OK Södertörns klubbtidning Nr

OK Södertörns klubbtidning • Nr 1 2020

Nya styrelsen presenterar sig Vimmelbilder från årsfesten

Utblick mot Kirgistan

Kul på Vikalägret

En ledarartikel om ledare

Envist och uthålligt strävar vi vi- dare mot de gemensamma mål vi mejslat fram tillsammans i OK Södertörn. Den utan konkurrens viktigaste uppgiften vi har i för- eningen och som har bäring på i stort sett huvuddelen av målen, är att rekrytera och utveckla fler ledare. Har ni hört det förut?

Ganska troligt, men det förtjä- nar verkligen att återkomma till det här gång på gång. Samtidigt ska vi hålla i minnet att vi är en förening med väldigt många en- gagerade och duktiga ledare som tisdagar, torsdagar och helger och vid våra arrangemang går in med hela sin själ och mycket av sin tid för att skapa förutsättning- ar för oss andra.

Envis och uthållig

Kanske är det av just det skälet som den här frågan är extra vik- tig att vara envis och uthållig i.

När enskilda ledare upplever att de blir för ensamma och blir tvungna att dra ett för stort lass tryter många gånger både tid och energi för uppdraget. Är man två eller ännu bättre flera om samma uppdrag kan det ibland upplevas som att man får en liten kick när man träffats och genomfört saker tillsammans. Ibland behöver man avlösning i sitt ledaruppdrag också för att få energi för något annat. Några av de områden som

vi prioriterar just nu, utan att för den skull glömma något annat område, är att stärka ledargrup- pen för 9-12-åringar och bygga upp ett ledarteam kring vår re- krytering.

I styrelsen känner vi en särskild utmaning i att få ungdomar i ål- der 14-24 år engagerade i olika ledaruppgifter. I det samman- hanget är det väldigt glädjande att tre av våra juniortjejer fått ta emot stipendier för sina ledarin- satser. Både Skogsflickornas le- darstipendium och Skogsportens Gynnares Unga ledarstipendi- um.

Fler unga ledare

För att stärka den utveckling- en ytterligare krävs att vi tänker utanför boxen. De arbetssätt och modeller som vi använt de senas- te tio åren är inte tillräckligt. Vad får dig i åldern 17-20 år att tänka dig ett uppdrag som ledare?

Allt föreningsarbete och alla le- daruppdrag bygger på att enskil- da insatser bidrar till en bättre helhetslösning. Laget blir alltid starkare än jaget. Inte minst den sökinsats som klubben genom- förde under helgen den 25 april är ett exempel på det. Därför är det svenska föreningslivet något av en demokratiskola. Vi trä- nas i att komma överens och att dra åt samma håll. Det svenska

förenings livet är en del av den svenska demokratins ryggrad.

Ge oss dina idéer

Men i vilken utsträckning det kommer att vara så framöver hänger på hur vi agerar för att få fler unga att engagera sig i fören- ingsarbetet. Det är kul när alla är med och tränar men det blir mer meningsfullt om vi samtidigt får fler unga att ta ansvar för olika verksamhetsdelar i vår förening.

Ditt eget viktigaste bidrag just nu är kanske att hålla frågan levan- de, prata med varandra om vad och hur vi ska göra. Ge styrelsen idéer och uppslag på hur vi går vidare med just ledarfrågan.

Tillsammans kan vi göra en rik- tigt bra förening ännu bättre!

Göran Hillgren Ordförande i styrelsen

Irrblosset • Nr 1 2020

OK Södertörns klubbtidning

På omslaget:

Valborgsträning på Farstanäset med 6-8-gruppen

Foto: Sara Thörn

Kontakta redaktionen

Inger Schwartz

ingerschwartz@outlook.com Sara Thörn

sara.thorn70@gmail.com

Skicka gärna in bidrag till nästa nummer!

Nr 2 beräknas utkomma i oktober.

Coola tjejer på Daladubbeln

Daladubbeln är årets sista stora tävlingshelg på hösten för ungdomar. En av tävlingarna är en patrulltävling där deltagarna brukar klä ut sig. Södertörns D 14-tjejer Märta Wigle och Rut Lundin fick pris för bästa utklädnad – Titanic och isberget. Motiveringen löd:

Hoppas ni bättre än Titanic kan navigera trots all denna lera.

Så länge ni inte krockar med varandra kan ni springa ifrån alla andra.

Hoppas det i skogen flöt på så att ni kontrollerna kunde nå.

Foto: Daladubbeln

Ett stort Grattis till våra tre juniortjejer som belönats med ledarstipendier.

Från Stockholms Skogsflickor till:

Hanna Lagerberg för insatser som biträdande täv- lingsledare 2018.

Katarina Norrby för ledarinsatser bland barn och ung- domar.

Från Skogssportens Gynnare till:

Ella Andersson för styrelsearbete

Tre juniorer fick ledarstipendier

Hanna Lagerberg och Katarina Norrby fick ta emot stipen- dier från Monica Roos i Stockholms skogsflickor.

OK Södertörn stöttade Missing People i sökinsats

Med bara några timmars varsel ställde sig över 55 av klubbens med- lemmar till förfogande när OK Södertörn fick frågan av polisen och Missing People om vi kunde hjälpa till att söka efter en försvunnen person i ett skogsområde i Skogås. Insatsledaren gav mycket beröm och vi kan också själva ta med oss värdefulla erfarenheter, bland annat hur svårt det är att hålla ihop en kedja och samtidigt försöka springa. Ett stort tack till alla som ställer upp, ni gör skillnad!

Extra träningar i vår

Nej, det är ingen vanlig vår i år, inte heller för oriente- rare. Men trots att i stort sett alla tävlingar är inställda finns ett stort utbud av trä- ningar att ta del av för den som är orienteringssugen.

På www.oksodertorn.se

finns många tillgängliga

övningar för egen utskrift,

både på våra egna kartor

och från andra klubbar i

södra Stockholm. För åt-

komst till kartor krävs att

du loggar in, med samma

lösenord som till Eventor

och Idrott Online. Följ se-

dan instruktionerna på si-

dan. Skön tur i skogen!

3 frågor till OK Södertörns nya sty- relse, som valdes på årsmötet den 10 februari.

1. Vad fick dig intresserad av orientering och när?

2. Om du deltar i tävlingar, vil- ken klass springer du då helst?

3. Vilken/vilka frågor brinner du för att driva i styrelsen?

OK Södertörns nya styrelse presenterar sig

Göran Hillgren, ordförande 1. På min tid, dvs 60-talet, så var det inte så mycket ett eget aktivt val. Jag fick helt enkelt följa med min pappa och började springa parklass någon gång i 10-årsål- dern och senare YP (yngre poj- kar). Det kunde vara uppemot 150 startande i våra klasser då.

Den inre motivationen och intres- set växte väl fram så småningom och i takt med att jag nådde lite framgångar. Det riktiga lyftet kom väl med sammanslagningen av klubbarna och OK Södertörn 1982.

2. H 65.

3. Ledarutvecklingen i fören- ingen. Har vi engagerade ledare som håller i våra träningsgrup- per har vi basen för vår verksam- het. Det i sin tur blir basen för en bra föreningsverksamhet. Själv- klart är rekryteringen en fråga som ligger varmt om hjärtat, och utbyggnaden av Farstanäset. Det finns mycket mer, men det här är för mig tre fokusområden.

Björn Sandén, vice ordförande 1. Ett gammalt skogs- och kart- intresse gjorde att jag började med orientering tillsammans med mina barn för ungefär tio år sedan.

2. Motionsklass.

3. Jag skulle bland annat vilja jobba för att engagera så många medlemmar som möjligt i de lopp och tävlingar som vi arrang- erar. Dessa arrangemang är en förutsättning för vår verksamhet och i år är behovet extra stort av funktionärer och andra insatser.

Att få fler, framför allt lite nyare medlemmar, att bidra med mat- lagning, hjälp i träningsgrupper- na eller andra uppdrag i klubben är också jätteviktigt.

boga OK för. Tillfälligheter i livet avgör ofta vår framtid. I mitt fall ändrades framtiden en mörk ok- toberkväll 1963 utanför Folkets Hus i Arboga. En klasskompis – som senare blev ishockeyspe- lare i elitserien – drog in mig till AOK:s ungdomsupptakt. Hans Ekberg, nybliven svensk mäs- tare, var kvällens dragplåster jämsides med bullar och saft. Då vändes allt och en kanske något vilsen 14-åring hittade in en för- ening och fick kompisar i alla ål- dersskikt och en verksamhet som fortfarande efter 56 år är lika ro- lig. Tack vare orienteringen fick jag komma ut på många resor både i Sverige och andra länder.

Ledaruppdrag, utbildning på GIH, jobb på Svenska Oriente- ringsförbundet i 25 år och med landslaget i 10 år, och har väl sprungit minst 5 000 tävlingar (håller på att scanna kartorna om någon är intresserad ;-).

2. TÄVLAR – viktigt – och i min ålderskategori som för närvaran- de är H 70.

3. Har varit klubbens kassör i 20 år och tycker det är roligt och passar mig. Hur vi redovisar vår verksamhet i ekonomiska tal och på ett lättbegripligt sätt är en ut- maning som jag brinner för. De flesta ser ekonomi som ett tråkigt men ”nödvändigt ont”. Många föreningar brister i sin ekonomis- ka redovisning som mest liknar vilket aktiebolag som helst. I våra ideella föreningar ska vi göra så mycket verksamhet som möjligt till mista möjliga kostnad. Ett fö- retag ska, lite hårddraget, göra så mycket pengar som möjligt (stor vinst) i förehållande till sin verksamhet. Då är det självklart att föreningens ekonomiska re- dovisning inte kan se ut som ett AB, dvs tre rader intäkter-kost- nader=resultat. I föreningen är ju resultatet verksamheten!

Paul Norén, kassör

1. Har mycket att tacka oriente- ringen och min moderklubb Ar-

Helena Berglind, sekreterare 1. Min dotter Caroline började i OK Södertörn för drygt 16 år sedan. Genom att hänga med henne till Näset lärde jag känna många härliga människor i klub- ben och blev långsamt intresse- rad av orienteringen i sig.

2. Oftast öppen 7, men peppas allt oftare att sringa ”riktig”

klass, och då blir det D 55 i år.

3. Att vi har många ledare som känner sig viktiga och uppskatta- de. Jag tycker också det är viktigt att vi suger upp nya medlemmar, får dem att känna sig välkomna och delaktiga, och därmed natur- ligt även vill ta del av det både viktiga och roliga klubbarbetet.

Jan Häger, ledamot

1. Jag närmade mig orientering- en en vinter när jag ville ha or- ganiserad löpträning och körde intervaller vid Hökarängen med klubben. Sedan ville vi få barnen att springa och då var orientering mer lockande än vanlig löpträ- ning.

2. Jag springer mestadels mo- tionsklass (ÖM7). Men det har också blivit några tävlingar i H 55.

3. Jag har ett motionärsperspek- tiv och närmar mig orienteringen ur friskvårdsperspektiv. Viktigt att få även elitsatsande ungdo- mar att fortsätta träna. Löptäv- lingsdelen är också intressant.

Olle Blomgren, ledamot

1. Hade en granne i Farsta som sprang för OK Rävarna och som övertalade mig att prova. Jag var då 18 år. När jag var ca 21 insåg jag att jag aldrig skulle platsa i elitklass och engagerade mig som ledare i stället. Och på den vägen är det.

2. H 65.

3. Ledarrekrytering, ledarutbild- ning, ledarutveckling och ledar- vård. Har vi duktiga och engage- rade ledare blir vi bra på allt. Det är nyckeln till framgång.

Ella Andersson, ledamot

1. Min bästa kompis fick mig att komma på en träning för att testa på sporten när jag var 11 år. Jag var lite osäker ett tag och våga- de inte komma på träningarna om inte hon skulle vara där. Allt eftersom blev jag mer och mer säker och så småningom var jag helt fast.

2. D  20.

3. Ungdoms- och juniorfrågor.

Som junior själv har jag direkt insikt i hur vårt arbete påverkar vår juniorverksamhet. En bra ungdomsverksamhet är grunden för en fungerande förening och det lägger grunden för att klub- ben ska kunna utvecklas!

Katarina Lindbärg, ledamot 1. Det var ett par år efter att Hugo

börjat, för ungefär tio år sedan, som jag upptäckte att orientering även kunde vara en fantastisk sport för mig. Skog, träning och härliga klubbkompisar med ett engagemang som smittar av sig!

2. D 50.

3. Jag tycker det här med arrang- emang är kul. Tycker också det är viktigt att jobba med klubbinter- na frågor såsom att öka tydlighe- ten kring vilka vi är, åt vilket håll vi vill och vad vi prioriterar när- maste tiden. Att ha en gemensam bas är en förutsättning för att vi tillsammans ska kunna jobba så effektivt som möjligt. Och det blir ju desto roligare!

Runt fyra på söndagseftermidda- gen kom vi fram till Vika, jag var bland de första så jag gick och tit- tade mig omkring. Jag som aldrig hade varit på Vikalägret, eller ens åkt längdskidor, tyckte att det var extra spännande. När man kom in genom ytterdörren var det en liten trappa upp och en trappa ner. På övervåningen till höger om trappan låg samlings- salen och matsalen. Jag lade ut en madrass i samlingssalen och bäddade.

Till middag den dagen åt vi ris- grynsgröt som var jättegod och en stund senare blev vi indelade i matlag. Ett matlag är för dig som inte vet en grupp med människor som lagar mat tillsammans. Alla som är på det här lägret är med i ett matlag och eftersom Vikaläg- ret är tre dagar långt så finns det tre matlag. Jag var med i matla-

get som lagade mat på dag 2. Se- nare på kvällen när klockan var mot halv elva gick jag och la mig.

Jag vaknade flera gånger under natten så när jag vaknade var jag ganska trött. Runt åtta på morgo- nen åt vi frukost och vid tio åkte vi iväg mot spåren. Jag var nervös för hur det skulle gå men samti- digt taggad på att få prova åka.

När vi var framme i Orsa Grön- klitt tog vi skidorna och gick till ett kort spår som man kunde åka runt runt i så att jag kunde lära mig där först. Det var svårt i bör- jan, jag kunde inte hitta balan- sen och jag ramlade ofta. När jag hade börjat förstå hur man skulle göra gick det bättre så kunde åka ett längre spår.

Åkte baklänges i backen

Efter de goda mackorna till lunch så åkte jag och Blenda på en slinga själva och sen mötte vi hennes pappa för att åka och äta våfflor. På vägen dit tyckte jag att det var många backar och i en av dem råkade jag åka baklänges tillbaka så att jag fick åka uppför den igen. När vi var framme så köpte vi våfflor och en kopp med varm choklad, det var väldigt mumsigt. Efter det åkte vi tillba- ka till stugan.

Nästa morgon hade jag lite trä- ningsvärk i kroppen och var gan- ska trött men jag gick upp klock- an sju för att laga frukost. Jag fick mest hacka upp grönsaker och lägga upp det på tallrikar. När klockan var åtta så gick jag, Blen- da och Amanda till undervåning- en för att väcka ungdomarna, vi hade med oss två grytlock var och smällde i dom så att ungdo- marna vaknade. Det var kul! Sen åt vi frukost, gjorde matlåda och

åkte iväg till Norra Garberg. Där fanns det ett tre kilometers spår och när jag hade åkt det tre gång- er var klockan halv tre och vi åkte hem. Jag, Blenda, Amanda, Amandas pappa och Tove bör- jade spela in en film, Prinsessan på ärten. Det var kul men resul- tatet blev ganska dåligt. Innan vi blev klara hjälpte vi till att laga middag, vi gjorde chili con carne.

Senare på kvällen hade vi film- visning för vår film. Nästa mor- gon efter frukosten skyndade vi oss att göra oss iordning så att vi skulle hinna spela biljard inn- an vi åkte till Eldris för att åka i Vasa loppsspåret. Man kunde åka åt två håll, ena hållet var 5 km långt och det andra ungefär 2,5 km långt. När jag hade åkt åt båda hållen en gång tog jag fram min lunchlåda och åt. När vi skulle åka hem hade jag åkt näs- tan två mil! Jag och Amanda satt i pappas bil och sjöng Frost-låtar hela vägen hem.

Orientering inomhus

Efter middagen hade Niklas gjort en inomhus orienteringsbana

Skidåkning, våfflor och

filminspelning på Vikalägret

Blenda och Tilda testar Vasaloppsspåret.

Rikslägret i skidorientering arrang- erades av Mora Skidgymnasium för sjätte gången 2020 och denna gång deltog 67 ungdomar och 27 ledare.

Det här var tredje året jag var på Rikslägret vinter. Det var som vanligt onsdag till fredag den första veckan i skolan efter jullo- vet. För mig innebar det ett extra långt lov.

Vi kom till Grönklitt på onsdag förmiddag och åkte lite skidor innan vi hämtade nycklarna till stugan. Lägret började på riktigt med middag och sedan skidlek på stadion kl 8. Då träffade jag mina kompisar från Järfälla och Täby.

Torsdag och fredag såg väldigt lika ut, en träning på förmidda- gen och en på eftermiddagen. Vi var uppdelade i två grupper så att inte alla skulle träna på samma ställe. Vi körde dueller på korta slingor, linjeorientering och väg- valstestning. Det var riktigt kul tyckte jag men också jobbigt.

Pulka och poker

Mellan träningarna hann vi inte med så mycket förutom att du-

scha och äta mat. Men efter mid- dagen hittade vi på en massa kul.

Vi var i backen och åkte pulka för det mesta. Min kompis vann popcorn på kahoot på myskväl- len på torsdagen. Dem använde vi som valuta när vi spelade po- ker resten av kvällen.

När lägret var slut på söndag kväll stannade vi kvar och var med på tävlingarna, som också gick i Grönklitt. Dem är väldigt roliga för att man får köra med pinne till skillnad från på trä- ningarna, och man kör en riktig bana.

Hoppas vi blir fler

Många som var med på lägret hade aldrig testat skidoriente- ring förut och de verkade ha en toppenbra första gång. Jag tycker verkligen att man ska det här till- fället till att testa något nytt inom orientering. Det är ett roligt sätt att dessutom göra det tillsam- mans med en massa andra som är nya till skidorientering. För- hoppningsvis blir vi fler söder- törnare på Rikslägret 2021!

Niklas Erlandsson som var jättekul men jag tror jag

kom bland de sista…

På morgonen då vi skulle åka hem var jag väldigt trött och hade ont i kroppen och jag var nästan glad att få åka hem och sova hela dagarna. Jag tyckte Vikalägret var jättekul och jag ser fram emot nästa år!

Tilda Mattsson

Vika Indoor Cup på handritad karta.

Rikslägret vinter — ett tips till alla som vill testa skidorientering

Lovis, Viktor, Niklas och Johannes hittade fin skidåkning i Älvdalen.

Skidorientering finns på alla nivåer, från ungdomsläger till VM.

GLOW in the dark

SÅ VAR DET DAGS för årets höjd- punkt! Årsfesten. Denna gång på Ågesta golfklubbs restau- rang. En 10-mannastyrka stod som festkommité.

Det började med att vi fick be- söka ”svartklubben” på Åges- tas parkering. Där stod ett gäng självlysande varelser och serve- rade oss glödande het dryck.

Väl inne i huset var det dags för 10 knepiga frågor på temat Neon. Den som hade flest rätt och gissat bäst på vikten av pannlampan var Lisa Österling.

Tänk att en pannlampa kan väga så lite. Min väger säkert 1 kg med det stora batteriet på ryg- gen! Dags för en uppdatering och införskaffandet av en ny.

Välsmakande välkomstbål ser- verades, samtidigt som vi fick färgkoder för var vi skulle sit- ta. Fotograf fanns på plats för att föreviga alla fantasifulla ut-

styrslar på temat ”Glow in the dark.” För att bättra på vissas utseende, fanns även en ansikts- målare engagerad. Restaurang- en var fint uppdukad och hade bekväma stolar med tillräckligt med plats för att kunna resa sig utan att störa grannbordet. Bar, buffé, scen och snyggt riggat dansgolv kompletterade den in- bjudande lokalen.

Ca 90 Södertörnare sjöng, åt, dansade och musikquissade under kvällen. Flera lag klara- de många av frågorna i quisset, men bäst lyckades Lysräkor- na. Till bästa utstyrsel korades Fredrik Setterkvist.

Stort tack till den eminenta fest- kommitén, som fixade allt så ut- märkt. Dessutom har de lovat att även ta hand om nästa årsfest.

Den ser vi fram emot!

Inger Schwartz Årets mest glödande festprisse –

Fredrik Setterkvist

Artikelförfattaren Inger Schwartz i glittrande sällskap

av Pyttan Asplund Fem unga södertörnare på strålande humör – Lovisa Bergsten, Emma Henriques, Märta Wigle, Lovis de Villiers och Linus Skatt

De fantastiska vimmelfotograferna:

Helene Eklund och Fredrik Wännman Triss i damer – Marie Halvorsen, Ann Franzén och

Helena Berglind

Sten Svanberg – ett riktigt ljushuvud

Staffan Zilling skålar med fotografen Tre lysande ungdomar – Carl Wännman, Tilda Mattsson och Albin Franzén

Inez och Petra Hellberg Ing-Marie och David Nilsson

Det lyser om Maria Hellman, Marielle Larsson och Louise Klingstedt

Ingela Berglind och Göran Hellgren

Hanna Lagerberg och Sofia Zilling

Kirgistan, beläget i det allt som of- tast bortglömda Centralasien, är ett litet land inklämt mellan dik- taturjättarna Kazakstan, Uzbe- kistan och Kina. Även refererat till som ett ”demokratiskt para- dis” jämfört med grannländerna och enligt utrikesdepartementet som Centralasiens Schweiz (dock utan en stark ekonomi). Landet är idag näst fattigast av alla de 15 länder som tidigare tillhörde Sovjet, med ca 6 miljoner invå- nare och 90% bergsmassa. Här försörjer sig de flesta på jordbruk eller mineralutvinning i gruvor.

Ingen orientering i sikte

Ingen människa här har någonsin hört om orientering och de flesta lokalinvånarna föredrar helst att inte resa runt för mycket. Det mesta består ju ändå bara av berg och natur. Men vad dom missar!

Nu vill jag inte förespråka långa flygresor eller hamna i tvist med Greta Thunberg (min idol!), men för de äventyrslystna så bör näs- ta fjällsemester gå av stapeln här.

Turistindustrin har börjat blomst- ra då allt fler upptäcker det vack- ra och oexploaterade landskapet.

Inget visum krävs för européer och en måltid kostar ungefär 10- 20 kr. Fördelaktigt är om man ta- lar lite ryska och kanske inte är vegetarian.

Går att hitta kartor

Då orientering inte är den mest populära sporten här, så är det en aning krångligt att hitta bra kartor då det för närvarande inte finns någon institution för att of-

fentligt distribuera aktuella to- pografiska kartor. Men det finns lösningar:

• Kyrgyz Alpine Club har en hemsida med samlad infor- mation om kartor (https://kac.

centralasia.kg/maps/)

• Appen Maps 3D (rekomende- rar starkt)

• OpenTopoMap (gratis kartor online)

• Klassiska sovjetiska militära topografiska kartor

• Undvik Google maps och an- vänd istället 2GIS

En orienterares guide till Kirgistan

Karakol Hike bjuder på vackra vyer.

Själv hamnade jag i södra Kirgis- tan i Osh, då jag fick möjligheten att praktisera på en ung feminis- tisk NGO (icke-statlig organisa- tion) med ett projekt inriktat på ungas demokratiska organise- ring och jämställdhetsfrågor. Om du är mer intresserad av regio- nen finns Centralasien Grupper- na (CAG), eller om du är intres- serad av att göra praktik eller bli volontär utomlands svarar jag gärna på frågor.

Kathrin Svanberg

Tillägg från Kathrin:

Jag kom hem i slutet av mars ef- ter att ha lyckats ta ett av de sis- ta internationella flygen ut från landet precis då de första fallen av corona uppmärksammades.

Med deras begränsade resurser är antalet fall betydligt högre än de registrerade och vad som skrivs om i media. Hela landet har nu stängts ner och det råder utegångsförbud för alla. Hoppas denna pandemi går över relativt snabbt och var försiktig!

Unga flickor säljer bröllopskakor. Kulturevent i Osh.

Bonjour mes amis,

Här kommer en rapport från Paris, där vi lever en dröm att bo i en annan stad i ett annat land. Johan tjuvstartade lite på plats och när han kände sig som mest ensam tog han mod till sig och kontakta- de några orienteringsklubbar i närheten, snabbast med respons kom från klubben Raid Orientation Paris. Klubben ordnar träning för alla åldrar på lördagar klock- an 10, mestadels i någon park men då och då i en mer skogslik miljö Det bru- kar dock alltid vara möjligt att ta sig dit med kommunala färdmedel. Träningen är anpassad med olika svårighetsgrader för olika kunskapsnivåer, ungefär som i Södertörn men antalet deltagare är inte lika stort. Det ska tydligen finnas en

”riktig” skog ca 1 timme utanför staden i Fontainbleu. Vi har blivit så väl mottagna och känner oss så välkomna i klubben.

Det är lite ovant med att bli välkomnad med kindpussar till träningen men det får

Rapport från Paris

en ju att känna sig mycket efterlängtad.

Efter träningen i lördags bjöds det på trettondagskaka, Galette de Roir, men annars tränar man, pratar lite och sedan drar alla hem. Ingen bastu och soppa i klubbstugan som vi är vana vid. Det man kan konstatera är i alla fall det att orien- terare är bra människor även i Paris.

Uppdatering 1 april

Allt är stängt här sedan två veckor, en- dast apotek och livsmedelsaffärer är öppna. Vi har utegångsförbud man får endast gå ut och handla och man får motionera 1 timme om dagen men max 1 km från hemmet. Man måste även ha med sig ett papper där det står datum och klockslag när man lämnade hem- met. Vi har bara blivit stoppade en gång hittills och polisen påpekade att vi också måste ha id med, det har vi nu. Vi slapp böter denna gång, böterna ligger på minst 135€. Johan har mätt ut en cirkel på kartan så att vi säkert kan hålla oss till reglerna. Så det blir faktiskt lite kartträ- ning. Vi utnyttjar vår timme till max kan

jag säga, det känns lite futtigt men ändå en timme. Det är underbart vårväder här med runt 10 grader, vi tittar på solen ge- nom fönstret. Johan sitter i ena änden av rummet och jobbar. Jag sitter i andra ändan och pluggar franska.

Kjerstin Markstedt Johan och Kjerstin Markstedt i Paris. De avbröt sin vistelse och åkte hem i april.

Drömmen att gå på orienterings- gymnasiet i Skandinavien, den har jag haft sedan jag var liten.

Jag har orienterat nästan lika länge som jag kan gå, eftersom båda mina föräldrar är orientera- re och har tagit med mig till täv- lingar och introducerade mig till orienteringssporten redan när jag var liten. I Schweiz, där jag kom- mer ifrån, är många fascinerade av den nordiska terrängen och klubbarna, och det var jag också.

För ungefär tre år sen tog planen att flytta till Skandinavien och gå på orienteringsgymnasium form när jag började planera mitt utby- tesår i Sverige.

Allt byttes ut

Sommaren 2018 kunde jag för- verkliga planen, när jag flytta- de till familjen Lagerberg och kom till klubben OK Södertörn samt började på Fredrika Bremer Orienteringsgymnasiet. Det var ett år fullt av nya erfarenheter som väntade på mig. Hela min omgivning byttes ut på en gång, jag fick en ny familj, nya vänner, en ny skola, nya träningsmöj- ligheter och mycket mer. Men jag kände mig välkommen från första början och avnjöt allting,

dock var det inte bara lätt den första tiden.

Första halva året i Sverige kun- de jag inte språket, jag kunde bara kommunicera på engelska och förstod inte särskilt myck- et, vilket kan göra dagarna lite långtrå mig eftersom jag kunde börja prata svenska och kände mig alltmer hemma här. Det blev

Utbytesåret blev för bra – jag ville inte flytta hem igen

Annick började orientera tidigt, med två föräldrar som är orienterare. Gan- ska tidigt väcktes också drömmen att få bo i Skandinavien.

till slut också anledningen varför jag inte flyttade hem till Schweiz efter ett år som egentligen plane- rat, allting var bara för bra för att lämna det. Alltså kom det sig att jag fortsatt gymnasiet och nu ska ta studenten här i Sverige.

Saknar alltid en liten del

Men även om att flytta till Sveri- ge var nog det bästa valet jag har gjort medförde det även att alltid sakna en del. Jag kan inte vara i Schweiz och i Sverige samtidigt, jag har ”familj” och vänner på båda ställen, båda länder har sina fördelar och nackdelar. Jag känner mig hemma där och här och samtidigt kommer jag alltid sakna en liten del.

Just nu ser jag väldigt mycket fram emot våren, att ta studen- ten, att orienteringssäsongen kommer dra igång igen, att nju- ta av varma sommarkvällar och mycket mer! Jag hoppas jag kan få många fler upplevelser till- sammans med OK Södertörn och er alla.

Annick Meister I höstas fick Annick representera Schweiz vid Junior European Cup i Frankrike.

En kylig men vacker aprilkväll ge- nomförde Stockholm Trail Crew årets första provlöpning trots Coronatider. Det var ett upp- skattat event som var begränsat till max 30 personer indelade i två 10 km-grupper och en 5 km- grupp. Leendena var många och den positiva inställningen till att vilja träna och vara ute i naturen övervägde rädslan för att smittas av elakt virus.

Vi var sex ledare från Södertörn som sprang med grupperna och två som skötte dokumentation och upplägg på Instagram och fa- cebook. Den här kvällen hade vi fått äran att ta över Trailrunning Swedens story på Instagram och vi hoppas att det kan leda till att nya löpare upptäcker vårt vackra traillopp.

Nya traillöpare dyker upp

Väldigt roligt är att det på varje provlöpning dyker upp löpa- re som aldrig testat traillöpning förut eller knappt ens att jogga i skogen. De är vana att springa på grus och asfalt och blir förvånade över hur jobbigt och hur myck- et längre tid det tar att springa i terrängen. Nästan alltid tycker

de att det har varit roligt och att de kommer att testa på det igen.

Så oavsett om de anmäler sig till loppet eller inte har vi öppnat nya dörrar för dem att våga testa på det vi tycker är det allra roli- gaste och självklaraste som finns.

Springa i skogen!

Ikväll hade vi två tjejer som kom tillsammans och som tränade mycket crossfit men som aldrig hade sprungit trail tidigare. De tyckte att 5K-banan var tuff men att alla kan klara den. En annan tjej som sprang 10K-banan hade heller aldrig sprungit traillöp- ning. Hon sprang i vanliga fall milen på 50 minuter men var nu ute i ca 90 minuter och helt slut när hon kom tillbaka.

Vi kan eventuellt även ha lockat en ultratraillöpare att låta sina barn testa på orientering. Då många är imponerade av oss led- ares förmåga att navigera i natu-

ren kommer ofta nyfikna frågor om hur och vart vi lärt oss det.

Oklart läge inför loppet

Ett vanligt år har vi kört tre prov- löpningstillfällen men i år vet vi inte hur vi ska göra ännu. Vi fun- derar på att köra ett tillfälle till i juni där vi springer alla banorna, även 21K, men det beror ju på om vi tror att vi kommer att kunna köra loppet i augusti eller inte.

Vi tittar nu på om det går att se- narelägga Stockholm Trail, alter- nativt dela upp klasserna i min- dre startfält med stor spridning över hela dagen. Men vår stora önskan och förhoppning är givet- vis att sommaren och värmen gör underverk för smittspridningen och restriktionen om 50 personer på samma plats hävs så att vi kan köra Stockholm Trail precis som planerat.

Marielle Larsson

Årets första

provlöpning för Stockholm Trail

Snabba 10K-gruppen leddes av Fred- rik Larsson och Jesper Lagerberg.

Maria Bohrnertz är ny bloggare på Stockholm Trails hemsida och anmäld till 21K. Hon kommer att blogga om sin träning inför loppet. Här med Mattias Sjöström som också springer 21K-loppet.

Nu i coronatider

kan det vara intres- sant att studera kartor från andra län- der. Den här kartan kommer från Ka- mianets City Race 2019. Klassen är D21. Kamianets är en medeltida stad som ligger i västra Ukraina. Den har ca 75 000 invånare och ett maffigt sten­

slott. Vi har fått godkänt av kartritaren Mikhailo Teslenko och kartägaren Vi- acheslav Tararin att publicera den i Irrblosset. Kartan är av utrymmesskäl något förminskad.

Då jag och Lasse Gerhardsson var på O-Ringen 2013 i Boden, föddes en idé om ett O-Ringen i Stock- holm. Tidigare hade det gjorts flera försök, men då ingen central plats för O-Ringstaden hittats, så har det runnit ut i sanden.

Vår tanke var först att söka 2021, men då Uppsala fick 2020 änd- rade vi till 2022. Vi lyckades inte få tillräckligt många klubbar att nappa på upplägget, och 2022 tilldelades Oskarshamn. Då det senast var ett O-Ringen i Stock- holm 1975, så skulle 2025 bli 50- års jubileum.

Vi behövde tänka om:

• Mark att genomföra tävlingen finns

• Transporter via SL (pendeltåg och t-bana), biljett kan ingå i startavgiften

• Varierat utbud av boende, 500 hotell, 100 vandrarhem och 30 campingar

• Stockholmsmässan som cen- tral ort, med begränsat antal campare

Positiv dialog

En dialog har förts med Stock- holm visitor board och Stock- holms idrottsförvaltning. Båda är mycket positiva till arrange- manget.

SL ser inte det som något pro-

blem att köra långa tåg och enligt tabellen för vintertrafik.

En arbetsgrupp har skissat på ett möjligt upplägg, som har testats av O-Ringen AB.

”O-Ringen AB finner ett O-Ring- en i Stockholm 2025 som in- tressant. Året är reserverat för Stockholm idag och tills vidare.

Det som kan ändra detta är att inte ett tillräckligt antal funk- tionärsföreningar visar intresse (senast 2021) eller att värdkom- munen får kalla fötter och kliver av specifikt år.”

Henrik Boström VD O-Ringen AB, oktober 2019 År 2025 är långt fram, men för att boka något i Stockholm krävs framförhållning.

Så säger O-Ringen

Jens Lindquist, tillförordnad VD O-Ringen AB och generalsekre- terade för O-Ringen Uppsala (nu flyttat till 2021) uttrycker:

• Det är O-Ringen AB som är ar- rangör – inte enskilda klubbar eller föreningsrådet

• Klubbarna bildar ett förenings- råd som skriver avtal med O-Ringen AB

• O-Ringen AB driver merpar- ten av all planering och anstäl-

ler en generalsekreterare för varje arrangörsort

• O-Ringen AB svarar för alla basfunktioner, exempelvis av- tal, ekonomi, logi, logistik och kartproduktion

• En klubb tilldelas inte en funk- tion att ansvara för utan med- lemmar söker olika befattning- ar och roller

• Utöver en garantisumma er- sätts klubbarna efter insamla- de poäng = kundnöjdhet!

• 80% av alla funktionärsinsats- er görs under sommaren 2025, endast ett fåtal personer be- hövs innan

• Klubbarna får 60–100 kr per timme och funktionär

• Stockholms OF svarar för pla- nering för övriga tävlingar un- der 2024-2026

Vägen framåt

• 1 april: Intresserade klubbar bildar ett interimistiskt fören- ingsråd

• Hösten 2020: Formaliserat för- eningsråd tecknar avtal med O-Ringen AB

Svaret på överskriften är JA.

Det är möjligt att genomföra ett O-Ringen i Stockholm.

Du vill väl vara med?

Kalle Högberg

Ett O-Ringen i Stockholm 2025 – är det möjligt?

Vykort från senaste O-Ringen i Stockholm, 1975

Hitta bästa vägvalen

på sprinten i Ukraina

Ada Cavander, 12-årig orienterare i OK Södertörn, har ritat denna fina teckning till Irrblosset.

Natt-KM – tävlingen som blev av

Den 23 mars hölls klubbmästerskap i nattorientering i Ven- delsö med 28 startande från OK Södertörn. Emma Henriques (ovan) blev klubbmästare i D 14.

Viggo Henriques och Billy Oldéen hade sällskap i yngsta klassen H 10.

Per Backlund segrade i H 21.

Foto: Sara Thörn