdhet

2.1.2 Depression

Depression beskrivs av Region Stockholm (2019a) som att en person som känt sig mycket nedstämd, trött och orkeslös i en period längre än två veckor kan ha drabbats av depression. Vad en depression innebär bland annat är att en person känner att vardagen är tung, personen har svårt att känna glädje, tappar intresset för omgivningen och en ovilja att genomföra aktiviteter som vanligtvis intresserar. Det finns flera symptom på depression och de beskrivs som: orkeslöshet, låg självkänsla, hopplöshet, koncentrationssvårigheter, självmordstankar, ångest och irritation. Depressioner kan vara olika svåra och klassificeras som lätt, medelsvår eller svår.

2.1.3 Beroende/missbruk

Beroende är när en person finner det svårt eller omöjligt att begränsa eller sluta med ett visst beteende. Detta kan ske i form av olika substanser, exempelvis alkohol eller narkotika, eller i olika aktiviteter i form av exempelvis spelmissbruk. Det bildas en begäran efter substansen eller aktiviteten vilket gör det svårt att motstå trots att det kan föra med sig negativa konsekvenser på flera olika sätt. En allt större del av livet börjar handla om aktiviteten/substansen och det ger ett ökat välbefinnande hos individen på kort sikt vilket gör att andra livsområden blir lidande (SISU 2020).

2.1.4 Ångest

2.2 Relaterade begrepp till psykiska symptom

2.2.1 Stress

3 Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att undersöka elitfotbollsspelares psykiska ohälsa och stigmatiseringen kring denna.

3.1

Frågeställningar

• Hur upplever elitfotbollsspelare psykisk ohälsa?

• Hur uppfattar elitfotbollsspelare reaktioner från arbetsgivare och kollegor? • _{Hur upplever elitfotbollsspelare att deras relation till supportrar påverkar den}

psykiska hälsan?

3.2 Avgränsningar

4 Tidigare forskning

Den tidigare forskningen är avgränsad efter nationell samt internationell elitidrott, men också efter internationell och nationell forskning kring elitfotboll. Främst eftersökte författarna tidigare forskning om svensk elitfotboll och psykisk ohälsa. I brist på sådan forskning inhämtades generell forskning på svensk elitidrott kopplat till psykisk ohälsa. Även internationella studier kring elitfotboll och psykisk ohälsa har använts för att öka förståelsen om problemområdet inom fotbollen specifikt. Dispositionen struktureras genom att generell elitidrott kommer att presenteras först för att sedan närma sig ämnesområdet genom forskning kring elitfotboll och psykisk ohälsa.

En studie som är av större relevans för denna undersökning är en vetenskaplig artikel ur tidskriften Svensk Idrottsforskning (Kentää & Åkesdotter 2015). I denna artikel berörs psykisk ohälsa i förhållande till elitidrottare i Sverige. Författarna menar att det finns en stigmatisering kring psykisk ohälsa, där de hävdar att den är större kring idrotter med maskulin norm. Författarna menar att vid tillfället för studien hade cirka 30 procent av svenska elitidrottare upplevt psykisk ohälsa under karriären. Vidare beskrivs hur idrottsbranschen sedan länge har väl utarbetade metoder för att behandla olika typer av fysiska åkommor. Frågor som rör psykisk ohälsa har varit eftersatta under lång tid och när studien genomförs har, enligt författarna, bara Frankrike en systematisk psykiatrisk bedömning av sina elitidrottare årligen. Elitidrottare har tidigare antagits vara tuffare individer än övriga befolkningen och på så sätt setts som mentalt osårbara. Den idrottsliga framgången kan ha en baksida som inte är synlig för allmänheten. Elitidrottare beskriver ofta detta efter att karriären har nått sitt slut. Som författarna till artikeln beskriver det: “först då är det okej att blotta sin psykiska sårbarhet” (Kentää & Åkesdotter 2015).

depressionssymtom inte behandlas lika som icke idrottsliga utövare. Hos en idrottslig utövare letar troligen idrottsläkare efter fysiologiska svar snarare än psykologiska. Ångest lyfts också fram som ett problem och framförallt prestationsångesten, där området är relativt outforskat trots den stora press som idrottare arbetar under från media, publik, tränare och även lagkamrater. Kentää (Ibid.) argumenterar slutligen för att elitidrottare kan ha ådragit sig depressioner på grund av idrotten, i samband med idrottsutövandet. Alternativt kan idrotten vara ett sätt att hantera depressionen på men de kan också vara att den inte är relaterad till det idrottsliga utövandet. Vanligast är att depressioner tillkommer på grund av överträning.

Reardons et al. (2019) artikel Mental health in elite athletes: International Olympic

Committee consensus statement riktar in sig på psykisk ohälsa inom elitidrott. Det är

vanligt med symptom av psykisk ohälsa inom elitidrott och kan uppkomma på grund av idrotten. Den psykiska hälsan kan inte heller skiljas från den fysiska hälsan då det finns bevisat att psykisk ohälsa ökar risken för skador och fördröjer rehabtiden. Vidare menar författarna att idrottsrelaterade hjärnskakningar medför förändringar i humör och ger symptom på ångest och depression. I de flesta fallen går symptomen av hjärnskakningen över vid sju till tio dagar men vid 21 procent av fallen har symptomen på idrottsrelaterade hjärnskakningen hållit i sig i längre än 30 dagar. Författarna menar att risken för depression ökas trefaldigt efter tre hjärnskakningar eller mer. Spelmissbruk beskrivs försämra idrottsliga och akademiska prestationer, det kan också påverka idrottarnas interpersonella relationer. Det är idag lättillgängligt och socialt accepterat med spel där elitidrottare framställs som särskilt i riskzonen på grund av att de överrepresenteras av unga män, vilket är en grupp som är kända för att vara en högriskgrupp inom spelmissbruk. Elitidrottare är också mer benägna för att de är tävlings- och utmaningsinriktade där dem har ett högt sökande till impulsiva aktiviteter och ett högrisk beteende.

snittåldern på spelarna var 27 år och den genomsnittliga tiden för den aktiva elitkarriären var åtta år. Av dessa svarade 15 procent att de kände ångest i form av känslor av oro och bristande engagemang för vardagliga aktiviteter. 38 procent har haft olika symptom av depression och ångest i form av rädsla, trötthet och bristande självförtroende. Nio procent svarade att de har problem med en ohälsosam alkoholkonsumtion. Även 23 procent svarar att de haft problem med olika typer av sömnsvårigheter (Gouttebarge et al. 2015a).

Utifrån siffror i ovan nämnda studie drar Gouttebarge et al. (2015a) slutsatsen att i ett elitfotbollslag med 25 spelare så kommer minst tre spelare kommer ha någon form av psykisk ohälsa under en säsong. Denna studie är intressant utifrån vårt syfte då den berör flera av de delar som vi ämnar studera kring svenska elitfotbollsspelares psykiska ohälsa. Bland annat begreppen depression, beroende, ångest och missbruk. En problematik med denna studie i förhållande till vår är att vår studie ämnar avgränsa sig till elitfotbollsspelare i Sverige, i Gouttebarges studie har spelare från elva olika nationella spelarfack deltagit. I studien framgår inte huruvida spelare från den svenska spelarföreningen är en av de deltagande parterna eller om det enbart rör sig om andra länder. På så vis skulle de svaren kunna se annorlunda ut om enbart spelare verksamma i Sverige hade deltagit. Detta gör att vi inte kan dra några slutsatser utifrån ett svenskt perspektiv. Resultatet i studien var ett högt samband mellan psykisk ohälsa och negativa hälsobeteenden. Även att öka medvetenheten kring psykisk ohälsa och lämplig behandling hos spelarna samt att klubbar bör utveckla och implementera bevisbaserade förebyggande åtgärder och detta borde vara prioriterat inom den professionella fotbollen

Ytterligare en studie som är specificerad på elitfotbollsspelare och psykisk ohälsa är

Symptoms of common mental disorders in professional football (soccer) across five european countries (2015b), även denna skriven av Gouttebarge och hans kollegor. I

Frankrike, Finland och Sverige var livshändelser och karriärsmissnöje associerade till negativ stress, ångest, depression, alkoholmissbruk och negativa nutritionsbeteenden (ibid.).

En studie som berör spelmissbruk är den gjord av Karolinska institutet (Vinberg et al. 2017) för att kartlägga spelandet hos elitidrottare. I den framkom bland annat att av de 316 stycken tillfrågade manliga elitfotbollsspelarna har tolv procent ett problemspelande och ytterligare tolv procent ligger i riskzonen. Detta att jämföra med fyra respektive nio procent i samma kategorier hos den totala manliga befolkningen i åldern 18-40 år.

4.1 Sammanfattning tidigare forskning

I den tidigare forskning som valts ut av forskarna har fokus riktats mot psykisk ohälsa inom elitidrott generellt för att sedan specificiera sig mot elitfotboll. Artiklarna skrivna av Kentää (2012) samt Kentää och Åkesdotter (2015) är hämtade på grund av de ger en generell beskrivning kring ämnet inom svensk elitidrott. Dessa artiklar är viktiga för att förstå hur forskningsläget utifrån en svensk kontext. Kvalitativ forskning som specialiserar sig mot svensk elitfotboll och psykisk ohälsa tycks vara relativt outforskad. Vincent Gouttebarges (2015a;2015b) artiklar är inriktade mot elitfotbollsspelare och kartläggning av psykisk ohälsa. De är användbara i denna studie eftersom de berör flera begrepp som forskarna ämnar att undersöka på djupare nivå i studien.

5 Teoretisk angöring

Utgångspunkten är att använda två olika modeller för att få en bred bas där meningen är att de ska täcka några av dem symptom och forskningsfrågor som undersökningen ämnar att studera kopplat till svensk elitfotboll.

5.1 Multidimensionella ångestteorin

Ångest är ett känslotillstånd som på flera sätt är multidimensionellt och kan se ut olika ut beroende på person och situation. Ett enkelt sätt att göra ångest begripligt är genom att dela upp ångesten i olika kategorier. Enligt Richard H Cox (2012) kan ångest delas upp i “state anxiety” och “trait anxiety”. Den förstnämnda är den ångest som uppstår i en specifik situation, ofta som en känsla av rädsla eller spänning. Trait anxiety är det anlag en individ har för att utveckla state anxiety, alltså i vilken grad personen i fråga har benägenhet att utveckla state anxiety i olika situationer. En person med hög trait anxiety uppfattar således fler situationer som hotfulla och bygger därför upp state anxiety i högre grad än personer med låg trait anxiety. Känslan av ångest är också nära kopplat till begreppet stress. Begreppet stress definieras som kroppens svar på det krav som kroppen ställs inför. Stress uppstår alltså inte endast vid negativa känslosvall. Kroppen upplever även stress vid positiva känslosvall som vid till exempel glädje. Däremot är stressfaktorn för kroppen större vid negativa känslosvall som vid ilska eller ångest. Således kan begreppet stress delas in i två olika kategorier. Dessa kategorier benämns som “eustress” och “distress” där den förstnämnda är den stress som uppstår vid ett positivt känslosvall. Den senare är den stress som uppstår vid upplevelse av negativa känslor och denna är också mer påtaglig. Distress är den stress som uppstår vid ångestkänslor och är synonym med state anxiety. Den multidimensionella modellen beskriver också ångest utifrån somatiska och kognitiva komponenter. Den kognitiva delen är kopplad till den mentala uppfattningen hos individen i fråga. Den kognitiva ångesten är således den ångest som uppstår genom till exempel rädsla. Den somatiska ångesten är det sätt kroppen reagerar fysiskt på den kognitiva uppfattningen genom till exempel ökad puls eller spänning i muskler (ibid).

5.2 Krav- kontroll- stöd modellen

personen har. Modellen delar upp de tre begreppen krav, kontroll och stöd som funktioner där alla påverkar den psykiska och sociala miljön på arbetsplatsen.

Krav delen av modellen innefattar krav som ställs i arbetet som exempelvis deadlines och produktivitetskrav. De psykologiska kraven delas upp i emotionella, kognitiva, kvantitativa (mängden) och kvalitativa (komplexiteten). Det beskrivs även hur mental arbetsbelastning är den mentala kraft som krävs för att utföra en arbetsuppgift. Kontroll beskrivs som den arbetskompetens någon besitter tillsammans med möjligheten att ta beslut. Tillsammans bildar de två komponenterna en kontroll över situationen och de befintliga kraven. Stress och uppfattningen av kontroll hänger ihop, stressen ökar om personen känner att den inte längre har kontroll på situationen. Stöd beskrivs som det sociala stöd som finns tillgängligt, vilket kan innebära stödet från arbetskamrater och chefer. Det kan även innebära bättre stöd i själva arbetet genom vägledning och återkoppling. Modellen kan sammanfattas genom att en person kan klara av att fatta bra beslut samt hantera högt ställda krav om personen i fråga får tillräckligt bra stöd på olika sätt (Prevent 2020).

Figur 1: Krav- kontroll- stöd - en modell, Karasek & Theorell (1990) se Prevent, 2020.

5.3 Teori diskussion

Den multidimensionella ångestteorin är relevant då definitionen av begreppet psykisk ohälsa bland annat innefattar begreppet ångest. Teorin berör också begreppet stress som även det är ett begrepp som relaterar till flera symptom av psykisk ohälsa. Teorin går även att koppla till prestationsångest och den korrelation som existerar mellan trait anxiety och state anxiety. Genom att applicera teorin på de eventuella svar som inkommer kring begreppen ångest, stress och prestationsångest så är förhoppningen att kunna förklara varför vissa spelare eventuellt får dessa symptom och om de har kopplingar till vissa specifika situationer.

Krav-kontroll-stöd modellen är en modell som visar hur en arbetsplats kan påverka den stress som upplevs på en arbetsplats. Den påverkas av de krav som ställs, upplevelsen av kontroll på situationen och stödet som finns. Detta kan appliceras genom att elitfotbollsspelare utstår en stor press på deras arbetsplats. En elitfotbollsspelare har ett offentligt liv och utsätts för exponering, en fotbollsmatch är arbetsplatsen för en fotbollsspelare och där förväntas spelaren att leverera samtidigt som publiken, ofta i tusental, försöker påverka. 2019 hade Allsvenskan ett publiksnitt på 9167 personer per match (SvFF 2019a), i Superettan uppmätte publiksnittet samma år 1630 personer per match (SvFF 2019b). Spelare utsätts för ett högt externt tryck av publik som gör sitt yttersta för att påverka dig under prestation. Faktorer som detta gör att yrket som fotbollsspelare skiljer sig mycket från andra arbetsplatser, det kräver en stor mental styrka eftersom spelarna utsätts för höga krav, stor press och nervositet (Al Djezani & Baydono 2019).

6 Metod

I metoddelen kommer valet av metod att beskrivas närmare. Motivering till metodval görs för att bibehålla ett kritiskt förhållningssätt till studien.

6.1 Kvalitativ intervjumetod

En kvalitativ studiedesign har använts, detta för att lättare komma in på djupet hos respondenterna i studien. Gratton och Jones (2010) beskriver är det den mest vanliga metoden inom forskning för idrottsvetenskap. Forskarnas färdigheter och erfarenheter vid intervjuprocessen avgör hur framgångsrik datainsamlingen kommer att bli. Vidare förklarar Gratton och Jones (ibid.) att intervjuer lämpar sig bättre mot mindre grupper av deltagare och där en mer detaljerad data eftersöks. Valet av intervjumetod har inneburit att inriktningen var semistrukturerade intervjuer, detta för att kunna använda oss av förutbestämda frågeställningar och samtidigt kunna ställa ytterligare frågor vid behov. Som Bryman och Bell (2017) beskriver den semistrukturerade intervjun ger den forskarna möjlighet att följa specifika teman under intervjun samtidigt som det ger intervjuobjekten en stor frihet att utforma svaren på sitt eget sätt. Det ses som en stor fördel och är något som är önskvärt att uppnå för att få så ärliga och djupa svar som möjligt. Detta tillvägagångssätt valdes för att som Bryman och Bell (Ibid.) förklarar, kunna underlätta vid en analys. Det bidrar också genom att göra det möjligt med upprepade genomgångar av respondenternas intervjusvar för forskarna.

6.2 Urval

för att samla in data från respondenter genom deras erfarenheter av olika föreningar och upplevelser. Det beslutades även att intervjua fackliga representanter från Spelarföreningen med förhoppningen om att det skulle förmedla en större förståelse och bakgrundsinformation kring ämnet samt deras uppfattning. Intervjuer gjordes av följande personer:

Namn: Yrkesroll: Arbetsgivare: Intervjutyp:

Peter Martinsson Player development

manager Spelarföreningen Videointervju

Namn: Karriärstatus: Nivå: Intervjutyp:

Sven Svensson* Aktiv Superettan,

Allsvenskan, elitnivå utomlands &

landskamper

Telefonintervju

Olof Olofsson* Ej längre aktiv Superettan & elitnivå

utomlands Fysisk intervju Andreas Andreasson* Ej längre aktiv Superettan,

Allsvenskan & elitnivå utomlands

Videointervju

Johan Johansson* Aktiv Superettan,

Allsvenskan, elitnivå utomlands &

landskamper

Fysisk intervju

Petter Pettersson* Aktiv Superettan,

Allsvenskan & elitnivå utomlands

Telefonintervju

Fredrik Fredriksson* Aktiv Superettan Fysisk intervju

*= Fiktiva namn

Tabell 1. Intervjurespondenter.

6.3 Intervjuguide

komma in på respondentens personliga upplevelser av dessa. Detta för att undvika att ställa för känsliga frågor i början av intervjun. Det tredje och sista temat syftade till att svara på den andra forskningsfrågan för att få svar på hur spelarna ser på stigmatiseringen kring psykisk ohälsa. Även här ställdes mer generella frågor till en början för att sedan gå över i spelarnas personliga upplevelser av stigmatiseringen kring psykisk ohälsa. För intervjuguide med Spelarföreningen se bilaga B.

6.4 Insamling av empiri

Respondenterna kontaktades på olika sätt av författarna. Vissa av respondenterna kontaktades via sociala medier och andra via kontakter inom det personliga nätverket. Respondenterna fick svara på om de var intresserade att ställa upp, vid positiv respons från respondenterna fick dem via email informationsbrevet. Informationsbrevet innehöll viktig information kring studien där syftet förklarades, vilka intervjumöjligheter respondenten hade att välja på samt rättigheterna för den deltagande. Därefter bestämdes en tid för intervju samt hur respondenten önskade att intervjun skulle ske.

Respondentens intervjumöjligheter bestod av telefonintervju, intervju via videosamtal eller fysisk intervju. Det var upp till respondenten att besluta hur denne ville att intervjun skulle genomföras. Intervjuerna genomfördes genom att de båda författarna tillsammans med respondenten deltog och med den deltagandes godkännande gjordes en ljudinspelning av intervjun för att intervjun sedan skulle kunna transkriberas. Då vissa av respondenterna på grund av det rådande läget i världen hade begränsade möjligheter till att ställa upp på fysisk intervju som de till en början ämnade att göra, fick dem istället genomföra intervjun via antingen telefon eller videosamtal. Det fanns dock även respondenter som valde att ställa upp på en fysisk intervju. Enligt Bryman och Bell (2017) är det vanligast med fysiska intervjuer men i brist på tid och möjligheter att resa över stora avstånd för att få till intervjuer med alla respondenter går det att använda sig av telefon eller andra digitala verktyg. Med detta i åtanke tillsammans med faktorn gällande covid-19 i samhället har forskarna valt att använda sig av flera olika tillvägagångssätt vid genomförandet.

6.5 Validitet och reliabilitet

som möjligt besvara forskningsfrågorna. Data har transkriberats och kodats av bägge författarna för att få olika perspektiv på intervjuerna och i förlängningen upptäcka eventuella misstolkningar. Genom att samla in data från olika källor oberoende av varandra samt att det är fler än endast en forskare som har bedrivit studien så har en triangulering uppnåtts. De intervjuade spelarna har olika bakgrund i form av varierande storlek på föreningar de spelat i. Det fanns även en geografisk spridning respondenterna emellan för att säkerställa att de skulle vara så oberoende från varandra som möjligt. Genom denna variation av källor och respondenter har en hög grad av validitet uppnåtts. Triangulering är ett bra sätt att uppnå en hög grad av validitet i den kvalitativa forskningsprocessen. Reliabiliteten är en tvetydig aspekt när intervjuer med konfidentiella intervjuobjekt genomförs. Detta på grund av om någon annan skall genomföra samma studie kan inte samma resultat nödvändigtvis förväntas då intervjuobjekten med största sannolikhet inte är desamma som i denna studie (Patel & Davidsson 2019).

6.6 Forskningsetiska överväganden

De forskningsetiska överväganden som finns rekommenderade av Vetenskapsrådet har efterföljts. Det finns fyra forskningsetiska överväganden listade av Vetenskapsrådet, dessa är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet u.å.).

Begreppet psykisk ohälsa har undvikits att nämnas med respondenterna för att undvika den stigmatisering som finns kring ämnet och framförallt kring elitidrott då den har en stor manlig prägel vilket bidrar till stigmatisering (Kentää & Åkesdotter 2015). Respondenterna fick en förfrågan inför varje intervju om dem godkände ljudinspelning av intervjun. Detta gjordes för att intervjuerna skulle kunna transkriberas och genomgående kunna analyseras efteråt. Transkriberingen har skickats tillbaka till respektive respondent för ett godkännande eftersom författarna vill undvika eventuella feltolkningar eller missförstånd, framförallt på grund av att det för många kan uppfattas som ett känsligt ämne som forskningen behandlar. Forskarna ville med detta tillvägagångssätt uppnå en god etik genom att vara transparenta kring ämnet och respondenternas rättigheter för att inte förringa de etiska principer som berörs vid en undersökning. Bryman och Bell (2017) beskriver de olika etiska principerna som indelade i fyra huvudområden. Dessa är: om det uppkommer någon form av skada för respondenternas del eller konfedialitet, om det förekommer någon form av brist på samtycke från deltagarnas sida, om det inkräktar på privatlivet, samt det sista, om det förekommer någon form av bedrägeri och falska förespeglingar eller undanhållande av information som bedöms viktig.

6.7 Tolkning

perspektiv analyserats och tagits med i resultatet trots författarnas positiva uppfattning om svensk fotboll överlag.

7 Resultat och analys

Resultatet kommer redovisas med utgångspunkt i forskningsfrågorna samt de teorier som tidigare nämnts i teoretiska angöringen. Dessa teorier är Krav-kontroll-stödmodellen och Multidimensionella ångestteorin.

7.1 Krav-kontroll-stödmodellen

I enlighet med Krav-kontroll-stödmodellen (Karasek och Theorell 1990), förkortad KKS berättar flera spelare om hur bristen på stöd, höga krav och låg kontroll så småningom leder till flera symptom av psykisk ohälsa.

Andreasson beskriver att han mådde dåligt på grund av att han ansåg sig ha dåligt stöd från klubbens håll. Även andra faktorer som att han hade höga krav på sig från supportrar tillsammans med sportsliga motgångar för laget ledde till symptom på psykisk ohälsa hos honom. Andreasson beskriver början på processen mot psykisk ohälsa enligt följande.

Now that I have some perspective on my career and I can go back and say this is was kind of the start for when everything happened. Because in that season I got 3 really bad hits to the head, you know 3 hjärnskakningar in 4 månader. So, it was like, it was kind of set me back. You know so I was out, originally, I was out for 6 months and when I was doing rehab training, I actually broke my ankle. (Andreasson)

Vidare beskriver han sin nedåtgående spiral på följande sätt.

That next season I tried to kind of push through it. The club originally said they wanted me to stay, and then you know like 3 months in to the year, we found out that XX was going to come back... And just in my opinion, the way it was handled was very unprofessional from the club, you know they to me had kind of manipulated me into staying without being honest and then by the time he came back they basically said “fuck-off get away from our club” and so, when you look at kind of a lot of things happening in a short time with the relegation and XX coming back and they kicking me away, I just kind of lost it

.

We had a poor game where we had drawn against XX, yeah, we where at home, then I went home to my apartment and some fans came to my apartment threatened my wife and I. You know just demanding, them just trying to say, you know demanding answers for the result basically. Kind of saying get the fuck out of our club, you’re not good enough, you shouldn’t be here and if you kind of stay at our club you better watch your back. (Andreasson) Andreasson förklarar responsen från arbetsgivaren på följande sätt.

That’s the moment where I wanted the club to stand up or me, not stand up for me but you understand like...? And just the fact that, like right after that, you know the club had also told me to leave. Then it was just kind of reinforcing what the fans had wanted. (Andreasson)

Flera respondenter kommer under intervjuerna in på den press de arbetar under som elitfotbollsspelare och hur det påverkar dem. Detta är i linje med krav delen av KKS modellen (Karasek och Theorell 1990), där hög press kan översättas till krav. Alla spelare säger inte ordet hög press eller höga krav uttryckligen men syftar på olika sätt till det i sina resonemang.

Som jag sa du måste ju vinna, du har 90 min på dig att vinna och gör du inte det så ser man ju det. Alla ser de. Liksom hög press på en hela tiden, stor press. Sen är det också vilket lag man spelar i, åker man ur en serie så är det också tungt, det har jag varit med om också, det är skittungt är de, verkligen. Så de är verkligen press. (Svensson)

Alltså alla människor är ju olika och har olika sätt att hantera press och allt, men det är ju en otrolig press man lever under hela tiden liksom, så får man inte ut det man vill få ut på planen man vill som lag och inte vinner dem här matcherna som man förväntas vinna osv så blir det ju en jäkla press såklart på oss. (Pettersson)

Det är inte helt enkelt när man spelar i stora klubbar. Sen är det klart, spelar du i, med all respekt för Varberg, men spelar du i Varberg kanske inte de är din stora huvudvärk liksom. Men spelar du i Djurgården, AIK, Hammarby, Malmö. Ja det blir en stor del av ditt liv liksom... jag tror att en nyckel till framgång är att lära sig hantera det där. Tror jag. (Olofsson)

Spelarna beskriver att stödet är en viktig del för att kunna prestera. Ett stöd kan fungera på olika sätt för olika människor men det viktiga är att en spelare känner ett stöd från sin omgivning. Spelarna lyfter fram stöd på olika sätt eftersom dem fått stöd på olika sätt som betyder olika mycket för dem.

Som sagt jag vet ju nån spelare här som berättat att de mådde dåligt och då fick dem ju hjälp direkt. Och det är klart, det är det stödet man vill ha om man känner att man mår dåligt. Och sen så, ja vad ska man säga… jag har ju alltid haft min familj. (Johansson)

Men det blir mer att här i Sverige, tex när jag missade mitt läge där när vi rasade ur, de var mer att det var många som stöttade mig, pratade med mig efter, jättebra verkligen. Hela laget. (Svensson)

Som jag kan tala om nu så känner jag ett stöd från klubben liksom, nånstans dem vet vad jag går för och jag har visat redan i XX liksom vad jag har för toppar och vad jag kan åstadkomma så jag känner ett stöd där även då i höstas när det gick tyngre. (Pettersson)

Pettersson kommer senare själv in på hur stöd kan existera på andra sätt än från just klubben, och där förklarar han att supportrar och arbetskamrater för honom är ett positivt stöd. Något som även Johansson kände när det gick tyngre, men samtidigt att det inte alltid kunde vara fallet. Stöd beskrivs som en faktor som gör att personer känner mindre stress om de känner att dem får ett bra stöd. Olofsson berättar att han är trygg i sina prestationer på planen då han känner ett stöd från supportrarna.

Samtidigt som man har bra polare då i laget, så man gör det tillsammans med hela tiden. Det är väl det, och nu då, man spelar i XX framför våra fantastiska supportrar så är det liksom, det går inte riktigt att beskriva hur sjukt coolt det är och spela framför dem. Man får sån jäkla kick och energi av det, det är väl en sån grej att vara i XX som är helt fantastisk. (Pettersson)

Jag har alltid haft bra relation till alla supportrarna…Återigen det där, man respekterar att jag slår bort bollen 3 gånger av 4 för att man vet att han jobbar stenhårt. Och han vill inte vara nån stjärna, han tar inte alltid störst plats, jag gläds åt lagets framgångar, jag har inte gnällt när jag suttit på bänken. Jag har aldrig liksom vart ute i media och svingat… jag tror att jag alltid har blivit respekterad av den anledningen. (Olofsson)

Fotbollsspelare tror jag, eller i alla fall dem klubbarna jag har vart i, med XX och XY och YY att spelare är faktiskt rätt duktiga på att, alltså prata med varandra. Alltså psykologa varandra typ, alltså man ser ju, jag känner ju, om jag har spelat med en kille i fyra år så ser jag att han inte är sig själv. Då är man ju kompis och frågar såhär ”du alltså, hur är det med dig?”, då kommer man alltid fram till att jag mår inte bra för jag får inte spela och ja liksom… alltså det kan vara olika. (Fredriksson)

Upplevelsen av kontroll är en viktig faktor för människor enligt KKS modellen (Karasek och Theorell 1990). Detta för att inte känna stress av en situation, vilket kan uppstå om personer inte känner en kontroll över sin arbetssituation. Det kan exempelvis vara i form av att en spelare känner att kraven är rimliga att leva upp till eller inte, eller att spelaren har tillräckligt med kompetens i arbetet men även i andra specifika situationer samt möjligheten att fatta beslut. För andra spelare har det handlat om att göra sig förberedd för prestation och på det sättet ta kontroll över situationen.

Sånt har påverkat mig, så jag har vart ganska känslig för förberedelser liksom. Jag har vart ganska fyrkantig så jag har behövt ha det på mitt sätt. (Olofsson)

Jag gjorde inte mål heller, vi förlorade, vi åkte ur. Jag kommer ihåg faktiskt, mitt första år där, mötte vi med 3 matcher kvar, jag kommer inte ihåg vilka vi mötte. Då var vi tvungna att vinna matchen annars skulle vi åka ur tror jag, då fick jag ett jätteläge men missade det. Jag sköt över tror jag, värsta läget hade jag. Då missade jag och vi åkte ur. Man ska inte se de så, men de blir ju, man ser verkligen felet. Den missen var ju inte de som gjorde att vi åkte ur men de vart så, aah ok, sista grejen. Aah, så de var tungt. Det var jävligt tungt. (Svensson) Det närmsta jag kommit stress var under kvalet XX året, det var stressigt för då vet man att ”åker vi här blir 10 människor av med sitt jobb”, det var stress och ångest på samma gång, sen så va jag lite skadad, hade skadat knäet, så då kände jag lite stress det gjorde jag. (Johansson)

Pettersson beskriver hur han kände ett bra stöd under en tuff situation när han upplevde att han blev utfryst av sin klubb. Han förklarar att det hjälpte honom och men att han samtidigt var oroad över sin situation. Något som även Fredriksson kom in på, vilket han tyckte var en stressande situation, att inte veta om någon klubb skulle vilja ha honom.

Jag kände ändå ett stöd från mina lagkamrater i A-laget, de tyckte också det var patetiskt. Det betyder rätt mycket i ett sånt läge om man får lite medhåll från dem som liksom, att man har deras stöd liksom... Utan jag visste att det handlade om andra grejer, som sagt det rann av ganska enkelt så men det är klart att det oroar. Man blir orolig av andra saker där, man ska hitta en klubb som är bra liksom, och det är inte hållbart att sitta i en sån där situation i en längre tid... Så det är väl sådana grejer som kan oroa en i en situation som jag kände då men det blev ju hur bra som helst. (Pettersson)

Då kände jag bara ”vart fan ska jag ta vägen?” för det är ingen, du vet det är svårt som fotbollsspelare och liksom att hitta jobb när man inte spelar. Det är som att ingen vet vem fan man är, för ingen har sett en spela. Då känner såhär ”jaha blir det division 2 nu?”. (Fredriksson)

7.1.1 Analys krav-kontroll-stöd modellen

att se likheter mellan Gouttebarges (Ibid.) studie och det som Andreasson beskriver om sig själv och hans karriär.

Flera av respondenterna kommer in på att de känner av höga krav från omgivningen i deras roll som elitfotbollsspelare, detta genom att de beskriver den höga press som de arbetar under konstant. Där framgår det att spelarna känner en hög press stor del av tiden och att fansen kan vara en del i det. Samtidigt menar andra spelare att supportrar har fungerat som ett stöd och har gjort att de känt sig mer motiverade, vilket har uppskattats hos vissa av spelarna som exempelvis Johansson och Pettersson. Dock kände Johansson att det inte alltid var positivt vilket går att se likheter med hur Andreasson kände att supportrarna inte alltid bidrog positivt. Tar det upp för stor mental kraft att försöka hantera kraven finns risken att det istället kan bli en motsatt effekt, att spelare känner en belastning över de krav som ställs på dem. Utifrån KKS-modellen (Karasek & Theorell 1990) är konstant höga krav inte hälsosamt för den psykiska hälsan. Enligt respondenterna är kraven konstant höga och de kommer troligtvis fortsätta vara det. Arbetssituationen är på så sätt extrem för dessa elitfotbollsspelare då kraven på prestation är konstant höga i matchsituationer. Ganska höga krav kan samtidigt vara någonting motiverande och nyttigt för spelare att arbeta mot. Spelarna måste även prestera på träning för att få chansen att spela matcherna. Kentää (2012) menar att pressen kommer från flera håll där han nämner tränare, publik och även lagkamrater.

Som elitfotbollsspelare är det svårt att alltid kunna känna fullständig kontroll över arbetssituationen och förmågan att ta beslut kan ur vissa aspekter kunna ses som begränsad. En elitfotbollsspelare kan ha en viss förmåga att ta beslut på en plan men samtidigt är inte spelaren den som tar beslut om han får spela eller inte. Kontroll kan också innebära förberedelser eller känslan av kontroll över de sportsliga resultaten. Olofsson berättar att han känner att han behöver förbereda sig noga för att känna att han har kontroll på matchsituationer. Svensson och Johansson beskriver att de kände stress och att det var tungt när de upplevde att de inte hade kontroll över sportsliga resultat. Pettersson menade att han kände en oro när han inte längre var önskad i en av hans tidigare klubbar, samtidigt berättade Fredriksson att han också kände en oro över att hitta en ny klubb. Det ger uppfattningen att vissa spelare känner en oro över framtiden och klubbyten som är vardag inom fotbollsindustrin där fasta anställningar inte existerar på samma sätt som i stora delar av den övriga arbetsmarknaden. Vilket kan ge en minskad känsla av kontroll eftersom det som fotbollsspelare är mycket svårare att kontrollera sin anställning likt andra branscher.

Skillnaderna mellan framförallt Andreasson och de andra respondenterna som har intervjuats, är att i Andreassons fall går det att utläsa att han inte tycks ha något stöd från varken arbetsgivare eller supportrar tillsammans med faktorn att han sannolikt känner en förlorad kontroll över situationen när hans hemmiljö hotas efter de sportsliga bakslagen. Andreasson har också dragit på sig 3 hjärnskakningar som kan ha bidragit till hans depression, som Reardon et al. (2019) hävdar kan bidra till depressioner. Skillnaden med de andra respondenterna är att de alla framförallt nämner någon form av stöd, även om de också känner en hög press och drabbats av sportsliga bakslag. Det betyder inte att de andra respondenterna inte kände sig stressade i vissa situationer, utan att de med hjälp av stöd kunnat hantera situationen på ett bättre sätt.

7.2 Multidimensionella ångestteorin

Like we had a good feeling I would say kind of like through pre-season. But then when a couple of results didn’t go our way, like really nobody wanted to be there. You know so like most of XX year, it was kind of like waking up and then you’re like “ok I just want to go back to bed.” You know and now, I can kind of recognize the signals of depression and a lot of that type of anxiety and everything else that comes with it you know are already starting, you now way back then. (Andreasson)

Han fortsätter med att berätta hur ångesten fortsatte att påverka honom kommande säsong. And for me XX year, there were maybe, probably on my two hands I can count how many days I actually wanted to be there, just because there were so few days where it was actually fun. (Andreasson)

Johan Johansson berättar också att han upplevt viss ångest kopplat till sina prestationer men också att den går över snabbt.

På ett sätt blir man ju sin prestation på ett sätt, och det är klart att presterar man dåligt så mår man inte särskilt bra, då vet alla i regionen eller var man är att ”han inte presterar så bra”, jag skulle säga såhär, att efter en match där man vet att man presterat dåligt, så är det ångest… men sen vaknar man ju dan efter så är det ju, känner jag i varje fall att det ”nä det är lugnt”. (Johansson)

Johansson fortsätter genom att beskriva sin ångest samt stressen vid ett specifikt tillfälle. Det närmsta jag kommit stress var under kvalet XX året, det var stressigt för då vet man att åker vi här blir 10 människor av med sitt jobb, det var stress och ångest på samma gång, sen så va jag lite skadad, hade skadat knäet, så då kände jag lite stress det gjorde jag. (Johansson)

Olof Olofsson berättar att han haft viss prestationsångest som varit kopplad till framförallt början på matcherna, han beskriver ångesten på följande sätt.

Flera av spelarna berättar om hur de hanterar stressen som uppkommer i olika situationer samt hur de sett stressen påverka andra spelare.

Jag försöker alltid vända det till någonting positivt hela tiden, såklart det är stor stress när man kommer in o spelar för mycket folk, men på nåt sätt har de kommit dit för o se en spela fotboll så jag tycker det är kul, jag försöker vända det till nåt positivt liksom hela tiden, det är här man vill vara hela tiden liksom. (Svensson)

Det finns ju vissa som reagerar sämre på stress, som inte lyckas hantera stressen positivt utan som kanske blir… ja man ser på de att nu är det jävligt mycket tankar i huvudet liksom, man slår bort enkla passningar, och sen så får man jättebra lägen liksom och slår bort passningen igen, och då vet man ju om att det inte har och göra med personens kvalitet utan att göra med en jävla massa tankar som snurrar i huvudet typ. (Pettersson)

När det går dåligt tittar de knappt upp liksom, det hör ihop liksom, man måste lära sig hantera det verkligen. (Johansson)

Olofsson beskriver, precis som med sin prestationsångest, att han blir stressad vid specifika tillfällen inför prestation. Han berättar hur uteblivna eller rubbade rutiner kan stressa honom på följande vis:

Det skulle göra mig stressad, om jag inte följt mina rutiner, om jag inte ätit, sovit, gjort såna bitar, det hade stressat mig och det sätter sig någonstans bak i huvudet, det blir som att man rättfärdigar att fan det här hände i matchen. (Olofsson)

Fredrik Fredriksson berättar också om hur stressen har påverkat honom, särskilt i pressade situationer.

Jag kan också bli jävligt uppstressad, då som sagt jag berätta hur de släppte efter XX när vi kvala, man springer här uppe liksom (spänner sig), så stress är absolut någonting som jag haft mycket i min idrott… och jag kommer ihåg att jag grät så jävla mycket efter slutsignalen när vi vann i kvalet där, man såg de spelarna som var härifrån alla, dem grät ju i princip (Fredriksson)

Han beskriver vidare hur han kunde känna inför match när han var yngre.

Man vet ju när man va yngre så var man väldigt dålig i magen inför matcherna o grejer, man lär sig när man blir äldre att det är bara fotboll. (Fredriksson)

7.2.1 Analys multidimensionella ångestteorin

upplevt sin ångest som mest påfrestande. Han upplever under vissa perioder att det är väldigt få gånger han faktiskt vill gå upp ur sängen och ta sig till jobbet. Utifrån multidimensionella ångestteorin (Cox 2012) så verkar Andreasson initialt ha en hög trait-anxiety vilket i sin tur verkar leda till att han får en hög state-trait-anxiety. Han uppfattar alltså många situationer som påfrestande för psyket vilket leder till ångest. Det är dock viktigt att påpeka att han verkar bygga upp en hög state-anxiety genom åren. Som det beskrevs i förra teorin så är det flera händelser i följd som gör att Andreasson mår dåligt. Andreasson beskriver ingående om hur de olika händelserna, som sker snabbt inpå varandra, får honom att må sämre. Skador, hot, samt ett dåligt stöd från klubben verkar få Andreasson att känna en stor ångest inför fotbollsrelaterade situationer. Det blir svårt att uppskatta hur hög trait-anxiety Andreasson faktiskt har eftersom han utsatts för så extrema situationer jämfört med de andra spelarna. Hade de andra spelarna känt samma ångest som Andreasson om de utsatts för samma extrema situationer? Det är en fråga som förblir obesvarad.

den somatiska komponenten i samband med en ångestkänsla, alltså kroppens fysiska reaktion på den mentala påfrestning som Fredriksson upplevde inför matcher när han var yngre.

Flera respondenter beskriver också hur de upplever stress eller hur de sett andra uppleva den samt hur den kan hanteras. Svensson nämner hur han försöker vända stressen till något positivt. Utifrån Cox teori (ibid.) verkar det som att Svensson försöker omvandla negativ distress till positiv eustress, genom inställningen att känna glädje istället för rädsla inför prestationer där mycket publik väntas. Pettersson beskriver hur han sett andra spelare påverkas negativt av stressen. Spelare som normalt presterar på en hög nivå kan slå bort lätta passningar, vilket Pettersson uppfattar är ett resultat av mycket tankar som snurrar i huvudet. Johansson är inne på samma spår som Pettersson. Han tycker sig kunna se när spelare är stressade även utanför planen, i form av att de exempelvis undviker ögonkontakt. De två sista exemplen förefaller vara indikationer på det som kallas distress. Eftersom distress är synonym med state-anxiety verkar det som att både Pettersson och Johansson sett lagkamrater med en viss ångest. Fredriksson uppger att han känt påtaglig stress under sin karriär, där stressen blivit som mest påfrestande vid sportsligt viktiga prestationer. Även om han uppger att det blivit bättre ju äldre han blivit så återkommer stressen fortfarande vid specifikt utsatta tillfällen. Olofssons exempel på vad som gör honom stressad visar på den koppling som finns mellan distress och state-anxiety. Brister i förberedelser och i rutiner inför en match kan få honom att börja älta olika händelser i en prestation. Han får alltså en form av prestationsångest i specifika situationer där han inte känner att förberedelserna varit tillräckligt tillfredsställande.

7.3 Stigmatisering kring psykisk ohälsa

När spelarna själv får prata om klimatet runt psykisk ohälsa är flera av spelarna inne på samma spår. Det som nämns återkommande är att psykisk ohälsa inte är något samtalsämne bland spelarna och inte heller bland klubbarna.

Alltså man har inget val. För att de går ut så hårt över dina prestationer och ditt mående. (Olofsson)

Det är klart det är ett problem. Jag tror att det är betydligt fler som lider av det än som än som säger det, som går ut med det… Det är lite förvånande att fotbollen inte har kommit längre med just den biten. (Johansson)

I think it’s a big problem, and not even think. I know...players just reached out to me, you know some of them are still playing, some of them have stopped playing, some of them are really young, some of them are quite old. you said that you talked to the spelarföreningen? ...Because I’ve talked to them also, and they’re very concerned about this. (Andreasson) Kanske klubbar behöver bli tydligare med att, du vet prata om och säga det till alla. Att mår man dåligt så är det jävligt viktigt att ni kommer och berättar det. (Pettersson)

Nej men det kanske pratas om det för lite det, det gör det kanske. Det skrivs mycket om det i media nuförtiden i alla fall, så det är positivt, men klubbarna borde ta efter. (Fredriksson)

Bilden av att det finns en stigmatisering, likt det som FHM (2019); Kentää och Åkesdotter (2015); Kentää (2012) beskriver, inom idrotten är rimlig att anta. Alla respondenter beskriver på olika sätt att psykisk ohälsa är ett samtalsämne idag som spelare tycks vilja undvika. Samtidigt menar Svensson att han anser att det idag börjar bli bättre, vilket kan vara en indikation på att en förändring tycks ske, något som även Olofsson verkar tro. Som det framgår av Spelarföreningens Martinsson i introduktionen anser han att det finns ett problem kring stigmatisering och att han tror det finns ett mörkertal med spelare som lider av psykisk ohälsa, något som bekräftas av Andreasson. Att det finns ett problem kring stigmatisering tycks alla våra respondenter vara överens om, vilket är oroande då det framförallt kan komma att påverka spelarnas psykiska hälsa om de känner att dem inte vågar ta upp och diskutera problematiken dem upplever. Det kan riskera att påverka dem i deras prestationer som spelare men även i det vardagliga livet. Flera av spelarna är också inne på att klubbarna bör göra mer för spelarnas hälsa, likt det som även Gouttebarge et al. (2015a) lyfter som ett område där klubbarna behöver bli bättre i framtiden.

manliga och maskulina delen. Kultur och oskrivna regler bör inte underskattas och att det kan påverka spelare till den grad att de inte vågar träda fram med eventuella problem. Samtidigt menar Johansson att det kan vara av en annan anledning.

Jag har vart med om folk som har öppnat upp sig för ja, tränare och ledare och som har fått hjälp att komma i kontakt med psykolog. Men också där man faktiskt ser att tränaren tar inte ut den personen under den tiden nästan. Så det är liksom tudelat skulle jag säga. (Johansson) Som Johansson och Fredriksson nämner kan det alltså också bero på att spelaren inte vill bli bortprioriterad hos tränaren. Med det i åtanke blir uppfattningen att spelare som väljer att träda fram angående psykisk ohälsa först måste ta sig igenom den kultur av tysthet kring psykisk ohälsa och efter det försöka hantera en tränare som då riskerar att börja tvivla på spelaren. Det riskerar att få spelarna att känna det som att det är dubbla steg att ta sig igenom. Samtidigt menar Johansson att han varit med om flera spelare som faktiskt vågat gå ut med det till klubben och dessutom fått hjälp av föreningen.

Nej, men jag har faktiskt bara varit med om att folk har fått hjälp. Jag vet nog i alla fall på rak arm 3st situationer där det har hänt. Där alla dem 3 killarna har fått hjälp via föreningen utan att behöva betala det själva eller så, men samtidigt så kanske nu när jag tänker tillbaka att tränaren kanske inte har prioriterat den spelaren just under den tiden. (Johansson) Man kanske skäms för att ta det vidare bara för att det kanske är sån jobbig fråga i att alltså må så dåligt psykiskt, då vill ju ingen göra. Varför ska jag gå och erkänna att det, då kanske jag inte får spela om tränaren säger att jag mår dåligt psykiskt, då kanske han tänker såhär att då får inte jag spela men törs han spela kanske det går skitdåligt för han mår ju inte bra. (Fredriksson)

På ett sätt kan spelare se dessa som goda exempel på att de faktiskt kommer få bra hjälp av föreningen men samtidigt blir det tudelat precis som Johansson nämner då de riskerar att bli bortprioriterade av tränaren, något som även Fredriksson nämner. Det finns en problematik kring detta, spelarna ställs inför svåra vägval där bara de själva kan känna själva vad som är bäst för dem. Pettersson och Fredriksson menar samtidigt att det ligger ett visst ansvar hos spelarna själva att kunna erkänna det för sin arbetsgivare för att kunna få den hjälp som behövs.

gå till klubben och säga det också, så klubben vet om det och kan börja hjälpa dig. (Pettersson)

Spelaren måste först ta ett ansvar “jag mår inte bra” och sen såklart, jag vet inte, det är svårt att prata från förening till förening. (Fredriksson)

Spelarnas poäng ligger i att klubben inte kan hjälpa spelarna utan vetskap om deras psykiska ohälsa. Samtidigt blir det svårt att våga träda fram när det som enligt både Johansson och Andreasson betraktas som en svaghet inom idrotten att visa på psykisk ohälsa. Rädslan för att bli dömd är sannolikt en stor del i det hela. Kentää och Åkesdotter (2015) beskriver hur elitidrottare oftast först vågar träda fram om sin psykiska ohälsa förrän efter karriären, vilket gör att det går att se ett samband med det flera av spelarna tidigare nämnt om stigmatiseringen kring av psykisk ohälsa inom elitidrotten, precis som även Martinsson (2020) är inne på.

Jag känner ju en stor förändring i Sverige överlag att här är det ju accepterat. Och alla förstår att det måste vara så. Sen så samtidigt som jag sa, så ses det ju ändå som en stor svaghet inom fotbollen för att det då tror folk att man inte kan prestera det som krävs. Så tror jag bara... Men jag tror verkligen att det är någonting bra på gång, att många faktiskt vågar prata om det att många som tar som hjälp behöver det. (Johansson)

you’re not suppose to cry, you’re not suppose to show emotion if you do, you are considered weak… And I think that’s the reason there is a lot of people who stay quiet. And I think, I know there are a lot of players also, that maybe have the problem, but they just don’t have the confidence to say so, because of, just because they’re afraid to be judged. (Andreasson)

7.4 Missbruk/Beroende

Olika spelare upplever missbruk och beroende på olika sätt, en del mer påtagligt än andra. Olofsson säger att han upplever spelberoendet hos elitfotbollsspelare som utbrett.

Det är något som jag sett i varje omklädningsrum jag varit i, eh att det finns liksom, och det är mer utbrett än vad man kanske tror att det är liksom, jag skulle inte ens säga att det är 2 av 25 utan skulle säga att det är 6, 7, 8, 9 av 25 liksom, att det är så höga siffror. (Olofsson) Han menar också att det märks tydligt hur spelandet påverkar beteende och humör hos olika fotbollsspelare.

Asså du vet när folk kommer in i omklädningsrummet så märker man att de är nere och det är ofta relaterat till spel, man märker att deras energinivåer har helt och hållet o göra med om det har gått bra eller inte gått bra, också märker man folk som bara kan prata om det här. (Olofsson)

Fredriksson uppger att han aldrig själv har haft någon form av spelberoende eller alkoholmissbruk. Varken Fredriksson eller Svensson har sett någon av sina lagkamrater som haft det.

Jag har ju aldrig haft några problem med spelmissbruk och alkoholmissbruk...men jag har aldrig haft nån i min närhet när jag spelat som jag vet har typ ett spelberoende, alkoholmissbruk. (Fredriksson)

De jag kommit nära som jag blivit nära vänner med de tycker jag inte haft det, i varje fall vad jag har hört. (Svensson)

Johansson upplever inte alkoholmissbruk som ett problem, spelmissbruk beskriver Johansson som mer påtagligt.

Nä jag har aldrig stött på nån som har alkoholproblem, spelmissbruk ja det är ju ingen hemlighet att XX som spela här... sen vet jag ju fler spelare som ligger och dansar på den där gränsen mot att va spelmissbrukare, så nä det tror jag är ganska vanligt, för jag vet att det många som spelar, och en hel del som spelar för ganska stora summor. (Johansson)

Nä men man hör ju ibland med jämna mellanrum, inte just nu så, men man hör ju spelare som spelar i allsvenskan som spelar i motståndarlag som kanske kommer fram att de spelar jävligt mycket, spelberoende och såna grejer. (Pettersson)

Andreasson menar att han själv aldrig haft några problem med alkohol, droger eller spelmissbruk, men att han har sett andra spelare som haft problem med både alkohol och spel.

I never had a problem with addiction. I know some players do, I know that’s were some players turn when they get you know really down… I’ve definitely seen players that drink way too much....But you know who definitely party way too much

,

Utifrån den tidigare forskning som berör alkohol och spelmissbruk kan det konstateras att spelarnas uppfattning om problematiken stämmer någorlunda överens med den verklighet som presenteras i Gouttebarge et al. (2015b) och i Karolinska Institutets rapport (Vinberg et al. 2017). Bilden som framträder av dessa studier är att det finns ett mindre alkoholmissbruk hos svenska elitfotbollsspelare, närmare bestämt sex procent av de svarande i studien. Spelmissbruket uppskattas vara större med tolv procent som har problemspelande, samt ytterligare tolv procent i riskzonen. Ingen av spelarna uppger att de själva haft några problem med alkohol eller spelmissbruk men flera beskriver hur de haft lagkamrater med beroendeproblematik.

8 Slutdiskussion

I detta kapitel kommer metoden och resultatet att diskuteras samt utvärderas. Med utgångspunkt i resultat och analys kommer dessa delar att kompletteras med egna tankar från författarna. Därefter kommer förslag till vidare forskning att läggas fram och konkreta slutsatser kommer att dras.

8.1 Metoddiskussion

Syftet med studien är att förstå elitfotbollsspelares upplevelser kring olika aspekter kring psykisk ohälsa samt vissa symptom som relaterar till begreppet. Således lämpade sig en icke-numerisk metod bättre då studien snarare ämnar att förklara spelarnas tankar kring fenomenet än att kartlägga fenomenet i sig. Det eftersträvades intervjupersoner som var baserade i olika delar av landet. Detta för att säkerställa att intervjupersonerna inte delat upplevelser sedan tidigare. Därmed uppnåddes en spridning av spelarnas upplevelser utifrån flera olika aspekter. Däribland storlek på den organisation de verkar eller har verkat i, publiksnitt, olika miljöer och föreningskulturer. Det genomfördes sammanlagt sex intervjuer med spelare samt en intervju med en representant från Spelarföreningen. Dessa intervjuer varierade i längd från 37 minuter till 52 minuter. Därmed blev materialet omfattande. I efterhand hade det optimala varit om intervjutyp varit densamma för samtliga intervjuer men med rådande omständigheter kring covid-19 och på grund av den geografiska spridningen av intervjuobjekten gick det inte att genomföra alla intervjuerna i fysisk form. Skype och telefonintervjuer användes som komplement för de intervjuer som inte kunde genomföras fysiskt.

8.2 Resultatdiskussion

Flera av de intervjuade spelarna uppger att de haft olika typer av symptom kopplade till begreppet psykisk ohälsa men att de själva inte upplevt det som psykisk ohälsa. Den enda spelaren som direkt säger att han haft psykisk ohälsa är Andreasson. Detta skulle kunna visa på en stigmatisering bland spelarna då en hel del tidigare forskning (Kentää 2012; Kentää & Åkesdotter 2015; Folkhälsomyndigheten 2019) tyder på att det råder en viss tystnadskultur kring ämnet generellt och i synnerhet bland elitidrottare. Samtliga spelare säger att ämnet är inget som spelarna normalt pratar om i sina föreningar, men att det finns tecken på förändring kring detta. Både Johansson och Svensson upplever att ämnet diskuteras mer frekvent än tidigare. De uppger att de ser en positiv utveckling kring ämnet inom svensk fotboll. Vi upplever att spelarna var villiga att prata om ämnet med oss. Steget därifrån till att prata om det på sin arbetsplats tycks vara betydligt större. Några av spelarna upplever att det finns en risk för konsekvenser om en spelare skulle öppna upp sig om något som skulle kunna tolkas som psykisk ohälsa. Denna konsekvens skulle kunna vara att spelaren i fråga blir petad och därmed inte får spela. Detta inte nödvändigtvis på grund av en illvilja hos tränarna, mer på grund av en kunskapsbrist om ämnet. Därmed tror vi att det är till fördel om ledare har kunskap inom inte bara de fysiologiska delarna, men även inom de mentala aspekterna kring elitfotboll. Pettersson och Fredriksson är bägge inne på att föreningarna behöver bli bättre på att beröra ämnet. Detta skulle kunna bidra till att stigmatiseringen minskar bland spelarna själva. Det skulle även kunna ses som en investering från föreningens sida då Reardon et al. (2019) menar att spelarnas mentala välmående även påverkar deras förmåga att till exempel rehabilitera sig från fysiska skador.

Figur 2: Modell stigma och stöd, Asmundsson & Wallgren, 2020.

Notera att modellen är en grov generalisering på den process som några av spelarna beskriver. Processen kan naturligtvis se annorlunda ut beroende på individ och situation samt andra faktorer som spelar in. Det som alla spelare beskriver som ständigt närvarande är stigmatiseringen, därav färgmarkeringen. Om en spelare, likt Andreasson, utvecklar någon form av psykiska symptom och söker hjälp hos en tränare eller en förening som reagerar negativt genom till exempel en petning så är det rimligt att tro att spelaren nästa gång inte söker hjälp och därmed mår ännu sämre.