Högskolan i Halmstad
Sektionen för Hälsa och Samhälle
Programmet för Sociologi och Socialt utvecklingsarbete C-uppsats, Sociologi 61-90 Hp
VT 2009
ATT UMGÅS PÅ ANSTALT
- en kvalitativ studie om grupperingar, status och hierarkier på anstalten i Halmstad
Författare: Samire Fetahu och Caroline Gidstedt Inlämningsdatum: 29 maj 2009
Handledare: Niklas Westberg
Abstract
Uppsats: Sociologi C, 61-90 hp
Titel: Att umgås på anstalt – en kvalitativ studie om grupperingar, status och hierarkier på anstalten i Halmstad
Författare: Samire Fetahu och Caroline Gidstedt Handledare: Niklas Westberg
Denna sociologiska uppsats behandlar frågor om grupperingar på fängelseanstalt. Syftet är att beskriva varför och utifrån vilka referensgrunder de intagna på anstalten i Halmstad interagerar med varandra. Uppsatsen gör ett försök till att besvara följande frågor:
- Vilka personliga egenskaper, attribut, bakgrundsfaktorer eller anstaltsvillkor skapar grupperingar på anstalten i Halmstad?
- Vilka attribut och faktorer är statusframkallande och hierarkiskapande?
- Har de före detta intagna och personalen samma syn på grupperingar och statusframkallande attribut och faktorer?
Uppsatsen bygger på kvalitativ metod i form av intervjuer med före detta intagna samt anställda på anstalten i Halmstad. Resultatet av intervjuerna påvisar att det finns faktorer som är av större betydelse än andra, för vilka de intagna umgås med. Brottet och strafflängden, har vi funnit, är några av de viktigaste faktorerna.
Nyckelord: Fängelse, gruppbildningar, hierarki, intagna, interaktioner, makt, status
Förord
Genom uppsatsen har vi fått insikt i perspektiv som vi annars inte hade reflekterat över. Vår sociologiska kunskap har gjort det möjligt att genomföra en för oss intressant uppsats.
Tillsammans har vi hittat ett bra arbetssätt samt haft en intensiv och rolig tid tillsammans.
Tack vare varandras stöd och positiva kommentarer har arbetet fungerat bra.
Tack till våra familjer och vänner som har stöttat oss under hela processen, det har betytt mycket för oss!
Vi vill även rikta ett tack till alla intervjupersoner och de som hjälpt oss att komma i kontakt med dessa. Tack för att ni delade med er av era erfarenheter och kunskaper. Det är ni som har gjort denna undersökning möjlig!
Ett särskilt tack vill vi också rikta till vår handledare Niklas Westberg som kommit med god och konstruktiv kritik samt stöttat oss under hela arbetets gång.
Samire Fetahu och Caroline Gidstedt Halmstad 29 Maj 2009
Innehållsförteckning
1. Inledning...1
1.1 Syfte och frågeställningar ...1
1.2 Avgränsningar ...2
1.3 Disposition ...2
1.4 Begreppsförklaring ...2
2. Bakgrund och tidigare forskning...4
2.1 Om fängelset i Halmstad...4
2.2 Tidigare forskning ...5
3. Teoretiska utgångspunkter ...7
3.1 Goffman – stigma och totala institutioner...7
3.1.1 Stigma, normalitet och avvikelse...7
3.1.2 Totala institutioner...8
3.2 Clemmer – fängelsefiering och klassindelning ...9
3.2.1 Fängelsefiering ...10
3.2.2 Grupper och klassindelning bland interner ...10
3.3 Sammanfattning...12
4. Metod ...13
4.1 Metodologisk ansats och kvalitativ metod...13
4.2 Urval ...15
4.2.1 KRIS...15
4.2.2 Anstalten i Halmstad...16
4.3 Genomförande ...16
4.3.1 KRIS...17
4.3.2 Anstalten i Halmstad...17
4.4 Etiska aspekter...18
5. Resultat ...20
5.1 Intervjuer med före detta intagna på anstalten ...20
5.1.1 De före detta intagnas bakgrund...20
5.1.2 Umgänge och grupperingar på anstalten...20
5.1.3 Makt, hierarki och status ...23
5.2 Intervjuer med anställda på anstalten ...24
5.2.1 Anställdas arbetsuppgifter...25
5.2.2 Umgänge och grupperingar på anstalten...25
5.2.3 Makt, hierarki och status ...28
5.3 Nyckelresultat och sammanfattande jämförelse...30
6. Analys...32
6.1 Premisser för interaktion och umgänge på anstalten ...32
6.2 Brottet och strafflängden...33
6.3 Anstaltsvillkor, A- och B-botten ...35
6.4 Beteende...36
7. Sammanfattande avslutning och reflektioner ...38
7.1 Avslutning...38
7.2 Egna reflektioner ...38
7.3 Fortsatt forskning...40
9. Referenslista ...41
Litteratur ...41
Internet...41
10. Bilagor...42
1
1. Inledning
Fängelseanstalt är en institution där dömda avtjänar det straff som de till följd av ett brott sonar för. Inne på fängelser är fångarna begränsade i många avseenden. De har en begränsad yta att röra sig på och ett begränsat antal individer, fångar och personal, att umgås och interagera med. Interaktion handlar om ett samspel mellan individer i ett socialt sammanhang.
Dagligen sker interaktioner överallt i samhället och så även på anstalt men där under begränsade och ordnade former.
För att kunna förstå intagnas levnadsförhållanden och sociala mönster måste man sätta in deras berättelser i en social kontext. Till följd av de intagnas kriminella handlingar utesluts de från samhället och placeras på anstalt. Vi har under en längre tid intresserat oss för utanförskap. Våra tidigare kunskaper kring temat utanförskap grundar sig i arbetslivserfarenheter, i arbete med invandring och handikapp. Med utanförskap som utgångspunkt sökte vi nya ämnesområden. Särskilt intresserade blev vi av anstaltsmiljön eftersom vi inte hade mycket förkunskap kring området. Vi valde därför att genomföra en undersökning kring intagnas interaktioner med varandra på anstalten i Halmstad.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna undersökning är att undersöka: 1) utifrån vilka premisser som de intagna på anstalten i Halmstad interagerar med varandra; 2) vad som är statusframkallande mellan de olika grupperingarna och 3) jämföra svaren som vi får av de före detta intagna och de anställda.
De frågeställningar som vi grundar arbetet på är:
- Vilka personliga egenskaper, attribut, bakgrundsfaktorer eller anstaltsvillkor skapar grupperingar på anstalten i Halmstad?
- Vilka attribut och faktorer är statusframkallande och hierarkiskapande?
- Har de före detta intagna och personalen samma syn på grupperingar och statusframkallande attribut och faktorer?
Genom intervjuer med före detta intagna samt anställda på anstalten i Halmstad ska således frågorna ovan besvaras.
2 1.2 Avgränsningar
Redan i arbetets början avgränsade vi vår uppsats till att endast innefatta anstalten i Halmstad.
Detta gjorde vi eftersom det var den geografiskt närmaste anstalten. Till följd av denna avgränsning innefattar undersökningen endast manliga intagna eftersom män och kvinnor avtjänar sina straffverkställigheter på olika anstalter och i Halmstad är endast män intagna.
Fler avgränsningar som vi gjorde var till följd av den tidsbegränsning som studierna innebär.
Det resulterade i att vi begränsade oss till de frågeställningar som vi utformat samt nio intervjupersoner. På grund av praktiska omständigheter, som vi redovisar för längre fram, har vi begränsat oss till intervjupersoner som är anställda på anstalten samt före detta intagna.
1.3 Disposition
Efter det inledande kapitlet då syfte, frågeställningar, förförståelse och avgränsningar har presenterats följer en beskrivning av bakgrunden. Där presenterar vi information om fängelser och fängelset i Halmstad samt tidigare forskning om fängelser och interaktioner mellan intagna. I kapitel tre presenteras de teorier som kommer användas för att belysa och tolka vårt resultat. I kapitlet därefter beskriver vi den metod som vi har valt att använda i vår forskning.
Resultatet presenteras i kapitel fem som är uppdelat i två delar, den första bygger på intervjuer med före detta intagna och den andra delen består av intervjuer med anställda på anstalten.
Därefter följer en analys samt reflektioner och avslutning.
1.4 Begreppsförklaring
Vi har valt att nedan definiera vissa begrepp för att läsarna ska en uppfattning om hur vi använder begrepp som kan tolkas på olika sätt.
Status är en persons eller grupps position i den sociala kontexten. Max Weber menar att status är det samma som prestige. Genom individers värderingar av utmärkande attribut, exempelvis ålder, ras, utbildning, yrke eller talang, tillskrivs man status (Brante 1998:291). Vi utgår ifrån samma attribut som Weber för att förklara status, samt inkluderar de utmärkande faktorerna som finns på anstalten; brott eller dylikt.
Makt är mycket använt sociologiskt begrepp, men samtidigt är det också svårdefinierat och omdiskuterat. Vi har utgått ifrån den mest erkända definitionen av Weber när vi använder begreppet makt. Weber menar att makt är en social relation som innehåller en intressekonflikt
3 mellan olika individer, makt är makt över någon eller några. Innehav av makt ökar sannolikheten att få sin vilja igenom trots motstånd. Weber menar att all maktutövning förutsätter motstånd vilket kritiseras av marxismen som menar att det finns dolda maktutövningsmekanismer (Brante 1998:191-192). I vår begreppsbestämning utgår vi ifrån Webers definition men vi menar också att det finns en dold makt på anstalten. Vi menar också att vad som inger makt skiljer sig mellan olika platser och sammanhang.
Hierarki innebär att det finns en social rangordning i en grupp. Begreppen makt och hierarki står i relation till varandra, ju mer makt desto högre upp i hierarkin stiger man. Den hierarkiska rangordningen kan uppstå spontant inom olika grupper och bli till en informell rangordning som inte behöver vara officiellt erkänd för att existera (Brante 1998:116-117).
Med den hierarkiska ordningen syftar vi till ovannämnda definition och den ordning som de intagna interagerar utifrån.
4
2. Bakgrund och tidigare forskning
Fängelse är samhällets sätt att straffa den som begår ett allvarligt brott genom att beröva individen sin frihet. Ett fängelsestraff kan variera från 14 dagar till livstid vilket innebär att man först efter 10 år kan få sin strafflängd bestämd. Under fängelsevistelsen är det kriminalvårdens ansvar att tillsammans med den intagne främja individens återanpassning i samhället. 93% av alla intagna på fängelserna i Sverige är män och 54% har suttit inne en eller flera gånger tidigare. Narkotikabrott är ett mycket vanliga brott i Sverige och nästan lika vanligt är att individer är dömda för våldsbrott. Däremot är det mer ovanligt att individer är dömda för mord (www.kriminalvarden.se). Viktigt att komma ihåg är dock att vad som är ett brott avgörs av den rådande kulturen; vad som är lagstiftat som kriminellt samt straff och påföljder skiljer sig från land till land och i olika tidpunkter (Bondeson 1974:17).
2.1 Om fängelset i Halmstad
Sveriges Kriminalvård förfogar över 55 fängelser som är uppdelade i säkerhetsklasser från klass A till F. Fängelser med klass A har den högsta säkerheten och F är en öppen anstalt. I Halmstad är fängelset huvudsakligen en sluten anstalt med anstaltsklassificering E. Det finns 74 slutna platser men fängelset har även en öppen anstalt i säkerhetsklass F, med 6 platser (www.kriminalvarden.se).
Den anstalt som idag finns i Halmstad byggdes 1990 och ersatte det äldre fängelset. Idag finns det cirka 60 anställda på anstalten och det är ungefär hälften kvinnor och hälften män. Det finns tre olika avdelningar på anstalten i Halmstad: behandlingsavdelning, normalavdelning och utslussningsavdelning. På behandlingsavdelningen finner man de intagna som genomgår en behandling för att exempelvis drogavvänjas eller för att påverka den dömde att inte återfalla i brott. Deras dagliga sysselsättning består i att genomgå olika behandlingsprogram.
På normalavdelningen sitter de övriga intagna som begått brott och som dömts till fängelse.
Intagna på normalavdelningen kan som daglig sysselsättning välja att arbeta eller utbilda sig.
Utslussningsavdelningen hör till öppenvården och där försöker de intagna återanpassas till det fria livet genom att arbeta och utföra dagliga sysslor utanför anstalten.
Genom en intervjupersons berättelse fick vi ta del av hur dagarna på anstalten kan se ut.
Klockan 8.00 öppnas cellerna och de intagna har sedan 35 minuter på sig att äta frukost och göra sina morgonrutiner. Efter det går de till respektive sysselsättning som innebär arbete,
5 studier eller behandling. 11.30 är det 30 minuters lunch efter det är det en timmes promenad fram till 13.00. Därefter återgår de intagna till sin sysselsättning fram till strax innan 17.00 då det är kvällsmat. Inlåsning sker vid 20.00. Alla vardagar är uppbyggda på samma sätt men på fredagar är det städning av rummen efter lunch. På helger finns det möjlighet till besök samt att utöva fritidssysselsättning i form av styrketräning eller andra sporter.
2.2 Tidigare forskning
Under 70-talet genomförde Ulla Bondeson forskning på fängelser i Sverige vilket resulterade i boken Fången i fångsamhället (1974). Avhandlingen studerar straffens effekter och återfall samt sociala processer på anstalter. Bondeson har genom kvalitativ och kvantitativ data analyserat socialiseringsprocesser vid ungdomsvårsskola, ungdomsfängelse, fängelse och internering. Resultatet av undersökningen presenterar Bondeson i olika delar, den första handlar om det informella sociala systemet som finns på de olika undersökningsplatserna. Där konstateras att de intagna i stor grad interagerar med varandra och har en mer positiv attityd till varandra än till vårdare och personal. Vidare presenteras negativa och positiva påverkningsprocesser av vistelsen på anstalten och Bondeson behandlar teman som exempelvis psykologiska skador, negativa attityder till arbete och erhållen hjälp. De sista delarna i avhandlingen handlar om politisk inställning, anstaltsdemokrati, anstaltssocialisation samt alternativ till frihetsberövande.
Under åren 2003-2005 genomförde Barbara Pabjan (2005) en undersökning bland 2000 intagna på 17 fängelser i Polen. Forskningen hade som syfte att bland annat specificera de olika sociala relationerna på fängelserna. Pabjans resultat påvisar att när en individ kommer till fängelset genomgår den intagne en process där denne går från att inte känna någon till att interagera med andra intagna och konstatera vilka som besitter likartade egenskaper. Några kriterier som avgör vilka individer man anser sig vara lik på anstalten kan vara ålder, typ av kriminalitet, social bakgrund och ekonomisk status. Pabjan menar att under processen att lära känna andra intagna uppstår olika gruppstrukturer utifrån de kriterier som binder samman de intagna. Vidare påvisar Pabjans undersökning att beroende på hur många beröringspunkter som de intagna har med varandra varierar vänskapsrelationens betydelse.
6 Lena Roxell (2007) har genomfört en intervjustudie för att undersöka hur kontakter och relationer skapas på fängelser samt vilken betydelse dessa har för medbrottslingsskap. I del ett om medbrottslingsskap konstaterar Roxell att det är få personer som blir misstänkta för brott tillsammans med individer som de tidigare suttit i fängelse tillsammans med. I del två om kontakter och relationer mellan de intagna har Roxell bland annat studerat vilka faktorer som har betydelse för den intagnes möjligheter att socialisera sig med andra intagna. Brott, kontaktnät, tillit och tidigare beteende är faktorer som påverkar; men också strafflängden, ålder, droger, utländsk härkomst är enligt Roxells forskning faktorer som är avgörande för vilka man umgås med. Framförallt handlar forskningen om huruvida kontakterna på fängelset bibehålls efter fängelsevistelsen och resultatet påvisar att det är många faktorer som spelar in för om man ska behålla kontakten. Geografiskt avstånd, tid för frisläppning, återfall i brott och tillit är exempel på faktorer som kan göra att en kontakt upprätthålls eller avbryts.
7
3. Teoretiska utgångspunkter
Vi kommer att använda oss av två sociologiska teorier för att tolka och förstå resultatet av vår undersökning, dels Erving Goffman och hans begrepp stigma och totala institutioner; dels Donald Clemmers forskning om fängelse samt de sociologiska begrepp och förklaringsmodeller som han utvecklar för att studera denna sociala miljö.
3.1 Goffman – stigma och totala institutioner
Goffman var professor i antropologi och sociologi vid universiteten i Kalifornien och Pennsylvania (Ritzer 2003:136-144). Under 1950-talet genomförde han fältobservationer vid bland annat psykiatriska sjukhus och fängelser i USA och dessa ligger till grund för de böcker han har skrivit. Böckerna handlar mestadels om människors sociala samspel i olika miljöer och däribland totala institutioner. Goffman är även känd för att ha utvecklat begreppet stigma till ett sociologiskt erkänt begrepp och dessa två delar av hans forskning kommer vi att presentera nedan.
3.1.1 Stigma, normalitet och avvikelse
I Stigma - den avvikandes roll och identitet (2001) diskuterar Goffman vilka beteenden som kan anses avvikande utifrån samhällets normer. Ordet stigma härstammar från grekerna och innebar då ett brännmärke som tillfogats exempelvis kriminella för att de skulle kännas igen och känna skam. Begreppet har nu generaliserats till att beskriva olika upplevelser av avvikelse. Det finns tre huvudkategorier av stigman: fysiska, psykiska och sociala och enligt Goffman har stigmats synlighet en viktig betydelse. Huruvida individen blir inkluderad eller exkluderad beror på vad som anses som normalt samt onormalt i den sociala miljön. För att vinna fullt socialt erkännande bör individen anpassa sig efter de normer som råder i den specifika sociala miljön, annars blir man avvikande eller stigmatiserad (ibid.:11-14). Sociala avvikare samt personer av lägre samhällsklasser blir osäkra på vilket mottagande som väntar dem i den direkta interaktionen med samhället och på så sätt uppmärksammas stigmatiseringen (ibid.:150).
Svensson (2007) förklarar att i varje sammanhang och i varje grupp finns både normalitet och avvikelse. Trots att normen alltid är närvarande är den situationsberoende vilket innebär att de normer som råder i ett sammanhang inte alltid behöver gälla i ett annat (ibid.:19). Det normala
8 definieras genom det avvikande och utan avvikelse blir inte det normala synligt (ibid.:22). I likhet med Svensson menar Goffman (2001:145) att en grupp individer som utmärker sig genom att besitta vissa gemensamma värden och specifika normer kan bli avvikande om de inte rättar sig efter det som majoriteten anser vara normalt. Det normala är speciella förväntningar som man har på olika individer och det är när dessa förväntningar inte levs upp till som det avvikande uppmärksammas (ibid.:14). Avvikandet kan vara uppsåtligt genom att man vill utmärka sig eller på grund av något attribut som individen har och inte kan styra över. Inom den avvikande gruppen kan det också finnas en inomgruppslig avvikare vilket innebär att individen inte bara avviker från samhällets normer utan också avviker från den avvikande gruppens normer. Trots sitt avvikande beteende kan den inomgruppsliga avvikaren tilldelas samma respekt som de fullvärdiga medlemmarna om individen besitter eftersträvansvärda egenskaper (ibid.:146).
3.1.2 Totala institutioner
Goffmans syfte med boken Totala institutioner (2004) var att skildra de intagnas värld och de olika överlevnadsstrategier som finns inom den totala institutionen. En total institution kan definieras som en plats att bo och arbeta på, där ett antal människor i en likartad situation lever ett instängt och formellt liv tillsammans under en längre tid avskurna från samhället, exempelvis fängelser eller mentalsjukhus (Goffman 2004:9). Anledningen till att totala institutioner finns, menar Goffman, är eftersom vissa människor anses vara ett hot mot samhället. Att vara på en institution bryter automatiskt sönder en normal rollindelning eftersom den intagnes isolering från den yttre världen varar dygnet runt och kan pågå i åratal.
Det innebär en rollförlust av den normala rollen som man vanligtvis skulle ha haft vilket Goffman kallar mortifikationsprocess.
På totala institutioner finns det en grundläggande klyfta mellan en stor administrerad grupp, vanligen kallad intagna, och en liten övervakande personal. Intagna bor på institutionen och har en begränsad kontakt med världen utanför anstalten medan personalen i många fall enbart har åtta timmars arbetsdag på anstalten och för övrigt lever ett socialt integrerat liv med världen utanför (ibid.:14-16).
9 Identitetsutrustningen enligt Goffman är personliga tillhörigheter som är utmärkande för individen (ibid.:25-29). Vid intagningen berövas individen sin identitetsutrustning för att hindra de intagna att visa sin bild av sig själv för de andra intagna. Efter intagningen kan somliga rörelser och ställningar uppfattas som förödmjukande och undviks om möjligt. Varje rörelse, tillsägelse eller uppgift som den intagne blir tvungen att utföra kan förödmjuka honom.
En fri individ i samhället har förmåga och möjlighet att behålla betydelsefulla objekt för sig själv - sin kropp, sina omedelbara handlingar, sina tankar och vissa av sina tillhörigheter åtskilda från andra individer. På totala institutioner blir objekten synliga för andra intagna och personal. Under den intagnes inträdesprocedur samlas fakta om individens sociala ställning och tidigare uppträdande vilket antecknas i en dossier som är tillgänglig för personalen.
Genom fakta försöker sedan institutionen förändra den intagnes inre tendenser genom exempelvis bekännelser individuellt eller i grupp. Vid varje sådant tillfälle måste de intagna berätta fakta om sig själva inför nya åhörare. De intagna är även tvungna äta den mat de får sig tilldelad, vare sig de vill eller inte (ibid.).
Enligt Goffman förekommer sekundär anpassning i vissa totala institutioner, vilket innebär att de intagna skapar sig egna handlingsutrymmen för att bevisa att de fortfarande är sig själva och har kontroll över omgivningen. Handlingarna utmanar inte personalen men gör det möjligt för de intagna att ta del av saker som de annars inte skulle ha möjlighet till. Dessa handlingar refererar man till som att exempelvis ”ha kontakter”, ”göra chak”, ”gol” eller
”prassel”. Eftersom de intagna utvecklat vissa regler kan man enligt Goffman förutsätta att det finns en informell social kontroll på anstalten som de anställda inte blir informerade om. De som bryter mot den sekundära anpassningen kan klassificeras som ”tjallare”, ”golbögar” eller
”råttor” medan andra intagna definieras som ”justa killar” (ibid.:46).
3.2 Clemmer – fängelsefiering och klassindelning
En forskare som tidigt forskade kring fängelselivet var Clemmer som var verksam under 1940-talet i USA. Resultatet av hans fängelseforskning presenteras i boken The prison community (1958) som beskriver internernas sociala liv och problematiserar de intagnas återanpassning i samhället. Clemmer fann i sin forskning att det förekommer ett informellt socialt system på anstalter vilket senare också visat skilja sig åt mellan olika anstalter och
10 avdelningar (ibid:111-113). Boken väckte stor uppmärksamhet då Clemmer menade att fängelsevistelsen förde med sig mycket negativa aspekter efter frigivningen vilket också bekräftades omkring 1960-talet.
3.2.1 Fängelsefiering
Clemmer (1958:298-320) använder sig av begreppet prisonization (fängelsefiering) då han förklarar den socialiseringsprocess som de intagna genomgår då de kommer till en ny anstalt eller avdelning. Clemmer och Goffman menar att individen genomgår en process för att bli en del av kollektivet och vid ankomsten till fängelset ska fången klä sig i samma kläder som de andra intagna och man fråntas sina personliga tillhörigheter. Fången blir enligt Clemmer i samma stund av med möjligheten att fatta egna beslut om dagliga vanor, vilket är en del av fängelsefineringen. I fängelset berövas de intagna sin frihet, möjligheter till heterosexuella kontakter och trygghetsförhållanden. Den naturliga reaktionen är då att skydda sig ifrån omgivningens påtryckningar och fångarna tyr sig till varandra. I denna socialiseringsprocess lär sig de intagna att anpassa sig till skrivna och oskrivna regler samt seder, traditioner och slanguttryck enligt den rådande kulturen, vilken enligt Clemmer gör individen fängelsefierad.
Clemmer menar att en fånge inte kan undvika att bli fängelsefierad men beroende på individens personlighet, strafflängden, kontakten med individer utanför fängelset och umgänget inne på anstalten varierar graden av fängelsefiering.
Clemmer menar att när en fånge blivit fängelsefierad förändras individens attityder till det laglydiga samhället. Efter att man anammat den kriminella kulturen är det svårt att bryta det invanda mönstret och fängelser fungerar som ett sätt att knyta nya relationer inom den kriminella världen. Vidare menar han också att fängelser kan ses som en skola för kriminalitet (ibid.).
3.2.2 Grupper och klassindelning bland interner
Begreppet grupp används av Clemmer för att beskriva ett kollektiv eller ett antal personer (ibid.:111-113). Man kan se alla intagna som en fängelsegrupp, precis som man exempelvis kan se alla som bor i samma stad som en grupp personer med bostadsort som den gemensamma nämnaren. Clemmer använder också begreppet grupp för att referera exempelvis till mördare som är en liten grupp individer med en tydlig gemensam nämnare som skiljer dem från de andra i den stora gruppen intagna. Grupp är ett behändigt och
11 passande sätt att kategorisera individer enligt Clemmer och det är därför vi använder begreppet utifrån Clemmers definition.
Clemmer fann i sin forskning att det på anstalter finns tre hierarkiska klasser bland de intagna:
the elite class (överklassen), the middle class (medelklassen) och the hoosier class (underklassen). Vilken klass den intagne hamnar i beror på ett flertal olika faktorer, som det sociala beteendet mot andra intagna och personal på anstalten samt brottsbakgrund etc.
Clemmer konstaterar dock att en individs klassbestämmelse inte är konstant utan måste upprätthållas för att den inte ska förändras till det sämre. Ett sätt att upprätthålla sin klassposition är genom att inte beblanda sig med intagna från en lägre klass än den man själv befinner sig i (Clemmer 1958:107-110).
Clemmers resultat visar att det finns tydliga skillnader mellan de olika klassernas bakgrund och agerande på anstalten. De intagna som tillhör överklassen har i regel lång erfarenhet av kriminalitet och har ofta begått ett grövre brott som lett till längre fängelsestraff. Deras attityd mot personal är oftast lugn men kan också anses vara fientlig vilket gör att de ses som oresonliga. Till den övre klassen hör också de som besitter mycket kunskap. Det som också är utmärkande för den övre klassen är att de inte alltid är medvetna om den tydliga klassindelningen samt att de inte känner någon stor lojalitet gentemot varandra.
Mellanklassen är den största klassen i fängelser och innefattar många olika individer och bakgrunder. Mellanklassen har erfarenhet av kriminalitet men inte i lika stor utsträckning som överklassen vilket gör att de är medvetna om sin klassposition och har respekt för överklassen och föraktar underklassen. Det finns dock undantag i mellanklassen som skulle kunna tillhöra överklassen men som på grund av omständigheter som exempelvis vilket arbete man har, individuella beslut om att ta avstånd från kriminalitet, inte ses som överklass.
Underklassen i sin tur är längst ner i klasshierarkin vilket ofta är en följd av deras brottshistoria eller attityd. Brott som anses oacceptabla, exempelvis sexualbrott, samt tjallare och ostabila individer med exempelvis psykologiska problem återfinns ofta i underklassen.
Gemensamt för de som ingår i underklassen är också att de oftast inte har den fysiska styrkan att försvara sig gentemot andra intagna. Underklassen är ofta springpojkar till överklassen som refererar till dessa som ”big-shot hoosier” (ibid.).
12 3.3 Sammanfattning
Att sitta i fängelse är avvikande från samhällets normer. Med Goffmans och Clemmers teorier och begrepp ska vi beskriva de intagnas relationer och umgänge med varandra. Med hjälp av Goffmans begrepp stigma och avvikelse är syftet att förklara de intagnas position gentemot samhället och varandra. Hans teori om totala institutioner appliceras på fängelset och de intagna liksom Clemmers begrepp fängelsefiering beskriver hur de intagna anpassas och förändras. Även Clemmers klassindelningsteori kommer vi att använda för att förklara de intagnas positioner gentemot varandra utifrån olika faktorer.
13
4. Metod
Detta kapitel inleds med vår metodologiska ansats och varför vi valt att använda oss av kvalitativ metod, sedan följer en diskussion om urval, genomförande samt etiska aspekter.
4.1 Metodologisk ansats och kvalitativ metod
För att besvara våra frågeställningar har vi genomfört intervjuer och använt oss av kvalitativ metod. Genom kvalitativa intervjuer kan man få en empirisk inblick i intervjupersonernas tankar och funderingar om ett specifikt socialt fenomen enlig Kvale (1997:94).
Forskningsintervjun bygger på ett strukturerat samtal med ett tydligt syfte (ibid.:13). Vi valde att använda oss av kvalitativ metod eftersom vi ville ha individernas egna berättelser om interaktioner, samspel, gemenskaper och relationer på anstalten som utgångspunkt för vår undersökning.
Hermeneutik och positivism är två vetenskapliga utgångspunkter för hur man bör bedriva forskning. Positivismen strävar efter absolut kunskap och används oftast vid kvantitativ metod. Vi har en hermeneutisk utgångspunkt vilket innebär att det är viktigt att förstå och tolka resultatet av intervjuerna och intervjuutskrifterna (Thurén 1991:14-18; 45-52). Från början handlade hermeneutiken om att tolka bibeltexter men har utvecklats till att också innefatta diskurser och handlingar (Kvale 1997:49).
Reliabilitet och validitet har fått en viktig position inom den moderna vetenskapen (Thurén 1991:22-23). Reliabilitet innebär tillförlitlighet och undersöker om mätningarna är korrekt gjorda medan validitet är huruvida man undersökt det som är syftet med undersökningen. En hög reliabilitet och validitet mottas oftast med mindre misstro och resultatet anses vara giltigt och välgrundade. Vi anser att vår undersökning har hög validitet eftersom vi under hela arbetet har utgått ifrån vårt syfte och våra frågeställningar. Reliabiliteten i undersökningen kan vara svårtolkad, intervjupersonerna har berättat sina verkligheter och utifrån det anser vi att reliabiliteten är hög. Till följd av undersökningens höga reliabilitet och validitet är undersökningen hållbar och rättvisande.
Vi har främst utgått från ett induktivt förhållningssätt i vår undersökning men har till viss del också berört ett deduktivt förhållningssätt. Redan under intervjuguiderna upprättades teman som följt genom arbetets gång men det är utifrån resultatet av intervjuerna som vi gjort
14 kopplingar till teorier (ibid.:19). Efter att vi samlat in vårt resultat gjorde vi tematiseringar för att kunna tolka och se vilka tendenser som fanns i materialet. Vi valde att utgå ifrån ett empirinära förhållningssätt som enligt Karin Widerberg (2002) är rekommenderat vid kvalitativa undersökningar. Detta förhållningssätt innebär att vi hämtat och utgått ifrån teman i det empiriska materialet och låtit det styra resultat och analys (ibid.:144-145). Teorierna har inte varit styrande för de tematiseringar som vi gjort men har används för att belysa och tolka resultatet.
Steinar Kvale (1997:85) menar att det finns sju stadier i den kvalitativa intervjustudien, dessa har vi använt när vi genomfört undersökningen. Dessa innebär att man först gör en tematisering när man formulerar sitt syfte med studien. Vidare menar Kvale att man ska designa sitt upplägg och planera för undersökningen. Steg tre är att genomföra intervjuer enligt planeringen och steg fyra är att transkribera materialet. Nästa steg är att bearbeta och analysera den data man har samlat in. Verifiering och resultat utgör steg sex vilket innebär att man genom den tidigare genomförda analysen ska hitta vilka resultat som finns i materialet.
Det sjunde och sista steget är att rapportera sin undersökning.
Vi har genomfört sex individuella fokusintervjuer som enligt Jan Trost (2005) innebär att intervjuerna är strukturerade, upplagda kring ett tema och med ett tydligt fokus. Det vanligaste när man genomför intervjuer är enligt Trost att man är en intervjuare och en intervjuad (ibid.:46). När vi genomförde våra individuella intervjuer var vi båda närvarande vid alla tillfällen. Vår uppfattning är att det finns många fördelar med att vara två intervjuare, såsom att vi båda har möjlighet att tolka svaren samt att under intervjun kunna ställa följdfrågor. De nackdelar som Trost menar kan förekomma är att vi som intervjuare har ett maktövertag och därmed har möjlighet att påverka intervjusvaren (ibid.).
Vi har även genomfört en gruppsintervju med tre anställda på anstalten. Enligt Trost är en fördel med gruppintervju att intervjupersonerna kan ta del av varandras idéer och uppslag samt bygga vidare på dessa. Negativt är dock att man inte kan förlita sig på gruppens samtycke då en individ kan följa andras åsikter och gruppen kan samlas kring en åsikt som är
”lämplig” i situationen (ibid.:22-26). Solidaritet och medkänsla är viktigt under alla intervjuer (ibid.:72-73) och därför har vi som intervjuare försökt förstå alla intervjupersonernas tankar och åsikter kring vårt tema.
15 Vid samtliga intervjuer har intervjupersonerna godkänt att intervjun spelats in samt att vi transkriberar materialet. Fördelarna med att spela in intervjuerna är att man kan gå tillbaka till vad som sagts och återigen analysera det samt att man kan lära sig av sina egna misstag.
Genom att använda bandspelare behöver man inte heller anteckna vilket gör att man kan lägga fokus på frågor och svar. Nackdelarna är att det tar tid att lyssna på inspelningarna, att det är svårt att hitta valda delar av resultatet samt att man inte får med intervjupersonernas rörelser och gester. Skriver man dessutom ut materialet går man också miste om tonfallet i svaren (ibid.:53-54).
4.2 Urval
Från början var vårt syfte att genomföra intervjuer med de intagna på anstalten i Halmstad. Vi tog kontakt med en anställd på anstalten och genom telefon och mail framkom att det fanns interesse av att vi skulle genomföra en undersökning. För att intervjua de intagna krävdes dock stora förberedelser samt ett beslut från Kriminalvårdsstyrelsen vilket det inte fanns möjlighet att göra under den begränsade tid som arbetet utfördes på. Dock krävdes inte något beslut för att göra intervjuer med de anställda. Flera anställda på anstalten visade ett intresse och vi valde att genomföra intervjuer med dessa individer. För att även få de intagnas perspektiv tog vi kontakt med KRIS, Kriminellas Revansch I Samhället, och därigenom kom vi i kontakt med intervjupersoner som tidigare har suttit på anstalten i Halmstad. Totalt har vi intervjuat nio individer varav tre från KRIS och sex anställda på anstalten.
4.2.1 KRIS
Vi tog kontakt med KRIS genom att besöka deras föreningslokal i Halmstad. Där pratade vi med två anställda och informerade om vår studie. Genom deras kunskap om övriga medlemmar gjorde de ett urval av intervjupersoner. Som krav hade vi att intervjupersonerna suttit på anstalten i Halmstad samt önskemål om att de inte varit frisläppta så länge. Dessa krav utformades då vi ville att de skulle reflektera över sin tid i fängelset i Halmstad samt att det skulle vara relativt nyligen.
Vi ser många fördelar med att intervjua individer som inte längre sitter i fängelset då vi tror att de har större möjligheter att reflektera över sin tid på anstalten. Att de är medlemmar i KRIS kan innebära att de har en annan inställning till tiden på anstalten samt att de kan uttrycka sig på ett annorlunda sätt än de som inte är medlemmar. Anledningen till att vi tror
16 att de kan uttrycka sig på ett annorlunda sätt är för att de som medlemmar i KRIS försöker återanpassa sig till samhället och följa de normer som råder. Nackdelarna med att de inte sitter på anstalten vid intervjutillfället är att de inte kan reflektera över hur det ser ut på anstalten vid tidpunkten för intervjuerna.
Vi informerade om att vi ville genomföra tre intervjuer och planerade ett datum för genomförandet. Vid detta tillfälle var endast en intervju bokad men då alla intervjupersoner fanns i lokalen skedde de vid samma tillfälle. Anledningen till att vi genomförde tre intervjuer på KRIS var för att vi lät oss styras av antalet intervjuer på anstalten som uppgick till sex stycken. Vi har valt att kalla intervjupersonerna från KRIS för intervjuperson 1-3.
4.2.2 Anstalten i Halmstad
När vi undersökte möjligheterna till att genomföra intervjuer med personal på anstalten i Halmstad etablerade vi en kontakt med en kontaktperson. Under arbetet med frågeställningar och syfte höll vi mail- och telefonkontakt med kontaktperson och informerade om studiens gång. Vår kontaktperson fick ta del av det uppsatssynopsis som utformats och med den informationen som grund skickade kontaktpersonen ut ett mail till alla anställda. Därigenom fick de som önskade medverka visa sitt intresse vilket visade sig vara sju anställda.
Vi valde att genomföra tre individuella intervjuer och en gruppintervju med de resterande tilltänkta fyra intresserade informanterna, vilket sedan endast visade sig vara tre. Vi valde att göra individuella och en gruppintervju för att få alla intresserades åsikter samt för att genom gruppintervjun skapa en diskussion kring ämnet. Vi informerade vår kontaktperson om beslutet och bad om att få göra de individuella intervjuerna med personer som hade olika arbetsuppgifter, ålder, bakgrund etc. De resterande samlade vi i en gruppintervju.
Intervjupersonerna från de anställda är uppdelade i två grupper, intervjuperson 4-6 är de tre intervjupersonerna som intervjuades individuellt och intervjuperson 7-9 är de som intervjuades i grupp.
4.3 Genomförande
Genom våra etablerade kontakter på anstalten och med KRIS planerade vi en tid för intervjuer. Innan intervjutillfällena förberedde vi oss genom att läsa på om fängelser och institutioner samt utforma intervjuguider.
17 4.3.1 KRIS
Under intervjuerna i KRIS lokaler befann vi oss i ett avskilt soffrum. Trost (2005) menar att det är viktigt att välja en intervjuplats som är ostörd, utan åhörare samt att den intervjuade känner sig trygg på platsen vilket var målet med vårt val. Vidare menar han att det finns en fördel med att låta intervjupersonen välja plats då det kan medföra en större trygghet (ibid.:44-45). Vi inledde intervjuerna med en kort presentation av vårt forskningsområde samt informerade om anonymitet, tillgång till den färdiga rapporten samt möjligheten att avbryta eller hoppa över frågor som man av någon anledning inte vill svara på (bilaga 1).
Till intervjuerna hade vi utformat en intervjuguide (bilaga 2). Guiden delade vi upp i tre delar, den första handlade om intervjupersonens liv idag, under uppväxten och vid brottstillfället.
För att få ett bra samtalsklimat inledde vi intervjuerna med frågor om intervjupersonens liv idag. Dessa frågor var mindre relevanta för vår studie men viktiga för relationen mellan intervjupersonen och oss som forskare. Mer relevant var dock frågorna om uppväxt och hur intervjupersonens liv såg ut vid brottstillfället. I den andra delen av intervjuguiden handlade våra frågor om brott och fängelsevistelse för att vi skulle få en inblick i intervjupersonens tidigare kriminella vardag. Den tredje och sista delen behandlade frågor om tiden i fängelset samt umgängeskrets, grupperingar, maktpositioner osv. vilket vad den viktigaste delen för vår studie.
Efter att alla intervjuer genomförts och materialet granskats konstaterade vi att vi saknade viss information om rumslig indelning som framgått av intervjuerna med de anställda men ej av medlemmarna i KRIS. För att ta del av de före detta intagnas tankar kring de missade delarna tog vi åter kontakt med intervjupersonerna och gjorde uppföljningsintervjuer med två av dessa, den tredje var inte anträffbar vid tillfället.
4.3.2 Anstalten i Halmstad
Alla intervjuer med de anställda på anstalten genomfördes på deras arbetsplats eftersom de skedde under arbetstid. På anstalten råder säkerhetsföreskrifter och när vi kom till anstalten fick vi anmäla vilka vi var för att bli insläppta på området. Inne i anstaltsbyggnaden träffade vi vår kontaktperson och vi visades till ett besöksrum där intervjuerna genomfördes. Innan alla intervjuer genomfördes informerade vi om anonymitet, tillgång till den färdiga rapporten och möjligheten att neka till att svara på en fråga eller avbryta intervjun (bilaga 1).
18 Vi inledde med att genomföra tre individuella intervjuer. Intervjuguiden till dessa intervjuer var indelad i två delar, den första handlade om individens arbetsplats, arbetsuppgifter och kontakten med de intagna, denna del av intervjuguiden gav oss en förförståelse för individens utgångspunkt. Del två handlade om de intagnas relationer med varandra och innehöll de viktigaste frågorna för vår undersökning. Även begrepp som makt och gäng var utgångspunkter i intervjuguiden (bilaga 3).
Gruppintervjun inleddes med att de tre informanterna fick berätta kort om sig själv, sin arbetsplats och sina arbetsuppgifter. Sedan följde del två av intervjuguiden som syftade till att lyfta frågor kring sammanhållning och umgängeskretsar mellan de intagna (bilaga 4).
4.4 Etiska aspekter
Enligt Kvale (1997) finns det tre etiska riktlinjer då man genomför forskning om människor.
Dessa är informerat samtycke, konfidentialitet och konsekvenser. Informerat samtycke innebär att man informerar intervjupersonerna om undersökningens syfte och upplägg samt om de risker och fördelar som finns med att medverka i undersökningen. Samtycket innebär också att deltagandet är frivilligt samt att vi som forskare informerat om intervjupersonernas möjligheter till att dra sig ur undersökningen. Vidare ingår i det informerade samtycket att vi som forskare ska avgöra hur mycket information som ska ges till intervjupersonerna samt när denna information ska ges (ibid.:107-108). När vi genomförde intervjuerna informerade vi om vilka rättigheter intervjupersonerna hade samt valda delar av vårt syfte som vi ansåg var nödvändiga för intervjupersonerna att ta del av. Vid intervjuerna med anställda på anstalten framkom att de genom vår kontaktperson redan tagit del av vår synopsis vilket innebar att de redan innan intervjutillfället var informerade om vår undersökning.
Konfidentialitet betyder att man avidentifierar intervjupersonerna för att skydda deras integritet (ibid.:109-110). Vi har anonymiserat alla informanter och valt att inte redovisa svar som kan avslöja deras identitet. Vi informerade om att intervjuerna kommer att behandlas konfidentiellt samt att intervjuutskrifterna endast kom att läsas av oss. För att minska sannolikheten att intervjupersonerna identifieras och för att skydda deras integritet har vi valt att inte ingående beskriva individerna.
19 Konsekvenser innebär att man bör fundera över de konsekvenser som forskningen kan innebära för både intervjupersonerna och andra som kan ta del av resultatet (ibid.:110-111).
De konsekvenser som vi menade att forskningen kunde få var endast positiva och resultera i att sprida information om umgänge och interaktioner på anstalten.
20
5. Resultat
Vi har valt att dela upp resultatet i två delar. Först presenterar vi resultatet av de intervjuer som vi genomfört med intervjupersoner som har suttit på anstalten i Halmstad, sedan presenterar vi resultatet av de intervjuer som genomfördes med personal på anstalten.
5.1 Intervjuer med före detta intagna på anstalten
Denna resultatdel är indelad i tre underrubriker och den inleds med information om de före detta intagnas bakgrund. Nästa del kallar vi för umgänge och grupperingar och där tar vi upp teman som rör varför de intagna umgås med varandra, grupperingar på anstalten samt beteende och normer. Underrubrik tre är makt, hierarki och status.
5.1.1 De före detta intagnas bakgrund
Alla tre intervjupersoner berättar om en liknande kriminell bakgrund. Gemensamt för alla var bland annat att de beslutat att ta sig ifrån det kriminella livet. Av den anledningen hade de kommit i kontakt med KRIS antingen genom att de själva tagit initiativet eller blivit uppsökta.
Intervjupersonerna har begått liknande brott, som misshandel, stöld och narkotikabrott vilket lett till att de alla suttit i fängelse vid ett flertal tillfällen. De har avtjänat flera straff på anstalten i Halmstad men också på andra orter i Sverige eller i häkte. Strafflängden har varierat mellan tre månader och upp till 1,5 år. De tre före detta intagna har alla svensketnisk kulturell bakgrund och har växt upp i arbetarklassfamiljer. De har grundskoleutbildning men ingen gymnasieutbildning. Det som skiljer intervjupersonerna åt är deras ålder som varierar från knappa 30 till dryga 40 år.
5.1.2 Umgänge och grupperingar på anstalten
Alla tre intervjupersoner berättade om att de vid de flesta av sina anstaltsvistelser kände någon av de övriga intagna genom tidigare brott, umgängeskretsar eller fängelsevistelser, men det behöver inte alltid vara så.
Det är inte alltid jag har känt någon när jag har kommit in heller men man går där en vecka och ligger lågt, en vecka eller så. Sen märker man vilka det är som man kan umgås med eller så. (IP 1)
21 Inne på anstalten hade intervjupersonerna olika anledningar till vilka de sökte upp och umgicks med. IP 1 refererade till att de hade roligt tillsammans medan IP 2 hänvisade till att de hade liknande värderingar. IP 3 menade att han på fängelset umgicks med de som kunde underlätta för framtida brott:
Det är som en anställning. När man kommer in på kåken första gången och de undrar vad man gör och vad man har sysslat med, och sen så knyter man en kontakt och så säger dom; jaha jag kan hjälpa dig. Om du hjälper mig så hjälper jag dig.
Alla tre intervjupersoner menar att det finns grupperingar på anstalten i Halmstad. Intagna går samman och umgås med varandra av olika anledningar.
Det blir liksom en sån bisarr miljö och olika situationer så att människor söker sig till varandra för att underlätta sin vardag. (IP 2)
Särskilt intressant enligt oss var att alla intervjupersoner ansåg att den mest betydelsefulla faktorn till varför man umgås är utifrån vilket brott de intagna har begått. Att ha begått ett mord inger respekt vilket innebär att man har större möjligheter att välja vilka man vill umgås med på anstalten. Vidare menar de före detta intagna att ekonomibrottslingar håller sig för sig själva då de inte är riktiga brottslingar.
De flesta som sitter på anstalten har ju samma bakgrund, alltså kriminella livsstilar... om det kommer in någon snubbe som kommer in för eko brott eller något sånt.., som inte har varit på droger och så... De kunde jag inte identifiera mig med riktigt lika bra… De är ju ändå vanliga människor i mina ögon. Om man nu kan säga vanliga? (IP 2)
En annan kategori med brottslingar som skiljer sig från andra är de som begått sexualbrott enligt intervjupersonerna. Sexualbrottet är inte accepterat eller respekterat bland andra kriminella och av den anledningen placeras dessa brottslingar på en avskild anstalt.
Alltså så länge inte någon har gjort ett brott som jag är emot mina värderingar liksom så kan jag umgås med honom om vi passar som personer… Dem brukar blanda alla brott förutom då sexualbrott. Dom sätter man för sig själva! (IP 2)
Intervjupersonerna konstaterar att brottets art har betydelse för vilken påföljd man får vilket också har betydelse för vilka man umgås med. Enligt IP 3 finns det en avundsjuka mellan de som har ett längre straff och de som kommer in i fängelset under en kortare tid, dvs. att
22 tidsfaktorn har en viktig betydelse. Som långtidsdömd menar han att man ogillar de som kommer till anstalten under en kortare tid. IP 2 menar dock att det finns flera anledningar till att söka upp de som bara ska vara på fängelset under en kortare tid eftersom man kan ha mycket gemensamt.
Alla före detta intagna menar att förutom brottet och strafflängden så spelar även drogmissbruket roll för vilka man umgås med. Att man missbrukar eller har missbrukat droger innebär att man har gemensamma behov men även vilken typ av drog kan ha betydelse för umgänget.
Tillexempel om två personer har gått på amfetamin så kan de söka sig tillsammans för att de har det gemensamt. (IP 2)
En annan anledning till varför man umgås med varandra kan vara till följd av fängelsevillkor som exempelvis rumslig indelning. På normalavdelningen på anstalten i Halmstad finns det två våningar som de intagna bor på. Generellt sett kan man säga att på nedre våningen, A- botten, bor de som sitter inne under en kortare period medan de på andra våningen, B-botten, är dömda till ett längre straff. IP 1 och IP 3 menar att beroende på vilken våning man bor på umgås man med olika personer. Intervjupersonerna påpekar också att man får söka sig till den övre våningen och att det är personalen som avgör vem som får bo i vilken cell.
Där uppe är väl långtid och där nere är det korttid… Så, det är oftast lugnare där uppe på B- botten… Så det är ett annat tankesätt. Det är lugnare, så det är inget bråk och skrik så där på morgonen. Alla respekterar varandra. Det är ju lätt att man ballar ur… om någon och skriker och så, någon förstagångare kanske. (IP 3)
Beteendet som man uppvisar på anstalten spelar också roll för vilka man umgås med.
Ja, alltså det blir ett spel och folk tar på sig olika roller som dem egentligen inte har och jag var så trött på allt det och allt skitsnack där inne. Snack om droger och kriminalitet … (IP 2)
IP 2 beskriver också att de intagna väljer att agera utifrån de skrivna och oskrivna regler och normer som gäller på anstalten:
23
Det är ungefär samma moral och värderingar som det är ute när man missbrukar. Och det känner man till. Det är bara lite nytt och osäkert första gången… Alltså jag vet ju hur jag ska fixa mig på en anstalt liksom och så det blir ett spel. Även om jag liksom hade bestämt mig för att lämna det livet så visste jag ändå hur jag skulle bete mig för att ingen skulle trampa på mig.
IP 2 menar att det kan skapa oroligheter om en intagen inte sköter sig genom att exempelvis inte diska eller om någon ”svinar”. Vidare beskriver IP 1 att det beteende som är mindre accepterat på anstalten är att tjalla på någon. Det innebär att man utesluts från gruppen och i många fall blir omplacerad till en annan anstalt för att inte bli misshandlad.
Så länge man inte har goolat någon så är det ingen fara. (IP 1)
När intervjupersonerna berättade om vilka faktorer som spelar roll för vilka man umgås med var det vissa saker som spontant inte togs upp; ålder, etnicitet, bakgrund, utbildning samt huruvida man har erkänt sitt brott eller inte. När vi frågade om faktorernas betydelse svarade de före detta intagna att de inte spelar någon roll för vilka man umgås med.
5.1.3 Makt, hierarki och status
När man sitter inne på anstalten känner man sig rätt maktlös enligt IP 2. Första gången är värst men det är bara att acceptera och anpassa sig:
Där inne är alla lika alla går i samma kläder och man är där under samma förutsättningar...
Trots den delade maktlösheten menar alla tre intervjupersoner att det finns maktpositioner mellan de intagna och mellan de olika grupperingarna på anstalten. Grupperingar finns alltid på anstalter enligt alla intervjupersoner och för att en individ ska få makt behöver de ansluta sig till någon grupp.
Ja, det finns grupperingar. Det är ett sätt för människor att säkra sig själva och sina krisställningar för att de inte ska råka illa ut. Alltså är det någon som känner sig rädd och osäker och inte fixar det riktigt att vara där inne då drar dem sig till grupperingar. För att ingen ska trampa på dem. (IP 2)
IP 3 menar att dessa positioner grundar sig i vilket brott man begått samt våld och hot om våld. Vidare menar han också att grupperingarna endast syns vid bråk och att det är då som man verkligen ser vem som tillhör vilka grupperingar:
24
Man märker det på sammanhållningen och om det hettar till mellan några så är det alltid någon som stödjer upp bakom dom personerna då. Så, om man inte vet vem som står bakom en innan, så får man reda på det ganska fort.
De som har mest makt är de som har begått mord och sitter inne på ett långt straff. En viss makt har också de som begått ekonomiska brott eftersom de besitter kunskap och erfarenhet som de övriga intagna inte gör. Dessa brottslingar blir ofta till följd av sin kunskap valda till förtroenderådet vilket innebär att de har makt enligt IP 1. Han menar också att medlemmar i gäng samt ”kända” individer som exempelvis begått ett uppmärksammat brott får mycket makt:
Klart man får en viss makt om folk vet vem man är och så och om man vet vad han har gjort. Sen finns det ju alltid folk som vill sätta sig emot honom med.
IP 1 berättar att man kan ha olika arbeten på anstalten. Att arbeta i köket eller som städare är ett förtroendejobb som innebär att man får mer betalt:
Det är ju köket och städjobbet som är förtroendejobb, så då får man mer pengar. Det är plitarna som bestämmer om man får jobbet. Det beror på hur man sköter sig.
Vart man arbetar samt på vilken våning man bor på kan ha betydelse för hur mycket makt och status man får av de övriga intagna. De som bor på B-botten har mer makt och status än de som bor på A-botten. Enligt IP 3 är det också olika statusframkallande beroende på hur långt straffet är.
5.2 Intervjuer med anställda på anstalten
Denna del av resultatet är också indelad i tre delar, den första handlar om de anställdas arbetsuppgifter. Nästa del rör umgänge och grupperingar och inleds med en förklaring av vilka möjligheter som finns för de intagna att umgås med varandra; sedan följer en diskussion om grupperingar bland de intagna samt varför de umgås med varandra. Attityder och beteende behandlas också som en del av umgänge och grupperingar. Den tredje och sista delen handlar om makt, hierarki och status.
25 5.2.1 Anställdas arbetsuppgifter
Gemensamt för alla anställda är att de arbetat inom kriminalvården under ett flertal år. Genom deras arbetsuppgifter möter de intagna i olika situationer. Alla intervjupersonerna arbetar som kriminalvårdare vilket innebär att deras arbetsuppgifter är att upprätthålla ordning och säkerhet, genomföra visitationer, bevaka permissioner, arbeta med behandlingsprogram samt tillsammans med de intagna planera tiden i fängelset och frigivningen. Arbetsuppgifterna varierar och några av intervjupersonerna fungerar även som vakthavande befäl, kontaktperson eller har andra kompletterande arbetsuppgifter.
5.2.2 Umgänge och grupperingar på anstalten
Alla sex anställda menar att det finns stora möjligheter för de intagna att umgås med varandra.
IP 5 säger att de intagna umgås med varandra då de spelar fotboll, biljard eller kort samt att de flesta gillar att träna och därmed umgås de med varandra på gymmet. Några av intervjupersonerna påpekar att det finns en behandlingsavdelning och en normalavdelning samt att dessa är avskiljda från varandra. Intagna mellan de olika avdelningarna har inte möjlighet att umgås med varandra eftersom de som genomgår en behandling inte ska komma i kontakt med individer eller preparat som kan göra att de misslyckas med sina framsteg enligt IP 6. IP 7 menar att alla på normalavdelningen har möjlighet att umgås med alla andra intagna men det finns individer som inte går ihop och som måste skiljas från gruppen:
Vi har klienter som inte klarar av att umgås med alla, det förekommer också att dom inte sköter sig när de umgås med varandra och får skiljas från gruppen. Men generellt kan de intagna umgås med varandra. De har i och för sig en begränsad yta, men ändå.
Alla anställda menar att det finns grupperingar på anstalten men de kan dock se ut på olika sätt och ha olika utgångspunkter. Enligt IP 5 kan grupperingarna uppstå tillföljd av om man är missbrukare, svensk, invandrare eller har samma etnisk bakgrund.
Ibland är det positivt och ibland är det negativt men olika grupperingar finns nästan alltid. Sen kan de ha olika utgångspunkter. De kan bottna i etnisk bakgrund, de kan bottna i geografisk sammanhållning och de kan delvis gå in i varandra ibland. När det fungerar som bäst så spelar det inte så stor roll, men när det blir konflikter så kan det vara avgörande. (IP 7)
Brott och strafflängd har betydelse för vilka man umgås med enligt alla anställda. IP 5 påpekar att brottets art spelar roll för vilken påföljd man får och att ju grövre brott desto
26 längre straff får man. De intagna som begått grövre brott får oftast mer respekt från de andra intagna och har därmed större möjligheter att välja vilka de vill umgås med enligt alla anställda. Att ha begått ett ekonomibrott skiljer sig från övriga brott då dessa individer ofta besitter en kunskap och utbildning som andra brottslingar inte gör.
De menar på att man bara har fifflat med papper och är ingen fara för samhället, så man är hederlig på det sättet menar de. (IP 6)
Kvinnomisshandel är ett brott som ses som annorlunda av de övriga intagna och de får inte någon respekt för det brott de har begått utan utesluts från gruppen enligt IP 4:
De klassificerar i vilka fack man kommer in. Om man inte kommer in i deras fack då är du antingen respekterad eller lägre ner. Mord är det första man får respekt för. Sen har de respekt för ekonomiska brottslingar… När man tillhör en grupp så skapas det respekt. Den här respekten kommer inte naturligt av sig själv utan på något vis hör det till… en grupp eller ett gäng terroriserar de andra.
IP 6 menar att det är personens tidigare erfarenheter och umgänge på utsidan som spelar roll för vilka de intagna umgås med på anstalten. Även ålder spelar roll, yngre killar vill vara med yngre och de äldre som har mer erfarenhet vill vara för sig själva. De yngre visar oftast respekt för de äldre. Att ha missbrukat samma typ av drog kan innebära att de intagna har liknande tidigare erfarenheter vilket gör att de drar sig till varandra inne på anstalten enligt IP 4 och IP 5.
Många är så kallade stamkunder, äldre missbrukare som kommer in ständigt… Det börjar förändras lite nu… Innan var det bara missbrukare som var här, och nu är det lite annat. Det är mer skillnad på deras bakgrund nu än vad det var förr. (IP 5)
IP 7 menar att det också kan ha betydelse från vilken stad man kommer ifrån och att de kan gå samman till en grupp som umgås till följd av det:
Ja, ibland har vi göteborgare som känner varandra, och så har vi skåningar som känner varandra.
Flera av intervjupersonerna berättar om att byggnaden som de intagna bor i är uppdelad i två våningar kallade A- och B-botten.
27
A-avdelningen ligger på bottenplan där det springer unga tuppar som är korttidsdömda och är mycket mer högljudda och för mer väsen. De förstår inte riktigt reglerna och koderna som finns.
Hur man ska bete sig mot personal och andra saker… På B-avdelningen sitter de långtidsdömda, och det ligger på övre våningen, och där är det mycket tystare och lugnare. Eftersom de är långtidsdömda så vill de inte ha någon som ska sitta inne två månader eller så. (IP 4)
Faktorer som utbildning, bostad och pengar utanför anstalten har enligt en eller ett par anställda en viss betydelse för vilka man umgås med medan andra menar att det inte spelar någon roll alls. Alla anställda som vi intervjuat menar att det inte har någon betydelse om de intagna har erkänt sitt brott eller inte eftersom alla intagna enligt de själva är oskyldiga.
Enligt IP 6 väljer de intagna att berätta om det som de själva vill för att upprätthålla sin position på anstalten:
De berättar ju bara det de vill berätta… Det är ju hur mycket man själv väljer att berätta för de övriga intagna. Och om de väljer att berätta om sig själva så har dom kommit in i en viss grupp och känner en viss trygghet.
Om man har ett avvikande beteende så förflyttas den intagne för att inte bli misshandlad eller råka illa ut. Ett avvikande beteende kan vara att man håller sig undan och aldrig är med de andra intagna vilket lätt blir misstänksamt enligt IP 5 Man kan lägga märke till det avvikande beteendet via hur de intagna interagerar med både personal och övriga intagna samt om de exempelvis äter sina måltider eller ej.
En del är avvikande och blir de för avvikande så kan man inte ha kvar dem, för att då får de problem med de övriga intagna... Man kan alltså inte fly från en konflikt. Man kommer alltid ikapp den. (IP 7)
IP 7 menar att attityden hos de intagna varierar och att de i personalen mestadels uppmärksammar de som är tongivande. Inne på anstalten har man ingen möjlighet att fly från en konflikt och som intagen använder man sig då av en överlevnadsstrategi för att undvika dessa konflikter enligt IP 8. Han menar också att det kan vara händelser utanför anstalten som påverkar de intagnas beteende. Det kan hända att någon får reda på att dennes flickvän har varit otrogen men då kan han inte göra något eller prata med henne.
28 Under tiden i fängelset blir de intagna institutionaliserade vilket också påverkar deras sätt att umgås med varandra enligt IP 4. Han menar att de intagna blir vana vid att någon annan strukturerar deras vardag, exempelvis väntar de på att någon anställd låser upp dörrarna åt dem. När de intagna blivit frisläppta har de svårt att anpassa sig till samhället igen enligt IP 8.
Inne på anstalten har de fått en struktur över livet som de själva inte har bestämt över, och när de sedan ska klara sig själva ute så fungerar det inte och de kommer snart tillbaka säger IP 8.
5.2.3 Makt, hierarki och status
Under gruppintervjun diskuterades även att vissa intagna anser sig vara lite finare än andra när det gäller vissa brott. Brottet som man begått kan inge status som exempelvis mord som är det mest statusframkallande enligt alla anställd på anstalten. De intagna ska inte genom handlingar, exempelvis brottsutredningar och förundersökningar, kunna bevisa vilket brott de har begått för de andra intagna. Eftersom vissa brott är ”statusbrott” enligt IP 8 och IP 9, är det viktigt att de intagna inte kan hävda sig genom att bevisa det grova begångna brottet
Vi har ju de som anser sig själva vara lite finare när det gäller vissa brottsligheter… Ju grövre brott ger ju högre status. (IP 9)
Alla intervjupersoner menar att det är våldet som härskar på anstalten. Det är den viktigaste faktorn till att man får makt men även andra omständigheter spelar roll. De som begått ekonomibrott visas respekt eftersom de andra intagna känner sig beroende av deras kunskap.
Tiden för hur länge man sitter inne på anstalten spelar roll för vilken statusposition man får enligt IP 4, IP 5 och IP 6. Beroende på hur länge man sitter inne på anstalten bor man på olika avdelningar och det innebär olika maktpositioner enligt IP 7. När det gäller makt mellan de olika avdelningarna så finns det oskrivna regler om vart man får vistas eller inte. Bor man på A-botten han man ingen möjlighet att vistas på B-botten såvida man inte fått ”tillåtelse” av de intagna som bor på B-botten.
A kan inte gå upp och sätta sig där uppe förrän B har gett tillåtelse till det. Det går knappast, det finns inget skrivet men det är ju så det fungerar. Men de på B kan gå ner och sätta sig när de vill och så. (IP 5)
