DEC I detta nummer

Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.

Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.

Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.

All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.

Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28

TIDSKRIFT FÖR GÖTEB

I detta nummer

redogör landshövding P

N

för ungdomsvårdsskoleutredningens riktlinjer och vad nya lagen mot ung­

domsfängelse betytt för dess arbete.

Kungstorgsgänget ställs i nytt ljus av A

O

, S

L

och R

B

.

Om rottingen i England berättar K

-E

G

och ansva­

rige utgivaren bemöter AT.

Ettåringen Vi alla får kritik.

N ^r Ö

DEC. 1952

1

;

UTGIVEN AV:

GÖTEBORGSUNGDOMENS SAMARBETSORGANISATION

OCH

CENTRALKOMMITTÉN FÖR UNGDOMSRÅDEN

HOLGER OIJENS:

et

Den sjungande kvinnan i Guernica hon som gick havande med

barnet som skulle döpts till Jesus

Gaskammarens gråtande Maria judekvinnan med sin

nyfödde på armen

Alla mödrar i Blitzens Westend Eastend Lidice Dunkerque eller Betlehem

Alla ni vars ögon ris tats blodiga av saknadens och sorgens nålar alla ni med utsläckt glädje och flyende himlar i bröstet — för er

tänder jag helgens ljus för att de ska speglas ett efter ett

i barnaögon

blanka av framtid och outsägliga löften.

TIDSKRIFT FÖR GÖTEBORGS UNGDOMSLEDARE

REDAKTÖR: MARIANNE LINDSTRÖM ADRESS: UNGDOMSBYRÂN

_ Ö. HAMNGATAN 28 • GÖTEBORG • TELEFON 170020 ANSV. UTG.Î ANDERS SUNDVALL pren.-prisKR. 4:- • POSTGIRO49118

ERIC LINDGRENS BOKTRYCKERI,GÖTEBORG I952

Bilaga medföljer.

Per Nyström: FÄNGELSEFÖRBUDET HJÄLPER OSS FRAMÅT

Den tredje december i år är ett viktigt datum i ungdomsvårdens historia.

Då beslöt riksdagen att det skall bli praktiskt taget omöjligt att döma ungdomar under 18 år till fängelse. Regeringen har i sin hand att bestämma när den nya lagen skall träda i kraft. Tidpunkten blir beroende på när ungdomsvårdsskolorna har resurser att ta emot även det nya klientelet.

Upprustningen planeras som bäst av ungdomsvårdsskoleutredningen, där landshövding Per Nyström är ordförande. Han ger härnedan utredningens syn på lagbeslutet och avslöjar efter vilka riktlinjer utbyggnaden skall ske. Lagens närmare innebörd och dess historia får ni veta i den följande artikeln.

För oss är det mycket väsentligt att lagen fixerats, säger landshövding Per Nyström. Det har sina konsekvenser för vårt arbete i ungdomsvårdsskole­

utredningen. Nu har vi fått klara rikt­

linjer för framtiden. I själva verket gjordes vår femårsplan för utbyggnad av landets ungdomsvårdsskolor upp med tanke på den nya lagen. Vi var själva med om att utforma lagförsla­

get. Så vi är verkligen glada att riks­

dagens beslut blev positivt.

Nu finns det inte längre någon tvekan om att ungdomsvårdsskolornaskall ta hand om så gott som hela skaran av unga lag­ överträdare under 18 år. För att kunna klara den uppgiften måste skolorna byggas ut och rustas upp. Det är en tvingande nödvändighet.

I höst har utredningen kommit att stå inför ett viktigt ställningstagande som just berör den nya lagen. Skall vi bygga ett till

»Roxtuna», men för ungdomar under 18 år? Det beslutade Roxtuna i Östergötland är nämligen en anstalt för ungdomsfängelse­

klientelet över 18 år. Ellerskall vi använda tillgängliga medel för att rusta upp de gamla skolorna?

Vi valde den senare utvägen!

Ännu ett »Roxtuna» skulle nämligenbli en mycket dyr affär, påpekar landshöv­

dingen. Räknar vi med de medel vi rim­ ligtvis skall få disponera för ombyggnads-

planen skulle det inte bli nog pengar över för att göra detsom finns funktionsdugligt.

De nuvarande skolorna skulle få dras med sin gamla lokalbrist och personalbrist. Be­ hovet av både fler lokaler och mer personal har länge varit skriande. Visserligen är ungdomsvårdsskolorna bland våra bäst skötta statliga institutioner — oftast med en levande, livfull personalmiljö. Men det hindrar inte att en genomgående upprust­ ning behövs.

För det första måste varje skola brytas ner i småförläggningar för att kunna möta behovet av differentiering. Bland annat be­ hövs specialavdelningar för anstaltsbesvär- ligt klientel — detblir demindre lokala er­

sättningarna för ettcentralt »nyttRoxtuna».

Just nu håller vi till exempel på att bygga om Sundbo i Västmanland, som består av två förläggningar. De skall ersättas av fyra mindre förläggningar, därav en specialavdelning, för samma klientel.

För det andra och den linjen är minst lika betydelsefull, så behövs mer personal för fritidssysselsättningen av de unga. Brist på företagsamhet lider kanske inte dessa tilltagsna ungdomar av, men det är inte den rätta sortens företagsamhet. De måste hållas igång även på fritid. Det är alltid under den de rymmer! Härom söndagen besökte jag för övrigt en ungdomsvårds­ skola och det var inte svårt att se hur be-

svärligtungdomarna hade att ta sigigenom den långa söndagseftermiddagen. Man kan i all stillhet jämföra med sina egna barn.

Alltihop skallgenomföras i fem utbygg- nadsetapper, där byggnadskostnaderna be­ löper sig på 14,8 miljoner. Därav kommer dock enbart på personalbostäder 9,3 miljo­ ner. För nästa budgetår upptar förslaget bland annat byggande av specialavdelningar på Forsane, Lövsta ochMargretelund. Hur mycket kmt tar upp av våra förslag kom­ mer ju att ge sig i statsverkspropositionen.

Vårt slutbetänkande beräknas bli klart un­

der 1953.

För övrigt håller just nu en av våra experter, Socialinstitutets rektor i Lund, Paul Lindblom, på att skriva en populär bok om ungdomsvårds­ skolorna, och hur vi tänker oss lös­

ningen av problemen. Det är mycket allmänheten funderar över på det här området. Boken har en uppgiftatt fylla.

för» det första

.. . skall vi intressera skolungdomar för att bli spelmän,.så det fina yrket inte dörut,berättar ord­ föranden i Göte­

borgs distrikt av Svenska Ungdoms­

ringen för Bygde­ kultur, Con Sten- holm. Man tänker skickaut upproptill skolorna och sättaigång med undervisning i folkmusik. Men den stora händelsen i göteborgsfolkdansarnas tillvaro nästa år är att möjligen en grupp sydafrikaner kommer hit för att dansa, fast inte sin hemtrakts vilda rytmer, utan vanlig blond och takt­

fast folkdans av svenskt märke. Derasledare har en gång lärt sig den konsten på Nääs.

Vingåkersdansen framförd av sydafrikaner måtte vara en egendomlig syn!

Det finns åtta föreningar med 55 o med­ lemmar i göteborgsdistriktet. Fem av dem kvällsövarmåndag—fredag på Sveagatan13.

Con Stenholm

De två nya paragraferna

Av soc. stud.

GÖSTA LANNEMYR

Den 3 december 1952 antog riksdagenenlag med vissa bestämmelser om påföljd för brott av underårig, vilken säkerligen kommeratt bli epokgörande,då det gäller vår lagstiftningmot unga lagöverträdare. Åven om den är mycket kort, denharendasttvå paragrafer, berör den dock på ett revolutionerande sätt vissa delar av vår strafflagstiftning.

Vad lagens innehåll beträffar stadgas i första paragrafen att om den brottslige är i lämplig ålder för skyddsuppfostran bör domstolen inte döma tillfängelseeller straff­

arbete. I stället skall barnavårdsnämnden hörasvarefter den brottslige böröverlämnas till nämnden. Är den unge elev på ung­

domsvårdsskola ärdet däremot skolans sty­ relse som skall höras.

Genomatt det i denna paragraficke sti­ puleras någon bestämdåldersgräns kommer den att gälla för alla som kan omhänder­

tagas förskyddsuppfostran, alltså för ung­

dom upp till 21 år.

Andraparagrafen innehåller den bestäm­ melsen, att den, som ej fyllt 18 år, icke må dömas till fängelse, straffarbete eller för­

varing, om icke särskilda skäl föreligger.

Strafflagberedningen, som utarbetat för­

slaget till den nu antagna lagen, har icke närmare preciserat vilka skäl, som skulle motivera att döma till frihetsstraff. Den har

nöjt sig med att förklara, att som sådant särskilt skäl kan icke accepteras åsikten, att frihetsstraff skulle vara bättre ägnad än skyddsuppfostran att avskräcka andra ung­

domar från att begå liknande brott. Den anserdock,att,sålängebarnavårdensaknar resurser för omhändertagande av de farli­ gaste unga brottslingarna, det tyvärr i en­

staka fall kan visa signödvändigtattunder­ kasta dem fängsligt förvar till förekom­

mande av fortsatt brottslighet.

Den av riksdagen antagna lagen innebär alltså icke att straffmyndighetsåldern höj es till 18 år. Den står fortfarande kvar vid

i$ år, men den praktiska tillämpningen av vår strafflagstiftning skall inte annat än i extrema undantagsfall omfatta ungdom un­

der 18 år.

Kritiken mot förslaget riktar sig främst emot att domstolen blir bunden vid ett ad­ ministrativt organ, barnavårdsnämnden, och attdetta förfaringssätt kan sätta rättssäker­

heten ifara.

För att undvika missförstånd bör kanske påpekas, att trots att 15 år är straffmyndig­ hetsålder det ärmycket sällan vi redan före den nya lagen placerat 15— 16-åringar på fängelse. Sedan långtid tillbaka har prövats

TONÅRSKLUBBEN

Pristävlingen om bra sysselsätt­ ningar för tonåringar blir förlängd, eftersom så få bidrag kommit in. Till januarinumret hoppas red. att några fler ungdomsledare försökt erinra sig vilka uppslag som slagit bäst. Från Sveagatans gäng har kommit ett ori­ ginellt bidrag, men vi hoppas det skall få konkurrens. En weekend på Idrottsgården var första pris och adressen är Tonårsklubben, Ung- domsbyrån, östra Hamngatan 28, Göteborg.

Samla er till den 20 januari!

olika behandlingsformer för ungdom som begått brott. Den första särskilda behand­ lingsformen för dessa var tvångsuppfostran, som infördes år 1902. Genom 1924 års barnavårdslag blev det möjligt att omhän­

dertaga unga lagöverträdare för skydds­ uppfostran. Under senare tid har 1939 års lag omvillkorlig dom och 1944 års lag om eftergift av åtal mot vissa underåriga gett domstolarnastörre möjligheter att välja den mest lämpliga reaktionsformen.

Dessa nya lagar resulterade i att dom­

stolarna i allt större utsträckning frångick att döma till tvångsuppfostran. Den unge lagöverträdaren överlämnades istället till barnavårdsnämnden för att omhändertagas för skyddsuppfostran. Som en följd av denna utveckling avskaffades år 1947 lagen om tvångsuppfostran. Man hyste dock far­ hågor för att domstolarna i avsaknad av denna lag skulle döma till fängelse. För att tillse att så icke blev fallet uppdrogs åt riksåklagaren (RÅ) att följa dessa mål och ansvara för att det i tveksamma fall blev prövning i högre instans, om någon, som icke fyllt 18 år, dömts till ovillkorligt fri­ hetsstraff.

Hösten 1951 överlämnade RÅ en skri­

velse till K. M:t vari hanredogjorde för det aktuella läget angående behandlingen av unga lagöverträdare.

Han påpekade att år 1947 dömdes endast 6 ungdomarunder 18 år till ovillkorligt fri­ hetsstraff, men att antalet sedan stigit för varje år ochvar år 1950 uppe i 32 stycken.

För att sökaförhindra den utvecklingstenden­

sen att ungdomar domes till fängelse, överkla­ gade 15Å en dom om ovillkorligt frihetsstraff, som Stockholms rådhusrätt meddelat tre yng­

lingar i 16 — 17-årsåldern.

Såväl Svea hovrätt som Högsta Dom­

stolen stadfäste dock rådhusrättens dom.

Då Högsta Domstolens utslag ansågs pre- judicerande, hävdade RÅ i sin ovannämnda skrivelse, att det borde stiftas en lag vari skullestadgas att den som ej fyllt 18 år icke måtte dömas till ovillkorligt frihetsstraff.

Svaret på denna RÅ:s hemställan kan sägas varaden lag, som riksdagen medstor majoritet antog den 3 december 1952.

SKU-klubbarnas hyresanslag

I en anmärkning mot Barnavårdsnämn­

dens beslut att icke lämna de kommunis­

tiska ungdomsklubbarna anslag till hyres­

kostnader har Arbetartidningen använt ett citat ur ett yttrande, som jag gjorde till Centralkommitténs protokoll vid dess be­ slutatt hosnämnden avstyrka sådant anslag.

Ifrågavarande yttrande hade i sin helhet följande lydelse:

»Enligt undertecknads personliga mening borde kommunisterna icke tilldelas anslag.

Barnavårdsnämnden har dock genom beslut den 23 februari 1951 fastställt sådana prin­

ciper för utdelning av bidrag till ungdoms­

föreningarnas lokalhyror, som enligt den därvid åberopade tolkningen skulle berät­ tiga jämväl politiska föreningar att få del av ifrågavarande anslag. Det kan icke rim­ ligen tillkomma centralkommittén att av­ giva omdömen i politiska frågor och att som i det nu aktuella fallet — mästra ett politiskt parti, vilket är accepterat som medstyrande i riksdag och stadsfullmäktige.

I det läge som denna anslagsfråga kommit anserjag det varamindre farligtför demo­

kratien att SKU-klubbarna tilldelas anslag än attman avviker från fastställda principer.»

Det är senare delen av den sistameningen, som befunnits användbar i A. T. Citatet liksom yttrandet i sin helhet lämnar endast en mycket koncentrerad motivering för mitt ställningstagande. Då denna fråga där­

till torde haväckt en viss uppmärksamhet, vill jag härmed i någon mån kommentera mitt uttalande.

Det är odiskutabelt, att depolitiska för­

eningarna liksom all annan ungdomsverk­ samhet utövar ett samhällsfostrande infly­

tande. Men de politiska organisationerna har en målsättning av annat slag än för­

eningslivet i allmänhet. Den politiska verk­

samheten gäller samhället och dess admini­

stration. Varje politiskt parti syftar till att vinna makten i samhället och att med den makten till sitt förfogande omdana sam­ hället efter sina principer, i större eller mindre skala, med hårdare eller smidigare metoder. Skallnu samhället självdirekt be­ tala dessa divergerande krafter — eftermått av deras växlande nominella styrka ? Och skall dagens härskandemeningsriktning be­ stämma anslagens storlek och avgöra vilka idéer, som är berättigade till slantar, medan en av mänsklighetens pålitligaste erfaren­

heter är att nyheter kommer kättarvägen.

— Därmed äricke sagt att allt nytt ärgott.

Kommunisterna har i denna anslagsfråga icke behandlats enligt demokratiskt ideal.

Det må sägas, att de mer än väl förtjänar att smaka sin egen medicin, men därmed har vi följt dem över till diktaturens vädjo- bana. De har ock på så sätt fått ett oför­

tjäntmartyrskap alldeles gratis.

Problemet är knivigt. — Får SKU-klub­

barna i fortsättningen använda ungdoms­

gårdar och samlingslokaler?

Jag kanintefinna någon annan lösning än att de politiska ungdomsförbunden accep­ terar sådana bestämmelser, som icke med­

ger anslag till politiska föreningar. Deras verksamhet ligger påettannatplanänannan ungdomsverksamhet. Såsom instrumentför rekryteringen av elittrupperna till spelet om samhällsmakten bör de dock stå oantastligt fria just i förhållandet till den samhälls- apparat som nu fungerar.

A. R. Sundvall.

ENGLANDSCHANS !

Brittisk-nordiska folkhögskolan i England inbjuder 10 deltagare tillen kurs som börjar

1 mars 1953. Ansökningar om deltagande skall vara inneföre 1 januari. Upplysningar lämnas av ABF, Sköldungagatan 3, Stock­

holm Ö, eller Svenska Institutet, Kungs­ gatan 42, Stockholm3.

Nordiska folkhögskolan i Geneve håller 1953 års kurs mellan 18 maj och 10 juli.

Ansökning före 1 februari 1953. Upplys­ ningar, se ovan !

VART TOG DET VAGEN?

Kungstorgsgänget i rätt belysning

Av Alarik Olsson, Sigurd Lie och Roland Björkberg

»Orolig natt på Kungstorget, polisman svårt misshandlad.» »Upplopp på Kungs- portsplatsen, poliserna måste dra blankt.»

»2000 mot polisen. Kravaller på Kungs- portsplatsen.» Minns ni dessa rubriker för omkring två år sedan ?

Vad var nu detta ? I korthet följande.

Polisen ingriper för attavstyra ett slagsmål just som nöjesindustrin kring Kungstorget tömmer sina lokaler. Nyfikna samlas och buar, händelsen uppmärksammas och ges publicitet. Några ungdomar utnyttjar oro­ ligheterna som underlag för ett krav att få någonstans att hålla till. De vill ha lokaler, där de kan styra och ställaefter eget huvud, till stordel inspirerade av en revysommed­ lemmar i stockholmsklubben Söderstjärnan just dåuppför. De åtgärder de vidtar fram­ går av tidningsrubrikerna: »Kungstorgs- gäng uppvaktar Fontell», »Kungstorgs- gängen sluter fred med polisen» m. fl.

Rubriker som blev upphov till livlig pole­ mik i Göteborgspressen.

Vi som bär ansvaret för dessa rader kom i kontaktmed dessa ungdomar på etttidigt stadium. Ganska tidigt var vi klara över att gänget inte var något gäng utan en konstruktion, till och med en ganska lös sådan. »Ledningen» hade högt flygande planer bland vilka kan nämnas »amatör- revyverksamhet», omhändertagande av ung­

domar som frigivits från olika anstalter, kamratlig övervakning m.m. Detta om uppkomsten och planerna. Hur gick det? Ungdomarna ville nå snabba resul­

tat och glömde bort att förebilden Söderstjärnan arbetat i ett par år för att nå dit de nått. Rekryteringen gick på lösa boliner och största delen av

»medlemmarna» saknade det person­

liga intresset för verksamheten.

Sedan gänget fått lokaler, vilka kanske voro mindre lämpade för den tilltänkta verksamheten, infann sig högst ett 30-tal,

en siffra som på våren 1951 reducerats till ett i o-tal. Vad var orsaken ? Lokalfrågan är redan nämnd. Publiciteten,som utmålade medlemmarna som »böss» och kriminella element medförde att den prickfria med- lemsstocken, i synnerhet flickorna, på för­

äldrarnas inrådan drog sig från gänget och återgick till sinvanliga nöjesmiljö. Medlem­

marnas besvikelse över att det tänkta icke blev verklighet verkade i samma riktning.

Arbetet med gänget gav oss emel­

lertid en viss erfarenhet om de pro­

blem ungdom av detta slag brottas med. Några av dem är numera hårt på glid. Men i åtminstone två fall kan vi peka på framgång för vårt arbete genom dessa kontakter. En yngling som vid tillfället hade anpassnings­

svårigheter visavi hem och arbete är numera samhällsnyttig medborgare och en så kallad hopplös flicka har haft fast arbete i över ett år och även i övrigt skött sig utmärkt väl.

Skall vi som avslutning sammanfatta er­ farenheterna torde detbli attvi trots gäng­ etsmisslyckandeanserattenungdomsverk­ samhet, delvisbyggd på självstyrelse har en stor uppgift att fylla.

Skall vi som avslutning sammanfatta erfarenheterna torde det bli att vi trots gängets misslyckande anser att en ung­

domsverksamhet, delvis byggd på själv­ styrelse har en stor uppgift att fylla.

Alarik OlssonochSigurd Lie.

BAKDANTERI FÖRSTÖRDE.

Ja, vart tog Kungstorgsgänget vä­

gen ? Hade verkligen föreningen nå­

gon livskraft trots det angelägna ären­

det. Vad hände efter det att tidningarna tystnat ?

Några upplopp hade för en tid dragit kvällsflanörerna till Kungstorget. En plats

som var lika stor som mörk, en utmärkt tummelplats,uppskattad av såvälallmänhet som polis. Snart nog övergick man dock frånlek till syndabocksdiskussion, och upp­

märksamhetenkom att riktas mot de grup­ per som man av ålder varvan att finna runt torgets gator och kaféer. De var dock för få ochför sällan samlade för att kunna ut­ göra en fullgod förklaring — man måste tillägga dem nya kvaliteter.

Så skedde, och långsamt slog den nya

Ä

Osynlig finns polis Rustan Flodén med på bilden härovan. Det är han som styr de två kasperdockorna. Om alla planer går i lås skall han i vår spela upp en hel kasper- teater på småbarnsskolorna i Göteborg.

Avsikten är att lära ut trafikvett på ett sätt som barnen tycker om. Uppslaget kommer från Göteborgs trafikantkommitté, berättar dess sekreterare, Sven Hjalmarsson, och dockteaterregissörer blirde två vana poliser som brukar undervisa småbarnen i trafik­ konst, Flodén och Hurtig.

värdigheten igenom hos gruppens medlem­ mar. Och vad skulle den användastill ? För dessa tidigare medlemmar av en tidigare maktlös grupp låg det så näratill handsatt ställa krav. Nyåret 1951 utlystes ett möte med stadens myndigheter. Gänget begärde lokal. Samtidigt organiserades det som för­

ening, fick stadgar och förstärkt känsla av samhörighet. Ett konstruktivt drag kom in, man bildade teatergrupp, diskuterade idrottssektioner, lade upp planer för kam­ ratövervakning. Pressen önskade lycka till och litet varstans satte man sig att vänta.

I den mån man minns, väntar man kanske fortfarande. Varför har då inget hörts av? Teatergruppen hade till en början fram­ gång. Den åkte och spelade förinternerna på Häriandaoch andra anstalter. Program­

met var bra och omtyckt. Ungdomar som levat litet vid sidan av samhället får lätt sinne för det groteska och en viss känsla för karikatyrer. Föreställningarna byggde på individuella prestationer radade till var­

andra för ernående av en helhet, enligt schablonen för gängse kabaréer. Idrotts- sektionen hadedetsvårare — svårigheterna att finna en av alla accepterad ledare gick i dagen. En fullgod laganda växer inte ut på en natt. Tålamod var svårt att mobili­ sera efter månaders olustig kaféväntan.

I stort sett gick det sedan efter ritning­

arna. Ungdomarna reagerade som de lärts.

De pekade allt ivrigare i kors sägande:

»Det där är gossen Ruda, han stjäl». Man moraliserade. Olusten ökade inför de väx­

andesvårigheterna.Ingen kunde bortse från sin bristande arbetsträning.

Allt fler försvarade sig mot de krav som ställdes på dem genom att an­ vända de förekommande förslagsstäl­

larnas förflutna som en kompetens­ förklaring av vad som föreslagits.

Man återskapade en vrångbild av barndomens söndagsskola.

Reaktionen var väl inte så oförklarlig.

Allt sedan de olika medlemmarna börjat visaasocialatendenser, hade man behärskat dem genom att splittra deras gemenskaper.

Man hade skilt dem från deras familjer genom att omhändertaga dem. Man hade sprängt gängen genom att sända medlem-

h

»

Den allvarliga sysselsättning NTO-ungdo- marna ägnar sig åt är sminkning inför amatör- skådespelandet. Evert Berg undervisar fr. v.

Birgitta Pettersson, Marianne Göransson och Ann Lundqvist.

— Vi hade ingen vidarekontaktmed ungdomen, förklarar uppriktigt ingen­ jör Leif Johansson iNTO. Men så bjöd viinskolornasavgångsklasser och över

130 strömmade till vid första kallelsen.

Det blev en succé som vi knappt en gångkunde bemästra.

Vadvi erbjöd varcirklar på Odins- lund i amatörteater, slöjd, teckning och folkdans. Experimentet började första veckan i oktober. Nu har det hunnit stabilisera sig. 70 ungdomar finns kvar och de trivs tydligen utmärkt. De är mellan 13 och 16 år eller just den ålder då de kanske mest är i behov av att ha någonstans att ta vägen.

Amatörteatergruppen har hunnit spela en liten pjäs för oss och folk­

dansarna har haft uppvisning. Efter nyårfortsätter NTO:s torsdagskvällar för ungdom på Odinslund igen.

marna till olika platser. Man hade försökt upphäva bindningarna mellan gängets le­

dare och övriga medlemmar genom att framhålla ledarens olika dåliga drag, oftast hans feghet samt hans förmåga och vilja att utnyttja dom han fått under sig. Det är en teknik som har sina företräden, men någon väg till förtroendefullt samarbete är det inte.

En tränad ungdomsledare med obegrän­

sad tid skulle säkerligen på några månader kunnat bygga upp en positiv gruppanda och kommit tillrätta med de värsta for­

merna av det bakdanteri som kom att bryta sönder Kungstorgsgänget. Då hade man kanske i dag haft en förening som i sig samlat upp vårtanstaltsskadadeklientel och verksamt bidragit till dess resocialisering genom gemenskap under frihet. En orga­

niserad grupp, där de äldre kullarna fått känna sig anpassadegenom att få vara med och hjälpa de yngre. Säkerligen skulle re­

sultatet vara värt sitt pris och arbete.

Återstår så frågan vilka som blev med­ lemmar och vart dom sedan tagit vägen.

Ingen lär ännu ha gjort frågan till föremål för ett studium. Kanske är det något att återkomma till.

Skoland björkberg.

Nyttig uppslagsbok om stipendier.

»Stipendier och utbildningslån» heter en utmärkt översikt, somutarbetats av arbets­ marknadsstyrelsens yrkesvägledningsbyrå.

Boken har uppdelats i tre huvudavsnitt:

riksgiltiga stipendier, lokala stipendier och utbildningslån. Till den första av dessa grupper hör ju i första hand de statliga stipendierna och här kan man spåra en ordentlig, ja, som synes fullständig redo­ görelse. Under denna grupp finns givetvis också stipendier från vissa större fonder, institutioner, företag ochorganisationer.

De lokala stipendierna omfattar lands- tingsstipendier,stipendier från enskilda fon­ der, d. v. s. sådana som är lokalt bundna.

De kommunala stipendierna hör också hit.

Tyvärr kan göteborgaren — trots ivrigt efterforskande — inte återfinna något om de stipendier, Göteborgs studiestipendie- nämnd utdelar varje år.

Under rubriken utbildningslån redovisas olika former av lån för studier och yrkes­

utbildning.

En bra giv av arbetsmarknadsstyrelsen och Gunvor Kuylenstierna, som samman­ ställtöversikten. Fyra kronor fårDu betala för boken.

KjellA:son.

M <*

n

'■ ;

Jt»

L

t

B

INGA SKINNKNUTTAR

Kjell Westh målar hängivet ett cykelhjul till vänster och till höger Ir mc-ägaren Kent «Ljungholm skinnkrfitte mot sin vilja. Han tycker inte ordet ger de rätta associationerna. Ovan repeterar kursledaren Per Sellergren nyttiga kunskaper omvevhus ochcylinderför Kjell Westh och Lars Ek­ ström. Motorn lärde sig pojkarna genast!

— Äsch, skinnknuttar låter så löjligt, säger en skock motorintresserade grabbar som träffas om fredagskvällarna på KFUM.

Motorcykelkurserna i källaren är en varmt uppskattad nyhet och man hoppas resultatet skall bli 24 grabbar som är spik- säkra på trafikvett och motorkunskap. Det första är absolut viktigast, tycker kurs­

ledaren, ingenjör Per Sellergren, som ägnar halva tiden åt teori och trafikplugg. Där­

efter kommer belöningen med den härligt trasiga lättviktaren, som skall sättas istånd.

Den motorn är pojkarna experter på.

Tre av grabbarna har egna åk och resten sparar mer eller mindre regelbundet. Tidigt i vår skall det vara klart med kurs och kassa.

Kerstin berättar

En av sommarensungdomsledarstipendiater, vargungeledarinnan KerstinPihlgren, skriver i sin redogörelse tillcentralkommittén förung­

domsråden i Göteborg om hur hon hade det hos KFUM i Newcastle-upon-Tyne och på Gil-

wellkursutanför Eondon. Vi citerarglimtvis:

Den 13 juni framemot kvällningen rullade mitt tåg in på Newcastles station. Jagmot­

togs av enav sekreterarna inomY. M. C. A.

och det var hos honom och hans familj jag bodde under den kommande veckan. Den blev full av växlande intryck.

Dels togs jag ut på sight-seeingturer av nya vänner, delsägnades kvällarna åtrund­ vandringari K. F. U.M:s olikaavdelningar.

Vad som mest slog mig var att föreningen hade lika många kvinnliga som manliga medlemmar. Samma var förhållandet inom K.F. U.K. Ett ytterst livligt och givande samarbete rådde.

Vid denna tid på året är skolorna i Eng­

land ännu igångoch följaktligen sjöd loka­ lerna av aktivitet och glada röster. Pojkar och flickor, huvudsakligen tonåringar, triv­ des tillsammans i teatercirklar,fotoklubbar, pingponglag, frimärkssällskap, ja, i alla tänkbara sorters hobbygrupper. De visste precis hur de ville använda sin fritid.

Bågskytte var en populär gren, biljard­

borden var väl använda för att inte glömma cricketplanerna. Allt sysselsättningar som jag stod främmande inför. Television var installerad överallt och var det stora drag­ plåstret, men på mig gjorde den intet in­

tryck.Det var i allmänhet intetsägande pro­

gram och att sitta som på bio varje kväll hade bara en förslöande inverkan.

Tanken att hålla K. F. U. M. öppet för flickorär godtycker jag. Vissa trevare har ju

redangjorts i Sverige och med Englands goda resultat för ögonen kan vi säkert våga för­

söket med friskt mod.

Hela familjen tävlade.

Jag deltog också i ett veckoslutsläger och förberedelser för en del sommarläger.

Veckoslutslägret var ett familjeläger. Varje

familj campade för sig antingen i tält eller i karavan (husvagn) och emellanåt samlades alla till roliga lekar, enklare tävlingar, då barn och föräldrar kämpade om segern, sångstunder och lägerbål. Sommarlägren var dels för båda könen, dels rena pojk- läger. I de blandade lägren var det bara vissa programpunkter som var gemen­

samma medan mycket av arbetet skedde åtskilt. I nästan alla läger var huvudpunk­ terna på dagordningen cricketoch simning, men det fanns också s. k. träningsläger för ledare eller specialläger i sjukvård och båt­ kunskap. Redden utanför Newcastle var ganska livligt trafikerad av småbåtar, så goda möjligheter tilltrevliga båtturer fanns.

Moderlighet och karlatag.

Och så gick färden till London. Jag bodde på ett trevligt svenskhem i Hamp­

stead och genom de kontakter jag fått från K. F. U. M.blev jag omedelbart omhänder­ tagen av ett par vargungeledarinnor som ivrigt visade mig sitt och andrasarbete. En intressant diskussionskväll blev jag också inbjuden till. Till min stora glädje fann jag hur oerhört likavargungearbetetär överallt och jag kände mig mycket hemma bland de engelska »cubs». De leddes med jäm­ förelsevis stor fasthet av sina ledare — före­

trädesvis såväl manliga som kvinnliga för att åstadkomma större balans mellan »mo­ derlighet»och »karlatag».

Jag fick ett gottintryck av flickornas och pojkarnas friktionsfria samarbete för sina vargungars bästa. Men givetvis har vårt system med antingen kvinnliga eller man­ liga ledare sina fördelar.

AKTUELLT.

Barnavårdsnämnden har beslutat utöka ungdomsrådens antal till 16 från och med den i januari nästa år. Bjurslätts ungdoms­

råd uppdelas i enlighet med överlärare- distrikten på Hisingen, d. v. s. ett för Bjur- slättsdistriktet och ett för Rambergsdistrik- tet. Likaledes uppdelas nuvarande ung­

domsrådet i Sandarna och VästraFrölunda i tre, nya ungdomsråd, nämligen ett för vardera Sanna-, Kungsladugårds- och Frö- lundadistriktet.

Rotting mot rymning

vid engelskt Fagared

Ny Tid-medarbetaren Karl-Erik Gustafsson har som stipendiat stu­

derat kampen mot ungdomsbrotts­

ligheten i England och ger här några glimtar från de engelska ungdomsvårdsskolorna. Författa­

ren är angelägen understryka, att hans kännedom om svensk och engelsk ungdomsvård av detta slag är alltför lekmannamässigt begrän­

sad för att tillåta några jämförelser mellan förhållandena i de två län­

derna, ännu mindre några värde­

omdömen.

Tänk er en krog ett stenkast från Fagared! Och tänk er rektor Helldahl med rotting i hand, bistert bidande rymlingars återförpassning, för att se­

dan låta verktyget reglementerat antal gånger dansa över de avviknes byx­

bakar. Tänk er vidare att verktygs- modellen i fråga till längd, tjocklek, svikt och åsamkad sveda vore veder­

börligen utprovad och fastställd av statsrådet och chefen för socialdeparte­

mentet! Tänk er slutligen att bara fyra av femtiotalet fagaredspojkar be­

härskade konsten att köra bil. .., nej, nu svindlar tanken!

— Vilken byggdes först, krogen eller skolan ?

Deputy Headmaster, biträdande rektorn för ungdomsvårdsskolan, ställer ifrån sig tekoppenoch mönstrar förvånad den sven­

ske besökaren. Han är ens. k. typisk engels­ man med en liten brun mustasch av den där välapplicerade typen, som kommer en att undra om vederbörande haft den sedan födseln. Han går fram till rektorsexpeditio- nens fönster, som vetter mot en smal remsa av skolträdgården. Därute går en av

de storatrafikpulsådrornamot London och på andra sidan vägen ser man ett hus med en krogskylt. Och svaret kommer:

— När den här skolan togs i bruk var den här trakten ren landsbygd med stora åkerfält. Stadsbebyggelsen kom till långt senare, puben också, antar jag.

— Och det mötte inget hinder att öppna en krog intill en ungdomsvårdsskola ?

Förvånat höjda ögonbryn.

— Nej, varför skulle det ha gjort det ? Svaret visar med all önskvärd tyd­

lighet, vilken ringa roll spritmissbruk spelar i England som groningsgrund för ungdomskriminalitet. Här hade man inte ens fallit på tanken att kon­

trollera om möjligen någon av de större pojkarna med mera »vuxet»

utseende på permissionerna försökt och kanske lyckats smita in för att få sig en drink.

Men det finns andrabrottslighetsfrämjan- de faktorer att bekämpa, problem att lösa, som vi i Sverige sluppit konfronteras med i någon större utsträckning. I England spelarvadhållningen en ödesdiger roll. Men grundorsaken till att kurvan för ungdoms­ brottslighet så starkt sköt i höjden i slutet av 40-talet var kriget, bombningarna, eva­ kueringen, de oräkneliga »broken homes».

Det är omöjligt att inom ramen för denna framställning pressa in ens en summarisk redogörelse för de vårdformer somfinnsoch den lagstiftning som bestämmer behand­

lingen,än mindre för rättsproceduren. Vare nog sagt, att en fullständigt oväntad och oroväckande stor ökning av ungdoms­ brottsligheten år 1948 gav anledning till snabba och energiskamotåtgärder och drev fram en rad lagstiftningsåtgärder mot bak­

grundenav samma års straffverkställighets- reform, sombl. a. avskaffade spöstraffet.

Nu skall ingen avdetsagdatroattpåken regerar i de engelska ungdomsvårdsskolor-

na.Aga är sällsynt och blirännusällsyntare, ju längre generationsväxlingen fortskrider bland rektorerna.

Ej heller skall man förbigå de lysande insatser, som brittiskavetenskapsmän gjort och gör vid kartläggningen av ungdoms­ brottslighetens natur och orsaker. Som ett exempel på hur avancerade moderna be­ handlingsmetoder som tillämpas kan näm­ nas de Classifying Schools, som upprättas i anslutning till flera Approved Schools.

Dessa »klassificeringsskolor» är en sorts observations- och intagningsavdelningar,

Ochdet är inte vilken rottingsom helst!

Inrikesministern själv har fastställt model­ len, en förvaroch en avde tre åldersgrup­

perna bland pojkarna och en för flickor under 15 år. Äldre flickor får ej agas. I ett kommittébetänkande om bestraffningarna i bl. a. Approved Schools, offentliggjort för knappt ett år sedan, heter det bl. a. :

»Vi har undersökt var och en av dessa rottingtyper och anser dem lämpliga för sitt ändamål. Helt visst kan ingen av dem anses som ett brutalt vapen. Det enda vi anmärker mot är att den rotting som an-

Pojkgrupp i arbete på en Approved School.

S 4

där pojken eller flickan vistas högst ett par månader. Under tiden söker man med den moderna psykologiska och psykiatriska ve­ tenskapens alla hjälpmedel kartlägga hans eller hennes psykiska egenart och finna or­

saken till anpassningssvårigheterna, för att sedan med ledning härav utvälja en lämplig skola för behandlingen.

Betecknande för det praktiska engelska handlagetär att manhärvidäven tar hänsyn till de rent personliga egenskaperna hos skolpersonalen, t. o. m. rektorns morgon­

humör!

Jämsides med så avancerade metoder existerar dock ett så uråldrigt socialpeda- gogisktinstrument som rottingen.

vändsi seniorskolorna är för tjockoch styv.

Sannolikt åstadkommer den snarare blå­ märken än smärta. Till följd härav rekom­ menderar vi att den modell som nu är i bruk i seniorskolorna byts utmot en längre rotting av obetydligt mindre diameter!»

Det skulle vara intressant att läsa press­ kommentarerna dendag ensådanutredning offentliggjordes av en svensk utrednings- kommitté. Man måste emellertid hålla i minnet att den aga det här gäller inte av­ vikerfrånpraxis i vanliga engelska internat­

skolor. Dessa har även i övrigt i stor ut­

sträckning fått tjäna somförebild för Appro­

ved Schools.

Dosen av aga varierar för olika åld­ rar och kön, alltifrån några rapp på handen för flickorna, ett halvt dussin sådana på byxbaken för de yngre poj­ karna och upp till tolv dylika, appli­

cerade på samma plats för de äldre pojkarna.

De flesta skolor för flickor har särskild arrestlokal medeller utan väggfast, okross- bar inredning. I pojkskolorna klarar man sig med vanlig rumsarrest. Förlustav för­

måner och fickpengar är den vanligaste formen av bestraffning. Den ärkombinerad med ett särskilt poängsystem. Det kan vara kännbart nog att helt plötsligt kanske stå där medveckopengen reducerad till 3 pence

— inte ens 25 öre.

Åldersgränserna för de unga det här gällerär 8 och 17 år och gränslinjen mellan barn och ungdom dras vid 14. Ett par ax­

plockur paragraferna : Ingen som vid brot­

tetsförövande ejvar fyllda 18 år kan dömas till döden utan hålles i förvar på plats och sätt som inrikesministern bestämmer, »så länge Hennes Majestät finner för gott». I praktiken betyder detta ungdomsvårds­

skola, uppfostringsanstalt eller ungdoms­

fängelse.

För barn och ungdom, som måste hållas i förvar under utredning eller i avvaktan påattfallet skall slutbehandlasavungdoms- domstol, finns s. k. Remand Homes, en kombination av upptagningshemoch öppet

»rannsakningshäkte», som också är »vänt- sal»tillungdomsvårdsskolorna, s. k. Appro­

ved Schools. »Approved» innebär helt en­ kelt att skolan ärgodkänd av inrikesminis­

tern. Av de cirka 15o som finns i England och Walesdrivsett 30-tal avlokala myndig­

heter medanprivatavälgörare och enskilda religiösa, ideella etc. sammanslutningar är huvudmän för de övriga (jämför Kålle- redshemmet!).

Approved Schools är betydligt mer diffe­

rentierade än de svenska ungdomsvårds­

skolorna. Först och främst till kön.

Varför är man överallt så rädd för ungdomsvårdsskolor av samskoletyp?

En dylik skola för judisk ungdom av båda köneni New York, veterligt den

enda existerande, uppvisar häpnads­ väckande resultat.

I åldershänseende indelas skolorna i ju­

niorskolor, intagningsålder upp till 13 år, skolor för mellanstadiet, intagningsålder 13—15 år, och seniorskolor, intagnings­

ålder 15—17 år.

Yrkesundervisningen är lika differentie­ rad.Det finns sjömansskoloroch lantbruks­ skolor, skolor som utbildar byggnadsarbe­

tare, metallarbetare, hembiträdenetc. Diffe­

rentieringen gäller också religion. Katolsk ungdom har särskilda skolor.

Det beräknas att Approved Schools lyc­ kas få ungefärtre fjärdedelar avsinaelever pårättköl ilivet. För olämpliga elever kan som sista utväg tvångsuppfostran vid någon Brostal Institution komma i fråga. Dessa anstalter, som tar emot ungdom mellan 16 och 21, är antingen öppna eller slutna. De harfått namn efterden orti Kent, där den första anstalten togs i bruk ungefär vid samma tid som då det numera nedlagda Bona inrättades hos oss. Den klang, de bådanamnen Brostal och Bona fåttoch den bibetydelse som häftar vid deras namn, in­

bjuder onekligen till jämförelse.

Låt oss nu återvända till den Approved Schooli Middlesex, dit enhjälpsam tjänste­ mani Home Office dirigeratvårasteg ! Den har ett femtiotal elever på mellanstadiet.

De är således yngre än pojkarna på Faga- red, men åldersskillnaden vid intagningen reduceras betydligt genom den avsevärt längre engelska vårdtiden, i medeltal när­

mare två år.

På det senaste halvåret har man här haft summa sex rymningar — och bara en i samband med bilstöld. Men så finns det bara fyra pojkar på skolan som behärskar bilkörningskonsten! Bilstölder är heller inte alls ett så vanligt ungdomsbrott i England somiSverige. Ettlångt allvarligare problem är inbrottenoch våldshandlingarna.I ett 30- tal disciplinstraffjournaler från lika många skolor gällde bara fyra beivrade förseelser stöldavmotorfordon. I sådana fall, liksom vid rymning och andra svårare brott mot skoldisciplinen, kommer skolchefens rotting oftast fram.

EXAMEN MED ETTÅRING

Samarbetet fattas :

Vad Sundvall skrev i nummer ett om samarbete och att vi bör veta mer om var­

andra har inte uppfyllts i någon högre grad.

Vi vill ha reda på mer vad andra ungdomar gör. Den förening som presenteras ska vara beredd på frågor och diskussion. Annars har tidningen varit aktuell ochbra.

Vola Sterner.

Ungdomsråd, Samarbetsorganisation™.

Debattera mera:

Personligen var jag skeptisk när riktlin­

jerna fören kommunal ungdomsledaretid­ ning drogs upp. Åsikterna om ungdoms­

arbetet bland de organisationers ungdoms­ ledare som tidningen skulle vända sig till gick alltför starkt i sär. Tidningen skulle komma att saknaenlinje, en markantprofil, redaktören skulle inte våga ta ställning, ungefär så resonerade jag.

Glädje nog har min skepticism kommit på skami rätt stor utsträckning. Visserligen saknar tidningen en markant profil och kommer förmodligenalltidattfå göra det, men den har ändå fyllt en uppgift som idéforum och tummelplats för ungdoms­ ledare.

Önskemål. Försök börja en debatt om lokala och rikspolitiska ungdomsfrågor som pockarpå sinlösning. I en demokrati skall de olika impulserna från medborgarna till­ varatas. Ungdomsledarna saknar inte im­ pulser.

Sture Hollmann. Ordf, i SSU

För exklusiv :

Tidskriften fyller ett behov, är välredi- gerad — men måhända för »exklusiv»!

Redaktörenförsäkrar att det senare kostar endast en obetydlighet mera. Jag tänker emellertidmer på den psykologiska än den

Vi alla kritiseras

ekonomiska sidan. Det är skönt att kunna läsa en tidning med hatten på . . .

Roland Magnusson. Liberala Kuriren.

Bristande föreningskontakt :

Det stora felet med Vi alla är den bris­

tande kontakten med föreningar och klub­ bar. Tipssidan har inte innehållit mycket.

Men det sorgliga är ju att den saken till stor del är vårt eget fel. Hoppas både vi och redaktionen bättrar oss.

Dessutomtyckerjagsomföreningskvinna att det vore värdefullt om föreningarna ägnades mer utrymme i reportagen.

Bland höstens artiklar har jag särskilt fäst mig vid den av pastor Curt Norell.

Den var mycket bra.

Marie Hoppe. Sekr. i KFUK.

Varför bara ungdomsledare : Vad jag tycker om »Vi alla»?

Den ärbra — som idé utmärkt och som tidning växer den till sig snabbt som en tonåring. Liksom allt annat i samhället be­ höver också ungdomens värld sökarljuset på sig, allt ifrån förgubbade meningar om ungdomsfrågor till skumma danshaks ge- schäftsnusk.

Men — varför bara tidskrift för ung­

domsledare? Varför inte också en kontakt med allgöteborgsungdom ? Visst finns det meningarbåde här och där, värda att luftas och att läsas av andra än ungdomsledare.

Verner XJlvstig. Tidningen Sjömannen.

Snällt, men obestämt barn:

Det tidningsbarn, som under året sett dagens ljus och i dopet undfått namnet VI ALLA, har visat sig vara både välartat och väls kapat(om man undantar gubbarna på framsidan). Det är naturligt att efter så kortlevnad några bestämda karaktärsegen­ skaper inte kunnat spårats, men ett är sä-

kert, ett ovanligt snällt »barn» är det. Re­

portagen och bildmaterialetärav god stan­

dard, diskussionsinläggen har varit intres­

santa. Jag tackar för en trevlig läsning under 1952 och önskar VI ALLA en fort­ sattframgång under 1953.

NilsElfström.

Numera stockholmare, var med omstarten.

Farhågorna onödiga :

När idén om en tidning för ungdoms­

ledare först kom var jag nog skeptisk. Vad kan den ha för uppgift ?Blir det någonting så blir detinavel och utbyte av åsikter i en trängre krets! Faran är ju alltid att den som får ett språkrör till sitt förfogande alltför mycketlåter blott den egna stämman ljuda.

Farhågorna visade sig onödiga. Vi alla angav en ny ton, den ton som ljuder i vår tid. Den har förståelse för människan och hennes svårigheter och den har förståelse för ungdomens svårigheter.

Det blev en tidning för ungdomen, inte endast för ungdomsledare. Den borde spri­

das i vidare kretsar. Om startenvar god så är fortsättningen inte sämre. Den är bättre.

Den lilla även i typografiskt hänseende utmärkta tidningen är i varje dess nummer lika stimulerande och frisk som ungdomen själv är.

Av det som här sagts framgår att fort­ sättningen må följa de spår som hittills lagts ut.

Framförallt: Ingenting av bundenhet,av ofrihet, avförskräckelse för nya tankar, nya rön och nya upptäckter på människokun­ skapens område. Detta betyder inte att de som svarar för tidningens innehåll skall kasta loss från det gamla, från traditioner och de äldres erfarenheter; det betyder att de ger ungdomen röst ochinte låter tradi­ tionen och vad folk tycker bli ett livets växt kvävande hinder.

Stefan Oljelund.

Barnavårdsnämnden, Centralkommittén.

Skäll mer på varann:

Det är nog inte förhastat att säga att det bland ungdomsgårdsfolk finns en utbredd hurravadviärbra-mentalitet. Manmärkerdet på föreståndarträffarna, därdetförunderligt

sällan förekommer att någon är bekymrad för att han misslyckats med det ena eller det andra. Jag har ofta undrat vad det där kanbero på — om det möjligen är ett skal över vår egen känsla av dilettantism och osäkert famlande. Än är det väl svårt att gissa vilken ställning VI ALLA kommer attfå som debattorgan och klagomur men jag hoppas att inte skribenterna ska låta skrämma sig av att redaktionen ligger i Barnavårdsnämndens lokaler. Vi ska inte vara så förtvivlat prestigesnåla och vi ska intevara rädda för att skällapå varann och på ungdomsråden och konsulenten och nämnden och direktören. Jag tror som Teddy Brunius i kulturdebatten att »om det ska bli något gjort så måste vi kunna vara ärligt förbannade på varann» — så länge det är välment.

Vid två olikatillfällenunder den gångna terminen har amerikanska avhandlingar om ungdomsproblemvaritpå tapeten. Och man har haft klart för sighur värdelösa devarit för oss och hur värdefulla de måste vara som metodanvisningarför en svensk socio­ log. Tänk om vi genom VI ALLA kunde få ett samarbete med exempelvis gruppen omkring Segerstedt ochfå del av de semi- narieuppsatser som skulle kunna göras — och kanske görs — där!

Eftersom det är tillåtet att önska så kan jag också få säga att det skulle vara roligt med ett och annat snedsprång ut ur den strängt fackliga ramen. Språnget behöver ju inte vara så långt — kanske till en serie värdefulla noveller om barn. Vi kan ju lova attinteläsa dem på expeditionen utan hemma vid aftonlampan. Om vi tyckt att det varit nån idé att skaffanån sån.

Det är väl med VI ALLA som med oss alla: viär ense om attviär bra men vi kan säkert bli bättre.

Hans Råstam. Ungdomsgårdsassistent.

KROKÄNG vann korgbollsturneringen mellan stadens ungdomsgårdar, som Stora Katrinelund anordnat. Det segrande stolta laget vilket bestod av Örjan Andersson, Bengt Larsson,Kjell Karlsson, Sture Ryberg, Kjell Björk och Stig Ström prisbelönades av Lennart Englund på Stora Katrinelund.

200 kr. att dela

f ör dem som skaffar mest prenumeranter

Med det första årets sista nummer av Vi alla följer en prenumerationsblankett. Den är detgivetvis meningen att ni som vill läsa tidskriften också nästa år skall använda er av. Fortfarande är prenumerationsavgiften 4 kronor för 8 nummeroch det priset kan rimligtvis ingen klaga på. Dessutom vågar redaktionen med bestämdhet lova att Vi alla skall dimpa ner i brevlådan med större regelbundenhetnästa år.

Prenumerationen är emellertidalltjämt ett problem, liksom för många andra knappt årsgamla tidskrifter. Föratt bättraden vik­

tiga detaljen hoppas Vi alla en del läsare vill hjälpa till att skaffa prenumeranter för nästa år. Ni skall intebehöva arbeta enbart av idealitet. Redaktionen har nämligen be­ slutat att dela ut fyra belöningar till dem som fått ihop de flesta nya namnen.

En belöning på ioo kronor delas ut till den som kan skaffa det största antalet nya prenumeranter för 1953.

50 kronor får den som visar näst största anskaffningsenergien och två belöningar på 25 kronor vardera går till tredjeoch fjärde man ellerkvinna.

Ni har en månad på er! Redaktionen är tacksam ifallde som har lust attslåett slag för tidningen skickar in prenumerations- listorna senast 20 januari 1953. Adressen är

»Prenumeration», Ungdomsbyrån, Östra Hamngatan 28, Göteborg C.

SE GLADA UT! Åskådarna märker genast om de dansande har roligt eller ej, och verkar detinte roligt kommer de aldrig att aktivt intressera sig för folkdans. Men hurmånga märker några felaktigastegeller andra avvikelser från det fulländade — utom folkdansexperter, och det är väl inte dem vi skall visa våra danser för ?

LarsSimonsson iHembygden.

ALLTFÖR ROLIG REKTOR: När mani folkbildningens namn låteren rektor stå och läsa roliga historierpåvästgötamål, så är det att misshushålla med åhörarnas kunskapstörst och med arrangörernas am­ bitioner.

För min del är jag av denuppfattningen att föreläsningsverksamheten nu bör ställas under debatt.

ErikGamby i Folklig Kultur.

SLÄNG BORDEN: Skall vi slänga ut studiecirkelborden ? Kanske inte — det skulle bli kalt i våra studielokaler då. Men vi kan låta bli att använda dem då och då för atti stället vända oss ut tilldet levande livet omkring oss. Bo Carlsoni ABF.

till sist;)

... är det inte många som luktar vitlök i Göteborgs Frisk­

sportklubb och en hel del som äter kött. Man behöver inte vara vegetarian, berättar ordföran­

den, Sverker Sarnell, men att avstå från sprit och tobak är ett oundgängligt krav.

Sven Sarnell U.

Den femtonåriga klubben har 70—80 med­ lemmarmedförhållandevis hög medelålder.

Det ärnämligen också där svårt att få tag i bra ungdomsledare — många ungdomar fritidspluggar nämligen — och dessutom lokal. Utanför stan har man sportstugan i Härryda, som klubben nyss har fåttlagfart på och är mycket stolt över. Skidåkning, gymnastik, orienteringoch trevlig samvaro piggar man upp sig med under höst, vinter och vår. Klubben är en av Göteborgstolv frisksportsammanslutningar.

FANOR och STANDAR

Skisser och priskurant på begäran.

KONSTNÄRLIGT o. väl­

gjort arbete garanteras.

FIRMA V. LINDBLAD

Rostastrand 21 - ÖREBRO - Tel. 10687 i olika storle- karoch prislä­

gen tillverkas as belåtenhet.

V

Ungdom på fritid

i hem och samhälle

Den uppmärksammade ut­

redningen om göteborgs- ungdomens bostads- och fritidsförhållanden samt nöjesliv distribueras genom

BARNAVÅRDSNÄMNDENS UNGDOMSBYRÅ

TEL. 170920

Pris Kr. 5: —

Göteborgs

Arbetarinstitut

AFTONSKOLAN för alla åldrar

börjar vårterminen

den 7 januari

Föreningsledare!

Vid behov av:

DUPLICERING

av meddelanden, visor etc.

RENSKRIVNING

av protokoll och handlingar ADRESSKRIVNING

vänd Eder med förtroende till oss.

BILLIGA PRISER

SNABBT ARBETE

Firma LARS KINDBLAD

NYGATAN 10 - MÖLNDAL TELEFON: Kontorstid ... 273655 Efter kontorstid 18 65 59

BUSSBESTÄLLNINGEN Servicecentral

för beställningskörningar med buss.

Moderna turistvagnar för in- och utlandstrafik.

LILLA NYGATAN 1

Telefoner: 11 68 97 - 13 04 90

ALINGSÅS BRYGGERI A.-B.

Högklassiga tillverkningar av

MALT- och LÄSKEDRYCKER

Alingsås Bryggeri AB:s Nederlag

Tel. 15 90 94, Göteborg

TRÄVAROR

□Ila slag Träfiberplattor Lamellträ Kryssfaner Murtegel

B-Tmoderna köksinrede

JOSEPH PERSSONS

TRÄVARU AKTIEBOLAG

LILLA BOMMENS TORG 9, GÖTEBORG C

TEL. LINJEVÄU.

153501, 153502, 153503, 153504,153505

A.-B. ELLAMS DUPLICATOR Co.

STOCKHOLM - GREVTUREGATAN 18 - TEL. <19156 GÖTEBORG - FREDSGATAN 5 ■ TEL. 1176 40

UNGDOMSLEDARE!

RING OSS

och hör våra priser.

Vi lösa Edra dupliceringsproblem. — Vi sälja duplice- ringsmaskiner, stenciler, färg och dupliceringspapper.

Vi utföra till billiga priser dupliceringsarbeten såsom kallelser, protokoll och andra handlingar.