E X A M E N S A R B E T E
"Film är också text"
Förekomsten av spelfilm i
svenskundervisningen i gymnasieskolan
Nina Forsberg Eva Olsson
Luleå tekniska universitet Lärarutbildning
Allmänt utbildningsområde C-nivå Institutionen för Utbildningsvetenskap
2006:024 - ISSN: 1652-5299 - ISRN: LTU-LÄR-EX--06/024--SE
Förord
Vi vill tacka de lärare och elever som svarat på våra enkäter och därmed hjälpt oss med vår undersökning. Ett stort tack till våra handledare på universitetet, Annbritt Palo och Caroline Graeske, som under arbetets fortskridande har gett oss många goda råd och anvisningar.
Slutligen vill vi rikta ett varmt tack till våra familjer som stöttat och hjälpt oss under examensarbetets gång.
Luleå den 12 januari 2006 Nina Forsberg och Eva Olsson
Abstrakt
Syftet med detta arbete var att undersöka om och hur gymnasielärare inom svenskämnet använder sig av spelfilm i sin undervisning samt hur gymnasieelever uppfattar användandet av spelfilm inom ämnet svenska. En enkätundersökning har genomförts bland nio gymnasielärare inom ämnet svenska samt med en klass elever i årskurs tre på gymnasiet. Resultatet visar på att alla lärare använder sig av spelfilm men i olika utsträckning och att eleverna vill att denna undervisningsmetod skall förekomma i ännu högre grad. Lärarna framhöll, även de, viljan av att använda sig av film i högre utsträckning än vad de gör. Eleverna poängterade att filmen är ett lustfyllt och bra läromedel. En viss skillnad finns mellan lärare och elever gällande frågan varför spelfilmen används i svenskundervisningen. Lärare menar att användandet av spelfilmen till hög grad består i att komplettera litteraturundervisningen, något som eleverna inte tycks ha uppfattat. Däremot är lärare och elever överens om att spelfilm ofta används för att diskutera dess tema och budskap.
Innehållsförteckning
FÖRORD ABSTRAKT
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING………. 1
2. SYFTE………... 1
3. BAKGRUND………. 1
3.1 Det vidgade textbegreppet……… 1
3.2 Definitioner………...2
3.2.1 Spelfilm………. 2
3.2.2 Mediepedagogik och mediekunskap………. 2
3.2.3 Erfarenhetspedagogik……….... 3
3.3 Mediepanik………... 3
3.4 Lärarens roll………. 4
3.5 Filmen som diskussionsunderlag………. 6
3.6 Har något förändrats?... 7
3.7 Film i skolan idag………. 8
3.8 Möjligheter och hinder för filmundervisning………... 9
4. METOD………... 10
4.1 Enkäternas utformning …...………10
4.2 Urvalsgrupp……… 11
4.3 Genomförande……… 12
5. RESULTAT OCH DISKUSSION………... 12
5.1 Resultat från lärare och elever……… 12
5.2 Resultat från lärare………... 16
5.3 Resultat från elever………... 19
5.4 Reliabilitet och validitet……….. 21
6. GENERELL DISKUSSION……… 22
6.1 Fortsatt forskning……… 23
LITTERATURFÖRTECKNING……… 24 Bilaga 1
Bilaga 2
1. Inledning
Film tar ett stort utrymme i många ungdomars vardag. De går på bio, de hyr hem filmer, de har ofta tillgång till en mängd TV- kanaler som visar spelfilm nästan dygnet runt, och många är även de som med några klick kan ladda hem önskad film till sin dator. Film fascinerar, berör och påverkar sina tittare. Genom filmen får ungdomar en mängd berättelser till sig, berättelser som ofta formar deras synsätt och världsuppfattning. Film har länge betraktats som en fritidssysselsättning för elever och har därför inte så ofta varit underlag för skolarbete.
Inom svenskämnet har det av tradition i huvudsak varit skönlitteratur som legat till grund för arbeten med berättande texter, texter som både ska analyseras och tolkas. Men i och med att kursplanerna för både grundskola och gymnasium reviderades hösten 2000 och kom att innehålla ett vidgat textbegrepp där film jämställs med litteratur har situationen förändrats. De berättande texterna och bilderna i film ska sedan dess kunna användas i skolan på samma sätt som man använder sig av skönlitterära berättelser, med efterföljande diskussioner och bearbetningar. Under vår verksamhetsförlagda utbildning har tillfälle funnits till att använda spelfilm i svenskundervisningen och den visade sig vara ett uppskattat moment eftersom många elever har spelfilm som intresse och de känner igen sig i dess handling, budskap och text.
2. Syfte
Syftet med vår studie är att undersöka om och hur gymnasielärare inom svenskämnet använder sig av spelfilm i sin undervisning. Dessutom vill vi undersöka hur gymnasieelever uppfattar användandet av spelfilm inom ämnet svenska.
3. Bakgrund
3.1 Det vidgade textbegreppet
Samhället utvecklas i snabb takt liksom kulturen. I gymnasieskolans reviderade kursplan från år 2000 finns det vidgade textbegreppet med som en viktig del i skolans undervisning. Det vidgade textbegreppet finns med från 1994 års kursplan för programgymnasiet men det blir mer påtagligt i 2000 års kursplan. I kursplanen för svenskämnet står följande att läsa: ”att tillägna sig och bearbeta texter behöver inte alltid innebära läsning utan även avlyssning, film, video etc. Ett vidgat textbegrepp innefattar förutom skrivna och talade texter även bilder”.
Vikten av det vidgade textbegreppet är att skolan måste informera och informeras om olika
medier eftersom det är ett viktigt inslag i ungdomars liv. De identifierar sig med mediepersonligheter och medierna har ett stor inflytande över sina konsumenter. Kursplanen betonar också detta: ”Mötet med språk, litteratur och bildmedier kan bidra till mognad och personlig utveckling. Utbildningen i ämnet svenska syftar till att ge eleverna möjligheter att ta del av och ta ställning till kulturarvet och att få uppleva och diskutera texter som både väcker lust och utmanar åsikter”. Eftersom medierna har stort inflytande över ungdomar måste de kunna förhålla sig kritiskt till medierna och ifrågasätta vad de ser, hör och läser. Målen som eleven enligt kursplanen i svenska ska sträva mot är att eleven ”fortsätter att utveckla den egna läskunnigheten, så att förmågan att tolka, kritiskt granska och analysera olika slag av texter, såväl skrift- som bildbaserade, svarar mot de krav som ställs i ett komplicerat och informationsrikt samhälle”.
I och med de förändringar som gymnasieskolan står inför till år 2007 är kursplanen för svenskämnet ute på remiss för att slutgiltigt fastställas i februari 2006. I den första skiss som presenteras på Skolverkets hemsida återfinns det vidgade textbegreppet om än i nya formuleringar: ”Mötet med språk som det tar sig uttryck i litteratur, bildkonst, bildbaserade medier, scenkonst o.s.v. bidrar till mognad och personlig utveckling” samt ”Begreppet text har här en vidgad betydelse, som förutom skrivna och talade texter även innefattar bildbaserade och mimiskt framställda sådana”.
3.2 Definitioner 3.2.1 Spelfilm
Eftersom arbetets tyngdpunkt ligger på spelfilm faller det sig naturligt att ge en definition av ordet spelfilm. Spelfilm är enligt Nationalencyklopedin: ”Film baserad på ett manuskript med detaljerade scenanvisningar och förberedd dialog. Rollerna gestalts vanligen av skådespelare och inspelningen sker scen för scen under kontrollerade former. Motsatsen är dokumentärfilm” (Nationalencyklopedin 1995, s. 121).
3.2.2 Mediepedagogik och mediekunskap
När man läser om film i skolan stöter man ofta på begrepp som mediepedagogik och mediekunskap. Dessa två begrepp kan man redogöra för på följande sätt: Mediepedagogik är ett förhållningssätt för alla lärare oavsett ämne. Istället för att använda sig av text som är skriven använder man sig av ett vidgat textbegrepp och med det menas att det innehåll man
vill få fram synliggörs genom bild, ljud, ord eller retoriska grepp som på sitt sätt förmedlar innehållet. Det innebär i praktiken att man som lärare använder sig av exempelvis film, ljudupptagningar och datorer för att förmedla kunskap (Olson & Boreson 2004).
Mediekunskap är ett begrepp som innefattar mediers form, innehåll, strukturer och historik.
Inom denna kunskap får eleverna även träna sig praktiskt genom analyser och att skapa produkter. ”Mediepedagogiska övningar sammanflätar medier med pedagogik och med övriga ämnen” (Olson & Boreson 2004, s. 11). Det innebär att mediepedagogik är ett bredare begrepp än mediekunskap. Mediepedagogiken hjälper eleverna att bredda sin kunskap och förståelse runt medier genom att ge dem kunskap om mediernas uppbyggnad gällande exempelvis bild, ljud, musik och text. ”Även om huvudmålet inte är att träna elever till en mediemarknad, är grundtanken att demokrati och yttrandefrihet främjas om fler människor kan hantera medieuttrycken” (Olson & Boreson 2004, s. 11).
3.2.3 Erfarenhetspedagogik
Eftersom det är viktigt att ta in elevers erfarenheter i skolan måste begreppet erfarenhetspedagogik förklaras. Med erfarenhetspedagogik menas att läraren utgår från elevernas erfarenheter och frågeställningar. Elevens verklighet fokuseras och viktiga frågor eller problemställningar tas upp. Det är elevernas intresse som ligger till grund för undervisningen. Men Magnus Persson, lärare och forskare vid Litteraturvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet, menar att det kan uppstå problem. Kan man i undervisningen kritiskt granska elevers kultur utan att gå till angrepp på eleverna själva?
Eftersom elevernas erfarenheter, frågor och problemställningar tas upp i skolan ska de respekteras och kan man då kritisera samtidigt? Svaret är inte givet. Det kan vara svårt för elever att ta in sina erfarenheter i skolan eftersom de lärt sig att skilja på skolarbete och självreflektion. Det kan komma att göra intrång i den privata sfären. Persson (2000) menar att det kan vara en svår process både för lärare och elever att se kopplingar mellan läsandet av texter, sitt eget liv och samhället
3.3 Mediepanik
Filmen som undervisningsmedium har inte alltid varit uppskattad. Eftersom erfarenhetspedagogiken är ett viktigt inslag i skolan är filmen som undervisningsmedel angeläget i det avseendet. Historiskt sett har medierna spelat en stor roll i debatterna om masskulturen. Magnus Persson menar att masskulturens medier och dess nya uttrycksformer
genom tiderna har skapat ett fenomen som kallas mediepanik. Han ger i boken Kampen om högt och lågt (2002) en historisk tillbakablick och menar att den tidiga mediepaniken fokuserade på litteraturen och hur farligt det var att läsa romaner. På 1900-talet ”har bland annat jazzen och rocken, filmen och televisionen, videon och dataspelen fått agera syndabockar för ungdomens och smakens förfall” (Persson 2002, s. 29). Han presenterar även Kirsten Drotners uppfattning av mediepanik och hon menar att det hela är en spiralrörelse.
Drotner hävdar att experter, bland annat lärare, anser att massmediet är ett hot mot de unga på ett moraliskt, psykologiskt och socialt plan och menar att de ser sig själva som problemlösare:
”Juridiska och utbildningspolitiska åtgärder vidtas och intresset avtar – tills ett nytt massmedium startar den offentliga debatten igen” (Persson 2002, s. 29). Det är detta Drotner vill likna en spiralrörelse.
3.4 Lärarens roll
Monica Nordström, lärare i filmvetenskap och litteratur vid Luleå tekniska universitet, har i Svensklärarföreningens årsskrift från 1998 författat en artikel som hon kallar Hollywoodfilm och såpoperor i litteraturundervisningen. Hon menar att elever är skeptiska till litteraturläsning i skolan men givetvis gäller det inte alla elever. Problemet för lärare ligger i att få eleverna intresserade positivt inställda till litteraturläsning och Nordström ser mötet mellan elev och lärare som en viktig del i lösningen på problemet. Hon menar att ungdomars erfarenheter ska tas in i undervisningen. Vidare hävdar Nordström att de kulturyttringar ungdomar ägnar sin tid åt är sällan av samma intresse hos läraren: ”Det som eleven är intresserad av och därmed har en god förståelse för tas inte upp i skolan”
(Nordström 1998, s. 116). Konsekvensen resulterar i att eleven inte söker förstå det läraren vill skapa förståelse för. Vad Nordström vill komma fram till är att läraren inte har förlorat slaget. Tvärtom menar hon att lärare ska alliera sig med Hollywood, eftersom filmtittande ligger i elevernas intresse och genom det kan både lärare och elever nå de mål som återfinns i kursplanen för svenskämnet där både litteratur och film ingår. Filmen är något skolan ska ta vara på eftersom det är filmen som står för en stor del av elevers beläsenhet:
”Dagens unga växer upp med TV och film. Det får till följd att de är väldigt förtrogna med den formen för berättande; dels är de duktiga på att tolka bilder, dels har de en intuitiv känsla för klassisk (Hollywood) dramaturgi” (Nordström 1998, s.117). En positiv aspekt med filmundervisning är att eleverna får se att deras kultur tas på allvar och de blir medvetna om den kunskap de redan har. Vikten av elevernas erfarenheter belyses samtidigt som filmundervisningen motiveras till att vara en del av skolans värld.
Även Magnus Persson (2000) diskuterar värdet av filmundervisning i skolan. Han ställer sig mot Nordström gällande sättet att använda sig av film i skolan som ett lockbete för att nå högre mål, att få eleverna att läsa litteratur. Han menar att filmerna ska användas i undervisningen för sin egen skull därför att de har ett egenvärde. Syftet med filmundervisning kan med andra ord skifta beroende på vilka mål läraren har. Filmen kan fungera som ”morot” för att eleverna senare ska intressera sig för andra texter såsom skönlitteratur men filmen kan också själv stå för undervisningssyftet.
Persson förenar sig med Nordström när det gäller deras sätt att se fördelar med filmundervisningen med betoning på elevernas egna intressen och han menar att ”i popmusik och film, rollspel och TV-serier hittar ungdomar ett råmaterial att använda i det egna identitetsskapandet” (Persson 2000, s. 16). Han menar att skolan har förlorat sitt
”bildningsmonopol” hos eleverna i skolan. Även om skolan tar upp mest tid, intresserar och uppmärksammas den inte av eleverna lika mycket som populärkulturen gör. Person menar att filmtittande är en bildningsväg som värderas högre och är mer meningsfull för eleverna än vad utbudet från skolan har att erbjuda. Både Persson och Nordström upplyser om ungdomarnas intresse för film och att spelar en stor roll i deras liv. Vidare håller de samman på punkten för att skolan kan se detta som problematiskt. Persson skriver att historiskt sett har skolan haft som uppgift att bekämpa populärkulturen ”och att skydda barn och ungdomar från dess lockelser och inflytande” (Persson 2000).
Som nämnt ovan ser både Nordström och Persson möjligheter för filmundervisningen i skolan och motiverar det på ett tydligt sätt. Margareta Rönnberg, professor i mediepedagogik är även hon inne på att belysa vikten av filmundervisning. Rönnberg menar att man i snart trettio års tid påtalat det stora behovet av mediekunskaper i skolan. Till skillnad från Nordström och Persson för Rönnberg upp detta på ett högre plan. Hon anser att det inte har hänt så mycket trots att såväl forskare som politiker och lärare är helt eniga om nödvändigheten av detta.
Rönnberg menar att det finns flera skäl till detta. Ett av dem är att synen på lärarrollen har varit som en motvikt mot media och att många tycks mena att det är alldeles tillräckligt med att eleverna nyttjar medier på fritiden för att behöva använda sig av dem på skolorna också.
Ett annat skäl är att mediekunskap till stor del har varit en undervisning mot medierna snarare än med medier där skolan har intagit en roll som en slags motkultur. Rönnberg menar att många lärare har en syn på eleverna som hjälplöst manipulerade av media, att media till exempel förför och manipulerar eleverna vilket medför att man betraktar dem som passiva,
utsatta och sårbara. Enligt Rönnberg har skolans mål varit att lära eleverna att välja både kritiskt och rätt bli motståndskraftigare för att i slutändan se mindre, vilket hon jämför med litteraturundervisning där avsikten alltid varit att uppmuntra till böcker och läsning; att få eleverna att läsa mer och att ha mindre motstånd mot böcker (Rönnberg 2000).
3.5 Filmen som diskussionsunderlag
Åke Sahlin och Olle Holmberg har båda använt sig av spelfilm i sin undervisning och genom det bjudit in elevernas verklighet i skolan. Som tidigare redogjort menar Rönnberg att det finns de som anser att elever ser tillräckligt mycket på spelfilm på fritiden och att de inte behöver använda skolans tid till det. Åke Sahlin berättar i sin bok Stäng inte av! (2001) att många tonårspojkar ser mycket på film. Actionfilmer är det som dominerar och med dem följer våldet. Diskussioner förs ofta angående våldets inverkan hos ungdomar. Sahlin menar att skolan ska undervisa eleverna om vad som händer i en våldsfilm. Det kan handla om blod, avrättningar och mänsklig förnedring. Sahlin har arbetat med diverse filmgrupper i skolan och han har sett att våldsfilmer ”stundom fyller viktiga behov väcker känslor som ger upphov till viktiga frågor, frågor som vanligtvis inte ställs och därför inte heller bearbetas” (Sahlin 2001, s. 29). Sahlin betonar vikten av att diskutera dessa filmer eftersom de obearbetade känslorna som uppkommit under tittandet kan skada mer än om man inte talar om dem.
Sahlin menar att det är viktigt att tala om film i skolan, i synnerhet våldsamma filmer.
Eleverna får en klarare syn på filmen. De får kunskaper om till exempel våldet i den mån att det blir begripligt, det förklaras och det bildar en distans till det man sett. Filmvåldet, hävdar Sahlin, kommer inte att försvinna och det bästa stället att tala om det är i skolan. ”Och viktigast av allt, ungdomarna önskar detta, deltar livligt, får ibland svar på viktiga frågor av moralisk och existentiell karaktär, men framför allt får de möjlighet att sätta ord på det som rör sig inombords” (Sahlin 2001, s. 31).
Även Olle Holmberg har arbetat med våldsfilmer i skolan. Han har i boken Videovåld och undervisning (1988) redogjort för ett projekt där han tagit in våldsfilm i svenskundervisningen. Syftet var att filmtittande skulle berövas dess naturlighet och istället skulle eleverna reflektera och sätta begrepp på de egna erfarenheterna. Viktigt var att eleverna skulle känna igen sig själva i resonemanget som bedrevs runt filmen. Läraren skulle vara sparsam med sina kommentarer i diskussionen om filmen. En risk finns annars för
moraliserande förmaningar och kritik från lärarens sida. Holmberg menar att elevernas egna berättelser om tittandet gav upphov till en balans mellan distans och närhet.
3.6 Har något förändrats?
Det vidgade textbegreppet har öppnat för nya möjligheter för spelfilmens intågande i skolans värld och för att göra sak av detta har det bedrivits projekt för att lyfta fram spelfilm i skolundervisningen. Under hösten 1999 och våren 2000 höll Skolverket en seminarieserie inom projektet Kultur för Lust och Lärande där de främst samverkade med Svenska Filminstitutet gällande film och video. Orsaken var att man funnit film- och mediepedagogik som ett bristområde i skolan. Syftet och målet med seminarierna var att medverka till att skapa legitimitet för kulturarbete i skolan. ”Detta gäller också arbetet med film i skolan. För film- och mediepedagogik finns ett stort behov av kompetensutveckling av lärare” (Skolverket 2001, s. 2). Det var de nya reviderade kursplanerna i grundskolan som satte fart på detta projekt. Åse Kleveland, VD för Svenska Filminstitutet, var en av föreläsarna vid seminarieserien och hon lyfter fram att det är hög tid att filmen och medierna tas på allvar. Hon menar att skolan har en viktig uppgift att fylla eftersom det är där det går att nå alla barn och ungdomar:
Filmen och medierna bör framför allt få spela en roll i skolarbetet därför att de erbjuder ett språk och ett uttryckssätt som många människor känner till och därför att filmen och medierna erbjuder fantastiska möjligheter när det gäller att förmedla kunskap och intryck (Skolverket 2001, s. 8).
Kleveland ger vidare uttryck för åsikten att det är viktigt att lärare under sin utbildning får lära sig om film och medier. Hon beskriver hur en stor mängd elever under slutet av 1990- talet fick se ett antal filmer som skildrade Förintelsen. Hur filmerna därefter diskuterades och togs emot ute i klasserna visade sig vara helt avhängigt på lärarens vana att arbeta med film. I klasser där läraren hade kunskap om film, där blev diskussionerna djupa och eleverna blev engagerade. I de klasser där lärarna inte hade denna kunskap om film blev istället arbetet enbart tråkigt och svårt (Skolverket 2001).
Ytterligare samarbete mellan Skolverket och Svenska Filminstitutet sker i samband med ändringarna av grundskolans kursplaner år 2000, där film lyfts fram på ett mycket tydligare sätt än tidigare, då de tillsammans ger ut en skrift som heter Film för lust och lärande. Syftet
med den är att stödja och stimulera till arbete med film i skolan och att också framhålla film som en viktig del i utbildningen, hela vägen från förskolan till gymnasiet:
En gemensam filmupplevelse kan vara en utmärkt utgångspunkt för samtal och reflektion kring livsfrågor. I spelfilmens form är det ofta lätt att se och förstå mänskliga beteenden och mänskliga dilemman. En dokumentärfilm kan ge nya perspektiv på personer, platser och företeelser. Film kan levandegöra det förflutna, spegla vår samtid och skapa identifikation med människor i olika länder, kulturer och livssituationer ( Skolverket och Svenska Filminstitutet 2001, s. 13).
Argumenten för att se på film är desamma som de som länge varit argument för att läsa skönlitteratur; att den kan lära oss mycket om både oss själva och vår omvärld. Skolverket och Svenska Filminstitutet menar att film som används i skolans verksamhet också ska bearbetas och analyseras av lärare och elever på samma sätt som man gör med litterära verk.
Det handlar i förlängningen om det vidgade textbegreppet som finns med i kursplanen.
På Svenska Filminstitutets hemsida står att läsa om deras samarbete med Myndigheten för skolutveckling. De har tillsammans tagit fram en handledning kallad Agenda M – Diskussionsunderlag för ett mediepedagogiskt utvecklingsarbete. I kapitlet Skolan och mediefrågorna står det att pedagoger har gjort upptäckten att det finns potential i populärmedierna och det har lett till kvalitativa samtal kring viktiga frågor från elevernas sida.
Eleverna kan lära sig genomskåda medierna och det har stor betydelse. Klas Viklund vid Svenska Filminstitutet skriver i Medieresor (2004) att skolans arbete har kommit att präglas av utvecklingen av elevers kommunikativa förmåga. Han menar vidare att användningen av olika medier och kunskap om deras roll i samhället är en fråga om yttrandefrihet och det är en förutsättning för demokratin. Det är lärarens ansvar att ge alla barn och ungdomar en möjlighet att delta i mediesamhället och att vidare ge dem en chans att reflektera kring mediers roll i samhället.
3.7 Film i skolan idag
Vad har då hänt inom den praktiska verksamheten efter införandet av ”det vidgade textbegreppet” i kursplanen? Eva Bergqvist (2004) anser att film och andra medier har fått en mer framträdande roll i skolan i och med de förändringar som gjorts i kursplanerna för grundskolan från år 2000, men hon ifrågasätter samtidigt i vilken utsträckning film används i undervisningen. Enligt Bergqvist kan det vara ett fåtal inom ett kollegium som aktivt arbetar
med film medan övriga verkar låtsas att det inte existerar. Orsaken till detta kan vara en osäkerhet bland lärare, att kunskapen om film brister och de av den anledningen inte vill ge sig i kast med någon sådan undervisning. Dessutom kan situationen försvåras av att eleverna många gånger är bättre insatta i ämnet. Bergqvist betonar därför en förändrad syn på läraren som den ende kunskapsförmedlaren.
3.8 Möjligheter och hinder för filmundervisning
Vad måste då lärare förhålla sig till för att visa film i klassrummet? Enligt upphovsrättslagen (1960:729) § 1 och § 13 står att läsa att film endast får användas för undervisningssyfte om licensavtal träffats med upphovsrättsinnehavaren för verket (Höglund 2002). Film som är inspelad från TV eller hyrd på uthyrningsställe får endast visas om upphovsrättsinnehavarna godkänt det genom avtal. Lärare begår alltså ett lagbrott om de visar film som de själva spelat in eller hyrt, eftersom inspelade och hyrda filmer avser privat bruk och inte visning för grupp.
Videofilmer får inte heller köpas in för skolans medel och sedan visas för klassen eller gruppen. Däremot har man som lärare rätt att visa alla program och filmer som sänds direkt i TV (www.skolfilm.com).
De spelfilmer som skolan har rätt att visa är begränsade. Skolan tecknar ett avtal med en distributör och det är endast det filmutbudet som skolan får använda sig av (Jenninger 2005).
Här spelar kommunernas AV-mediacentraler en viktig roll, genom att använda sig av deras filmutbud kan läraren vara förvissad om att inte bryta mot upphovsrättslagen. Ett annat sätt att låta elever ta del av olika filmupplevelser är via skolbio på den lokala biografen, en verksamhet som ofta samordnas av nämnder och förvaltningar inom kultur- och utbildningsfrågor (Viklund & Österholm 2002).
För att sammanfatta tidigare forskning kring spelfilm i skolans undervisning kan man säga att forskare och lärare är överens om att det är ett viktigt inslag i undervisningen. Ungdomar ägnar mycket tid utanför skolan med att se spelfilm och deras kunskaper kring spelfilm är oftast väldigt goda. I och med att det vidgade textbegreppet blev mer påtagligt i den reviderade kursplanen för svenskämnet från år 2000 bör följaktligen spelfilmen tas in i skolans undervisning eftersom eleverna nu ska kunna ta del av filmen som text och med hjälp av olika metoder kunna diskutera och analysera den.
4. Metod
Vid forskning och undersökningar brukar man dela upp metoder i två huvudgrenar – kvantitativa och kvalitativa. Kvantitativa studier är metoder som leder till att man kan mäta frekvenser, siffror och variabler. Till dessa hör bland annat experiment, prov, enkäter och frågeformulär. Inom de kvalitativa metoderna använder man sig inte av siffror eller tal. Istället görs verbala formuleringar och analyser av människors sätt att resonera: ”Utsagor sker verbalt och instrumenten består av det traditionella ’ordet’” (Backman 1998 s. 31). Vår undersökning är kvantitativ. Eftersom syftet med arbetet var att undersöka om och hur lärare inom svenskämnet använder sig av spelfilm i sin undervisning och hur gymnasieelever uppfattar användandet av spelfilm inom ämnet svenska valde vi enkäten som informationshämtande metod. Detta för att kunna nå ett flertal informanter på kort tid samt för att få fram tydliga siffror på hur det kan förhålla sig gällande användning av spelfilm i svenskundervisningen. Vi stödjer vårt val på Trost (2001) som menar att enkäten har fördelen att man med den kan nå många och även få ett relativt lätthanterligt material. Två olika enkäter utformades, en riktad till lärarna och en annan till eleverna. Enkäterna består av ett antal frågor som är lika för både lärare och elever, men det finns också några frågor som är specifikt ställda till enbart lärarna och likaså några till enbart eleverna.
4.1 Enkäternas utformning
Enkäterna består av sakfrågor och åsiktsfrågor samt öppna frågor i form av följdfrågor och en avslutningsfråga. Trost menar att sakfrågor ger svar på ”hur det faktiskt förhåller sig och inte hur den som svarar anser det vara” (Trost 2001 s. 63). Med detta som bakgrund kan man få fram det som anses vara fakta. Att alltid ha i åtanke är att det är den svarande som står för det fakta som kommer fram ur enkätsvaren eftersom det är dennes bedömning (Trost 2001).
Åsiktsfrågorna skiljer sig från sakfrågorna eftersom den svarande vid dem ska uttrycka sin åsikt gällande en fråga. Svarsalternativen i våra enkäter bestod till exempel av ”bra”, ”mindre bra” och ”dåligt”. Här blir den svarandes inställning till frågorna synlig. Trost menar att åsiktsfrågornas svarsalternativ kan ha olika innebörd för de svarande. Alternativ som ”bra”,
”mindre bra” och ”dåligt” kan betyda olika då en informant har höga krav på vad ”bra” är och kryssar i ”mindre bra” medan en annan svarande anser att ”bra” är just det bästa och kryssar i
”bra” – alternativet. ”Det hänger helt enkelt på den enskildes referensram” (Trost 2001 s. 67).
Svaren som ges från informanterna är deras tyckande och alla har sin egen uppfattning och förhållning till de olika svarsalternativen. Enkäterna bifogas i Bilaga 1 och Bilaga 2.
Trost utfärdar en varning av att använda sig av öppna frågor i en enkät eftersom att det kan ta mycket tid att bearbeta och att svaren kan vara svåra att handskas med. Den kan med andra ord vara oläslig. Vidare kan svaren vara långa och utförliga samtidigt som de kan vara korta och genom det blir det svårt att reda ut vad som informanten menar med det givna svaret.
Som en andra orsak att inte använda sig av öppna frågor säger Trost att eftersom öppna frågor ofta vill ha svar på informanternas synsätt och beteende kan många låta blir att svara på dem.
Människor som ska svara på en enkät kan också sakna vana att uttrycka sig skriftligt samt att de inte kan stava och genom det svarar de inte på de öppna frågorna. Att ha en öppen och kravlös fråga i slutet av enkäten är dock något som Trost rekommenderar eftersom det kan ge den svarande möjlighet att avreagera sig om det är något som irriterar eller upprör samt att man kan få bra idéer till den efterföljande diskussionen.
Anledningen till valet av följdfrågor i enkäterna tillhörande detta arbete hade ett syfte och det var att ge informanterna en chans att motivera sig och kommentera deras svar eftersom det kan vara något de vill lyfta fram som bra eller som kan förbättras. Följdfrågorna skulle försöka uppmana till svar på varför och hur så att det gav en inblick i hur och varför det ser ut som det gör för informanterna.
4.2 Urvalsgrupp
För att kunna genomföra denna studie där syftet är att ta reda på såväl lärares som elevers uppfattningar om spelfilm i undervisningen, har vi valt att göra två mindre enkätundersökningar på en gymnasieskola i Luleå. Den ena är gjord bland nio gymnasielärare inom svenskämnet undervisande på både yrkesförberedande och teoretiska gymnasieprogram och den andra med en klass elever i årskurs tre på gymnasiet.
En av de nio lärarenkäterna som besvarades blev enbart ifylld till hälften. Den är medtagen i resultatredovisningen men betraktas delvis som ett internt bortfall. Gymnasieklassen där den andra enkäten delades ut består av 23 elever. Fyra av dessa var inte närvarande vid utdelandet av enkäten vilket resulterade i att 19 blev besvarade. Av dessa 19 enkäter var en inte korrekt ifylld så att vissa svar ej gick att uttyda. Dessutom blev en elevenkät bara till hälften ifylld.
Dessa två enkäter är ändå medtagna i resultatredovisningen på de frågor där svar har angetts, och betraktas utöver det som ett internt bortfall. Sammanlagt nio lärarenkäter och 19 elevenkäter återstod för sammanställning.
4.3 Genomförande
För att få en liten spridning bland lärarna har tre enkäter delats ut på tre olika enheter av en skola under samma eftermiddag. Detta innebär att de undervisar i svenska inom åtminstone tre olika gymnasieprogram. Urvalet var slumpmässigt på så vis att de tre första lärarna på varje skola som kontaktades via personliga besök och hade möjlighet att delta i undersökningen fick vara med. De deltagande lärarna informerades om enkätens syfte, att enkäten var anonym och de fyllde alla i enkäten i sina respektive arbetsrum och lämnade den därefter till oss. Även elevgruppen valdes ut slumpmässigt. Alla befintliga klasser i årskurs tre på en bestämd skola antecknades och en av dessa valdes därefter ut genom lottdragning.
Undervisande lärare kontaktades efter detta för att bestämma tid för ett genomförande av enkätundersökningen. Vid den aktuella tidpunkten då genomförandet av enkäten skulle ske informerades eleverna om undersökningens syfte, att den är anonym och att de skulle fylla i sina svar enskilt utan att diskutera svarsalternativen sinsemellan. Vidare gavs en definition på vad spelfilm är för att inga missförstånd skulle uppstå kring begreppet. Tiden för att fylla i enkäten uppskattas till tre minuter, därefter samlades formulären in.
5. Resultat och diskussion
För att göra redovisningen av resultaten från de två enkäterna så tydlig som möjligt har vi valt att redovisa resultat och diskussion till varje fråga separat. Backman (1998) rekommenderar just detta förfarande eftersom det annars kan bli svårt för läsaren att komma ihåg de olika utfallen när man senare kommer till diskussionsavsnittet. Först kommer resultaten från de frågor som är lika för lärare och elever att presenteras, detta för att kunna jämföra svaren mellan de två urvalsgrupperna, och därefter presenteras resultaten från de frågor som var olika för lärare och elever i tur och ordning. Resultatet från enkäterna finns uppställda i tabeller som består av maximalt fem kolumner för att på ett enkelt sätt redogöra för enkätsvaren.
Under varje numrerad tabell finns förklaringar till tabellens huvudtendenser och därefter följer en diskussion.
5.1 Resultat från lärare och elever
Sammanställningen av lärarenkäterna och elevenkäterna har nedan ställts upp dels i tabeller där resultaten anges i antal svaranden men resultaten kommer också delvis att presenteras i löpande text. Vid varje tabell anges också hur många svaranden det var för frågan med n.
I vilken utsträckning använder du dig av spelfilm i din svenskundervisning?
Aldrig 1-2 gånger/kurs 3-4 gånger/kurs 5 eller flera gånger/kurs
0 3 4 2
Tabell 1. Lärare: Användning av spelfilm i svenskundervisningen (n= 9)
Hur ofta brukar ni se på spelfilm i svenskundervisningen?
Aldrig 1-2 gånger/kurs 3-4 gånger/kurs 5 eller flera gånger/kurs
1 14 2 1
Tabell 2. Elever: Användning av spelfilm i svenskundervisningen (n= 18)
Av svaren framgår att alla lärare använder sig av spelfilm i sin svenskundervisning och tyngdpunkten ligger på en användning mellan 3-4 gånger per kurs. Hos eleverna visar svaren att 78 % anser att de får se spelfilm i svenskundervisningen ungefär 1-2 gånger/kurs.
96 % av samtliga informanter svarar att film används i svenskundervisningen. Här kan dock en skillnad bland svaren iakttas i hur hög utsträckning detta görs. Bland lärarna anser de flesta att film används i undervisningen i relativt hög utsträckning medan svaren hos elevgruppen visar en helt annan bild. En övervägande majoritet av svaren bland dem visar istället på en uppfattning om att spelfilm används i ganska låg utsträckning. Elevernas uppfattningar om att spelfilm används relativt lite kan ha sin grund i att de inte uppfattat spelfilmen som en del i undervisningen. Det är möjligt att de anser att en del av en spelfilm, det vill säga en utvald sekvens, inte räknas som användande av spelfilm inom svenskundervisningen. Men det kan också vara så att just deras svensklärare inte använder sig särskilt mycket av spelfilm i sin undervisning. Lärarnas resultat som visar på en tämligen hög användning av film i undervisningen kan bero på att de överblickar kursernas innehåll på ett annat sätt än eleverna och att de kanske också räknar in skolbiobesöken på ett annat sätt än vad eleverna gör.
Vad är anledningen till att du visar spelfilm i din svenskundervisning?
För att eleverna önskat det
För att få variation i undervisningen
För att komplettera litteraturundervisningen
För att diskutera filmens tema och/eller budskap
Annat
2 5 9 8 3
Tabell 3. Lärare: Anledningar till att visa spelfilm (flera svarsalternativ var möjliga) (n= 9)
Vad tror du är anledningen till att ni ser på spelfilm på svenskan?
Tabell 4. Elever: Anledningar till användandet av spelfilm (flera svarsalternativ var möjliga) (n= 18) För att ni önskat det För att få variation i
undervisningen
För att komplettera litteraturundervisningen
För att diskutera filmens tema och/eller budskap
Annat
8 13 6 11 1
Alla lärare i undersökningen använder sig av spelfilm ”för att komplettera litteraturundervisningen”, och 89 % uppger också att de visar spelfilm ”för att diskutera filmens tema och/eller budskap”. De lärare som svarat annat har motiverat med citaten:
”filmanalys, bildanalys, kopplat till skrivövningar m.m.”, ”filmkunskap” och ”för de elever som lättare kan tillägna sig ’bildinfo/berättande’ än andra ’metoder’”. Bland eleverna svarar 72 % att man använder sig av spelfilm ”för att få variation i undervisningen” och 61 % svarar att det är ”för att diskutera filmens tema och/eller budskap”. En elev har svarat annat och motiverar det med att skriva: ”Allt tillsammans”. Eleven hänvisar till att alla alternativ tillhörande enkätfrågan är anledningar till spelfilmens användande på svensktimmarna.
När det gäller anledningar till att visa spelfilm på svenskundervisningen finns det både likheter och skillnader i svaren. En tydlig likhet är att en majoritet i de båda undersökningsgrupperna uppger att man använder spelfilm för att ”för att diskutera filmens tema och/eller budskap”. Det tycks vara något som lärarna lägger stor vikt vid och som även eleverna uppfattar som en viktig anledning till varför spelfilm används i svenskundervisningen. Den mest iögonfallande skillnaden är att 100 % av lärarna använder sig av film för att ”komplettera litteraturundervisningen” medan endast 33 % av eleverna uppgett detta som en anledning. Här finns orsak att spekulera i varför denna skillnad finns.
Det kan vara så att lärarna ser kopplingar mellan litterära verk och spelfilm mycket tydligare än vad eleverna gör, och att det kanske inte alla gånger framgår för eleverna att spelfilmen används som en komplettering till litteraturundervisningen. Dessutom kan det vara så att läraren använder sig av spelfilm som ”morot” för att eleverna senare ska intressera sig för skönlitterära texter och att denna metod inte riktigt uppfattas av eleverna.
Hur väljs spelfilmerna ut som ni ska titta på?
Av eleverna Av läraren Eleverna får välja ett av några alternativ som läraren lagt fram
5 7 7 Tabell 5. Lärare: Så väljs filmerna ut (flera svarsalternativ var möjliga) (n= 9)
Hur väljs spelfilmerna ut som ni ska se på svenskan?
Tabell 6. Elever: Så väljs filmerna ut (flera svarsalternativ var möjliga) (n= 19)
Av eleverna Av läraren Eleverna får välja ett av några alternativ som läraren lagt fram
3 12 13
Huvuddelen av lärarna har kryssat i fler än ett alternativ. Fördelningen mellan svarsalternativen är ganska jämn och det finns en tydlig variation i hur filmer väljs ut i svarsgruppen som helhet. Drygt hälften av eleverna har kryssat för fler än ett alternativ och deras svar visar att tyngdpunkten för hur filmer väljs ut ligger på de svarsalternativ där läraren är med och bestämmer. Ett mindre antal elever uppger att de helt själva väljer filmer till svenskundervisningen.
De två urvalsgruppernas svar skiljer sig till viss mån. Lärarnas svar pekar på en ganska jämn fördelning mellan hur filmer väljs ut medan elevernas svar visar att tyngdpunkten ligger på att filmer oftast väljs ut med lärarinflytande. Eleverna upplever sig inte få välja spelfilmer helt själva i den utsträckning som lärarna svarat att de får. Orsakerna till detta kan vara flera. Det elevinflytande som lärarna menar sig ha kanske inte riktigt nått fram till eleverna, eftersom de inte upplever sig så delaktiga som lärarna tror. Det är möjligt att elevernas val av filmer är mycket nytt material som både är svårt att få tag på och som läraren dessutom inte har så stor kunskap om och därför väljs bort. Vidare kan läraren ha behov av att i förväg granska om filmen är lämplig för att visa för en elevgrupp vilket kräver ett stort tidsutrymme i lärarens arbete. En annan orsak kan vara att det för läraren många gånger ger en större säkerhet att arbeta med filmer som man sedan tidigare känner till och som kanske också har medföljande filmhandledningar som stöd för undervisningen.
Frågan om de brukar bearbeta de spelfilmer som visas på svensklektionerna ställdes till de till de båda urvalsgrupperna. Svaren som framkom i de två grupperna är i stort sett identiska.
Ungefär 75 % av såväl lärare som elever svarar ja på frågan om man brukar bearbeta filmerna, och de resterande 25 % har svarat att filmerna bearbetas ibland. På frågan om hur de brukar bearbeta filmer uppger såväl lärare som elever att man både brukar ha muntliga och skriftliga bearbetningar, men det finns en liten övervikt i svarsfördelningen för muntliga bearbetningar som ex. diskussion för båda grupperna.
Resultatet visar på en samstämmighet mellan lärarnas och elevernas svar då de är helt eniga i de båda frågorna. Av detta kan slutsatsen dras att spelfilmerna oftast bearbetas på svensklektionerna och att det är något vanligare med muntliga bearbetningar. Resultatet är positivt i den bemärkelsen att det styrker det kursplanen i svenska vill; nämligen att eleven efter avslutad kurs ”fortsätter att utveckla den egna läskunnigheten, så att förmågan att tolka, kritiskt granska och analysera olika slag av texter/…/”. Detta lyfts också fram av Skolverket och Svenska Filminstitutet (2001) när de framhåller vikten av att film ska bearbetas och analyseras på samma sätt som litterära verk.
Nedan följer tabeller och sammanfattningar i löptext där enkätfrågorna till de två urvalsgrupperna inte var lika. Först behandlas lärarnas resultat och därefter elevernas.
5.2 Resultat från lärare
Av de nio lärare som deltog i enkätundersökningen har tre arbetat som svensklärare mellan ett halvt till fyra år. Fyra av lärarna i undersökningsgruppen har arbetat som svensklärare mellan 20 och 25 år. Två av lärarna har mellan 30 och 35 år som yrkesverksamma bakom sig. Tre lärare har arbetat som svensklärare i upp till fyra år och sex lärare ligger inom ett spann med mellan 20 till 35 år inom yrket. Det finns således ett stort glapp, närmare bestämt 16 yrkesverksamma år mellan de två grupperna.
Vi ställde oss frågan om det kan ha någon betydelse hur länge man arbetat som svensklärare och i vilken utsträckning man använder sig av spelfilm i undervisningen (se tabell 1). I en jämförelse mellan dessa två faktorer påträffades ingen skillnad. De som hade kortast tid bakom sig som svensklärare finns representerade både bland dem som visar minst film och bland dem som visar mest film per kurs, detsamma gäller de lärare med flest yrkesverksamma år bakom sig. Resultatet visar således att det inte beror på hur länge man arbetat som lärare, eller hur nyexaminerad man är för vilken utsträckning man använder sig av film. Det tyder
istället på att det är avhängigt av lärarens eget intresse för att använda spelfilm i undervisningen.
Hur får du tag på spelfilmer för visning i skolan?
Eleverna tar med Tar med hemifrån
Hyr på bibliotek eller uthyrningsställe
Använder skolans egna filmer
MediaCentralen (fd AV-media)
2 8 2 7 7
Tabell 7. Hur läraren får tag på spelfilm till skolan (flera svarsalternativ var möjliga) (n= 8)
På denna fråga har alla lärare kryssat för fler än ett svarsalternativ. 100 % av de tillfrågade i undersökningen har också svarat att läraren ”tar med hemifrån”. 88 % har även svarat att de
”använder skolans egna filmer” och att de hyr från ”MediaCentralen”. Dessa tre alternativ är i denna undersökning de mest förekommande.
Bara ett av de svarsalternativ som finns att välja på är tillåtet. Det är enbart spelfilm från MediaCentralen, där de köpt rättigheter till att få låna ut filmer till skolorna, som en lärare får använda sig av, allt annat är enligt lag otillåtet. Men resultatet visar något annat. Det finns en tydlig variation på hur läraren får tag på spelfilm. En tolkning av resultatet som visar att alla lärare tar med sig hemifrån är att det kan vara så att de spelar in en del filmer från TV med avsikt att senare använda som undervisningsmaterial. På så vis får de tillgång till en relativt stor filmrepertoar. Hypotetiskt kan användandet av spelfilm i skolan vara magert på grund av lagen om upphovsrätt. Kanske är det så att få lärare reflekterar över att det är otillåtet att visa annan spelfilm än den som är hyrd på MediaCentralen eller som sänds direkt på TV. En annan spekulation kring resultatet är att lärarna kanske inte bryr sig om de restriktioner som användandet av spelfilm i skolan omges utav, att man helt enkelt bortser från detta och istället använder den film man har tillgång till.
En fråga ställdes till lärarna om vad de tycker om utbudet av spelfilmer från MediaCentralen (åtta svarade på frågan). Tre av lärarna svarar att de tycker att utbudet från MediaCentralen är
”bra”, ytterligare tre anser det vara ”mindre bra”, medan två lärare anser att utbudet är
”dåligt”. Spridningen mellan svaren är så jämn som den kan bli vilket tyder på väldigt spridda uppfattningar hos lärarna vad gäller utbudet på MediaCentralen.
En följdfråga gavs angående utbudet på Mediacentralen för att lärarna skulle få möjlighet att vidareutveckla sina svar. De som anser att utbudet från Mediacentralen är ”bra” motiverar det med att utbudet täcker det som läraren har behövt och att de också har ett bra utbud av
”diskussionsvänliga” filmer. Hos de lärare som anser att utbudet från Mediacentralen är
”mindre bra” framkom motiveringar som ”För få titlar och för kort lånetid” och ”Filmerna verkar inte vara utvalda m a p [sic!] berättarteknik eller andra filmkunskapsingredienser.” De lärare som anser att utbudet från Mediacentralen är ”dåligt” förklarar detta med ”Allt för gamla filmer” och att det kommer in lite nyheter vilket gör utbudet ”torftigt”.
Eftersom svaren visar på skilda uppfattningar om utbudet från MediaCentralen kan man spekulera i vad detta beror på. Lärare som är filmintresserade och arbetar mycket med film i undervisningen har troligen högre krav på både spelfilmer och det utbud som finns på MediaCentralen medan lärare som använder spelfilm mer sällan anser att utbudet täcker deras behov.
Den sista frågan i lärarenkäten är en öppen fråga där lärarna haft möjlighet att skriva ned om det är något de vill tillägga angående spelfilm i svenskundervisningen. Sex av nio lärare svarade på denna sista öppna fråga. Bland svaren framkom många synpunkter som visar hur lärarna betraktar användandet av film i undervisningen. Följande svar erhölls:
1. ”Det är viktigt att filmvisning inte bara blir som en ’belöning’ eller utfyllnad av lektionstid, utan ses som ett viktigt och bra medel för lärare.”
2. ”Vi bör använda rörliga bilder mer än vad vi gör! Detta berikar svenskundervisningen och film är en stor del av ungdomarnas vardag. Det är också en inkörsport till litteraturläsning, diskussioner m.m.”
3. ”Det är ju något som eleverna gillar och är tacksamt att arbeta med. Eleverna får mer insikt när de analyserar och upptäcker nya saker.”
4. ”Det utökade textbegreppet i kursmålen gör att det är nödvändigt att arbeta med film – inte minst då eleverna ser väldigt mycket film.”
5. ”Svårt att använda det i hög utsträckning, mycket beroende av att filmen måste visas med avbrott. Skulle vilja att det fanns spelfilmer som var ca 60 minuter långa!”
6. ”En riktigt bra spelfilm – rätt använd – kan vara väldigt värdefull.”
Av dessa svar kan man dra slutsatsen att de flesta lärare anser att spelfilm är ett användbart läromedel i skolan. De framhåller dock en del olika faktorer till detta, som t ex. att filmen är
ett stort intresse för många elever, att den kan vara en möjlighet till att få eleverna att läsa litteratur och inte minst det utökade textbegreppet i kursmålen. De allra flesta citaten är positiva. Det finns dock ett som påtalar en svårighet med att använda sig av spelfilm i svenskundervisningen, nämligen tidsåtgången. Att visa en film tar mycket tid och det kan krävas en del pusslande med schemaändringar för att eleverna ska få se en film utan avbrott.
5.3 Resultat från elever
I en fråga till eleverna om vad de tycker om att använda spelfilm i undervisningen svarar 18 av 19 elever att det är ”bra” medan en elev menar att det är ”mindre bra” och motiverar det svaret med att ”det ger inte så mycket. Kanske om man ska öva sig på att analysera/recensera”. Ingen elev har uppgett att det är ”dåligt” att använda sig av spelfilm i undervisningen.
När eleverna i en följdfråga fått motivera varför det är bra att använda spelfilm i svenskundervisningen återfanns kommentarerna:
1. ”Bra läromedel”
2. ”om man kan sammankoppla det till något arbetsområde man sysslar med är det ett roligt och varierat sätt att lära sig.”
3. ”Eftersom dramatik och komedi är två ’grundpelare’ i svenska och vissas lättast genom filmvisning. Dessutom är det bra att få ut kvalitativ film till elever som kanske t.ex. bara sett action och dyllikt [sic!].”
4. ”För att det är kul med varierad undervisning.”
5. ”För att det kan vara bra och avslappnande att få se en film ibland och få göra annat än att bara lyssna på läraren.”
6. ”Det är roligt som omväxling och film är mycket roligare än böcker”.
7. ”Kul att analysera, & bra med variation från att skriva. Filmen är ju ett så viktigt medie idag, så det är ju jättebra om man får lära sig att tolka den.”
8. ”Man lär sig hur språket kan användas i olika former.”
9. ”Bra att ha en jämnställd [sic!] undervisning. Film är också text”
Eleverna har motiverat filmens plats i undervisningen med en mängd argument. Alla av dessa är positiva. Tyngdpunkten ligger på att användandet av spelfilm är ett bra och lustfyllt undervisningsmoment. Några menar att det finns mycket att lära från spelfilm med avseende
på språk och att film också är text. Dessa argument kan tydligt sammankopplas med Perssons (2000) åsikt om att filmtittande är en bildningsväg som eleverna värderar högt.
Eleverna fick frågan om de tycker att filmundervisningen på svenskan har förändrat deras sätt att se på film (18 svarade). Sex elever svarade ”ja” medan 12 elever svarade ”nej”. I följdfrågan som löd ”om ja, hur då?” skrev en elev att: ”Ibland om jag orkar och känner för det, analyserar jag numer många filmer jag ser. Det blir intressantare så, & undervisningen har gjort mig mer uppmärksam.” Ytterligare en elev skrev att: ”Ja, men inte genom skolan. Lärt mig mer hemma (filmlärare till mor) =) Är oftast tråkigt och segt när man bearbetar film i skolan.” Några elever menar att de ser saker som de inte har sett förut: ”Man tänker på saker i filmen som ska symbolisera, analyserar mer.” och ”Man lär sig att analysera & se saker man annars inte ser”.
En övervägande majoritet, 67 %, av eleverna tycker inte att filmundervisningen på svenskan har påverkat deras sätt att se på film. Vad detta beror på framgår inte i elevsvaren men det finns skäl att spekulera i möjliga orsaker. En anledning kan vara att just denna klass där undersökningen gjordes inte haft så mycket filmundervisning på svenskan, detta enligt elevernas svar på en tidigare fråga (se tabell 2). En annan anledning kan vara att eleverna redan kan mycket om film och tolkning av dess bilder precis som Nordström (1998) påtalar, och därför inte upplever att de lär sig något nytt. 33 % av eleverna anser dock att en förändring av filmtittandet har skett efter svenskans filmundervisning. Svaren visar att den huvudsakliga orsaken till denna förändring är att de lärt sig analysera och uppmärksamma saker i filmer som de tidigare inte gjort.
Även i elevenkäten är den sista frågan en öppen sådan där eleverna fått möjlighet att skriva ned om det är något de vill tillägga angående spelfilm i svenskundervisningen. Fyra elever valde att svara på frågan och de skrev: ”Låt oss göra egna filmer!”, ”Man borde visa mer film i skolan!”, ”Man kanske kan få skriva egna manus?” och ”Mer film tack. Och gärna en bra dialog omkring den.”
Svaren visar på en mycket positiv inställning till spelfilm i skolan. Det framkommer också att eleverna inte enbart vill se film i skolan, de vill även prova på uppgifter som att skriva manus och att producera egna filmer.
5.4 Reliabilitet och validitet
Patel & Davidsson skriver i Forskningsmetodikens grunder (2003) att reliabilitet handlar om hur pass tillförlitliga och trovärdiga de metoder som används i undersökningen är för att komma fram till ett resultat. När det gäller enkäten menar de att det är av stor vikt att den är utformad på ett sådant sätt som gör den lätt att besvara så att inga missuppfattningar om frågorna ska kunna ske. Vidare påtalar de att man inte kan avgöra enkätens reliabilitet förrän den är besvarad eftersom det är först då man kan se om det finns frågor som flera inte svarade på. Vid utformningen av våra enkäter lade vi stor vikt på att göra den just enkel och lätt att besvara för att inte frågorna skulle missförstås. Vi har medvetet använt oss av ett enkelt språk och vi har också haft i åtanke till vilka grupper de två olika enkäterna riktat sig mot, lärare och elever. Vid sammanställningen upptäcktes att några frågor inte besvarats av ett litet antal informanter, en lärare och två elever. Läraren och en elev hade inte fyllt i frågorna på baksidan av formuläret vilket kan bero på bristfällig information från vår sida att enkäten var tryckt på båda sidor av papperet.
God validitet handlar, enligt Patel & Davidsson, om att man undersöker det som man verkligen avser att undersöka. Det måste alltså finnas en överrensstämmelse mellan det som står i undersökningens syfte och vad som senare undersöks. Valet av mätinstrument påverkar också en undersöknings validitet, eftersom det är avgörande att instrumentet mäter det som ska mätas. För att få ett bra mätinstrument och för att försöka säkerställa validiteten i undersökningen har vi därför varit noga med att utgå från vårt syfte i utformningen av enkäterna.
Vi anser att vi har fått svar på våra frågeställningar eftersom att enkäten inrymde de frågeområden vi intresserade oss för och dessutom gav den tydliga resultat. Det som enkätsvaren inte i alla gånger ger svar på är mer djupgående förklaringar till varför resultaten ser ut som de gör, detta har vi därför bara kunnat spekulera i. Svarsfrekvensen var hög och det kan bero på valet av att använda mest slutna frågor i enkäten. De slutna frågorna besvarades av alla informanter utom de tidigare nämnda i det interna bortfallet. Den sista öppna frågan besvarades däremot av 67 % av lärarna och av endast 22 % av eleverna. Detta kan bero på att lärarna har större erfarenhet av att uttrycka sig i skrift och därför har lättare för att svara på öppna frågor. Eleverna däremot tycks föredra slutna frågor där svarsalternativen är givna och inte kräver att de uttrycker sig skriftligt. Svarsfrekvensen på den öppna frågan kan följaktligen
sägas stämma synnerligen väl överrens med den varning som Trost (2001) utfärdar, nämligen att många kan låta bli att svara på just sådana.
Så här i efterhand kan vi tycka att urvalsgrupperna kunde ha valts ut med större noggrannhet för att få mer likhet mellan dem. Elever och lärare kunde alla ha varit vid samma gymnasieprogram eller alternativt haft samma spridning från olika program. Detta skulle möjligen ge undersökningen en ännu högre reliabilitet. Att antalet informanter från de två urvalsgrupperna skiftade i antal har emellanåt inneburit vissa svårigheter för att sammanställa resultaten. I synnerhet då flera svarsalternativ var möjliga och då det varierade mellan grupperna på hur många som angett flera svar.
6. Generell diskussion
Syftet med vår undersökning var att ta reda på om och hur lärare inom svenskämnet använder sig av spelfilm i sin undervisning och hur elever uppfattar denna användning. En slutsats som kunnat dras i undersökningen är att alla lärare använder sig av spelfilm i undervisningen. De gör det i olika utsträckning, men det stora flertalet tycker att det är ett bra och användbart läromedel i skolan, inte minst då eleverna ofta är mycket intresserade av film som undervisningsmaterial. Det finns också en tendens i att lärare skulle vilja använda sig av film i högre utsträckning än vad de gör. Resultaten visar på en direkt motsats till Rönnberg (2000) som menar att många lärare tycks vara av den åsikten att elevernas filmintresse inte behöver tas upp under skoltid. Även eleverna uppfattar att film används i undervisningen, även om de tycker att det sker i mindre utsträckning än vad lärarna anger. Men precis som lärarna tycker eleverna att det är ett bra läromedel och de betonar särskilt att det är lustfyllt att arbeta med film. Vidare framkommer det också i elevernas resultat en önskan om att arbeta med mer film i svenskundervisningen. Det råder med andra ord en ganska stor enighet mellan lärares och elevers uppfattningar om användningen av spelfilm i undervisningen. En begränsande faktor i sammanhanget kan vara att endast MediaCentralens filmutbud får brukas, vilket minskar tillgängligheten och utbudet av spelfilm. Detta styrks i enkäten där det framkommer att lärarna till stor del använder sig av såväl egna som skolans filmer.
En annan slutsats som kunnat dras är att lärarnas avsikter med att använda spelfilm i undervisningen framförallt är för att komplettera litteraturundervisningen och för att diskutera filmens tema och budskap. Detta stämmer mycket väl överrens med Nordströms (1998) och
Perssons (2000) olika åsikter att film både kan fungera som ”morot” till litteraturundervisningen, men att den också kan stå helt själv för undervisningssyftet. Detta kan vidare vara orsaken till att merparten av de filmer som används till undervisningen väljs ut med ett lärarinflytande – att läraren har ett klart syfte och mål med att visa film på svensklektionerna. Ett större antal elever anser precis som lärarna att film används för att diskutera tema och budskap, däremot uppfattar inte många elever att film används för att komplettera litteraturundervisningen. En slutsats av detta är att lärarnas syften och mål med film i svenskundervisningen bara till viss del nått fram till eleverna, att eleverna inte alltid vet varför de ser spelfilm på svensklektionerna. En annan slutsats är att både lärare och elever är överrens om att de filmer som används i undervisningen oftast bearbetas. Båda undersökningsgrupperna ser en potential i att använda film som både diskussionsunderlag och för att utveckla analysförmågan.
Det vidgade textbegreppet är ett relativt nytt begrepp i skolans värld. Kursplanen för svenskämnet reviderades år 2000 – fem år har gått sedan dess och mycket tycks ha hänt vilket denna undersökning visar. Sammanfattningsvis pekar resultaten på att det vidgade textbegreppet har slagit rot i gymnasieskolan. Både lärare och elever är i stort sett överens om spelfilmens betydelse och att man borde använda och diskutera mer om och kring denna i svenskundervisningen.
6.1 Fortsatt forskning
För att ytterligare fördjupa forskningen kring detta ämne föreslår vi att undersöka hur lärare förhåller sig till lagen om att visa spelfilm i skolan. Går det att följa med i populärkulturens takt utan att bryta mot upphovsrättslagen?
Litteraturförteckning
Bergqvist, E. (2004) Att arbeta med filmupplevelser. Stockholm: Svenska Filminstitutet.
Backman, J. (1998) Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur. ISBN: 91-44-00417-6
Holmberg, O. (1988) Videovåld och undervisning. Lund: Symposion. ISBN: 91-7868-076-X
Höglund, O. (red.) (2002) Sveriges rikes lag. Stockholm: Norstedts juridik. ISSN: 0347-3783
Jenninger, C. (2005) Rörliga bilder. Stockholm: Liber ekonomi. ISBN: 91-47-06554-0
Nordström, M. Hollywoodfilm och såpoperor i litteraturundervisningen. Nettervik, I. (red.) (1998) Litteraturmöten – om litteraturen som vägen till språket, Stockholm: Norstedts tryckeri AB. ISBN 91-27-63388-8
Olson, K. & Boreson, C. (2004) Medieresor – om medier för pedagoger. Stockholm: Sveriges utbildningsradio. ISBN: 91-25-04000-6
Patel, R .& Davidsson, B. (2003) Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur ISBN: 91-44-02288-3
Persson, M. (red.) (2000) Populärkulturen och skolan. Lund: Studentlitteratur. ISBN 91-44- 01413-9
Persson, M. (2002) Kampen om högt och lågt. Stockholm: Brutus Östlings bokförlag. ISBN:
91-7139-571-7
Rönnberg, M. (2000) Vad ÄR mediepedagogik? Uppsala: Filmförlaget. ISBN: 91-971157-6-2
Sahlin, Å. (2001) Stäng inte av! Stockholm: Elanders Gotab. ISSN 1102-447X
Skolverket (2001) Film- och mediepedagogik i skolan – en seminarieserie. Stockholm
Skolverket & Svenska Filminstitutet. (2001) Film för lust och lärande. Stockholm: Repro Fagerblads AB. ISBN: 91-89314-19-0
Trost, J. (2001) Enkätboken. Lund: Studentlitteratur. ISBN: 91-44-01816-9
Viklund, K. & Österholm, C. (red.) (2002) Skolbio i Sverige 2002. Stockholm: Svenska Filminstitutet. ISSN: 1402-9340
Åström, K. & Engström, C. & Marklund, K. (red.) (1995) National Nationalencyklopedin : ett uppslagsverk på vetenskaplig grund utarbetat på initiativ av Statens kulturråd. Bd 17, [Smy-Syrem]. Höganäs: Bra böcker.
Elektroniska källor
Skolverket (2005), Ett vidgat textbegrepp. Hämtat från www.skolverket.se/sb/d/561/a/1917 Hämtat den 11 september 2005.
Skolverket, Kursplan för ämnet Svenska. Hämtat från www.skolverket.se/sb/d/1080 Hämtat den 3 november 2005.
Skolfilm, Hur använder jag ljud & bild på rätt sätt? Hämtat från www.skolfilm.com/rattofel.htm Hämtat den 31 oktober 2005
Svenska filminstitutet (2003) Agenda M – ett mediepedagogiskt diskussionsunderlag. Hämtat från www.sfi.se/sfi/smpage.fwx?page=17071. Hämtat den 18 september 200
Bilaga 1
Lärarenkät om användandet av spelfilm i svenskundervisningen
1. I hur många år har du arbetat som svensklärare?
______ år
2. I vilken utsträckning använder du dig av spelfilm i din svenskundervisning?
□ aldrig
□ 1-2 gånger/ kurs
□ 3-4 gånger / kurs
□ 5 eller flera gånger /kurs
3. Vad är anledningen till att du visar spelfilm i din svenskundervisning?
(Kryssa i flera svarsalternativ om du vill)
□ för att eleverna önskat det
□ för att få variation i undervisningen
□ för att komplettera litteraturundervisningen
□ för att diskutera filmens tema och/eller budskap
□ annat _______________________________________________
4. Hur väljs spelfilmerna ut som ni ska titta på?
□ av eleverna
□ av läraren
□ eleverna får välja ett av några alternativ som läraren har lagt fram 5. Brukar ni bearbeta de spelfilmer ni ser på svensklektionerna?
□ Ja
□ Ibland
□ Nej
Om ja eller ibland, hur gör ni då?
□ muntligt ex. diskussioner
□ skriftligt ex. recensioner, analyser
□ annat ________________________
6. Hur får du tag på spelfilmer för visning i skolan?
(Kryssa i flera svarsalternativ om du vill)
□ eleverna tar med
□ tar med hemifrån
□ hyr på bibliotek eller uthyrningsställe
□ använder skolans egna filmer
□ MediaCentralen (fd AV- media)
7. Vad anser du om utbudet av spelfilmer från Mediacentralen?
□ Bra
□ Mindre bra
□ Dåligt Varför?
________________________________________________________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
8. Är det något annat du vill tillägga angående användandet av spelfilm inom svenskämnet?
________________________________________________________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
Tack för din medverkan
Eva Olsson och Nina Forsberg
Bilaga 2
